Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek 😂 haha för ledstjärna! Men ok, jag är stolt och fortfarande förvånad. Trodde också att det var omöjligt, men min nya vikt landade på 6 kg under gränsen för övervikt! En vikt som jag inte har haft på tjugo år och inte alls satte upp som mål. Och det har hållit nu i ett år! Gick ju upp ett kilo när jag var förkyld o åt glass men tog genast tag i det och är nu nere igen. Som sagt, det är det stenhårda beslutet som gäller. Utan undantag. Hejar så himla mkt på dig, @Andrahalvlek, du är så bra på gång!

Hallåj!
Och kul att se dig @Källarmannen 🙂

Idag börjar jag lite senare och det är skönt att ha lite tid innan jobbet. Ska passa på att åka och handla lite.
Lovar mig själv att låta bli enheter ikväll.

En ny fin dag ❤

Alltså,
Jag flyttade ut i söndags medans han skrev att jorden inte gått under bara för vi gjort slut.
Igår kväll började han höra av sig när jag sa att jag tömmer landstället nästa helg istället för denna helg.
Han ville verkligen ta det nu i helgen (för att träffa mig) men gick med på att köra nästa.

Imorse skickade han en video till mig där han sa att det är så tråkigt att det blivit såhär, att vi ju älskar varann men inte lärt oss förstå varann. Att vi ju precis hade en fantastisk spahelg och att vi skulle kunna åka iväg i helgen igen tillsammans och ha det bra och prata om allt. Att vi inte lärt oss varandras kärlekspråk osv.
Han förnekar fortfarande att det är alkoholen.
Och hur fan har han mage att komma och tjata på mig efter två dagar- han har ju fått som han ville, han bor själv och kan dricka när han vill.

Jag funderar på att inte svara alls. Svarar jag vad jag känner, helt känslomässigt kommer han ju fortstätta be och böna och säga att han gör allt jag vill. Svarar jag inte hör han nog av sig ändå..

@Se klart Tack för att du delar med dig av din kunskap ❤️ Jag delar din åsikt att det forskas för lite på kvinnor generellt, och att okunskapen både inom vården och i allmänhet är för dålig. Just klimakteriet, eller snarare förklimakteriet, kom som en kalldusch för mig. Eller varmdusch snarare 🤣

Kram 🐘

Hej bambi123!

Jag har läst hur du har det och känner igen hur det är att ha en mamma som inte fungerar normalt, min hade bipolär sjukdom och var ofta djup nedstämd på grund av sin sjukdom (manodepressiv) sedan jag var väl en sex år när hon första gången drabbades av psykos och fick åka till en låst psykiatrisk avdelning och få mediciner utprovade som fungerade si så där. Men hon var under min uppväxttid inte någon helt fungerande mor om man så säger.
Hon gjorde dock så gott hon kunde, men låg ofta mest och grät vilket var mycket tärande på mig psykiskt som barn och ungdom.

Hon brukade väl ofta de sita åren säga till mig stanna hemma så länge jag lever och det gjorde jag, men det var inte bra för mig, jag fastnade på något sätt i min utveckling. Farsan var även han trogen och var på plats så länge hon levde ända tills hon avled av ålderskrämpor. Min far brukade säga - att har man levt tillsammans i goda tider så lämnar man inte en människa bara för att den kanske har blivit sjuk.

Men nog tärde det även psykiskt på honom, det var väl därför han så lätt frustrerat vrålade rakt ut och gapade och skrek så ofta som han gjorde för till synes minsta småsak. Det är inte lätt att leva ihop med psykiskt sjuka människor. Tror för övrigt inte att någon människa blir missbrukare om det inte finns en hel del psykiska problem i grunden som måste lösas med psykoterapi och kanske mediciner av olika slag.

Men din mamma har ju ett missbruk, och då måste hon försöka att ta tag i sitt missbruk på riktigt och försöka att göra sitt bästa för ta emot den vård som går att få och att kanske få mediciner mot ångest, eller vad det nu är hennes underliggande problem är. Men det är inte meningen att du och dina barn ska behöva att psykiskt lida i av vad det verkar vara, en ständig negativ stress och press, vilket är rent hälsovådlig på sikt faktiskt.

