Senaste kommentarerna i forumet

Jag har erfarenhet av att få en viktig gemenskap genom Co-anon och Al-anon. Vi är så många som upplever liknande saker i ensamhet. När man kommer dit blir man förvånad över hur många som delar en erfarenheter, och det är så stärkande och lugnande att få stöd av det och de tolv stegen i sitt medberoende.. Går man på fysiska möten kan man faktiskt också knyta nya vänskapskontakter, finns på många platser runt om i landet.

@cayenne Jag har kämpat länge för att få min dotter att sluta. Slutligen, när det var så illa att hon höll på att dricks ihjäl sig, ringde jag socialtjänsten. Det blev ambulans, beroendeakut, 12-stegsprogrammet mm .... "long story" .... Nu har hon varit nykter sen i somras tack vara ett otroligt fint stöd och samverkan från både socialtjänst och regionens beroendevård. Äntligen har vården börjat se att psykisk sårbarhet och beroende ofta hör ihop och man kan få hjälp. De har även brytt sig om hur det är för mig så att jag har orkat finnas med och stötta min dotter. Jag är så tacksam för det. Så tveka inte, det finns hjälp.

@postitlappen Du påbörjade en tråd här och började skriva något om skam. Kanske ångrade du dig eller så kom du av dig? Fortsätt gärna skriva!

Jag sa också att allt jag gjort o sagt har varit av kärlek, för att jag bryr mig, för att jag egentligen vill att det ska vara vi.
Han sa att det inte känts så, för då skulle jag ha försökt förstå honom o funnits där för honom o låtit honom hantera det på sitt sätt. Inte skrikit o skällt på honom o varit arg när han brutit våra överenskommelser.

Jag skuldbelägger mig själv så mycket. Det är det jobbigaste.
"Om jag inte hade blivit så arg när han gjorde så" "Om jag hade försökt förstå mer och haft is i magen"
"Om jag inte hade regerat på det där..." "Tänk om jag överregerar, han säger ju att jag gör en höna av en fjäder"
Men jag vet även att hade det varit ombytta roller så hade han aldrig någonsin stått ut som jag har gjort

Det bästa för honom är nog att ha en särborelation för då har han ingen som kontrollerar, så det är väl det han försöker få fram. Dock vet jag att han är rädd att jag ska vara singel o tillgänglig o kanske träffa någon annan, så jag misstänker att det därför inte isåfall lär ta allt för lång tid innan han föreslår detta. Eller ja, han föreslog det bara för någon vecka sen och jag sa att det kommer absolut inte hända. Då tyckte han att jag var väldigt svart och vit. Jag vill leva i en trygg nära relation, speciellt efter flera år tillsammans. Jag vill ju gå framåt, inte bakåt. Tycker han har skev syn generellt. Hur många par som separerar o flyttar isär, fortsätter sen ses?!

Oavsett vill han ju inte ta tag i beroendet. Han skulle börja äta Naltrexon men slutade efter 8 dagar pga illamående.
Han konsulterade inte ens med läkare. Han hade även en psykologtid med beroendepsykolog, men den flyttade han fram till denna vecka pga han kände att han hade viktigare saker att göra. Den lär han ju oavsett ha bokat av nu.
Så hans snack om att han skulle ändra sig, är ju igen bara skitsnack...

@lillan29 Hej är själv på dag 10 och de första 2 nätterna sov jag nästan ingenting men sen har jag också sovit som en stock och bara det i sig är underbart för ha haft sömnproblem många år och det kan man undra vad det berott på 🙄. Detta med att berätta för andra verkar många oroa sig för men man behöver väl inte berätta hela sin livshistoria till att börja med utan säg bara att ni bestämt att ni håller upp med A en tid eller har en vit månad som många har, det är min filosofi iallafall. Blir min andra helg också och den skall vi klara. Ha en bra kväll så kämpar vi på

