Senaste kommentarerna i forumet

Tack @marshmallow11 ❤️ Nykterheten måste alltid få vara prio ett! En blöt utekväll tror jag nog aldrig jag kommer kunna lära mig tycka om som nykter och jag ser inte varför jag skulle behöva lära mig det. Det finns så mycket annat kul man kan göra men så som jag tänkte innan jag slutade dricka var att jag ville ha alkohol till allt när det var helg. Jag ville inte slösa tid på julmarknad en eftermiddag, då ville jag göra något jag kunde dricka alkohol till. Är din vän kvar där så är det väldigt svårt att få henne på andra tankar. Men fortsätt erbjuda mysiga aktiviteter, ibland kanske hon nappar och någon gång kanske hon ser på dig hur bra du mår utan alkohol och själv vill ta ett beslut att sluta. Kram❤️

Jag överväger att kontakta AA. Hur stark jag än känner mig i mitt beslut så kanske jag kan få hjälp att sortera i frågorna. Jag har också tagit kontakt med en beroendecoach. Jag behöver förstå mer. Och skapa alla förutsättningar för mig själv att vända livet till det bättre. Oavsett om jag går vidare själv eller om han mot all förmodan stannar hos mig.

Har sovit lite men det är svårt. Sorgen rasar i mig och jag mår mest illa hela tiden. Det är svår att äta.
Jag gläntar försiktigt på insikterna kring vilket svek jag utsatt min kärlek för. Ångesten river i mig. Han säger att han känner sig utnyttjad och trampad på och att det inte finns någon ursäkt. Vi hade en deal att jag inte skulle ljuga och det har jag gjort.

Jag fattar det inte riktigt själv. Jag ser mig själv inte som en elak människa. Jag vet också att den kärlek jag känner för honom är den största i mitt liv. Efter våra fyra år tillsammans, år som kantats av lögner och mitt missbruk, så har han tagit sig in i min själ. Och ändå har jag gjort detta. Riskerat allt. Jag vågar inte hoppas på att han ska stanna, måste förbereda mig på att han lämnar mig. Den tanken kan jag inte heller vara i för länge. Jag kan inte se en framtid utan honom.

När jag är nykter stämmer det nog att jag är en bra person överlag. Men när alkoholen tar kontroll över mig så gör jag de mest destruktiva valen. Som får emot allt jag önskar. Varför kunde jag inte bara säga till honom att jag tappat kontrollen igen? I stunden när jag drack kanske det inte är så lätt men varför sa jag det inte bara innan som jag lovat honom. Eller efter.

Jag försöker förklara. Men hur förklarar man något som man inte ens kan förklara för sig själv. Jag inser i alla fall att med alkohol i mitt liv kan jag inte göra de val som speglar hur jag egentligen känner och tycker. Då är det alkohol och lögner som tar över. Det är en insikt som gör att valet att inte dricka känns väldigt enkelt. Men jag vet inte om det är försent för oss. Kan jag återställa hans förtroende? Kan han lita på att ett liv med mig kommer att bespara honom från de mönster med lögner och svek jag utsatt honom för hittills? Förtjänar jag ytterligare en chans? Det var ju den sista chansen jag precis förbrukade.

