Senaste kommentarerna i forumet

/ mt

Jag har de senaste veckorna hängt här väldigt mycket, återfunnit forumet lite grann.

Det är så mycket värt att läsa allas erfarenheter och tankar, det grundar verkligen min syn på drogen, och ger mig ny stolthet att kunna säga ifrån.

Ja du Berra, mångt i mycket kan det nog fungera såhär.

Vi människor är lite som diamanter...
Vi har så många olika sidor, och dom olika sidorna skiftar vi, i olika situationer.

Nu vet ju inte mina arbetskamrater att jag är "alkis", utan att jag bara slutat dricka för jag gillar det inte längre.
Dom har ingen aning om att jag haft problem.
Kan tänka mig att om dom skulle få veta skulle dom säga:

- HON?!? Nej men är det SANT!? Hon som är så ordningssam och trevlig!

Ordningssam och trevlig ja...
Utåt sett....
Inombords rådde kaos och elände.

Jag var inte riktigt killen med nedpissade brallor bokstavligt, men när det var som värst kändes hela livet nedpissat.
Och strumplästen full med hål...

Skönt att jag börjat sy ihop strumlästen igen...
Phu!

Ha en riktigt skön och spiknykter helg Berra!
Kram på dig!
//N.T

Ja ett ordval som man i ett enda ord kan förklara hur fredagskänslan känns, fredagsbuller...
För "bullrar" det gör det, allting blir mycket lättare på jobbet, alla står och går med sina förväntningar..
Man frågar, "Vad står inför din helg då'rå?", eller va'ska'ru'göraihelgendå?, när de står med sin kaffekopp och väntar på kaffemaskinen...

Lite gladare och mycket mer förväntasfulla...
Vad vill de ha för ett svar, montro?
Vill de ha ide'er till ett eget uppslag om vad man gör på en helg, för att de tror ha en torftig egen helg??

...vad är det klassiska då,.." jo'fö'fan vi ska på fest sörrö, ska festa järnet.."
Och man har vridit samtalet till att man ska förlora sig själv i alkoholen..
Jaha!, så du ska få bli full och få ha det roligt, ohh vad jag är avundsjuk.... tänker de så men säger något annat...?
Ska de själva sitta hemma och torka ihop, kanske på sin höjd dela en pavva tinto med sin partner till lördagsmiddagen...
Och lite avundsjukt tänka på sin kollega som ska få ha det "riktigt roligt"...
Men hona/han lever på sina erfarenheter och minns sina upplevelser med alkoholen, de kanske var fina?

Hur har kollegan det då, kanske bli aspackad, blir oense med sin flickvän, hon går hem, han fortsätter dricka ohejdat..
han blir fullare och börjar bli muckigt med andra festdeltagare, hamnar i bråk och råkar ha sönder någon annans mobiltelefon,
samt välter 3 st vinglas i vitrinskåpet som går sönder när han ska hämta ett nytt som han tappade från balkongen...
Han kräks över allas skor i hallen och blir till slut utslängd av värden och värdinnan..
Han fortsätter till den lokala bypuben där han inte blir insläppt, på pizzerian hinner han svepa en snabb öl innan de stänger...
Han vandrar runt på byn i bara strumplästen, skorna vet han inte var de är, gylfen är öppen och ena benet nedpissat...
Han kommer hem och somnar med byxorna nere sittandes på toaletten och huvudet i handfatet..
Han vaknar kl 10 på Söndagsmorgonen av att flickvännen låser ytterdörren från utsidan, och hela den dagen är förstörd...
Ett mess på mobilen bekräftar att flickvänner sover över hos en kompis ett par dagar..

Han återkommer på Måndagen till jobbet, lite mosig, och möter en nyfiken blick...
Kollegan frågar.."hur var din helg då, fartfylld?"
Jo den var helt OK svarar han, flackar med blicken när minnesflasharna kommer tillbaka, och går tillbaka till sitt kontor...

Han ljuger dåligt och har ett taskigt pokerfejs, han vill inte berätta vilken jäkla soppa han utsatte sig och sina vänner för i helgen,
om de någonsin kommer att bjuda honom på party igen, eller någonsin kommer att vilja prata med honom igen...
Kanske de bara kommer att höra av sig med krav på pengar för nya Kosta Boda vinglas, en söndertrampad Iphone och nedspydda skor som inte
går att rädda till rena igen..
Ångesten krampar runt hans mage så att han glömmer bort att andas helt ibland,
och allt han kan tänka på är att försöka minnas de andras miner under festkvällen,
och vad det var som var upprinnelsen till att han och flickvännen blev ovänner..

