Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Mdieselm!
Du sätter så bra ord på hur det kan bli när man hamnar mellan två dåliga val. Ambivalensen att, vad jag än gör, så finns rädslan att jag får någon typ av negativ konsekvens. Samtidigt så hörs det tydligt hur den här situationen tär på dig, de starka känslorna som den här situationen väcker hos dig. Vad starkt att du vågade berätta för dina föräldrar! Någon förändring vill du få, men du känner dig osäker på hur du ska göra.

Det är vanligt att känna sig väldigt osäker inför en förändring, osäkerheten inför beslutet och oron att ta fel beslut, oro att inte kunna klara det om jag tar ett beslut. De som har kommit förbi det läget vet att det blir lättare med tiden, att det är en tröskel att komma över, men det gör det inte alltid lättare i stunden. Jag tror att många som har stått inför svåra beslut kan känna igen sig i det.

Det finns inget enkelt svar på vad du ska göra. Men vi vet att det kan vara bra för många att bolla de här frågorna med någon. Vad bra att du öppnar upp här och berättar. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd tar fart. Gå gärna in i andras trådar och skapa kontakt om du vill. Det finns många fina och kloka människor här.

Du är också väldigt välkommen att skriva med oss rådgivare i frågelådan (https://alkoholhjalpen.se/fraga) eller ringa till oss på 020-84 44 48. Vi svarar efter helgen i så fall.

@Ullabulla vi är lite i samma
Det ör svårt att bygga sin nya farkost ensam!
Men det går även om det ibland bara är en halv spik som blir inslagen ❤️

@Självomhändertagande ,@has o Åsa M tusen tack för era ord ❤️
Jag är fortfarande på väldigt tunn is, begravningen var igår o det var tufft på många vis ...exet ville ju inte ha några människor där så vi var inte många. Hans son var deppig så jag föreslog att vi skulle fika....men fika det hade exet minsann gjort, på morgonen.

Det är så tragiskt men jag har gjort mitt.

Strimmor av hopp, känslan att livet är mer ligger och guppar. Jag har köpt färgglada kläder jag måste få synas jag måste bli sedd ❤️

Hejsan! @Bergspalm, tycker att det är bra att du har hittat hit till forumet och har börjat fundera på ditt drickande som jag i alla fall delvis känner igen mig en del i så att säga. Tänker bland annat på dina ord om att du har flytande självsäkerhet med dig i flaska. Så brukade jag alltid ha i många år. Har alltid för det mesta druckit själv vilket gjort att man kunde dricka så skadligt som man gjorde.

Det här med smygandet och diskret drickande känner man också till. Hade länge exempelvis en festisflaska av plast med mig som det varit svartvinbärssaft i. Den fungerade utmärkt att ha portvin i så att man kunde sitta och dricka vin helt öppet var som helst utan att en kotte märkte ett enda smack, om man nu då inte råkade bli alltför packad alltså.

Tyckte faktiskt att jag då var riktigt smart till och med. Men om man gör som jag har gjort och sitter och frivilligt förgiftar sin kropp med nervgiftet alkohol för att konstgjort ”må bra” en kort stund då kan man väl inte direkt kalla sig för smart. För till sist så kommer problem i olika form om man blir så fokuserad på drickandet att inget annat till sist betyder någonting.

Man kan börja dricka hårt av många olika orsaker men det går aldrig att dricka sig lycklig, eller ens någorlunda psykiskt balanserad kan jag säga. Däremot så går det rätt utmärkt att lätt dricka sig rejält olycklig både ekonomiskt, socialt och kroppsligt. Det är mycket dumheter man kan göra om man så att säga stänger av sin mer logiska del i hjärnan med hjälp av alkohol.

Mitt tips om du vill ta kontroll över ditt drickande eller kanske ännu hellre sluta helt med alkohol vilket är det allra bästa för kroppen. Det är att trappa ned din konsumtion till hälften första veckan främst så slipper du kanske lite av den allra värsta abstinensen. Sedan kan du fasa ut drickandet till noll under vecka två och sen börja nyktert arbeta med ditt tänkande kring din situation.