Så du får nog försöka att vänligt men bestämt försöka att se till att hon om hon inte redan är inom en psykiatrisk vård försöka att få med henne in på en lämplig behandling och en psykiatrisk utredning. Är det alkohol som är hennes drog så finns det ju antabus vilket gör att hon inte kan missbruka av rädsla för de effekter som denna medicinering ger.

Men det är då viktigt att det är någon från exempelvis hemsjukvård som kommer hem till henne och ser till att hon verkligen tar tabletten ifråga. Sedan behöver hon säkert både lugnande medicin och sömnmedicin av den art läkare anser vara lämpliga. Hoppas ni kan få din mamma till rätt vård så att ni kan få en någorlunda vettig relation.

Kämpa på!

@Natalia @prinsessa @Källarmannen Skön onsdagsmorgon efter en utsökt middag igår, och att jag höll min budget på tre enheter. Vi behöver inte checka ut förrän om en timme så vi pausar lite på rummet. Källarmannen, det är bara att fortsätta kämpa, vi stöttar varandra. Prinsessa, mörkret är jobbigt, håller med dig. Vi får lysa upp tillvaron på andra sätt. Tack för gratulationer Natalia, jag tycker om att fira min födelsedag 🙂

God morgon!

@Vinägermamman, @Kennie,
Nog är det sant att alkoholnostalgi är förrädisk. Man minns bara det lilla positiva som kanske fanns ibland till viss del och saknar sånt och förstorar upp såna känslor mer än vad det egentligen var värt. För biverkningarna av olika slag om man så säger, de väger då inte alls upp när man som nykter helt logiskt kan granska det dryckesbeteende man har haft genom åren.

När det gäller förkylningen så är det ”ta i trä” som man säger nog en en lättare typ av förkylning som mest har gjort att jag känt mig lite ruggig och fått sätta på mig en extra tröja och ett par mjukisbyxor och går omkring i tofflor inne nu. Nyser väl lite då och då, men är inte så värst snorig och så i alla fall, tempen är väl skaplig den med. Men är väl lite matt så träningscykel är inte aktuellt just nu. Tror att kroppen nog uppskattar det här med att slippa kämpa med att bryta ned en massa alkohol.

Vad jag reflekterat över som nykter de senaste veckorna är väl kanske att jag har haft möjlighet att tänka lite mer redigt och på något sätt liksom kunnat bekanta mig lite med mig själv så att säga. Det att jag sparat en hel del pengar som jag blåst bolaget på är ju också positivt. Har faktiskt tagit ut några tusen spänn i kontanter nyligen som jag kanske köper mig någon kul pryl för inför jul med. Tar kanske en sväng i taxi och köper en bättre skrivare eller lite lyxigare hörlurar, vi får väl se.

Men annars så har jag inte märkt så mycket än, är väl som vanligt allmänt orkeslös, lätt nedstämd och ofokuserad på grund av mitt psykiatriska grundmående. Men tänker inte dagligen så där tungt självdestruktivt jämt och ständigt i alla fall. Det kanske har varit bra att jag har vågat att skriva av mig lite här på forumet kan jag tänka. Men jag har ju genom att fokusera på skrivandet inte hunnit att skapa så värst mycket musik, vilket jag ska försöka att komma igång med när jag känner mig lite mer i form, så får väl hoppas att man får lite inspiration när snuvan är avklarad.

Sitter och dricker ett glas med kosttillskott med en massa vitaminer. Funderar på att lite senare idag gå till matbutiken och handa mjölk, yoghurt, bananer och kanske någon grapefrukt som ju är bra mot snuva liksom. Men nog känns det knepigt att ta sig förbi jul och nyår som kommer framöver, och detta utan att av gammal vana bara köpa starka drycker som jag har skrivit om. Kanske klarar man av även detta, men lite orolig är man ju...

Men har märkt att en rätt söt jordgubbsyoghurt jag gillar även gör det lite lättare att stå emot tankar på en tidigare likör som man haft i jultider. Hade ju hoppats på att gå ner lite i vikt genom att inte dricka en massa öl och sånt, men då har man ju frossat på godis och bullar i stället som lite tröst, så rent viktmässigt står man och stampar på 103 kilo i alla fall. Tänker att det väl trots allt är bra mycket bättre med lite sådana onyttigheter än att bara sitta och halsa diverse alkoholhaltiga drycker.