Han lever i ovetenskapen om vad som har hänt, kanske fyra dagar till, sedan kommer en ny helg då han behöver glömma den förra helgen,
med ännu mera alkohol, och han vet att det kommer att trasa sönder hans liv ännu mera, men han vet ingen annan utväg...
Det enda han vet är att alkoholen förstör hans liv, och om han hade mod skulle han ta sig ur det eviga ekorrhjulet, om han hade mod..

Det som äcklar honom mest är att i kontoret här brevid sitter en kollega och är avundsjuk på hans helgliv, hon som inget helgliv har...
Han skulle göra vad som helst för att byta ut det mot sitt, OM han bara vågade säga sanningen...
Men han är en stolt alkoholist som inte vill säga sanningen, inte ens för sig själv, att kapitulera vore att tappa ansiktet...
Men han vet, han ljuger dåligt och har inget pokerfejs, varför överhuvudtaget fortsätta en kamp han bara kan förlora...

Jag säger inte att det är så här, den kanske inte ens är verklig, men bygger mycket på mina egna erfarenheter...
Jag ser i kaffekön till kaffemaskinen precis samma händelse nästan varje vecka, nästan varje fredag...
"Händer det nå't i helgen då?"
Partymannen ljuger och sätter högre förväntningar hos den avundsjuke, helgen tillbringas i avund och misär, ingen av de får veta om varandras regi..
Måndagen snoppas av, en får ingenting veta, den andre önskar att den fick veta om vad som i verkligheten skedde i helgen...
Allt faller i glömska tills nästa helg..

Men jag ser saker....
som jag inte kunde se tidigare...

Är hela livet en enda teater, och jag börjar kunna igen regi'n..

/Berra

Ska på mitt första samtal med terapeut. Det känns väldigt bra att det blev just idag, eftersom flytten var planerad till i morgon. Min bror kommer och hjälper mig att bära, men nästa vecka ska de börja helrenovera lägenheten. Det går nog rätt fort, men svårt att bo där undertiden. Det känns väldigt motigt att flytta fram tidsplanen nu, eftersom det har krävts så mycket beslutsamhet för att komma hit. Kanske är det också bra, för jag kanske kan få med mig barnen mer redan från början om jag bara orkar vänta lite...

Synd att det nog är så, bara en dröm.

från "andra sidan" - jag hoppas Tussilago att du, och andra i lknande situation, kan ta till dig av dem och få mera ro.
Välj några personer som du talar med om just det här Tussilago så kommer det att kännas bättre, välj såna som du vet att du lätt kan kontakta. Då har du några "pratkanaler" och har lättare att veta själv åt vem du sagt vad och så kommer du framåt i din berättelse och bearbetning. Var glad åt att du har vänner! Kram / mt

tröskeln till ditt nya liv! Jag önskar också att du kan ta barnen med dig med tanke på hur du beskriver att han är när han dricker! Kram / mt

Precis som Adde och Berra så står jag på andra sidan staketet...

Jag har sårat min familj med mitt drickande och det är något jag får leva med hela mitt liv.
Jag kommer aldrig att bli frisk och min familj kanske aldrig kommer att lita på mig fullt ut igen.
Alkoholen är som en otrohetsaffär på ett sätt.
Jag är fortfarande kvar hos mina kära trotts min "otrohet" och jag kommer att försöka göra allt som står i min makt för att få dom
att lita på mig igen, försöka göra allting bra.
Det var jag som tog beslutet att sluta dricka, beslutet att försöka ändra mitt liv.
Jag hade motivationen och orken att ta det beslutet helt på egen hand, när jag såg vart allt höll på bära iväg.

Du ska inte ha dåligt samvete Tussilago, absolut inte.
Den här bördan kan du omöjligt bära själv. Du måste ha draghjälp.
Jag förstår hur det måste värka i ditt hjärta, både för att den du älskar så högt super bort sin kropp och själ, plus att han sårar dig verbalt.

Bara för att du anförtrott sig åt dessa människor behöver inte betyda att dom tycker illa om honom och "hatar" honom.
Kanske dom kan vara till god hjälp att övertala honom att det som han faktiskt gör är väldigt fel?
Så han slipper klandra bara dig att vara en "surkärring".
Ta hjälp av alla du kan! Greppa varje halmstrå!