Gjorde nog själv lite så de första veckorna precis innan jag började att helt nykter skriva här på forumet. Har sedan läst och skrivit mer än vad man kanske tänkt sig ibland, men det har i alla fall gjort att jag fått ur mig mycket av gnissel och skav inombords liksom. Det att bli alkoholfri om man om man nu har det som mål, är nog som de visa brukar säga en process för att förändra sin livsstil.

Kämpa på kompis!

Hej!

Det här är allra första gången jag någonsin tagit mig in på spåret att jag kanske dricker på ett skadligt sätt, jag har känt att det varit dåligt med mina rutiner med alkoholen men har skämts för mycket att erkänna det för mig själv.

Jag har druckit för mycket och för ofta och i smyg de senaste 3 åren. Jag tror mitt största problem ett tag var att ingen märkte något eller i alla fall inte tillräckligt att säga till. Jag har 100% haft kvällar jag vaknat och haft ångest men brukar på något vis lyckas med att inte skämma ut mig allt för hårt och dricka inte allt för mycket. Mitt problem ligger i mitt vardagsintag.

Jag dricker allra helst själv, gärna mitt på dagen när jag inte har några planer och det har jag numera sällan för att jag helst vill vara hemma och dricka. Mot kvällen är jag ofta så full att jag inte kan gå och somnar påklädd i soffan. Sen vaknar jag och beroende på vad jag ska göra den dagen dricker jag mer eller nyktrar till så gott det går så ingen märker vad som hänt dagen innan.

Jag har ibland med mig en liten vattenflaska med sprit som jag dricker om jag ska ut och är nervös, jag har den som någon slags flytande självsäkerhet i väskan, samma sak där så lyckas jag på något vis dölja det så att ingen tycks säga något utan tvärtom ger mig komplimanger på min karisma och personlighet som bara förvärrar rutinen. Jag vet att fortsätter jag såhär så kommer det tillslut vända, folk kommer att märka jag känner det på mig. Det har gått för bra för länge, antagligen har mina närmsta kanske redan börjat märka och det känns fruktansvärt pinsamt.

Jag har alltid tyckt jag haft kontroll då jag aldrig råkat ut för någon katastrof eller blivit tillsagd men när jag druckit mig avsvimmad hemma själv 5 av 7 dagar utan att någon ''märkt'' så är det inte direkt som jag lyckats med nåt.

Jag skäms så mycket, jag ville mest skriva av mig och se om någon kan känna igen sig.
Tack på förhand.

God fm ☕️
Idag är en trött dag med för många omsomningar & väckt i fel cykel- vaknade med ett ryck och kände mig nästan bakis - vilket jag inte är. Möjligen baktrött utan etyl? Det var ju ett jävla arbetspass igår - typ passet från hell. Men det är bara att kasta sig upp i sadeln igen och gilla läget. Två kvällsskift kvar så jag har torsdag imorgon (lördag) för sen börjar min treledighet 😵‍💫😅. Förvirrande men sant. Hoppas det blir vettigt väder så jag får komma ut i sol på dagarna.

Hoppas ni får en härlig fredag kväll 🩵

Det sliter i mig att vilja laga och ställa allt tillrätta igen.
Så att jag får slappna av och vara glad.
Men jag har ju inte slappnat av och varit glad nästan nånting sista åren.
Ändå ska jag liksom bygga ihop en farkost av ingenting.
Jag har de sista åren byggt på m7g själv;valt mig själv allt oftare.
Med följd att relationen sakta kantat mär jag inte varit där och lappar lagat och framför allt blundat.
Hans smärta finns där,men pyser ut i ilska och en hårdhet som blivit allt vanligare de sista åren.
Kom ihåg det.
Skriv en lista och läs.
Den har blivit lång.

Alkohol är allt en rätt knepig drog då den först verkar så oskyldig och är så himla lättillgänglig och oftast allmänt accepterad i så himla många situationer. Ja, inte minst vid fest och högtider när det gäller att väl falskt förhöja stämningen, vilket åtminstone till en början kan få en att tro att nervgift i form av alkoholhaltiga drycker som guldkant är något fint att hälla i sig.

