Senaste kommentarerna i forumet

Liten kvällsnotering. Det gick bra att bryta igår. Fick motivation av er som skrev hos mig och när jag läser hos andra som kämpar på. Gårdagen och även dagen har avlöpt väl. Har kommit igång ordentligt med mina morgonpromenader nu. Idag var 11 dagen i rad. Det är fortfarande motigt i detta blåsiga kalla gråa väder, men jag har pannben nog att tvinga mig ut nu. Kram och godkväll alla kämpar🤗

@Självomhändertagande å, tack ❤️ blir alldeles rörd!

@Zandie tack för att du berättar, blir så inspirerad av dig. Har lyckats hålla mig i 8 dagar nu (en dag i taget) och när jag läser om din resa och du dyker upp här helt nykter och glad så ger dig mig sån jävla boost. Allt jag vill är att tiden ska gå så jag får ett avstånd från den dystra verklighet jag nu har lagt bakom mig.

Tack ❤️

@Kameleont Min tur att undra hur du mår. Tänker på dig 🧡

Som nykter tänker man...

Som nykter tänker man med lite livserfarenhet på ett lite annat sätt, då kan man se andra saker än vad man såg och kände tidigare då man som berusad bedövade sig med alkohol, som mycket väl kunnat vara vilken annan psykoaktiv drog som helst. För som berusad och avkopplad, eller kanske då mera korrekt urkopplad eller avskild från kanske en andlig gemenskap vilket väl kan vara en rätt nära beskrivning av det tillstånd man oftast befann sig i. Tankemässigt och känslomässigt kan man uppleva bra mycket mer än man som berusad gör. Visst kan man mänskligt sett vid lång och stark berusning vara tillfälligt inre tillsynes lugn och kanske rent utav känna sig vara sig själv allra högst.

Har man granskat världen på ett rent logiskt sätt och även tagit del av världens olika former av mänsklig tro, och olika former av religioner genom att läsa och lyssna på otroliga mängder med skrifter om det tillsynes mänskliga fria tänkandet, psykologi och olika inriktningar inom det mer andliga perspektivet och samtidigt tagit del av det moderna världsliga sättet att vara och tänka.

Då kommer man till sist till en punkt som gör att man måste stänga av sitt logiska tänkande helt om man vill kunna vara endast en världslig människa eller så går man helt enkelt under världsligt och mänskligt sett är känslan. För man kommer som djupt andligt grubblande då annars till sist att bara krackelera och splittras inuti själva kärnan av det som man väl mest kan beskriva som det egna jaget och den man känner sig och tror sig att vara. Man får nog mentalt sett en slags kollaps eller hjärnblödning annars. Min mor var existentiellt djupt grubblande innan hon fick sin första psykos som frikopplade henne från kropp och själ då hon inte var mänskligt sett kontaktbar liksom.

Den medicinering hon sedan hade livet ut till sin ålders höst för det som numera väl under ett slags samlingsnamn kallas för att vara bipolär, eller i hennes fall att ha en manodepressiv sjukdom som det hette tidigare. Det handlade rent medicinskt sett för henne som alltid var helnykterist om att klippa bort de allra högsta topparna och de allra djupaste dalarna i hennes känsloregister. Det var väl även något som hon med lite andra ord även beskrev i sin dagbok som hon spontant förde som 40-åring på 1980-talet, där hennes inre känslomässiga, tankemässiga och själsliga kamp framgick.

Hon hade en kristen tro och vilja att göra endast Gud och Jesus vilja, vilket för henne betydde att helt och fullt vara ett lydigt verktyg för den högste andliga makten som det framgår tydligt av om man mer djupt analyserar hennes ord om hur hon såg på världen, det andliga och hennes helt egna och mänskliga tillvaro. Tror att den här nyktra resan som jag befinner mig på kan komma att bli riktigt intressant att se vart den leder om jag bara orkar hålla ut som nykter och då kanske till och med får lov att släppa lite mer på mitt ännu nog inte helt nedfilade högmod och stolthet som gör att jag nog spjärnar emot det som kanske skiljer mig mot vad vi kan kalla för en andlig högre makt.