Ha en fin onsdag!

God morgon på Er alla. En onsdag ligger framför oss, och den blir fri från enheter 💪 Trillade dit lite igår, inga stora mängder men det blev kanske 3-4 enheter. Så dumt, men det gick på autopilot på något knepigt sätt. Märkligt hur alkoholdjävulen lyckas rättfärdiga några stänkare😡 Men nu ser vi framåt 💪💪

Hej,
Du har kämpat för din mamma och tagit stort ansvar som egentligen är hennes eget. Jag tycker du gör helt rätt att kräva att hon är nykter om hon ska umgås med dig och dina barn och att annars inte ha kontakt. Att skydda dina egna barn är viktigast. Ta hand om dig! Och bra att du skriver. Här finns mycket att läsa och lära om beroende och medberoende.

Godmorgon @Ny dag ! Härlig läsning! Du ångar på och staplar dagar😊. Tänkte på det du skrev häromdagen, att det är nånstans här du brukar tappa det, just för att det går så lätt och att du därför tappar fokus. Skulle du kunna reflektera och repetera, som ett mantra, de positiva du upplever nu, ex vis mer skärpa, piggare osv. Tänka de där tankarna flera gånger om dagen? Eller kan man på annat vis behålla fokus?
Önskar dig en fin dag🤗

Hej,
Tror också det är klokt det där att styra vilka tankar som får utrymme. Beroendet försöker klä sig i en form som du kan acceptera när du funderar över hur goda olika drycker är. Men om det bara handlade om att alkohol är gott skulle ingen av oss bli beroende.. Och är det värt att offra sitt mående och sin hälsa bara för att något är gott? Det finns ju så mycket gott vid jul som är mindre farligt. Gräddnougat, ischoklad, kakor, julmat. Styr tankarna dit när suget gör sig påminnt och undvik alkoholnostalgi, den är förrädisk och leder åt fel håll tror jag.

@Tröttiz
Tack för dina ord. Jag är också glad för att du landar väl i ditt nya liv.

@Snödroppen
Tack för dina ord. Det är verkligen snällt att lyssna på kroppen och sig själv.

Jag har börjat på ännu ett nytt kapitel igår.
Skulle testa ett ny yogaform och det var mer fysiskt än vad jag visste. Tur att jag tränar styrka regelbundet, för annars skulle jag nog inte orkat. Fast det är ju också ok, om man inte orkar. Men jag gillar inte att vara den som sticker ut som ett slags ufo.
Jag går till en "lyxig" studio när jag egentligen borde spara dessa pengar. Det är alldeles för dyrt för min nuvarande lön. Men igår så förstod jag att jag ska unna mig det här ett par månader till. Sparandet kan vänta.
Det var det så fint. Yogaläraren pratade så klokt om att vara i nuet. Om allt kaos som är därute. Och sättet som hon undervisade på. Och korrigerade mig. Det fick mig också att börja fundera på en gammal dröm. Om att bli yogalärare.
Men inte nu. Jag har flera projekt utöver arbetet under 2024. Och det räcker.
Jag ska unna mig och njuta av yogan. Det är nu som jag lever. Och yogan är som balsam för själen.
I den studion behöver jag bara mig själv som bästa vännen. Jag behöver inga nya vänner. Jag hälsar och småpratar med någon ibland. Men där är de flesta högpresterande. Som även jag har varit. Jag är där, bara för min egen skull.
Och jag blir påmind om att vara tacksam, att jag aldrig blev den där skådepelaren vid teatern som jag drömde om. Och arbetade för.
Jag sa nej. Under min process att söka scenskolan. Och i ett tidigare yrke då jag var i branschen och fick osmakliga förslag från gubbar. Jag är så tacksam att jag är en anonym människa.
Som kan leva mitt liv helt ifred. Det är ett kaos därute. Och jag vill inte vara en del av det.

Varma kramar till er alla ❤️

Godmorgon!
Bra påvägmothäsla med en hållbar plan!
Nu är det snart iväg på jobb och det är alltid en krockkudde för mig vad det gäller enheter. Känner mig pigg, eller nåväl, ganska pigg, men det är på grund av mörkret.

Önskar er en fin onsdag så vi ska skapa!