Men när man som överkonsument har lärt känna hur nervgiftet alkohol faktiskt påverkar kroppen och hjärnan på kort och lång sikt. Så borde man väl inte ens drömma om att någonsin berusa sig. Vilket man ändå lätt gör om man har en beroendepersonlighet och har fastnat i ett felaktigt tänkande kring drickande av alkohol.

Man vill sluta dricka, men samtidigt ofta inte helt fullt ut. Det är nog därför som man till och med i drömmar ofta kan hemsökas av rätt knepiga bilder och känslor kring inte minst ett berusningsdrickande tror jag liksom. Man minns oftast bara den positiva inledningsfasen, det mer jobbiga med drickandet har man sedan en märklig förmåga att i stort sett helt förtränga. Förresten, det var kul att du tittade in här och skrev några ord på min sida idag @Carisie, sånt uppskattas alltid kompis.

Ha en fin dag!

@Flarran Sjukt eller hur? Förra veckan vaknade jag av att jag drömt att jag söp mig dyngrak och min första tanke var att jag inte kunde gå till jobbet full utan att jag var tvungen att ringa & sjukskriva mig & då kunde jag ju lika gärna fortsätta att dricka?! Sen vaknade jag väl till sans på riktigt men hade en olustig känsla i kroppen. Somnade om och vaknade i ett bättre mode. Vilka drömmar? Phew!

Tog en kopp kaffe när jag vaknade efter att ha sovit rätt bra. Då uppenbarade sig min beslutsångest över drickandet. Ja, inte direkt huruvida jag ville ha alkohol av något slag, utan mer om det skulle drickas lite varm mjölkchoklad och ätas limpsmörgåsar som ju har blivit en rätt trevlig morgonrutin. Nej, nu fanns det en knepig valsituation så att säga då kastrullen för chokladvärmande inte var ledig då det var lite grönsakssoppa kvar i den från igår.

Problemet var alltså om jag skulle ta soppan eller helt enkelt leta fram en annan kastrull och göra varm choklad i så att säga. Försökte visualisera för min inre syn om hur jag skulle gjort om det stod färdigvärmd soppa i en mugg respektive varm mjölkchoklad framme. Då kände jag helt tydligt att det inte var soppdags liksom. Tänkte mig då ett steg längre, och funderade på hur valet skulle ha utfallit om det även hade stått en burk med starköl på bänken.

Då upptäckte jag att alkoholdjävulen inte alls har tappat greppet helt om mitt sätt att agera tidigare. För känslan sade mig då att jag säkert hade tagit och slagit in på det spår som var fastetsat i hjärnan sedan tidigare år. För jag kände då att, hade det stått en burk på bänken så hade jag nog utan större tvekan druckit ur den av bara gammal vana. Men som tur var så fanns ingen slags alkohol hemma.

Så därför har jag nu plockat fram tre limpskivor och planerar att värma mjölkchoklad som faktiskt inte är så dumt att dricka på morgonen. Förstår nu av mitt inre visualiserande kring frukost, att jag måste var mycket uppmärksam på det här med återfallsrisk när det gäller drickande av alkohol i olika former. För hade det dessutom funnits portvin i skåpet så hade jag säkert riskerat att snabbt gått från pilsner till denna tänkta flaska av bara farten tror jag.

Det heter ju att vanans makt är stor. Så får nog fortsätta att fokusera på tänkandet kring drickande av starka drycker tror jag. Det är nog för tidigt att även sluta med att läsa och skriva på detta eminenta forum som faktiskt har hållit mig ifrån att falla för frestelsen att trilla ned i alkoholdiket igen ett tag. För det hela när det gäller drickande för mig brukar ju smyga sig på och ökas till ett rent missbruk. Det vet jag av erfarenhet sedan ett par tidigare kanske lite mer halvhjärtade försök att bli helt alkoholfri.