Ha det gott!

@@oro
Hej. Jobbigt att ha det så där, en stämning som är "obekväm".
Det jag tänker är att han säkert har tankar kring vad som varit, hans situation och er situation. Att ha ett beroende är skambelagt, och jag tänker att man som beroende vet att det skadar både sig själv och andra men att man har svårt att ta sig ur det. Man drar via systemet på väg hem fastän man från början tänkt annat m.m. Inte för att ställa till det för anhöriga, utan det är ett beroende som styr. Man försöker skärpa till sig , men åker dit - igen.
Man trillar dit gång på gång, och skäms. Att vara den som tar upp det då, nja, jag vet inte ...

Nu är det ett tag sedan jag levde med en alkoholist, men jag skulle nog själv ta upp det om jag går till mig själv. Inte vänta på den andra.
Att inte prata kan ju också ses som någon slags självbevarelsedrift, pratar man inte om det finns det inte problem och att sådana här tankar kan vara omedvetna? Jag skulle nog inte fråga s.k. ja-nej frågor utan berättarfrågor såsom hur tänker du om alkohol och vård nu?

KRAM.

Texten kom ej med…
Snart har 3 v gått sedan min makes återfall.
Bad då att vi behöver prata om detta och att bollen ligger hos honom att ta upp detta.
Han är livrädd (som han uttrycker det) att förlora mig.
Den olidliga tystnaden om att låtsas som ingenting har vi gjort de andra gångerna och det skapar en stor klump i min mage.
Oattraktiv och en sårad person är vad jag ser, fast inombords älskar jag honom.
Vi har varit på en resa, där han inte rörde alkohol och jag drack ett glas vin till maten på kvällarna.
Men inte ett ljud om detta eller frågan om hur jag mår.
Jag har livat mig själv att inte be om frågorna utan dessa behöver komma ifrån honom för att jag ens ska tro på att han vill försöka.
3 återfall på 1,5 år som har varit så fruktansvärt jobbiga att jag sagt att så här vill jag inte ha det.
AA och sen efter ett tag slutat med AA och nu gått med igen plus skaffat egen psykolog, men detta för att jag ifrågasatt: vad ska du göra åt detta?
Nu är det bara en total tystnad och en obehaglig stämning.
Vad hade ni gjort?
Tack för att ni finns och stöttar.

Idag har varit jobbigt värsta dagen hittills varför vet jag inte för har varit helt normal dag. Hela dagen har tankarna rullat och förskönat öldrickande och hur roligt och avslappnande det är och ikväll skulle det va gott med några och imorgon fredag kanske borde hälsa på någon kompis efter jobbet och dricka några öl. Har fått koncentrera mig till max och plocka fram alla minnen när det minnsan inte varit något romantiskt med A. Usch vilken situation man lagt sig i men är väl bara att bita ihop är trots allt dag 10 nykter idag så på rätt väg, måste vara 2 år sedan jag varit det sist. Ha en bra onsdag kväll alla

Hej!
Jag hade Antabus för några år sedan och kunde dricka efter 14 dagar efter min senast intagna tablett. Men instämmer helt i Flarrans kloka svar och min egen erfarenhet är att för varje uppehåll och återfall blir missbruket bara värre och djupare. Nu har jag varit nykter i 11 månader och under denna tid börjat skapa mig ett helt nytt liv. Även om jag vet att suget kan vara överjävligt skulle jag aldrig önska någon tillbaka in i misären som drickandet innebär och för med sig. Tillvaron med alkoholen blir aldrig ljusare och jag skulle aldrig vilja byta en av mina mörkare dagar till ett enda ögonblick i missbruket. Allt gott till dig och jag hoppas som Flarran att du väljer rätt väg för ger man det bara lite tid har den nyktra vägen så fantastiskt mycket oväntat att erbjuda lovar jag. 🤗😊

Det blir allt julmust i år.