I helgen flyttar jag.
Det var varit fram och tillbaka senaste veckorna. Jag har tillfälligt bott hos en vän då jag dels ville visa honom att allt får konsekvenser, men också för att få lite distans till allt. Vi har bråkat oss till att bestämma att vi ska separera, för att han några dagar senare ska ringa och smsa och vilja lösa allt. Sluta dricka vill han inte göra dock.
Vi hade en fantastisk helg ihop där vi skulle försöka "börja om" lite. Den var toppen, allt var super mellan oss och han frågade mig om lov om han fick dricka några öl och överskred inte gränsen.
När vi kom hem därifrån och satt i olika lägenheter (är ju egentligen sambos) fick jag lite panikkänslor och sa till honom att jag känner mig otrygg efter allt, att jag mår dåligt över att han inte ber mig komma hem utan mest verkar nöjd över situatuonen. Lite kontraproduktivt att bo hos min vän då han ju kan dricka i fred och i smyg då.
Jag var ganska arg och frustrerad när vi pratade och han låste sig helt o blev arg på mig. Han tyckte jag var otacksam och negativ som efter en så bra helg inte bara kunde gå vidare och låta oss ha det bra, utan ville älta och prata om allt.
Jag försökte under flera dagar prata med honom om detta, att vi har mycket som ligger till grund, vi kan inte bara åka bort en helg o ha det bra o sen glömma allt som är problem. Jag sa att jag behöver mycket trygghet av dig, behöver att du ger mig kärlek och bekräftelse för allt känns väldigt tungt för mig nu. Han var bara dryg och elak, tror han var rädd att jag skulle lämna honom i och med detta, så då ville han istället avsluta relationen. Han orkar inte prata om våra problem mer. Han vill bara vända blad.
Hur som, jag lämnade lägenheten kommande dagar med inställningen att nu är det ju slut på riktigt. Direkt när jag hade gått så gick han o satte sig på puben. Han tog ju bara 2 öl, så det var ju inget konstigt tyckte han. Kvällen innan var han full. Kvällen efter var han ute och festade o drack rejält, o även kvällen efter det. Jag var ju inte hemma men fick reda på det på andra sätt.

Tre dagar senare skickar han ett sms till mig om att allt är så sorgligt och tråkigt att det blivit såhär. Att problemet nog är att jag behöver mer kärlek än han kan ge. SNÄLLA någon, snacka om att skifta fokus. Tyckte mest det var trakasserande, vi bestämmer att vi ska göra slut o sen kommer han igen o ska försöka håva in mig gång på gång.
Kärlek kan han ju inte heller ge när han dricker mkt, men det är ju alkoholen som är problemet.

Vi har pratat lite i veckan men igår blev vi igen osams på telefonen och bestämde att jag ska flytta ut denna helg från lgh. Samt nästa helg från andra boende. Är helt dränerad. Vi har brutit så många gånger på så kort tid och haft det så extremt turbulent sen augusti, då han började dricka igen efter några månaders nykterhet.
Saknar den nyktra personen så mycket, han är världens finaste.

Han försöker skuldbelägga mig för allt. Säger att han inte orkar med ett förhållande där jag är arg och skäller på honom hela tiden. Att allt han gör är fel. Att jag bara klagar. Att jag måste lära mig hantera mina känslor.
Jag har inte gjort några stora fel under förhållandet, så han försöker verkligen hitta något att anklaga mig för, för att slippa känna att det är pga honom vi nu bryter på riktigt.
1,5h in i samtalet igår så mumlade han något om att han inte orkar med ultimatum o krav, att han måste få lösa sin skit på sitt eget sätt.. så innerst inne vet han ju, han är bara inte kapabel att ta tag i det.

Jag är rädd för att han inte kommer låta mig vara här. För honom är det ingen dealbreaker att man flyttar isär.
Jag ger det bara ett tag, sen kommer han komma o föreslå att vi ska vara ihop men särbos. Säkert erbjuda mig någon resa, present etc för att börja om. Han höll på såhär med sitt ex också, och det slutade först när han träffade mig...
Jag känner ju såklart att skulle det finnas en chans för oss skulle vi väl ha löst det medans vi bodde ihop. Hur många gånger ska man göra slut? Jag är 27 år och vill gifta mig och ha familj. Jag kan ju inte vara ihop med honom igen men inte bo tillsammans, då kommer jag ju aldrig någonsin vidare.
Ja, detta har ju inte hänt ännu, men jag vet hans mönster. Jag vet att han egentligen inte vill släppa mig. Han satt o sa igår att jag är ju perfekt för honom men att det funkar ju inte.

