Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon Tanten! Vill bara som hastigast önska dig en bra dag. (Har bråttom till min psykoanalyslight) Hoppas onsdagsmiddag blir bra och tycker att du var stark som bad om ett glas vatten. Alla delsegrar är bra. Myrsteg (Anli?) fungerar också om de tas i rätt riktning.

Kram Fia

Hej surfina! Jag har inte så mycket att komma med utan skriver mest för att jag inte vill att du ska behöva mötas av Maligns elaka påhopp som ända input. M är annorlunda. Hänger här i cykler och spottar ut sitt gift. (även jag fick ta emot en loska ). Men M speglat på intet sätt de värderingar resten av oss har. Att ge sig på dina barns mående är så simpelt. Jag tror att du gör ditt bästa för att de ska må bra.

Snälla surfina, fortsätt att skriva här. Som MB påpekade är det ju bra "röj" här. Du kanske tvekar lite inför det? Att lämna ut sig själv med risk för att få sina tillkortakommanden tillbaka slängda i ansiktet är inte trevligt. Och vi i sjukdomen är sköra. Nu talar jag bara om mig själv. Man vill ha hejarop för varje nykter stund. Inte bli ifrågaställd. Men jag känner att bli ifrågaställd på ett snällt sätt faktiskt har hjälpt mig mer än alla hejaropen. Att kommunicera. Där behövs även dina tankar. Dina erfarenheter kan alltid lära ut något. Om vi alla ska begå exakt varenda misstag själva så räcker tiden faktiskt inte till.

Så hör av dig. Jag saknar dig. Jag är nästan ( jag läser, men kanske inte förstår) på att Tanten saknar dig.

Kram Fia

Håller med Fia. Bry dig inte.
/m

Hej Anli! Jag förstår så väl din ledsnad när mannen slängde ur sig alkisfrasen, min har gjort något liknande och jag blev helt knäckt. Det samtalet snurrar fortfarande i huvudet. Har skrivit om det förr men vet ej var. Så, semester i utlandet. Lunch. Mannen atr in en cocacola och jag en mycket stor öl. -Fia, jag ser ju att du skakar. Jag min dumma nöt tog inte tillvara på tillfället och startade ett samtal utan skylde på att jag frös i skuggan. Så jagförstår också vad du menar med att en bra konfrontation kan hjälpa. Även om vi inte vill det. Varken du eller jag fick en bra konfrontation. Jag tror att min förra arbetsgivare försökte, men eftersom jag inte litade på dem så kunde jag inte säga sanningen. Det var en arbetsplats där det skvallrades om alla. Tyvärr tror jag de flesta arbetsplatser är det. Samma hos min nuvarande. Det skvallras så mycket om den alkis som jobbar där. Hen gör inte samma "goda" jobb med att mörka som du och jag tycks klara av. Stinker ofta ren sprit. Jag tänker ofta på att jag borde prata med hen. Men jag är feg. Och jag är känslig. Vet precis hur illa hen skulle ta upp av det. Mitt enda försvar är att jag vägrar prata skit om hen. Så när ska man konfrontera? Jag tycker att det ska man göra när man står tillräckligt nära någon. På ett bra sätt med mycket ömhet.

Glad att din fredag gick så bra! Resten av helgen likaså hoppas jag. Annars är det bara nya tag som gäller för varje nykter dag räknas i denna vansinniga sjuka. Själv jobbade jag så det blev bra. Ska även jobba nu i helgen men dagpass denna gång. Alla på jobbet har lärt sig att fråga Fia om du vill vara ledig en helg. Sorgligt på sätt och vis trots att arbetskamrater blir glada. De vet ju inte om min hemlighet. Jag frestas i helgerna, inte för att det är just helg, men för att då är min man ledig och jag är svag. Jag vet att jag kan "dra mig undan" hos honom och dricka hur mycket jag just för tillfället tror jag vill.

Nu blev det ett långt inlägg, men jag trivs här hos dig.

Kramar Fia

Hej vill.sluta! Jag är väl förmodligen den näst sista person du vill se i din tråd, men du skrev att alla var välkomna ;-). Jag tycker precis som många andra att du har hittat ett annat tonläge de sista veckorna. Och det glädjer mig. Någon vis person (minns ej vem) myntade att: "Har man inget språk så har man inga känslor". Du har ett språk. Och jag ser ju hur känslig du är. Därför vill jag vädja till dig att inte kommentera Maligns inhopp för det skadar bara dig själv. Inte ett ord! Lita på mig för en gångs skull. Jag vet att M har skrivit till ett flertal av oss, men jag tror att de flesta skiter i det. Genom sig själv känner man andra och jag har skrivit det förr. Du och jag är kanske för lika för att matcha. Jag blir arg, du blir arg, vi agerar i affekt. Bjud inte M på det. Fortsätt bara din kamp mot alkoholen. Du har jobbat på bra den sista tiden.