Godmorgon @Rehacer ! Jättebra jobbat med 2 dagar 💪🏻. Hoppas du sovit gott och känner dig piggare idag. För mig vände måendet snabbt nu. Jag har haft sug ett par gånger, men jag lyckades avleda mig. Jag har ersatt A med te nu. Passar bra denna årstiden tycker jag. En annan sak är daglig motion.
Hur tänker du, vilka utmaningar ser du? Har du tänkt ut några strategier? Förstår att det är tufft med heltidsjobb och 2 extrajobb. Finns det något du kan ta bort? Kan du skapa tid/utrymme för dig själv, för det är klart att göra denna omställningen tar kraft. Kan din man stötta dig?

Nu kör vi på och håller i! Kram 🤗

Godmorgon @Flarran ! Hoppas inte det var jag som smittade när du hälsade på i min tråd häromdagen😜. Isåfall fick du en lättare förkylning. Min gick från näsa, till hals till djävulsk huvudvärk för att nu på femte dagen klinga av med rethosta. Konstigt och ovanligt men jag har varit pigg och full av energi. Hoppas du snart är frisk igen också😤

Läser i ditt senaste inlägg och tänker på det Vår2022 alltid brukar säga, ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Med det menar hon att om du tänker ”vad tråkigt att inte dricka likör, det är ju så gott” blir det en sanning i din hjärna. Att istället träna på att tänka på de positiva effekterna av att avstå A. Har du reflekterat över vad du tycker har varit bra under de här 6 veckorna?

För övrigt är du ju en riktig stjärna på att skriva!

Sköt om dig och Gute Besserung, som man säger på tyska. Kram 🤗

@Varafrisk STORT grattis och väl kämpat💪🏻🙌🥳 SOM du har varit långsiktigt målmedveten. Vilken kämpe du är. Fallit många gånger och rest dig och hoppat upp på hästen igen. Aldrig gett upp. Du har klarat detta trots den tuffa situationen för din dotter. Och mitt i dina egna utmaningar har du ändå stöttat så många, däribland mig❤️
Är ofantligt glad för din skull. Kram 🥰

Brottningsmatch i hjärnan. I ena ringhörnan är logiken redo, vältränad och stark i ett strukturerarat och logiskt tänkande. I den andra hörnan har vi känslan som är redo att visa upp alla dess olika förmågor att med listiga tanke-vridningar och försköningar och bortseende av verkligheten, för att få ägaren till beroendehjärnan på fall i matchen som handlar om att lyckas vara en helnykterist.

Man kan verkligen påstå att det vissa dagar pågår en kamp mot att ta upp alkoholbruket igen som jag har haft i så många år. Har som helt nykter i över en månad hunnit granska och sortera mycket av mina tankar, känslor, minnen, drömmar, fantasier med mera och så smått börjat att liksom se konturerna av vem jag kanske är som nykter.
Men alkoholsuget kommer och går titt som tätt och det är verkligen som många säger, att känslan för att dricka är en lurig grej som utan tvekan vill dra en tillbaka till det träsk som utan tvekan till sist förgör den som helt tappar kontroll när en butelj korkas upp och man då inte kan styra alls över intag av alkoholhaltig dryck.

Har upptäckt att jag börja att att slappa lite och det pågår så här när det närmar sig jul en inre dialog inom mig att, inte kan det väl vara farligt att köpa bara en flaska 17 procentig gräddlikör med whiskeysmak till julen som uppmuntran och lite godis. Det kan väl inte vara så farligt, nu när du har visat att du kan vara utan alkohol i över sex veckor som du ju inte trodde för bara ett par månader sen, men då vet jag ju hur det blir om jag väl går in på bolaget.

För då lockas jag att köpa mycket mer, det blir då som vanligt en massa starköl av olika sorter samt vin och sprit.
Då jag nu är lite förkyld så finns det även tankar på en örtlikör av typen Jäger som smakmässigt för mig påminner om gamla tiders hostmedicin i smaken. Tänkte för en stund sen att en liten kontrollerad slurk ett par tre gånger under dagen för halsen skulle kunna fungera som hostmedicin. Men förstår att de är alkoholdjävulen som härjar inom mig.

