Senaste kommentarerna i forumet

men som man ropar får man ju svar, och ibland kan det bero på att man helt enkelt missförstår vad en annan vän har skrivit. Själv har jag trampat i klaveret åtskilliga gånger här inne och då fått svar på tal. Jag försöker numera se om jag kan tillföra något positivt till ett eventuellt inlägg och tycker jag inte att jag har det så låter jag hellre bli att kommentera. Andra forumsvänner tänker på ett annat vis och kommenterar i princip varenda inlägg och jag har åtminstone lärt mig en sak här i livet när det gäller diskussioner, och det är att om man tycker en sak och anser sin ståndpunkt som ganska självklar, så har garanterat 50% av dom man diskuterar med en rakt motsatt åsikt. Väl värt att begrunda innan man slänger sig in i en diskussion.

VV

att vi också kan lyfta blicken lite och diskutera och förslå saker för varann som gäller det vidare livet. Det är ju inte längre att kämpa med att inte slå upp det första glaset som är det primära för varken dig eller mig längre, hoppas jag, utan att få nykterheten att funka i det dagliga livets pusslande.

Jo, jag har redan tagit dom första stegen för en eventuell separation och börjat att strypa pengaflödet så smått. Det är inte längre bara för henne att ränna runt med plastkortet och tro att jag puttar in mer pengar när det sinar på kontot. Hon har också fått ultimatum av mig och det innebär att om hon tänker sig en fortsatt framtid med mig så skall hon; 1) Prioritera ett liv där vi lever tillsammans vilket kommer att inkludera en hel del glädje men ibland också umbäranden, 2) Skaffa sig ett jobb även om det inte är komparativt med den "Höga" Akademiska utbildning som hon ständigt påpekar att hon har.

Jag är beredd att göra ett försök till om hon drar sitt strå till stacken men om jag inte får gehör för mina anspråkslösa krav, då blir det adjöss efter Nyår.

VV

Brr så kallt det blev i detta rum, när ni lämnade i vredesmod...
Idag blev jag riktigt ledsen när jag tittade in..
Konstig tråd, konstigt rum? Ja, om man inte vill se andemeningen, så är det nog så..

I ett "vanligt hem" brukar man ställa till rätta om man "stökat till"!?
Här känns det bara som om alla flyr fältet..

Varför så negativa och stingsliga är min undran?
För mig har dett rum varit platsen, där man kan fundera på lite annat än just alkohol! En plats, där man kunnat låta fantasin blomma ut en smula.. (barnsligt, javisst! jag ÄR barnslig..)
Tror jag ger mig ut i RL idag istället..
Tack för idag! /trollis

Nu får du nog checka in PP...så jag vet att du är ok! Kan vi säga så? /R

Ja du Kalla...det var ju nyheter som heter duga. Att du tog det beslutet... Jag hoppas verkligen att det känns bra för givetvis ska livet inte levas på halvfart. Stark är du...de flesta liknande beslut fattas med en Bib/flaska i famnen. Men du gjorde det utan. Det där med lägenhet är inte så farligt...det är bara ett annat sätt. Ja....det blir kanske inte lika enkelt...man kan inte bara traska ut i kalsonger/trosor och ta en morgonkaffe i naturen. Men man får se annat.... Klä på sig lite mer och kanske ta en fika bland folk? Se ngt annat? Tänker på dig sylfiden... Kram/R

Inte bara för att du tycker att jag tog "rätt" beslut. Men för att det finns en livserfarenhet och visdom i dig som du faktiskt bjuder på. Alla kan tyvärr inte "se" det...men det känns som deras förlust. Inte så att jag är smartare än så...men visst känner jag igen brain när jag ser det. Sen får du mig att skratta; Vem fan kallar sin brorsa slashas?

Det där med frugan låter ju lite sisådär. Förstår att det är ok för dig med jul på skilda håll...men jag tycker nog ändå att det är dags att ta itu med pappren. Nu kanske jag "lägger mig i" men det är omtanke....må vara felriktad...men ändå. Free meal? Det sägs ju att det inte finns...kanske dags för henne att se det. En tanke bara... Sköt om dig (och ditt hus)!/R

...tror jag nog att jag blev :-). Tack för dina tankar och reflektioner. Att kunna dela med sig är stort! Läste om din runda inne hos i Filosofiska rummet...först skrattade jag lite. Tänkte typ; Men det är precis så Bella SKA reagera. Detta rum är overkligt...sen blev jag bara ledsen. För det är onekligen en härsk stämning där. Det blir inte lättare av att veta att jag delvis har skapat den.

Men tiden går...vi förändras...på gott och ont.

