Senaste kommentarerna i forumet

Kikar in hos dig och läser ikapp 🥰 En sak som kanske låter fördomsfull men min erfarenhet är att det är lite sant, och det är att män är lite ”trögare” känslomässigt. Förlåt alla män! Menar bara att din e man kanske håller på och ställer om från gift till skild, och att när lite mer tid går, kanske han kan vara en ömsesidig vän? Du kanske var mycket mer ”klar” över dina känslor och vad du faktiskt ville. Jag försvarar inte honom ett dugg, lyfter bara ett annat perspektiv. Fint med en liten valp! Jag när en dröm om hund så småningom. Kram och var rädd om dig! 💕☀️

Tack gulliga du @himmelellerhelvette hur ska vi kunna hålla reda på födelsedagar- här firar vi andra dagar. Rapport från andra sidan 60-årsdagen är att det är skönt att dagen är överstånden och nu återgår denna gumma till den ljuvliga vardagen! Kram 🥰

Hej
Berätta lite mer om hur ditt drickande är till vardags (och fest) så blir det lite lättare för oss att ge kanske råd eller tips? Välkommen hit!

Bra jobbat med en så ansträngande helg @andrahalvlek, att hålla fortet med matlådor och att endast falla för lite frestelser i form av semla och godis är med beröm godkänt! Och så kul med kör-upplevelsen. Jag körar ju på måndagar men just nu har vi några extremt svåra låtar- det lossnar inte riktigt tycker jag, frustrerande.
Jag är åter på sockerstopp idag efter en vecka och framförallt en helg av undantag och utsvävningar. Jag behövde det på något vis. Nu behöver jag tillbaka till rutiner och energi. Ska spana efter vilken app det är du har för socker-stoppet. I övrigt kör jag minimalt med kolhydrater o h det mår jag oförskämt bra av. Hoppas energier återvänder! Kram 🤗

@has tack för svar och råd🙏
Han verkar inte förstå varför han skulle sluta dricka innan jag tar tillbaka honom då han nu enligt honom själv dricker för att jag lämnat honom.
Jag är självklart orolig för barnen, på helgerna är jag oftast hos honom med barnen eller hos mig med barnen då jag vet att det kan bli lite mycket på just helgen.
Han säger att om det "bara" är hans drickande som är jobbigt för mig så slutar han med en gång. Det är bara det att den dagen kommer liksom aldrig och jag är trött på att vänta..

@Se klart Tack för dina uppmuntrande och kloka ord! Jag hade en liknande tanke idag när jag försökte rannsaka mina tankar på nytt. Skam kan vara en indikation på att det finns ett samvete som gör sig påmint. Jag har själv känt mig väldigt avtrubbad och distanserad från mitt samvete, med mycket självupptagenhet och bitterhet som tagit dess plats. Jag tänker att detta kan vara en speciellt viktig betraktelse för oss som försökt bedöva oss från våra innersta tankar, att lyssna på denna signal som kanske manar oss att få vårt hus i ordning så att säga.

@JHL jag kan inte svara på din fråga men jag kan säga att du är superbra som klarat 26 dagar 💪👍
För mig var den första månaden absolut värst sedan liksom flöt det på fram till fyra månader. Nu har jag det jobbigt 😩, känns som om man står vid ett vägskäl. Ska jag fortsätta som alkoholfri eller ska man inte kunna unna sig några glas vin då och då? Vet inte vad det är som gör att jag tappat sugen på att vara alkoholfri, jag vet ju att jag mår bättre utan…..
Gått tillbaka till att ta en dag i taget igen.
Fy fanken, vi får kämpa tillsammans så blir det lättare. Glad och tacksam att jag har dig och andra kloka människor här på forumet.
Hoppas du får en trevlig kväll och känner dig piggare imorgon!

