Senaste kommentarerna i forumet

@erivan Hej detta med att aldrig mer kunna unna sig har alltid varit mitt stora motivations problem med att bli nykter, har lyckats pausa drickandet 1 månad som bäst under dom senaste åren men oftast bara några dagar, men nu verkar min hjärna äntligen ha fattat vinken att det man unnar sig med A oftast slutar i ångest och misär och det är det inte värt, och det är viktigt åtminstone för mig för att hitta motivationen. Å detta med att vara tråkig och torr tackar man nog sig själv för på söndag morgon så det är väl bara som du tänker nu skall jag inte bry mig. Är själv bara på dag 3 nu men hoppas det skall fungera denna gång. Vi kämpa på

Hej @delfinen
Jag tycker det låter på ditt inlägg som att du planerar att ta ett återfall.
Många gör det- många gånger. Andra fortsätter med återfall tills de dör.
Jag tycker det också låter som om du har dåligt samvete gentemot Forumet. Ha inte det. Ingen här kommer att ge dig vare sig tillåtelse- eller förbud. Dessvärre är denna delen av resan något man måste göra själv. Ta beslut. Om och om igen.
Här finns oändligt mycket stöd för alla steg i processen, men just i delen Alkoholfri strävar vi efter just det och förminskar inte tankar om att ”ta några glas” då det för en nykter alkoholist kan vara livsfarligt.
Jag tycker du ska skippa de där glasen. Högst troligt är att du vet vad som händer om du dricker. Mindre troligt att du vet vad som händer om du INTE dricker. ”Några glas” är minst sagt en signal om att nu eller snart, så blir det rätt trist… Kram på dig!

@Amanda L Mesproppar är rätt ord! Och fegisar! Vad tror de ska hända? Att jag blir arg eller börjar gråta? So what!?

I nöden prövas vännen, det är tydligt. Och jag tänker inte göra deras närmanden enklare genom att själv bryta isen. Eller jo, det gör jag om det känns rätt i stunden, men bara om det gynnar mig själv.

Kram 🐘

@Geggan Tack ❤️

@Ny dag Tack för omtanken ❤️ Jag tänker inte på det aktivt, men det ligger ändå och gnager i mitt undermedvetna. Igår eftermiddag-kväll var jag så mentalt trött att jag kunde ha stått och somnat.

Idag känns det bättre, hoppas den känslan håller i sig hela helgen. Har planerat in två olika träffar så att jag får prata om det mycket. Ska luncha med min mamma på lördag och promenera vid havet med en kompis på söndag.

Kram 🐘

Godmorgon @Mormor2023 @Amanda L det är exakt som ni funderar unna sig guldkant och avslappning? nåväl någon gång kan det väl fungera men oftast blir det ju ångest och kaos och misär. Igår kväll blev jag något helt otroligt trött tidigt på kvällen och sov inatt 12 timmar i sträck, detta har nog inte hänt på flera år men är väl kroppen som för en gångs skull fick sova på riktigt efter år av misshandel med fyllesömn på 4 timmar per natt, hoppas det blir fler sådana nätter.@Mormor2023 angående inkommande helg så försök komma på grejer att göra som gör det omöjligt att dricka så blir det ju lättare åtminstone tänker jag (men är ingen expert på området 😂) nästa tisdag skall vi ha 7 nyktra dagar 💪.@Amanda L att det blir massor av extra tid nykter kan jag gott tänka mig om man tänker på alla bakfylledagar man endast orkar dricka återställare och glo på tv, har själv gott om hobbyn som jag faktist hållit fast vid och lyckats utöva på något plan trots mitt drickande men nu skall dom tas upp på nytt på allvar som i gågna tider. Nu kämpar vi alla på så skall det nog lyckas för det kan inte vara omöjligt. Ha en bra dag