Tänker på vad du skrev om att stundtals känna sig kvävd...känner igen den. Däremot har jag inga vettiga råd att ge. Vi får hoppas att ngn annan har det. Annars får vi bara uthärda...men nyktra. Här bjuder vi inga alkoholdjävlar på friskjutsar. Det kan vi iaf. unna oss.

Ha en bra Måndag...och Tack för ditt svar om livspusslet...av ngn anledning så känns det lite lättare av att veta att man inte är ensam. Vare sig i sin dryckenskap eller i det kaos som liv och vissa tokiga val har skapat. Jag skriver inte felval med flit. För J kan inte ha varit ett felval...i så fall skulle ju ongar också vara det. Det är dom inte...även om de är riktigt jävla påfrestande inom varven :-)

Kram/R

Måndag morgon, hoppas det gått bra för dig i helgen. Det brukar kännas bättre på måndagen då.

Jag läser dina rader om Filosofiska rummet. Även Marias reaktion på samma rum. Det ÄR en bedrövlig stämning därinne just nu...säkert inte vad frk Nynykter hade i tanken. Det värsta är att jag till stor del har skapat denna stämning. Anar att du har rätt. Skapandeprocessen är viktigare än resultatet. Men jag får leva på minnena...när vi hade det riktigt bra där inne. För det hade vi! Sen förstörde vi (jag)...tycks ligga i människans natur.

Jag tror att det blir bra mt! Jag tror verkigen att det blir ok när du har trappat ner. Ett par tuffa veckor när du acklimatiserar dig i din nya tillvaro...och sen blir det bra! Du har det i dig...att skapa gott. Så ser jag det. /R

Igår tänkte jag mycket på mina prioriteringar. Igen. Hur jag väljer att använda den tid jag har och hur stor plats forumet ska få ta i mitt liv. I början av hösten skrev jag korta noteringar och sammanfattade men det räckte inte - utan att jag alls kan reda ut vad det betyder... behovet av att skriva mera, vilket betyder tänka djupare, återkom. Tänka djupare och fästa på papper, ja.

Nu är det den tiden då allt ställdes sin spets. För några veckor sen genomlevde och återupplevde jag en del av de mest smärtsamma erfarenheterna. Nästa helg blir pepparkaksbaket - den verkliga minnesdagen och på onsdagnatt är mitt två-års-jubileum - småskrattar faktiskt.

Den hemskaste natten och det bästa utfallet - bättre än jag nånsin kunde tänka mig.

Har besökt Filosofiska rummet - det är trist stämning där nu... Kanske precis så det ska gå... I den sanna leken är skapandeprocessen viktigare än resultatet och övergångsobjektets funktion är att bli obehövligt.

Allt finns och jag bär det med mig. Alltid och överallt. All Tid och Över Allt. Ja.

Läste Berras söndagskrönika och blir varm av lycka. Minns hur vi möttes här för två år sen och är så glad att han finns kvar - i precis rätt form och format. Så känns det.

Jag vet verkligen inte om jag vill möta forumfamiljen irl. Om något blir fel har jag förlorat mycket. Forumet är en kravlös plats där jag kan vara helt på mina egna villkor. Människorna här är dem jag möter genom det de skriver på raderna och det jag läser mellan raderna.

Så viktiga är ni - och jag kommer att behöva forumet fortsättningsvis. Jag behöver ha tilliten kvar. Jag vet inte idag.

Nej, idag vet jag inte det. / mt

för ro och vila och eftertanke... En plats för möten, en plats som tillhör alla och ingen... Det var Filosofiska rummets idé och funktion - så tror jag Nynykter tänkte när hon skapade rummet och vi inredde det tillsammans.

En plats där det är högt i tak skrev hon också - men samtalen har mestadels varit lågmälda. Oftast har vi varit tysta härinne.

För mig har Filosofiska rummet varit platsen där jag alltid hittat forumvänner eller värmts i spåren efter dem.

Idag tittar jag tillbaka och tänker att det viktigaste är att vi hade förmågan att skapa Filosofiska rummet tillsammans... Tillblivelseprocessen är viktigare än resultatet och gemenskapskänslan lever i minnet.

Allt har sin tid, allt är i förändring och ska så vara.

Allt gott alla vänner - idag dricker jag kaffet hemma och gläds åt adventsljuset.
Ni finns i mitt hjärta och i mina tankar. / mt

Härligt Berra! Du är en av de första jag mötte här på forumet. Fint att du finns kvar och delar med dig. Förebild och inspiratör. Kram! / mt

Om man törs köra.
Pigg och glad, lilleman har krypit upp mellan
mamma och pappa och snusar sött.
Snart dax att kliva upp och yta sig till das arbeit.

