Senaste kommentarerna i forumet

I din fysiska abstinens ingick det regelrätt ångest då eller var det skakningar, svettningar mm?
Snyggt med 4 månader! Bra jobbat! Jag ser framemot när jag kommer så långt!

... tycker jag inte jag har haft ett dåligt liv. Tvärtom. Men att bryta upp, det var jobbigt - ja. Men man får ju inte glömma allt bra man har haft- både själv och tillsammans. Ångrar inte att jag varit med denne man, även om man med facit i hand inser att man skulle ha brutit tidigare. När jag läser dina texter så minns jag så väl hur det var de där kaotiska åren precis innan och under uppbrottet. Nu inser jag ju att varje historia, varje livsöde är unikt. Men vad gäller beroende och medberoende är vi, sorgligt nog, offer för mekanismer som fungerar rätt likartat. Som sagt, om du tar steget kan man ju också hitta tillbaka senare - om du tror det finns någon kärlek kvar. Men både för dig - och för honom - kanske ett uppbrott skulle vara bra. Min man, eller snarare ex.man, insåg plötsligt att han var tvungen att ta hand om sig själv. Att det inte fanns någon där som lyfte honom när han ramlat, eller som han kunde skylla på - ha som ursäkt för att dricka liksom. Och det har varit bra för honom. Att jag mår så mycket bättre nu, det är kanske ganska uppenbart.
Ta hand om dig. Du fixar det här!

Hm, innan jag slutade dricka för fyra månader sedan snittade jag nog på två liter vin per dag. Ångesten satt i rätt länge, men det handlade mest om att jag gått ut till alla (familj, arbetsgivare ...) med att jag var alkoholist. Mycket att ta itu med. Men någon "ren" eller "obefogad" ångest hade jag inte. Den fysiska abstinensen (skakningar av att vara nykter) satt i under en vecka, mysigt.

Att bli nykter var hursomhelst värt besväret.

Han kommer aldrig sluta har han sagt han struntar i om han är beroende för det är stimulerande att dricka. Han har lagt sig för att vila sedan 3 timmar tillbaka för han var trött frågade för en stund sedan om han kom och åt jordgubbar men han skulle sova. Igår var han uppe sent drack och satt vid datorn blev full. Idag bakfull började dricka direkt. Känns inget vidare.

Tack santorino. Det är inte synd om mig egentligen. Jag kunde gått för länge sedan. Men nu har jag inte
gjort det ännu. Jag hatar att se honom full. Tycker om honom när han är nykter. Han drack ju i perioder innan
och kunde vara utan ibland i månader. Men nu har missbruk glidit över till en konstant fylla. Jag har mina planer
för jag inser mycket väl att detta går inte om inget händer. Lite konstigt att vara nykter en midsommarafton det
var såååå länge sedan. Men underbart skönt.
Satt idag och läste igenom hela din historia, tycker du har gjort ett fantastiskt arbete. Vad rörd jag blir.
Så lika vi är många, beteendet man hade osv.
I alla fall Santorion ha en skön midsommarkväll
Kram från Konstnären

Det är uppenbart att han förutom dig även älskar "flaskan" och det är fel att han prioriterar den före dig. Stå på dig! Jag har själv varit den som tar flaskan före sambon men nu har det varit slut på det över en månad och min sambo är tacksam. Tillsammans är vi starka!

Det blir nog intressant. Har ej köpt hem något. Slapp stå i Systemet-köer. Slapp tvånget att åka och köpa också. Hade faktiskt glömt bort det... ;)

Sitter trött och funderar har kommit dit hän att jag kan bli trött bara jag tänker på situationen men alldeles nyss kände man att vår kommunikation hade en attraktion fast han sitter nu vid datorn och dricker och började med en folköl till frukost till smörgåsarna. Det blir snurrigt känns overkligt att sitta här och sedan aldrig mer vara här och kunna krama om honom. svårt. Måste reda ut det livet känns tråkigt. Kan det vara bättre och kanske få vara själv resten av livet eller är det bättre och stå ut i detta?

