Senaste kommentarerna i forumet

@prinsessa Godmorgon! Skönt med en lugnare period! Jag försöker varva ned inför min lediga vecka nästa vecka. Känner mig ganska uppe i varv..... Nu tar vi en nykter torsdag🍁🙂 Nu blir det hotellfrukost!

@Milady Godmorgon. Så fint att det går så bra. Njut av vattengymnastiken idag 💦 Känns det riskabelt att gå ut och ta ett glas? Jag satt på en trerätters igår och drack alkoholfritt och det gick bra men krävdes viljestyrka. Skall satsa på att göra om det ikväll.....Din hund låter alldeles underbar!

Godmorgon godmorgon!

Nu dricks det gott kaffe, det är mörkt ute, men vi skapar en bra torsdag!

Har just nu lite lugnare på jobbet, vilket känns skönt.

@Geggan Ja, det var en fin dag🙏🏻🥰

@Självomhändertagande
Så varm inombords jag blir att läsa ditt inlägg. Att äntligen få känslan att komma "dit", att vara "klar". Samtidigt som du skriver blir man ju aldrig klar. Jag fick också känslan och tanken att, jävlars nu börjar jag ju bli klar med allt ...
Jag är som sagt också där, och känner mycket igen mig i det du skriver, fastän vi lever helt skilda liv. Fint att läsa att du kommit så långt i din resa för och i ett omsorgstagande till dig själv.

Önskar dig en härlig dag självomhändertagande.
Sköt om dig.
Kram!!

Jag har börjat yoga i en studio. Hade ett så fint samtal med en lärare häromdagen. Jag sa att jag nyper mig själv i armen ibland och undrar om jag verkligen kan må så bra. Jag sa att jag är "klar" med allt och vi såg på varandra och började skratta.
Man blir förstås aldrig klar. Så länge livet pågår blir man aldrig klar. Men man kan gå från klarhet till klarhet. Och jag känner att jag har blivit en lugnare och mognare kvinna sedan jag började skriva här, för snart 4 år sedan.
Jag älskar livet. Och jag är mer omsorgsfull med mig själv.
Jag sätter gränser. På jobbet. Och med människor i allmänhet. Men jag övar extremt i alla konstellationer där jag har sociala kontakter. Och det är jätteroligt.
Och skönt att sätta gränser.
Det var så jag tänkte, när jag känner mig "klar".
För livet före gränssättningar och nu. Är natt och dag.
Och det har jag mitt ex att tacka allt för.
Att jag blev tvungen att lära mig.
Att sätta gränser.
Sätta gränser.
Stopp.

Hej Lora!

Jag har läst flera av din inlägg här på forumet och förstår mycket väl hur du tänker om missbruk av psykoaktiva substanser och ordet alkoholism samt din negativa känsla inför vad det ordet ger för associationer. Har supit bort det mesta av livet och inte tagit hand om mig till hundraprocent eller vanligtvis inte ens sett mig det minsta som vare sig psyksjuk idiot eller någon jävla utslagen byfåne till nersupen och nerspydd alkis liggandes på någon parkbänk så att säga. För så har inte heller mina år som missbrukare sett ut, har gått en lite finare balansgång utåt sett än så.

Tvärtom har jag tidigare som kanske en aning högmodig sett mig som lite högre stående än sinnebilden av en alkis om jag ska vara ärlig. Hade det inte varit för det faktum att jag fick uppleva att min kropp i somras fick sig en extra chans genom att jag drabbades av akuta urologiska problem då jag av långvarigt stort bruk av alkohol som jag inte nämnde ett smack om utan hänvisade till min problematik med högt blodtryck och sånt.

Alltså av rent kroppsligt biologiskt tvång egentligen ofrivilligt då gavs en möjlighet till en kanske kroppslig återhämtning som kanske kan ge mig ett tiotal fina år i lugn och ro och kanske möjlighet att andligt hitta hem på något sätt så hade jag säkert stått och kokat 10-procentig mäsk eller starkare till mig själv nu och då väl i förhoppning on kommande fyllor i stället för att skriva här på forumet.

