Senaste kommentarerna i forumet

Tvära kast i mitt liv. Ena sekunden hulkar jag snorig mot mannens tröja. Nästa sekund ( överdriver här, det var några timmar) får jag så goda besked att jag bara vill fira. Det är här knepigheterna sätter in. Hur ska jag fira? På samma sätt som jag undrade hur ska jag sörja? Jag är så betingad vid att alltid få ett glas vin eller annat vid minsta med-och/eller-motgång. Nu med antabus i magen och en ny vilja blir jag lite förvirrad. Så hur ska jag fira? Tänker mig Sean Connery. Får bli en film med en riktigt vacker man. Usel film, usel skådis men vacker. Som att betrakta en tavla. När jag var yngre så var en av mina drömmar om att som pensionär vakna upp med en man som Sean Connery, sen såg jag en dokumentär om honom och insåg att karln är en idiot när det gäller tankeprocessen. Men man/jag ska inte vara petig. Vem är inte dum ibland? Så nu ska jag krypa upp i soffan, äta mozartkulor och bara vara nöjd. Önskar så jag kunde dela mitt glada besked med er men då skulle nog anonymiten kunna vara borta och den biten tror jag inte att jag klarar ännu. Men jag är nöjd, jag är glad, jag är lika förvirrad varje gång jag verkligen KÄNNER känslor. Det är en spännande resa att bli sig själv.

Fia

Och först nu slår det.

Har cancern skrivit något till mig, vad?

Var det riktat direkt till mig?
Jaja.....
/ A

Jag har läst lite på forumet nu och jag vill inte verka oseriös eller nått, skulle kunna förklara min livs situation men det skulle ta mig en hel dag att skriva, ni får ha lite tålamod med mig helt enkelt.

Skämdes lite efter mitt inlägg att jag inte lagt min själ på att förklara min situation tillräckligt noggrant då flera av er har öppnat er och verkligen ställer upp och ger tröst till alla.

Jag ska göra mitt bästa.

Jag separerade för drygt 4 år sedan, tror jag. Jag drack måttligt under vårt förhållande som höll otroliga 8 år faktist. Vi lyckades få två helt underbara töser under den tiden. Jag lämnade mitt förra drogrelaterade liv och musikkarriär för att ägna mitt liv åt familjen.
Det fungerade skit bra i början, men mot slutet blev det svårare och svårare, jag sökte mig bort ifrån allt och försökte få lite tid för mig själv helt enkelt.
Jag drack mer, men var absolut inte tillbaka i gamla fotspår, utan jag höll mig på stadig kant.

Vi hade lite fester ibland, vi snackar 3-4 gånger per år, då jag ballade ur ett par gånger. Jag har en tendens att dricka 3-4 öl för mycket och skölja ner det med att par whiskey. Jag får minnesluckor och typ brukar säga åt alla att dra åt helvete.

Mitt ex, som har alkoholister i släkten, tröttnade i alla fall tillslut, och slängde ut mig.

Vi hade villa och god ekonomi, vi bytte det till varsin lägenhet och vårdnad varannan vecka.
Jag blev arbetslös ett par veckor efter stormen, och jag var tillbaka i samma mönster igen, för jag brydde mig inte längre. Mina gamla kompisar hade jag lämnat bakom mig, mina föräldrar bor 30 mil härifrån.

Jag har dock lyckats klättra mig sakta tillbaka, drickat har funnits där som en tröst genom dom senaste 4-5 åren, och jag har haft mitt sportintresse kvar. Vilket förmodligen har räddat mig. Jag har spelat Innebandy på elitnivå en gång i tiden, nu på äldre dagar har jag bytt ut det emot golf, och det hjälper mig att fokusera på annat.
Drickat däremot har ökat kraftigt det senaste året, vet inte varför faktist. Det har bara blivit så.
Ofta har jag testat mig själv, genom att köpa 10 öl en kväll och se om jag klarar av att spara några till dagen efter. Men efter 4 så är det kört, jag dricker upp allt eller så mycket tills det börjar snurra i skallen och så vinglar jag in och slänger mig i sängen, sjukskriver mig dagen efter och åker till bolaget för en återställare.

