Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 och jag tar verkligen till mig om det där med att det är mitt ansvar och fokusera mer på mig själv. ❤️

@vår2022 Åh vad du är klok! Tack för att du skriver så fint. Jag tror också att fakta och förståelse för vad som är just mina triggers är nyckeln till att vara helnykter. Jag är också så sjukt tacksam för mitt nätverk av vänner som finns för mig. Oavsett vad som händer har jag så fina vänner och min bror som finns för mig. Jag kommer inte vara ensam. Och även om jag är känslomässigt dränerad så känner jag att jag kommer klara detta.

@Em och nykterheten Om jag uppfattar dig rätt så menar du att du denna gång vill bearbeta mekanismen och förstå pressen du lagt på dig att ”fungera som alla andra”, att kunna dricka måttligt. Att det är det som fått dig att falla tillbaka till att dricka igen. Du funderar på om det kan ge dig bättre förutsättningar att inte pendla i att dricka och inte att dricka. Jag tror det är en väg till stadig nykterhet. Att man förstår hur ett beroende fungerar och hur det påverkar vår hjärna och vårt omdöme. Att ”fungera som alla andra” är falskt och en illusion, att det är tankar om hur man skulle vilja vara och att man samtidigt förnekar sitt alkoholberoende. Det är den alkoholiserade hjärnans tankar, den kidnappade alkoholiserade hjärnans tankar. Man vill inte ta till sig eller kännas vid sitt beroende, för beroendet har bara en uppgift, att få ett rus och mer alkohol. Om man inte själv startar processen att ta till sig och verkligen förstå mekanismen bakom att ”fungera som alla andra” så kommer inte processen att komma till dig eller att startas. För att den ska starta och bli hållbar över tid så behöver man inhämta kunskap om beroende. När jag drack duckade jag all fakta om beroende för det stressade mig för jag ville fungera som alla andra, fast jag misslyckades gång på gång och jag var beroende. Jag var blind, förnekade och hade utvecklat ett undvikande beteende.

Tänker också det bästa du kan göra är att fokuserar mer på dig själv, inte så mycket på din pojkvän. Även om man kan önska att ens partner skulle förstått bättre, stöttat bättre, läst på mer och inte kastat iväg principer om drickandet, så är det bara du som kan styra ditt liv. Ingen annan person kan få en annan att sluta dricka, det ligger hos en själv att göra det. Du tillät saker ske och det ligger på det egna ansvaret. Jag förstår att du känner dig sviken och att det gör ont att han tar avstånd från dig. Troligen finns det en besvikelse hos er båda och det kan vara lite svårt att rodda i när det är så färskt. Tror att om du fokuserar mer på hur du själv ska gå tillväga utan hans inblandning, för tillfället, så kommer du att bli stärkt i ditt beslut. Det stärker också självkänslan att vara chefen i sitt egna liv. Så tro på dig själv och din egna förmåga, du kan själv och det kommer att gå bra!💪💕

Vem sa att det med åren skulle bli lättare?
Var det någon som sa det, och i så fall, varför sa du det till mig för?
Kanske var det din sanning?
För mig är det annorlunda. Rutiner och hjulspår, aldrig några känsloutsvävningar, i alla fall inte några större. Eller det beror i och för sig på, en utsvävning har jag råd att kosta på mig lite då och då, men att fastna i leran och bara spinna med däcken - det har jag inte råd med.
Jag tror alla är olika i sitt tillfrisknande. Och jag har försökt hitta nån att jämföra mig med. Kanske även letat efter någon med lösningen. Svaren. Kraften. Boten.
Ja du fattar säkert.

Nynykter 1 år - leva livets liv.
Nykter 2 år - jag har koll.
Nykter 3 år - nån sa att tredje året var det risk för återfall, för mig funkade det fint.
Nykter 4 år - tugga vidare.

Jag hade skapat mig en fin liten bubbla av drömmar, vardag och ett väldigt tryggt hem som jag trivdes i. Gjort lite utsvävningar i form av att ta lite kurser på universitetet för att försöka omskola mig, eller egentligen bara för att jag va så less på mitt yrke. Men fortfarande med min borg i form av mitt hem. Även om jag bor så pass till att porten ligger mellan två ställen med överförfriskade människor, och med 3 systembolag tvärs över vägen, så har jag aldrig upplevt att det varit några problem. För när jag kommer hem, och stänger dörren om mig, så vet jag att mitt hem är cleant.