@Himmelellerhelvette Hej! Jo jag vet att jag misslyckats ett flertal gånger och att jag måste få bort beroenderösten som säger att jag ska unna mig. Men det tar väl sin tid som du och andra kloka på forumet skrivit.Jag borde fatta bättre än att inte dricka, har problem med hjärtat, delvis pga alkohol.Jag har börjat inse att hälsan är viktigast och att även om det gått bra med hjälp av mediciner hittills så gör det inte det i all framtid. Och jag har också varit rädd för att bli betraktad som tråkig och torr om jag inte dricker, men nu ska jag inte bry mig. Har börjat läsa tänka klart och den verkar jättebra för förståelsen vad som pågår i hjärnan. Ha det gött kram❤️

@Delfinen80 Precis så, det viktigaste är att hitta din värderade riktning och följa din inre kompass. Då hittar du hem❤️

@vår2022 Du skriver så fint och varmt och det här med att flyga , ta ut en riktning för att sen ompröva och ta ut nya riktningar ; där sätter du fingret på något och vilken fin metafor för vad jag känner att jag befinner mig i just nu 🙏❤️ Tack snälla 💕 Jag tänker ofta på dina kloka ord om värderad riktning , det har jag tagit till mig av och finns med i mina ”flygturer ” ⛅️ Hur det än blir så är det något jag vill hålla fast vid .

Tack snälla du för din värme och klokskap 💕

@Påvägmothälsa Vad bra att du kunde hålla dig till din budget! Jag tror att det absolut bästa nu är att inte göra några avsteg från ditt alkoholfria uppehåll. Att du verkligen låter din hjärna återhämta sig från alkohol, rensa ut den från din kropp och få balans. Att dricka lite här och där stoppar denna process. Att du får möjlighet att känna skillnaden och uppleva det som händer när man är helt alkoholfri en längre tid. Håll fokus på det positiva i att vara nykter, hur härligt det är att hjärnan får återhämta sig, vakna nykter på morgonen, minskad ångest och balans.

Ha en fin torsdag!❤️

Jag är inte samma människa...

Jag är inte samma människa som jag var för tio år sen, det var ord som min helnyktre och även lite personligt kristne far brukade säga då och då genom åren. Då han talade om att han inte var samma människa som han var i yngre år syftade han väl bland annat på hur han som mycket ung och nygift med min mor väl kanske hade betett sig lite väl överdrivet svartsjukt mot min alltid helnyktra och försynta mor som tyvärr i en ålder av endast lite drygt trettio år efter sin fars bortgång drabbades av psykos och sedan fick en livslång psykisk sjukdom som numera väl kallas för att vara bipolär.

För övrigt så avled morsan helt naturligt av kroppsliga ålderskrämpor i juni sommaren år 2012 precis dagen före sin 69:e födelsedag vilket faktiskt kändes en hel del om nu någon skulle undra. Farsan var psykiskt sett rätt stark och tog oerhört stor plats energimässigt och blev väl genom sin oro för hennes tillstånd tidigt kanske lite väl hård i tonen ibland och överdrivet kontrollerande.

Han kunde väl ofta vråla rakt ut i ren frustration över till synes minsta orsak vilket inte direkt passade mitt oftast lågmälda konstnärliga sinne där högljudda röster och kraftiga volymmässiga känsloutbrott aldrig fungerat då jag alltid varit rätt så känslig och behövt att mest få ha lugn och ro. Tror att jag mer eller mindre är helt uppvuxen under konstant stress. Det helvete med diverse ständiga orosmoment en del har haft i fylleristers hem hade jag nog på ett annat sätt i ett helnyktert hem.

Har själv som jag berättat tidigare en psykiatrisk problematik med dystymi i botten som jag kämpar med än i dag genom en mycket svag självbild med en inte så värst stor livsvilja och energi tyvärr. Det tog mig över trettio år att ta mig upp ur det rätt nedtryckta barn och ungdomsdomsstadie som jag skulle lämnat så snart jag blev myndig för att redan då kunnat skaffa mig ett eget liv och kunnat utvecklas på det sätt som jag nu steg för steg börjat göra så sakteliga med helt nyktra ögon.