Köpte ett par små julmust igår, fast jag inte är så mycket för den typen av läsk. Fick väl lite för tidig julkänsla kanske. Då jag satte in musten i kylskåpet flimrade det i min nykterhet förbi ett minne från en jultid för längesen då det dagen före den julaftonen var dags att liksom montera ihop en sån där plastgran som fanns förr där varje gren och kvist var lösa och skulle sättas ihop bit för bit för att som färdigmonterad likna en julgran som man kunde klä med glitter, ljus och sånt.

Var väl en 20 år nånting och helnykteristerna morsan och farsan satt i köket och drack kaffe och väntade på att man skulle bli klar med uppdraget. Hade väl druckit en hel del och var ändå enligt eget minne inte speciellt berusad.
Men upptäckte genom detta granmontage hur fumlig och oteknisk man väl egentligen var som packad då granen ifråga som man hojtade om att vara färdigmonterad.

För när jag stod där stolt och betraktade granen och hojtade om att det var dags att få hjälp med att hänga på ljusslingan så upptäckte jag efter en stund att jag hade lyckats med konststycket att sätta varje grankvist upp och ned så att det inte var något som ens liknade barr på den, då en sådan äldre typ av plastgran bara hade barr på ena sidan och var helt slät och plastig på undersidan.

Faen vad korkad man kände sig att man inte lyckats att ens sätta ihop en enkel liten plastgran så att det liknade nåt. Minns inte om föräldrarna hann att komma in och se spektaklet innan man fick göra om alltihop från början, kvist för kvist. Men nog kände man sig dum att man inte hade lyckats med ett så enkelt uppdrag som att ens montera ihop en plastgran efter lite renat. Man kände sig först så himla smart, oövervinnelig och intelligent när man druckit en del, fast man inte ens väl kunde stava till ordet intelligent liksom.

Det blir Julmust i år!

@Geggan Då fint att ni har hittat varandra ❤️ Att vara i samma fas av livet och kunna följas åt på roligheter låter ju toppen!

Kram 🐘

Tack snälla flarran för ett fint svar!

@andrahalvlek och @geggan tack 🥰🥰
Tänk vad vi får vara med om i varandras liv- allt som händer efter att vi lämnat de där sunkiga glasen bakom oss.
Intervjun var SVÅR men gick nog ”bra”. Eller jag svarade och resonerade efter förstånd och insikt. Det är ett komplext uppdrag. Det går liksom inte att låtsas något annat, så man/jag kan heller inte ha tvärsäkra svar. Vi får se’ jag tänker att jag inte kan vara annat än så uppriktig som möjligt kring mina ”utmaningar” som vi ju alla har.
OM jag blir erbjuden jobbet så kommer jag att tänka ordentligt innan jag bestämmer mig.
Men än så länge får det ligga och jobba i mitt undermedvetna, jag kikar in och mer; ”jobba på”.
I övrigt jobbar jag ytterst lite. Det är bra. Jag behöver vila från min förkylning och stärka kropp och själ inför vintern. Det är så tyst och lugnt här hemma. En sorts frid.
Kram 💕

Hej Risenta!

Det går att lära sig det mesta och att dricka på antabus är det en del som fixar vilket man väl läst på Flashback och sånt, men har du fått antabus så har du säkert fått det av någon anledning som kan vara bra för dig att tänka på.
Men vet hur det är om det är riktigt jävligt, så där att man gärna skulle skjuta huvudet av sig om man haft en laddad pistol, vilket man inte har eller önskar sig.

För någonstans vill man ju gå vidare, fast man ofta inte fattar varför man ens bryr sig. Tycker att du ska försöka att utmana dig själv så länge du kan. Men jag är väl knappast den rätte att komma med smarta kommentarer då jag bara är en som försöker att vara nykter utan ens förstå meningen med mycket överhuvud taget alls. Men önskar dig allt gott och hoppas att du väljer rätt väg och inte fastnar i skiten som en själv har gjort på så många jävla sätt.

Kämpa på!

Hej! Tog min senaste antabus 200 mg i fredags förra veckan, kan jag testa att dricka nu på söndag 9 dagar senare utan, att få reaktion?