Men vafan, vem vill inte utmanas. År 4 söker jag in till en utbildning, kommer in och flyttar. Jättelångt från min trygga borg. Från mitt skyddsnät i form av min mamma. En kärlek.
Jag gör en ordentlig koll av utbildningen och det internat som erbjuds.
De har 4 sidor om alkohol och drogpolicy på internatet.
Utbildningen låter väldigt bra också. Jag är positiv när jag ankommer i augusti för inskrivning, men det ska snart komma att ändras.

Första smset går ut till de boende på internatet. Jag minns det så väl.
"Systembolaget idag, skriv i chatten vad du vill ha!"
Bara för att jag är på en plats där jag inte känner mig hemma, inte har en trygghet, så susar det i huvudet. 1000 tankar.
Hur ska det här bli egentligen? Är dom inte här för att va seriösa, plugga?
Min kyl blir snart överfylld med vin, sprit, öl. Varje morgon som jag öppnar kylskåpet så ser jag detta elände. I min korridor är det inte fest, men det finns en person som definitivt har problem. Hen går till andra korridorer och dricker natten lång. Varje eftermiddag korkas det upp, festen verkar sedan sluta runt 01-03 tiden på natten.

Min sömn blir rubbad av att bo med andra som stökar runt till sent på nätterna.
Jag är för gammal för det här. Jag känner att jag är så jävla ensam här borta - all social aktivitet sker med ett glas i handen. Det är som att jag bor med 30 stycken Dee:s i alla dess former och varianter, alla stadier med riskbeteenden till starten på sjukdomen, och hela händelseförloppet far omkring här utanför min dörr.

Jag låser in mig på mitt rum. Tyvärr kliver jag rätt ut i miljön jag valde bort för nästan 5 år sedan, varje gång jag måste gå på toaletten.
Hemma är jag ensam också. Jag umgås sällan med andra, utan min sociala kvot fylls via arbete eller studietid på universitet. Det är förvisso likadant här, men den här ensamheten syns utåt på ett helt annat sätt, vilket får mig att känna mig annorlunda, skambelagd. Och konstig.

Mina tankar kretsar kring alkohol, men kanske främst kring hen jag bor tillsammans med och hens alkoholintag och beteende. Det påminner om mig själv. Vilket är sorgligt då hen är ung.
Jag har fått en del ångest som följ av min boendesituation, och att utbildningen inte alls är vad den gav sken av att vara, samt att jag känner att jag inte riktigt passar in.

Så jag vet inte, om tid är relevant i ett tillfrisknande faktiskt.
Ibland ifrågasätter jag om jag över huvudtaget är det minsta frisk, eller om jag bara byggt ett luftslott där hemma.
Ibland är man så jävla stark. Stolt och stark.
Kan det inte bara få vara så hela tiden?
Och om det inte får vara så hela tiden, ge mig en jädra lucka att kunna få smaka på den känslan lite då och då i detta dårhus.

Ps. 4 sidors alkohol och drogpolicy - man borde ha fattat att internatet haft grava problem som måste ha detta uppklistrat överallt. Korkat av mig att tolka det annorlunda.

Ikväll var jag bjuden på glögg hos en vän. Jag kom tidigare och hann berätta för henne innan de andra kom. Det var skönt. Jag blev återigen så väl bemött. Vilket nätverk jag ändå har! Drack alkoholfri glögg som jag egentligen glllsr bättre än med alkohol. Så trevlig kväll, massa snack och skratt.

När jag var där så ringde min kille. Han var på väg hem från sin resa. Och undrade om jag kunde komma över även om han skulle landa sent. Och barnen skulle inte komma förrän senare i helgen. Så nu sitter jag och dricker kaffe i hans soffa och kollar på Bonde möter Fru. Känner mig vemodig. Vet inte hur diskussionen kommer att spela ut. Känns nästan som om jag är tom på känslor efter den här veckan. Som om jag använt upp alla och måste vila och ladda om.