Nykter och glad är väl en sanning med modifikation, nykter det är jag, men glad är väl att ta i liksom, då jag gärna skulle ha velat vara lite med hjälp av alkohol i ett något högre stämningsläge just nu då jag känner mig trött och orkeslös och nere fast jag har sovit rätt bra idag för att vara jag.

Förstår och känner att jag just nu borde äta något vettigt som ger mig bra näring, vitaminer och lite positiv energi, kanske ett glas mjölk och en banan eller bättre om jag nu kommer mig för att göra riktig mat. Normalt sett hade jag nu öppnat en öl om jag haft nån i kylen ska jag säga. Bara tanken på det som jag måste slå bort, gör mig ”sugen” på att gå till bolaget, vilket jag inte vill göra då jag vet att det kroppsligt sett inte alls är bra för mig.

Nu är jag sedan drygt en månad alkoholfri och tänker klarare, men jag är inte speciellt glad utan mera bara trött på mig själv liksom. När jag har druckit tidigare så har jag försökt att hålla mig inom den gräns til det område innan jag blir fånig, fumlig, gråtmild och självömkande, men som alla vet som har en jobbig alkoholproblematik så är det svårt att hålla sig inom rimliga ramar, det blir bara för mycket och då kan man känna sig dum och värdelös och då blir det lätt att man tappar omdömet och bara kör på och så tappar man koncepten och annat och då kan det lätt bli lite hur som helst.

Jag har aldrig känt mig stolt över att göra så, eller att ens behöva använda alkohol för att förändra mitt känsloläge för att ”må bra” eller få tankevila en stund. Utan det har mest blivit så för att jag skulle orka vidare med min allmänna jobbiga ångest och nedstämdhet som ligger i att jag så att säga i grunden har en psykiatrisk problematik som gör att min hjärna som dystemiker med flera angränsande psykologiska termer alltid arbetar och processar små ovidkommande detaljer som jag vet är helt ologiskt att göra, men jag kan inte fokusera och stänga av det hela och då har alltid alkohol fått fungera som som ”medicin” då inget annat har hjälp mig till en slag tankebalans.

När läkare har hört mig förklara hur jag fungerar så har de kommit med flera hypoteser kring det hela, som att jag väl ärvt en del av min mors bipolära problembild, samtidigt har andra nämnt att jag kanske även ligger nära det som kallas ADHD eller kanske då mer korrekt den variant ADD som inte gör en hyperaktivt utåtriktad utan mer energilös, nedstämd och ofokuserat grubblade på allt och väl ingenting. Hjärnan arbetar då ständigt med ovidkommande saker och man analyserar då ständigt eller som oftast ofrivilligt ner på detaljnivå de mest triviala saker, vilket gör det svårt att hålla tråden i ett samtal i eller att klara av att hålla fokus och få någonting gjort.
Det är jobbigt att i längden ha det så.

Alkohol för mig är då om det inte blir för mycket av den varan först en substans som gör mig mer kreativ, fokuserad och lite mer avslappnad och dessutom höjer den mitt stämningsläge en aning och får mig att fungera lite bättre, men sedan blir det alltid att jag vill ha mer och mer av varan och då är det inte längre en positiv grej utan då slår det över till missbruk och ett rådrickande som gör mig slö och passiv på ett sätt som mest gör mig allmänt trött och än mer deppig. Det är nog svårt för de som inte har liknande psykiatrisk problembild i botten att förstå vad jag talar om.

