Senaste kommentarerna i forumet

Är antidepressiv medicin.

Hej Stigsdotter!

Leo här, vill bara ge dej en stor eloge hur fantastiskt du stöttar alla här i forumet. Försöker själv lite här och där men är tyvärr skriftligt en torrboll. Beror säkert på att jag är en byråkrat som skriver tjänsteutlåtande; - ). Utanför det skriftliga ordet är jag en stor känslomänniska.

Såg i nån tråd om att din make inte brydde sej om vad du sa som berusad vilket jag själv upplevt och har funderat på följande: Varför inte skriva ned vad man känner och kräva en skriftlig kommentar. Det blir inte lika lätt att bara avfärda med att man var onykter?

Hej!

Kanske verkar något "efterbliven" men har läst det på fler ställen i forumet vad är SSRI för preparat?

är bra. Då hinner du med och kan studera och analysera dig själv. Precis som någon annan skrev här ovanför, du är normal, eller rättare sagt, det är inte mer fel på dig än på någon annan!! Alla har vi våra fel och brister, eller snarare OLIKHETER. En del är allergiska mot nötter, vi andra är allergiska mot alkohol. Så är det bara, vi är inte sämre människor bara för det! Det inte för att vi är dåliga människor som vi trillar dit gång efter annan trots att vi lovat oss själva och andra att "aldrig mer!". Det är för att vi har den här allergin, sjukdomen, som gör att det blir fel. Men det går att hantera, så länge som vi inte tar det där första glaset!

Här får du något att tänka på, du skriver att du äter SSRI-preparat. Jag har fått lära mig att alkohol förtar effekten av medicinen - detta sammantaget med det faktum att alkohol i längden orsakar depression gör ju att du aldrig mår bättre. Du måste hitta ett sätt att ta dig ur detta! Jag äter själv en sådan medicin sedan hösten förra året. Jag mår nu bättre än på länge. Min läkare menar att denna typ av medicin äter man tills man mår bättre och sedan ska man sätta ut den, man skall inte äta den för resten av livet.

Det är högsta vinsten att vakna pigg och glad. Frisk! Egentligen är det helt otroligt att vi valt att förgifta oss själva, eller hur?

Ta en dag i taget. Att bestämma sig för att aldrig mer dricka är så stort. Säg till dig själv att "imorgon vet jag inte vad som händer, men IDAG ska jag inte dricka vad som än händer".

Särskilt i havet! Tänk om vi hade simmat på varandra, jag var också i Helsingborg förra veckan! Fast inte blev det något simmande för mig inte, det var alldeles för kallt och blåsigt på den strand vi hittat till lite längre upp. Burr!

Skönt att du lever, simma lugnt och tanka mycket själsbalsam!

till fd lessenfrun. Du får känna allt det där i din blandade röra, det är OK. Du klarar av att känna allt det där och du vet att det inte drar ned dig. Man får känna saknad, avundsjuka, ja till och med lite bitterhet ibland. Bara man inte fastnar där. Och DET tror jag inte du kommer att göra! Ha det bäst på din resa söderut. Känner du för att styra över något stup får du höra av dig så får vi komma och stå i vägen!!

...du har släppt taget, accepterat, gillar läget - accepterar: såhär är det. Jag känner igen de där små poppande lyckorusen (har för mig jag skrev i min egen tråd om små lyckobubblor). Känns ganska larvigt för egentligen är allt som förr med den skillnaden att jag inte dricker sedan drygt 2 månader tillbaka, men ändå, det är kanske allt det här funderandet och omtänksamheten om det egna jaget som leder till de små bubblorna. Härligt är det i alla fall :-)

Jag känner igen mig i dina funderingar. Du är på rätt väg!!

Mitt inlägg var inte riktat just till dig, utan jag spann vidare på tankarna ditt inlägg väckte. Tänkte nog mer på mig själv när jag drack. Hur jag kunde sitta och få lätt hybris och raljera över saker och ting.

Självklart var din partners beteende oacceptabelt på alla sätt. Det är otroligt förnedrande att säga så till någon, allra helst ens närmaste! Just det där vad man vågar säga till sin partner är ju ett allmänt problem. Ofta får i alla fall jag stålsätta mig för att prata om vissa saker. Och det finns saker som jag drar mig så för att ta upp att de aldrig blir upptagna, speciellt inte som nykter. Och vad är det för värdemätare av förhållandet?

Att ifrågasätta fler förhållanden än det till alkoholen tycks vara ett centralt tema för oss här inne.

Visst är det sorgligt när man inser att det man har eller har haft tillsammans är drickandet och de minnen som skapats under alkoholens påverkan!