Jag hade inte kraft och ork att frigöra mig från min fars domderande viljestyrka och min mors då så tydliga svaghet som fick henne att leva ett mycket tungt liv som jag sett vidden av mer uppenbart genom att ha läst hennes dagboksanteckningar från när hon var omkring fyrtio år, där hon så rakt och tydligt beskrev hennes mörka och rätt trista vardag där mycket mest handlade om att hon väl dagligen bad till Gud om att få slippa leva i den här världen och i stället då få komma till himmelriket som var hennes allra högsta önskan som kristen.

Morsan levde för Gud, Jesus och vår familj, liksom väl även jag, utan att ens förstå det hela då jag nog ständigt gjorde mitt allra bästa för att hålla ihop en knepig familjesituation. Det var många rader och tankar i dagboksform som min mor ägnade åt att be till Gud när det gällde vår familj och även då om ett andligt beskydd för mig. Detta väl intensivast då hon nog förstod att jag hade hamnat på en väg med alkohol som inte var bra. Hon var helt klart mycket uppgiven och ledsen över att jag så ofta var ute och slarvade sent om nätterna, vilket jag med åren har förstått liksom.

Men man kan som människa bara göra sitt bästa utifrån vad man känner till och förstår i nuläget. Har själv en enkel och kanske hemsnickrad liten kristen tro i grunden, där Gud är högst och att Jesus Kristus är vägvisaren för den som vill komma andligt helskinnad vägen fram. Det går ju inte att vrida klockan tillbaka utan allt man kan göra är att inte någonsin låta sig bli nedtrampad igen och falla till föga för ren idioti.

Som människa är det lätt att samla på sig mycket onödig barlast av tankar, missnöje och känslor som man inte har mycket nytta av om man använder sådant som förevändning för att kanske tycka synd om sig själv till den grad att man med ett missbruk i praktiken sakta kanske skvätt för skvätt tar livet av sig själv med kanske droger och starka drycker för att bedöva sig en liten stund för att därmed orka leva i en situation som man kanske inte alls trivs med.

Ibland kan dock en mindre och förhoppningsvis någorlunda kontrollerad berusning kanske vara befogad om det kanske står och väger mellan omedelbart självmord eller att ta till flaskan, men det är då en mycket fin linje som man då balanserar på är numera min fasta övertygelse. För man man vet då aldrig liksom hur det går så att säga. Men nu ska vi väl inte sitta och grotta ned oss i trista grejer liksom. För tänk att det ibland bara kanske tar några få veckor med egenhändig psykoterapi som helt spiknykter för att i stort sett nysta upp mycket av alla de trådar man haft inom sig som man som berusad aldrig någonsin har lyckats att få någon reda i.

För när jag nu med nyktra ögon har haft en månad på mig att analysera tankar och minnen och gå igenom min livshistoria från dåtid till nutid så ser jag att jag väl hade en del att bearbeta, men jag känner även tacksamhet till skaparen och hans tålamod med min dumhet och tusentals tidigare negativa självdestruktiva tankar. Många kan och vill inte tro på någon Gud och sånt där andligt och det är väl som världen ser ut inte så värst konstigt egentligen. Men det är då inte någon skapares fel att människor ofta beter sig väldigt, väldigt illa mot varandra. Det är en tanke som nu finns.

Jag tror på något sätt att skaparen där uppe liksom av nåd till sist har givit mig en ny och nykter chans till att nu starta om och försöka att göra lite mer rätt med livets saker och ting på något sätt. Vilket faktiskt är rätt så svårt att lyckas med helt av egen kraft om man som jag har varit fast i ett tänkande om att inget spelar någon roll, vilket faktiskt i denna tidiga morgonstund faktiskt känns helt fel då man nu har fått den lyxen att kunna ta sig tid och verkligen tänka till en del.

