Senaste kommentarerna i forumet

Dagens husmorsknep: häll upp ättika i en djup tallrik, ställ in den i garderoben och låt den stå i ett dygn eller två. Det gör susen mot vilken lukt som helst! :-)
/H som i Husmor.

Blacky - då håller vi tummarna för att han möter "rätt personer" på mötet, så att det känns meningsfullt för honom att komma dit igen, och igen, och igen... :-)

Lillablå - tack. <3 Ja, min plan är också att slippa vara rädd. Och även om det händer ibland att rädslan klubbar mig, så är det verkligen inte lika ofta som innan. Om jag tänker tillbaka på hur jag kände mig för 3/4-s år sedan, så är det här inte på samma planet.

Kram, vänner!
/H.

Tror att vi är knytten allihop vissa dagar...
idag är min knyttedag...

skönt att det känns bättre idag, mr Piano! Ungar är härliga, musik är
härligt, och tillsammans kan det bara bli en sak: humörhöjande!

ta hand om dig och din nykterhet!
stora kramar!
/k

Finaste ni!
jag har inte orkat svara, men oj vad skönt det var att läsa de otroligt
fina inlägg ni gjort... tack från djupet av mitt hjärta!!!

Har inte orkat resa mig än.
Trött. Less.
Skit på jobbet, den första kollegan har blivit sjukskriven för att hon inte
orkar längre, en till borde bli det men har inte råd som ensamstående
mamma... två har brutit ihop, och mitt i allt detta stress, teknikstrul och
mycket irriterade kunder...

Försöker dessutom trappa av på den där förbaskade medicinen som
jag inte vill äta, tar den bara varannan dag och jag mår SKIT! snurrig,
yr, illamående och allmänt grinig... och rädd för att det är det som gör
att jag mår som jag gör just nu, vill ju klara mig utan den!!!

Och i morgon har jag mitt sista möte med min kbt-sköterska. och har
fått i hemläxa att skriva mitt cv... fick läxan för länge sen, men har inte
orkat ta tag i det, tar emot nåt så fruktansvärt... men nu måste jag...
och min vana trogen att skjuta upp allt obehagligt så skriver jag här
istället! =)

Har faktiskt försökt göra annorlunda idag. Vaknade och ville verkligen
inte göra nåt, kände inte för nåt, orolig, obekväm, nere...
för ett gäng månader sen hade jag antagligen inte gjort nåt heller, jag
hade lagt mig i soffan med en bok och med tv:n på, läst lite, sovit mycket,
ätit upp all choklad och läst lite till, och mått ännu sämre efteråt...
Idag har jag faktiskt målat hyllplan och trästommen i den gamla inbyggda
garderoben i klädkammaren, har inte velat flytta in där då det fortfarande
stinker gammal gubbe... trodde att det skulle få mig att må bättre, men
den enda som hände var att jag fick färg i håret... =D Fast jag har ju
i alla fall försökt! får väl försöka vara i det, och släppa mina egna krav på
mig själv att jag ska må bra...

hoppas ni haft en skön helg?!
stora kramar!!!
/k

Hej Lelas!
och välkomna alla ni andra!
Tänk att det kan vara så lätt att ge ett uppmuntrande hejjarop, ge en vän
en välförtjänt klapp på axeln, eller ösa några tröstens ord när någon behöver...
och så fruktansvärt svårt att ge sig själv den minsta lilla dos av det samma...

Du betyder mycket för mig, jag är glad för den riktning er resa har tagit, och
jag hoppas innerligt att du slipper din rädsla en dag.
Fast det är lite dubbelt, rädslan kan också påminna dig om vad DU måste
komma ihåg och göra med ditt liv, för att du ska fortsätta må bra.
Vårt mående är en färskvara, vi måste komma ihåg det och göra aktiva val
för att fortsätta var promenad mot ett ännu lyckligare liv!
(flummigt värre, eller hur?!)

Ta hand om dig!
Stora stora kramar!!!

Tack för dina rader.

Ja alkoholens kraft måste vara hemsk... Tänk att inte kunna stå emot och bestämma sig att man ej ska! Svårt att riktigt förstå.