Godmorgon alla glada, och även ni som
Kämpar. Kom igen, det gör skillnad!
Ha en härlig dag nu!
/A

Gör att jag känner mig ÄNNU tryggare i mitt nyktra val.
Tack!
/A

..två på forumet...

och jag summerar, 1832 dagar utan alkohol...
Har jag en längtan?, nähejdu, det blir bara lättare och lättare..

Varje helg som går blir bara bättre och bättre, jag och min familj försöker njuta så mycket det bara går, och det ÄR njutbart..
Senaste helgerna har vi försökt göra "hotellfrukostar", mycket gott och fint uppdukat med levande ljus
och i morse stod grabben och jag och gjorde färskpressad apelsinjuice på 3 kg bappelsiner,
det blir ungefär 1 glas på två apelsiner, härlig vitamininjektion, och ett knallgult skum.
Kylde av den i den minus 10 gradiga snön utomhus, så det isade om tänderna...
Kaffet var starkt, hett och gott, perkulatorn gör sitt...
Och gav efter för barnens favorit, fattiga riddare...
Frugan gjorde slut på gårdagens förrätt, en hemmagjord lyxig räkmoja på en äggmacka..
Tillsammans satt vi där alla fyra med snart vuxna barn, och bara njöt av morgonen, i morgonrock.

Helgen har varit fullmatad med aktiviteter, allt ifrån fotbollscup där jag har varit huvudarrangör,
till en rejäl städning av huset så man slipper snubbla över dammråttorna...
Ni vet när det har hunnit grott igen så mycket att man ser hur dammråttorna slinker in i dammsugarmunstycket med en slörp och de långa hårstråna slingrar likt ormar på golvet,
en äcklighetskänsla likväl en härlighetskänsla på samma gång, sedan en våttorkning av golven där alla gamla fläckar ifrån läsk & kaffe försvann i en grå sörja av rengörningsmedel och vatten...

Hela huset luktade underbart gott och nystädat och vi kunde sätta oss svettiga efter fyra timmars hårt arbetande, där till och med gamla chipsrester och popcorn hade sugits upp ur soffan..
Man var inte så sugen på att gå ut och skotta uppfarten och islossa bilarna efter detta, men
det måste ju göras, kallt & bistert ute, och de som säger att det är friskt ute är sjuka!

Till kvällen tände vi massor av ljus och gjorde tillsammans en jättegod middag, en grytstek på ytterfile, klyftpotatis och en sås på höstens frysta trattkantareller.
Till detta hade jag hittat en fin champagneflaska
av en alkoholfri cider på Ica som jag och ungarna delade på,
frugan fick provsmaka och kasta två eller tre stycken gamla Bib'ar som hade blivit sjaskiga i smaken.
Jag log och tänkte, det där är inte mitt problem, det är hennes...

Mätta och belåtna lade vi oss i soffan för att kolla lite på TV'n medan diskmaskinen gick,
vi somnade på stört, men det gjorde ingenting...

För vi har njutit av vartenda minut av helgen, morgon, middag och kväll...
Det gjorde jag aldrig förr, då räknades bara helgen efter det att man hade fått korka upp första flaskan, varje dag...

Små ting blir större om man tar bort de stora giganterna, stora klossar hindrar de små...

Nu släcker jag det första ljuset i adventsstaken, bär ut de kletiga glöggmuggarna till köket,
tar med mig katten till sängen, och slutsummerar den här helgen, allting gott, jag lever!!!

Berra

...tror jag att det kan stämma att det är det ungarna gör. Kanske är det lite test för att se att du håller hela vägen? Att de kan lite på dig? Jag läste nån artikel i morse om fosterbarn: att det ofta är en eller ett par "smekmånader" sedan börjar barnen "testa" den nya familjen och det är då det ofta blir jobbigt och gäller att stå ut. Kanske är det något liknande här, barn är ju duktiga på att testa! Min äldsta dotter ville helt plötsligt sova hos mig i lördags, maken var inte hemma.

Kan du prata med din make och be honom "flytta på sig lite". Att du behöver lägga din energi på att bli frisk och på att ta vara på barnens behov - han ser väl också att de behöver dig kantänka?

Och vad bra att du såg det omysiga där på restaurangen!! De vill ju har vår tid barnen, det är det värdefullaste vi kan ge dem tänker jag ibland!
Själv var jag uppe och bakade pepparkakshus med ungarna i morse - det är så skönt att vakna pigg och o-bakis!

Kram!

