Senaste kommentarerna i forumet

den heter fortfarande hur gör jag o jag hittade den tack!

för ditt välkomnande. Just nu sitter jag här, skönt trött, ensam, gräsänkling och nykter. Särskilt bra känns det att ha varit på personalfesten i kväll, deltagit vid bordet, ätit mkt gott och haft en trevlig men kort kväll. Gick hem efter några timmar, och var mkt nöjd med hur kvällen blev. Precis som jag hoppats och planerat. Såg i stället på tv och drack lite julmust och nu ska jag läsa några sidor innan jag somnar. Ser fram emot min nyktra morgondag då jag ska få undan en hel del praktiska ärenden.
Natti till alla som är vakna,
/Fenix

din tråd heter tillbaka igen och finns nu här på sidan ett. Kolla bland de tio första.
Fenix

jag hittar inte min tråd jag får nästan panik hur hittar jag min hgamla tråd jag behöver skriva !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad roligt att höra av dig blå-timmen!

Jodå! Jag har flyttat och det är sååå skönt! Hade aldrig kunnat tro att de där timmarna mellan fyra väggar där bara, bara jag var ifred kunde ge mig så mycket energi! Jag kunde hantera alla våra tjafs på ett helt annat sätt. Jag hade helt plötsligt makten över mitt eget liv!

Jag läste igenom min plan igen nu när du ställde frågan, och jo jag följer den fortfarande. Jag har betat av steg 1 - 6 :)

Igår var jag först på familjeterapi med Honom och sedan på Al-Anon på kvällen. Det har tagit till nu för honom att acceptera att jag verkligen flyttat och inte kommer tillbaka... Och just nu är han jättejättearg. Jag får ångest och åker direkt tillbaka i mina gamla känslor när han vräker sin ilska över mig, men det lättar mycket fortare än jag trott när jag lämnar honom och kommer hem till mig. Det rinner av mig ganska snabbt. Just igår var det ändå jobbigare än vanligt, och skönt med Al-Anon på kvällen.

Jag går i egen samtalsterapi också och har mycket kontakt med mina närmsta vänner. Utan dem hade jag aldrig klarat det! Ett råd är: om du har bestämt dig för att flytta, så prata med dem av dina vänner som är övertygade om att du gör rätt i det. Prata med dem ofta, och så fort du känner dig tveksam, t.ex. när du blir utsatt för makens reaktioner.

Bamsekramar och lycka till, och skriv och berätta hur det går!

Hej Barbalala
Hur går det med din plan? Är någonstans i en snarlik process ... Att frigöra sig från sitt medberoende - och mitt fall också från min man som just nu har ett försvarspansar som är så tungt att det tynger ned mig också om jag inte försöker stå stadigare än stadigast. Och det är svårt.(Men i mitt fall är det jag som får ta alla stegen, bara detta att tala om skilsmässan är jobbigt. Eller snarare - det absolut jobbigaste är att säga till min man "jag vill skiljas" ... det känns just nu svårare än banken, lånen, sälja hus, köpa lägenhet och sedan också förhoppningsvis organisera flyttlass och städ... Just de där orden - de är just nu svårare än allt annat)

Hoppas du kan stå stadigt och tappa inte bort din plan när känslorna far omkring och huvudet känns som ett getingbo. Själv försöker jag ta ett djupt andetag och mentalt backa några steg, se det från sidan eller ovan. Men lätt är det inte ... Kram

ännu en natt, ännu en dag utan alkohol. Ännu en morgon utan ångest och skräck inför tvånget att dricka. Ännu en dag framför mig som är blank och med många möjligheter att göra bra saker. Och i kväll ska jag gå på personalfest, äta gott och dricka nåt. Men med 0% alkohol i. Ska gå hem tidigt, och i trivas i min ensamhet framför datorn eller teven utan alkohol. Kanske unna mig lite salta nötter och ett glas iskall läsk. Är gräsänkling och njuter varje stund av att vara det nykter. En omöjlighet tidigare. Och i morgon har jag en ny oskriven dag, då jag ska unna mig att ägna mig åt min hobby musiken på ett mer planerat sätt, börja komponera.
Så kan det gå när korken är på...
Tack Berra för alla delade tankar,
/Fenix

Modesty, det är inget att skämmas för. De flesta av oss här har försökt och misslyckats för att försöka igen. Jag har låtit bli alkohol och rökning sedan mitten av september och nu går det lättare. Första helgen och första två-tre veckorna hade jag sug, sömnsvårigheter och kände mig missmodig, men sedan har det faktiskt släppt. Nu känner jag mig piggare och gladare än på länge. Det mesta går lättare och vardagsproblemen är mindre. Bonus är att det inte kostar så mycket och att jag slipper tänka på om jag kan köra bil. Alkoholen skapar depression, istället för tvärtom. Jag vet att man kortsiktigt blir gladare av att dricka, men snart är man tillbaka ännu djupare.