Det här är en HEMSK och lömsk sjukdom...
Alkohol är ett nervgift, som "kidnappar" hjärnan vilket gör att man faktiskt blir lite "skitzo".
Intellekt, humör, hjärta och själ blir "infekterat"....
Så när han är elak, och skickar hemska sms, så är det nog till stor del sjukdomen som talar.

Och om jag skulle vara du.... Få in honom på en tvångsbehandling!
Du är inte "taskig" om du gör det.
HAN kommer faktiskt att dö i förtid om han fortätter supa såhär.
Du är snarare omtänksam och gör det för att du älskar honom.

Du måste tänka på dig själv i det här fallet Tussilago.
Jag kan läsa mellan raderna att du är en otroligt omhändertagande och kärleksfull person.
Men det är jobbigt att vara mamma, jag vet.... och dessutom ta en massa skit från den man älskar.
Jag vet inte om jag skulle klara av det Tussilago, du är stark.

Men är han inte öppen för behandling, så MÅSTE du ta i med hårdhandskarna.
Ställa ultimatum och hålla dig till det.
Vara ännu starkare....
Du och barnen kan inte ha det såhär längre.
Jag vet att du kan, och jag tror du vet det också.

Förlåt om jag var hård mot dig Tussilago, men det värker i mitt alkis-hjärta när jag läser hur han behandlar er.
Och allt beror på alkohol....
Ursch och fyfasen för denna sjukdom!

Många styrkekramar till dig.
Vi finns här och läser dina inlägg och stöttar dig i din kamp som medberoende.

Kram N.T

Bara tanken på att veta att det kanske aldrig kan bli bra är så smärtsam. Det är ju trots allt bra oxå mellan utbrotten. Jag har anförtrott mig till 5 vänner vilket jag nu har sjuk ångest och dåligt samvete över. Det är precis som att det inte går att tiga. Nu ångrar jag att jag berättat för dessa. Det känns som jag är oerhört taskig mot min man som jag älskar och fått andra att inte tycka om honom. ALLT blir fel, hur jag än gör:(

Härligt att äntligen tar steget, barbalala! Heja dig! :-)

Finns det ingen möjlighet att ta barnen med dig direkt? De bör nog inte stanna hos en pappa som super...

Kram!
/H.

mitt användarnamn är vana men jag står som fenix

Förlåt Tussilago, jag skrev i fel tråd.

Här vill jag i stället berätta att för mig tog det lång, lång tid för mig att fatta beslutet att lämna, och att det inte känns så svårt nu när jag väl är där.

Men jag hade aldrig klarat det utan hjälp. Jag behövde bli så väldigt säker på att jag gör rätt, för att kunna stå emot hela artilleriet av motargument. Skriv! Skriv t.ex. upp för- och nackdelar med att stanna och för- och nackdelar med att lämna.

Jag flyttar i övermorgon! Nu har han ju inte druckit, eller bara lite ibland, i nästan ett helt år. Han har dock aldrig erkännt hur det har varit tidigare. Vi har suttit i parterapi och pratat om sånt som varit, och han bara låter bli att se drickandet som en viktig del i alla våra problem. Vi har under de sista veckorna pratat mycket med varandra om det som varit, men just drickandet undviker han konsekvent, och jag hänger på, för det mesta, låtsas som om den delen av alla våra problem inte finns. När han nu inte har druckit har det också kännts mindre och mindre relevant att prata om det, men det blir också skevt, för jag får liksom aldrig någon bekräftelse på alla mina upplevelser under de här åren.

Nu har han varit igång och druckit igen några dagar. Plötsligt är allt precis som förut; vredesutbrotten på morgnarna, skakningarna och tårarna på eftermiddagen, och sedan nya ölburkar på kvällen och mer än halva natten i verkstan. och så igen, och igen....

Hur kunde jag glömma.

Nu lämnar jag det här, är det därför det sätter igång igen? Vad hade hänt om jag stannat? Vad kommer att hända här när jag går? Vad händer med mina barn när jag går? Planen var att de skulle vara kvar här första veckan och börja flytta över veckan efter och därefter varannan vecka. Men då var han ju nykter när vi bestämde det....
.

