Senaste kommentarerna i forumet

Även om det inte har gått så där jättebra för mig med alkoholen, så fungerar det i alla fall bättre.
Jag märker i alla fall vissa vinster i form av:
# Bättre sömnkvalite, betydligt piggare på mornarna.
# Har ej druckit vin ensam hemma sen den 26 okt. Därefter sluppit torka upp rödvinsfläckar och ta hand om tomflaskan.
# Slipper gå ut på kvällen och handla vin, ut i fall att.........Som sen dricks upp.
# Bortsett från den 26 okt. och den 1 nov. så har jag inte behövt oroa mig för att svara i telefonen och låta onykter.

Nåja, det kan bli bättre. Jag har inte gett upp. Är med i ditt tankesätt, Viktoria.

Instämmer med dig m-m, angående Allen Carrs bok. Lite omständig och seg emellanåt.

Önskar er alla en Fin dag och ta hand om er!
Kram
Tanten

ett gott råd i all välmening....skaffa en anonym mailadress som du kan spärra om det behövs. Ta gärna bort din privata nu.
Kram !

Hej! Tack så mycket för alla kloka ord och råd! Började nästan gråta för att någon har tagit sig tid och skrivit .Jag skulle verkligen behöva ha hjälp men jag känner mig helt handlingsförlamad. Jag orkar ingenting,har ingen energi att ta tag i saker och känner en sån otrolig trötthet! Trötthet som inte går att sova bort. Jag tänker att jag ska göra så mycket men det blir ingenting. Jag får tvinga mig om jag ska få något gjort. Jag har levt med den här mannen i över tjugo år och det är han som har hand om ekonom. Jag är inte alls insatt. Jag har aldrig bott skälv utan flyttade direkt från mina föräldrar till honom. Jag känner mig så liten och jag vet inte hur jag skulle klara mig själv. Jag har ett heltidsjobb så jag borde ju klara mig. Men vi har en massa lån,hus o djur och jag vet inte hur man gör. Alltså jag tror inte att jag vill vara kvar längre för det känns som känslorna har försvunnit o jag tror inte att de kommer tillbaka. Det känns som att jag aldrig ska våga ta steget:( Det känns ofta som att jag säger o gör fel saker och att det är mig det är fel på . Han lovade ju oss att han skulle sluta o dricka och så köpte han en alkoholmätare så att vi skulle kunna kolla honom pm vi tror att han druckit och har han gjort det skulle han gå med på att söka hjälp. I helgen inte våran yngsta dotter hemma(våran lästa dotter bor inte hemma) och mon sambo frågade pm jan fick ta ett glas vin till maten och dum som jag är så säger jAg tvekande att han får det:( Den andra helgdag tycker jag att det märks att han druckit när jag kommer från jobbet. Jag går även med på att ta ett glas till maten då men han öppnar en hel flaska! Han dricker inte ur sitt glad och somnar sittandes vid bordet när han ätit. När min dotter kommer hem frågar hon om pappa druckit och jag säger som det är. Hon blir väldigt arg o besviken på mig som tillät det med all rätt. Min sambo frågar om vi är osams och jag talar om varför. Då bli även han arg på mig för att vi pratar bakom hans rygg. Han frågade vilka jag har pratat med o jag säger att det bara är mamma fast jag har pratat med några fler noga utvalda som inte säger något. Han tror att alla vet och sa att han blir väl snart av med jobbet också.det känns som att jag har kört fast alldeles. KRAM

Hjälp vilken abstinens jag har haft senaste dygnet. Kunde knappt sova något igår natt, låg mest och kallsvettades tänkte skumma tankar.
När jag tog mig upp ur sängen kändes det nästan som ja var bakis, blev lite bättre under dagen på jobbet.

Kommer hem och börjar småstäda i allt kaos i lägenheten, tro på fan att jag inte hittar en halvfull vinare. Pulsen gick upp några snäpp, var helt säker att jag hade druckit upp allt under fredagen.

Jag gjorde något jag aldrig gjort i mitt liv förut, hällde ut innehållet i vasken. Det sjuka är att det tog mig ca 4 timmar från det att jag hittade flaskan och var riktigt nära att svepa den några gånger. Hur som helst så kändes det riktigt befriande.