Hur som helst, så har jag bestämt mig för att vara alkoholfri så länge som det bara är möjligt alltså. Det är lite märkligt att det ännu tycks pågå förhandling inom mig kring drickande av nervgift som jag ju vet är så himla skadligt för mig. Blev riktigt orolig en stund över min märkliga beslutsångest kring alkohol. Skulle aldrig våga sätta mig i en miljö med lätt tillgång till öl och vin känner jag nu utan tvekan. Skulle som det är nu då aldrig våga att gå in på en restaurang som exempelvis har fullständiga rättigheter. Frestelse av sådan art skulle nog bli allt för svår för mig.

Nej, nu är det nog dags att värma ordning lite mjölkchoklad i alla fall. Förresten, @vår2022, det var kul att du tittade in en sväng och skrev lite igår. Nu är det alltså fredag igen och helgen är på gång. Det hade för inte så värst längesen betytt taxiresa ned till stan och inhandlande av diverse buteljer med onyttigheter från bolaget. Men nu har jag då inget sådant skadligt alkoholsug utan är rätt så lugn på den punkten vilket jag då är tacksam för. Kör alltså alkoholfritt vidare vilket jag idag har gjort i fem månader och fyra veckor.

Ha en fin dag!

@Påvägmothälsa Skickar en varm kram till dig och kisse. Sorgligt när man måste ta farväl av sina vänner.

Jag vinglar lite nu i nykterheten. Alltså inte så att jag är full men jag har smygdruckit lite igen. Usch detta är så pinsamt men vi hade en överbliven flaska vin hemma efter påsken (när jag inte drack en droppe men vinet för för övriga familjen på vår påskmiddag). Nu har jag smygdruckit ur den i tre kvällar. Ja ni hör att det inte är stora mängder så jag har ju inte blivit berusad. Men ändå. Finns ju här på det alkoholfria sidan av forumet för jag vill verkligen vara alkoholFRI. Har ingen förklaring på varför jag har gjort såhär, det känns bara dumt och obegripligt. Vet att drickandet blir okontrollerat efter ett tag om jag försöker vara måttligt så det är inget alternativ, åtminstone inte på länge.
Läser här att många av er gör djuplodande resor inåt när ni kämpar med nykterheten. Gick i terapi i tre år och tror mej veta rätt bra varifrån min ångest kommer. Har ett grymt behov av att vara till lags och bli uppskattad, rädd för att bli lämnad och ensam på jorden, ett behov av att vara bäst. Drev mej själv till den mentala ruinens brant med krävande och ansvarsfulla jobb.
Men jag behöver antagligen titta inåt ännu mer. Gick dessutom nyligen på en nätbaserad kortterapi för generaliserat ångestsyndrom. Behöver antagligen plocka upp metoder därifrån att ta till.
Går inte omkring med påtaglig ångest men vet att jag har så mycket sånt inne i mej som liksom ändå pyser ut då och då.
Oj dethär blev ett långt morgonsvammel men måste skriva av mej

@Vinägermamman Mysigt! Jag har sett både blå & vita sippor - man blir ju lycklig ☀️. Sen skickade mamma en video på ymnigt snöfall i Småland 😂.
Kvällen i bunkern sammanfattas med att jag fick sitta på vakt på en långdragen magnetröntgen hålla lite fria luftvägar. Middagsrasten blev 7 min därefter ägnade jag 4h åt att försöka stabilisera en patient - sen kom natten & löste av mig 😂 Fick skjuts hem av en kollega & väl hemma var jag i AKUT behov av en dusch 🧼. Vissa dagar jobbar man mer än andra för pengarna 😅.

Nu ska jag peta in en lur i örat & lyssna på en podd och förhoppningsvis somna på 8 röda sekunder 😵‍💫😴. Slut som artist men det kan vara svårt att tagga ner när det varit hysteriskt på jobbet. Hoppas du får en god natts sömn 💤

😂

@Påvägmothälsa FY så jobbigt! Skickar lite virtuell omtanke 🩵

@majblomman Detsamma. När den kickar in.