Snälla INGA moralkakor. Endast svar från er
som har erfarenhet

Livet utan alkohol känns skönt. Jag har inte haft sug sen jag lade ner. Inte alls. I början hade jag stort behov av att ha alkoholliknande drycker men utan alkohol men nu försöker jag hitta sådant jag gillar istället. Ber om fint glas i stället. Saknar ingen alkohol alls.

Fortsatt avsaknad av likasinnade. Får alltid vara den som inte dricker i alla sammanhang. Det är träligt.

Hur går det för er andra?

@Påvägmothälsa Tack det går bra med nykterheten men ska ut med en väninna i morgon och njuta av mat och ett glas. Har tänkt efter och vill inte avstå helt imorgon kväll, jippot är bokat sen en tid.
Jycken är lite mindre och kan inte dra omkull mig när det blir halt, ca 5-6 kilo. Trodde inte hon skulle bli så här stor. Hon har ett underbart temperament, kärleksfull och väldigt tillgiven.
Vattengympa är toppen roligt och så bra för hälsan och mitt opererade knä. Svullnade har gått ner redan efter första passet och har bokat andra passet i morgon. Ha en bra och nykter dag. Har läst en del av din tråd.

Hejsan!

@Se klart,

Kul att du skrev lite. Har just ätit ordentligt nu med varm mjölkchoklad och limpsmörgåsar som jag faktiskt gillar än idag precis som när jag var liten grabb och gick i skolan. Det finns så många människoöden tänkte jag just och alla har vi väl våra olika problem och sånt. Men alkoholen den kan då anpassa sig till allas tycke, smak och fördärv har man förstått.

För det är då inte någon tillgång direkt så att säga att behöva släpa på oket att hela tiden behöva en massa sprit och sånt där för att ”må skapligt” psykiskt. Har som jag berättat tidigare alltid haft mitt problem med allmän ångest och nedstämt känsloläge mest hela tiden ända sen jag var liten och där har inga läkare eller piller förmått att hjälpa alls. Det är nog bara han där uppe som funkar...

Det att jag började med alkohol var ju för att jag mådde allmänt psykiskt dåligt. Föräldrarna märkte väl tidigt hur det var ställt, men de visste väl att jag var tvungen att ha något mot vad dom säkert förstod – min nedstämda natur. Morsan brukade ändå alltid med eftertryck på somrarna säga ord som, lova att du inte badar eller simmar om du har druckit. Det höll man väl för det mesta, förutom kanske några 50 cl burkar folköl. Som det är just nu skulle jag inte ens våga att smaka på en alkoholfri öl, för då går man väl igång igen som en idiot och vill ha andra grejer.

När jag var ut igår använde jag inte ens några lugnande piller, och det funkade ju ändå, vilket det gör för det mesta även om oro inom kroppen ständigt kommer och går. Vet att alkohol slätar ut deppighetskänslan och stänger av rätt mycket, men det funkar ju inte kroppsligt. Har läst att rätt många har lidit av ångest under kemisk bakfylla, men det har inte jag märkt av något vad jag kan minnas sen tidiga tonåren.

Kanske om man varit rejält packad lång tid så har man väl någon gång känt en slags febrig yrsel och utmattningskänsla med orolig mage eller sånt. Brukade väl egentligen tekniskt sett fasa ut de mesta fyllorna genom att ha en skvätt eller burk över till kommande dag, som väl egentligen kallas för återställare om man ska vara noga.

Man lär sig ju rätt snart hur kroppen reagerar på alkoholens fysiska påverkan och anpassar sitt drickande efter hur man förväntar sig att man kommer att må om det ska vara helt nyktert en viss dag eller tidpunkt liksom. Har i många år nog varit mer eller mindre ständigt berusad. Det är väl rätt tur att man inte hade lust att köra bil oftare än vad man gjorde fast man skaffade sig bil redan som artonåring med ett körkort som då i början av1986 väl bara var någon dag gammalt. Har inte kört någon bil sen år 2005 då jag lät en skrothandlare ta hand om bilen.