Det att det hade blivit billigt eget hemkört är väl väl mest för att jag är rätt snål och inte vill betala någon helt onödig skatt till samhället, eller göda någon slusk till langare trots att jag numera har mer pengar än när jag gick på allmosor från det sociala som lärde mig rätt så mycket i genuint självförakt och ett allmänt missnöje mot det mesta som sådant rent generellt av någon märklig anledning...

Har pengar nu som förtidspensionär eller rättare sagt, det ordet som väl Försäkringskassan använder numera vilket är att man har full sjukersättning på grund av funktionsnedsättning som gör att man helt enkelt inte kan jobba inom något på arbetsmarknaden allmänt eller med stöd förekommande yrke så att säga. Har väl alltid bara gjort sånt som jag har känt för att göra om jag nu ska vara helt ärlig och väl även som missbrukare varit rätt slö och bekväm av mig.

Men då öppenpsykiatrin med hjälp av min verbala förmåga i textform och mitt öppna personliga deltagande som patient hos en flertal olika läkare, psykologer, psykiatriker, kuratorer och sånt då gav dem en genuin inblick i hur min problematik i vardagen och brist på normal genomsnittlig energi och arbetsförmåga, eller väl rättare sagt total avsaknad av sådan på grund av min allmänna ångest och nedstämdhet och låga stresstålighet innebär. Så är jag berättigad att få gå på försörjning från staten vilket jag aldrig hade velat i fall jag hade upplevt mig som fullt kapabel att som de flesta andra gör att ständigt gå efter klockan som en robot och le åt folk av tvång för försörjningen.

Det att jag skriver till dig är mycket att andra har gett uttryck för att de undrar över din hängivenhet att skriva här på forumet då du uppenbart inte tycks ha problem med beroende av alkohol i en mer generell sorts term så att säga. Men för mig så har forumet givit mycket tröst och många insikter jag inte hade för bara några månader sen.

Men jag förstår även att du kanske ser mycket av beroende vara något som min farmor någon gång då och då väl när det väl främst gällde allmän nervös läggning sade vara något som man väl bara skulle sätta sig över enligt vad min helnykterist och lätt nervöse farsa visst var ett vanligt förekommande uttryck i hans hem.

Detta väl på grund av min farfars supande under fars och fasters uppväxttid vilket väl formade min farmors lite kyliga sätt enligt min farfars utryck att beskriva henne med ibland. Min far och faster bestraffade honom genom att besöka farfar endast var tredje vecka trots att han väl de sista tjugo åren på grund av rätt dålig mage även han var helnykterist. Farmor fick däremot besök en gång varje vecka kanske som en händ. Ibland så läker kanske tiden inte alla sår kan man tänka.

Jag har sett det här forumet och min ämnessida Promillebikt vara en unik möjlighet att under anonyma former kunna få ur mig lite personliga tankar kring alkoholproblematik och det mer psykiska kring sånt och även känslor man har haft som boendes tillsammans med min mor som var manodepressiv, eller som det numera benämnes, att tillhöra spektrumet Bipolär. Något som väl de lärde inom psykiatri kanske tyckte lät lite mer modernt när de myntade det uttrycket så att säga.

Far var för övrigt en rätt rejäl och viljestark man som kunde sätta sin prägel på vårt hem och genom gränssättande utan att mer än behöva höja sin röst som en basun och ge uttryck för hur han ansåg att det mesta av saker och ting skulle vara. När det gällde det här med starka drycker och bruk av dessa så var han rätt militant i sin övertygelse att sådant inte ens fick förekomma i hans närhet.

Det är väl kanske lite som att när en människa har rökt i en massa på grund av någon orsak har fått lägga av med sådant bruk ofta sedan inte tål att knapp se röken av en cigarett. På den punkten när det gäller rökning, var väl även jag lite av en tyrann mot min mor och ofta sade ord som att när jag kommer upp för trappen så kan det lukta så gott av nybakat bröd, men här luktar det bara inrökt och gamla askkoppar, tänk hur man kan vara innan man själv blir missbrukare av någon drog.