Hej! Din historia är verklgen speciell! Du verkar ha en enorm kämparanda i grunden. Och det att du gillar att läsa. Det gör jag med. Och det är gott med te.Att läsa är att leva många liv sa Astrid Lindgren.Du klarar att tänka på annat än alkohol.!:D Kram

Hej Annika! Det kunde varit jag som skrev ditt brev" tjugo år ihop och tre fina barn" och flera glas vin i soffan varje kväll.Säg nej tack nästa gång du tror du ska till Systemet. Unna dig en lyxig flaska fransk cider "Ecusson" finns på Hemköp för 35 spänn. Den är inte äckligt söt utan smakar äpplen. Jag har inte druckit alkolås på tre veckor nu. Känns så skönt! Klar i knoppen och pysslig hemma har jag blivit som en liten tomtegumma! Och stolt över mig själv!! Känner mig inte ensam längre heller, bara glad över mitt vackra liv. Det är så SKÖNT att slippa alkoholen!!Tycker plötsligt att alla omkring mig ser bakis ut...he he...

Tycker jag hela den här tråden är, har väldigt svårt för att låtsas vara i ett rum som inte finns, men märker att många gillar detta rum.
Tråkig stämning verkar det vara också, nej, här stannar inte jag.

vad roligt att det känns bra! Jul och nyår kan säkert bli lite svårare att hantera men vi får lägga upp nån strategi. Jag själv har faktiskt bestämt mej för att gå på firmans julfest i år. Jag tar bilen dit men oavsett det så känner jag att jag kan stå för min nykterhet. Med stolthet. Julen blir inga problem men nyårsafton. Då är det vår tur att ha nyårsfest med två andra par. Hemma hos oss kan jag inte skylla på bilkörning. Jag vet att jag inte ska dricka, funderar bara på hur jag ska lägga fram det. Men faktum är att det är min ensak och inte andras problem, eller?

Kalla, skönt att det går fortsatt bra. Lycka till i din egna lägenhet.

halvåret gick på ren vilja och då går ju liksom kraften ur en när man dräneras ur.

Jag kom till en punkt när jag kände att jag för min egen nykterhets skull var tvungen att stämma i bäcken och sökte samtalshjälp. Jag fick remiss rätt snabbt till en psykolog och jag med mina tidigare erfarenheter av dem var rätt negativ från första början. Men det visade sig att vi var väldigt rätt tillsammans, allt stämde och hon har den förmågan att ställa de rätta frågorna så det funkade fint. Hon var till mycket stor hjälp för mig. Jag kan nog påstå att hon har en stor del i att jag finns kvar här.

Vi sökte tillsammans familjerådgivning via kommunen och det var ingen hit. Vi hade först en äldre kvinna som gick i pension och så provade vi en man som var rätt värdelös. Både hustrun och jag var eniga om att sluta gå hos honom för han gav inte ett smack.

Efter mitt bottennapp så har jag långsamt, mycket långsamt, byggt upp min självkänsla igen. Den kan vara lite skakig men jag vet hur jag funkar nu så livet återvänder sakta men säkert.

I min nykterhet och i AA har jag fått lära mig termen att "Lämna över" dvs att inte slåss mot väderkvarnar utan se vad jag kan påverka. Jag kan inte påverka henne utan låter henne ta besluten som krävs och väntar helt stillsamt på att hon ska komma fram till nån form av väg ut från det här.
Jag vill ha henne kvar men, som sagt, beslutet ligger hos henne.

Det finns materiella ting av högt affektionsvärde med i bilden och även ett av våra barn som är direkt beroende av vad hustrun tänker sig att göra. Och hon har blivit varse det nu, så var det inte från början.

Min mycket svaga plan är att under våren sätta ner foten, om hon inte själv tar upp tråden igen, och säga hur jag vill ha det. Jag har funderat mycket och hittat en väg ut för mig och som passar mig och som även är ett alternativ för dottern. Det händer en del annat under vintern som jag vill ska ha sin gång först, sen tar jag steget.

Jag har en överblickbar tid kvar i detta livet och den tiden vill jag tillbringa med någon som ser mig som människa och som kan älska mig för den jag är. Som ser mig och som vill kramas och kelas.

Jag tycker nog att jag är värd det.

känner igen mig i det där med att vara kvävd och att det kan vara farligt för mig. Tack för att du påminner mig Maria !

Precis så där har jag känt mig, Sorgsen. Den ständiga kampen mellan hjärta och hjärna, mellan hopp och förtvivlan.

Du beskriver klockrent hur det är att vara anhörig till en alkoholist. Verkligen!

Var rädd om dig!
/H, som faktiskt har lyckats få hjärtat och hjärnan tillbaka i samklang.