Senaste kommentarerna i forumet

men skönt att ta itu med sömnproblemen, det var ju ofta för att dämpa dem som det satt fint med vin. Lullade in i sömnen på konstgjord väg kan jag tycka nu.
Nu sover jag väldigt lite men försöker få timmarna av sömn koncentrerat och inte utspritt över nattens alla timmar. Mår riktigt bra de tidiga nattimmarna då jag ju inte "får" gå lägga mig efter vad jag lärt mig. Grejar, läser, kollar lite tv, har plötsigt en massa skön tid... och det sista jag vill ha de där vakna nattliga timmarna är konstigt nog vin.

Just nu,,, har jag inte känslan av att vilja dricka vin, när den kommer ska jag försöka minnas denna känsla av att ha byggt upp "många-dagars-utan-vin-känsla" för den är skön, upprensat i huvud o kropp. Den känslan kom utan att jag tvingade mig till den förstår jag nu. Ersatt vin med annat... Just nu passade det med en sömnkurs :)

Känner mig lite gladare också tomheten inte lika akut...

Kom på för några dagar sedan att jag "tagit bort" två små (som jag trodde oviktiga i sammanhanget) "ritualer" som faktiskt per automatik hörde ihop med de där ensamma-mys-vin-kvällarna... Det var tex något jag köpte med mig hem när jag köpte vin... en skraplott, en påse ostbågar, en hyrfilm, en paket cig, ja jag tror det kan vara vad som helst olika för alla... för mig var det alltså en skraplott :) det låter löjligt jag vet men det var ett mönster... en enda skraplott o vin. Det låter sorgligt :( Vin o en skraplott istället för att prata med en kompis (kunde ju inte svara i telefon när jag druckit vin) eller åka till någon, inte träffa särbon dessa kvällar, inte heller ringa honom, inte kunde jag gå o träna morgonen efter, det var mycket som blev omöjligt.

Men ändå, som många uttrycker här... man klarade det bra och visste hur det skulle fixas så man sopade igen alla spår, det var där energin gick och man höll skenet uppe. Man upprättade en speciell rutt med karta och kompass så att man skulle klara sig förbi alla hinder med vinet i sikte...
Inte undra på att det blir tomt... spänningsmomenten (låter ju inte så spännande nu i klart ljus)i att leva sitt hemliga liv tog ju all energi och mycket tid till återhämtning.

Vi skapar oss våra liv och vi kan hjälpa varandra på vägen...
Är så glad jag har hittat hit!

Tack Tilde, det var snällt sagt!! Givetvis får du låna och ta vad du vill härifrån!! :) Ta hand om dig!

Glad för din skull Vinter! Glad för att det går bra, och glad för att du har modet att "hänga" här och dela med dig!
kram / trollet

Det är inte alltid kul, att komma ur vinångornas värld, där man befunnit sig och skjutit upp till morgondagen, det man borde gjort idag..
För mig infann sig en sorts småpanik, när jag insåg, vad jag inte hunnit göra i sommar för att jag tagit ett glas vin(nåja, flera..) istället..
Fast jag tycker att vi ska vara stolta över att vi HAR den här insikten, att vi inte kan dricka alkohol!
Jag ser massor av grannar, vänner, arbetskamrater, som troligen befinner sig i en liknande situation, fast de har inte vågat titta på sig själv och sina alkoholvanor än..
Det enda jag hoppas, är att jag aldrig blir en sån där klämkäck "predikant-typ", som börjar tala om för andra HUR de ska sköta sina liv eller vilka val de ska göra..
Ha en underbar dag! / trollet