Vet ju även med mig hur det blir, för när det gått ett par timmar så är den flaskan tom och jag är då rätt omdömeslös och känner mig då garanterat misslyckad och värdelös och sedan går jag väl lös på ölen och sedan så är karusellen igång som vanligt. Min kropp tål inte alkohol, levern och njurarna kan inte med något större alkoholintag längre.
Så jag måste försöka att vara helnykterist om jag ska kunna överleva rent medicinskt sett. Detta är en kamp ska ni veta, men jag kämpar på så gott det bara går, men visst kommer alkoholsuget över mig titt som tätt dagligen.

Kämpa på vänner!

Hej Nöjd57!

Du har då hamnat i en svår sits kan man säga, jag tror att du är alldeles för snäll. Det är fint och bra att vara snäll. Men att var så självuppoffrande att man själv lider av det hela som du verkar göra. Då är det skadligt och nedbrytande för ditt välbefinnande som måste komma först om du ska kunna må bra och verkligen kunna säga att du är nöjd på riktigt.

Bara att du skriver här på forumet säger faktiskt att du är allt utom nöjd med den situation du befinner dig i.
Du måste börja ställa krav på att din nya sambo verkligen visar att hon vill vara dig trogen och inte ha flaskan som sin ”bästa” vän tror jag. Min farmor som levde tillsammans med farfar under hans aktiva missbrukarår som han hade i flera år som ung och medelålders tills hans mage satte stopp för drickandet, det skadade både min far och faster psykiskt under deras uppväxttid och gjorde dem till mycket nervöst lagda människor.

Min faster var kristen och helnykterist, men fastnade så klart som så ofta vilket många barn till alkoholister kan göra i sin tur hos en alkoholiserad man. Han levde uttryckligen endast för sin hustru och dotter, men kunde aldrig släppa drickandet helt. Min faster var en mycket viljestark person och övervakade min farbror i princip dygnet runt för att farbror inte skulle dricka något starkare än högst tre folköl per dygn.

Hur det fungerade med den saken vet jag inte. Men de båda gick helt under sina för arbetsliv aktiva år alltid på socialbidrag tills de fick garantipension. Min farbror som var hur trevlig som helst som nykter dog till sist troligtvis av hjärtinfarkt på en madrass på golvet med endast ett par fyllda tomsäckar med tomburkar och flaskor som enda jordiska tillgångar. Det säger väl kanske att min faster inte lär ha haft så värst mycket till liv egentligen. Det som betydde mest för henne som jag förstod det var hennes katt som hon jämt talade så varmt om.

Min yngre kusin som även bodde i det hushållet led av nervproblem och ångest och kunde inte sova ordentligt av oro, hade inte kraft och orka att arbeta och brydde sig till sist inte ens om att söka vård när hon som fyrtioåring fick problem med att kroppen svällde upp på något sätt och hon hade värk så att hon knappt visst ens kunde ta sig utanför dörren för att handla eller ens gå ut med sopor och sånt. Hon var som faster kristen och hade väl gett upp ville väl bara få komma till himmelriket som både faster och min kusin uttryckligen sade sig leva för då jag ibland talade med dem i telefon.

Jag ville aldrig hälsa på hos dem då jag förstod att de väl mer eller mindre levde i misär. Tycker att du nu ska tänka på dig själv, det finns så många bättre människor där ute som du säkert kan få det bra mycket bättre tillsammans med om du verkligen i sanning ska kunna säga att du är nöjd tror jag. Det är även bättre att vara singel än att leva i bråk och tjafs i en miljö med droger som alkohol, för det ger inte någon harmoni och lugn vilket du har rätt att kunna känna. Du är värd så mycket bättre än att ha det som du har är vad jag känner. Men det är ju du som bestämmer över hur du vill ha det. Önskar dig dock allt gott.

Ha en fin dag!

Hej, jag har precis loggat in här så har ingen erfarenhet av detta forum. Men jag skulle behöva lite råd och tips.

Min mamma har druckit i minst 22 år till och från. Det har slutat med att man blivit av med jobb och idag inte hr några direkta vänner .
Men hon har/hade mig. Jag har varit en mamma för min mamma i 22 år aldrig tvärtom .
Alltid räddat upp alla situationer ,alltid kunnat ringa vilken tid som helt för att gråta tycka synd om sig själv.
Alltid bara hon.
Men till saken -
Hon fick ett krampanfall för 2 månader sedan och doktor tror att de är abstinensen som var så stark. Hon har hållt på 24 timmar om dygnet i ex antal dagar i streck .
Men sena här dagen var hon hos mig. Skalade potatis med med son och detta anfall blev. Jag har 4 barn från ålder 8-0 år . Jag fick ringa ambulans försöka göra så hon ej skadar sig och så självklart följa med till akuten.