@Påvägmothälsa Krya på dig!
Haft en tung arbetsvecka, mkt jobb denna vecka, vilket är en krockkudde för mig. Äntligen helg! Ska bara ta det lugnt och kolla serier och mysa.

Önskar mina fina kaffekompisar en fin helg!

Vänta nu, du kanske är 57? I vilket fall så är det bra att bli utvald även vid den åldern…👍

@Se klart Oavsett hur det går så är det ju kul att bli utvald som en av två när man är sextio!
Hoppas du känner att du kan fatta ett bra beslu.🙏🏻❤️

@Andrahalvlek Det är ett väldigt bra mål! Många jag känner som har övervikt har också problem med knäna… menade inte att du ska gå ner 40 kilo!
Lycka till med ditt nuvarande mål!❤️👍❤️

@finalina vet du vad? Det känns som om det är mig du beskriver. Inget alkoholsug men då och då blir jag så full att jag blir gränslös, berättar intima sexuella detaljer för folk jag knappt känner, är närgången, flörtar ohejdat, är ofantligt dryg mot killar och sedan har jag grov ångest i evigheter efteråt. Jobbfester är det värsta då jag måste möta kollegorna på måndagen efter.

@Se klart @Himmelellerhelvette Tusen tack för att ni skriver! Jag känner mig så ensam i det här just nu. Är på dag 4 nu och känns som jag har influensan men tror det är abstinensbesvär. Har bestämt mig för att sluta för gott nu, men det känns lite svajigt. Kommer behöva skriva här mycket för att klara mig igenom detta. Förra gången klarade jag drygt hundra dagar sen började jag så smått och sedan i maj har det varit mycket hemmadrickande. Därav abstinensen. Jag ska ta mig igenom denna fas och försöka arbeta med mig själv igen, definiera varför jag dricker och vad jag kan göra åt det. Uppgiven och liten idag. Tack för att ni finns här!🌸

Klokt att du funderar, inte bara för egen del. Jag har inga egna barn men jag har vuxit upp med en kompis vars mamma var alkoholist. Jag önskar ingen den barndomen. Det var så många saker barnen skulle dölja för sin omgivning, som man inte fick prata om, som föräldrarna skulle dölja från barnen. Min kompis präglades för livet av den uppväxten och hennes syster likaså. Kan du, så låt barnen växa upp utan alkohol. Det finns inga positiva saker med missbruk.

Bara lite potatissallad och solen började sakta att skina lite smått i sinnet igen. Har ju inte fått in någon rutin på att äta och sova på fasta tider som kroppen tydligen önskar sig mest av allt just nu. Det märktes tydligt alldeles för en stund sen. Tankarna blev allt mörkare och mörkare, där jag låg i min säng och hoppades att få sova en liten stund. Då kröp alkoholdjävulen fram igen ur nåt hörn och verkligen gav järnet för att jag väl helt enkelt bara skulle ge upp kampen och som en slav ynkligt ge mig iväg till bolaget, vilket jag gett mig fan på att inte göra..

Jag satte mig upp i sängen och funderade över tillvaron och kom på att fast klockan nästan var halv tre på eftermiddagen hade jag inte kommit mig för att dra upp persiennerna i rummet som jag brukar göra det första jag gör när dagens morgonljus börjar visa sig. Nu är detta gjort, dock lite sent och i skymningstid – men ändå...
Försökte komma på varför jag inte kände mig nöjd och glad.

Tankarna gick runt, runt i cirklar och liksom bara producerade negativa prylar och de enda minnen jag kunde frammana var sorg, saknad och elände av alla slag. Himlar vad mörkt det blev i mitt inre sinne. Sedan gick jag runt här i lägenheten och tänkte på min far och hur noga han alltid var med att det skulle lysa i huset för hemtrevnadens skull, vilket jag helt enkelt hade glömt bort.

Nu är ljuset tänt och funderade just i denna stund på om man skulle ta fram adventsljusstaken även detta år, och kanske även när det blir dags för jul att ta fram den mini-gran som farsan köpte på en stormarknad för många år sen. Han tyckte den var så trevlig, och jag skämtade mest med honom och kallade julgransprydnaden för en gammal risig flaskborste, vilket inte uppskattades. Den skulle sen fram varje år.
Det här är ju kul, det att tänka på roliga minnen.