Jag flyttar i övermorgon! Nu har han ju inte druckit, eller bara lite ibland, i nästan ett helt år. Han har dock aldrig erkännt hur det har varit tidigare. Vi har suttit i parterapi och pratat om sånt som varit, och han bara låter bli att se drickandet som en viktig del i alla våra problem. Vi har under de sista veckorna pratat mycket med varandra om det som varit, men just drickandet undviker han konsekvent, och jag hänger på, för det mesta, låtsas som om den delen av alla våra problem inte finns. När han nu inte har druckit har det också kännts mindre och mindre relevant att prata om det, men det blir också skevt, för jag får liksom aldrig någon bekräftelse på alla mina upplevelser under de här åren.

Nu har han varit igång och druckit igen några dagar. Plötsligt är allt precis som förut; vredesutbrotten på morgnarna, skakningarna och tårarna på eftermiddagen, och sedan nya ölburkar på kvällen och mer än halva natten i verkstan. och så igen, och igen....

Hur kunde jag glömma.

Nu lämnar jag det här, är det därför det sätter igång igen? Vad hade hänt om jag stannat? Vad kommer att hända här när jag går? Vad händer med mina barn när jag går? Planen var att de skulle vara kvar här första veckan och börja flytta över veckan efter och därefter varannan vecka. Men då var han ju nykter när vi bestämde det....

Har idag kontaktat en anhörig grupp med star imorgon. Nu sitter jag här och känner dåligt damvete för att jag lämnat mig och min familj. Än mer efter telesamtal med maken som lät opåverkad....

Läste din tråd berra..
Allt från fjärilar till maskinister (skratt!!)

Jag har haft mina tidigare vita perioder, 1månad max åt gången.
Känner igen mig i att man måste förklara sig i sin roll som nykter på fester. Undviker fester och tillfällen istället vilket ju inte löser problemet, bara skjuter det framför mig. Det är starkt motiverande när du berättar i din trygga roll som nykter nu, sitta och reflektera över situationen både under och efter festen.

Den här gången känner jag inte att jag behöver försvara min nykterhet längre..om någon har problem med det, så är det deras, inte mitt problem.
Mycket tack vara er all på forumet, era erfarenheter stärker och motiverar massor!

En dag, kommer jag också va på fest nykter, utan att bli stressad av det!

kram jonteper

vilken historia !! Påminner om homeopatins fantasier !! Det säger sig självt att om detta hade fungerat så hade varken jag eller nån annan haft problem med alkoholen ! Världen skulle vara alkoholfri!! Vilken dröm :)

Berra... dina kloka ord går rakt in i mitt hjärta.

Många omkring oss måste nog rannsaka sig själva.
"Defragmentera" livet.
Gallra ut, sålla bort, ta tag i, be om förlåtelse....

I tomrummet bildas vacuum, vacuumet måste fyllas.
När varm luft stiger uppåt i atmosfären blir det blåsväder....

Det är upp till var och en, vad man ska fylla sitt inre "vacuum" med.
Frågan är om man orkar hålla i hatten när blåsvädret kommer....

Livet kommer aldrig att bli som det en gång var Berra.

Frågan är om det är synd-om-mig eller vemod du känner?
Kanske vemod, över att man inte riktigt är med i gemenskapen längre.
Eller att man sticker ut, och är lite "utanför"?
Inte kunna stå där och gunga med glaset under näsan och säga - Vilken fin årgång... som du en gång skrev i ett av dina inlägg.
Att kunnasäga att det här vinet drack vi då, och det var så himla gott till det där köttet?
Eller vemod att aldrig tappa fotfästet igen, låta någon annan ta ansvar den kvällen, sjunka in i dimman...
Inte tillåta sig själv vara "slarvig". Att alltid behöva vara på sin "vakt"?

Jag tror du har svaret innerst inne, för det finns ingen som kan svara på den frågan åt just dig.
I vilket fall som helst, så är det okej att tycka synd om sig själv ibland, och känna vemod över det här, och sakna den där gemenskapen
oavsett om det är i goda vänners lag eller bara hemma på tumanhand över en flaska vin.
För trotts allt är det som en "fantom-smärta", ett inrotat beteende, det finns på hårdisken, och kommer aldrig att raderas helt.

Ta ett djupt andetag och tänk efter...
Det har redan hittat sin lösning.

Kämpa på.
Kram N.T

..i sin nya roll, är inte lätt...
Nykter!