Fia

Det är som att komma upp till ytan efter att ha hållit andan under vattnet länge!

Igår var en seg kväll med sug och oro, gick och la mig tidigt, somnade sent. Trots det vaknar jag 06:00 och känner mig piggare än på länge, kliver upp och gör matlåda! I vilket universum hade det hänt för två veckor sen! Första morgonen utan ett tryck över bröstet och en dunkande huvudvärk.

105 timmar sedan mitt sista glas vin, kroppen börjar vakna, sinnena skärps. Jag kan riktigt känna hur min kropp tackar mig för beslutet jag har tagit. Vägen är utstakad, viljan är stark! Jag är livrädd för alla lockande sidospår, framför allt när helgen kommer, men skygglapparna ska på och jag ska gå rakt fram!

I helgen hjälps vi åt, eller hur medresenärer?

Tack för alla värmande kommentarer, det betyder verkligen jättemycket för mig!

Känner mig bättre i kroppen nu, fortfarande lite off, men känns som det mesta sitter i skallen.

Gjorde misstaget att ringa en "polare" ikväll som var på fyllan, samtalet varade som tur var inte så länge, men jävlar vilka spöken i hjärnan som vaknade till liv. Först ville jag också vara full, sen kom någon slags belåtenhet över att jag faktiskt är nykter idag och slutligen har jag börjar oroa mig mycket för att jag troligast kommer att ta ett återfall inom snart framtid, då det alltid har varit så tidigare.

Känner igen tankegången jag har nu från tidigare försök att hålla mig nykter, som aldrig har varat mer än 6 dagar. Det är som att jag förbereder mig mentalt eller rättfärdigar att det skulle vara ok att supa. Jag är ju en alkoholist, är det inte det man ska göra då??

Hoppas jag kommer på bättre tankar imorgon, ska göra mitt bästa.
Dag 4 avklarad, alltid något.

Min ilska börjar tonas ner. Lägga sig? Små små myrsteg in i en sund kvinnas tänk. Idag har jag bara bara varit inne. Städat i katthemmet. Ätit nyttig mat som jag själv har lagat. Bara det! Inga B-vitaminer behövs intas då hela kostcirkeln låg representerad på min tallrik. Så nöjd med mig själv tar jag min bok med mig i sängen. Att kunna ligga inne när det regnar är också vardagslyx nu förtiden. Två kissar som sällskap gör det inte sämre. Vi sover. Tills...

Mannen ringer och väcker mig. Har jag tänkt på jul-och-nyårsresan? Till Thailand? Till Vietnam? Ska han boka? Nej, svarar jag, jag har inte tänkt på det. Samtidigt som jag uttalar orden så växer skammen i mig. Jag har inte tänkt på oss. Jag har bara tänkt på mig. Jag vet att jag inte är redo för solsemester i ett land fyllt av falska leenden och en fejkad välvilja där jag blir bjuden på shots. Men jag har inte artikulerat tankarna direkt innför mannen. Nu gör jag det. Sömnig och en smula osammanhängande. Men jag tror budskapet kan ha nått fram. Att; Jag älskar dig, men är inte redo att sitta nykter på en sylta i Thailand. Åk om du vill.
Själv vill jag bara vara här i nuet. Det kan tänkas konstigt, men själv klarar jag bara nuet just nu. -Jaha, svarar maken. Kanske du hellre vill åka till Canarieöarna? Goddag yxskaft?

Inser att just nu är han den medberoende och att han kan inte förstå var jag är/vad jag kommer ifrån. Att jag inte längre är den bekväma Fia som tack(?) vare hans ekonomi vill bäddas in i lullighet/gullighet och vara "normal". Men jag blir inte längre arg, jag blir uppgiven. Ledsen. Och jag inser att detta är en ok reaktion. Inte att jamsa med, det är kanske normen, men det är inte normalt. Inte idag. Inte i mina ögon. Jag är ledsen över att mitt äktenskap kanske kommer att haverera. Men jag vågar leva i den känslan. För mig är det stort att våga möta mina demoner. Min demon var/är aldrig alkoholen. Utan nykterheten och alla tankar som följer. Det är stundtals riktigt otäckt. Men jag inser att det måste göras. Så enkelt, så självklart (mt:s närstående).