Nu är min sambo på AA-möte.
Har han varit innan men sen slutade han att gå, "skulle fixa det på egen hand"... Nix!

Kan ej skriva mer nu men ville iaf kika inom och läsa kloka inlägg från er alla!
Känner verkligen att detta kan bli ett stöd för mig. GLAD att jag av en slump hittade sidan.

Kram på er!

Vad fint det var om knyttet, det var det sista jag läste igår, tack.
Vad skönt att det känns bättre idag, är en påminnelse för mig också, att veta, även med nyktra dagar bakom sig, så kommer dagar då man är låg.
Låter härligt att få stå framför en barnkör, och kan tänka den glädje man känner då.

Ha det bra
Sköt om dig

Ja, alkoholen är en så enorm kraft att det nästan är ett problem i sig att förstå hur stark kraften i sig verkligen är. Eller, jag har iallafall haft stora problem med att förstå vad den egentligen gör med människan som dricker och omgivningen för den delen. Tror att det är svårt att föreställa sig vad ett sug är om man inte själv har upplevt det.

Förbryllande egentligen, med tanke på effekterna, att det är lagligt. Lagen får ju allergiska reaktioner av så många andra droger, jag vill gärna se alkohol som en form av drog.

Jag valde att gå. Det plågar mig i vissa delar och läker mig i andra. Har varit i det hemska "helgträsk" där du är idag,fört fruktlösa diskussioner med en ängel på den ena axeln och en djävul på den andra i meningen "ska jag stanna eller gå?".

Kram,

Jag

... ner alla tankar & känslor, det hjälper oss framåt i vårat läkande... / Kram Mie

Tack för söta ord.

Idag är en mycket bättre dag. Även om jag är trött som bara den, så är jag på gott humör. Har just haft avslutning av min barnkör och det är inte klokt va 15 ungar kan får igång humöret på mig! Jag kan inte sluta le när jag tänker på dom. Jag kommer sakna dom under sommaren, men till hösten drar vi igång igen med nya utmaningar.

Tills dess ska jag ägna mig åt mig själv, och när hösten kommer ska jag vara en ännu starkare och piggare körledare! Så de e så!

hälsar Mt

knackar på axeln?

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggade han opp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.

Söndagshälsningar fråm Mulletanten som läst Vem ska trösta Knyttet oräkneliga gånger, för stora och små

Potatismos och Blacky - välkomna hit! Läs så mycket ni orkar av alla trådar som finns här, ni kommer känna igen er i väldigt mycket.

Mullegullet - ja, idag är en ny dag. Morgonsolen lyser på våra blommande äppleträd och syrenerna slår ut när som helst nu. det blir en bra dag!
/H.

Tack mulletant!
Ja, alkoholen är verkligen en kraftfull fiende som slår ut allt. Vilken enorm kraft! Är rädd för hur långt ner i skiten den drar med sig min sambo... Vill ju och önskar att han ska vara den fina man han KAN vara, då han ej dricker. Men faran lurar ju runt hörnet. Denna helgen har varit hemsk.
Ska jag stanna, ska jag gå? Säkert många av er som tänkt/tänker i de banorna.

ju våra kriser som nynyktra och det som räknas som verkliga dalar är ju vid 3, 6 och 9 månader. Jag själv hade ett riktigt personlighetsbyte vid 3 månader, sur, irriterad, påfrestande och rent allmänt djävlig ! Hustrun och dottern sa, kanske mera på skämt, att det var bättre att jag tog en sup och bli som en människa igen !

Jag hade nästan daglig kontakt med behandlingskamrater och vi stämde av och såg att vi var likadan dock något förskjutna i tid beroende på när vi kom in i nykterheten. Jag har ingen minnesbild av att återfallen var så många då, kanske beronde på att vi var så uppmärksamma på vad som hände med oss. Däremot vid 6 och 9 månader så försvann det en hel del folk tillbaka ut i kylan. Då hade väl glömskan spridit sig och det var väl inte så farligt längre ?!

Men sen är det ju så att livet inte är en dans på rosor hela tiden men nuförtiden är ju problemen helt klart hanterbara jämfört med när jag drack. Och på något konstigt sätt så ser himlen lite blåare ut nu för tiden !!