Tack för att du förklarade så bra hur du kände dig och du gav mig lite mer kraft. Tråkigt att du har behövt ha det så i livet men hoppas att ditt nya liv fortsätter i positiv riktning.

kul stund igår när nye grannen tittade in och ville bjuda på en whiskey :-)

Syntes så väl att han verkligen hade tänkt sig att detta var ett kanonerbjudande och tyckte själv att han var snäll som bjöd så friskt :-))

Jag svarade direkt : Nej tack jag använder inte alkohol.

Minen vid det svaret var obetalbar !! Han visst inte hur han skulle svara eller reagera :-)) Han blev så totalt rubbad ur fattningen så det blev skoj och jag kunde inte hålla masken utan var tvungen att skratta. Det var så uppenbart att folk som inte dricker inte fanns i hans värld, tror inte att han ens läst om det :-))

Helt klart gick jag som "vinnare" från den lilla stunden och småler fortfarande åt hans totala osäkerhet i att hantera svaret.

Förhoppningsvis har han lärt sig något och inte förutsätta att alla dricker.

Om han kommer ihåg det idag.

skickar jag till alla gamla och nya forumvänner. Nypotatisen är på kokning och sillen i ordning. NA-öl till mig och annan öl till de andra. Lite "varför-just-jag"-tankar, men nu är det ju såhär, och det finns inte på kartan att en dags berusning skulle vara värd ångesten imorgon. Vet numera också att de tankarna bara är i början, när man kommit "igång" går det bra.

Ha en riktigt bra och nykter midsommar,
Kram m

du ska se över ditt liv och se hur du ska kunna få det bättre. Du kan inte ändra på honom utan du måste ändra dig själv. Du förstör bara ditt och barnens liv genom att stanna i den där relationen.

Sök egen hjälp hos Al-anon, medberoendecentra eller Familjevecka hos något behandlingshem.

Du är den viktigaste personen i ditt liv så ta hand om dig själv först och främst !

Hej! Och En kram till dig från en som alltför väl känner igen sig! I allt du skriver hajar jag till och känner att ja så har jag det med..... Inklusive sex-biten, men som du skriver hur sugen är man efter att ha hört okvädningsord och tröttheten man mentalt känner hela tiden! Min oas är mitt jobb, men har inte andats en stavelse där om hur illa man har det på hemmaplan. Kram igen till dig!

Det är alltid så trevligt när du tittar in. Ja vi kämpar på, alla på vårt eget sätt och vart vi nu befinner oss i vår individuella resa/fight mot alkoholen. Har redan spelat upp allt som jag idag kommer att slippa bara genom beslutet att inte höra till dom som blir packad idag. Imorgon ser livet så otroligt jobbigt ut för många. Ett gigantiskt pris, och jag har betalat det så många gånger.

Är intressant att allt det som är så svårt att förklara i början varför man inte dricker, med tiden blir ganska enkelt. Jag dricker inte alkohol, i alla fall inte nu, och det är för att jag helt enkelt inte vill! Kan knappt förstå att jag för en relativt kort tid sedan var så annorlunda inställd till det. Att dricka var det enda jag egentligen ville....

Visst, svårt att tro på när man är precis där i början, men jag tror du kan hålla med Santorini, och alla ni andra som kommit en bit på vägen?!

Ta vara på er därute. Hoppas ni slipper möta en av oss som ibland kanske inte var helt nyktra på vägarna imorgon!

//PP

Det är verkligen ingen upplyftande situation du haft den sista tiden Konstnären. Skickar dig naturligtvis en extra
tanke och hoppas att det snart händer något som i förlängningen blir till något positivt. Hoppas naturligtvis att du
trots allt jobbigt får en fin midsommarafton.