Men idag är jag nykter precis som jag har varit i över en månad som sagt och det känner jag vara en liten seger i sig, och något jag är lite stolt över faktiskt. Men hur det går i längden och om jag ska klara av den här striden inom mig mot begäret efter att få lite tankelugn det förstår jag inte hur jag ska klara av, men jag vet logiskt att det inte fungerar kroppsligt längre. Det här är en mycket svår kamp och jag saknar inte alkohol i sig, för jag vill egentligen mest bara få vara någorlunda lugn och balanserad i hjärnan och psykiskt sett må bra. Men idag är jag i alla fall nykter och kämpar vidare.

Förresten, @Kennie och @vår2022, kul att ni skrev lite, sånt piggar alltid upp.

Kämpa på vänner!

Självklart ska man gå på det spår man tycker är mest hjälpsamt. Det finns olika sätt att hantera saker på och även sätt att se allt på. Jag beskrev mitt som ju skiljer sig från vissa andra. Mitt har fungerat för mig och vem vet? Kanske finns inspiration att hämta även för andra. Att säga att det inte är peppande kanske är sant för vissa men behöver inte vara det för alla. Det finns olika infallsvinklar.

@Ängans Vad bra jobbat! ♥️ Första tiden var mycket kopplat till vanor och beteenden. Då hade jag svårt att se vad jag skulle göra i stället. Det är en livsstilsomläggning helt enkelt…. En process som pågår hela tiden. Steg för steg för att skapa bättre vanor 😇

@Nell Hej, och tack snälla!
Ja vi är fortfarande nyktra och inne på dag 12. Jag upplever positiva effekter som bättre sömn och försöker fokusera på det. Men det känns väldigt svårt att tänka att det ska hålla en längre tid eller för alltid. Imorgon är det fredag igen och ännu en helg kommer. Förra helgen var vi på gymmet, kollade på film och tog promenader. Hoppas vi ska klara denna helg också. Vi ska dessutom på middag imorgon hos vänner som dricker alkohol så oron finns. Vi har inte berättat om vårat beslut för att det är pinsamt att erkänna hur illa det är och har varit, men jag tror också delvis att det är för att vi är rädda för att inte kunna stå emot och då behöva ångra att vi berättat…

@Självomhändertagande
Så fantastisk att läsa, vilket upplyftande inlägg och vilken inspiration.
Jag känner mig som en nybörjare där du är klar 😀.
Det känns så skönt att tycka om sig själv igen, att lyssna på vad jag vill och hur jag känner 🙏
Tack och grattis kanske jag ska säga, förstår att du verkligen jobbat med dig själv för att komma där du är.
Jag var precis på ett pass i rörlighet, en lättarform av yoga.
Det kändes så skönt att tänja, sträcka och andas till lugn musik, efteråt var det som lm jag mediterat och kroppen känns friare.
Kram ❤️

@Se klart Bra nog räcker långt❤️Kram

@vår2022 bra skrivet. Jag tolkade det inte som du men mer att vi alla behandlar oss själva på olika sätt för att nå eller stanna i nykterhet. För en del är det en sjukdom och verkligheten är det trånga utrymmet där t.ex AA är motsatsen till trångt och en plats för tillfrisknande. För andra är det inte så och hjälper det en att bli och vara nykter är ju det lika underbart.

Just sjukdomsbiten har gäckat mig lång tid. Det är en vattendelare bland alkoholister. Det är väl självklart att ingen vill vara sjuk, en glutenintolerant vill väl vara lika tolerant som en diabetiker vill vara oberoende av insulin. Definitionen av sjukdom för mig är när ngt påverkar kroppen eller hjärnan i en negativ riktning och där den riktningen bara kan ändras av kroppens eget immunsvar, exkluderande av substans eller införsel av medicin. Ngt fysiskt eller psykiskt som inte ter sig som hos en fullt frisk människa och i vårat fall är det bara exkluderande av substans som kan bota.