Har snart klarat 3 dygn, vill bara att den värsta fysiska abstinensen ska släppa så jag kan få en vettig natts sömn.

Tack alla för era vänliga och uppmuntrande kommentarer. Kan jag med mina tankar och idéer hjälpa även er är det dubbel vinst. Det fina med ett forum som detta är att man kan plocka russinen från de berättelser och råd som passar ens egna preferenser och sin egen personlighet. Det finns ju väldigt sällan en (1) lösning på ett och samma problem. För oss som läser dessa sidor finns det dock en (1) sanning; alkohol är inte vår vän.

Idag har jag varit ledig. Jag har gett mig själv en Me-Day eller som Barbro Jönsson skriver i en av sina böcker en TAT-dag (Tid Att Tänka). Det behöver vi alla oavsett förhållandet till alkohol. Vår värld snurrar så fort att man till slut undrar var man själv blev av i allt detta. Dessutom kan det ju vara bra att umgås med sig själv nykter och se om man trivs ihop. Upptäcker man då något som är osynkroniserat är det dags att synka ihop sig själv igen. Om vi inte trivs med oss själva kan vi knappast förvänta oss att andra skall göra det. Visst är vi mer kritiska till oss själva än andra men till sist gäller det att försonas med sina tillkortakommanden.

Jag har dessutom sprungit 15 km idag och det gick över förväntan. Belöning för hjärnan; O ja, absolut. Det motsvara säkert en halv BiB i belöning :). Jag är, som ungdomarna säger, sjukt nöjd med mig själv.

Jag är ledsen att det är jobbigt för dig ”Gammel tanten”. Jag vet alldeles för väl hur svårt det är med alkohol i ett fantastiskt klimat där varje dag är som en semester, åtminstone för oss nordbor. Du får göra som jag. Bryt rutinerna, gör allting tvärtom och/eller skaffa nya sysselsättningar. Som ”NyMan” skriver fungerar det nog sällan att bara strypa vinkranen utan det vill till andra komponenter samtidigt för att målet skall uppnås. Men ge inte upp och det tror jag inte att du heller gör. Alla bitarna har bara inte fallit på plats för dig ännu men det gör det en dag när du kanske minst anar det.

I morgon åker jag till sydliga breddgrader igen några dagar men jag är inte orolig för hur det skall gå i alkoholfrågan för jag har ju en plan, en handlingsplan.

May the force be with you

Jag sa till exsambon att han behöver tänka över var han förvarar sin porr så att inte barnen råkar se det igen. Till svar fick jag en enda låååååång utskällning där han talade om för mig att mitt sjuka beteende får honom att inse hur rätt han gjort som har lämnat mig (???), han är mycket glad att inte behöva vara i närheten av mig eftersom jag får alla runt omkring mig att må så fruktansvärt dåligt, att jag är en hemsk mamma som bara tänker på mig själv och aldrig sätter barnen i främsta rummet, att jag försöker trycka ner andra, att jag är känslokall, helt utan medkänsla för andra människor och inte har någon självinsikt, att jag är sjuk och behöver vård, att jag behöver söka vård för mitt sjuka beteende istället för att att försöka utsätta andra för det, barnen har det minsann inte bra hos mig... osv osv

Vad ska jag säga? Jag blir lite ledsen och funderar en del på om alla runt omkring mig mår så dåligt av att vara med mig som han beskriver det, om jag verkligen trycker ner andra, om jag är sjuk osv, och det sitter en liten sorgsen tagg i mig, men jag har också lite distans och kan skratta lite åt det - hade det varit omvänt och han hade bett mig tänka över min förvaring av porr pga händelsen innan så hade jag med största sannolikhet bemött det med att "ja, så himla klantigt av mig, jag ska verkligen tänka på det och det får ju inte hända igen!", men som vanligt med exsambon så vänds allt till mitt fel.

Och jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt kul att han alltid uppger att han lämnat mig!

Men- idag seglade frågan upp i huvudet igen: är detta "bara" en nykter alkoholist? Det måste vara något mer, varför kan han annars aldrig ta på sig skulden? Varför måste han alltid trycka ner mig?