Alltid kul att läsa när det går åt rätt håll!
STOR grattis-kram / trollet

Hej sommar! Det du upplever, beror på att du senaste veckorna varit koncentrerad! (på att inte dricka, ersätta det med andra saker och att iaktta dig själv)
I vanliga fall, fungerar ju vardagen med "ryggmärgen". Vi behöver inte tänka på det vi gör. Det mesta sker per automatik.
När vi slutar dricka alkohol, så börjar vi "bevaka" oss själva (för vi vågar inte riktigt släppa kollen) Och det innbär att vi använder mer energi (vilket gör oss tröttare)
Sedan är det nog faktiskt en sorts sorgeprocess också... Frågan är väl hur vi förhåller oss till den?
Själv tillåter jag mig faktiskt att att känna mig ledsen över att jag förmodligen aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol. Inte som jag varit van att göra i alla fall..
Sedan kommer jag underfund med att jag faktiskt inte vill dricka, som jag gjorde!
Tyvärr finns inget mellanting, det är allt eller inget!
Själv har jag bestämt mig för att inte dricka ens ett glas vin, vid min systers kommande födelsedagskalas. Jag kommer att skylla på att jag kör.
Mina fördelar hitills, har varit att jag känner mig mer skärpt (nackdelen, att jag ser vad jag försummat i mitt hem medan jag befann mig i roséångornas värld, hmmm)
Har lättare att koncentrera mig och faktiskt har ett jämnare humör.. En hel del av irritaionen, kom av att jag ständigt "planerade" för det där glaset (jodå, det blev alltid MER än ett) vin framåt eftermiddan/kvällen.
I backspegeln, ser jag det ständiga "grillandet" och "ta-vara-på-solen" eftermiddagarna i trädgården som förevändningar att sitta och sippa på ett glas vin... Regnade det, så fick man ju sitta inne och "trösta sig"...
Varpå man gick till sängs, smålullig med lite ågren över det där som inte blev gjort. Och på morgonen vaknade man tung i huvudet, utan minsta lust att göra något, utom att planera för kvällens vindrickande.
Så släpp på ditt dåliga samvete över att du inte är glad, pigg och full av energi!
Bara vá, utan några krav på att du ska ha ett toppenhumör. Det är faktiskt tillåtet att gå och dra något gammalt över sig ;-)
kram / trollet

Har ju fixat och donat hemma, slipat, målat och rensat skåp och haft nya glada tankar. Men idag känner jag mig så himla trött på detta. Trött på att hela tiden söka och hitta mig själv, tänka nya tankar och vara energisk. Känner mig alldeles utmattad och skulle vilja sova i flera veckor. Kan man bli så trött av allt detta positiva? Är ju van vid en ganska hög dos ångest, självförakt och baksmälla att uthärda. Nu har jag i flera veckor varit glad, positiv och produktiv och nu känner jag mig alldeles slut. Vad ska jag göra nu? Och hur göra för att inte ta till flaskan för att liksom bara få släppa allt och bara vara?

Det är så otroligt många fördelar med att vara nykter. Bland det bästa är att aldrig mer behöva vakna med ångest och fundera över vad man gjort. Att inte behöva kolla telefonen ifall man ringt eller messat nån eller talat med nån som ringt. Jag kan också ta bilen idag på morronen när det regnar utan att fasa för ifall jag har promille kvar i blodet. Jag behöver heller inte oroa mej för att levern ska ge upp och packa ihop, jag har tagit prov och dom är bra. Min kropp har förlåtit mej. Det finns massor med mindre saker också att glädja sej åt. Jag ska lista allt jag kommer på nån dag. Ifall jag framöver får nåt sug så ska jag ha långa listan med nykterhetens fördelar att läsa igenom.
Ha en bra dag alla!

Kom på att jag har en sundare hållning till mitt eget sovande. Fortfarande kan jag vakna på natten och koka té eller bara sitta och hänga en stund, ibland tills det blir morgon - så har min sömn varit hela livet. Det som hänt nu är att jag är medveten om att jag är trött och har ro att somna tidigt. Flera gånger den senaste tiden har jag somnat vid 21 och sovit till morgonen. Otroligt skönt - sover långsamt bort åratals pålagrad sömnbrist.
Olika insikter ramlar in - en del goda saker har långsamt blivit så naturliga att jag inte märkt hur det händer. Igår e.m, eller eg redan från morgonen, var vi båda sega & lite låga. När jag var hem och vände mellan jobbet och ett möte kunde jag helt ärligt konstatera att det låg en viss charm i det... vi struntade i middag och åt lite vad som fanns. Ganska obegripligt men skönt. Det sköna ligger i öppenheten och att "låta vara". Kanske det här hör till allt det som kunde kallas "tillfrisknande". Oberoende vad det är och vad det heter - det är gott och gör gott.
Längtar till kvällen, det blir en lång dag idag också. Igår var jag och klargjorde gången i min deltidspensionsansökan - inte helt okomplicerat. Ska forska vidare idag. / mt