Du har mycket att kämpa för. Första månaden såg jag det som omöjligt inners inne att leva resten av livet utan alkohol. Nu efter 3 mån är den tanken/ känslan inte alls lika farlig. Många vittnar om att efter 4 månader har man börjat tänka nya tankar om sitt beroende, slappna av mera i det nya. . Har du klarat 26 dgr, vilket är en mycket stor bedrift, då klarar du 260 dagar för det blir inte värre än det var initialt. Svårt ja, tomt ja, men inte lika kemiskt outhärdligt. När du klarat 260 dgr kommer du att klara 2600 dgr, osv, löövar!!!🙂

@Vinägermamman Välkommen tbx.Upp på hästen igen.Kämpa!

@Andrahalvlek Ja, hög på livet vill man ju vara jämt. Tänker att livet, varje sekund vi lever vill vi leva I en tillfredsställande känsla inombords. En sak som är säker är att A omöjligtvis är ett långsiktigt alternativ för att leva i den känslan. Så då får man hitta nya vägar. Idag blev en dag med den känslan, när man klarat en prövning som veckan inneburit, tom njutit. Det blir liksom hållbart i längden. Tack för pepp😀

@ankan123 vilken jobbig situation! Jag tänker att det kan vara bra att läsa på om högfungerande alkoholister (vilket det tyvärr låter som din man är).

Sjukdomen är progressiv och jag märkte, precis som du skriver, hur humöret blev sämre och mer ostabilt med tiden.

Till sist gick det knappt att säga något utan att det blev bråk.

Ta väl hand om dig♥️

@Anayh5 när jag läser ditt inlägg blir jag lite orolig för barnen (förstår förstås att du också är det) som är hos sin pappa som dricker.

Utifrån det du skriver är det helt klart för mycket. Att det håller någon vecka efter att du påtalat problemet tycker jag berättar att han inte kan sluta, utan har fastnat.

När jag lämnade min man och han sedan insåg att han drack för mycket avvaktade jag tills han på egen hand förstod att han inte kunde dricka mer alls och sökte hjälp.

Han har nu varit nykter i ett år och vi lever tillsammans igen, men jobbar fortfarande med det som gick sönder i relationen av hans drickande och alla märkliga beteenden som hör till sjukdomen alkoholism.

Så var rädd om dig, om du vill att det ska vara alkoholfritt så tänker jag att det är bättre att avvakta tills det eventuellt blir så och att det förändrade beteendet håller i sig över tid.

Har du själv något stöd runt dig? Det är väldigt tungt att bära på allt själv så en egen samtalskontakt eller liknande kanske vore ett hjälpsamt steg för dig?

Med omtanke♥️

@JHL och @Blidenjagvilvara77 Tack bägge två. Jag läser era texter oxå.
Helt okej dag!
Tant Sug dök upp o började att prata om Whisky den stollar. " en liten flaska o så kan du ta 4-6 cl bara för att det känns sååååå mysigt" Ja, det känns mysigt en yttepyttestund o river varmt i halsen. Men fy, vad besviken på mig själv jag skulle bli! O fy, vad dåligt jag skulle sova, och fy vad min morgonrunda till jobbet inte blivit av o där hade den negativa spiralen snurrat rakt neråt i träsket igen.
Så Tant Sug fick respass även idag. Dock tjatade hon en bra stund. Vet faktiskt inte riktigt vad som gav henne utrymme idag. Det viktigaste är att jag slog dövörat till😊

Tar en tidig kväll efter en bra kvällsmat. Jäklar vad näringsriktig , klimatsmart o billigt jag äter nu. Tar nämligen matpriserna som en personlig förolämpning o nu finns orken att hålla i det plånbokssmarta tänket.
Orken finns överlag med mest hela tiden numera. Men min kvällströtta sida försvinner nog aldrig. Men det är okej för jag gillar mitt nästan absurt morgonpigga jag.
Nästan lika mycket som mitt nyktra jag!