Jag känner starkt att dricker jag inte alls så fattar jag inte de destruktiva besluten. Men är jag i en gråzon så tar alkoholen över och jag fattar beslut helt i strid med vad jag känner och hur jag vill leva mitt liv. Där finns den strimma av ljus som jag ändå känner i allt detta. Ingen av gångerna i mina helnyktra perioder har jag ens varit nära ett återfall. Jag har aldrig känt att det är svårt att avstå. Det är egentligen helknäppt för inget är ju egentligen annorlunda. Det är bara att jag låtit bli, men varför kan jag inte göra det de dagar jag bestämt att jag inte ska dricka i perioder då jag försöker dricka måttligt? Jag fattar det inte. Och jag fattar inte varför jag ljugigit om det till min kärlek trots att jag dyrt och heligt lovade att berätta. Han säger att hade jag varit ärlig hade hela situationen varit annorlunda. Då hade han hjälpt mig. Att det är sveket som är problemet. Kan man komma över att ha blivit sviken såhär? Just nu är han arg på mig och besviken. Men samtidigt snäll. Han säger att han älskar mig, paradoxalt nog är det just därför detta tar så hårt på honom. Han säger att jag är en fantastisk person som förtjänar ett bra liv. Han skriver att det är bra att jag skriver den här tråden. Att jag också tagit kontakt med mina nära vänner för att berätta. Det känns som jag kämpar för mitt liv, att jag trampar vatten för att inte drunkna, samtidigt som jag är så arg och besviken på mig själv att en del av mig känner att jag förtjänar att drunkna. Jag klarar inte av att tänka på hur krossad jag kommer vara om han lämnar mig.

Vad fan är jag för person egentligen? Hur kan jag vara så usel? Är det sån här jag är egentligen? En person som ljuger? Jag försöker tänka tillbaka på hur den inte monologen har gått när jag fattade beslut om att inte berätta. Vad drev mig? Rädsla absolut, att han skulle lämna mig, att han inte menade att han skulle finnas för mig och hjälp mig, att insikten om att jag var alkoholist skulle bli för mycket för honom. Skam också. Mycket skam. Och någonstans en orationell idé om att jag skulle lösa det. Betyder det att jag är usel? Kanske. Betyder det att jag är dömd till en framtid där detta är mitt mönster? Det är väl en del av det han funderar på antar jag. Om en framtid med mig skulle vara en fortsättning på dess fyra historiska år. Jag försöker säga att när jag är helnykter så finns inte lögnen i mitt liv men han köper inte det. Säger att han inte vet vad mer jag ljugit om. Vad ska jag svara? Jag kan säga som det är och förneka det men jag har inget förtroendekapital hos honom.

Hur går man vidare efter ett svek? Finns det något hopp för oss? För mig?

Sprit är inte allt, det finns bättre grejer att syssla med var en nykter tanke som poppade upp för nån timme sen och hux flux hade man skapat en ny klassisk instrumental låt i symfonisk stil och lagt upp den på Soundcloud på artistsidan Flarran Stuff. Musikstycket heter Summer Inspiration, Körde alltså lite musikterapi spontant mitt i natten liksom.
Hoppas att allt är bra.
Kämpa på!

Idag är jag på jobbresa med middag. Alla drack alkohol förutom en kollega som inte heller drack. Jag fick en fråga från en kollega som kommer ihåg mitt nyktra år, hur jag gör nuförtiden och jag svarade att jag är nykter igen. Min chef tyckte att en öl kunde jag väl ta men jag stod på mig. Noterade att andra ändå drack ganska mycket. Runt fyra glas på en kväll och vi ska upp tidigt och jobba i morgon. Jag kände att det var skönt att veta att jag kommer vara trött i morgon, men bara det. Inte bakis.

Jag står inför ett vägskäl i livet. Där jag måste välja rätt. För jag har gjort så många felaktiga val och skadat den jag älskar mest med mitt svek.

Det är svårt att veta var man ska börja. Jag tror att min historia börjar med en tuff barndom. En mamma som är bipolär och en pappa som inte hade förmågan att skydda oss. De trauman som kom av det har en hel den destruktiva mönster för mig, även några positiva, men det är ju inte det jag ska fokusera på här.

Jag har inte under mina första 35 är haft några problem med alkohol eller måttlighet. Om något drack jag mindre än mina jämnåriga. Såklart att jag under uppväxten haft en och annan riktig fylla men det har aldrig varit värre än så.