Varför är denna nya situation så svår..?
Exakt VAD är det som är så svårt...

Är det självaste vetskapen om att JAG kan inte dricka som är den svåra..?
Eller att JAG som person kommer i fortsättningen urskilja mig gentemot alla de andra, som dricker..?
Är det synd om mig, eller den förväntade "synd-om-mig"-tänkandet som är det svåra...?

Vetskapen om att ikväll kommer jag inte att få fortsätta min rutin med att dricka..
...inte kunna slappna av..
...inte kunna fantisera vidare i någon sorts mental verklighetsflykt...

Det kommer inte vara som det har varit, det kommer att bli en förändring...
Och är det i det dilemmat vi söker vår största baneman, förändringen..?
Det kommer inte vara som det har varit...

Vad ska jag göra då?

Den som blir arbetslös eller bostadslös finner sig en lösning, eller hur?
Vad är det som säger att det inte kommer att lösa sig för dig..

Vi är nog mest oroliga för en framtid där vi inte kan sia om det,
hur kommer det att bli?
Bara själva oron i sig själv kan göra att man fortsätter att dricka...

Man drivs ibland av sina tvångstankar, jag borde inte göra det här, men jag gör det ändå...
Pyromanen gör det, snattaren gör det, våldtäktsmannen gör det...
Men ändå....så finns det någonstans en ände, som sätter ett slut på det...
Kan de, kan du!

Skillnaden är att alla andra inte ser ditt självdestruktiva alkoholdrickande,
det är inget hus som brinner ner till grunden, inget butikslarm som skriker...
Det är bara ditt inre som krymper, från en frisk frukt till ett skrynkligt russin, och ingen ser det..
Men det känns, eller hur?

Och det är med det jag menar att alla borde lära sig att se sig själva, för den de är..

Öppna ögonen och se ditt inre russin...

Och sedan kan man ju tänka...ska det få vara på det här sättet?

och efter detta, vad är det som får mitt russin att krympa ännu mera..?

Allt som är självdestruktivt är ett russinkrympare, alkoholen är bara en del av det...

Det kanske finns andra som stampar på dig, som krymper dig som människa, och du har ännu inte upptäckt det..
Alkoholen döljer detta i sina slöjor, för du kanske inte vet varför du har ett behov av att dricka alkoholen...
Vad mer döljer sig i alkoholens skugga?

Den som inte prövat att vara utan den, kan heller inte se vad mer problem alkoholen har dolt för dig under tiden...

...dags för en förändring, intresserad av en utmaning och upptäcksfärd, i ditt inre..?

Det finns fler lik i graderoben, alkoholens frånvaro är nyckeln till garderobsdörren...

Sen är det hög tid för en utrensning, och man finner många anledningar till varför man drack...

Att sluta dricka är att blottlägga sina anledningar till varför man drack...

Och vad är det svåra, sluta dricka eller blottlägga sina anledningar till varför man dricker....

En uppgift som står framför varje individ som väljer att ta ett livsviktigt beslut, orkar jag?

/Berra

ha sagt,eller kanske öppna en dialog för,var mer detta om medberoende o hur lätt det är att även här på forumet bli medberoende till varandra,kanske bry sej för mycket,lägga skuld,ställa krav som egentligen inte är min uppgift....osv...det är öppet för diskussion för det är intressant spörsmål,var går gränsen från att stötta ngn i dennes bslut o att ställa krav utifrån sitt eget tyckande........

Skulle så gärna vela tro på detta, någon som läst om detta förut eller hört nå?.Jag är i stort behov av all hjälp man kan få. tänker på alkohol 24/7. snart har man varken jobb eller familj & vänner kvar.
Läs även länken nederst.

Mirakelkur för alkoholism
av Anonymous

I slutet av 1981, jag var ett fyllo, en femte för-Jim-Beam-en-dag full. Jag hade varit på allvar på det i sex år, och en och annan som dricker för många år innan dess. Jag visste att det inte kunde fortsätta för evigt, men jag visste också att 12-stegs programmet inte skulle fungera för mig.

Jag råkade träffa en Houston läkare, Wilfred Packard Bonin, som berättade att han hade utvecklat ett botemedel mot alkoholism. Han var en stor berättare, och lade en på mig.

Jag hade några reservationer om historien, men visste att jag var tvungen att sluta. Jag tog hans botemedel. Och i 30 minuter, botade han mig av alkoholism. Jag har varit torr sedan dess, över 26 år nu.