Ha en fin kväll!🥰

Hej! Jag har levt ihop med en man i nästan 8 år, innan jag lämnade honom. Vi har 2 barn tillsammans.
Vi har inte haft den mest kärleksfulla relationen men vi har alltid älskat och funnits för varandra.
Jag växte upp med en mamma som var alkoholist och har generellt haft många personer i min omgivning med alkoholproblem genom min uppväxt.
Nu till mina barns pappa, han har alltid sen vi träffades druckit ganska mycket folköl. Jag kan inte komma på en enda helg då han inte druckit förutom om han varit sjuk. Mängden folköl har ökats på efter tid. I början var det bara på helger, sen blev det ett sexpack även nån vardag osv. I dagsläget har han druckit i princip varje dag sen över ett år tillbaka. Ett sexpack och 2 större flaskor per dag och sen 2-3 sexpack per dag fre&lör. Det är "bara" folköl men jag märker att han blir påverkad. Jag har sagt till honom otaliga gånger att jag mår dåligt när han dricker så mycket, att jag kommer lämna honom osv osv, men det hjälpte kanske i en vecka max, sen var vi tillbaka på ruta 1 igen. Tillslut lämnade jag honom och har nu en egen lägenhet, men jag har svårt att släppa honom. Han lever på ett sätt jag inte vill leva. Men det är en omställning att vara själv och inte ha barnen på heltid. Tryggheten är liksom borta. Han säger att han ska sluta dricka, men bara om jag först tar tillbaka honom, vilket känns som alla andra gånger han lovat att sluta...
Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget. Kanske lite input, tips och råd av nån som varit med om liknande. Allt känns bara förjävligt hur jag än gör.
Jag vill inte leva resten av livet med samma skit jag växte upp med. Men jag lyckas inte heller gå vidare...
Hur gör jag?

Hej gänget! Long time no see. Jag har ett par överjävliga månader bakom mig. Har alltså inte lyckats mig vit en endaste dag. Men idag börjar jag om igen. Idag hoppas jag blir dag 1 igen. För att följas av dag 2, 3 osv. Har en ganska obehaglig abstinens i skrivande stund. Darrar i armar och ben.

Anledningen till ovan fråga är att jag har tittat på mig i spegeln ganska mycket och tankarna har varit ”du är alkoholist” vilket är ganska negativt men på sistone börjat med ”tja, om du kämpar på kan du bli en nykter alkoholist vilket inte är så illa. Det kan vara sju resor värre”. Vilket givet min nuvarande situation är bra och något väl värt att kämpa för.

@Maud jag läser alla dina i lägg och liksom @ Blidenjagvillvara77 tycker jag de är inspirerande och hjälper mig med min motivation så jag ser gärna att du fortsätter att skriva.

Dag 26,
Startade tidigt med jobbet i morse och arbetsdagen går mot sitt slut. Idag är jag fruktansvärt trött och energilös och har ingen alls lust med att ta tag i gårdagens kvällsdisk, plocka ur diskmaskinen eller laga mat. Jag får starta med att lägga mig på sängen och vila så kanske det släpper. Hur som helst då blir det ingen alkohol idag och det är inte så illa!

En fråga till er som läser mina inlägg. När på ett ungefär kan man betraktas som en nykter alkoholist? Jag har långt kvar då jag kan betraktas typ som ”hittills ett kortare uppehåll” väl medveten om att man måste börja son resa med ett steg och lägga på sig nya steg allteftersom.

Ha det bra. En dag i taget.

Nu är jag inne i en vit period, som jag inte vet hur länge den varar; den lär väl inte bli definitiv, och det känns segt nu - är därför jag skriver. Jag vet inte om jag någonsin kommer att klara att vara helnykterist. Jag testade AA men skippade det. Det kändes inte som att någon brydde sig om mig där, bara ett ansikte till i någon sorts gemenskap; man talade dogmatiskt via en massa doktriner och scheman.
Jag känner inte igen de halvhysteriska lyckokänslorna i de vita perioderna som vissa rapporterar på Nätets YT, men vad som verkligen är skönt är:
- den lägre, lugnare hjärtrytmen, som verkligen är härlig; nog känns det att detta är bra för kroppen, det ska sägas
- att jag kan tänka vid plötsligt infall av att något skulle vara helt fel, som att få spökkänslor: skönt, jag har iaf inte druckit

Jag kommer att få svårt att acceptera konstant nedstämdhet framöver pga frånvaro av alko i blodet. Tänkte, jag skryter nu, att vi har en kriminolog som säger sig satsa på vita perioder varvade med perioder med alkointag; hur mycket drickande det är då vet jag ju inte, men inget småspottande i glaset, tror jag mig förstå.