Fia

Ja för mig är lögn värre än att dricka. Förtroende är ju liksom grunden i en relation enligt mig. Och jag har förklarat flera gånger att ljuger du om detta så hur vet jag att du inte ljuger om något annat. Jag tror den som dricker förstår, jag bara inser att de döljer, skyddar sitt drickande till varje pris.
Jag vill fortfarande tro att det med rätt vilja och hjälp går att komma ur ett missbruk. Jag är i alla fall beredd att ge det chansen ett tag till. För min del känner jag att det måste upphöra eftersom jag aldrig kommer må bra med smygdrickande i mitt hem. Speciellt inte om det en dag blir barn iblandat.
Men jag är skiträdd att jag väntar på något som aldrig kommer hända. Och det vill jag inte göra i mitt enda liv.
Hopp och styrka till våra sambos! Vore så skönt att få höra av någon att det finns just hopp.

Konstnären som har varit där och har erfarenhet och vet vad hon pratar om.
Fia som säger att du måste fråga dig vad som är viktigast, ditt liv eller din ev. skam för att ha druckit. Sjukvården dömer dig inte.

Hoppas du har sökt hjälp!

Glömde att hälsa dig välkommen hit när jag först svarade dig!
Så jag gör det nu istället.
Välkommen hit och läs runt i trådarna. Här finns mycket klokhet!
Skriv också gärna själv.

Styrkekramar
Tanten

Det var ett tänkvärt inlägg Fia. Du har så rätt. Jag har läst det 2 ggr. och funderat:
Vad vill jag och hur vill jag må?
Och visst är jag avundsjuk på omgivningen som får dricka vin, men inte jag.

Har bokat en biljett till Sverige i mitten av december och blir borta i 3 veckor. Denna gång finns det inte på kartan, absolut inga tankar på att smuggla med mig alkohol. På den punkten är jag bombsäker!
Jag vet även att jag aldrig mer vill ha sällskap av vinflaskan när jag är ensam.
Tycker också om att vara ensam hemma några kvällar i veckan. Läsa, titta på TV och sitta lite vid datorn. Dessutom finns det alltid något att fixa i hemmet.

Skulle önska att jag kunde dricka ett par glas i samband med måltider på restauranger tillsammans med mina vänner, absolut max 3 ggr. i veckan. Fast om det inte fungerar utan endast resulterar i ett sug som jag sen måste hantera med vita knogar. Ja, då är det bättre att avstå helt.

Nåja, idag har jag varit i kyrkan och pratat om böcker, lånat böcker samt ätit våffla med vispgrädde och sylt till kaffet.

På hemvägen passerade jag en restaurang och beställde en del färdiga smårätter för hemleverans i morgon kväll. Pratade lite med ägaren. Han undrade om huset fick bjuda på ett glas vin eller en congac. Varvid jag bad om ett glas vatten istället! Var inte heller sugen på någonting annat.

I söndags drack jag en Irish Coffe, Igår drack jag ingenting. Idag ska jag inte heller dricka någonting.

Surfina: Skönt att höra av dig.
Tråkigt att du trillade dit i fredags, men precis som du skriver, gjort är gjort och går inte att ändra på.
Nu gäller det att se framåt och inte ge upp. Det var i alla fall bra att du inte kom över något vin i lördags.
Helkroppsmassage låter underbart avkopplande.

Vill minnas att jag någonstans på Forumet har läst:
De pengar man tidigare skulle ha lagt på alkohol sparar man i en skål som sen kan användas till olika typer av belöning, saker man mår bra av.

Ha en fortsatt fin dag
Kram
Tanten

Det är precis som du "Mittendaliv" som jag känner, Det känns som den enda utvägen är att lämna. Som tydligt varken du eller jag är ute efter. Vi lever för övrigt ett fint förhållande utan bråk, vi hittar på saker tillsammans och han blir aldrig elak eller stygg när han dricker. Känns bara så himla dumt att han "måste" gömma och smyga med spriten för mig. Jag har aldrig sakt att han inte får dricka, Det är han gammal nog att bestämma själv. Jag har därimot talat om att jag inte alltid tycker det är så roligt och absolut inte när det göms. Vi är inte dom som har hemligheter för varandra och vi är inte bara ett par utan väldigt bra vänner som kan prata med varandra. Utifrån detta känns det så hemskt att han inte "vågar" visa mig att han dricker, jag är ju medveten om han problem och det vet han ju om. Han ser väl det inte som ett problem själv helt enkelt

Även om jag sitter i situationen själv och vet att det är svårt, så tror jag ändå att man kan lyckas, sen beror det väl mycket på hur stort problemet är. Jag har ju inte det så illa så det dricks på arbetstid och varje dag.