Passar här andligen på att tacka skaparen för att jag fick de föräldrar som jag fick, vilka jag saknar och respekterar högt. Jag lärde mig en hel del av dem och de var faktiskt trots allt riktigt hyggliga och bra människor fast jag väl rätt sällan efter tolvårsåldern väl ens gav dem en kram och sade att jag tyckte om dem. Något av det känslomässiga gick väl lite förlorat på något sätt efter vägen kan man tänka. Det här med närhet och tillit är nog något som jag får jobba på en del kan jag tro.

Minns även att farsan sade någon av hans sista dagar år 2018 då han efter en längre tids sjukdom innan han gick bort som 78-åring att han undrade om jag ens tyckte om honom över huvud taget.
Mitt svar till honom blev: – Jo men visst är det väl så, för annars så hade jag väl inte stannat kvar hemma hos dig och mor i alla dessa år.

För mig handlar det nu om att försöka att hålla fast vid den här känslan om att det är viktigt att vara nykter var dag och kämpa på för ett värdigt och vettigt liv. När jag tänker tillbaka på alla de gånger som jag i min ensamhet varit berusad, så är det inget som jag är stolt över. Men nu är det en ny dag och i var sekund och steg som jag tar som nykter så är det jag själv som styr över mina gärningar.

Tror att många kanske trots min lite udda livshistoria kan känna igen sig här och där. Har dock inte ork att vara någon förebild av något slag och skriva en massa ord dagligen som stöd till alla som kämpar mot ett skadligt beroende. Kommer nu inte längre dagligen att skriva här på forumet.

Men kommer kanske då och då att titta in här på den här tråden under mitt ämne ibland och skriva nåt ord om hur det går. Kampen mot beroendet och mitt psykiska mående är dock något som inte andligt får ta överhand så att jag fastnar i ett skrivberoende och blir så självcentrerad att jag blir en knepig typ vilket det nog finns risk att jag blir om jag skriver allt för mycket och ofta.

Till dig som just nu läser detta och känner att du har problem med alkohol eller andra skadliga beroenden så ska du veta att det är din kropps signaler om att det är dags att sluta att nyttja eller stanna kvar i ett beteende som du inom dig känner är något som du inte kan eller vill hålla på med. Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt är ett ordspråk jag nu förstår innebörden av bättre. Det inre sinnets andliga frid är inget som alltid kommer gratis helt av sig självt, ibland får man jobba liksom...

Kan helt ärligt säga att den som släpper nedbrytande tankar och väljer bort alkohol och droger och kämpar på som nykter och rejäl har allt att vinna. För man växer hela tiden psykologiskt lite så där steg för steg som människa om man bara har kraften och uthålligheten att inte bara ge upp liksom. Ta ta hand om dig kompis och lär dig att älska livet och tänk på att alltid försöka att se ljust på framtiden för det är du värd.

Kämpa på!

@Delfinen80 Vad fint att du skriver om hur dina tankar går. Det är dina tankar och de får vara precis som de är för det är just dina tankar. Allt handlar om dig själv och det är det absolut viktigaste. De är sanna och ärliga. Jag tänker att allt är en process och den processen kan vara all over the place. Det viktigaste är att du själv landar i något som känns bra för dig. Man kan landa och ta ut en riktning, sedan kanske den inte känns bra, då behöver man flygga och landa igen för att hitta en ny riktning som känns bättre. Man måste våga prova sig fram tills det känns bekvämt. Självklart kan alkoholdjävulen ha ett finger med i spelet så det gäller att även ha denne med i beräkningarna, i landningarna. Vi vet ju vilken stark påverkan och inflytande som alkoholdjävulen har och det är från denne vi har tagit avstånd ifrån i detta forum när vi slutat dricka. Det är också helt klart att konturen på alkoholdjävulen blir suddigare ju längre tid vi är nyktra. Så det viktigaste är kanske att försöka reda ut, helt ärligt, om man kan lita på sig själv att man inte blir kidnappad av alkoholdjävulen när man dricker hans exilir. Jag vet att jag inte kan göra det eller jag vet att jag inte vill utsätta mig för den risken som det innebär. Men det beror kanske på att för mig innebär inte, aldrig mer, ett förbud, det har mer blivit en slags livsstil för mig. Att det inte ingår i min livssstil och att jag verkligen trivs med min livsstil. Vi är helt enkelt inte en bra kombo och därför vill jag inte på något sätt närma mig den destruktiv värld, som alkohol innebar för mig.

