Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Jag var till vårdcentralen igår och talade om hur det ligger till. Ok, det kändes ganska bra och befriande att få häva ur sig sina problem. Det är en stor sak för mig, i alla fall, och erkänna och be om hjälp. Jag ska ju annars klara allt själv. Så jag gick därifrån med en massa B-vitamin och nåt som man kunde ta för att bli lugnare; theralen, heter det visst.

Jaa, det kändes väl ok då, men inte nu längre. Nu sitter jag här igen och gömmer mig bakom en flaska. Jag orkade inte stå emot. Theralen-medicinen hjälpte inte nåt vidare. Mina problem kvarstår. Jag ska dit om en vecka igen och får väl hoppas att det går bättre då. Jag frågade läkaren om jag kunde få något emot ångesten, men han ville inte ge mig nåt nytt beroende i form av lugnande och det höll jag med om. Nej, så klart, men vem är det som får lugnande då? Är det sista steget när man blivit skogstokig och gått bärsärkagång på vikingavis? Då kanske man får. Det är så jobbigt när man bara vill krypa ur sitt eget skinn, liksom..

Hur gick det för dig, Satass? Du var ju också till öppna vården? Gick det bra?

From sims, den förskräcklige

.... om det dessutom hade varit en vanlig baksmälla med i bilden! Nu kan kroppen ägna sig åt att fixa förkylningen utan att behöva ägna sig åt brandkårsutryckningar till lever, hjärna och andra stället som påverkas av det gift vi häller i oss!

Hoppas ni får en skön helg!

hoppas du får en skön helg!

Ja, du det är många gånger, man skulle vilja ha ett facit att tjyvkika i.. Men då skulle vi förmodligen gå miste om en massa lärdomar.. ;-P
Det sägs att det bara är "gamla själar" som klarar av tjorviga liv (om vi nu är här för att utvecklas)
De som är födda med silversked i mun, klarar inte av mycket annat än bli uppassade de första liven..
Och visst, försöker vi ta genvägar (alkohol hmmmm)Och vi kan sitta kvar där vi började.
Men det verkar som om väldigt många av oss, är uppe på banan igen.. ( SÅ tror jag i alla fall, resten, kan ju ta det som en "rolig historia". Det bjuder jag på!)
Ha det gott, så hörs vi nästa vecka.. Med gubben i samma rum som datorn, är det lite svårt att skriva det man verkligen vill!
kramar trollis

Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du! Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du!

Mulletant är en annan klok gumma så den bloggen ska jag också kika på :-) Tyst aggressivitet känner jag är säkert någonting som jag kommer att känna igen mig i. Jag har lite problem med min "osande" man nämligen. Jag kallar det att "osa" i brist på bättre ord, det är när jag känner att "det är något" men ingenting egentligen sägs. Jag VET att detta påverkar mig, men kanske ännu mer än jag tror.

Ibland har jag tänkt tanken att det vore en trygghet att veta att man har ett liv till, ett liv efter detta. Då skulle jag kunna göra om, göra rätt, göra alla de där valen i nästa liv och så skulle jag kunna låta detta pågående liv lalla på bäst det vill. Men, innerst inne vet jag ju att det är här och nu som jag har fått mig tilldelat. Det är det här livet som jag skall göra det bästa av. Men det känns jobbigt att göra det. Jag är rädd för att göra de där valen, att göra fel. Nu när jag skriver detta så inser jag (självklart!!!) att det ju är en stor anledning till att jag druckit - då glömmer jag bort att tänka på allt det där jobbiga, det där ansvaret som bara är mitt. Ansvaret för hur mitt liv skall vara.

Finns det någon sorts tankeöverföring...? Ungefär dom orden sa min vänninna också ;-P
Och jag är lika ambivalent som du då.. för jag tillåter mig att tycka om människan, men gillar inte beteendet..
Kanske får jag en dag styrkan att kliva ut genom dörren och gå, men då vill jag känna att jag gör det för min egen skull, inte i någon sorts trots, ilska, eller "maktdemonstration", utan för att då är det oåterkalleligen så att han inte "vill" förändras, att han inte ens tagit ett steg mot att inse, att han är beroende.
Under tiden, får jag faktiskt se till att sluta underlätta de delar av hans liv som hänger ihop med mitt "medberoende" ( jag kommer nog att bli en smula dj*lig ett tag...)
Kikade in på en blogg, som mulletant tipsat om i medberoende delen av forumet..
Jag sätter in länk till Carina Bångs blogg - den sidan om maktlöshet/maktfull http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html och startsidan http://medberoendeinfo.blogspot.com/ ("lånad av mulletant" för den är så bra!)
Blev sittande, läste och fick några små aha-upplevelser.. Det där med "tyst aggressivitet" t.ex. När den andre "drar ner järnridån" och bara känns "kyligt artig" och man känner sig påpassad... hmm. Ska nog kika mer i den!
För det är ett beteende, som jag tror påverkar mig MER, än jag velat erkänna för mig själv..
Och ja, idag väljer jag att inte göra just det valet @^@
Ha en bra dag Stigsdotter!