Hoppas att du kan hålla dig borta från giftet i helgen. Vi hörs!

Mr. Dry

Är inne här varje dag, och läser om alla duktiga själar, som inte druckit på flera dagar, veckor, månader..... jag däremot fortsätter mitt drickande, varje vecka :(
Trodde jag kunde ha karaktär, vara duktig och stå emot alkoholen, det sköna "ruset" då den grå vardagen/alla bekymmer, det tråkiga livet, på nått sätt blir lite lättare.... då jag får "smyga undan" lite i min dimma.
Var på en resa, köpte med mig en liter vodka hem ..... trodde att jag bara var sugen på vin.... men icke sa nicke, den flaskan har jag smuttat på hela veckan :(
får sån jävla ångest efteråt!! Skäms att jag som mamma smyger i en massa sprit i mitt cola-glas, sitter med lillgrabben och sen på film.....tänk om han förstår snart?? för mina barn ser ju att jag o min sambo dricker vin ons, tors, fre o lör...... och däremellan, så kan jag dricka mer, om det finns hemma.

funderar starkt på att hälla ut spriten ikväll, min sambo vet inte (än) att jag druckit från flaskan, men det lär han snart upptäcka :(

så sista 2 v kan jag summera: 2 glas vin ons, 2 glas vin tors, resa fre-lör med MYCKET alkohol, sön 3 drinkar (i smyg), mån 3 drinkar(i smyg), tis 2 drinkar(i smyg), ons 2 glas vin med sambo, igår tors 4 glas vin med sambo.....och nu kommer även fre o lör o förutom spriten, så har jag en full vinbox hemma...... vet inte vad jag ska ta mig till snart, för en del av mig vill inte sluta dricka, det är så avkopplande o skönt att bara få vara.... men en del av mig skäms, vet att jag är på fel väg, att jag undviker träning, vänner mm o att allt snart brakar :(

och nej, jag har inte ätit tabletterna jag fick för depression....och dr sa att det bara var att ringa, om jag ville ha tabletter mot alkoholsuget, men jag skäms så för att behöva ringa igen, o ta upp detta problem, som ibland är litet o ibland STOOOORT :(

hoppas ni alla får en skön helg! Utan alkohol! jag ska försöka stå emot......

MB

hej har inte skrivit på ett tag
behövde förnya mig ännu mer
ser människor leva i alkoholens dogma ?
berra stämmer dina önskningar med dina uppfattningar ?
skriver nog inte mer här
men kollar lite ibland
vänligen denial

Välkommen tillbaka Fenix. Du är och kommer alltid att vara välkommen här! Här är alla välkomna! Även ni andra som har tankar på att sluta. Eller bara vill stötta.

..går det liksom tusen tankar genom mitt huvud, på en och samma gång...

Får nästan lite panik så där emellanåt, hur ska jag lyckas sortera dem..?
Och hur ska jag ens kunna prioritera dem, och jag kan dessutom bli stressad av dem, självklart!

Någon sorts inre balans känns rubbad, en inre stress som byggs upp på enbart ..känslor...
Eller så är det jag som är rubbad?

Varje dag... varje sekund så faller mina tankar på hur jag förhåller mig till min omvärld..
Hur ser folk på mig?, vad tänker de när de ser och pratar med mig?
Jag sträcker på mig för att orka vara alla till viljes, men det duger inte alla gånger..
Min ambitionsnivå är hög, alltför hög och självkritisk.....

Önskar man vore populär och rik och kunde kosta på sig att vara lite blase',
folk skulle vilja umgås med mig ändå, men kanske inte under de rätta förhållanden...

Är jag rädd för att inte vara tillräckligt inställsam hos alla de andra?
Att inte få vara omtyckt???

Ibland blir jag förbannad på mig själv, för att jag är så jäkla jobbig med mig själv...
Och förbannad på de andra för att de inte uppskattar min närvaro bättre...

Jag blir till slut bara en bitter medelålders man, någonting jag inte vill vara...

Önskar jag kunde radera bort en bit av mig själv, den bittra sidan...

Jag kunde det med alkoholen, om ens bara för en liten liten stund...
Bytte ut det mot ångesten istället, ledsamhet gör att man inte kan vara arg längre, eller?
Så jag gjorde fel då också...