För mig har det inte varit så fruktansvärt jobbigt men några gånger i veckan har suget kommit och då blir jag rastlös och nervös, någon direkt trötthet har jag inte känt av. Jag har inte utsatt mig för dom värsta frestelserna ännu, det blir nog värre.
Jag har ordnade förhollande med familj och två barn, det är därför jag måste ta tag i detta, så att mina barn slipper ha en full pappa fyra dagar i veckan.

35 280 kronor.. Det är ungefär vad jag har lagt ut på vin det senaste året. Vad fan är det jag hållit på med?

Lycka och styrka till er!

Det ger mig energi att läsa. Hur jobbigt har det varit dom senaste veckorna, när kände du dig piggare?

Hej, Nu är det nog. Jag känner igen mig mycket i det du skriver, befinner mig nog i ungefär samma gråskala som du.
Har inte druckit något på tre veckor nu, jag är rätt nöjd faktiskt.
Lycka till!

Mina värden är bättre, inatt börjar vi (jag) på jobbet. Dessa tre veckor har förflutit utan problem.
Gläds åt de nya lika mycket som gamla profiler som hänger kvar.
M-m gör en fantastisk resa, kanbara heja på. Tiden i spåret och på gymmet kommer göra underverk till beach 2014.

Skriver inte så mycket men läser alles!

/A

Hej,
Jag känner igen mig i din situation... Jag började hitta flaskor i garderoben, tvättkorgen, golfbagen osv för ca 1år sen.
Min sambo sen 2 år tillbaka har problem med alkoholen. Bara att gömma är iof ett tydligt tecken på att något är fel. Självmedicinering med alkohol låter som något han borde sluta med genast om han kan, för att inte hamna i ett missbruk.
i kväll får jag panik över att det verkar vara "lämna honom" som är det enda råd som finns att få. Känner precis som du att det inte är det jag vill. Finns det inte någons man/sambo som lyckats sluta?? Och att förhållande efter det blivit bra igen. Är det naivt och tro att det ska hända?? Jag peppar min sambo att fortsätta söka hjälp. Han går en kbt behandling nu. Är det bortkastat?

Någon här som kan ge hopp!?

Läser dina texter och kommer på mig själv med att sitta och nicka och fyllas av vilja och energi. Tack för att du sätter ord på mina tankar, det hjälper mig mer än du anar!

Läser och får energi och vilja av dina texter MM. 60+ timmar sedan mitt sista vinglas nu och tröttheten sliter i min kropp. Men dina texter gör mig motiverad och stark. Tack för det, kämpa!

Känner igen det där mönstret..
Mitt tips är att inte lägga tid på att försöka förstå hans beteende.. för det är ju helt ologiskt att köpa massa öl om man inte ska dricka .
Det som är självklart för oss är inte det för den som har alkoholproblem.
Åh det är så svårt att hålla sig lugn när ännu en besvikelse inträffar och sorgen väller över. Jag kämpar oxå med att inte ta några strider när min sambo har druckit. Blir bara massa onödiga elakheter som inte leder någonstans.
Försök lägg din energi på dig och barnen. Ta hand om er! Din sambo behöver troligtvis någon hjälp för att sluta.
frågan "när är det dags att gå" spökar här med. Jag har inte kommit på något bra svar på den...

67 timmar sedan sista vinglaset. Är stolt över mig själv, samtidigt inväntar jag det där riktigt stora suget, som jag vet kommer någon gång. Tröttheten som jag läst om här på forumet har infunnit sig, tar emot den med glädje, för det betyder att jag är på rätt väg mot ett nyktert liv.

Det som gör att jag känner ett hopp och en tro om att jag ska klara detta, är att jag har samma känslor och vilja nu som när jag slutade snusa efter 15 års storsnusande. Precis som då känner jag att jag verkligen vill detta i hela min kropp och i min själ. Det gör att jag känner mig stark och säker. Hoppas hoppas att det inte är ett bedrägligt lugn.

Oj vad det hjälper att skriva av sig, nu ska jag äta lite salta mandlar och hemkokt saft. Mina nya laster..

Du ångrar ALDRIG en nykter dag/kväll!!!