Jag är trött på allt nu, och jag ska försöka komma tillbaka till mitt tränande istället, för jag vet att man kan bli hög av träningen och det är fan mycket bättre att vara hög av endorfiner än att vara låg på alkohol.

Jag ska skriva mer, sen. Måste upp tidigt och jobba.

Jag förstår att du har plöjt igenom en del här inne och att du sett att du inte är ensam, inte alls.
Du frågar; Hur?
Det går väldigt bra, jag lovar, men det kräver en del arbete med dig själv och livet ditt. Och tålamod. I början tror jag det är bra att koncentrera sig på att fatta ett nytt beslut varje morgon och hålla sig till det OCH hålla ut. Då kommer du att få träff i belöningssystemet på ett helt nytt sätt.
Återigen - Välkommen till denna brokiga skara av tilltuffsingar!/NM

Cancern.
Vet att hens namn inte betyder cancer, men likt cancern skall hen bort.
Tack för observationen Fia.
Jo det funkar.
Önskar alla trevlig kväll nu, själv blir det att ordna skjuts åt barn till aktiviteter, och sedan få livet att gå ihop.
Alles//A

Hoppas dina möten går bra. Förstår din hopplöshetskänsla, och att det är svårt att klara att sig att hålla sig ifrån vinet. Tror som de andra att det är bra om du fortsätter att skriva och läsa. Har du någon läkarkontakt? Kanske kan vara ett alternativ att få en insomningstablett, för att kunna sova utan vin. Har du fått hjälp med bra samtalskontakter via soc? Eftersom du sitter i den sitsen du gör är det ju viktigt att de kan hjälpa dig att lyckas både för dina barn och för din skull. Får dina barn någon samtalshjälp? Många frågor och du behöver inte svara om du inte vill....

/m

i känslorna... Idag känns det inte lika bra. Blivit bjuden på middag på fredag (inkl vin) hos en kompis. Bara tjejer, och jag vet att det kommer att bli svårt att stå emot. Är inte heller läge att köra, vi bor nästan grannar, svårt att ha bilen att skylla på då. Inte för att jag behöver skylla på något egentligen, men för min egen del känns det rätt så bra att ha bilen med, då finns det liksom inte någon återvändo, går inte att ändra sig då. Som en Antabus... Litar alltså inte helt på mig själv i situationen som blir. Men har ingen tanke på att ändra mitt beslut i förväg, har ingen lust nu att dricka på fredag.
Vet också att en av tjejerna är väldigt "på" när det gäller att dricka, och kommer inte att ta ett nej för ett nej så där på en gång. Men, men situationen skulle ju komma att uppstå förr eller senare ändå, och det kanske är lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång.
Känns lite jobbigt just nu, men har ändå inte lust att tacka nej, vilket jag ju kunde gjort. Har nog också lust att testa mig själv och utsätta mig för situationen. Drömde i natt att jag glömt bort att jag slutat att dricka och tackade ja och drack ett glas vin innan jag kom på att jag inte skulle ha. Det är ju verkligen en vana som ska brytas, och det är väl det som är en av utmaningarna.

/m

Tack Dompa! Du är bäst! Jag skulle kunna utveckla det och skriva en bok. Men det får räcka så; Du är bäst!

Fia

Hej igen surfina! Jag är lättad över att admi/Magnus hann radera innan du läste. Men vad som slår mig är att du borde läsa Anlis tråd. Hon är också en mamma och hon är väldigt klok. Jag tror att det skulle kunna ge dig något. Men beslutet är alltid dtt. Hoppas möten idag och imorgon ger dig kraft och inte bara stjäl energi. Myndigheter kan vara trixiga. Jag personligen har en 80 procents tjänst vilket innebär att jag måste fightas med A-kassa och Arbetsförmedling. Inte riktigt samma sak som att riskera att förlora sina barn. Det förstår jag utan jag ville mer peka på tröstlöstheten som intar när myndigheter/sociala lägger sig i. Som om du inte hade fullt upp ändå?