Idag tänker jag fel, på ett självdestruktivt sätt..
Tar nykterheten för givet, och alla problem likaså..

Stora skillnaden är att idag så ser jag problemet, jag förnekar det inte ens...
Men finner inga bra svar på mina tunga funderingar...

Är jag en deprimerad själ?, fortfarande???
Kanske, kanske inte, men med en djup oro i alla fall, för saker jag inte kan få färdigfunderade...

Det enda jag har kommit till klarhet med är att livet är fortfarande väldigt komplext,
något lättare utan alkoholen och ångesten, men inte svar på alla livets svåra frågor...

Och en annan sak, man kanske skulle sluta fundera så himla mycket..

Jag har redan gått igenom alla tänbara alternativ, så föga ting förvånar mig längre...
Får inga plötsliga överaskningar eftersom jag har funderat ut allt på förhand...
Massor av tankar upptar hela min energi, och jag får väldigt lite kvar till spontana kickar..
Hela framtiden känns redan utstakad för mig...

..och jag söker fortfarande efter mina kickar och spontanitet..

Jag vill ju egentligen vara fri som vinden, men känner mig instängd i mitt egna liv...
Jag är nog inte missnöjd, mer håglös, få saker kittlar mina sinnen just idag...

/Berra

Ja, ja, jag ska gå och lägga mig. Såg bara att en intervjun i TV4 med My Skarsgård och Åke Lundqvist som driver projektet Prime for life ligger kvar. Här är länken:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=my_skarsgard_o…

har gjort sitt. Jag skulle förstås ha varit inloggad som Fenix i inlägget ovan. Skriver det så att förvirringen inte bli större än nödvändigt:-)
/Fenix

Haj alla, känner mig efter fyra nyktra veckor mogen att börja delta i forumet igen. Jag hade en tillfällig karaktär Gurra, eftersom jag var så oerhört trött på mig själv och ville bli någon annan än Fenix som aldrig kom till skott. Men det går ju inte att fly från sig själv, så nu är jag tillbaks med nyputsade vingar. Vändpunkter blev programmet på tv med Skavlan, Benny Andersson och hans son berättade om sitt missbruk och sitt i alla delar mycket bättre liv som nyktra. My Skarsgård berättade om sin alkoholism, men också om den nya verksamhet hon startat för att hjälpa alkoholister att förstå sin sjukdom och komma ur greppet. Den kursen gick jag för en månad sedan, och den betydde oerhört mycket för mig. Jag kunde inse att jag förmodligen blev alkoholist redan i 27-årsåldern. Jag insåg på djupet att mitt arv och min tålighet för alkohol medförde att risken att bli beroende statistiskt var 27 procent. Normal risk att dricka sig till alkoholism är ca 4 procent. Det var länge sedan det fanns en möjlighet för mig att återgå till ett så kallat normalt drickande, och för mig är den bistra sanningen att jag kan välja på två saker, att fortsätta mitt destruktiva drickande och bli sjuk i förtid och dö i förtid, eller ta bort alkoholen och äntligen leva mitt liv som det ska levas. Just nu känns det så självklart att inte dricka. Kom just hem från en resa med min fru till Istanbul, och det har gått över förväntan att semestra utan att dricka alkohol. Jag har tänkt mycket på drickande, men alltid landat i valet att inte dricka för mig är så mycket bättre.
Den där 3 veckors-risken stämmer nog, för då kände jag mig lite låg. Men också så grundat i att det är ok att vara låg, och att det bara blir bättre ju längre tiden går. Fick också rådet att prata med min läkare om lyckopiller, i fall jag skulle börja bli deprimerad. Jag har alltid varit livrädd för piller, men behövs det så accepterar jag det, för alkohol är historia för mig.
Stora ord kan tyckas, men jag känner mig så glad och lugn när jag tänker så, och min fru uppmuntrar mig genom att bara se fördelar med en nykter Fenix, för mig och för henne.
Det blev långt, men kände ett uppdämt behov av att återförenas med alla er som jag lärt känna under årens lopp.
Kramar i massor!
/Fenix

Bra besök hos läkaren idag. Mycket sympatisk och även empatisk person.
Tyvärr kan inte läkare göra underverk men lite tips och råd är ju också bra.
Jag ska nog börja med KBT igen.
Kramar/Lg

Han måste få reda ut detta själv. De låter tufft men tyvärr så måste han ta sitt eget ansvar. Kram

Åh vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig!
Kramar i massor!

Louise1

Vännen... Jag lider med dig.

Ingenting kan jag säga för att lindra din smärta.

Kram.
/H.

