Senaste kommentarerna i forumet

Jag lyssnar ofta(st) på P1 och under lång tid avslutades helgsmål med en taizéhymn - Herre hör min bön.
Jag har varit med om en mycket liknande situation som lessenfrun befinnut sig i nu; en närstående ung människa skadades svårt i en olycka. Jag längtade så till helgsmålet och att hymnen skulle komma. Nu spelas den inte mer och finns inte på Youtube vad jag kan se. Men det är en enkel och bra bön att ta till när som helst man känner sig villrådig och vilsen.

Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mej när jag ropar.
Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mej när jag ropar.

att det är jätteviktigt med förebilder. T.ex Suzanne Reuter som jag beundrar, hon är visst nykter sen många år, förmodligen fortfarande. Jag brukar nämna Kristin Davis som spelade i Sex & The City. Hon lär ha sagt "it was getting in the way of what I wanted so I stopped". Jag gillar såna självklarheter.

Har du haft just ett år som mål? Då kan det ju bli lite konstigt när man klarat av det. Mitt mål är inte mätbart direkt för jag ska inte dricka mer. Det heter ju att det är viktigt med mätbara mål men inte i detta fallet för mej.

Jag vet inte om man nånsin blir helt fri från suget men det blir i alla fall lättare att klara av och inte så intensivt. Jag vet inte hur jag skulle stå ut med mej själv om jag föll tillbaka. Det känns som det här är min sista chans, börjar jag dricka igen så förlorar jag så mycket av mej själv att jag inte vet om jag kan ta tag i det igen. Nån gång måste verkligen vara den sista. Och det är nu. Maria och Kalla, ni är ännu duktigare, fortsätt med det :)

Hej markatta!
Vad skönt att du kan hitta tröst och hopp i andras berättelser - det finns en oerhörd styrka i att dela berättelser med varandra!

Psalmer, ja... de har en förmåga att göra så där. Bara trilla ner i ens huvud utan att man är förberedd.

Min största psalmupplevelse på det viset hänger också ihop med min och makens "resa". När han mådde som sämst gick jag med honom till läkaren (han var där för alla möjliga problem, men ingen fattade vad det egentligen handlade om). Han ville såklart inte ha mig med, men jag tvingade honom. Så slog jag näven i bordet hos läkaren och sa: "Ni måste fatta att han är alkoholist! Sluta behandla honom för en massa annat, och börja behandla hans beroende!". Han blev (naturligtvis, och med viss rätta) sur som ättika på mig. Jag lämnade honom där hos läkaren, och satte mig på cykeln. Jag trampade som en galning genom byn, utan egentligt mål. Men så kom jag på att kyrkan är öppen på dagarna, och gick in där. Jag satte mig i en bänk, och det var helt och hållet tyst runt mig. Och som från ingenstans föll den här psalmen in i mitt huvud:

Min själ får vila ut i stillhet hos Gud,
i frid fylls jag av liv.
Endast i Herren finner själen vila,
vilar ut hos Gud.

Precis som du beskriver det, så är det verkligen inte en psalm som jag tänker på ofta. Men nu bara den fanns där i mitt huvud. Och jag fylldes av ett sådant ofattbart lugn genom den. För var det något jag längtade efter så var det vila.

Det är psalm 771, om någon skulle undra. flygcert fick den av mig häromdagen, och jag hoppas att även du, markatta, kan hitta lite vila i den. Tyvärr har jag inte hittat någon inspelning på den svenska texten, men däremot med den franska: http://www.youtube.com/watch?v=Yl9wSG8jFYQ

Kram!
/H.

Välkommen hem, Sorgsen!

Vad skönt att du har haft en givande vecka - jag ser också fram emot att läsa om dina erfarenheter.

Kram!
/H.

Tack finingar!

Upp och ner går det i denna bergochdalbana vi kallar liv. Igår var det bra. Idag inte så bra. Men jag tittade in här på forum nu och läste i Sorgsens tråd. Det gav mig hopp! Att få följa med i någon annans tankebanor, från förtvivlan till hoppfullhet, ger mig så oerhört mycket och lär mig att förstå och acceptera att banan inte går helt rakt uppåt.