Inser att denna tråd kanske blir lite av min nykterhetsdagbok numer, kanske lite kaxigt men va 17 :)

Hej @geggan och tack för att du kikar in och för fina ord! Jag saknar också lite att skriva men livet just nu rullar i ganska full fart (känner dock inga som helst tankar på eller längtan efter att ”försvinna bort” och för första gången skulle jag nog kalla alkoholen ett avslutat kapitel. Det skiljer sig lite från att jag ”aldrig ska dricka” men jag vet inte hur det gör det, bara en känsla. Avslutat stängt låst och nästan glömt förutom när jag ibland påminner mig- och det vill jag höra då och då. När jag skriver här blir påminnelsen extra stark.
Vi har en extra period på jobbet, men jag hinner ändå surfa runt på minpension.se och begrunda olika upplägg. Jag har konfidentiellt talat med en annan chef i bolaget som tyckte att mitt upplägg lät bra- men bättre att vänta tlll hösten med att lägga fram för cheferna- så så blir det. Om ett år eller max två tänker jag segla iväg från anställning men under förutsättning att jag får en bra deal. Ett års lön, ett konsultuppdrag- som uppdateras årsvis, garanterat två år.
Det har mognat fram och främst för att jag känner att livet ”där ute” pockar på. Träna, läsa, skriva- och jobba halvtid som konsult. Vill resa lite mer med min man (har gjort så oerhört sällan de senaste åren). Vill vara med mina barnbarn och inte bli stressad av DET. Mitt nya barnbarn kommer i juli, jag vill även för barnbarn 5,6,7 (?) hinna med, bygga våra egna relationer- inte bara för att jag vill avlasta barnen- utan för att de här små människorna hör mitt liv meningsfullt (och en massa annat förstås!)
Inget vin ryms här, det är ett som är säkert.
Nu sover jag med mitt snart 5-åriga barnbarn i gästrummet- stor säng så vi har gott om plats.
Förutom bokklubb och annat socialt känns livet på jobbet väldigt människotätt (och kul!) men gud så jag längtar efter egna timmar med rabatterna och en bra bok i öronen.
Har rett ut (ganska bra) ett tufft ärende på jobbet men jag är en sån som drar in HR tidigt i sådana processer för jag (och alla människor som står iför svåra ting i arbetslivet. Vi är ju människor som kämpar, funderar en hel fredagkväll, sätter igång igen på söndag- inför måndag.
Så jag känner ett bra stöd i processen och är glad att jag tagit hjälp och inte som förr- kände skam när upplevde mig misslyckad (chef) medan jag i själva verket hanterade rätt svåra frågor.
Jag har också släppt greppet lite om processen- det går nu avgöras av saker som jag inte kan påverka så mycket.

Annars mår jag egentligen väldigt bra! Rett ut en riktig tråk-period i relationen med lite planer och prat. Prat- och lyssning- viktig sak. Planerar mina rabatter och odlingar. Mitt i all stress njuter jag av att leva. Det händer fortfarande att jag påminner mig själv om hur det var. Kommer aldrig sluta med det- och vill gärna kika in här nån gång i veckan (skriva) läser gör jag oftare än så för jag vill ju höra att alla mina kompisar har det bra! Kram på er 😍😍

Återigen står jag i ett uppbrott.
Inte alls lika full av medberoendeingredienser.
Men dock en svår livssituation som satt mig på prov många gånger.
Jag har under några års tid sakta frigjort mig. Jag ska använda mig av forumet för att komma ihåg hur man borde göra.
Även när jag inte lyckas

@Smillans Grattis till 9 månader!🥳🥳🥳. Vilken bedrift av dig och så otroligt bra du jobbar och hanterar allt. Du är så modig och du har fått en enorm styrka inom dig. Din livsglädje och din påhittighet går genom rutan😁. Psykologi är så spännande och intressant, det är liksom det vi lever i och går igenom i livet, att vara människa. Bland det bästa jag uppskattar med nykterheten är just ett stabilt grundtillstånd. Man kan då hantera livet på ett bra sätt, man är mer chill och coolt att du ska göra en tatuering😎