Men efter varit inlagd i 2 dagar så får hon komma hem , åkte då till mig. ( har dock eget boende)
Men på natten var vi tvungna att åka in igen då hon hade smärtor. (Sepsis)
Hon fick bli inlagd igen i 2 veckor för den sjukdomen som uppkom på av skita vertyg!
Men hon sluta då att dricka under dom här 2 månaderna och var både stolt och duktig. Vi hade en jättebra relation och vi umgicks massor.
Men en kväll börja hon dricka igen.
Och jag är livrädd att detta ska hända igen ,(kramper ) eller vad som helst. Så jag blev rädd och besviken.
Så tyvärr ringde jag upp och sa att jag kan tyvärr inte ha kontakt med dig när du valt alkoholen igen . Mina barn kan inte utsättas på för detta igen. (Min son som såg detta blev livrädd)
Men jag har sån ångest. Det är ju som att lämna mitt barn och min mamma har alltid sagt tur jag iaf har dig för annars hade jag inte levt .
Jag älskar min mamma men jag orkar inte, men jag vill ha min mamma kvar.

Har jag gjort fel , borde jag gjort på något annat sätt. Snälla hjälp en ångerfull människa.

@Nöjd57 Hej!
Mitt tips i det hela är: ta hand om DIG! Var finns du i det hela? Allt du skriver om är vad andra förväntar sig och vill. Din sambo är alkoholist, inse det. Hennes beteende är typiskt för "sådana som oss". Japp, jag har själv ett beroende som är svårt att kontrollera (jag är alkoholist).
Ingenting är någonsin en alkoholists eget fel, allt beror på andra och diverse omständigheter. Så länge hon är aktiv som alkoholist kommer denna inställning alltid att finnas kvar. Det är en del av den sjukdom alkoholism faktiskt är.

Om hon vill slänga ut dig (men ändå ha dig kvar, bara hotar) så är du bara en räddningsplanka för henne. Du är hennes länk till ett "normalt" liv. Du kan inte göra något för att förändra henne, det kan bara hon själv göra. Hon behöver inse sin situation, sitt beroende. Vi alkoholister är utpräglade egoister och vi har inga betänkligheter när det gäller att utnyttja andra för att kunna fortsätta leva det liv vi lever.

Du behöver inse att du är medberoende. Du kommer att gå under både fysiskt och mentalt om du stannar kvar i ett förhållande som det ni har. Du kommer att alieneras från släkt och vänner eftersom hon inte gillar det dom gör eller säger. Hur mycket av dig själv, dina vänner, släkt och bekanta är du villig att avstå för att försöka vara en sjuk människa (alkoholist) till lags? Ingen uppoffring du gör kommer någonsin att vara tillräcklig. Ingen kärlek eller omtanke kommer någonsin att vara tillräcklig.

Hitta tillbaka till dig själv och ditt egenvärde, annars -Förintelse. Hon är inte värd det. Hon är inte den du älskar, den du älskar är din idealbild av henne. Om hon inte lever upp till den, lämna henne. För ditt och ditt yngsta barns skull.

Onkel F

Bra jobbat! Hoppas du höll det där även i helgen. Det finns många fördelar med att sluta dricka och när man som du har tröttnat är det ”bara” att hålla i.

Grattis fina och envisa, kloka och varma @varafrisk
Vi är många som glädjs med dig. Att vi får vara med om det här ihop är faktiskt riktigt stort och märkvärdigt. Sträck på dig! Köp en riktigt lyxig och knubbig amaryllis! Kramar 🥰