Känner någon av er igen sig i mitt missbruk som jag beskriver det. Jag talar alltså inte om storsupande i perioder, men definitivt ett riskintag av alkohol?

@Blidenjagvillvara77 Helt korrekt, jag ångrar inte att jag var nykter igår. Kul att du kikade förbi, det uppskattas och ger motivation att framhärda i denna svåra resa jag nyligen startat.

@B.Å Hur tänkte du där, citat ...
"Och för att vara ärlig, jag kan tänka så här: vem vill ens dricka måttligt, det är väl onödigt att förgifta sin kropp med små mängder när man ändå aldrig mer vill bli full och odräglig."
Dumt uttryckt i min värld, och därtill på ett alkoforum, även om det så klart var menat tongue in cheek. Detta är för fan inte Flashback.

Det är väl för höge farao inte därför jag dricker; jag är smart nog att räkna ut innan om jag skulle riskera skita i det blå skåpet senare samma kväll - om jag skulle dricka så mycket, menar jag, vilket jag inte gör.

Problemet är väl - i motsats till vad många verkar tycka här och annorstädes - att man/jag faktiskt mår mycket bättre med några tiondelar BAC än utan dem. Detta förutsatt att jag inte lägger mig med promille, så att jag på det sättet också slipper den ångest OP beskriver ovan morgonen efter.

Och - även detta i strid med gängse uppfattning - att denna min alkokonsumtion inte heller den i sig ger mig ångest. Problemet är att intag av mellan en halva till en hel vinputell dagligen sannolikt kommer att ge mig leverpåverkar - kanske svår sådan - över tid. Detta tror jag mig veta, och alla i min familj skulle tycka att jag har svikit dem om det bleve så.

@zalkin Min upplevelse i början var att jag var mer grundglad och grundnöjd generellt. När hormonerna stabiliserat sig kan man bli svinglad över småsaker. Ett riktigt bra samtal med någon kan göra mig hoppsasteg-glad, en rolig fest likaså. Flera gånger har jag tänkt ”öh, har jag råkat få i mig alkohol?” Men det har jag inte, jag är hög på livet istället 😍

Annie Grace skriver så klokt: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.” Och utan alkohol får vi den förmågan tillbaka! Men det kan ta några veckor eftersom alkoholen fuckar upp våra glädjehormoner. De måste stabilisera och kalibrera sig på nytt.

Kram 🐘

Hemma igen efter en härlig semestervecka i värmen. Summa summarum blev resan fantastisk. Suget var brutalt första kvällen. Då var jag trött hungrig, törstig och minnena var fyllda av tidigare positiva alkoholminnen. Men observera, det gick över. Hann läsa några böcker, bla Nattikos, "jag kan ha fel". Tänker så här i efterhand på hur lurad man är av A- bruket, tror många av oss just har fel. Vi tror att den öppnar dörrar inom oss men dom stängs, en efter en. Och vi blir ensammare- mera illa till mods med tiden. Tänker också på att A är en sjukt egocentrerad förteelse, det är hela tiden mitt behov som ytterst står i centrum. Veckan som varit har jag känt mig mera grundnöjd än på länge. Ok, inga kickar som A kan ge, särskilt efter 3-4 enheter. Men jag har sluppit de eviga dalarna, missmodet- meninglöshetkänslor- självföraktet och varit så mycket mera tillfreds med mig själv, tillgänglig för familjen och hör och häpna, varit mera exalterad över vad nästa upplevelse kommer att innebära. 93 dgr in vill jag härmed upplysa om att: jag tror, när vi går genom tiden, att det bästa inte hänt än🎶🎶🎶

@JHL låter som en perfekt söndag. Bra kämpat med 25 dagar. Man ångrar ju aldrig en nykter dag 😊

@Maud jag läser alltid dina dagliga inlägg och tycker de är så inspirerande! Du hjälper inte bara dig själv utan även andra 🙏 fortsätt skriva! 💛