Fia

Tack Tanten och Anli för att jag får ta del av era tankar. Det betyder mycket för mig. Dels vad ni skriver om men också de där andra ögonen på mig Fia. Ögon som kanske inte alltid ser det jag ser. Stark skrev Tanten. Knappast!

Idag ar det varit en jobbig dag. Först att mötas av Maligns påhopp där jag var tvungen att tänka till. För det gjorde jag, trots att jag inser att M är en djupt skadad människa. Hen (jag tror hon) skrev att mina problem var Ilandsproblem. Ja på sätt och vis sant. Men jag som läser mycket har insett att även i många Uländer är det lika illa. Då talar jag alkohol, inte om att eventuellt resa på solsemester vilket verkade vara det som M retade upp sig på. Att jag kan, men har mage att tacka nej. Nu har Magnus raderat allt och kanske var det lika bra, kanske inte?

Men nu handlar det om mig och min trassliga resa. Går hem till min forna (?) bostad (När mannen inte är hemma. Lättas så )för att plocka på mig vinterkläder. Hittar mig själv gråtandes mot hans hemmatröja som hänger så ensam på ett dörrhandtag. Snörvlar, luktar, gråter. Saknar. Blir konstig i huvudet, tänker tankar som "Hur ska han klara sig utan sin Fia?". Än en gång inser jag att jag är medberoende. En vuxen karl? Med ett bra intellekt? Ett välbetalt jobb? Klart att han klarar sig. Klart att han överlever.

Samlar ihop mina vinterkläder och skäms igen. För allt detta har mannen betalat. Varför kan jag bara inte sitta still och avtrubbad i båten? Varför kan jag inte bara foga mig? Men precis som i du beskriver Anli så blev vardagsdrickandet mitt fall. Jag stod ut med att se på tv, jag stod ut med att bara behöva vara gullig, jag stod inte ut med att jag inte hade nått mina drömmar. Så en semesterresa var inte farlig, precis som du drack jag mindre då.

Men idag är läget annorlunda. Jag tror att jag inte har styrka nog att stå emot en Piña Colada (eller 10). Jag tror att jag skulle falla tillbaka på min bottennivå. Jag vågar inte chansa. Så när ni skriver stark så fattar jag inte riktigt. Jag är feg på många sätt. Demonerna vill jag inte handskas med när jag är nykter men inte heller när jag är full. Förnuftet - det lilla jag har- säger att jag är chanslös under berusning. Det får bli så här. Så länge.

Jag har inte mycket kvar men jag har en rät rygg. En rät grundstomme. Kanske något att bygga på?

Fia

Vill egentligen bara flika in lite gällande hans 'mediciner', Stesolid är ju starkt beroendeframkallande och dessutom korstolerant med alkohol.. de är absolut lugnande och muskelavslappnande vilket är oerhört skönt när man går igenom en avvänjning från alkohol för att slippa de värsta abstinenssymptomen och vill undvika kramper m.m. Man blir lite 'lullig/flummig' på dem och det kan nog verka som man är full, tar man dessutom mer än föreskriven dos kan man bli rejält påverkad. Tycker själv att det verkar lite vanskligt att sjukvården skriver ut den här typen av medicin under längre perioder eftersom det är väldigt lätt att man fortsätter dricka och ta tabletterna samtidigt, och därmed bli beroende av båda (been there, done that!)
Du har säkert kollat upp allt detta redan, isåfall ignorera bara mitt inlägg - annars FYI.

Kämpa på, kram!

Hej Perran2013 !

Bra att du tagit kontakt med beroendeenheten igen, för du behöver hjälp ! Be om anatbus, för då får kroppen ett bryt med drickandet. Och det allra bästa är om du får komma till mottagningen och få anatabusen, inte ha ansvaret själv att ta den, för det funkar väldigt sällan. Då samtalen inte funkade så bör du nog fundera ett steg längre - behandling kanske, eller kontakta AA ? Jag tar antabus själv på mottagning 3 ggr/vecka samt går på AA 1 gång/vecka och det funkar jättebra för mig. Enbart samtal funkade inte för mig heller, förnekade precis som du i början att jag behövde något mer. Tog flera återfall innan polletten ramlade ner, då insåg jag att jag behövde gå ett par steg längre för att förbli nykter.