Dr Bonin, sedan 75 och sedan avlidit, sa att han var en Cajun, ursprungligen från Louisiana. Han talade Cajun franska, och tänkte att det skulle vara trevligt att göra en praktik i Frankrike. Han godkändes på American Hospital i Paris. Det var på 1930-talet.

Under tiden han var där, han kallades in av en annan läkare för att samråda om ett särskilt svårt fall. En patient långsamt dö av någon infektion, och inte svarar på behandling. Antibiotika fortfarande i framtiden.

Efter att ha undersökt henne och över hennes diagram, föreslog Dr Bonin ett sista desperat behandling. Han fick godkännande från den behandlande läkaren och från patienten, även om han försiktigt sa att han inte var säker på att det skulle hjälpa.

Patienten snabbt återhämtat sig, släpptes ut, och Dr Bonin glömde händelsen.

Efter sin praktik kom han tillbaka till USA, praktiseras i New Orleans, och var då utarbetades under andra världskriget. Efter kriget bestämde han sig för att starta en praktik i Houston. Han var certifierad i invärtes medicin och under många år var på personal Baylor Medical College i Houston.

På 1950-talet gick han till American Medical Association konvention, som var i Denver det året. Han tog sin hustru med. När han registrerade vid Convention Hotel fick han ett brev som hade väntat på hans ankomst.

Brevet började: "Du kanske inte minns mig, men du behandlade mig på American Hospital i Paris år sedan. Du räddade mitt liv, och jag vill tacka er genom att bjuda in dig och din fru att mitt hem på middag. Konventionen startar inte förrän imorgon, så jag skickar min chaufför för att hämta dig framför hotellet vid 7 ikväll.

"Jag hittade dig genom hotellets bokningsavdelning. Jag äger hotellet. Kom ".

Han var förvånad och nyfiken nog att gå. Han frågade sin fru, och hon var också nyfiken. Damen namn betydde ingenting för honom.

En limousine tog upp dem på utsatt tid, och körde till närliggande Boulder. Den stannade framför en stor herrgård. Damen kom ut för att hälsa på dem. Väl inne erbjöd hon dem drinkar, och sedan sa han till henne: "Ärligt talat, frun, jag minns inte behandlar dig. Vad var det du hade? "

Hon sa att hon hade någon form av infektion, och verkade vara döende. "Inte bara har du bota mig, men du också botade mig av min alkoholism."

"Jag gjorde vad?" Sa han. Hon upprepade att han hade botat henne om alkoholism. Hon förklarade att det hela tiden hon hade varit på sjukhuset, hade hennes vänner varit smyga sprit till henne.

Den Bonins hade en fin kväll med damen. När de lämnade, sade hon, "Åh, förresten, är dina pengar inte bra i Denver. Din hotellsvit tas om hand, och om din fru skulle vilja shoppa, bara ladda det till hotellet vid varje centrum butiken genom att visa din rumsnyckel. "

Dr Bonin plågat hans hjärna, men kunde inte minnas att ha träffat kvinnan förut, inte heller kunde han minns vilken behandling han hade ordinerats åt henne. När han kom tillbaka till Houston, fast, kallade han på sjukhuset i Paris för att fråga om de hade poster som långt tillbaka. De sa att de gjorde det, men skulle behöva skicka någon ut till ett lager där gamla skivor förvarades. De lovade att skicka honom damen akt.

När paketet kom från Paris, såg han genom det, och fann det svårt att tro att den behandling han hade ordinerats så långt innan skulle ha botade henne om alkoholism. Ändå bestämde han sig för att undersöka vidare. Han hade en patient som han visste var en alkoholist, och närmade sig honom på detta möjligt bota. Mannen gick med på att ge det ett försök.

Visst nog, fungerade det rätt av. Det ledde till behandling av flera andra människor. Behandlingen involverade intravenös infusion av en formel som han hade blandat sig. Därefter lärde han sig att identiska formel tillgängligt via American Hospital Supply Corporation, ett etiskt företag. Det hade godkänts av FDA under 1943 för behandling av delirium tremens.