Det är helt ok att deppa och sura och "tycka synd" om oss själva ett tag men vi får inte stanna i känslan för länge får då är vi lätt tillbaka i det gamla tankesättet.

Njut av dagen idag eller som man säger till hunden "Hopp och lek" !

du beskriver. "Rädd att förlora maken tillbaka till alkoholen, nu när han äntligen är tillbaka hos mig. Rädd att inte orka en vända till av lögner och misstro." - Jag är klar över att inte delta i en vända till och rädslan för att förlora Mm tillbaka i alkoholträsket finns ständigt närvarande som en mörk underton i livet ... en underton som jag bekämpar så att den inte skymmer ljuset som faktiskt finns.
Det som är annorlunda för mig nu, jämfört med tidigare är att jag inte tjatar och begär löften och garantier och det är en stor befrielse för mig. Jag lever en dag i taget i vetskapen att alkoholen är en kraftfull fiende ...
Den blixtsnabba förändringen som Pm beskrev och som jag antar att hör ihop med det du skriver, känner jag så väl igen, det gör säkert varje människa om man tänker efter. Det behövs nästan ingenting för att en stämning ska vända, dvs det behövs bara precis det nånting som vänder allt. De situationerna kan man aldrig komma ifrån, bara lära sig möta utan att förlora varandra. Ett livsarbete, en livsuppgift.
Vi hade också en smärtsam stund igår, en ögonblicksvändning. Vi har (självklart) haft ett antal såna bottennapp under våren och det mirakulösa är att i situationer som tidigare fört oss till katastrofens brant har vi nu kunnat mötas. Vi har lyckats hoppa över helvetesgapet, som Ronja och Birk, och mötts på andra sidan. Jag är övertygad om att det beror på att vi är helt nyktra. Båda. Viljan har alltid funnits.
Idag är en ny dag, jag önskar att det blir en fin dag i vardande och växt i våra liv. Kram och allt gott! / mt

kvinnor som delar vår oro, våra funderingar och vår rädsla här. Vi är många som inte fattar att vi hamnat i "detta livet". Forumet är en fantastisk plats att dela allt detta och mycket mer. Här finns enorm kunskap och livserfarenhet att ta del av. / mt

Snart morgon och en ny dag börjar...med nya möjligheter till lycka o glädje...men också till alkohol.
Sambo med en alkoholist. Denna helg har han druckit, inte här hemma utan uppe på stan. Kommit hem ranglandes på morgontimmarna. Senast detta hände var för 5 mån sen. Var NÄSTAN som man trodde han skulle klara sig men inom mig visste jag nog att återfallet skulle komma. Nu känner jag mig mest vilsen och uppgiven... JAG, stark och klok kvinna lever detta livet!?
Blir till att ta ett träningspass på fm för att skingra tankarna. Är ny här men känner att det kan vara skönt att få sätta ord på sina tankar och att få läsa era! Må gott alla därute!

jag är ny här men inte lika ny som anhörig till en nykter alkoholist. jag har en pappa som nu är nykter sen många år men han får åter fall. ville bara säga att. dom känsler du beskriver känner jag igen så väl! du inspirerar. tack / j

...o här finns ett till litet knytt som är ensamt och ledset mitt i natten...

oj, så fint. Känner för att komponera en visa på mitt piano, kanske även du känner så, pianoman?
/Fenix

Allt är bra. Eller ja, det mesta är bra. Ingen kris och panik på något sätt. Livet rullar på, dagarna går och jag njuter av allt vackert jag får uppleva tillsammans med mitt nya nyktra jag.

Dagen har gått bra. Gott humör dom flesta stunder ända tills nyss. Jag tappade fotfästet helt och känner mig helt under ytan. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde det, bara att det gick blixtsnabbt. Som att dra ur kontakten till lampan.
Jag har inte gråtit på länge. Kanske inte på hela 2011, men jag känner att ögonen är fuktiga och jag ser lite simmigt när jag skriver. Jag orkar inte med kampen just nu. Kanske är det tröttheten i mig efter att ha mycket att hålla reda på och en del prestationskrav på jobbet som gör att jag fallit? Jag känner mig uppriktigt sliten och trivs inte med att behöva prioritera vad som måste bli gjort och vad jag måste avstå ifrån för att orka med min kamp mot alkoholen.