Nu har du tagit ett återfall. Sånt händer faktiskt ofta då man har alkoholproblem/är alkoholist, det är en del av sjukdomen. Man kör i diket, och det är tråkigt/jobbigt för alla. För en själv och de i ens närhet. Se till att styra upp på vägen igen, och ta en dag i taget.

Detta forum kan vara bra att använda då man behöver ventilera sig med likasinnade eller har frågor. Nu har du ju tagit dig hit, det är ett steg. Ta nu nästa med beroendeenheten.

Vi finns här !

Kram

Hulda

Svikit mig själv och alla andra, förstört mig själv, mitt liv och andra dras med ner. Satt på toa för ett tag sedan, kände och känner mig fortfarande helt borta i skallen... stirrade på tvättmaskinen i typ 15 minuter... Now what?

den vägen också inom kort, vem vet. Har gjort ett litet fotavtryck i din tråd, Dompis! Saknar...

Hörs på FB? Killkram liksom...

... när jag nu ser att du har gjort ett kort intjack här...

Hoppas du har det alldeles fantastiskt förträffligt, käre bror. Själv mår jag utmärkt fast saknar dig och din röst härinne. Dock tycker jag givetvis att det är utomordentligt gött för dig att du har rört dig vidare i livet och jag hoppas att det livet är fullt av små mirakel varje dag, som sig bör.

Lev väl och ta hand om dig, Dompis! Vi hörs!/NM

Passade på att läsa dem när jag ändå var inne. Du borde faktiskt även låta dina FB-vänner ta del av dem. Killkram liksom...du vet...ever so shy! /R

Tack! Du räddade dagen. Någon skvallrade och jag blev genuint glad fast jag förstår att du överdrev...förälskad? Hmmm. Gjorde mig iaf. gott just idag. Drick och älska med förstånd...och så! /R

Usch, jag förstår vad du går igenom och det är verkligen jätte obehagligt så jag förstår att du är rädd!
Det bästa är ju såklart att du söker hjälp, du är säkerligen uttorkad och lider av diverse vitaminbrister och kanske behöver dropp.
Samt kan du som ovanstående skriver då få hjälp med sömn (imovane tex) och muskelavslappnande mot kramper (Stesolid). Tyvärr är ju dessa
som du säkert vet starkt beroendeframkallande, Stesolid har dessutom korstolerans med alkohol vilket är anledningen till att de används just
för alkoholavvänjning (mig veteligen iaf, kanske någon annan här som kan mer om detta).

Men har du Atarax hemma så är det inte en dålig idé att ta (tycker jag), detta är ju ett lugnande/ångestdämpande preparat som är antihistaminbaserat och ska därför inte vara beroendeframkallande (kolla FASS), antihistaminer finns i de flesta receptfria mediciner på apoteket..
Åksjuketabletter kan också ha en lugnande inverkan. Inderal är heller inte beroendeframkallande och hjälper mot skakningar och hjärtklappning
(betablockerare med många verkningsområden men kontrollerar framförallt ditt blodtryck), dock måste du få det på recept från din doktor.

Har du inte vätskeersättning hemma är det enkelt att göra själv, så du återställer vätske och saltbalansen i kroppen, drick mycket grönt te också det innehåller små mängder Theanin som är lugnande, finns även att köpa som naturpreparat i mer koncentrerad tablettform. (Melatonin kan också hjälpa till med sömnen, finns tyvärr inte receptfritt i Sverige men i många andra länder tex Finland kan du köpa det i matäffären).
Kanske ett bad eller lång dusch om du känner dig frusen?

Allt ovan har jag provat själv eftersom jag precis som du inte velat kontakta min doktor. Men tycker ändå att du absolut ska söka hjälp, om inte annat finns ju tex alkohollinjen att ringa till!