För mig startade allt med en gastric bypass. Jag lyckades visserligen gå ner ca 35 kilo men jag märkte snabbt att mina reaktioner på akohol var förändrade. Jag blev snabbt väldigt onykter men nyktrade till lika snabbt igen. Var jag på en fest kunde jag bli full och nyktra till flera gånger på en kväll. Det var också väldigt oförutsägbart hur alkoholen slog. Ibland kunde jag dricka väldigt lite och ändå bli jättefull och framför allt väldigt bakis. Allt detta gjorde mig rädd. Så jag bestämde mig för att sluta dricka. Jag var nykter i tre år och njöt av detta. Omgivningen hade mer problem med det och jag tyckte det var ganska jobbigt att behöva försvara mitt beslut.
Hej
Under dessa år genomgick jag en otroligt jobbig separation. Det var aggressiv stämning hemma på slutet och de sista två veckorna var jag så rädd och kände mig så utsatt att jag bar mina viktigaste ägodelar med mig i huset och jag övervägde att låsa dörren till sovrummet på nätterna. Ändå hade jag inte en tanke på att dricka.

Efter separationen började jag dejta på nätet. Det var både en lite spännande men ganska snart lite tragisk grej. Jag fick uppmärksamhet men också några som snabbt tackade för sitt när de fick veta att jag inte drack. Så träffade jag tillslut en kille som jag tyckte om. Han jobbade med alkohol och väldigt mycket k hans liv kretsade kring det. Det var middagar och festande på krogen. Jag var kär och ville vara som alla andra och provade att dricka alkohol igen. I början funkade det bra. Jag var måttlig. Men han hade en förkärlek för att supa folk fulla, även mig. Det var svårt att ha kontroll på mängder för innan glaset var tomt så var det påfyllt eller ersatt med något nytt. Parallellt med detta hade vi svårt i relationen. Flera gånger gjorde han saker som jag inte kände var ok och det kulminerade i att jag upptäckte en otrohet som pågått under flera månader. Under uppslitande former och stora konflikter fick vi isär. När livet var som mest tufft bedövade jag mina känslor med alkohol. Jag var väldigt trasig men kämpade på. Alkoholen blev min fristad när livet var för tufft och med alkoholens hjälp kunde jag för en kort stund stänga av hjärnan.

Efter ca ett halvår så möte jag HAN. Jag kunde inte tro det var sant. Jag föll direkt för honom och vi inledde en relation. Redan på dejt tre tappade jag det fullkomligt. Han skulle komma till mig. Jag var nervös och kom på den urbota korkade idén att lugna nerverna med alkohol. När han kom var jag urberusad. Hade lyckats skära mig i fingret och blodet sprutade åt alla håll. Den ångesten som jag vaknade med dagen efter går inte att beskriva. Jag tänkte att honom ser jag aldrig mer… men det tog ett tag innan han ställde mig mot väggen och jag förnekade att jag hade problem och tänkte att jag måste få kontroll över mitt drickande för jag vill inte förlora honom. De första åren vi träffades så var vi ifrån varandra mycket, jag ville träffas mer och ha mer nära relation men han höll emot. Jag var ledsen över det och kände mig väldigt ensam. Detta sammanföll även med covid och jag var mycket ensam vilket jag inte mår bra av. Jag dövade mig med alkohol när det blev för jobbigt och vi hade ett antal incidenter där han ställde mig mot väggen men jag förnekade att jag hade problem.

I slutet av förra sommaren kom vi hem från en semesterresa där vi druckit mycket alkohol ihop. Jag var väldigt drivande i det. Som jag funkar så, ju mer alkohol jag druckit under en period, desto mer har jag svårt att stå emot. Vi var på en fest hos honom när vi kom hem och jag tappade kontrollen totalt, blev jättefull, betedde mig illa och blev aggressiv. Det slutade med ett bråk där han skickade hem mig. Efter det hade vi ett snack där han tänkte lämna mig, då erkände jag allt. Och på något sätt landade vi i att ge det en chans till. Jag inledde ett år av nykterhet. Jag lovade dyrt och heligt att om jag skulle känna att jag ville dricka igen så skulle jag ringa honom. Det skulle vara slut på lögnerna.