Igår kväll när jag hade svårt att somna började jag att nynna på en psalm i huvudet. Jag är inte religiös och då jag förmodligen inte hört den sedan min lillasysters dop för en sådär 25 år sedan så blev jag förvånad att den ens dök upp i skallen. Men den gav mig tröst, upprepade tonerna som ett mantra "blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på", tills jag somnade. Youtubade den i morse och lyssnade om och om igen. De helande tårarna saltade mina kinder. Vad är det som händer i mitt lilla anarkisthjärta egentligen?:)

Kram

Jag ser verkligen fram emot att få läsa mer om din anhörigvecka. Har länge varit nyfiken på hur en sådan ser ut, ja ja, får stilla min nyfikenhet nu. Jag är väldigt glad över att du efter "sorgsen" nu kan lägga till "hoppfull"! Om jag får vara lite egoistisk så vill jag säga att det även ger mig hopp, lite av "kan hon så kan jag". Tack för att du förmedlat det här på forum!

Kramar

mullegubbe hade varit mestadels nykter några månader (med vita knogar och något kort återfall utan nämnvärd berusning) sov han något helt otroligt en sommar. Han byggde på ett fritidsprojekt och sov. På nätterna i sängen och på dagarna på en tjock matta på golvet med katten. Sov och sov. Det ska vara vanligt att det är så. Läkande process tror jag.

Fina texter du skriver, skulle gärna lyssna. Kram och ha det bra! / mt

du behöver inte säga tack för att jag läser din tråd, det är tvärtom jag som ska säga tack. Du är inte ensam om utmattningsdepression. Har både släktingar och bekanta som är eller har varit där, och dessvärre verkar jag själv vara på god väg.

Har haft svårt för att hitta anledningen till att jag börjat dricka så mycket de senaste åren, men jag tror jag fick en aha- upplevelse av din tråd.

Kram!

Ska man säga tack för att du orkar tröska igenom mina senaste 5 år?
Jag vet inte, det känns inte aktuellt just nu, men är en stor del av min nyktra historia som jag inte kan frånsäga mig.
Kombo med utmattningsdepressionen gjorde den nog mycket värre än den borde vara...

Men man ser ju vad jag flydde ifrån med hjälp av alkoholen, alla dessa problem...
Problemen finns ju kvar, idag finns de brevid mig, inte inuti mig, och jag har lärt mig att umgås med med mina grannproblem.
De styr inte mitt liv idag, jag styr i mer av händelserna mitt egna liv, genom att sig på mig själv utifrån.
Ta ett steg åt sidan, men låta kroppen stå kvar, skåda vad som händer, reflektera på mina egna reflektioner.

Jag kan styra det hela mycket mera genom att gå händelserna i förväg, anta att jag säger si eller så, vad kommer den personen
Att svara mig, även om jag inte gillar mitt utspel, så kommer jag att ha kontroll över samspelet.
Jag fyllde år under veckan, och genom att stå över mina känslor fick även de jag "hatar" krama mig med ett neutralt och till viss del
Uppskattande minspel ifrån min sida, falskspel, jo...
Men utspelet gagnade situationen, skulle jag visa mina känslor skulle de inte få ge mig "låtsas-jag-bryr-mig-om-dig" kramen, mer för att
De andra skulle få se det, inte för att de ville ge mig det...
Jag var med i livets teater, men låter det inte påverka mig, på något sätt kom jag ändå närmare de som jag inte skulle vilja vara nära.

Vad som än händer, kommer jag alltid stå mig närmast hela tiden, tänka på vad som är bra för mig, och fortsätta den stigen,
Även om det går en motorväg vid sidan om mig, inte ta den lättaste vägen hela tiden...

/Berra

...efter min anhörigvecka.

Återkommer senare men vill bara få ner att jag har haft en fantastisk vecka.

Mannen vände tillbaka till sitt destruktiva liv, tråkigt och svårt, men blommade upp när jag kom hem.
Idag blir en bra dag...mot oasen, tillsammans :)

Kram på er alla kloka

Insiktsfulla ord. Kloka markatta.