Vi kan ju redan suga på karamellen att vi i morgon inte tillhör dom som
ställt till med onödiga tråkigheter och vaknar med ångesten. Är samma sak för mig förresten, första midsommaraftonen sedan yngre
tonåren som blir alkoholfri.

Var just och hämtade jordgubbar och körde förbi en vild ungdomscamping på vägen hem. Alltid samma bild vid lunchtid.
Finklädda förväntansfulla ungdomar utanför tält och husvagnar. Polerade amerikanska bilar och tjejer med blommor i håret. Imorgon bitti om man åker förbi visar sig en helt annan bild. Festen och det vackra har förvandlats till en svinstia. De dukade borden kan vara sönderslagna och utanför ett tält ligger någon på mage och sover ruset av sig. Festen slutade kanske med att personen i fråga drattade omkull efter en platta starköl, och nu är det bara en och annan naken raggar-röv som vittnar om att det är midsommardagens morgon.

För många kommer dagens fest att resultera i ett stort pris att betala. Redan nu vet vi ju ungefär vad som står i morgondagens kvällstidningar. Slagsmål, relationsproblem, ofrivilliga graviditeter och trafikolyckor. Det är baksidan och priset som ska betalas för ohämmat supande. Är faktiskt skönt att slippa vara en del av det, i alla fall imorgon ;-)

//PP

att känna alla känslor du känner... ta dem till dig - och låt dem lämna dig. Du gör en värdefull och viktig resa och du kommer att bli hel.
Ursäkta att jag inte minns, eller har koll... men har du varit till Alanon? Det kan vara en plats att dela just det du beskriver. Dela med sig och känna igen sig. Kram, kram! / mt

jag lider med dej när jag läser om din man och jag hoppas han når sin botten snart. Jag vet också vad medberoende är, dock inte i samma utsträckning. Min man blir sakta men säkert bättre. Ta hand om dej själv också, kom ihåg det. Du har kommit väldigt långt, jag beundrar dej. Kram.

Kände för att titta in till er idag, du PP som kommit så långt, konstnären också. Med flera, jag har inte koll på alla numera men brukar läsa era inlägg. Det känns bra att läsa om era framgångar. Ser många som är bra på gång också och känner igen mina egna funderingar från första tiden i nykterhet. Vad ska folk säga, det var ett stort problem i början. Vad jag skulle skylla på, vad folk skulle tänka och tro. Så skönt att det inte spelar nån roll längre. Det är bra att ha en plan för vad som kommer men också onödigt att tänka alltför långt fram. En dag i taget är rätt bra i vissa lägen.

Just det där att kunna ta bilen när som helst, det är fortfarande en stor glädje. Att se en poliskontroll utan att hjärtat hoppar upp i halsgropen. Jag inser att jag hade tur som inte åkte fast dagen efter. Jag körde naturligtvis inte medvetet i fyllan men dricker man alla dar så misstänker jag att promillehalten sällan var noll.
Så skönt också att inte må dåligt. Jag hade sällan baksmälla sista tiden men har insett att jag ständigt var lite bakis ändå. Lite huvudvärk, trött, dålig mage. No more!
Trevlig midsommar önskar jag er alla. Det går så otroligt bra utan alkoholen.

75 timmar :)
Önskar er alla på forumet ett härlig midsommar, hoppas ni alla finner styrkan i att låta bli, jag med..
Inget första glas idag!!

Tror som muränan att luften pyser ut. Kanske omedvetet att man är spänd som en fiol.
Är i alla fall glad för din skull. Han vill nog nu, kanske nått sin botten.
Ta dig tid att vila och göra ingenting det behöver du säkert. Måste säga att jag skulle
bli chokad om min gjorde lika dant. Inget drastiskt har hänt här hemma. Någon brytning har
inte kommit till. Kanske är det så att han ska ner i avgrunden för att vilja förändra.
Hoppas du får en fin helg
Konstnären

Inne på 5:e dagen nu men det har inte vänt med ångesten. Jag håller på att bli tokig!
Var det så för dig med?