Det finns många vägar att att gå och det viktigaste är att man finner den vägen som man själv vill vandra i. Kanske måste man prova olika vägar för att veta vilken som känns bäst, annars vet man inte. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att skriva här om det finns tankar om att dricka, men det är ändå till syvende och sist ditt liv det handlar om och det är du som är bossen i ditt liv. Du gör precis som du vill och du bestämmer hur du vill utforma det❤️

@ungsvensk Oj vad jobbigt det låter som att du har det ! :/ Kan du ringa tillbaka eller ringa någon på socialtjänsten? Och säga att det är för tungt själv? Jag har själv inte vågat mig iväg för att ta hjälp, så supermodigt av dig! Du som vågar kanske också vågar aa? Jobbigt att blotta sig och sen inte få den respons du förväntat dig. All styrka och kärlek till dig! Du kan skriva här också, vi hjälps åt !

@vår2022 Tack. Det var ett tillfälle, och där gjorde jag ju bra val.
Igår var jag dock på en ganska fin tillställning, som jag inte ville ställa in. Jag visste att det skulle bli väldigt svårt att inte dricka, så jag gjorde en budget på tre enheter. Inte bra, men det hade nog gått sämre utan budget. Jag höll den i alla fall, drack till en fin middag och drack mycket vatten. Nu åter till min smala väg!

@prinsessa @Natalia Godmorgon! Ja det var en god middag igår i en fantastisk lokal! Att klä upp mig var så trevligt, men ovant 🤣 Att jag lyckades hålla min budget gjorde inte kvällen. sämre 😊 Blir så glad över att ni tror på mig. Det stärker mig i min egen tro på mig. Gick dessutom upp i god tid (vaknade före klockan) för att ta det lugnt och njuta lite av hotellfrukost. Önskar er en riktigt fin torsdag!

Har läst dagens texter. Bytte ut NA-boken mot AA’s Dagliga reflektioner. Läser Var morgon ny. Ber Sinnesrobönen. Försöker tänka efter vad kan jag göra med denna dag då jag egentligen inte vill gå till jobbet. Tycker tiden som kommer känns tung…advent, min födelsedag, jul och nyår….I år känns det väldigt tungt! Och vad är det med handeln egentligen?!?!? Det känns som de redan tror att vi är i december….Kan inte var sak få ha sin tid och sin smak….Usch, vad jag låter tråkig men så är det…ska försöka göra mitt bästa iaf.

Ha en fin torsdag alla🍁❣️

@Natalia Godmorgon! Jo, så är det för mig med. Idag väntas jobb hela dagen så jag ska snart iväg och det är en krockkudde för mig. Så nu dricks lite gott kaffe och sen iväg.

Påvägmothälsa: Hade du trevligt igår? Och höll du budgeten?

Önskar er en fin dag!

Min man ville inte dra ner på alkoholen eller medge att han har problem så för mig låter det väldigt positivt att din anhörig vill sluta och försöker med det. Jag tror återfall är en del av tillfrisknandet. Verkar vara få beroendepersoner som säger stopp en dag och sedan aldrig dricker mer. Däremot vad dina gränser för relationen bestämmer du. Ni kanske kan ta en paus och höras efter ett års nykterhet? Inga bra tips däremot mer än att läsa också på den del av forumet där de som dricker för mycket skriver. Då får man en bild av deras sida av historien och hur starkt beroendet kan var och styra över både vilja och handling.
Ta hand om dig 🌺