Tack så otroligt mycket Tanten, det peppar mig ännu mer. Som sagt, känslan är mycket mäktig, och jag har redan med glädje siktat in mig på andra året. Mitt motto är: "Kan jag festa i 7 år, så borde jag kunna vara vit i 7 år". Vi får se vad som händer, 7 år är en lång tid, men jag tror att jag följer min tanke!

Hej
Å sant man ångrar aldrig en nykter kväll dag. Hoppas allt o.k
med dig. Varit nu på morgonen och tagit leverprov, dom var lite
höga sist, svar inom en vecka.
Idag har jag pånyttfödelsedag 8 veckor. Det går upp och ner
men jag har inte trillat dit ännu.
Idag inget första glas
Konstnären

Bra, Nu är det nog, snart räknar du dagar o veckor istället för timmar :)
Bra om inläggen kan ge något positivt till någon annan, tror på att skriva ner både när det känns bra och dåligt. Lätt att minnet blir selektivt annars!

Håller med ovanstående, bra gjort att hälla ut!
/m

Tycker att du jobbar på bra, du sitter i ett besvärligt läge. Håller nog med Fia i det hon skriver, viktigt att rannsaka sig själv - vad vill jag? Och hur når jag dit? Det är inte så enkla frågor och kan ta tid att hitta svar på.
/m

Så vackert/så ont NyMan! Ännu en text att hänga på min köksvägg. Vilka texter. Du förstår väl att den dag du bli känd (för det är väl en tidsfråga) så kommer jag behöva svälja djupt för att inte namedroppa? Var inte orolig, jag klarar det. Men det du skriver är både smärtsamt och vackert och jag är så glad att du låter oss ta del av det.

Fia

Hej tanten! Tycker du klarar det bra trots allt. Själv trillade jag dit i fredags, som tur var så var det röd dag på lördagen och bolaget var stängt annars hade jag nog fortsatt mitt drickande även resten av helgen.
Jag har inte varit inne så mycket här de senaste dagarna. Det har varit så mycket annat att tänka på och så har jag ingen vettig dator där hemma, den bara strular så jag får gå in via telefonen och det tycker jag är så pillrigt.
Nu är det full fart med möten gällande barnen och hur det ska bli i framtiden, jobbigt som tusan men jag hoppas att det ska lösa sig. Har sådan ångest för dottern ringde mig i fredags när jag var berusad. Vet inte om hon märkte något men det är så idiotiskt av mig.
Gjort är gjort, framtiden får utvisa vad som händer.
I dag har jag bokat in en helkroppsmassage, ska bli så skönt. Behöver nog lite avkoppling i all röra.

Kram

Hej Denna där! Jag håller med alla ovanstående skribenter. Inte heller jag har någon medicinsk utbildning. Men det du skriver om låter allvarligt. Du måste ställa dig frågan om vad som är viktigast. Ditt liv eller den eventuella skam du upplever när du söker hjälp. Och tro mig, sjukvården har sett allt. Så den skam du upplever är inget mot den ångest du måste sitta med där du tror att du ska dö. Jag förstår att söka hjälp sittter långt in då jag ser dina inlägg. Du är orolig för att dö, men 34 minuter senare vill du tona ner hela upplevelsen. "Det var ju inte så farligt?".

Så om du inte lyckas/vågar söka hjälp denna gång. Håll kvar våra ( framför allt Konstnärens, som har varit där) svar i ditt inre till nästa gång det händer igen. Sök hjälp. Och om-eller-inte; Häng kvar här. Du är inte ensam. Välkommen!

Fia

God morgon palle
Kan tänka mig vilktet velande innan skiten åkte ut i slasken, mycket bra gjort.
För mig tog det nästan 10 dygn innan jag kunde sova ordentligt hade sådan oro
i kroppen.
Själv har jag aldrig hällt ut något vin. Men idag 8 veckor vit jag kan knappt fatta
det. Suget har kommit och gått. Men det tar sin lilla tid det är väl bara att vänta
ut.
Hoppas din tisdag går bra
Att sluta dricka liknar jag vid att lära sig gå.
Man trillar ofta men reser sig igen.
Till slut kan man gå om än lite stapplit i början
Många hälsningar
Konstnären

Godmorgon Tanten! Jag tycker du klara det bra med tanke på ditt sociala liv, för vad jag läser in så är det där fällan i ditt fall tycks finnas? Att omgivningen får, men inte du? Jag kan ha fel. Men man behöver inte alltid välja omgivningen. Man kan välja ensamheten om det innebär fördelar. Nu kanske du tycker att jag låter hård? Mot en ensam änka i ett främmande land. Det vill jag inte och jag hade aldrig printat ner dessa rader om jag inte trodde på dig. Att du var dig själv nog. Att du inte behövde ha omvärldens välsignelse. Så efter onsdag (där du redan målat in dig i ett hörn) tycker jag att du ska tänka på vad du innerst inne vill. Ett lättsamt umgänge med några dryckesvänner eller ett liv som du själv väljer? Kanske är de desamma? Du vill kunna umgås med vänner över ett glas? Då är det rätt val. Rätt val är också att inte köpa hem och fortsätta att umgås med vinflaskan.