Under mitt nyktra år kunde känslan ”den här känslan hade jag velat dricka på” inträffa men det var förvånansvärt enkelt att låta bli. Efter ett tag ebbade den känslan ut och efter några månader så tänkte jag allt mer sällan på alkohol. Jag upplevde dock alla positiva effekter av att inte dricka, relationen var i balans och jag var lycklig.

När året närmade sig sitt slut var jag rädd att prova igen. Rädd att det skulle spåra ur. Rädd för alkoholens grepp om mig. Vi bestämde tillsammans att jag skulle prova att dricka igen, satte upp tydliga principer och regler för hur det skulle fungera, bl a skulle jag inte dricka utan att han var med. Jag lovade också att om det inte funkade för mig skulle jag vara transparent och ärlig och kände jag att det var svårt att stå emot skulle jag ringa honom innan.
Det gick inte som planerat. Vi tillsammans valde bort en del av principen som handlade om mängden alkohol, både vid varje tillfälle men även i antal tillfällen, ganska snabbt. Det funkade ju så bra. Men jag lyckades inte heller hålla de andra principerna och drack på en jobbmiddag med kollegor och på en tjejresan. Jag drack även vid några tillfällen hemma ensam. Och jag berättade inte för honom. Jag insåg att eftersom jag inte klarade av måttfullheten så är jag ju alkoholist!
Jag skämdes, var rädd att han skulle lämna mig om han fick reda på att jag var alkoholist. Tänkte att varje gång var absolut sista gången och jag skulle med disciplin klara av att återgå till principen.

Allt kulminerade i måndags när han kom på mig med att vara full ensam hemma. Han är arg, ledsen, besviken på mig. Med all rätt. Han säger att sveket är värst. Att jag flera gånger och systematiskt ljuger för honom. Att jag inte bara berättad att jag inte klarade av att hålla principen utan att han blev tvungen att komma på mig. Han vet inte om han vill gå vidare och säger att det är upp till mig att hitta en lösning på detta om han ska kunna överväga att stanna med mig.

Jag är förstås jätteledsen. Har insett att jag aldrig mer kommer kunna dricka en droppe. Känner mig stark i det beslutet och att jag klarar det. Men jag förstår ju att han inte tror mig, att han inte litar på att jag inte ska ljuga mer.

Ja, det är min story. Behövde skriva av mig och tänker att den här tråden får bli nån form av nykterhetsdagbok.

@cawe123 Om jag förstår det rätt drack du och din man ensamma. Era barn är vuxna och var inte där?
Hände något igår som gör att historien blivit mer komplicerad? Varför blev era barn arga?
Om de är vuxna och inte sett er dricka på 8 år, ni inte gjorde något dumt igår, ja då förstår inte jag vad ni ska skämmas för?
Sedan undrar jag varför du kallar det återfall om ni nu valt att dricka enstaka gånger? Spontant känns det som ni är väldigt hårda mot er själva. Jag kan ha missuppfattat historien dock.

Jag tror att en del i att ta återfall är att man är för hård mot sig själv. De som är de har jag en teori om. Den kan vara helt fel dock... Jag tänker att de som är för hårda mot sig själva blir naturligt mer sårbara för återfall. De har för jobbigt med självkänslan istället för att jobba med att klappa sig själv på axeln och gilla sig själva. Man dyker djupare än om man har förmågan att omfamna sig själv. Vara sin egen bästa vän & coach. Så jag tror att det bästa ni kan göra är att omfamna er själva. Fundera över varför ni nu trillade dit och vad ni behöver för att bli mer tillfreds med er själva igen? Se det som en möjlighet att lära mer om er. Gör förändringar och vänd sedan blad. Ta hand om er 🤗

Härligt med nya bockar, bra gjort! Självklart kan du nu. Det är ett viktigt val, låt inte beroendet lura dig att du lika gärna kan sluta senare, det gäller att köra på när du har motivation. Gläd dig åt en bock i taget nu!

