Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Grattis till dina snart tre år! Det är verkligen stort!!

Tänker att relationsproblemen mellan din dotter och din man absolut inte banala! Tvärtom! Jag tänker att de två personerna är de viktigaste i ditt liv ( vet inte om du har fler barn men givetvis är hen också viktig) då vill man ju också att de ska tycka om varandra eller…ja..åtminstone komma överens. Tänker att det tar på krafterna. Förstår även att samtalen med dottern tog kraft. Har själv pratat m min dotter och lyssnat hur hon upplevt sin uppväxt. Det var verkligen smärtsamt😔

Jag tänker att du har bra strategier och rutiner inom dig som även om de blir lite naggade i kanten är viktiga redskap som bär dig.

Kram🥰

@Inombords Heja dig💪🏻 Toppen att du är på dag 5! Min resa t nykterhet har varit allt annat än rak men idag har jag varit nykter i tio månader. Jag skrev här på forumet nog i tre år innan jag insåg att jag behövde mer än forumet men jag slutade aldrig skriva. Det är dock många som klarat av att bli nyktra av forumets stöd. Så..jag tror på dig men fortsätt att skriva om det du behöver skriva om🙏🏻Kramar❤️❤️

Det finns bara en person i denna värld som jag bestämmer över fullständigt om jag fokuserar på att tankemässigt ha tankekontroll, det har jag allt mer som nykterkvist kommit att känna. Det är alltså mig själv jag endast kan styra över, och lite så har jag väl ofta av och till tänkt då och då även tidigare.

När jag för något år sen var nere i djupt långvarig depression och hög alkoholkonsumtion då studerade jag frivilligt en massa texter om positivt tänkande och personlig utveckling. Jag var ute på nätet dagligen och samlade på mig så mycket jag bara kände det behövdes av andlig visdom och mänsklighetens då samlade kunskap om hur man kan tänka och leva på ett bättre sätt.

Har en fylld A-4 pärm med utskrifter på hyllan om det mesta inom psykologi. Har till och med varit in på en del sidor och lärt mig en del om meditation och även nosat lite på hypnosens område. Kommer ihåg att farsan var intresserad av sånt som hypnos.

Har även som liten grabb när det var tillåtet med estradhypnos i landet sett några föreställningar där folk ur publiken lät sig hypnotiseras eller suggeras till att göra lustiga saker som att i lätt hypnos gå runt bland publiken i en tro om att de var exempelvis fiskhandlare. Det var lite kul att se att de faktiskt tydligen i hypnotiserat tillstånd trodde på att de gick omkring och sålde fisk. Köp fisk! – Färsk fin fisk sade de...

Men tycker inte att man ska syssla med hypnos för då känner jag att man är in på områden i själens eller hjärnans mer grundläggande strukturer, lite som man är om man kanske går in i en dators register och micklar med olika parametrar utan att veta vad man sysslar med. Det kan lätt bli psykiska störningar och låsningar av olika slag.

Men nog går det ibland att med hypnos hos människor som är lätthypnotiserade och kan fokusera sina tankar efter hypnotisörens anvisningar. Att till viss del förändra lite av en individs tänkande och kännande kring saker och ting. Minns att estradhypnotisören jag tänker på även amatörmässigt tog emot personer som ville få hjälp med att komma ifrån olika beroenden som rökning.

Det bästa är nog dock egentligen att man själv tar och psykodynamiskt logiskt börjar med att analysera sig själv från grunden och då vågar granska varje minne och upplevelse man har från sitt eget liv liksom. Varför kände jag just då i en stund på det sätt jag gjorde. Vad var det, som det kanske berodde på att människor betedde sig på ett visst sätt emot en och hur tänkte jag då. Vad ville jag nå för mål eller få ut av min tillvaro just då.

Varför kände jag på det sätt som jag gjorde, och varför har man inte kunnat slå bort sådana tankesätt som har varit kan man ibland tänka. Har som nykter och någorlunda klar i tanken sett att mycket av de psykiska låsningar och tvångstankar kring att ständigt dricka sig berusad i tid och otid som har funnits och väl till viss del även finns kvar som rester av tidigare års tänkande måste mötas med ett mer logiskt tänkande.