....fastnade här en stund fast jag borde sova bums. Måste bara få kommentera din undran om cigaretterna. Om du frågar mig så är svaret JA! Det skapar definitivt en falsk glädje att röka. Och en massa andra falska saker, precis som alkoholen gör. Jag känner igen det så väl från när jag rökte. När jag tänkte på att sluta röka så var första tanken: "men vad ska jag göra då??" helt ledsen liksom, precis som om röka var det enda jag gjorde. Precis som med alkoholen så är cigaretter bra till väldigt mycket saker (NOT!) om man är stressad så blir man lugn, är man glad så blir det lite fest, är man ledsen så blir man lite gladare, har man ett problem kan man tänka bättre med en cigg, behöver man en paus, är man arg på ungarna... cigaretter har en väldigt massa bra egenskaper för oss beroendetyper. Precis som alkoholen. Men, problemet är ju bara att det är illusioner allting. Det är inte på riktigt, det är vår hjärna som luras att tro på allt detta. När jag slutade röka kände jag en genuin frihet och samma frihetskänsla får jag av att inte behöva dricka. Men nu känner jag att jag vill röka igen. Men, jag skall akta mig för att hamna i smygrökar-lura sig själv-träsket igen!!

Nattinatt!

inte behöver man förklara!!! Jag har ingen lust att dricka, eller jag är sugen på en cola eller vad som helst. Ett ordentligt nej tack med en rejäl punkt efter borde inte leda till några frågor och gör det det så kan man ifrågasätta frågaren ;-)

Förresten det där med "alla andra". Med tanke på hur många det är som hänger här på forumet inser jag att väldigt många av er "alla andra" faktiskt är som jag är, alltså är jag ju verkligen inte på något sätt i minoritet!

En sak jag tänkt på idag är att när jag funderar på olika kommande tillställningar när jag måste tacka nej och vara "annorlunda" så tänker jag att det vore så "coolt" att bara säga nej tack och liksom lämna det där. Varför ska jag behöva förklara mig. För bara några veckor sedan skämdes jag av bara tanken att inte vara som alla andra. Liksom som att jag ska be om ursäkt och skylla mig själv eller typ ta mig i kragen. Jag skämdes över mig själv och ville aldrig att någon skulle veta. Men idag tänkte jag att tänk om jag blir en sån där person som inte dricker, vad coolt det skulle vara. Va stolt jag skulle va över mig själv. Att tankar kan vrida så.

Ja jo, det låter ju lite roligt kanske...slutade för ett år sen ungefär och sedan dess har jag bara tjuvrökt (varje dag-under ett år)! Bra sätt att kunna röka med gott samvete, man röker ju inte egentligen! Så nu är jag tillbaka där jag var, och trivs med att slippa rökandet så jag glömmer väl vad det "ställer till" i kroppen. Jag undrar om det är samma med nikotin som med alkohol och socker, att det skapar en "falsk glädje"? Någon som vet? I så fall är det ju inte konstigt att man blir deppig innan hjärnan satt igång och fixa det där på naturlig väg igen. Har ingen aning, nu känns det bättre iallafall. Och jag ska försöka att tänka som du, att jag fokuserar på det bra och låter det deppiga vara och blåsa förbi.