Trots tröttheten tog jag mig iväg till en keramikverkstad med en jobbarkompis. Det var så himla bra för mig! En liten, liten stuga och lera att leka med. Det var några till där, som jag kunde småprata med men inte behövde bry mig så mycket om. Lite samma sak som med slipandet och stickandet. När mina händer får jobba med enkla saker kopplar hjärnan av. Men jag har tänkt på det där med vila oxå och det är nog mest den febrila tankeverksamheten och sökandet som gör mig lite stressad. Så nu försöker jag låta dessa tankar bara sväva som de vill utan att försöka få dem att "bli något". Det är även tufft på jobbet nu, mycket som händer och ett högt tempo med krav från alla håll. Men där har jag aktivt bestämt mig för att "bara göra mitt jobb" just nu. Kan ju inte vara med överallt hela tiden. Just nu är det jag som är viktigast. Oj, den tanken var verkligen ny - är jag viktig?

Så trevligt att du tittar in här - du är också på väg in i "det vidare livet", jag känner så starkt hur du växer in i (tillbaka till) en stark och stolt hållning som nykter. Det gör mig så glad och varm i hjärtat!
Visst är det sorgligt med alla nya men hoppfullt också! Sorgligt med alla som lider i missbruk och medberoende - hoppfullt varje gång någon gör en ansats att göra sig fri. Det är fint att få vara med och hjälpas åt och vara viktiga för varandra - så här anonymt men mycket nära. Varm systerkram, hoppas din resa blir fantastisk! / A

Vinylskivor var inte igår inte. Har länge tänkt att jag ska göra mig av med mina, snart är det väl dags att slänga ut CD-skivorna!!!

Hej markatta!

Du har redan fått så kloka svar här, men jag vill ändå svara.

Så som du beskriver din situation så är du fast i ett destruktivt medberoende, det är destruktivt både för dig, för honom och för er relation. Han kommer inte att bryta mönstret, utan det måste du göra. Även om det är ofattbart svårt, jag vet...

För varje gång som du backar från ditt ultimatum och fortsätter underlätta för honom att fortsätta dricka, så vrider du spiralen ett varv neråt.

Det absolut bästa du kan göra för honom (och dig själv) är att helt kapa kontakten, se till att hunden kommer någon annanstans, och sedan vara stenhård på att han är välkommen att kontakta dig när han har sökt och tagit emot hjälp för sitt missbruk. Först då (sätt mätbara mål, som tex hur länge han skall ha varit nykter och då menar jag typ ett halvår eller så) är han välkommen att diskutera er relation med dig, och först då kan han få träffa sin hund igen.

För att klara av det här så behöver du också hjälp. Har du någon samtalskontakt som du kan använda? Har du sökt dig till Al-Anon (www.al-anon.se)? Vad finns det för beroendestöd i kommunen där du bor?

Och du... Du håller inte på att bli dum i huvudet. Du reagerar precis som alla vi andra. (I så fall är vi koko hela bunten... ;-) Däremot är du fast i ett medberoende, och det går att göra någonting åt med rätt stöd.

Dessutom är det inte meningen att man skall vara rädd för sin partner i en relation, eller hur? Du behöver inte ha det så.

Var rädd om dig, fortsätt läsa och skriva här!
/H, tillfrisknande medberoende

Apropå vakna upp utan baksmälla. Dean Martin, som var känd för att inte spotta i glaset, sa ungefär så här en gång: "Tänk på alla nykterister, vad jobbigt det måste vara att vakna upp på morgonen och känna att det kommer inte att bli bättre än så här" :-)

VV

Och lämnar en systerkram. Det är så rofyllt på något vis att läsa dina rader. Jag vill göra det oftare men min rutin har varit den att till den här och anhörigtråden kommer jag när de andra trådarna "tagit slut" och de gör de ju inte riktigt längre. Visst är det sorgligt att det kommer så mycket nya människor hit?