Men, skulle det kunna vara så att om man träffades oftare så skulle man så att säga passera det där tjötandet om gamla minnen lite snabbare och så småningom komma in på lite nya samtalsämnen? Man kanske kan lära sid det med? Ni skulle kunna prata om döden till exempel, det vidare livet. Mycket svårt, jag fattar, men kanske är det något man vill kunna göra med goda vänner tänker jag? Diskussionerna blir ju inte alltid så seriösa som man kanske velat (eller tror!!) under ruset...

Vad betyder det? För mig betyder betrodd att man inte åläggs ansvar för något, ett barn t.ex, eller en hemlighet.

Men, det jag talar om är rätten att bli lyssnad på. Visst svamlas det en massa under alkoholpåverkan men när jag pratar med min partner om tankar jag har rörande vår relation och vårt liv tillsammans då vill jag i alla fall bli lyssnad på alternativt bli visad den respekten att han åtminstone SÄGER till mig att "du kan vi inte prata om det här i morgon" eller "låt mig tänka lite på det här", alternativt att han frågar dagen efter, "du det här du tog upp..." ÄVEN om jag tar upp sakerna ifråga när jag har druckit.

Det kan ju faktiskt vara så att vår relation är sådan att jag inte törs ta upp dem när jag är nykter, när jag har druckit tror jag mig kunna hantera hans reaktioner på ett bättre sätt. Att få veta efter mer än 10 år tillsammans att han inte tagit ett ord jag sagt på allvar eftersom jag oftast druckit när jag yttrat dem var faktiskt ett slag i ansiktet som jag inte förtjänar!

Hej igen. Sitter på verandan efter en trevlig helg med måttfullt
drickande. En bonus var att det blev många diskussioner i
Sällskapet (vi känner varandra bra och jag är helt öppen med dom )
positiva Sådana med självrannsakan för dom också. Verkar som
dom har börjat se över sina egna vanor nu också. Inget ont som
inte för ngt gott med sig. Förut har jag alltid känt för att "det vore
ju mysigt med EN sista kväll på semestern. Dvs att supa en kväll
till. Kan ärligt säga att jag inte vill dricka ikväll. Skönt.
Men återigen nu jäklar är det farligt att tro att man är cool.
Jag måste troligen för all framtid påminnas om detta
ska funka. Håll tummar & tår för mig. Ni är bäst !!

Tänker på filmen (och boken) Jack av Ulf Lundell. Huvudkaraktären brottas mycket med det här att de smider en massa planer när de super/röker på, och att dessa planer sedan i princip aldrig realiseras. "I höst skaffar vi bågar, sen bara drar vi!" Puff, puff. Jack känner igen snacket från föregående sommar och blir fly förbannad, förvirrad. Vad lever vi för liv, tänker han, och smäller igen dörren efter sig. Han behöver luft.

Jag anser att dricker man alkohol så frånsäger man sig samtidigt rätten att bli betrodd. För mycket sägs under ruset som bara är skitsnack. Därför drunknar även sanningar som sägs under berusning. Det blir lite som Peter och vargen.

Jisses vad mycket skitsnack som kommit ur käften då man varit på lyset. Och som nyktra människor fått lyssna till...

Att vara mamma är man från den stund knytten kommer till en vare sig man vill eller inte. Usch, mitt hjärta blöder för dina småttingar. Vilken tur att de nu fått en sådan bra pappa som ser till att göra allt så bra han bara kan! :-) pussar å kramar i massor!

Det kunde varit jag som skrev: "När man tidigare kanske försökt föra saker och ting på tal som man känt har varit fel, så har det raskt avfärdats eftersom man druckit, (med all rätt). Denna möjlighet till att undkomma äktenskapliga diskussioner finns inte längre om man är nykter. Om äktenskapet är på väg att dö så har det ju samtidigt varit ganska praktiskt för motparten om den andra har problem med alkoholen för då kan dom ju göra som dom vill medan den andre får sitta där och supa med sitt dåliga samvete."

Jag minns en sällsynt alkoholfri diskussion mellan mig och maken och jag sa till honom att "jag är så trött på att höra mig själv prata och säga samma saker om och om igen utan att få någon respons från dig eller att någonting händer!". Då sa han bara att när du säger de där sakerna så har du ju druckit så de betyder ingenting för mig. Bara så där! Allt jag tänkt och sagt bara sopades undan rakt av! Usch vad arg jag blev nu igen, jag hade glömt av detta lite, det är ju faktiskt en fruktansvärd sak att säga. :-(

Du kommer att flytta till Italien. Grattis! Det kanske inte är så stor sak för er, för det verkar ju vara hemma för både dig och barnen. Det hörs också redan på dig att du fått en ny entusiasm och inte bara tänker på hängmattan ;-)

Ja, den låga intuitiva rösten. Som talar om för en vad man borde göra men som sedan försvinner och tystnar i samma takt som ruset infinner sig och sedan trampar man på som vanligt. Och du har rätt NN, ju mer jag tänker på stundande förändringar, ju mer sinnesro tycker jag mig känna.