Kommer förresten ihåg en gång när man nyss hade fått körkort och var ute och cyklade och väl då lyckats snatta en platta med pilsner från en lastkaj nånstans och gömt den under en trapp i en källare i den då aktuella matbutikens närhet. På natten efter en del drickande hade man kommit hem och plötsligt mindes att man hade glömt att ta med sig de burkarna hem. Då hoppade man bara in i sin bil, ställde sen in alla pilsnern och åkte hem. Tror att änglar nog många gånger har fått jobba övertid. Det att man kommer ihåg händelsen så tydligt är nog att den var så pass udda. Nog är det mycket korkade grejer man har gjort på fyllan liksom.

Ha det gott!

Jag har träffat en ny vän. Alltså vän. Vi började prata i en fb-grupp för gemensamt intresse. Råkade sig så att vi var på väg på samma evenemang följande dag. Sågs. Håller fortsatt tät kontakt. Han är också österifrån och vi har många gemensamma bekanta både där och här. Har också nyligen förlorat partner. Känns nästan overkligt. Glad för manlig vän, har efter många år som singel inte alls många. Någonting med denna livsfasen känns nästan magiskt, som om en massa stjärnor har grupperat sig på något särskilt sätt. Tror förstås att nästan två år som nykter spelar in. Genuina mönster och spår visar sig. Idag skall jag öva körstämma för fulla muggar, lite brådis inför adventskonserten.

@Se klart såklart håller jag också alla tummar! Sedan får du ju känna efter vad som är det rätta. Det kan ju också visa sig vara en övergång till något helt annat. Jag tror helhjärtat på dig och din förmåga att fatta rätt beslut. Spark! 👏🐳😘

@Se klart Håller tummarna stenhårt! Det viktigaste är att du lyssnar inåt! Vad vill du? Låt inte smicker eller pliktkänsla avgöra. Å andra sidan är jag fatalist, det som händer står i stjärnorna på något sätt. Likadant för mig. Det är kanske nu jag ska öppna hunddagis kombinerat med daglig verksamhet?

Kram 🐘

Stooort grattis från mig med! Vet du vad, jag känner inte heller igen nåt med 3, 6 eller 9 månader. Jag vet bara att efter ett år så kändes det än mer självklart att inte dricka. Så skönt att du är här! 365 dagar.
Njut och malla dig nu. Stor kram 🤗

Godmorgon världen
Min morgon började vid 05 men lyckades somna om.
Idag är jag bättre men jobbar fortsatt hemma, vill inte hosta på folk på jobbet.
Ska som sagt ha en intervju för detta ev nya jobb nu, vi får se hur det går.
Känns både lite läskigt och pirrigt.
Gissar att processen ska vara klar ganska snart därefter. Håll en tumme! Jag vill ju självklart bli erbjuden jobbet. Sen får vi se hur jag bestämmer. Kram denna grå dag som ändå har något ljus inifrån!

Godmorgon @vår2022 och tack för ett fint inlägg. Jag har just gjort ett megastort chefstest vilket kändes sådär.. men snart dags för vad jag tror kan bli sista intervjun. Sen får vi se.
Kram 🤗

Godmorgon @flarran
Jag läser dina inlägg med stor glädje och ödmjukhet. Jag hejar på dig enormt.
Jag känner också igen detta att få hjälp från en kraft större än jag. Någon vill mig väl. Någon stöttar med en hand under mig om jag faller.
Kanske är det inte allmänmänskligt men det är nog iaf något som vi i den sekulariserade världen inte funderar över varje dag. Jag tänkte- eller snarare kände- detta mycket tydligt under början av min nykterhet. Ett litet strå som jag höll hårt i. Liksom ”the window of oppurtunity” som man brukar prata om. Hur ett fönster öppnas och man har möjligheten att kliva ut och in i ett bättre liv.
Där är du nu. Då är det en dag i taget, och små steg i taget som är viktigt att fokusera på- precis som du gör!
Det blir lättare med tiden, men jag brukar också säga att knappt något är så svårt som att vakna bakfull en morgon med kemisk ångest.
Man får försöka ha perspektiv.
Jag önskar dig en fin dag! 🌸