Det är så roligt när jag sätter gröna bockar i min kalender i telefonen nu, för telefonen minns vad jag skrivit tidigare. Idag föreslog den 3 veckor när jag skrev ✅3 dagar! 😊
Testade att skriva ✅7 och då föreslog den 75 dagar. 🙌
Så tydligen har jag kunnat samla gröna bocksdagar förut. Det känns ändå som en sporre att jag då kanske kan göra det igen! 🥰

@Se klart Mer jobb och lägre lön? Kass deal. Jag tror det var tecknet du behövde.

Kram 🐘

@Flarran Att tänka lite mer redigt och bekanta sig med sig själv och att inte ha så mycket självdestruktiva tankar var det som hände mig också när jag blev nykter. Det kändes som en stor befrielse och en tyngd som släppte. Det är härliga effekter av att vara nykter, det gillar verkligen kroppen och knoppen. Ju längre tiden som nykter går, desto mer redig och mindre självdestruktiv blir man. Hjärna får återhämtning från alkoholen, rensar ur och ju mer balans får man i hjärnan. Mer balanserade tankar och känslor. Mer vidgade tankar och reflektioner om sig själv och andra.

Såg att @Vinägermamman skrev om det jag brukar nämna ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Det har hjälpt mig mycket. Att man flyttar fokus från sina negativa tankar till positiva tankar, eller tänker att ”nä, nu vill jag inte vara i dessa negativa tankar mer, jag tänker på något annat, det finns alltid en annan väg att gå”. För när man tänker negativa tankar, tex på ”vad synd det är om mig som inte kan dricka normalt” eller andra gamla romantiserade alkoholminnen, så skapar det automatiskt negativa känslor och det skapar sug. Det sker tillväxt i de negativa känslorna. Om man flyttar fokus på tex ”tänk vad bra jag är som inte dricker och hur bra jag mår av det” eller annat mer positivt så får man också positiva känslor och mindre sug. Det sker tillväxt i positiva känslor och stärker självkänslan. Jag kan, jag fixar det! Det handlar inte om att tvinga sig att man inte får tänka vissa tankar, det är sällan fruktbart och kan t.o.m. skapa ännu mer negativa tankar. Det handlar om att träna på att flytta sitt fokus från det ena till det andra. Övning ger färdighet, prova😁

Ha det gott!

@Himmelellerhelvette Varmt tack🙏🏻Ja, fikastunden var så fin❤️

@vår2022 Varmt tack🙏🏻 Ja, jag tänker att jag kan vara bra för många som har det snärjigt i sitt nykterhetsarbete❤️

@Geggan Varmt tack🙏🏻 Ja…hon är skör vår dotter men vår relation bär vilket jag är så tacksam för❤️

@Se klart Ja, det låter ju inte rimligt att både gå ned i lön samt att ta på sig ett kravfyllt jobb. Kanske en trevare från deras sida, kanske kan du pressa upp lönen. Kanske friden du känner är ett budskap till dig? Kanske att jobbet, det stora åtagandet inte är värt det egentligen? Att gå ned i lön är inte värt. Gjorde det i mitt nuvarande jobb, men min sits var arbetslös samt att jag ville ha tjänsten, men det var ändå inte roligt att gå ned tusenlappar. Vi har ju en pension inte allt för långt borta i horisonten och lönen tickar in på den. Sov på saken, det brukar ge nya vidgade tankar till nästa dag. Att vara tacksam är så härligt och helande💕

Sov gott!❤️

Kikar in och säger hej både @flarran och @mormor2023. Ni har så rätt i en sak i taget. Det ÄR så stort, omvälvande och krävande att bli nykter, kräver fokus, vilja och beslutsamhet.
Var stolta för varje dag, och anta nästa dag med samma fokus.
Allt annat kommer efter det. Så småningom kommer nya intressen (förvånande sådana) nya människor att lära känna (helt säker).
Och tid att känna förnöjsamhet med det man åstadkommit.
Ät godis, limpmackor, drick julmust eller varm choklad. Njut av stunderna som kommer då man känner ”wow, gör jag verkligen det här- nyktrar till!”
Heja heja!