Hoppas verkligen att du och dina närmaste slipper råka ut för beroendeträsket framöver för begäret till psykoaktiva substanser som alkohol och sånt fast man själv kanske tror sig ha bemästrat det kan ofta hux flux på grund av olika omständigheter återkomma i olika skepnader om man inte ser sig för och är på sin vakt vilket är något jag förstår av erfarenhet och ju mer jag läser om sånt exempelvis här på forumet.

Ha en fin dag!

Har nog alltid haft svårt att sätta folk i fack. Att trycka in folk i trånga utrymmen som tenderar att förminska och slå på självkänslan. Termen alkoholist är en sådan. Sjukdom lika så i min värld. Idag säger jag istället.
- Dricker man för mycket för länge riskerar man att bli beroende. Slutar man är man alkoholfri. I min värld behöver man inte komplicera det mer än så. Det räcker gott. Har inte druckit på flera år nu och är lyckligt alkoholfri.

Skammen var svår i början innan jag insåg att den går att träna bort. Idag ser jag det som en hörnstolpe att jobba bort för att bli fri.
En viktig del i att kvitta sig med skammen är att bara acceptera nuläge utan att dömma sig själv. Bli sin egen bästa kompis där alla känslor & konstiga saker man gjort är fullständigt accepterade. De är snarare vägvisare kring om man är på rätt väg eller behöver justera för att uppnå lycka & frihet. Se att man är på en häftig resa mot frigörelse. Det blir bara bättre och bättre.

Själv har jag valt vad jag skulle kalla Google metoden. Har via Google sökt svar på diverse så snart frågor uppkommit. Testa ex själva att söka på hur hantera skamkänslor? Både på engelska & svenska. Det finns otroligt mycket info där ute som är värdefull. Detta är verkligen en uppgraderingsresa. Väldigt spännande & givande.

Idag gick jag på krogen med mitt barn. Vi tog båda en alkoholfri drink. Vi kunde valt med alkohol men ingen av oss var intresserade. Istället njöt vi av härlig utsikt & genuina samtal där vi båda är levande. Inte levande döda som man lite är när man är nere i träsket. Det går att vända skutan. Håll bara fokus på målet.

@Natalia Det låter som att du har haft utmaningar och reflekterat klokt över dem Natalia. Hoppas att den lediga dagen fortsatte bra och att du kunde göra bra val, och vila.
Jag har suttit på en ganska trevlig middag där det serverades vin och jag höll mig till alkoholfritt enligt plan. Nu gäller det att vila och sova för att hålla motivationen under morgondagens middag också, men det är långt dit. I och med mitt digitala möte ikväll har jag nått min viloperiod med ett mycket lugnare tempo. Inser att det kommer att ta lite tid att komma ner i varv, men det känns skönt. NU är det dags att sova!

Hej!

@marsmallow11,

Du gör ett fint jobb så kosta på dig något gott som en lakritsnapp eller sånt.

Kämpa på!

@Andrahalvlek 🙏 ❤️ och det är till stor del din förtjänst och förstås också några andra ”gamlingar” här. Så värdefullt! Att nöta nyktra fakta/faktametoden är så förknippat med dig och jag tror stenhårt på den. Ni har verkligen banat vägen med era insikter och pepp. Någon gång kommer jag att också nå dit! Kanske denna gång, vågar inte jinxa men oavsett så är varje nykter dag en liten seger i sig. Stor Kram och jag håller verkligen mina tummar för dig just nu. Glöm aldrig att jag tycker din resa och dina insikter borde finnas i bokform, tänk så många som skulle få stöd och som ännu inte hittat detta forum. 🥰

Kämpar vidare.

Det är märkligt med tidsupplevelse och hur tiden som en grav missbrukare som man har varit, och då som oftast gått omkring mer eller mindre på autopilot och upplevt sig att allt bara har stått still. Men ändå är det så oerhört mycket som har hänt. Hjärnan när den funkar som den ska är allt en fantastisk datamaskin som tycks arbeta på under de mest extrema påfrestningar. Det är väl bara lite synd att man själv så att säga inte fullt ut alltid har varit med i direktsändningen av grejer som har hänt i realtid, vilket man så här i efterhand förstår att man inte riktigt har varit.