Tar mig nu en sked potatissallad till och en slurk av den nyss öppnade julmustflaskan och tänker på barndomens lite mer glada stunder. Nu är stämningsläget helt förändrat. Sitter och tänker på hur kul man tyckte det var med tecknad film förr. Har en massa film på DVD som jag för många år sen förde över från VHS-band. Tror jag tar och tittar på en film, precis så där som farsan alltid gjorde och väl skingrade sina störande tankar med. Han hade ju inte fel i allting, det är roligast när det är skoj och det behöver inte alltid vara så märkvärdigt.

Jag har inte fått kläm riktigt på det här med julmust än, men har ju en månad på mig att öva på tills det är dags att fira Kalle Anka, vilket jag även tycker är lite kul med tanke på att denna tecknade figur från Amerika väl inte direkt är helt synonym med ett riktigt julfirande i detta land liksom. Håller upp julmustflaskan mot taklampan här i köket och tar mig en titt på dess etikett som föreställer en tomte bärandes på en julgran. Har än en gång fått julkänsla några veckor för tidigt. Men det är man nog inte ensam om kan man tro. Den här musten var inte så dum.

Kommer ihåg faster som var en riktig juldiggare när man var en liten grabb. Där dög det inte med någon kinesisk minigran i plast inte. Nej, riktiga grejer från skogen skulle det vara och levande ljus var också standard varje gång. Minns nu gamla trötta farmor som inte sa så värst mycket men var trevlig ändå. Tar mig en sked potatissallad till, det här var ju skoj det att tänka positivt en stund. Det får man nog göra lite oftare. Poff! Där försvann visst alkoholdjävulen iväg också...

Ha det gott!

Hejsan! @Se klart,
Kul att du tittar förbi, satt och skrev lite för en stund sen som du ser.
Detta för att väl förhöja mitt stämningsläge på ett naturligt sätt.
Nu känns det rätt okej igen.
Kämpa på kompis!

Vilken underbar soluppgång jag fick beskåda i morse. Satt i bilen på väg till annan ort för jobb och bara Wow🌅Har ju knappt sett solen på hela november.
Fredag idag och det behövs kan jag säga, jag är så otroligt trött idag (inte konstigt med vädret som varit iofs) och jag ser verkligen fram emot en helg till att bara vara.
När jag satt i bilen började jag tänka på om jag skulle ta fram utebelysningen och kanske börja göra lite adventsfint och en tanke började ticka och pocka efter min uppmärksamhet, jul, mysigt, julmusik, stämning, glögg… och det var inte den alkoholfria varianten som lockade. Jamen det är väl själva fan att den ska titta in också. Snoppade av tanken tvärt och börja tänka på annat. Där fick du, håll dig borta från mig, din orm.
Var och handlade på hemvägen, det blir kycklingwok här hemma idag och i glaset blir det Julmust light. Min mobil kommer snart explodera av alla sms och Mail om black friday erbjudanden, ge mig ro.
Önskar er en skön vit helg✨

Hej @flarran
Efter att ha hängt här på forumet snart fyra hela år, så är min erfarenhet att det har stor betydelse för nykterheten- att hänga kvar här. Oräkneliga gånger har jag sett/läst om de som kämpar på bra- sen släpper taget/slutar skriva.
Börjar dricka igen- kommer tillbaka.
Jag är en stark förespråkare av att söka hjälp inom vård eller AA. Men om forumet passar ens personlighet och situation- så är det ett sätt som fungerar för en del, rent av många? Jag har ju ingen statistik.
Jag tänker ibland själv att jag ska sluta läsa och skriva, men jag har nu vänner här sedan flera år, och ibland tänker jag att vi gamlingar man göra en liten-marginell insats för de som är nya.
Mitt budskap är; häng kvar, läs och skriv. Det har visat sig hjälpsamt för många! Kämpa på 💪🏻

Varmt välkommen till Alkoholhjälpen @LindaB23! Vad fint att läsa att forumet är hjälpsamt för dig och inspirerar dig! Du har verkligen en stark motivation att sluta dricka, du fortsätter att kämpa trots att det är tufft just nu. Du beskriver flera abstinenssymtom som låter väldigt jobbiga och obehagliga. Det är såklart du som bestämmer hur du vill göra, men vårt generella råd vid svåra och jobbiga abstinensbesvär är att uppsöka akutsjukvård för att få hjälp. Du kan läsa mer här: https://alkoholhjalpen.se/akut
Sköt om dig!