@Vinägermamman Ja, det gäller verkligen att hålla stabilt blodsocker så att det inte slår över i ilska eller andra känslor. Jag brukar ta en näve nötter när jag känner att hungern kommer att slå över i irritation eller ilska och maten inte är klar. Det brukar lugna ned mig😂. Vad bra att du hann stoppa dig, lätt hänt att man skiter i allt och bara sveper ett glas snabbt för att få lugn. Snyggt!

Ha det gott!❤️

Idag fick jag samtal från rekryteraren som sa att vi nu är två kvar i processen.
Samtidigt ville han ha en ordentlig avstämning kring lönen. Jag vet att jag har en förhvis hög lön (och det vet de med) och jag har kollat upp den avgående chefens lön som är lägre men inte oöverstigligt.
Vi landade i att de kan sträcka sig till en nivå som ligger en bra bit under min nuvarande.
Jag sa att jag skulle fundera, prata hemma, och att det hade varit en sak att gå ner i lön och jobba mkt mindre. Men det här kommer att kräva mycket av mig- och att sänka lönen känns helt enkelt inte rimligt.

Jag ska prata med dem imorgon. Förklara läget. Nån sorts märklig frid känner jag- kanske för att något ”yttre” får bestämma- och att jag kanske inte är redo för ett så stort åtagande, till och med oavsett lön.

Idag var jag hos mina små barnbarn- de har nyligen köpt hus, det var så fint, stressigt och full fart. Sen kom min omtänksamma man och hämtade mig.
Det fanns en bok som var poppis för många år sen- de små tingens gud? Det är nog min gud. Även om det knappast är små ting, utan stora. Katterna. Varmt vatten. Mat i kylen. Tacksam 💕
Kram alla som kämpar- ni läser ju inte här men jag ser Er och hejar på varenda en.

@Ny dag Mjae, suget är borta nu, men förvärrades av A i HALT @Rehacer HALT står för Hungrig Arg Ledsen och Trött.
Idag var det både Hungrig och Arg, eller rättare sagt irriterad. Det hopade sig till 3 olika irritationsmoment varav ett blev droppen som innebar att jag inte kunde stå emot utan tog en mun vin vid matlagningen🤬. Jag hann stoppa mig snabbt, men så dumt och onödigt. Irriterande och otäckt hur farligt det är om man inte har koll på HALT. Hade jag inte varit hungrig hade jag förmodligen inte blivit irriterad…🙄

Kram och tack för er stöttning. Hoppas ni får sova gott inatt❤️😴

Jag äter också en massa strunt just nu, men samtidigt tänker jag "en sak i taget". Kanske ger det sig när man kommit på vad all denna " vakna tid" ska spenderas på. Precis som du säger är det ju många pengar som inte slösas också. Kanske går det att lägga nån del av de på en bättre fritid!

@Tröttiz ja det är väldigt frustrerande .
Jo absolut att vi kan umgås nyktert men de är då min rädsla kommer då hon fick ett krampanfall (nykter) men berodde på delirium abstinens. Så det kan ju liksom förekomma igen om hon kör järnet.
Och jag kan inte hantera de, Framför allt inte en gång till framför barnen.

Önska man kan tvinga människor till att få hjälp för deras skull och även oss runt om..