Idag hade jag en ny variant på den där diskussionen jag har med mig själv i huvudet då och då; nu säger den att jag kanske måste dricka igen för att se att jag verkligen har problem. "Ja men då får du ju reda på det, svart på vitt liksom." "Jo", svarar jag, "fast då måste jag ju dricka, och det vill jag ju inte. Och när ska jag testa tycker du? Jag är ju aptrött på att göra bort mig. På 30-års festen nästa helg? På invigningen med jobbet imorgon? Och så blir jag ju bakfull och det vill jag absolut inte." Blir inte lika orolig längre, inte när jag kommer fram till samma slutsats varje gång.

Idag var det lite galej med jobbet, det bjöds på snittar och bubbel. Jag tog såklart det utan fräs i. "Oj vad spännande" sa servitören. "Nja, det vette fasen" svarade jag. Så skönt att bara kunna säga, inte förklara, till och med skämta lite om det. Tänkte automatiskt att "nu tror han jag är gravid" men jag skiter faktiskt i vilket. Eller nej, jag vill egentligen få frågan för att kunna säga nej och få folk att fatta att man kan avstå bara helt av sig själv, för att man vill. Skämtade lite om de stora vinboxarna innan jag gick, och det känns skönt att det inte är så laddat nu. Folk som kan dricka får jättegärna göra det, tänker ibland att det måste vara härligt att bara ta ett glas vin, bli lite glad, ta lite till och sedan känna sig nöjd. Har ALDRIG hänt tror jag. Men jag unnar dom det, vi är olika bara.

På träningen sedan på kvällen funderade jag över om det hade blivit annorlunda om jag tagit vin, eller mer om jag önskat att jag kunnat göra det. Men nej, då hade jag inte kunnat träna. Hade förmodligen stannat kvar längre än jag velat, haft den där förbannade kampen inuti, vill ha mer vin men vill inte verka full. Skrattar lite när jag tänker på hur jäkla tråkig jag måste ha varit att prata med för dom som inte känner mig (kanske för mina vänner också), helt forcerad och fokuserad på att verka nykter/kunna fylla på glaset utan att det märks. Har ju egentligen bara varit avslappnat och bekvämt med dom jag kunnat bli kanon tillsammans med. Idag kändes det inte som en big deal att strunta i det faktiskt, det som jag var så nervös för i början. "Tänk att behöva säga på jobbet att man inte dricker!" (Hoppas att någon som är där i början av sitt beslut läser detta, där då man är så förbaskat rädd för hur det ska bli. Önskar att jag kunde fått en liten glimt av hur det är nu, inte farligt alls)

Får fortfarande små lyckorus då och då, vissa starkare än andra. Även om jag precis haft en dipp måste jag säga att jag generellt är gladare, jag hittar lättare glädjen i småsaker. Och vilken jäkla energi! Har börjat komma igång med träningen ordentligt och det är så skönt, är noga med att känna efter hur det känns, att känna när alla gladhormoner rusar omkring. MEN...jag märker att jag har hamnat i nån slags identitetskris, jag letar efter mig själv som en förvirrad fjortis. Vad är jag? Vad gillar jag? Antar att man måste bli sig själv på nytt av stora omställningar. Men jag hittar gärna mig själv nu, snart...detta velande är enerverande. Att köpa en kudde till soffan blir ångest, är det här fula blommönstret verkligen jag? Men det är väl som med allt annat, jag får ge det hela tid.

Nu blir det sängen, har börjat slarva med sömnen och det går inte för sig. Den nya jag sover så mycket hon behöver!

En månad, det är jättebra!! Kram

Ja då får jag säga Grattis - eller nåt:)

Det kan nog stämma Maria :)

Har inget att säga idag förutom att nu har jag officiellt klarat min första månad. Yeeey, eller nåt.