Kram
Sorgsen men hoppfull :)

Har jag drabbats av på sista tiden. Humöret är svängigt och oftast irriterat och tålamodslöst. Tycker inte om mig själv när jag är så här, men detta är en del av mig och jag vet att den finns. Bara att gilla läget och försöka gräva fram de mer positiva och livsbejakande sidorna av sig själv. Hade varit enklare att ha en typ av manual för att göra det bara...
Jag är så jävla trött hela tiden, som om kroppen behöver enormt mycket vila och återhämtning. Ibland känns det som jag skulle kunna sova varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst.
I övrigt: Jobbar på (mkt att göra men tycker till största delen om det jag gör), cirkusen ger många föreställningar här hemma som vanligt, försöker träna men en dålig fot sätter stopp för löpningen för tillfället, äter givetvis så sunt jag kan men inget smakar, låtskrivandet fortgår - kreativ där!, känner att jag och min kära har svårt att förstå varandra ibland.... ja, och sen är jag väl inne på nykter månad nummer fyra och det spelar nog in en del i hela den här sörjan...

H.A.L.T?

Vita Knogar? Tror inte det, i alla fall, för det känns faktiskt inte som en så big deal att jag inte dricker A, åtminstone gör det ej så oftast. Saknar inte A - saknar situationerna som jag njöt A när det fungerade. A som markör för fest och avkoppling, när man bryter vardagen.

Tänker i alla fall kriga på, visste ju att det skulle komma uppförsbackar. Mycket viktigt med perspektiv också, stor anledning till att jag skriver det här, det mesta är riktat till mig själv så att jag ska kunna sätta in i perspektiv. Finns det någon därute som har infallsvinklar jag inte ser tar jag tacksamt emot dessa!

Publicerar en text som jag började fila på i "Filosofiska", som har ändrat karaktär många gånger under resans gång. Kanske några nycklar finns i den, vad vet jag, jag bara skriver...

Andetag

Vakna lilla människa, vakna lite till
En ny dag föds, det finns så mycket som den vill
kravlar upp ur dvalan
och sätter sig helt still
De listiga spionerna ser oss inte här
de hungriga hundarna vet inte vart vi är
Världen vilar och väntar, den stillar sig till slut
Luften doftar inte längre bara damm och krut

Ynkliga människor, mikroskopiskt små
Behöver ljus & liv men målar ändå världen blå
Gnyr om det som vi mist,
Och det vi aldrig kunde få
Ska du & jag kunna nå dit vi vill nå?
Kunna bli till ett fast vi så uppenbart är två?
Utan lögner och svepskäl, utan cyniskt självförsvar
Lämna det som är förlorat och rädda det vi har?

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på
Jag visste vad som krävdes men hade inget av det då
Då satt jag mest och skakade i sagan om mitt liv
Som inte var så mycket mer än bara tidsfördriv
Men kanske kan jag hitta den som verkligen är jag
med lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag

Mmmm, vitklädda träd, bugande en del
Kristaller virvlar, jag söker efter fel
Det stora kriget sög in mig
och svalde mig hel
Dags att försonas, att friköpa ditt hopp
Plantera det djupt inuti din människokropp
Så att ingen kan ta det och göra det till sitt
För så länge du har det så är det bara ditt

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på…
lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag

Har varken slavens bojor eller kungens spira
Äger ingenting men har så mycket att fira
För främst är jag en människa och inget problem,
ingen etta eller nolla i ett datasystem

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på
Jag är en av dom som letar och som målar världen blå
Nu sitter jag och andas och ser förvirrad ut
Vad är det som har börjat? Vad är det som ta’tt slut?
Kan det gå att komma fram till vem som verkligen är jag
med lugna andetag?
lugna andetag
lugna andetag
lugna andeta

Vi hörs, allehopa. Krammar på Er!NM

Är också lite rädd att det kommer att uppstå en tomhet när målet ett år är avklarat, typ jaha, blev det inte bättre än såhär?, precis som du säger så innebär inte nykterheten att allt blev perfekt, nej då upptäcker man alla problem som man tidigare gömt i dimman.