Huruvida sjukdomen sen botas med hjälp av AA eller inte har jag full förståelse för olika åsikter kring. Men att ignorera att det är en sjukdom är detsamma som att säga att diabetes inte är det. Du kan hiva i dig en kost som i sinom tid ger dig diabetes, en sjukdom, som precis som alkoholismen kräver exkluderande av substans. Sjuk(!)hus med en beroendeakut, behandling(!)shem med statlig licensiering och diagnoser finns/ställs mig veterligen primärt för sjukdomar och inte friskdomar 🙂

Jag fick ”second thoughts” kring min insats på arbetsintervjun, tyckte att det inte gick så bra och att det var flera saker jag liksom ”missade”. Men det landade ändå i att det inte gör så mycket. Dels gissar jag att det hör till- man är knappast komplett. Varken i ett möte eller i verkligheten.
Sen har jag nån ganska avspänd hållning där jag känner mer ”det blir som det blir”.
Livet får gå före här. Peka med halva handen.
Hos mig sover katterna, maken har promenerat till jobbet. Det är fortsatt tyst nästan som vinter. Ni vet, när luften blir lite torr och hög.
Jag har haft några dagar med noll stress och måsten. Noll. Jag vaknar på morgonen och tänker att idag ska jag fortsätta vila, gå en promenad, försöka få i mig mat (hungern är inte stor). Läsa. Tänka.
En liten lucka i form av sjukskrivning där jag landar på en annan nivå i den här klätter-tävlingen och inser att jag behöver tänka hållbarhet i varje steg kring mina rutiner och allt jag proppar in i det här lilla livet.
En planerad resa är nu inställd. Kanske blir det en tur till landet för att bära in solstolar och parasoll (😩😩) och gräva ner några lökar. Kanske.
Idag sla jag försöka komma igång med rutinen ”skriva 30 minuter per dag” som min vän författaren uppmanat till (de senaste 15 åren…) Jag anar en ny planet över himlakroppen, kan inte förklara det bättre. Kram på er 😍

@Mormor2023 Har själv frågat mig dom frågorna och vad gjorde man förut när man inte drack varje ledig stund, måste säga att det är så länge sedan att jag inte riktigt minns. Har ända sedan barn jobbat mycket och blev tidigt företagare vilket blev ännu mera jobb och dessutom en person som inte kan säga nej vilket betyder att dygnet räcker inte till och då är ju A det självklara valet för avslappning tror man. Det är väl därför man är i denna sits nu. Jag har hobbyer som jag fortfarande gillar och utövar så på det planet har jag det under kontroll men dom har också lidit pga drickandet (är ju inte rätta känslan när man alltid är bakfull) men det borde bli bättre nu om man lyckas med nykterheten. Jag vet att jag inte tycker om att brodera 😂 men jag förstår precis vad du menar, alla gånger jag har lyckats hålla mig nykter en stund så ökar jag bara på jobb timmarna istället och går på högvarv och det är mitt broderande som jag av gammal vana tror att jag tycker om men vilket betyder att man bara blir slutkörd på ett annat sätt och faller tillbaka i gamla vanor och så har man hamsterhjulet rullande. Denna gång har jag inte gjort så utan har tagit det så lungt som möjligt och bara gjort det nödvändigaste. Jag gillar att jobba men det är inte det viktigaste och jag har tänkt tanken många gånger senaste året om man borde hitta ett annat jobb och inte göra samma saker man gjort hela livet. Omväxling i livet med jämna mellanrum tror jag de flesta skulle behöva och må bra av men det är inte det lättaste utan man går gärna i samma fotspår utan att tänka efter.

@Lora Att ha en egen åsikt och hur man uppfattar saker är i all sin rätt. Att uttrycka sin åsikt, som inte är en fråga, i en pågående diskussion där man stöttar varandra till nykterhet, är inte hjälpsamt eller stöttande. Om alkoholism är en sjukdom eller inte i denna diskussion är inte relevant, det handlar om stöd att komma ur alkoholens klor. Du utgår från dina egna negativa erfarenheter, men det mest hjälpsamma här är att vara positiv och stöttande till att bli nykter och komma med tips och råd om hur man kan gå tillväga. Din egna åsikt om AA är ”Att trycka in folk i trånga utrymmen som tenderar att förminska och slå på självkänslan. Termen alkoholist är en sådan. Sjukdom lika så i min värld.” Att uttrycka sig så är ett förminskade. Ditt inlägg ger inte pepp och kraft framåt.