Han berättade att det var bäst att börja behandlingen en måndag morgon. Jag kunde ha allt jag ville dricka på söndag, men måste komma till hans kontor på 8 på måndag kalla nykter. Det var det svåraste för mig. Normalt hade jag bourbon i mitt morgonkaffe, och sedan smuttade ur en flaska på väg till jobbet. På kontoret, höll jag en kanna i min skrivbordslåda. Jag drack mig igenom dagen, smuttar fram till läggdags. Jag kunde fungera och göra mitt jobb, och lyckligtvis blev aldrig stoppad av en polis. Jag var aldrig falla ner berusad, men jag hade en bra buzz på hela tiden.

Jag gick i hans kontor på Måndag 1 december, 1981 en berusad, och gick ut 30 minuter senare en före detta alkoholist. Inte ett återhämta en, men en ex-alkoholist. Nej avgiftning, ingen vilja, ingen predikan.

Sanningen att säga, men effekten var omedelbar, var jag tvungen att gå tillbaka vid 10 på förmiddagen för en förstärkning av behandling, sedan två gånger igen nästa dag, tisdag. Sedan en gång om dagen till fredag, off för helgen, och återuppta behandlingen på måndag, men bara en gång per dag genom denna andra vecka med en minskande dosering varje gång.

Den bästa jämförelsen jag kan göra för att effekten av behandlingen är en vi har alla haft, du har en favorit mat, och äter den vid varje tillfälle i flera år. Sedan så småningom bestämmer du att du inte gillar det längre. Ingen anledning, du bara inte. Det är så jag kände om alkohol, från första behandlingen och sedan dess, sammanlagt 27 år och räknar. Dr Bonin sa att det var okej att gå till barer med vänner, men bara att beställa en läsk. "De kommer att hylla dig", tillade han. Och de gjorde, även min gamla berusade kompisar.

Jag har fortfarande en flaska Jim Beam som jag jobbade på när jag fick denna mirakelkur. Det är ungefär halvfull. Jag har också flaskor med whisky, vodka och gin som jag höll till hands för gästerna. Vi är inte ofta har någon över, men när vi gör, kan jag blanda drinkar för dem och inte det minsta frestad att ha en själv.

Vad är detta mirakelkur? Du kommer inte tro ingredienser: 80% destillerat vatten, 10% glukos och 10% alkohol, det är rätt, alkohol. Tydligen, administrering intravenöst hade en helt annan effekt än att dricka det. Naturligtvis var mängden infunderas liten, mycket mindre än ett enda skott av whisky, och minskat stadigt efter den första dagen.

Var kan du få denna behandling? Ingenstans vad jag vet. Först skulle du vara tvungen att prata en läkare in i att ge det till dig.

Om du kan hitta någon att administrera det till dig, kom ihåg att börja på en måndag morgon, och ingen alkohol i ditt system. Här är dosering:

Måndag - 220 ml kl 8, en annan 220 ml kl 10

Tisdag - 200 ml kl 8, en annan 200 ml kl 10

Onsdag - 200 ml klockan 8

Torsdag - 180 ml ​​klockan 8

Fredag ​​- 160 ml klockan 8

Hoppa över helgen.

Måndag - 140 ml klockan 8

Tisdag - 120 ml klockan 8

Onsdag - 100 ml klockan 8

Torsdag - 80 ml ​​klockan 8

Fredag ​​- 80 ml ​​klockan 8

Dr Bonin fått ett amerikanskt patent för behandlingen kort före sin död. Du kan läsa om det här:

http://www.patentstorm.us/patents/5418255/description.html # cmt_title

kan hjälpa dig att hitta styrkan att hjälpa dig själv? Och barnen! Inget i det du beskriver är okej. Ingenting av det! Kontakta någon människa idag som du kan prata med! / mt

boken om din resa mot och i nykterhet ser jag framför mig seriehäftet "Familjeliv, teckande stunder i vardag och fest." Eller fest och vardag kanske....Idag är det onsdag redan... tiden går fort när man har roligt:) Ha det bäst! / mt

Varför????? Varför drabbas jag? Terror i över ett dygn...magen värker, jag mår illa, fryser och jag får kramp av tanken på att leva så här. Ångest och skuld bedövar mig. Jag har tryckt ner alla dessa känslor för att dölja för barnen. Gråtit på toa, baddat med vatten. Svaret från min man är, att inte överanalysera. Saker sägs överdrivet i affekt. Men, varför är det ok? Om och om igen? Jag känner mig sjuk, jag är sjuk! Jag orkar inte ha det så här men är inte redo att lämna.....