PS. Ett tips kan vara att kolla upp om Svenska kyrkan finns på plats där din man befinner sig. De kan i vissa fall leta upp svenskar som är illa ute och göra vad de kan för att hjälpa dem... Jag kan inte lova något, såklart, men det kan ju vara värt ett försök. Kolla på http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=643269 och se om du hittar platsen där han befinner sig.

Min man befinner sig i utlandet, har druckit 4 dagar i rad...han är inte kapabel att ta sig hem...
Han är ensam där och jag känner inte en person jag kan kontakta som kan titta till honom där. Han är helt utlämnad.

Jag är så fruktansvärt rädd....
Han ringer mig om än sällan och säger att han mår dåligt, att han är under isen....att jag inte finns där när han behöver hjälp.
Jag är förstörd, hjälplös, maktlös, orolig och vet inte hur jag ska göra...
Tänk om det händer en olycka, kan han supa ihjäl sig??

Gud hjälp mig!

Kram, Adde och mt - ni är viktiga för mig! :-) <3

/H.

till er mina vänner! Kommer nyss från kyrkogården där jag ordnat på gravarna inför helgen. Ni hör till dem som är ljus i min vardag på vår gemensamma vandring. Kram! / mt

För mig finns det inga genvägar, allt eller inget.
En öl är för mycket medans hundra är för lite...
Bara självaste tillåtelsen till dig själv kan vara tillräckligt, har jag varit otrogen EN gång utan upptäckt, så kan jag prova flera!
Frågan man kan ställa sig, vill jag det ?

Paralellen med otrohet kanske inte är solklar, utan självaste tanken.
En öl blir sällan ensam, har jag väl börjat rulla utför?
Så vet jag att har hela ekipaget kommer att öka i hastighet, det blir likt en naturlag, min naturlag!

I mitt fall, sätt aldrig något i rullning jag inte kan stoppa.

Och det bli bättre, jag KAN ha det roligt/ bekvämt utan alkoholen,
Det någonting som kommer utav den inre självsäkerheten, och den ökar med den nyktra tiden...

Och en annan sak, duger inte min nykterhet i deras sällskap?
Då kan de dra åt hel... Ett varmare ställe!

/Berra

Hej på er

Känner igen mig mycket av det ni skriver.

Jag klarar av att inte dricka i veckorna samt klarar ganska ofta att dricka lagom på festerna. Efter ett par "lagom" fester kopplar man lätt av och faller dit. Blir helt enkelt för full och får minnesluckor. Jag får då otrolig ångest i nästan en hel vecka. Detta trots att inget speciellt har hänt. Kan även få lite ångest när jag druckit lagom.

Varannan vatten osv är förstås jättebra men inte så lätt när det väl blir "skarpt läge". Pratar en del med min fru och morsan ang detta. De upplever det inte som något stort problem, men jag sover mycket extra pga ångesten och det påverkar förstås alla runt mig inkl mina 2 barn.

Har testat med att bara dricka det lilla jag har med mig, sätta minneslarm på mobilen och även bett min fru ringa och påminna mig. Fungerar ofta men ibland, framför allt när kunder eller vänner bjuder, faller jag för frestelsen.

Vore roligt att kunna se fram emot en fest och gå dit med 4 öl och ha roligt. Som det är nu, tänker jag bara på att inte dricka för mycket vilket förstör det roliga.

Vore väldigt tacksam för lite bra tips. Ska på Halloween fest i morgon !!

AA uppstår samma sak. Efter många år i samma grupp där man bara vet förnamnet och där personen aldrig delat om sitt privatliv utan bara hållit sig till alkoholproblemen uppstår mängder med frågor och ibland saknad när någon försvinner. Att någon saknas betyder ju inte att denne gått ut i kylan igen utan det finns ju mängder med andra förklaringar. I somras försvann en vän från min hemmagrupp ut i ett kraftigt återfall och hon tog bort alla nätkontakter hon hade, både mail,msn och fb, och hon bor dessutom i ett annat land så det gick inte alls att nå henne. Att veta men inte kunna göra något är tungt.
Att någon dör en naturlig död känns på något sätt lättare än att någon dör pga återfall.Det är mycket tyngre och tankar på skuld kommer med frågan : "Kunde jag ha gjort något ?" Jag har anklagat mig själv några gånger innan jag fått lasta av mig skuldfrågan och insett att jag inte kunnat göra något.
Vi är bara små vandrande själar i en oändlig värld där vi alla går mot vårt gemensamma mål i Nangijala och det gäller att njuta mesta möjliga av den vandringen och se de små tingen som lyser upp vår vardag.