@Ny dag Jag har nog skrivit om det i somras i @vårs tråd om du vill läsa om det❤️
Önskar dig en fin dag! Kram

@erivan Du är ändå helt med på att du misslyckas. Alla gånger jag misslyckades höll jag det för mig själv. Jag hade inte funnit forumet då. Jag läste böcker och lyssnade på poddar om beroende. Jag mådde så dåligt. Gjorde tester -Är jag beroende eller har jag ett riskbruk? Förskönade testerna lite tror jag, ljög lite även för mig själv. 7 månader innan jag slutade dricka hade jag en nykter månad. Tränade massor och förstod verkligen hur jävla illa det var för mig men ändå fattade jag inte detta med att en månad inte räcker att vara nykter. Jag hade inte greppat detta med att jag behöver bli nykter för resten av mitt liv för att få mitt liv att funka. Det fanns inte i min värd att man kunde bli nykter utan att bli en grå, trist mes som ingen ville va med, som undrar vad det är för fel på henne, typ.

Jag behövde en liten push från någon utomstående för att komma in på banan jag sökte. En läkare som ville försäkra sig om att ett blodprov inte berodde på en sjukdom ville att jag uteslöt alkohol i tre månader och jag som inte ville misstänkas för att vara alkoholist bestämde mig för att följa doktorns råd. Jag började läsa om hur alkohol skadar allt i kroppen och hjärnan, blev jätterädd att jag skulle bli jättesjuk av av sluta tvärt, ville verkligen ta tag i mitt liv. Kände att jag inte kunde må sämre psykisk, ville inte detta, vem var jag, vart hade jag tappat bort mig själv? Jag som älskar hälsa, träning, glädje. Jag var nedbruten. Hittade forumet på sjätte dagen har jag för mig och läste hela tiden, varje stund jag hade över läste jag i trådar på forumet och skrev. Jag viste att jag skulle vara nykter i tre månader sedan skulle jag lära mig dricka måttligt men tack vare de fantastiska människorna här inne som hade erfarenhet kunde jag tillslut förstå att jag blivit beroende, det är ingen lek. Det går inte att bli måttlig! Det gick in långsamt, väldigt långsamt men jag hade mina milstolpar, tre månader i taget tills efter nio månader. 9 månader tog det för mig att rätt igenom, genom hela min kropp, psyke och själ förstå att jag aldrig mer vill dricka en droppe alkohol, att jag slipper och att jag kan bygga ett helt nytt tänk kring allt i mig och runt mig. Bygga om alla mina invanda vanor. Att hjärnan är plastisk och man kan lära nytt. Inte som man trodde förr -Det går inte att lära gamla hundar att sitta sa man till de över 40år. Vi kan med lätthet lära nytt. Vi har dessutom åldern med oss, vi är klokare och behöver inte bry oss så mycket om vad andra tänker längre. Vad gör väl en volang på magen, en extra haka och lite tunnare hår om man inifrån utstrålar stabilitet, välmående, styrka, lugn och glädje❤️

@Himmelellerhelvette Tack snälla för omtanken 🥰

Jag har läst igenom hela min tråd från början , vidare har jag ju egna anteckningar sen förra sommaren kring mitt drickande som jag också sparat och det slår mig hur dåligt jag mått , hur rädd jag varit och det är en skön känsla att inte må sådär dåligt längre 🙏 Jag är fortfarande nöjd och tacksam över att ha kommit ur behovet av att använda alkohol för att döva eller förhöja känslolägen . Dit vill jag aldrig mer , den saken är jag stensäker på 🙏 Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är jag fortfarande av inställningen att om det kommer en dag då jag vill dricka så gör jag det . För några veckor sen när jag tänkte i de banorna så var jag ärligt talat i tankarna ”dra en fest ” vid lämpligt tillfälle . Nu har det gått från det till att om jag ev vill dricka ett glas vid något speciellt tillfälle så kommer jag inte sätta förbud kring det , alltså inte i termerna återfall . Jag har än inget sug efter vilket det där speciella tillfället skulle vara . I helgen som kommer så skulle det tillfället kunna vara , en nära anhörig som fyller år och en sammankomst där inte alkoholen kommer att flöda men typ lite skålar för att fira och uppmärksamma . Min inställning nu är att köra bil dit för typ ”skönt att slippa dricka ändå ”. Jag är inte sugen . Jag har släppt på mina ”förbud ” mot det men inser att alkoholen inte är en så viktig del i mitt liv längre . Och ändå är den väl det eftersom jag skriver det här ! Det är som att jag måste ha den där som en ytlig bekant kvar ändå .