För när jag nu har varit helt nykter ett tag och kunnat djupanalysera min tillvaro, mediterat och grävt ordentligt i minnesarkiv, tankar och känslor så att säga. Det är som att möta sig själv som riktigt ung och den man är idag i en och samma person - nästan som att åka tidsmaskin bakåt och fram till nutiden på en sekund och hitta sig själv just nu, det är rätt svårt att förklara känslan. Men nog är det häftigt med livets gåva när man väl förstått det hela.

Det känns som att jag har börjat landa lite och hunnit ikapp mig själv. Förstår att det har varit rätt klokt att inte bara ge upp och hoppa av. Det finns nu en känsla av tacksamhet. Har även en liten svag misstanke om att det kan vara förekommaavhopp som man faktiskt har gjort i tidigare liv, men det här kan ju vara verkliga tankar och minnen blandat med dåtiders dimmigt alkoholtänk och helt fria fantasier som spelar in.

Men nog är det mycket man har lärt sig undermedvetet, lite grann så där som att hjärnan arbetar även medans man sover och aldrig är helt avstängd utan tycks ha en viss del kapacitet i någon form av skyddat läge så att säga.
För ibland när man har gått och lagt sig med funderingar på ett först tillsynes helt olösligt problem, så har svaret kommit till en som från ingenstans morgonen därpå. Börjar på att bli lite mer ödmjuk och kämpar alltså vidare.

Kämpa på!

@Mormor2023 sammanhållning är bara förnamnet men jag förstår det där med att våga. Själv varit där, det är inte en grupp, ett rum eller ett möte man ska våga gå in på. Det är sig själv man ska våga gå in i och för oss med det här problemet och sjukdomen är det ngt av det mest skrämmande som finns.

Det underbaraste i gemenskapen när man väl vågat är alla smarta människor man omges av. Alla där är ju experter på alkohol, det finns ingen annan sjukdom där man kan gå till en grupp en gång i veckan eller fler oavsett vart i världen man befinner sig och bara träffa människor med samma sjukdom. Det är rätt häftigt.

@Ängans du måste ingenting på ett AA möte men ett tips är att meddela den som håller i mötet att du är ny och gärna bara lyssnar in. Du kan också ha tur att gruppen har en kontaktperson/nummer, går i så fall jättebra ringa den personen och beskriva hur du känner inför mötet. De allra flesta grupper hälsar, dvs man inleder med vad man heter och sin relation till alkohol, det är heller inget måste, man kan passa ordet vidare bara

@postitlappen tar du antabus övervakad eller vad är du orolig för att bli sedd i för sammanhang?

@Ny dag Du jobbar på jättebra!

Kram 🐘

Reflekterar över denna gång i ordningen när jag tagit nya tag i nykterheten. Varför ska jag lyckas denna gång, vad gör jag annorlunda och vad har förändrats inom mig? Vet egentligen inte men känslan är annorlunda, känner mig inte euforisk över de nyktra dagarna vilket jag gjort tidigare. Känner mig bara tillfreds med att vara nykter men har fortfarande mycket jobbig ångest som jag försöker vara i utan att få panik/agera ut. Först efter tre månaders nykterhet vill jag börja jobba på djupet med ångesten, lära strategier mm men det tror jag inte jag orkar nu. Nu och den närmaste tiden är fokus på nykterheten som är en första förutsättning för långsiktigt välmående. Jag verkligen indoktrinerar mig med nyktra fakta, lyssnar på samma böcker på repeat, nästan maniskt vilket känns lugnande och jag planerar fortsätta med detta fram till åtminstone jag nått 90 dagar av nykterhet. Läste att man på AA rekommenderar 90 möten på 90 dagar i början. jag gör det på mitt sätt. Tänker att resultatet blir mer eller mindre detsamma dvs indoktrinering i nykterheten och vad som krävs långsiktigt. Jag försöker denna gång också vara noga med återhämtning, vila och att lära mig meditation och avslappning för att stressa ned och låta min hjärna som alltid går på högvarv vila. Och såklart att läsa och skriva här.