Ta hand om dig!

För kloka och tänkvärda input i min tråd.

Läser med stort intresse här. Du har kommit långt och är värd all respekt!

Självklart att du i första hand måste tänka på dig själv. På din nykterhet.
Bra att du kunde formulera orden, varför du inte var redo för resan.
Även om maken inte tycktes fatta......

Du är stark, Fia!
Kram
Tanten

Bra svar i din tråd och andras gällande Ms inlägg (påhopp)! Stackars människa, måste vara hemskt att må så dåligt att det enda (som för stunden) får en att må bra är att ge sig på andra. Som sagt, jag kan inte ens bli arg på det, bara att beklaga.

Förstår din tvekan inför resan. Blir glad över att du verkligen tänker på dig själv och ditt mående i detta! Trots att det måste vara svårt att stå emot, svårt att säga nej till tanken på semester med mannen i värmen. Men om du känner tvekan för om det verkligen skulle bli så underbart egentligen, om du är rädd för hur det skulle gå är det så bra att du tänker igenom det ordentligt. Du har kommit så långt och kämpat så hårt, det är inget man kastar bort lättvindigt!
Vackra vita stränder och fantastiska solnedgångar är ju som gjorda för att sitta och betraktas med en (…10) drinkar tillhands. Jag, och du och många andra, har ju haft semestrarna som ett tillfälle då det är heeelt ok att dricka, det till och med räknas med att man ska dricka piña colada (helst ur kokosnötter) och sitta och sippa kallt vitt vin på balkongen. ”Ta en drink för mig med” har jag hört fler än en gång innan jag åkt någonstans (och säkert sagt själv när någon annan skulle åka). Jag tror att man måste ha kommit långt, vara så bestämd och stark för att klara att stå emot just vid semestertillfällen när allt inbjuder till att man ska slå sig ner och ta något att dricka.

Jag har en, sedan länge bokad, resa över jul och nyår till värmen. Har längtat så! Funderat en del på hur det kommer gå, men jag tror att det kommer gå bra. Mitt problem är faktiskt mest kopplad till hem och vardag, det är då jag dricker som mest. För att orka med vardagen, för att det blir lättare/roligare/mer avkopplande (eller det är så min skadade hjärna tänker). Jag blir sällan/aldrig jättefull, utan mitt problem är mer på en”drickavarjedagförattvarakonstantlullig” nivå. Sist vi åkte på liknande resa hela familjen, för ett par år sen, gick det bra. Nästan lättare än hemma eftersom jag då inte kunde gömma vin i garderoben (svårt i en pytteliten bungalow som delas av alla). Jag drack ngn öl vid middag och någon drink på stranden, men mkt mer än så blev det aldrig. Fanns dessutom inte möjlighet att köpa alkohol i butik där vi var (små öar med resturanger och hotell men inga matbutiker direkt). Dessutom har jag ju barnen med, jag kan inte smita iväg hur som helst för att hälla i mig (även om jag skulle vilja vid tillfällen). Hade jag åkt utan dem hade det varit en annan femma helt klart!! Och andra resor jag åkt på (utan barn) har jag packat ner en flaska för att ha med mig på hotellrummet (vill ju inte att ngn ska se att jag tar vin från minibaren…huuu så pinsamt).

Det du skrev om att din demon är alla tankar som kommer med nykterheten är tänkvärd. Jag kan relatera till det. Det är tankarna man vill bädda in i bomull, det blir lättare då. För stunden åtminstone. Men de kommer komma i kapp, förr eller senare så det är lika bra att ta tag i dem på en gång och inte skjuta det på framtiden, inte bädda in dom i alkoholbomull.

Kram Anli

Det är klart att jag har saknat dig här på Forumet. Ville bara inte gå ut för hårt med detta, pressa dig i fall du varken kunde, ville eller hade möjlighet att skriva här.
Förra gången var det ju den mest underbara anledningen man kan tänka sig. Du hade inte haft möjlighet att uppdatera, då du hade din älskade dotter hos dig under några dagar.