Det handlar för mig som nyktert tänkande om att ett rätt så ologiskt tänkande fritt har fått styra över mig på ett skadligt sätt. Har förstått att mönster av ett automatiskt mekaniskt tänkande lätt byggs i hjärnan upp om man ständigt upprepar ett tanklöst beteende allt för ofta. Mycket går på rutin utan att man tänker på det.

Har ofta utan att knappt ens förstå varför, bara plötsligt rusat iväg till bolaget för att få nå en berusning så snabbt som möjligt. Ibland har det varit för att jag har känt mig trött, hungrig, ledsen, missnöjd, överväldigad, frustrerad och stressad. Även känslor av otillräcklighet och en allmän odefinierbar oro och ensamhetskänslor och längtan att vara lite fri på nåt sätt har också så klart spelat in.

Det är inte lätt att vara människa alltid, och med då liten kunskap om hur man fungerar och hur hjärnan arbetar så är det lätt hänt att man faller in i dåliga mönster som snart etsar sig fast i hjärnans sätt att koppla ihop tankar, känslor och verkliga handlingar.

För om man logiskt tänker efter så berusar man ju sig tanklöst av en anledning som ofta är svår att förstå rent logiskt tror jag. Nu har klockan just passerat 12:00 denna dag och jag fokuserar nu tänkandet på annat än alkohol och på psykologiskt nedbrytande prylar.

Tar mig nog en grapefrukt och går sen kanske ner till matbutiken och handlar något gott, ölhyllan som lockat mig så ofta vet jag nu bara är en psykologisk distraktion som jag med medvetet tänkande kan bortse ifrån då jag vet att såna drycker är skadliga för mig.

Kommer i butiken dock medvetet att köpa lite chips, godis och läsk som jag gillar smaken på, men även där förstår jag att det handlar om att inte överkonsumera då det inte är nyttigt för kroppen med för mycket skräpmat liksom.

Men man blir då inte korkad i skallen av såna prylar. Köper nog även någon frukt tror jag, sånt brukar ju vara grejer som kroppen gillar för det mesta. Hälsar till alla som tittat in på min sida här på morgonen idag. Tänker speciellt på @ISE och @Påvägmothälsa det var kul att ni skrev lite.

Ha en fin lördag!

Hur ska jag komma undan alkoholen? Jag tar nu hjälp av det här forumet för att förhoppningsvis bli av med denna plåga som ständigt kommer tillbaka.

För 10-15 år sedan drack jag många gånger i veckan, ibland varje dag, insåg att det inte var bra men bara fortsatte och fortsatte. Insåg att det var ett gift och att jag faktiskt inte kunde sluta. Dessförinnan var det mest helgdrickande under 10 år. Har haft en del perioder (upp till nästan 1 år som längst) de senare åren som varit helt nyktra och det har varit fantastiskt skönt och jag mådde så mycket bättre, men nu och ett par år tillbaka har helgdrickandet kommit tillbaka och jag mår rent ut sagt skit av det trots att det är ganska små mängder (en halvliter vin ungefär).
Av någon underlig anledning som intalar jag mig att det går bra att dricka på helgen om jag varit nykter några månader, det är som om man inte längre inser problem och känner att "nu är jag frisk". Men så är suget tillbaka igen och man sitter där och undrar, hur kunde jag vara så dum?

Jag behöver lite uppmuntran att sluta med det här för gott faktiskt då jag bara mår dåligt av det dagen efter, sover sämre flera dagar efteråt och blir trött och grinig. Dålig livskvalitet kort och gott.

Jag klarade fredagen också. Fortfarande yr och lite ängslig men nykter! Ska storstäda idag och fixa lite med hemmet. Nu inne på dag 5!

Helgerna närmar sig och det blir min tredje helt nyktra jul. Jag har aldrig varit den som festat till det på jul och inte heller vuxit upp i ett hem där alkoholen flödat. Men i vuxen ålder har julen alltid förknippats med någon öl till maten, glögg till julgodiset, nåt glas vin på kvällen. Känner noll längtan efter det.