Fortsätt i tänkt bana, den funkar.
/A

Tror att det är bra att vara fokuserad och ha en plan. Tror också att det är bra att ha någon form av belöningssystem, antingen i form av motion eller annat. Jag springer en del och känner mig nöjd varje gång det känns lite lättare, och att jag nu kan springa vilken tid på dygnet som helst, tidigare var ju både morgon/fm och kväll uteslutet. Har nu också investerat i ett träningskort och det ska bli riktigt kul. För min egen del så har jag också varit ute och shoppat något i klädväg, eller en ny bok, eller något annat (onödigt) som ersättning för det vin jag annars skulle köpt. Känns bra!

/m

kramperna minskat tycker jag att du ska ringa sjukvårdsupplysningen, Ataraxen kanske hjälper, men det kanske inte är det bästa att ta just nu? Tycker du ska prata med någon kunnig.
Lycka till!
/m

Har nu varit nykter i tre veckor, och det känns så skönt. Känns faktiskt hur bra som helst. Är inte ens särskilt trött som många skriver om, utan känner mig utvilad (för det mesta). Sover som ett spädbarn om nätterna och det har jag inte gjort på så länge. Enda dagen/kvällen i veckan som känns jobbig är fredagskvällen, men nu har jag en plan för fredag - ska gå iväg och träna på kvällen (har ju såklart varit otänkbart tidigare)men känner att jag måste bryta vanan, att laga god mat och duka lite fint och hela konkarongen. Jag kan äta något gott när jag kommer hem, men då får maken laga maten istället. Upplever inte alls samma sug på lördagsem/kväll, utan det är fredagen som är det kritiska momentet.

Har köpt träningskort idag, och ska träna första passet ikväll. Har även betalat in till viktklubb.se, inte så mycket för att gå ner en massa kilon, utan mer för att hålla koll på att jag inte går upp/ersätter alkoholen med mackor/kakor/godis på kvällarna. Det är ingen mening att byta en ovana mot en annan :/ och det känns som att jag skulle kunna hamna därhän om jag inte gör något åt det från början.Förra hösten när jag försökte lägga ner vindrickandet ersatte jag det med mat och gick upp 7 kg på bara några veckor (+ att jag ändå fortsatte med vinet...), vilket gav dubbel ångest. Fick jobba med extrakilona hela våren och det tänker jag inte göra nu. Att börja träna igen ska bli jättekul, har sprungit en del under våren/sommaren/hösten, men det är lite segt att ge sig ut i novemberregnet. Är också en skön tanke att det går att träna vilken dag som helst. Behöver inte kalkylera med alkoholintaget kvällen innan.

Hela situationen känns annorlunda nu mot förra året. Då kändes det förfärligt att inte dricka, det kändes verkligen som en uppoffring. Så känner jag det inte nu. Visst kommer det tillfällen när jag känner sug, men det går fort över och jag känner mig så övertygad om fördelen med att låta bli drickandet. Vill gärna fånga känslan och få ner det på pränt, för att ta fram den dagen det känns tuffare.

/m

Kramperna har blivit bättre.
Jag skakar inte lika mycket, men dom finns fortfarande där.
Svettningarna kommer inte lika ofta heller.
Dom här brännande känslorna i vissa kroppsdelar är fortfarande kvar,
Lite stickningar, och ofrivilliga kroppsrörelser med, men inte lika intensiva.
Kan skriva mitt namn på papper nu, i lördags gick pennan bara
Runt runt.
Har börjat äta igen. :)
Jag har en ask med attarax. Och jag upplevde att det blev lite bättre med dom.

Ni vet ju hur man är...
Man skäms ju över sitt drickande...
Vill ju inte gå till doktorn och säga att jag är alkolist!

Har någon haft DT? Och klarat det på egen hand?

Tack så otroligt för ert fina stöd.

Grattis, Grattis till 9 vita månader!

Du är beundransvärt stark!

Ha en fin dag!
Tanten

Om du hade haft dessa symtom utan vetskapen om att de är alkoholrelaterade hade du förmodligen sökt hjälp. Fullständigt amatörmässigt skulle jag råda dig att omedelbart söka hjälp. Om inte annat för att få besked om att det är ofarligt men jobbigt och att det är något du måste ta dig igenom.

Det finns ingen anledning att lida i onödan.

Denna där, helt utan att ha sjukvårdskunskaper tänker jag att kramper och panikångest inte låter som något du ska ta dig igenom på egen hand. Snälla du ring sjukvårdsupplysningen på 1177. Och välkommen hit förresten, här finns gott om stöd att få./Victoria