@Lia111 Välkommen hit till forumet! Vad modigt att du skriver här och berättar om din situation. Din mans drickande har pågått under många år och du märker hur du och eran relation har påverkats och förändrats av det här. Du har kommit till en punkt där du inte orkar ha det så längre och försöker hitta kraften att ta steg därifrån. Vad klokt att du vänder dig utåt och söker stöd! Fortsätt gärna skriva och dela med dig av dina tankar och hur det går för dig. Starta gärna en tråd och berätta mer, om du vill. Då kan andra följa dina tankar och ge stöd och råd längs vägen. Oavsett, välkommen hit och hoppas att forumet kommer vara hjälpsamt för dig!

Hej @Amanda1664!
Du funderar verkligen mycket kring din partners drickande och du sätter så konkret ord på hur det påverkar din situation. Alla saker du låter bli att göra på grund av det, all oro som finns.

Vad klokt att du tar de här funderingarna på allvar och söker stöd i det! Att prata högt kan hjälpa att komma vidare i riktning mot ett beslut. Skriv gärna hur du tänker och känner. Det finns många här som kan känna igen sig och stötta!

Det är fint att det finns lite hopp och jag är i samma läge som du. Levr på hoppet. Jag tror att erkänannde och tydlig och rak kommunikation är ett botemedel i detta.
Håll fast i vad du vill!

Hej!

@ISE,

Har läst om din kamp mot alkoholbegär och tycker att du kämpar på bra, för vet hur det är när det känns alltför allmänt jobbigt.

Kämpa på kompis!

Hejsan @ISE,

Starka berättelser och reflektioner kring ditt drickande som du beskriver. Hoppas att du mår skapligt bra idag och klarar av att vara nykter. Det var förresten bra att du skrev för jag började nyss att tappa lite i fokus här och tänka på julen och vanor kring den. Nu så var det inte flaskor direkt som hägrade i tanken. Utan något så ”oskyldigt” som likörkonfekt, som jag tyckt om ända sedan jag var riktigt liten och fick såna askar av min gamla mormor som då varje år åkte på Ålandsbåten och där handlade taxfree-prylar.

Hon drack tydligen inte mycket alkohol själv då hon brukade byta ut sin flaskranson mot cigarettlimpor med väninnor och sen ge dessa limpor till min mor som var storrökare på den tiden. Godis som likörkarameller i storpack, som jag brukade kalla för ”vattenkarameller” var min stora förtjusning, åtminstone till innehållet.

Minns att min far inte gillade att jag var så förtjust i likörkonfekt. Han misstänkte väl tidigt att jag hade ärvt alkoholgenen efter min farfar. Så mitt sug efter sådana karameller till jul får jag nog nu se som en stark varningsklocka att jag inte är frisk från beroendet alls ännu. Slutade ju egentligen att dricka alkohol på grund av kroppsliga problem åt njurar och urinvägar.

Har just varit in på din sida och läst om din problematik och du kämpar verkligen på bra. Den som har exempelvis barn att leva för den har ju en stark drivkraft, det vet jag från egen erfarenhet av hur betydelsefull jag var för min mors kamp att stå ut med sin bipolära sjukdom. Det jag funderar på är hur du mår psykiskt de dagar du känner dig må som allra bäst och vad det är som triggar dig.

Har du funderat på din egen uppväxt, känslor och minnen och eventuellt bearbetat dem genom att se det som har varit, mer som att det är ett minne att få förståelse av idag. Minns du varför du först började dricka över huvud taget och när du först kanske började använda starka drycker mer än du kände var riktigt bra. Kom det hela smygande liksom vid höga stresstoppar eller kände du som jag en plötslig förälskelse i känslan att vara avslappnad och slippa tänka så mycket under berusning.