Alla dessa jäkla alkoholpresenter... Starkt jobbat Konstnären! :-)

Rättegången i Måndags ang våldtäkten var hemsk.
Han kom in i fång kläder och hand bojor.
Jag grät och skakade under nästan hela rättegången.
När han satt där och ljög om att jag frivilligt skulle velat ligga med honom mådde jag så illa.
Försökte få ögonkontakt med honom men det gick inte.
Han såg ynklig och blek ut och jag undrar vad jag sett hos denna man som gjort både mig och barnen så illa under lång tid.
Den nya mannen jag träffar får mig verkligen att må bra.
Blir så lugn och känner sådant lugn med honom.
Känns så skönt att jag inte ens saknar kräket,alla mina känslor jag haft för honom är helt borta.
Det jobbiga är att han är släppt ur häktet så jag vågar inte bo i huset om han skulle komma dit när vi är själva,eller om jag är själv hemma.
Domen kommer nästa vecka om han får något straff eller inte..
Känns som dom tror på hans berättelse och då känns det fördärvligt.
Jag flyttar till nya boendet om två veckor och det sk bli helt underbart.
Jag och sonen längtar verkligen nu.
Jag har tagit avstånd till hans pappa eftersom han försökt påverka min berättelse ang händelsen.
Sa att jag var hämndlysten och att min nya kille påverkat mig så att jag anmälde berodde på att han övertalat mig.
Jag är verkligen besviken på hans pappas agerande.
Vi har aldrig under alla år sagt ett ont ord till varandra nu vill jag aldrig ha med honom att göra igen.
Idag är det Midsommar och ser fram emot att få vara med min nya kille och ha trevligt.
Han blir aldrig dum när han dricker och han dricker normalt.

Fina, rara Kastellen! Tror din reaktion är helt naturlig. Du har kämpat så hårt så länge och när han väl tar tag i problemen så går luften ur dig. Man märker nog inte hur trött man är förrän man släpper taget en stund och andas lite. Är nog bra om du gör som du gör. Dvs håller dig lite utanför. Annars kommer all fokus och kraft fortsätta gå till honom. Låt han göra sin resa själv. Ta hand om dig själv och barnen. Önskar dig en fin dag. Kram

Skriver här mest för mig egen skull. Den här sorgen... den här gången finns ingen ilska, vart skulle jag rikta den? Att rikta den mot mig själv är bara destruktivt och ingen annan finns. Jag läser det jag själv skrivit - låter ju klokare än vad jag känner mig. Men sorgen över att inte ha sett mitt barn, den är just nu så ofantligt stor. Och ändå, som jag skrev, jag är så glad att hon äntligen berättade. Håller på - att ännu en gång - möblera om den verklighet jag har trott mig leva i. Rotar i det förflutnas pusselbitar och det gör ont. Jag vet, jag måste gå vidare, jag måste återigen släppa för att kunna bygga framåt. Men just nu måste jag faktiskt se hela min dotter, hur ont det än gör måste jag se de signalerna jag tidigare missat. Den här sorgen, det är bara att acceptera. Den kommer nog alltid finnas där, men jag får lära mig leva även med den. OCh bli bättre på att möta min vuxna, underbara dotter som farit så illa. På att se båda mina döttrar.

Och ännu mer sorg, för hon är vuxen och idag slog det mig, det är inte alls säkert hon kommer hem för att stanna ett längre tag. I vanliga fall hade det varit sunt, är man snart tjugo ska man skaffa ett eget liv. Det är sunt även nu. Och det är lite egoistiskt av mig att känna: kom hem, jag vill ge dig allt det du inte fick då. Men precis så känner jag nu.

Och samtidigt, vi har skrattat, myst, pysslat, läst Harry Potter högt, rest själva... Allt vi har gjort. Jag var där men ändå kunde jag inte se...
Sorg - det är väl ändå inte medberoende. Sorg får jag känna.