Senaste kommentarerna i forumet

50 timmar avklarade, känner mig fortfarande säker i sadeln men nu gäller det att vara vaksam då man sakta mår bättre och den värsta ångesten gått över. Svettas floder på nätterna, mår illa och ont i magen men det lär väl hålla i sig ett tag? Nu dags för 50 timmar till :)

Visst har han väl haft sina bra stunder också annars skulle jag inte ha varit kvar så länge.
Det är bara det att de dåliga stunderna överväger därför minns jag inte de fina stunderna lika bra.
De bleknar liksom och nästan försvinner.
Jag gick och tänkte på det jag skrivit och fick så dåligt samvete :(

Ja visst är det konstigt !!
Nej han har inte varit elak hela tiden men nästan.
Han har alltid blivit det när han har druckit både mot mig och barnen.
Nej han säger aldrig att han älskar mig, det var många år sen.
Men ända verkar han vilja ha mig kvar!
Jag tror inte att jag älskar honom ens när han är nykter för det har hänt för mycket som har tagit död på känslorna.
Det var väldigt länge sen han gjorde nåt fint med sina döttrar, det kommer jag inte i håg ens.
Jag är också orolig för att tjejerna ska bli arga på mig en dag och visst har de varit det men vi har ändå en bra relation och kan prata om det mesta.
Fast de har rätt att vara arga på mig för det är ju jag som har låtit dem växa upp i det här.
De har ändå blivit så starka båda två och skulle nog aldrig låta någon sätta sig på dem, de vågar säga vad de tycker och står för det.
Jag är väldigt stolt över dem!!
Men självklart har de satt djupa spår som jag har otroligt dåligt samvete över!
Tack för att du tänker på mig!
Kram

Lycke att det enda rätta är att lämna.
Man hjälper honom bara att hålla sig ovanför ytan så han kan fortsätta att dricka.
Även fast man vet att det är så, så är det så svårt att verkligen göra det.
Han har sänkt mig så mycket att jag inte har trott att jag är kapabel att klara mig själv.
Jag har tänkt på att lämna honom under såå många år men först nu har jag börjat tänka att det faktiskt är möjligt att jag ska kunna bryta upp .
Var hos min kurator i går och hon sa att hon tyckte att det hade hänt mycket med mig.
Har gått hos henne under många år och i början var jag så rädd för allting och trodde inte att jag kunde klara av någonting.
Jag känner det själv också att jag är starkare nu än jag var då men det har varit en lång väg för att nå dit jag är i dag.
Men jag har en bra bit kvar än men nu känner jag i alla fall att jag inte är helt oduglig.
Det är aldrig ditt fel Lycke att din man dricker, det kan han inte skylla på någon annan än sig själv!
Jag har ju också känt att det kan vara mitt fel men de tankarna måste vi slå bort för innerst inne vet vi att det inte är så!
Kram

När jag läser hur du har det tänker jag direkt att det är dags att gå. Du kan inte slösa bort ditt liv på detta.

Tack för svaret!
Visst är det så att det är tidigare dumheter som leder fram till ångesten :-)
Men, jag hade aldrig ångest när jag drack 1 flaska vin per kväll, mådde bra på dagarna också. Den stora anledningen till att jag slutar är att jag rent logiskt inser att jag är på väg åt jävligt galet håll!

Hur var det för dig första veckan då? Hade du ångest då som nu är borta? Ditt svar är viktigt för mig, då jag skulle hantera ångesten mycket bättre om jag visste att det dels var biverkningar och dels att det troligtvis är övergående inom ett par veckor.

Snyggt jobbat med 2.5 vecka!

Jag har också tänkt på det om man ska sitta så här resten av livet eller om man skulle dö om jag skulle vara nöjd med mitt liv, och kom fram till att jag inte var det. Men det är steget jag måste ta men vad ska jag säga hur gör man för att inte falla dit och gå tillbaka. Tro på sig själv men det är svårt. Men tack för det du skrivet gör nog att jag närmar mig processen lite mer.

Ja du har rätt det är en hemsk sorg man går med.

Håll ut! Kämpa på! Skriv och läs här - det är ganska skönt.

Lycka till!!!!

Hej på dig och välkommen hit! Bra jobbat med dina nyktra dagar!

Jag är ingen expert, men svarar ändå. Det är nog inte dina nyktra dagar som ställer till det. Snarare en konsekvens av alla de onyktra... ;-) Ångesten kan säkert bero på flera saker. Men ett som är säkert - alkoholen i sig framkallar ångest. Vi dricker ju gärna mer sedan för att döva ångesten, vilket skapar ännu mer ångest... Jag har varit nykter i 2,5 vecka nu och har aldrig varit så ångestfri i hela mitt liv! Det var värst den första veckan, men nu är det mest lugnt!

Jag önskar dig detsamma och skickar en styrkekram till dig! Håll ut!!

Ensamheten gör att jag vill fly och dricker vin så att jag blir så berusad att jag bara vill gå och lägga mig. Jag tycker det är så himla skönt att bli berusad. Jag är här för att jag vill ha kontroll över mitt drickande, jag inser att jag dricker för mkt. Kan inte tänka mig att sluta helt men har har som sagt ingen kontroll längre.