Nja, det är inte omöjligt att gå ner i vikt i klimakteriet men forskarna (huvudsakligen män) menar att ca 0,5 kg är naturligt att gå upp på grund av lägre ämnesomsättning mm.
Vi empiriker (kvinnor!) vet däremot att det är svårare- men något vi inte tänker på är att vi blir långsammare och mindre aktiva när barnen flyttar hemifrån, etc. Så många som tänker att de lever som ”förr”, gör inte riktigt det.
Forskning kring klimakteriet är eftersatt eftersom det enbart rör kvinnor. Hela vårt samhälle bygger på en ”jämn kurva” (vi har samma arbetstider varje dag) medan kvinnors biologi är cyklisk och jag tycker inte man ska bygga om hela samhället utifrån hormonella nivåer men man bör möjligen se till att forskningen är relevant och att det skulle kunna finnas en procents marginal under vissa tider i livet.
Däremot är det sant att vi inte ska var för smala när vi går in i post-klimakteriet. Lite fett skyddar mot benskörhet och sjukdom. När man blir riktigt gammal är det rent farligt att gå ner för mkt i vikt. Så tex fasta och liknande är inget som 80+ ska hålla på med.
Bla bla bla från ovetenskapliga rummet! Och godnatt 😴

Skild sedan några år. Träffat ny partner. Flyttat ihop. Känner till hennes beroende långt innan vi tog steget till att bli sambo. Min familj, som inte känner till hennes problem, lägger sig i vårt liv på olika sätt. Mest har det handlat om mitt yngsta barn. Alla vill troligen väl men det blir för mycket för mig när de inte respekterar mitt sätt att hantera saker.
"-Men är det inte bättre om du gör så här i stället..."
När jag hamnar i diskussion om något med familjen, så förlorar jag. Sedan multiplicerar man samma debatt med antalet släktingar som ska lägga sig i.
Allt detta använder min sambo emot mig flera dagar i veckan. Hon går i taket och påstår att alla hatar henne. Allt som inte känns bra för henne är mina släktingars fel. I min relativt pålästa värld så är hon klockren som beroende (vilket hon erkänner sedan länge) men hon tar inget eget ansvar för sina känslor. Allting är alltid någon annans fel.
Jag, å min sida, försöker hela tiden svara på hennes oro, uppfylla hennes önskemål m.m. Det är helt omöjligt att leva upp till det. Allt jag gör är att misslyckas (i hennes ögon).
Alla dessa diskussioner med min partner gör att vi sliter ut varandra fullständigt. Hon vill ha sin vilja/önskemål uppfyllt. Jag misslyckas på alla sätt, enligt henne.
Flera gånger i veckan vill hon slänga ut mig. Hon kommer snart att lyckas för jag orkar inte med hennes omväxlande humör. Fullständigt opålitlig när det gäller vad hon tycker. Det pendlar fram och tillbaka på alla fronter.
Jag har erbjudit mig att ge henne det stöd hon behöver (ekonomiskt, praktiskt) för att komma till rätta med beroendet. Hon säger att hon vill men vägrar ta steget och be om hjälp. Hon vill klara det själv. Hon inser att hon inte klarar det själv, men...
Hon vill slänga ut mig. Ingenting är hennes fel, enligt henne. Allt beror på min släkt och att jag inte har "gett de på moppe" för länge sedan. Jag hanterar inte saker på det sätt hon önskar och då duger det inte. Läget är helt annat i dag (mycket bättre med min släkt, alltså) än när vi började dejta. Hon tror inte på det utan har hela tiden en egen teori om vad som egentligen händer.
Flera dagar i veckan med oändliga diskussioner där hon gnatar på, om och om igen. Jag hinner knappt öppna munnen innan jag blir avbruten. Ändå så ställer hon massor av frågor hela tiden.
Hon dricker i stort sett varje dag, 2-9 glas vin. Lite då och då klarar hon att vara utan i ett par dagar. Då kämpar hon extremt hårt med sig själv.
Jag har panik inombords. Vad i hela friden ska jag göra? Jag flyttade ihop med henne och vi hade (ja, både hon och jag) goda förhoppningar om att få henne till ett tillfrisknande, för hennes skull.
Nu har jag skrivit av mig lite grann. Rörigt? Ja, det är så det ser ut i min skalle just nu.
Ta hand om er!

@Ny dag Varmt tack🙏🏻❤️Blir så varm i hjärtat om jag kan vara till hjälp för dig/för någon annan❤️ Du vet…jag tror på dig….somliga av oss har en liten mer snirklig väg innan vi kommer fram men ger vi bara inte upp så kommer vi fram💪🏻🙏🏻

Kram 🥰