Bra såklart med lite nya infallsvinklar och att vi kan hjälpas åt mot tillfrisknandet, men jag blir lite ledsen över att vi är så många och att vi är så lika. Det gäller även de som kommer hit i egenskap av närstående till en drinkare - deras rop på hjälp, deras förtvivlan och tankegångar är så lika. Det känns lite frustrerande. Ungefär som bekanten som åkte för att arbeta som lärare på ett indiskt barnhem men kom hem snabbt igen - det fanns så många barn och så lite hjälp så hon klarade inte av att hjälpa ens dem hon kunde nå, det fanns hela tiden andra barn som inte kunde hjälpas.

...du har hittat den där högre kraften, gud eller vad man nu vill kalla den. Jag tänker att jag ju redan är "medlem i den klubben" eftersom jag är döpt, gift och medlem i svenska kyrkan så jag kan ju lika gärna försöka ta till mig den tron, men det har ju ingen betydelse. Precis som du säger så är det något som kommer inifrån, en glädje och en tacksamhet.

Vad BRA att du som är så skeptisk och kritisk också känner det där, jag (som egentligen också är skeptisk och kritisk ;-) kände mig nästan lite knasig när jag upplevde den där glädjen och tacksamheten. Jag tror det är viktigt för det egna välmåendet att fundera lite över det där med tacksamhet en stund varje dag. Det är så otroligt skönt att vakna nykter!! "Ha, ha vad synd det är om dig, gud vad skönt att slippa det där!" höll jag nästan på gasta med hög röst imorse när min man inte kunde ta bilen till jobbet för att hans alkomätar-app meddelat att han inte var redo för det.

Universum och allt, svaret på den eviga frågan är - 42. Tack för fisken!

Du behöver inte säga att du är ledsen, jag uppskattar att du är rak, speciellt när jag velar så mycket i min egen skalle just nu.

Jag vet ju att det är han som ska skämmas när han beter sig så men det känns också någonstans oerhört pinsamt att släppa ner masken och att folk i min närhet ska se hur jag mår/har det egentligen. Jag har nog ljugit än mer än han själv om hans egentliga alkoholkonsumption och då speciellt hur han kan komma att bete sig mot mig. Då jag aldrig går med honom på krogen eller på fester så är det ju ingen som vet. Många ser nog honom som lite av en kul kille som gillar att festa bara. Men jag antar att det är en process som får ta ett tag, att våga snacka om det menar jag.

Hunden. Fan fan fan vilken ångest. Kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara för de som har barn i en sån här situation. Vet någon hur det funkar? Hunden var ju vår tillsammans men den är reggad på honom. Jag vill ju inte behöva anmäla till polisen.

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

Även jag känner mig orolig för hunden. Se till att den får komma någon annanstans! Som sagt, lullar han ut utan skor så kan han gå hem utan skor. Du måste tänka på dig själv nu, se till att du blir frisk från ditt medberoende så att du kan finnas där för honom NÄR han bestämmer sig för att ta tag i sitt problem. Du kan INTE göra det åt honom. Jag är ledsen för att behöva säga detta men ditt peppande stjälper snarare än hjälper.

Du finns där för honom fortfarande, alltså är det inte helt fel det han gör. Så fungerar alkoholistens tankar. Jättebra att du har flyttat men du måste stoppa än mer. Säkert märker du redan innan du öppnar dörren om han är berusad eller inte. Är han det så öppnar du inte. Och, handen på hjärtat, skulle han verkligen stå utanför din dörr utan att ha druckit först? Nej, skulle inte tro det. Du öppnar inte dörren, börjar han bråka och det blir ett himla liv, så vad gör det? Det är HAN som då skall skämmas INTE du för att du inte släpper in honom när han är full. DU FÅR GÖRA SÅ!!!

Det är inte svårare än så ;-) ...fast jag fattar att det är svårt, sköt om dig så mycket du kan, och se till att hunden kommer bort från honom!!!

Tack för kommentarerna!

Det är ju så enkelt i teorin, då vet jag precis hur jag ska göra men sen när jag väl står där är det som att jag går in i känsloläge, bara. Jag behöver nog sätta upp någon slags krisplan för mig att kunna gå till om/när det händer igen.