@postitlappen Exakt ! Jag tänkte det, tappade en macka på golvet, ett digitive med smör och ost. Smöret uppåt. Tanken "nu vänder det, till och med mackjäveln är på min sida". Ett annat fokus, mindre lättirriterad och bara fokus på A!

Där håller jag med dej, efter en veckas nykterhet så är jag mindre vobblig, har mindre katastrof tänk.
Är inte lika lätt- irriterad.
Inställda pendeltåg… får väl vänta på nästa, tidigare ville jag bara till bolaget och fortast möjligt.
@Mormor2023

@hgk Ja, det är vanor som måste brytas! Vad gillade du att göra förut ? Eller vad tror du att du skulle gilla ? Jag funderar på om jag inte tycker om att brodera!

@hgk Ja, det gäller att vända bort blicken från det. För ibland kan det ju kännas som att "varför kan de få fortsätta dricka men inte jag" vilket är idiotiskt då man inte vill ha det som dem ändå. Men det är hjärnan som leker. Jag tycker faktiskt jag är "piggare i huvet" idag. Känner mig fräschare, lättare på nåt vis. Mindre skakig, mindre ångest.

Märker efter en vecka av nykterhet att mitt humör är till det bättre.
I morgon är det Antabus igen.
Känner lite oro för att stöta på någon jag känner, staden där jag bor är liten.
@Ängans @ptc

@Vinägermamman Vad uppriktigt glad jag jag blir av att läsa dina rader idag ❤️! Heja dig✊! Jag lyssnar varje dag på antingen Beroendepersonligheten eller Tänka klart för att på något konstigt sätt indoktrinera mig med nyktra fakta, kan du ha detta i lurarna medan du promenerar dagligen? Lyssnandet stärker mig på ett positivt sätt. När suget kryper på reflekterar jag över att ja jävlar, nu är det mitt beroende som pratar och den söker sinnesförändring och det betyder att något skaver i mig så nu behöver jag reflektera över vad och varför det skaver för att dricka gör bara att jag kommer förakta mig själv än mer. Så tänker iaf jag göra när jag väl kommer igång med promenaderna som jag vet att jag måste få till och samtidigt vill men suck vad duktig jag är på att ducka det… Gillar att det är mörkt nu så att jag kan gå direkt från sängen till 30-minuters rask promenad innan frukost och dusch. Hoppas du har en fin kväll så ”hörs” vi imorgon. Kram och starkt jobbat!

@Himmelellerhelvete tack för dina fina ord ❤️
Jag känner mig just nu som en asket. Kämpande med nykterheten och en nyttigare kost 😅 Dagdrömmer om lakritsnappar som är en favorit!
Jag berättade för en av mina närmaste vänner att jag nu satsar på ett helt alkoholfritt liv. Det var ingen pepp alls från hennes sida tyvärr, hon tyckte mest ett det lät riktigt trist. Men det viktigaste är ju i slutändan vad jag tycker är viktigast. Mitt liv är mycket roligare utan alkohol även om vissa dagar känns blä. Men med alkohol så känns ju varje dagen efter blä.
Jag hade iaf ett långt samtal med min bror om min beroendeproblematik. Han var mycket stöttande och absolut inte dömande. Det var ett mycket värdefullt samtal 🌸

@Mormor2023 Ja folk som tycker det är larvigt tror jag man bara måste svälja och inte bry sig för det kommer man att få höra ofta åtminstone i min umgängeskrets där många är i samma situation men mig veterligen inte bryr sig eller orkar ta tag i problemet. Dom 3 månaderna låter länge men för att hjärnan skall återhämta sig och inte fundera på A varannan minut så tror jag faktiskt det är en milstolpe man borde satsa på. Men för tillfället är det väl att ta 1 dag i taget och inte sätta ribban för högt. 1 helg till nu och så har vi 2 veckor på tisdag 👍