Man får en annan skärpa när man varit nykter ett tag och orkar då ta tag i saker och ting på ett helt nytt sätt. När man tidigare kanske försökt föra saker och ting på tal som man känt har varit fel, så har det raskt avfärdats eftersom man druckit, (med all rätt). Denna möjlighet till att undkomma äktenskapliga diskussioner finns inte längre om man är nykter. Om äktenskapet är på väg att dö så har det ju samtidigt varit ganska praktiskt för motparten om den andra har problem med alkoholen för då kan dom ju göra som dom vill medan den andre får sitta där och supa med sitt dåliga samvete.

Så har jag känt det de sista åren. Jag tjänar bra och står mestadels för fiolerna utan att ha fått så mycket tillbaka. Som jag sa tidigare; det är ju ingen ide att vara gift om man ändå lever parallella liv. Jag skall vara nykter ett tag nu sedan skall jag ta tag i den andra biten. Jag har gudskelov inga småbarn längre så det jag ser det hela mer som en utmaning att ta tillbaka vad jag tidigare försakat med drickandet.

Ha det Gött

inte så mycket här men jag läser desto mer.
Måste bara skriva en kommentar här för jag beundrar verkligen din energi och din lust till förändring, att göra det bra för dig och barnen. Fantastiskt, lycka till!!! Håll dig kvar här också med näbbar o klor. Detta forum är guld värt!

att läsa dina inlägg, den bästa litteraturen just nu :)
/Tilde

Hej Dompa!
Stort grattis till jobbet och den stundande flytten! Det låter underbart att slippa mygghelvetet (passerade dina hemtrakter häromdagen :-)) Skönt också att du förhoppningsvis kommer bort från den absurda alkokulturen på jobbet i byhåla. Även om det är samma koncern kan jag tänka mig att alkokulturen är helt annorlunda i Italien.

Apropå det här med att inte ta stora beslut under första året av nykterhet. Bara du vet vad som är rätt i just ditt liv. Jag tror att verklig sinnesro kommer av att fatta beslut inifrån. Lyssna till sitt hjärta, som det så uttjatat heter. Då måste man ibland bortse från vad "alla" eller "man" eller "det sunda förnuftet" säger. Man kan lyssna och fundera och rannsaka sig själv, men det är den lågmälda, intuitiva inre rösten som har utslagsröst.

Kram från Nynykter

Ju längre tid som går desto enklare blir det att vara öppen med sitt beslut, tycker jag. Jag har berättat om mitt beslut för ytterligare ett syskon samt för min gamle far. Det var ingen stor sak alls. "Jaha?" liksom och absolut inget trugande när de själva drack vin. Skönt! Det känns för övrigt väldigt tryggt att vara nykter när man sitter i en sommarstuga långt ifrån civilisationen med barn och gammal sjuk pappa och är totalt bilberoende.

Kram från Nynykter

Hej Kalla!

Det är så mycket i våra liv som är förknippat med alkohol, eller hur? Också de godaste, finaste stunderna. Jag är inte alls förvånad över att det blev ett litet snedsteg just på lillsemestern. Titta ett slag på alla annonser för weekendresor! Tror att solen glimmar i fyllda vinglas i så gott som alla. Och titta på ditt eget liv. Vad innebär romantisk minisemester. .?
Jag ser på mitt eget liv. Klarade av en hel vecka i Grekland med särbo och alla barnen utan att känna minsta sug, Men sen, när jag och särbon var ensamma i en avsides belägen sommarstuga, då slog det till! Äntligen ensamma! Nu ska vi mysa! Men var är vinet..? Jag blev SÅÅÅÅÅÅ trött på mig själv. Att man ska vara så jäkla programmerad... Sen är det ju enklare att avstå om man sitter ute på en ö och måste åka både båt och bil för att komma till Systemet...

Jag instämmer med alla som talar om för dig hur starkt det var av dig att sluta efter ett glas! Du tycks ju också ha koll på den lilla alkoholdjävulen som hittar ny energi av sådana lyckade experiment.
(Det finns skojigare saker som ett par på tu man hand kan ägna sig åt och de blir faktiskt blir ännu bättre utan sprit.)

Till sist ett exempel på hur en romantisk weekend kan gå snett på grund av alkohol. En väninna till mig som hade varit gravid och sedan ammat en längre period skulle åka iväg med maken för att få nytändning i det risiga förhållandet. De brassade på med slottshelg, gourmetmat och champagne. Men hon var ju inte alls van vid alkohol, så det hela slutade med att hon satt i duschen och storbölade natten igenom...