Det är snart tre år sen jag bestämde mig för att en förändring behövdes. Vägen har inte varit spikrak men senaste året känner jag att jag hittat en väg som fungerar för mig. Jag är inte helvit och det är okej. För mig. När jag dricker så är det en mindre mängd i sociala sammanhang. Jag känner aldrig ett begär, eller behov, av alkohol. Autopiloten är omprogrammerad. Visst att tanken "nu vore det gott med ett glas" flimrar förbi men det tror jag den gör för många. Men jag tar inte action på tanken. Min absolut största fallgrop är tillgång. Köper jag en flaska vin dricker jag den på en kväll även om tanken var annorlunda. Köper jag en box går den åt på en vecka. Så jag köper aldrig hem mer än vad jag tänkt dricka. Här om sistone köpte jag räkor och ville genuint ha en speciell öl till maten. Så jag åkte och köpte EN 33a 😅 Kände mig fånig där i kön, jag och min lilla ölburk. Men hade jag köpt fler bara för att jag kände mig fånig hade jag ju druckit mer. Så jag får väl vara fånig ibland.

Det är skönt att ha kommit dit att alkohol är något långt i utkanten av livet. Det är inget jag ägnar särskilt många tankar åt. Det går långa perioder då jag inte dricker en droppe och jag tänker inte på det heller. Det jag däremot fortfarande tänker på regelbundet är hur skönt det är att vakna på morgnarna och må bra! Att ligga och dra sig i sängen på helgen till långt in på förmiddagen men göra det för att jag vill. Att vara medveten om hur skönt och lyxigt det är. Den känslan är nog faktiskt det absolut bästa med att ha nyktrat till.

Jag är så förvirrad dock. Jag tog tag i allt med lägenhet osv så fort för jag trodde att han bara skulle fortsätta som vanligt. Nu när han varit nykter i två veckor och går på AA-möte varje dag så ser jag en annan gnista i hans blick. Han vill inte detta mer. Nu är han den personen jag blev tillsammans med och vill leva med.. jag vet varken ut och in.

Jag är så förvirrad dock. Jag tog tag i allt med lägenhet osv så fort för jag trodde att han bara skulle fortsätta som vanligt. Nu när han varit nykter i två veckor och går på AA-möte varje dag så ser jag en annan gnista i hans blick. Han vill inte detta mer. Nu är han den personen jag blev tillsammans med och vill leva med.. jag vet varken ut och in.

Snart nykter 3 år. Livet är ganska tufft. Jag tänker en del på alkohol, som jag inte gjort på väldigt länge. Jag är inte orolig att jag skulle lösa mitt mående med alkohol, men ser det mer som en mätare att mina energier verkligen är på upphällningen. Att jag längtar efter en mental paus. Det reder liksom inte ut sig, relationsproblemen härhemma. Snarare blir positionerna mer och mer låsta mellan min man o min dotter. Jag förstår fullt ut hur banalt detta verkar utifrån sett. Men det tär och bryter ner mig. Jag håller fast mina rutiner, vet ju att det liksom är ankaret, rutiner man mår bra av och det sociala sammanhanget av att jobba. På jobbet känner jag mig kapabel och klarsynt. Får dagligen välbehövlig bekräftelse att det jag gör, gör skillnad i andra människors mående. Samtidigt känner jag att jag inte riktigt fungerar som jag brukar. Glömmer, tappar ord etc. Tappat ork på yogan. Modifierar, kortar av, förenklar, orkar liksom inte fysiskt. Sömnen hackig o ständigt trött. Vanliga stress/ utmattningssymtom all of the above. Det som nog gör mig mest bekymrad är nedstämdheten. Känner inte igen det alls.
Ville mest få detta på pränt för mig själv.

Positivt är att jag o dottern pratat om saker som rör hennes uppväxt. Tog fullständigt musten ur mig, hon har så mycket sår. Jag försökte att bara lyssna och bekräfta. Även om det är svårt, när jag själv bär på en annan sanning och en (logisk) förklaring till mitt agerande o beslut.