HALT!
Sätt dig aldrig i en situation när suget kommer som att H - vara hungrig, A - arg, L - lat, T - trött!!
En annan sak är att du väljer det klassiska att flytta in parkbänken i hemmet och inte umgås med dina "vänner", undrar du inte själv över att du har ganska tråkigt i din ensamhet? Sen att hitta anledningar till att dricka är ingen konst!? Man eller du kan säkert dricka på vad som helst ex. Alla är dumma eller för snälla, jag mår dåligt, bra eller gud vad jag känner att jag är duktig etc. Så min vän anledningar är vi experter på att finna, jag vet efter en lång tids drickande! Sen nämner du ångesten, jag förstår dig så himla bra, asch det där var väl inget - när ångesten har försvunnit - klassiskt! Eller ett glas kan jag ta, men som du vet slutar det nästan alltid i katastrof FÖR DIG.
det stolta du kan göra på nyårsafton är att hålla dig nykter i en lång tid före, motionera så att du går ner i vikt, (känns alltid bekvämare), klä dig snyggt och se välvårdad ut, det imponerar jag lovar. Och du skall veta att de som är nyktra i ditt sällskap kommer att vara imponerad av dig!
När suget kommer, ät något och drick något utan alkohol helst i mängder så att du blir proppfull i magen, då släpper suget! När du är nykter gå ut och gå och gör en illusion typ vingla med ögonen och spela upp för dig själv hur det är att vara full - nykter förståss, jag lovar det hjälper och det fantastiska med det är att du blir spiknykter direkt.
Lycka till med din framtid UTAN alkohol eller andra droger.

Tack vännen min :-). Blir så glad att du känner så!

Hoppas inte du får problem med öronen efter denna musik du ska lyssna på ;-).
Tänkte du skulle vänja dig vid min musik innan vi flyttar ihop i kollektivet!

Måste bara få säga att jag blir larvigt glad åt att se att du är på banan igen :-) Nu ska jag ta och åka hem från jobbet, ser fram emot en trevlig stund på tunnelbanan med lite bra musik, man får försöka hitta de där små stunderna i livet...

...till pass nu :-) Den verkar rikta sig främst till tonårstjejer men även stora tjejer (och killar) har ju lite besvär med alla känslor ibland.

Ler lite åt ditt "så kom jag på att jag slutat röka". "Kom på"? Härligt att du glömt bort att du brukade röka också. Jag tror i alla fall att du där har en stor del av lösningen på gåtan varför allt är så jäkla jobbigt just nu: du har slutat med två saker som ställer till en massa saker i skallen på dig, inte konstigt att du är deppig och funderande just nu. Det är sorg och en annan massa saker som händer hos dig nu.

Bara att ta lugna andetag, försöka fokusera på de bra sakerna. Försök lura den dumma hjärnan (om man ler tror hjärnan att man är glad och då blir man glad - enkelt va?) Oro för att hamna i depression igen känner jag igen, försöker då tänka på de bra stunderna som jag känt och jag säger till mig själv att jag inte tänker ramla i den fällan igen utan att kämpa, har jag en gång tagit mig ur en depression kan jag göra det igen, ledsen och deppig får man vara men man skall inte fastna i den känslan. Nu var det såhär och nu går vi vidare liksom. Hoppsan, det blev lite bluddrigt detta, hoppas du förstår vad jag försöker säga. Kramar!

Du har inte förbrukat alla chanser! Men det bästa du kan göra nu är att backa, bekräfta att du älskar ditt barn och att du alltid finns där om det är något. Men låt ditt barn själv få ta upp kontakten.
Åh den dagen kommer fortare än man tror!

Jag är där själv. Min 16 åring bor inte hos mig längre. Va ett h-vete att inte höra av sig till honom....men jag slutade och han fick välja när han ville prata. Han hör av sig lite då och då.
Dels när han vill ha pengar, dels när han ska laga mat med polarna och vill lära sig lite av sin gamle far, men sen även bara för att prata om allt möjligt... åh de stunderna är guld värda.

VIKTIGT! Det första du ska göra är det som du själv har kommit fram till... sök hjälp....att söka hjälp är inget tecken på svaghet utan en styrka. Är skitjobbigt första gången... men tänk på att vi är sååååååå många som söker hjälp för alkoholmissbruk...åh tyvärr ännu fler som inte söker hjälp.

Sen ska du fokusera på dig själv tills du mår bra. Skriv här och spy ut alla känslor diskutera, fundera och älta. Man behöver det!