Igår så trängde han sig ju in. Jag varken kan eller vågar mota ut honom fysiskt. Om jag hade ringt polisen så hade det nog blivit ett himla liv. Vet inte om jag är redo att bli ett samtalsämne i kvarteret (liten stad där glogröt är standard till frukost). Men det kanske jag måste om han gör så igen. Nu märker jag att jag resonerar med mig själv. Det är inte lätt. Det är som att jag har blivit dummare med tiden, i alla fall blivit någon jag inte vill vara.

Jag är också rädd att om jag inte träffar honom alls, dvs inte ens när han är nykter, så kommer han inte ha någon som peppar honom att sluta dricka då det verkar helt ok i hans bekantskapskrets att bete sig illa på fyllan.

Du får vila lite nu, du behöver inte vara duktig och hitta dig själv och tänka nya tankar och vara energisk precis HELA tiden. Faktum är att jag blev lite trött bara av att läsa ditt inlägg ;-)

Sen är det en sak till: jag har läst om flera här på forumet som blir så in i bängen trötta när de slutar dricka. Jag kan själv känna det lite. Man får ju se det som en reparationsprocess. Tidigare var det ju så att kroppen hela tiden fick göra brandkårsutryckningar för att skadesanera efter allt gift som vi hällde i oss. Tänk den energi som gått åt att bryta ned all denna alkohol. Det som händer då är att allt annat hamnar lite på "vänt". Det är också därför en del upplever sig få en massa småkrämpor helt plötsligt - inte så konstigt egentligen, tidigare märkte vi i vårt drogade tillstånd inte att det gjorde ont lite här och där men nu, nu kan kroppen ägna sig åt att fixa till allt det andra som behöver skötas om i kroppen. Och DET tar energi och så blir vi trötta.

Obs, min egen tolkning av vad som händer & fötter i kroppen, finns säkert någon medicinskare förklaringsmodell men det hjälper mig att tänka så här i alla fall :-)

chansen att sova i en varm och skön säng så han gå på skiten igen dagen efter. Inackordera hunden hos nån annan så länge så du slipper vara orolig för den om du inte kan ha den hos dig. Han ska ju uppenbarligen INTE ha hand om den. Jag är betydligt mer orolig för hunden för den kan inte välja själv utan är utlämnad till ditt godtycke.

Visst kan man slänga ut nån som valt att lulla runt utan skor !!

Det är precis det där som är "självanalysen" - att komma på sina små ritualer och göra på ett annat sätt. Visst är det läskigt vad mycket energi som lagts på detta, vad mycket tid som slösats bort! Vilken tur att vi kommit på detta nu då så att vi kan göra om och göra rätt med våra fredagskvällar.

vad synd det är om honom. Barfota och T-shirt. Han kunde ju dö ;-)

Han känner dig alltför väl och kommer att göra om det varje gång för han vet ju att du kommer att släppa in honom. Du får vänja dig vid detta eller så måste du stå bergfast så han vet att det inte är lönt. Det är naturligtvis synd om hunden men i detta fallet kommer du inte ha något val. Han utnyttjade din svaghet för den när han ljög om att den var död och kommer att utnyttja detta om och om igen.

Älskar du en är det hundra som gråter och mister du en finns det tusen och tusen åter.

VV

för att du hjälper mig att se vad som händer med mig just nu. Det är så konstigt för tankarna om "ta vara på solen" tänket är skrivet så att jag tror att det är jag som skrivit det. Ska försöka att ta det lugnt och bara vara, men det är ju precis så som du säger att min hjärna har gått på högvarv sista tiden. Jag vill ju så gärna klara detta och bli mitt riktiga jag. Visste inte att det var så jobbigt.

...att bara gilla läget liksom. Ja, nu är det så här jag ser ut. Undrar hur jag skulle känna mig om jag såg ut sådär som jag känner mig som. Jisses vilket existentiellt spår, finns säkert en och annan filosof som har snurrat in på den vägen :-) när jag var liten vet jag att jag försökte få mamma att svara på frågan vad som hade hänt om inte just jag hade funnits och hur kommer det sig att just jag finns? såg mig själv som ett litet "jag" som kikade ut ur mina ögon... oj vad knasigt det lät nu när jag skrev. Häromdagen läste jag om en psykisk åkomma där man hade tappat det här jaget, är man liksom inte "fanns" längre. Hmm...

Jag känner mig som en smal blondin med långt hår, inte som en korthårig, halvknubbig mellantant :-)