När jag tänker tillbaka på alkoholbruket som jag har haft så ser jag det i mycket vara ett symptom på min problematiska underliggande psykiatriska problembild. Hade jag inte fastnat för alkohol så hade det lika väl kunnat bli starkare grejer tror jag. För när jag som ung någon gång var utan något att dricka snodde jag ibland lugnande piller av min mor. Så har nog testat det mesta av sånt också. Men slutade med sånt då jag efter en rejäl egen dosering fick någon märklig allergisk reaktion med kliande utslag på kroppen av tabletten Stesolid tror jag det var.
Numera använder jag lugnande tabletter sparsamt vid behov. Har liknande piller utskrivet på recept.

Hur som helst, tack för att du skrev lite, hade tänkt att lägga ned skrivandet ett tag då jag kände mig fri från alkoholsug innan jag började tänka på likörkonfekt och beroendet började att smyga sig på. Det var allt tur att man fick för sig att börja skriva av sig mer ingående här på forumet. För det här med alkoholbruket har jag inte direkt varit öppen med ens inför psykiatrin, fast de fattar ju grejen ändå liksom. Då de väl sagt ord som undanröjt alla tvivel om något annat. Hade trots mitt mående en motvilja att tala ut om hur jag mådde, men har där varit öppen om de flesta av mina inre tankar.

Kämpa på kompis!

Jag har inte träffat min pojkvän än. Han ville inte träffa mig i början av veckan och han har nu varit på resa. Våra helgplaner som handlade om att jag skulle möta upp honom på hans resa har han ställt in och kommer hem sent på kvällen. Då har han sett till att han har barnen vilket begränsar våra möjligheter att hitta tid att prata.

Det är så många frågor som snurrar i mitt huvud, första gången vi hade alkoholdiskussionen gjorde jag en KBT behandling via nätet - är det inte konstigt att han inte läste på vad det var vi stod inför då? Andra gången vi hade alkoholdiskussionen och jag öppet erkände att jag har alkoholproblem och tog ett nyktert år - varför hjälpte han inte mig mer att hålla mig alkoholfri? Redan innan året var slut så var han ju högst delaktig i att planera att jag skulle dricka, han t.o.m. föreslog att jag skulle ta paus i året. Redan de första veckorna i den pausen så var han högst delaktig i att kasta principen om antal glas och tillfällen överbord.

Men nu, när mina alkoholproblem, som ändå är kända sedan tidigare, uppträder igen för att jag inte kan hantera måttfullheten - då är ett helt mitt fel att allt havererar. Såklart ansvarar jag för mitt eget drickande men han hade kunnat stötta mig så mycket mer. Såklart att jag ansvaret för lögnerna men han har inte läst på om hur alkoholism fungerar. Han vägar att acceptera att lögnerna är en delmängds av sjukdomens aktiva fas. Han tolkar lögnen som ett bevis på att jag inte älskar honom tillräckligt och jag känner mig oförstådd, skuldbelagd och pressad att presentera en plan som behöver vara tillräckligt bra för att han inte ska lämna mig. För mig rimmar allt detta ganska illa med löftena om att han skulle finnas vid min sida och hjälpa mig. Jag känner mig också sviken. Och varför såg han till att ta hem barnen redan ikväll så han inte hinner reflektera, läsa på information eller ha tid att prata med mig? Är den gemensamma framtid som vi planerat så oviktig för honom att han inte kan lägga ner den energin för att förstå och komma fram till hur han vill göra? Det gör att jag känner mig otroligt sviken i den situation jag behöver honom som mest.

Han ringde precis och jag känner mig mer ledsen efter att ha pratat med honom än innan. Även om han inte sa ngt elakt utan sa att han älskar mig, att jag är jättefin, att han vill att jag ska må bra.

@Milady Bra! Håll emot, känslan släpper ju efter ett tag. Så väldigt tråkigt bara..
Men vi håller i, en dag i taget!

God förmiddag. Vi har precis gjort en sån där grej som man drar sig för ( i alla fall jag). Kollat hastighet på, och ändrat, vårt bredbandsabonnemang. Puh! Önskar god och glad fredag på er