Jag är väldigt frånvarande på forumet. Går in o läser hos dem jag "känner" ett par dagar i veckan, men skriver typ aldrig. Vill bara säga till er, att jag följer er men har inte riktigt orken att vara aktiv.
Men allt kommer att bli bättre. Livet går i vågor. Allt är som det ska vara, annars hade det varit på ett annat sätt.

@Påvägmothälsa Jag har också haft covid för ca en månad sedan, det känns som en evighet när man är i det, men man blir ändå frisk igen😁. Det är lurigt det där med att ta avsteg från en plan, det är så lätt att då göra fler avsteg, det blir liksom accepterat med att göra avstickare. Pratar av egen erfarenhet och min lilla alkoholdjävul hoppade av glädje när jag gjorde det och satt och hoppades på att jag skulle göra allt fler avsteg, vilket jag gjorde. Jag är ju lite jobbig som vi kommit överens om tidigare, när jag säger detta😂. Bra ändå att du är på den nyktra banan igen och följer din uppsatta plan. Och det är du som bestämmer såklart över ditt liv och hur du vill göra😁.

Hoppas du snart blir frisk igen!❤️

@Himmelellerhelvette Hoppar in i din tråd och svarar på dina funderingar så här en lördagsmorgon😁. Vad bra att du kommit underfund med att du inte tar med dig känslorna när du prata om något svårt och jobbigt och att du sätter ord på det. Att det liksom är någon annan som du pratar om. Jag tänker att det är ett slags försvar, att man distanserar sig för att skydda sig själv från hemska känslor. Att känslorna som kommer är farliga och kan förgöra. Att man inte får tappa kontrollen, för då blir man svag och kanske känner någons slags förnedring. Det är mycket energi som går åt att hålla ihop så. Ångesten som du känner kan vara en signal om att dina verktyg inte räcker för att hantera situationen, att det är ett beteende som skadar dig. Du skrev igår om att du inte kunde hitta dina verktyg mot ångesten. Kanske räcker inte verktygen, låta det passera, meditation eller annat just nu? Att verktyget nu är att våga känna och ta hjälp? Det kanske går i motvind vandra vidare i dina processer om du inte försöker att lösa upp dessa knutar. Du har kommit så långt i dina livsprocesser och det kan vara svårt att passera om du inte har rätt verktyg med dig på färden. Det kan vara riktigt tufft och kämpigt att lösa upp sina innersta känslor och ta hjälp i detta, men det är egentligen bara dig själv som du ska möta. Den vuxna du som ska ta lilla du i hand och hjälpa vidare att gå tillsammans till en plats där ni vill vara idag. Sköt om dig❤️

@Påvägmothälsa jag ledig. Kanonbra av dig att du dragit ner så pass 🙂

Önskar er en fin lördag 💕

@Em och nykterheten Säkert är det pga av all spänning, stress och turbulens som gör det. Det påverkar också hjärnan som går igång och som tar sig olika uttryck. Förstår att du kan känna sorg över att inte vara normal och som alla andra. Man vill tillhöra och ingå i gruppen beteende. Kan känna igen det. För mig var det min självkänsla som spökade, att jag inte skulle bli accepterad och omtyckt för den jag var, utan alkohol. Men den jag var med alkohol var inte den riktiga jag. Visst, jag var kul som drog igång fester och partade, men också rätt trist som kunde börja gråta av känslostormar, som förstorades och förvanskades i fyllan. Egentligen handlade allt om att jag inte accepterade mig själv, tyckte inte jag var värdefull, lätt kunde bytas ut och lämnas. Jag var otrygg i mig själv. Det är här som mina terapitimmar hjälpt mig. Grävt i hur min barndom påverkat mig och format mig till att känna dessa känslor. Att hitta mig själv, vem jag är, mina egna behov och mina värderingar. Att jag duger och är bra som jag är. Jag har gjort om min berättelse om vem jag är egentligen, här och nu. Att massor av känslor som jag haft inte tillhör mig, jag har tagit över andras känslor. Så nu när jag har kontakt med mig själv och mina behov, så är det inte lika viktigt att vara normal och tillhöra längre. Eller rättare sagt jag tillhör för att jag själv tillåter mig att göra det, även fast jag inte dricker. Jisses så mycket bättre jag mår som nykter och det gör även att andra runt om mig också får tillgång till mig nu, jag behöver inte låtsas mer, jag känner mig riktigt normal, mer normal än jag någonsin gjort i mitt liv❤️