Jag tror att du vill ha det så. Och att inte behöva smuggla med dig vin för att kunna umgås med barn och barnbarn? Alla behöver inte bli helnykterister. En del kan sätta gränser. Kan du det? Denna fråga kan du bara svara på själv. Det samma med frågan om hur du mår? Hur du vill må?

Kram Fia

Hej Tusculadum! Jag tycker att NyMan beskriver det så bra. I alla fall känslan jag har. Han skrev; "Att stoppa tillförseln är bara startskottet..." För mig stämmer det. Nu kommer de jobbiga bitarna. Vem är jag? Vad vill jag? Hur ska jag agera för att må bra? Etc.

Inom AA (Har varit där) predikas det ju ofta om att man inte ska ändra på något inom det första året. För mig är det obegripligt. Hur kan man förändra sitt drickande om man inte förändrar sina förutsättningar? Med förutsättningar menar jag bland annat tankegång (AA), men även de fysiska förutsättningarna. Att göra saker på ett nytt sätt och inte falla i den där "Så-har-vi-alltid-gjort" fällan.

Så era tankegångar är så livsgivande och stärkande för mig. Det finns alternativa vägar. Kanske till-och-med stigar som i som ingen trampat fram på förut? Barmark? Men alla sätt är bra tycker jag. Vill man susa på E4-an framot ett sundare alternativ så ska man det. Jag personligen har nog valt snårskogen.

När det gäller tröttheten. Igen. Jag tror mycket på det Victoria skriver om att vi för en gångs skull tillåter/hinner/vill/orkar känna av kroppens signaler. Och ofta övertolkar dem eftersom vi inte är vana att känna. I år har jag varit krassligare än någonsin. Hade exempelvis magsjuka i flera dagar när min mage knorrade och jag sprang på toa hela tiden utan resultat. Till slut sa min man; Kan det inte bara vara så att du är hungrig Fia? Testade äta. Besvären försvann. Signalerna fanns där intakta men jag kunde inte längre läsa av dem.

Likadant kanske det delvis är med trötthet. Vi kanske var trötta förut, men signalen nådde inte riktigt fram då den fick tillförsel av socker (alkohol) ? Bara en teori bland andra.

Vi är alla individer och reagerar olika när det gäller missbruk. Men generellt tror jag att det är en väldigt enkel utväg för oss att byta ett missbruk mot ett annat. Jag har valt den vägen. Promenerar för mycket, deffar kroppen och överpresterar på mitt arbete. Men allt det känns sundare än alkoholmissbruket.

Fia

Jag tycker du ska kontakta din husläkare omedelbart hon kan skriva en remiss
odelbart till akuten. Jag vet för jag har själv varit med om det. Fick kramper
i hela kroppen och hörde melodier i huvudet som inte fanns. Ringde min läkare
inom en timme var jag på akuten och tog snabbs om hand. Det är verkligen inget
att leka med. Jag fick genomgå hjärnröntgen och blev sedan inlagd på medecinavd.
Inget fel på hjärnan som tur var, däremot togs en massa prover som visade på
att jag hade natriumbrist, saltbrist i kroppen som är mycket allvarligt. Fick
ligga fyra dygn med saltlösningsdropp. Nu mår jag bra 8 veckor idag får bli en
bakelse i kväll.
Vill absolut inte skrämma dig men ta detta på största allvar, tänker på dig.
Jag fick hjälp i fyra dagar med Stesolid och sömntabletter.
Skäms inte för att berätta om alkoholen dom är så vana. Jag berättade att jag druckigt
dygnet runt i månader och slarvat med maten. Jag tackar min gud att jag inte fick några
men.
Snälla lyft luren och ring det finns proffesonell hjälp
Konstnären

Med dina 3 vita dygn och att hälla ut det upphittade vinet i vasken.

Det är aldrig försent för fröet att börja gro.
Du är på rätt väg.
Lycka till och ha en riktigt fin tisdag!
Tanten