Tack för ert stöd!
Just nu är det bokstavligen en dag i taget för min del, längre än så kan jag inte hantera.
Visst är det skönt med tårar ibland, jag är en riktig lipsill och blir rörd i de flesta situationer. Men ibland gråter jag enbart pga att jag är trött, trött ända in i själen, och då känns det lite bättre.
Angående tillit så strävar jag inte längre efter att lita på min man beträffande hans alkohol vanor. Förtroendet är borta för länge sen så det är inte mitt fokus. Självklart vill jag lita på honom igen men det är en helt annan och lång process som inte ryms i min nutid.
Om han nu tar tag i sitt missbruk och genomför behandling eller ej lämnar jag helt upp till honom, det måste vara hans fokus, jag har en egen tillvaro och egna problem att fokusera på!
Angående att lämna eller ej så är det inte heller ett beslut som jag kommer att fatta idag. Som jag skrev i tidigare inlägg så vill jag leva med min man men jag inser att det är omöjligt om han fortsätter att vara aktiv alkoholist! Det går inte att skapa en stabil, harmonisk och hållbar tillvaro tillsammans med någon som missbrukar. Man blir helt enkelt förbrukad då och det kommer aldrig att vara ett liv som jag och barnen kan bli lyckliga av, det kommer aldrig att vara okej!
Som sagt tiden får utvisa, jag jobbar i mina steg så får vi se vad han gör...
En början är en början, ibland till något stort och ibland till något mindre.
Idag är idag och här och nu kan vi må bra tillsammans jag och barnen!
Kram

Vem vill sitta ensam med ett fyllo? Livet ska vara tryggt, skönt, roligt och underbart!
Jag har inte tappat tron på min man än, han har nu kommit till insikt och är nykter sen en vecka tillbaka och vi har det bra när han är nykter. Riktigt bra!
Önskar så att alla fick ha det bra med sin man, om kärleken finns kvar, annars gör man som blå-timmen och sticker. Ett eget liv är bättre. Som Susanne Alfengren eller vad hon hette sjöng på 80-talet, "Jag är hellre ensam själv än ensam i tvåsamhet" eller nåt sånt. Och så är det ju. Blå-timmen vet och och tusentals andra vet. Ensam är man när mannen ligger avsmälld. När man är ensam i egen lägenhet så är man sig själv. Egen härd är guld värd.
Lycka till!

Håller ni ut? När släpper ångesten? Nykter i 4 dagar nu.

men tiden får avvisa men med tanke på barnen och deras önskan så kan jag känna oro att du stannar kvar för det kan bli att dem tar avstånd från dig en dag för att de tycker du svikit dem. Hemskt men det kan hända. Jag vill inte få dig att må ännu sämre men tänk på det. De måste känna att du ser till deras bästa hela tiden och lillasyster behöver ni inte oroa er över, hon måste inte åka till sin pappa om han super. Barn ska skyddas mot sånt. Jag vill önska dig all lycka och det vore ju underbart om han nu väljer själv att bli nykterist men annars bör du göra som barnen säger och lämna honom. Blir han sen nykter så kan man ju alltid börja om igen! :-)

Kram och lycka till

Att han kan inse att du och barnen är viktigast. Kram

Går det svara på mitt inlägg?

Tack för att du frågar! :-) Området är helt underbart och huset behöver en del kärlek ;-)

Förstår att det måste vara skitsvårt att låta bli vinet när någon annan "hjälper till". Ska ärligt säga att jag nog aldrig klarat av det... Tänk på allt bra du klarat av och hur du har kämpat! Det är inte värt att slänga bort det och ha det ogjort!

Du kanske skulle ha nytta av möten? Få mer konkret stöd.

Största kramen

Här kommer ännu fler styrkekramar till dig! Tänker på dig mycket och önskar att du ska få ha det bra.

en stor varm kram till dig och en hög mjuka pappersnäsdukar. Många gånger har jag citerat en vän - en mycket begåvad och mycket känslig man och poet - som inte orkade leva sitt liv... "Gråt du mänskobarn ty det hör livet till". Jag önskar dig befriande, goda och läkande tårar... det blir ljusare dagar. Jag lovar! Kram, kram / mt

Tack så mycket allihop!

Kan berätta att det gick över förväntan. Han var inte alls arg eller aggressiv, utan bad så mycket om ursäkt - dock inte det där tårdrypande förlåt som man vet inte går att tro på - och sa att han ska hålla upp helt med alkoholen fram till sin semester (dvs tre veckor) och även efter det måste han ha kontroll, sätta gränser för sig själv.

Jag blev så lättad att jag började gråta. Sedan vet vi inte om det funkar, att han klarar sig. Men det kändes att han hade en plan och det är det första genombrottet hittills.

Vi får väl se om jag sällar mig till skaran som hamnar i källaren igen efter nästa återfall, eller om det faktiskt är ett steg i rätt riktning...

Oj plötsligt är det dag 5 utan att jag knappt tänkt på det :) 5 nyktra dagar!! Har hållit mig sysselsatt och fått hem en glad dotter så det är kanske därför. Visst tänker jag på vin, men inte så att autopiloten sätter in och jag åker och handlar. Skönt. Imorgon kommer eldprovet. Måste in till stan och fixa en massa ihop med dottern, det är när jag är i stan jag brukar falla. Bilen svänger liksom förbi bolaget som av sig själv, men det gör den inte imorgon. Det har jag bestämt.

Hoppas det går bra när han kommer hem och att det går att prata.
Jag förstår att du har ont i magen!
Det är så hemskt att inte veta vad som väntar en.
Värst är aggressiviteten och de hårda orden.
Du gjorde det rätta som visar honom att han inte kan hantera dig hur som helst.
Kramar

Starkt gjort, du lägger fokus på dig själv och vad Du vill!
Heja dig!

Bra, stå på dig! Om vi inte respekterar oss själva utan låter dem trampa över vår gräns, då kommer de fortsätta att tro att det det går bra och göra det. Du får visa vägen nu vad som är okej beteende och inte! De som gärna tar emot lastar andra på. Bekräftar man deras tycka-synd-om-känslor så växer de bara (känslorna). Lättare sagt än gjort, men jag försöker jobba med detta hos mig själv.