@Himmelellerhelvette Hej! Ser att du inte skriver i din egna tråd, vet inte om det är meningen eller att det bara blev så😁

@nybliven.sambo Känner igen mig mycket i det du skriver. Jag tror att den som dricker fokusera på alkoholen. en helg blir en möjlighet att kunna dricka utan att tänka på jobb osv dagen efter. fokus blir inte att ha en mysig helg med familjen o kanske hitta på något roligt. Alkoholen är väldigt skadligt för kroppen och gör att personen blir trött insiativlös och passiv. Min ex sambo satt bara i soffan med sin telefon. fixade inget med barnen eller hemmet, lät mig fixa allt. Jag fick en bild av min framtid men en man som sitter i soffan medans mitt liv rinner ur mina händer. Då tog jag beslutet att lämna trots barn osv. Jag mår så bra just nu när jag boer själv med barnen 🌸

@Flarran Hej, har nu läst nästan alla dina inlägg och vill också jag komma med uppmuntrande tillrop! En sån fantastisk resa du gör, och så generös du är med att dela tankar med oss andra här. Jag har hängt på forumet större delen av året och är en av dem som mår riktigt bra av att komma in hit dagligen och skriva och läsa. Grattis till dina alkoholfria dagar som du fogar till varandra i en lång glittrande rad.
Önskar dig en fin helg, här är det snö och lite blått på himlen.

@vår2022 tack! Den här gången har jag ju inte riktigt spårat ur så länge. Avslutade mitt nyktra år i slutet av augusti och har bara trillar dit ett par gånger, utöver de gånger jag druckit planerat med min kille. Så jag vet inte riktigt om det är hjärnan som behöver landa i balans eller om det bara är effekten av i princip ingen sömn, väldigt lite mat och den stora känslostormen denna vecka. Oavsett så tänker jag att det kommer gå över.

Kroppen och själen kommer ihåg det nyktra året, känns väldigt bekant och otvunget. Har funderat på vad det är jag känner mig så ledsen över (utöver stöket i min relation) och jag har kommit fram till att det är just det att jag nu kommer vara avvikande, resten av mitt liv, att det inte kommer finnas något hopp om att vara ”normal”. Jag sörjer inte egentligen att inte få dricka alkohol. Kanske kommer känslan av sorg över att vara avvikande lägga sig med tiden…

Jag är en person som hjälper andra med sina problem i vardagslivet och genom att göra det behöver jag inte reda ut mina egna, samtidigt som jag har en vilja av att aldrig tynga ner någon med mina problem, aldrig bli känslomässig så jag tappar kontrollen. Jag kan prata i ämnet om det jag tycker är tufft men inte gå djupt på det och gråta ut det utan lägger spärrar på mig, automatiskt, det är inget jag planerar, spärrarna finns där, som att det är fult att gråta eller att jag inte vill att någon ska se mig svag? Jag har på något sätt lärt mig prata om det jobbiga utan att känna det. Som att jag pratar om någon annan när det är mig själv jag pratar om. Jag kan prata om något som hänt mig som barn som är fruktansvärt som om jag vågade ha med mig känslorna när jag pratade om det hade gråtit, riktigt fulgråtit men jag tar aldrig med mig känslorna in i det jag pratar om, ifall känslorna gör sig påminda trycker jag undan dom.

Varför vill jag alltid visa mig stark? När jag inte känner mig stark undviker jag människor tills jag funnit min styrka igen. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att ringa någon när jag är utom mig av sorg, när jag ser på tv att människor har sånna samtal önskar jag att jag hade kunnat släppa den spärren och visa mig svag och be om hjälp genom att någon lyssnar på mig.