Läste just om skådespelaren som spelar mamman i nya Sune-filmen, hon har varit nykter i 12 år, hon sa att hon och alkohol var ingen bra kombo. Jag behöver sådana förebilder, som visar att man kan leva resten av sitt liv nyktert och ha ett bra liv.
Mitt nya mål kommer direkt att bli 2 år, jag behöver utmaningar annars tappar jag lätt fokus.
Att livet blivit så mycket bättre trots att andra problem dykt upp är självklart fortfarande motiverande.

Jag kämpar med dig!
Kram

Stark du är som klarar att han dricker, skickar många styrke kramar till dig //Kalla

Glad att livet flyter på bra hos dig, du känns tryggare och mer fokuserad.
Önskar dig en trevlig vit lördagskväll.
Kram!

Dig också tröstande och beundrar dig för din insikt om att vin är det sista du behöver nu.
Kram!

Kramar dig lite tröstande.
Det känns riktigt jobbigt och orättvist att förlora ngn man bryr sig om håller av.
Du fixar detta oxå!

Kramar
/A

Har tuffa dagar då en väldigt närstående dött. Är för ledsen för att ens tänka på vin. Vågar inte ta en droppe, är rädd att sorgen skulle göra, om möjligt, ännu mer ont. Måste ta mig igenom detta hemska nykter.
Kram

.

är väldigt effektiv, jag brukar göra så fast inte lika medvetet, gå in i känslan, suget. Det går faktiskt fort om. Jag var sugen igår men inte värre än att det försvann rätt snabbt. Och som jag brukar säga, man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack. Idag har jag varit till simhallen redan och simmat 1300 meter, sen väntar en tur till stadens butiker samt matuppköp. Härligt!

...Tjalle för ett värdefullt tips! Ska prova "surftekniken" och se om det är något för mig!
Trevlig helg!

Ditt eget liv.

Hela livet är en utmaning
försök att bara vara dig själv
gör vad du alltid drömt om
arbeta, studera eller res
Lev livet medan livet är vid liv!

Det finns vissa stunder
när du väntar på ett under
men livet går upp och ner
du undrar om inte livet ger dig mer…

Ingen kan äga dig, bara du själv
så varför måste det hända något
innan du inser att livet
är det dyrbaraste du äger.

Ta livet som en utmaning
vad som än sker i ditt liv
Du ansvarar själv över det
så utnyttja det helt och fullt
njut och lär dig uppskatta
livet och dess värde.

Livet är alltför kort
för att slösas bort
Meningen med livet
-att livet har en mening!
Det här inlägget postades i Livet av Ewa.

Tack för uppmuntrande kommentarer. Någon gång när jag känner mig mer stabil och stark ska jag skapa en egen tråd där jag berättar lite mer om mig själv men det får vänta tills vidare. En månad känns som en seger men som ni alla vet fortsätter arbetet med stabil nykterhet. Jag har väl haft vita perioder i mer än en månad vid ca 6-7 tillfällen i mitt vuxna liv. Då ska man betänka att jag är ett par och femtio så alkoholen har spelat en oerhörd betydelse i mitt liv.

För er som inte uppnått en månad än kan jag helt ärligt säga att det är lite lättare för varje dag som går. Jag har haft ett sjukligt sug när helgen närmat sig men, speciellt denna helg, har det gått lättare. Jag är lugnare, mer balanserad och framför allt orkar jag ta itu med saker jag helst inte ville tänka på när jag dricker. Att personerna i min närmaste omgivning också mår mycket bättre och därmed kan ge mig mer är en stor bonus.

Att betvinga suget med fysiska aktiviteter funkar oftast bra för mig men jag inser att vid vissa tillfällen är det inte möjligt, tex att man är alldeles för trött eller att inte tiden finns. Jag har inte hittills haft något bra alternativ men ska försöka använda mig av "surftekniken". Dvs man sätter sig ned och "surfar" på suget. Uppenbarligen är det så att när det värsta suget sätter in varar det under mycket kortare tid än man tror, kanske så kort tid som 10-15 minuter. Att då sätta sig ner i lugn och ro och tänka sig suget som en våg som sakta drar mot stranden och så småningom bryts mot stranden och förhoppningsvis bryts tillsammans med suget.