Jag känner mig helt enkelt som knyttet i sagan.

"....Och knyttet gick och gick men inget hände
fast det fanns fullt av folk på alla håll.
Han såg ej till en enda som han kände
för knyttet var ett mycket ensamt troll
och alldeles för blyg att säga hej,
kan jag få tala några ord med dej?
Och fyra filifjonkor körde visslande förbi
och två små gröna ekipage med åtta homsor i
och mymlan band en lingonkrans att lägga om sin hals
men knyttet gick och gömde sig och syntes inte alls.
Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän.

Och knyttets nya skor var väldigt trånga
och kappsäcken var tung och solen sken.
När kvällen kom och skuggorna blev långa
fanns inte mycket kvar av knyttets ben,
han satte sig på kappsäcken och sa:
den är nog ändå rysligt bra att ha.
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång. "

Hela sagan finns här http://henrik.baekhus.com/index.php?emne=musikk&art=1

Godnatt alla kämpar där ute, var ni än är.

Godafton!
Idag har jag åkt bergochdalbana känslomässigt. Dagens fina stunder har varit riktigt, riktigt fina - så som livet är tänkt att vara.

Å andra sidan så var jag väldigt ledsen en stund mitt på dagen också. Det finns uppenbarligen saker som jag inte har lyckats förklara för maken, om hur jag känner mig när han gör si eller så. Vi pratar nog förbi varandra ibland, och har svårt att se på händelser från den andres perspektiv.

Jag insåg under eftermiddagens lilla krasch att känslan som jag behöver jobba med mest just nu är rädslan. Jag känner mig inte arg längre, jag är inte bitter, jag känner mig inte misstänksam... men jag är rädd. Rädd att förlora maken tillbaka till alkoholen, nu när han äntligen är tillbaka hos mig. Rädd att inte orka en vända till av lögner och misstro. Rädd för det jag INTE ser.

Men - vi övar oss och vi lär oss.

Det gick rykten om att jorden skulle gå under just idag. Det gjorde den inte. Men, vet ni... om den hade gjort det så hade jag tyckt att mitt liv fick ett lyckligt slut. På riktigt. :-)
/H.

till Din Dag 139! Jag har tyvärr vuxit upp med en drickande far men också nyktra människor. Han var den som drack och då drack han för sig själv - inser jag nu! Det hörde till ordningen att han var full... Men det präglade stämningen för alla andra... och ingen satte ord på det. Så var det då på 1950-60 -talet när jag var barn. Det är härligt att läsa om din väg framåt, hoppas du fortsäter att dela med dig. Allt gott! / mt

Ah, det är så kul att läsa era rader!! Fenix, hur går det?

Dag 139 idag för mig, det går nu 3-4 dagar mellan varven jag tänker på alkohol, eller att jag bestämt mig för att inte dricka. Både bra och dåligt antar jag, men rätt skönt att komma på sig framåt sen fredagskväll att jag inte ens ägnat alkohol en tanke. Även fast det stått framme på borde och någon annan i sällskapet faktiskt har öppnat en öl.

Precis som Allen Carr skriver i sin bok, så tror jag en viktig del i pusslet kring alkohol är att man sen liten har sett vuxna dricka. Att alkohol i ungas ögon är en vuxenhandling. Och vi ville ju alla bli vuxna!

Jag har haft turen att växa upp med jular och högtider helt fria från alkohol, och börjar mer och mer inse hur värdefullt och unikt det varit.

En extra drivkraft för mig nu är förhoppningen om att mitt barn kommer växa upp utan att aldrig mer se mig dricka. Jular och högtider jag bestämmer över kommer bli alkoholfria.

Jag tog upp detta med barnets moder, som instinktivt reagerar med att börja prata om sin egen alkoholkonsumtion (känns det igen) och sen konstatera att det riskerar bli "onormalt" för barnet att aldrig se sina föräldrar dricka!!

Om det är något onormalt jag tror är bra för dom, så är det att exponeras så lite så möjligt för alkohol. Varje år man kan förskjuta deras debut är ren och skär vinst.

God morgon kära vänner!!