Det är vad som rör sig i huvudet på mig denna lördagsmorgon

@Em och nykterheten God morgon! Skönt att du ändå ha kunnat sova 9 timmar. Mina första nyktra månader hade jag huvudvärk av och till och sov rätt dåligt. Det som jag fokuserade på var att jag ändå var nykter med huvudvärk och taskig sömn och att det kommer att bli bättre. Det tar tid för hjärnan att återhämta sig och komma i balans igen efter all alkohol. Men det går över och man får ge det den tid det tar. Passa på att vila och ta det lugnt, en sak i taget😁

Tack @vår2022 ❤️ Undrar varför det är så lätt att se på hur jag ska göra när jag är utanför ångesten men när jag är i den är känslan att det kommer vara så här för alltid?

God lördagsmorgon! Igår var jag riktigt låg och less på att vara sjuk. Tog det lugnt framför brasan och drack en god alkoholfri dryck, så kändes det lite bättre. Önskar trevlig helg till dig!

@Flarran Uppskattar verkligen att läsa dina funderingar kring livet i allmänhet och alkoholberoendet i synnerhet. Lite roligt att jag satt här och åt smörgås med potatissallad och kände mig ganska bra. Jag är annars mer som att jag går på autopilot, igår satte jag fram adventsljusstakar och förberedde barnens julkalendrar. De ska inte bli lidande för att jag är en alkis. Du har inspirerat mig att fundera över min uppväxt och min psykiska hälsa. Har alltid haft tusen saker på gång samtidigt, antagligen för att slippa känna efter hur jag egentligen mår. Vid livskriser som drabbat mig har jag använt alkohol eller sömn för att slippa känna efter. Locket på och tillbaka till jobbet, plikten framför allt. Har aldrig haft nära vänner, det har varit för mycket, lättare att bara ha bekanta som inte behöver komma för nära. Det funkar ju inte så med barnen och jag tycker nog ändå att jag är en bra mamma.

Det här blev längre än jag tänkt mig, men som sagt så inspireras jag av dina texter och insikter. Tack för det. Jag tar tag i dag 1, igen.

@Källarmannen @prinsessa @Natalia Godmorgon vid kaffemuggen. Ligger och vårdar min hals efter ett helt tokigt hostanfall inatt. Tur att jag har en effektiv hostmedicin hemma. Dag 25 idag med två undantag med "budget". Kände mig lite låg igår , sannolikt för att jag är sjuk samt att vi fått ställa in en del planerade aktiviteter. Höll emot att dricka enheter och tog en god alkoholfri dryck. Det går. Det har fallit snö här också och min partner jobbar. Jag kanske orkar skotta men då får jag ta många pauser ! Önskar dig en vilsam lördag prinsessa. Källarmannen , vi tar en nykter lördag tycker jag 😊. Natalia, jobbar du eller är du ledig? Ha det mysigt med missarna hemma!

Har sovit i nio timmar. Vaknar ändå med huvudvärk. Känns som hela veckans känslostorm gjort mig helt tom. Ska gå upp och göra kaffe och se om det går över. Vill helst lägga mig och dra täcket över mig och sova flera timmar till men jag kan inte sova mer.

@nybliven.sambo
Jag vet inte hur det funkar med soc men du kan alltid ringa anonymt och rådgöra med de på telefon för att få reda på mer.
Det är så ledsamt både för dig, era barn och också för honom.
Även om han inte är elak mot barnen och de får mat så är det långt ifrån bra att växa upp med missbruk i hemmet.
De blir försummade och otrygga, han har tappat kontroll och kan knappast vara en närvarande och trygg pappa. Ett barn behöver kärlek och omsorg och trygghet.
De känner av väldigt bra och även hur mamma mår i detta.
Jag tror det är bra att sätta ord på och skadligt att sopa det undan mattan.
Har du någon att prata med och stötta dig?
Du är inte ensam forumet har varit en ovärderlig hjälp för mig i alla förtvivlade situationer jag befunnit mig i.