För vi mår ju inte heller bra att få uppleva detta.
Synd bara att dom inte ser hur mycket vi egentligen lider och mår dåligt över allt kring dom själva:/

@Tröttiz ja det är väldigt frustrerande .
Jo absolut att vi kan umgås nyktert men de är då min rädsla kommer då hon fick ett krampanfall (nykter) men berodde på delirium abstinens. Så det kan ju liksom förekomma igen om hon kör järnet.
Och jag kan inte hantera de, Framför allt inte en gång till framför barnen.

Önska man kan tvinga människor till att få hjälp för deras skull och även oss runt om..

För vi mår ju inte heller bra att få uppleva detta.
Synd bara att dom inte ser hur mycket vi egentligen lider och mår dåligt över allt kring dom själva:/

@Ängans Ja det kommer kännas härligt! ❤️ Jag har inget riktigt sug så just nu men är hela tiden som orolig att jag kommer bli sådär "det är ingen fara, en fest går bra". Så jag försöker tänka på när jag innan det här satt med ångest konstant över vad jag ställt till med och stressen över att lyckas smyga nog bra. Men just exakt nu känns allt väldigt bra. Det är som att ett lugn lagt sig över mig. Att de kvällarna med vin skulle varit bättre generellt är verkligen något hjärnan hittar på helt själv. Så himla dumt alltihopa! Hur går det för dig nu ? Har du försökt många gånger förut?

@Himmelellerhelvete nu skriver jag här hos dig ❤️ Jag är föredetta rökare. Även där hjälpte det mig att skriva ner för-och nackdelar med att sluta röka. Nu hade jag ”turen” att jag åkte på en halsfluss och efter det kändes det helt enkelt onödigt att börja igen. Slutade röka 2009. Jag förstår verkligen din oro med att riskera nykterheten ❤️ Någon jävla last ska man väl få ha!
Något annat som hjälpte är att ha något att greja med i händerna. Jag broderade. Tycker egentligen det är ganska trist men det hjälpte lite 😅 Tuggade tuggummi frenetiskt. Försök att vara snäll mot dig själv med ❤️ Varje livsomställning är tuff!

@Himmelellerhelvete nu skriver jag här hos dig ❤️ Jag är föredetta rökare. Även där hjälpte det mig att skriva ner för-och nackdelar med att sluta röka. Nu hade jag ”turen” att jag åkte på en halsfluss och efter det kändes det helt enkelt onödigt att börja igen. Slutade röka 2009. Jag förstår verkligen din oro med att riskera nykterheten ❤️ Någon jävla last ska man väl få ha!
Något annat som hjälpte är att ha något att greja med i händerna. Jag broderade. Tycker egentligen det är ganska trist men det hjälpte lite 😅 Tuggade tuggummi frenetiskt. Försök att vara snäll mot dig själv med ❤️ Varje livsomställning är tuff!

@Himmelellerhelvete du har så kloka åsikter ❤️ Jag kommer absolut också stå med öppna armar. Hon har varit ett mycket bra stöd i mina sorger. Jag har föreslagit att vi kan göra andra aktiviteter men det har hon inte nappat på. Jag är absolut inte redo att gå ut på en för andra blöt utekväll. Jag är absolut inte redo och litar inte på mig själv än. Dessutom har jag inget behov av det. Hon frågade återigen om jag ska med ut i helgen. Jag sa att det blir inga sådana utekvällar för mig men att hon gärna kan få följa med mig på julmarknad dit jag tar bilen. Det ville hon inte och jag vill inte ut på puben. Ja min nykterhet är så pass viktig. Den räddar livet på oss ❤️

Hej @Vinägermamman!
Jag nös just nu ett par gånger, så här har inte förkylningen gett med sig liksom. Hoppas att du snart kryar på dig från din snuva. Alkoholsug kan smyga sig på när man minst anar, hoppas att du har roligare saker att tänka på. Var nyss och handlade en del mat och dryck, dock inga pilsner utan nu fick det från drickahyllan bli några små burkar med läskeblask - julmust alltså.
Ha det gott!