Det låter rätt OK. Problemet för mig har varit att jag haft och har så fruktansvärt dåligt tålamod att jag aldrig har väntat in att suget ska släppa. Jag har stängt av och korkat upp istället.

Nåväl, jag kan i alla fall tala om att när man varit nykter i en månad ökar snarast motivationen och man tänker sig för, både en och två gånger, innan man häller upp ett glas.

Trevlig fortsättning på helgen till alla er som kämpar (inklusive mig själv) där ute.

...en sådan härlig känsla att slå upp ögonen och veta att idag behöver jag inte bekymra mig om bakfylla, ångest, skadereglering, borttappat bankkort och annat otäckt som hör en fylla till! Är så här i "början" på min sköra nykterhet ofta oerhört tacksam(har ju genomgått många sådana här perioder..)över varje morgon jag får vakna så här. Dagen ligger framför mig utan fysiska eller mentala hinder, den känslan är oslagbar!

LillPer, vilka hinder du fightas mot i form av representation i ditt arbete! Jag förstår mycket väl att det är OERHÖRT svårt att tacka nej/ välja alkoholfritt i dessa situationer där det förväntas( tror vi iallafall) en "redig" barrunda med grabbarna...för de lyckliga som inte har våra alkoholistgener är väl detta ingen stor sak men för oss så skapar det en oerhörd ångest och frustration och i vissa fall-ren katastrof...vet inte hur många gånger jag gjort bort mig ordentligt på fyllan. Sagt och gjort saker jag aldrig ens hade kommit på tanken att göra i nyktert tillstånd.Det är ofta så det slutar när jag går på en liknande barrunda...Så fint att läsa att du nu har 3 veckor tillsammans med din familj där du känner dig trygg, kan läka din kropp och själ ett tag. Ta väl tillvara på tiden, kanske kan du ta med dig en del av den känslan in i nästa period du ska ut och arbeta, minnas hur befriande det var att slippa alkoholen och dess vidriga biverkningar.
Kan verkligen relatera till detta med att känna att man har verktygen till en fortsatt nykterhet, rent logiskt VET jag ju mina svagheter, triggers, hur mina tankegångar går. BORDE kunna hantera detta nu, har innan haft en längre tid av nykterhet på ca 7 veckor där jag njöt av att varje dag som vit. Men där jag "tappade" mina verktyg, det gör jag gång på gång..i början av den längre vita perioden kunde jag liksom du känna en oerhörd sorg över att aldrig mer få dricka.Herregud, det var som om man mist en kär pojkvän:)jag trånade, längtade efter det där vinglaset som är såå gott:) Varenda kärlekssång jag hörde på radion verkade handla om mitt älskade rödvin istället för en mänsklig kärlek..oj oj, så patetisk jag kunde känna mig då!

Avstyrde ett pubbesök igår kväll. Hade i fyllan jag hade förra lördagen kontaktat en väninna och "säkrat" upp ett pubbesök även igår. Tänk så listig man kan vara...;) Skyllde på att jag inte var riktigt i form...tja, vad ska man säga...just nu bryr jag mig inte så mycket om VAD jag säger för att komma ifrån alkoholen, bara jag inte utsätter mig själv för den. Det blev en ensam hemmakväll istället med kaffekoppen och nya boken..mycket gott..
Lördagskvällen kommer förmodligen bjuda på ett biobesök, lagom nivå på underhållning för tillfället.:)

Tar Dag 7 i min famn, har alla er i mina tankar som skriver här; vi är oerhört STARKA som tar upp striden mot alkoholen!! Jag finner stöd, acceptans och gemenskap i detta forum, hoppas att fler känner som jag. En riktigt god fortsatt helg till er alla!
LIllPer, jag tar fortsatt rygg på dig!

Flygvärdinnan

Morron Andreas!
Bara en snabb kram sådär i förbifarten.. ;-D

Jag hoppas att det går bra och framför allt att du MÅR bra!/ trollis