Jag går upp och ner som en jojo i mitt mående pga min sjukdom... så ibland är jag väldigt aktiv här, ibland inte. Men vill gärna hjälpa dig igenom den här första tiden som är tung.

Men allt är inte kört även om du känner så just nu. Kämpa på, resonera med dig själv eller med oss innan du tar de olika stegen framåt.

Du fixar det här!!!!

Kramar TP

Ibland är man inloggad fast "inte där" har jag märkt. Man kanske byter fönster i webbläsaren och börjar jobba med något annat och då ser man inte om någon vill något :-)

Tråkigt att det inte är något vidare för dig! Det där med att titta sig i spegeln och undra vem fasen man är gör även jag lite då och då. Känns bättre nu för tiden kan jag ju säga, när jag är lite mer nykter än vad jag var förut.

Jag tror att man måste till sin personliga botten innnan man riktigt fattar att man behöver hjälp. Bra att du söker hjälp. Och du, sitt inte och tyck synd om dig själv för att dottern inte svarar på sMS, tänk så här istället att du har en stark tjej som vågar välja bort dig för just nu är det bara jobbigt för henne att ha dig i sitt liv. Hon är antagligen jäkligt arg, ledsen, förvirrad, mera arg. Och sen också en massa skitjobbiga känslor som hon ju egentligen inte borde behöva ha, som Skuld, ånger osv. Hon ställer sig frågor som är det mitt fel? varför väljer mamma bort mig? Det är BRA för henne just nu, hon sätter ned foten och säger nej. Jag vet av egen erfarenhet att det mår man bra av (även om man fortfarande är ledsen, arg osv).

Nu ser du till att ta till dig all hjälp du kan få för att så småningom kunna börja arbeta på att återfå förtroendet från din dotter. Jag tänker också att det är viktigt att du (fast, förlåt om jag klampar på nu!!!) kan finnas som en vettig mamma för din dotter nu - 14 år, det var ungefär då jag började testa på det här med att dricka. En nykter mamma ser, det gör inte en som dricker själv. När mina småttingar blir så stora ska jag finnas där och se vad som händer!

Kram, förlåt om jag klampar på här nu, det är i all välmening!

O ja. Visst är det en flykt det här med alkoholen. Eller jobbet, shopingen, ätandet, träningen eller vad det nu kan vara vi använder oss av.

Det finns en massa saker man flyr från mer eller mindre medvetet. Det kan vara allt från gnälliga ungar (fly från här och nu, livet just i denna stund) till vad vill jag bli när jag blir stor (fly från den jobbiga insikten att jag är snart 45 år gammal och ännu inte vet vad jag vill jobba med, flyr från kravet att behöva tänka på detta och VÄLJA).

Aktiva val är alltid jobbiga, enklare att ta ett glas vin och bara låta tiden gå. Sedan blir man missnöjd över att tiden går så fort och att man fortfarande står och stampar på samma fläck. Med samma jobb, med samma karl, med samma utsikt, bara lite mer grå strån på huvudet. Visserligen kanske lite mer skinn på näsan men även en hel del mer fläsk på rumpan. DÅ blir man deppig. Och så tar man ett glas för att FLY....

Hmmm... det där handlade om mig, men det förstod du kanske 8-)

Ooh! Skäms att jag spelade ut mina känslor så där. Du vet: kommer det, så gör det. Ska kolla facebook.

Kram på er alla, kämpande goa människor!

Jag är alkoholist och det är jag inte stolt för, jag är nykter alkoholist och det är jag väldigt stolt över. Jag berättar inte det för alla bara för de som har med det att göra, men att jag är en nykter alkoholist gör mig till en bättre människa än innan med större förståelse för andra.

Så tänker jag nu och nu skall jag jobba dygn så nu skall jag fortsätta att fundera över mig själv, för jag tror att jag flyr in i olika saker just nu är det jobbet. Kanske tid att fundera vad jag flyr ifån och vad kan jag göra åt det.

Kämpa på där ute//Kram Kalla