Kram från Nynykter

Händer ngt illa för att man slutar mörka. Vem skulle bli sur för att man inte dricker? Visst finns det människor som blir obekväma i ens sällskap när man är nykter...men de är få och de har ju antagligen problem själva. Att en farsa blir upprörd för att sonen inte vill ha en kall öl? Det finns nog inte på världskartan. Givetvis kan han känna sorg över att hans PP inte kan hantera drycken, men samtidigt är han nog stolt för att du erkänner ditt problem. Och tar tag i det!

När det gäller procentfri öl så har jag inte vågat pröva än. Det är ju en liten sorg för vad smakade så gott som en iskall öl i värmen? Nu blir det liksom för dig PP litervis med vatten. Det är också gott! Sen blir vi ju snygga också ;-) /R

PP och Vv! Jag tror att lätt blir så när man nyktrar till. Man börjar ompröva både det ena och andra. Tid som förr spenderades i dimman...den tiden har man nu. Och då är det lätt att man börjar känna efter. Jag vill verkligen inte propagera för skilsmässor...men samtidigt är livet för djävla kort för att tillbringas med "fel" person. Och när drömmarna inte är desamma? Mycket där ni har att tänka på killar! Sen är det ju barnen. PP, dina är ju båda så små än. Usch...inte avundas jag er. Men det kan ju lika bra ge sig! Själv har jag bara några månader kvar innan mitt äktenskap är upplöst. Visst är det sorglig att det inte lyckades...men samtidigt är jag nöjd.

Flytten går från byhåla utanför Gävle till Firenze. Jag vet inte om jag är fötetagsam. Kände mer att detta var ett måste. Och när ongarna också var positiva så såg jag ingen anledning till att låta bli. Hur det blir med J och avstånd till ongar...ja, där har de små liven fått säga sitt. J har också sagt sitt. Hon "orkar inte" vara mamma just nu. Så det blev som det blev. Hoppas jag ska må bättre i detta nya klimat. Jag avskyr den svenska lååånga vintern. Mörkret och slasket man genomlever för att få några ljusa sommarnätter med mygg och spöregn. Nej Tack! Inte mer nu. Bostad ja...det verkar faktiskt lättare att hitta ngt att hyra här än i Sverige. Den största sorgen är Strawberrys häst. Nu får hon nöja sig med ridskolehästar ett tag. Men nu ska vi äntligen skaffa en katt. Går ju inte att rida på...men en liten tröst.

Ha,ha ja den katolska kyrkan kan man nog säga både det ena och andra om. Alla skändligheter som de har utövat under århundraden. Från pedofeli till ren stöld. Men rofyllt är det att sitta där. AA-mötena är mer turbulenta. Jag är fortfarande ambivlent gällande dem. Men jag har inte uteslutit denna gång. Tycker att alla knep kan duga tills jag blir säkrare i min nykterhet. Nu ska jag ringa runt lite på bostäder...det blir bra!
Sköt om er vänner! /R

Urstarkt Kalla! Att lägga ner efter ett glas. Men nog var det konstigt med den kollektiva minnesförlusten! Att din make inte tycks förstå...tror kanske att han inte vill förstå. För hur kul är det att dricka själv när ngn annan ser på? Men som Stigsdotter så vist skriver. Förklara ordentligt för honom...så att han verkligen greppar att dina vinodagar är över. Stolt ska du vara...ditt återfall blev ju ingen knasresa. Nu knatar du vidare min vän. Kramar /R

Hur kunde ni glömma båda två? Och din man också, har inte han riktigt förstått hur du haft det? Jag glömmer aldrig blicken i min mans ögon när jag, i höstas efter att ha slutat dricka under en tid, när vi var bortbjudna på middag sa till honom att "ett glas kan jag ta, det gör ingen skada!". Där var så mycket besvikelse, ilska, ledsenhet, nästan som om jag hade sårat honom. Jamen herregud, det är väl inte så farligt med ett glas försökte jag då, men det liksom fastnade i halsen på mig.

Men oj vad starkt av dig att stoppa efter ett glas. Bra också att du genomskådar de där tankarna, för visst, det gick ju bra, du stoppade efter ett glas. Men, samtidigt satte det ju igång en tankeverksamhet som du ju lika väl skulle kunna klara dig utan, eller hur? Och visst känner du att du egentligen vill ha mer (ro hit hela flaskan!) Tänk vad mycket tid vi slösar på att fundera fram och tillbaka, dricka eller inte dricka, ett glas gör väl ingen skada osv...

Många kramar till dig Kalla, se till att förklara för din man att du inte vill dricka mer och att han måste stötta dig i det. Förresten tillbringade jag förra veckan i Skåne/Halland, det är så fint därnere. Tyvärr blev det inte det havsbadande jag sett fram emot, kalla vindar på stranden :-(