Njut och var stolt över dig själv över hur bra du är❤️

Visst är det märkligt att suget dyker upp som en blixt från klar himmel bara för att det är fredag imorgon, annars har det gått oförskämt bra i snart två veckor.
Men, ska inte förlora mot beroendehjärnan! Får fokusera på något annat imorgon helt enkelt
Godnatt🤗

@Rosen67 Vad härligt att du mår bättre och fått så positiva effekter av att vara nykter. Det är guld värt! Du är stark och jag tror att du kommer att klara av det. När man är mitt i det så är det tufft, men man får ta en dag i taget samt andas och vila mellan varven för att återhämta krafter. De ekonomiska konsekvenserna är verkligen inte roliga, men du sparar in lite genom att inte köpa alkohol i alla fall och du är snäll mot kroppen som kan slitas och påverkas på olika sätt pga alkohol. Att aktivera sig på olika sätt är bra som promenader eller annan träning, det stärker kroppen och knoppen, eller att handslöjda, läsa eller annat man tycker om.

Jag har varit nykter i 2,5 år och tillhör ”gamlingarna” på forumet😁. Innan jag slutade dricka så drack jag till slut varje dag. Jag hade blivit beroende och kunde inte hantera alkohol längre. Mina tankar kretsade hela tiden kring när, var och hur jag kunde dricka. Jag kände mycket skam och ångest och min självkänsla var riktigt låg. Jag började avskärma mig för att kunna dricka mitt vin ifred. Apropå att köra bil, var jag alltid rädd för att bli fast av polisen och blåsa ifall det skulle finnas alkohol kvar i kroppen. Till slut orkade jag inte med mig själv eller mitt liv i min alkoholbubbla. Så jag slutade dricka för 2,5 år sedan. Det är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv. Nu mår jag så bra, känner livsglädje, kroppen och kroppen mår bra, självkänslan är god, ingen alkoholångesten eller skam. Jag är tillgänglig för mina barn, man, familj och övriga och tillgänglig framförallt för mig själv. Jag har fått kontakt med mig själv och mina känslor och kan hantera svårigheter på ett bra sätt. Listan kan göras lång och här kommer det aldrig mer att drickas en endaste droppe. Jag vill aldrig mer riskera att hamna i en destruktiv alkoholbubbla igen och jag har ett så mycket rikare och roligare liv utan alkohol.

Sköt om dig, det kommer att bli bra och ordna sig. Kram❤️

@Ursus visst är boken bra, precis lyssnat på den och känner igen mig i mycket. Också småskrattat emellanåt.
Ha en fin nykter helg.
🤗

Förresten, så här dags på torsdagarna brukade jag vara knall och ha slockat trots jobb under fredagen, ibland jobb 08-20:30. Men lite flykt från verkligheten behöver man väl ...

... eller kanske inte. Så glad att vara nykter ikväll och ser fram emot en nykter helg :)

@Kärringen Heja dig! Så stort att ta detta steg. Vägen är öppen!

@Flarran Ja, det öppnar sig en helt ny värld när man nyktert betraktar sin historia, sina känslor och bakomliggande orsaker. Man får nya synvinklar och perspektiv på saker. Det är häftigt tycker jag, att man utvecklas. Märkligt är det, men rent medicinskt och kemiskt så är det helt logiskt hur vi skapat en alkoholdjävulen inom oss pga missbruk som gjort oss alkoholberoende, trots längre tids nykterhet. Hur mycket det besvärar oss variera så klart men uppmärksam bör man alltid vara om man blivit alkoholberoende. Aldrig ta det första glaset. Du är verkligen uppmärksam och du har både bra strategier och verktyg att hantera det med. Ju mer tid som nykter så blir det allt lättare att hantera, hjärnan är plastisk och kan lära sig nya saker hela tiden.

Ha det gott!💕

Gör orosanmälan direkt. Barnen ska inte vistas denna miljö längre än nödvändigt. Ju fler anmälningar, desto bättre indikation på hur stort problemet är. Kan du belägga hans drickande har han ingen chans att få delad vårdnad. Skolan/förskolan bör också vara på tårna nu och vara beredda att agera.