Godmorgon @prinsessa och @Påvägmothälsa 🙂

Har lite sovmorgon och jobbar ett kort pass idag och det känns skönt att kunna ha lite tid till något även efter jobbet. Inga enheter för mig igår och det känns förstås skönt.

Har hittat en underbart tuff boxningstjej på insta som lägger ut träningsvideos som inspirerar mig mycket. Hon kör en jättecool typ av träning som ligger i linje med hur jag själv tränar men hon kör många fler varierade övningar och jag blir jättetaggad 🙂

Nu ska jag ordna mig för att snart åka till jobbet och nu skapar vi en ny fin dag ❤

@Ny dag Du jobbar på så bra och det handlar verkligen om att göra ett stort jobb med sig själv. Det tar mycket energi och tankeverksamhet för att lyckas och du är på så god väg!💪. Tänker också att det är bra att dela upp det och inte hoppa på allt på en gång. Att när du är mer stabil och balanserad så orkar du på ett bättre sätt närma dig djupet av din ångest. Då är du också mer mottaglig och har mer styrka för att ta emot det. Tror också att du ändå i små portioner redan bearbetar och processar det. Du har insikt och det är inte en helt okänd och obruten mark som du närmar dig.

Så bra att du vilar och lyssnar på dina signaler, du behöver återhämtning och kraft i detta arbete. Ha en fin dag och sköt om dig❤️

@Flarran Förstår precis vad du menar med känslan att hitta sig själv och åka tidsmaskin i sitt egna liv. Man landar och hinner ikapp sig själv. När jag drack blev mina känslor förvridna och inte helt äkta, de åkte än hit, än dit och var inte helt förankrade i verkligheten. Motgångar blev övermäktiga och marinerade i mycket oro och ångest och mycket worst case scenarion. Idag som nykter, när jag landat och är balanserad kan jag på ett helt annat sätt hantera motgångar. Plocka ned det i mindre delar och hitta lösningar från tidigare erfarenheter och även kunna se det i ett större perspektiv, vilket ger mig fler möjligheter att lösa det. Omvärlden och perspektiven har vidgats. Egentligen är man rätt egocentrerad när man dricker, jag blev trångsynt och väldigt enkelspårig. Som att all fokus var på mig och att även andras fokus skulle vara på mig, vad tänker de om mig?

Jag känner också en tacksamhet över att kunnat vidga mina perspektiv och över att kunna se mig själv utifrån. Att jag är mindre egocentrisk och att jag själv kan tänka om mig själv och vem jag är. Att jag duger, att jag är bra och att jag är en tillgång. Det är en riktigt spännande resa att nyfiket utforska sig själv. Att resa i livets gåta😁

Ha en fin torsdag!

Hej,
Tråkigt med utebliven pepp. Min erfarenhet är att de personer som tycker nykterhet låter trist själva har ett probmedrickande. Jag tänkte själv så innan jag slutade, att guldkanten skulle försvinna. Men när beroendet väl försvinner upptäcker man nya guldkanter!

Haha, underbart med mackan! Håller med om att katastroftankar och oro minskar väldigt mycket när man slutar dricka. Känner stor tacksamhet över att ha upptäckt det.

Jag känner också en stor tacksamhet över att inte missbruka alkohol längre. Det är på sätt och vis som du skriver, att man kommer i kontakt med en yngre version av sig själv. En mer nyfiken, och för mig mindre orolig version. Nu kämpar vi på med en dag till. Ska på en konferens idag med middag efter där de flesta kommer dricka, men det ska inte jag. Fokuserar på hur jag vill vakna imorgon- utan bakfylla, utan oro.

@Påvägmothälsa Åhhh så gott med hotellfrukost och särskilt utan enheter dagen innan. Hatten av till dig!
Tycker en nykter torsdag låter som ett toppenförslag!