Jag känner mig å ena sidan rätt trygg i min inställning och nöjd och tacksam över att alkoholen liksom har förlorat sitt skimmer i mitt liv , när jag som sagt släppt på förbuds-tanken om ”aldrig mer ” så känns det liksom inte så himla spännande eller viktigt och samtidigt så är jag ju oroad för att det är just alkohol -jävulen /missbrukaren i mig som försöker locka tillbaka mig . Min rädsla för att hamna tillbaka i drickande varje helg , vissa gånger måttligt andra gånger inte alls måttligt , den är fortfarande riktigt påtaglig! Och samtidigt så är jag mycket mindre rädd ; efter de här månaderna så är jag bokstavligen mer nykter och klar i mina tankar det känner jag tydligt !

Känner mig också kluven till att fortsätta hänga här och skriva på forumet , om nu min inställning är att jag inte alltid kommer att vara helt alkoholfri . Känner uppriktigt också att det jag skrivit tidigare ska tolkas av er andra som att jag nu inte menat det 😳 men allt jag har skrivit det har jag menar och kommit från mitt hjärta , så är det . Men, kan inte komma ifrån känslan av att man här inne kanske dels tänker att jag blir som en ”svikare ” med min ändrade inställning eller hur jag ska säga och tänker man inte svikare så i alla fall att den där a-jävulen tagit besittning om mig igen …

Ja hörni detta är inte ett av mina tydligaste inlägg men jag har skrivit ungefär rätt ut från hjärta och tankar denna morgonkvist.

Kram till er alla 💕

Hej Ungsvensk!
Du verkar må väldigt dåligt just nu. Dricker du också eller tar andra droger?
Du verkar känna dig besviken på människor i din närhet som inte klarar att du inte orkar med att vara glad och positiv.
Egentligen tror jag att du vet det själv, du är inte meningslös. Du har råkat ut för något som du behöver bearbeta. Jag tror att du kommer att hitta människor som orkar med, men det är väl tyvärr så att jobbet måste man göra själv. Det är väl så att vissa personer orkar inte bära. Du kanske bara har träffat såna. Det finns andra. Jag tror att du har behövt berätta och det är skitjobbigt att inte få den respons man hoppas på, men jag tror ändå att du gjorde rätt i det, gör din skull. Ibland måste man sätta ord på saker. Kan du söka hjälp hos vården med ditt trauma? Sköt om dig!

@vår2022 Ja det är verkligen häftigt!
Ha en fin torsdag! ❤️

Förvirrad. Inte så jag priorerat människorna mitt liv. Ör 30+ och inte skadat något. Alltid haft ett leende. Tills min krasch.
Folk verkar inte klara det. Ångrar att jag berättade om mina trauman och depression

Efter en dag i sängen- blir nattportieren inte glad, han har tagit sista beställningen nu men blir ändå inte ledig. Klarvaken är hans sista gäst.
Nervös- över de uppgifter jag fått inför intervjun på fredag- mån om att det blir så bra som möjligt. Skulle behöva läsa på (helgen) men främst behöver jag bli riktigt frisk. Ska se om jag kan småjobba lite denna dag (som natten har övergått roll) men först blunda. Blir en hel del för er stackare att ta del av, fram med scrolltummen när ni tröttnar, kisa! Kram och godmorgon säger jag väl då ☕️