Blir förskräckt när jag läser Fias input. Har Malign varit här och skrivit något elakt och på ett simpelt sätt gett sig på dina barns mående?
(I så fall missade jag detta, men jag har läst en del mycket taskiga sparkar från henne i andra trådar.)

Jag är alldeles övertygad om din kärlek till barnen och att du gör ditt absolut bästa för att de ska må bra!

Blev väldigt glad för ditt input i min tråd.

Snälla Surfina, fortsätt att skriva här. Vi kämpar vidare mot alkoholmonstret och vi ska vinna!

Fia skrev något bra i min tråd. En mening som antagligen myntats av Anli:
Myrsteg fungerar också, så länge de tas i rätt riktning.

Önskar Dig en riktigt fin dag!
Saknar dig här på Forumet och vill ge dig en massa varma Styrkekramar!
Tanten

Tack Fia.
Jag har inte läst vad M har skrivit? Kanske lika bra låter det som. Men jag skulle nog inte ta åt mig av skit som slängs på det sättet. Det säger mer om personen som uttalar sig än om mig själv. Jag vet att jag gör vad jag kan i den situation som jag sitter i. Älskar och saknar mina barn så grymt mycket men kan lik förbannat inte låta bli vinet. Men hade barnen varit hos mig så inbillar jag mig att det skulle vara annorlunda. Nu tröstar jag mig med vinet för att slippa tänka så mycket på att jag saknar dem, vill bara sova och det hjälper vinet till med. Både måndag och tisdag har jag dövat mig med vinet. Har inget kraft eller ork att ens försöka låta bli just nu känns det som.

Hoppas att det ska komma till en vändning snart och det är möten inbokade idag och i morgon som förhoppningsvis ger någon form av plan för framtiden. Orkar snart inte längre känns det som men vad är alternativet liksom?
Låter som att jag tycker så synd om mig själv och det gör jag antagligen också även om det låter illa att säga. Jag tycker synd om alla som hamnat i den här beroendesituationen. Alkoholen är hemsk.

Önskar att vi alla kunde få slippa detta utan den svåra kampen fram till ett tillfrisknande. Att det ska vara så jävla svårt!!!

Jo jag ska fortsätta skriva och läsa här, även om det inte blir dagligen.

Kram på er alla goa omtänksamma människor, är glad att ni finns och delar era historier här.

Var iväg på en minisemester i helgen som gick. Hade inte tänkt dricka men tjejen tyckte att jag kunde ta lite vin till maten. Jag var ju inte svårövertalad men lite tveksam ändå. Ville testa att vara måttfull. Det var fin trerätters så jag drack ett glas vitt till förrätten och ett glas rött till varmrätten. Efteråt satte vi oss i loungen på hotellet och jag tog en whiskey och en öl. Detta kunde jag ha skippat dock. Det var bara onödigt. Det blev inte mer än så.

Nu rullar det på. Inget ensamdrickande. Ganska likgilltig i humöret. Ingen abstinens eller så. Bara lite uttråkad. Jag kör väl på så här. Bryter den dåliga vanan att smygdricka på vardagarna och inte dricka på helger om det inte är nått speciellt tillfälle såsom middag med vänner eller kalas. Inget sånt i sikte än i alla fall. Skulle träffat en polare ikväll och pyssla lite. Vi brukar ta några öl då. Han kunde inte ses denna vecka. Ingen öl där med andra ord. Lika bra det.

Well, well... :-/

För lyckönskningen inför kvällen.
Den där med myrstegen var riktigt bra. Den ska jag ta till mig och tänka på!

Kram
Tanten

Grattis till dina nio månader det är verkligen starkt gjort.
Själv har jag varit vit i 8 veckor och är så stolt över det.
Det har varit en krokig stig att gå. Men som jag känner nu har
jag nog aldrig gjort. Känns som om jag kan besegra alkoholen
och suget är inte lika starkt. Men visst det kommer och går
men är inte värre än att det går att besegra.
Ha en skön dag
Konstnären