Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Noll alkohol på företagets alla evenemang tänker jag lobba för!

Kram 🐘

Godmorgon @flarran
Har du läst Axiennes tråd här inne?
Ibland sker mirakulösa tillfällen, att något eller någon öppnar ett litet fönster på glänt och man ges tillfälle att där och då- kliva ut och in i en möjlighet till ett annat liv.
Jag tror alla vi här inne har upplevt det på något eller annat vis, men hos en del av oss är det mer uppenbart, att det är en sorts nåd vi får, en chans.
Den kanske kommer fler gånger, det vet jag ingenting om. Men jag uppfattar att du står och gläntar på den där dörren och vet och förstår att det är nu det gäller.
Vi är många här som kan heja och stötta, men tyvärr är det ju nykterheten också ett megajobb att göra på egen hand.
Många har god hjälp av vården, antabus tex. Andra blir hjälpta via AA.
Ville bara föreslå detta om du alls funderar över att sträcka ut en hand i verkliga livet. Men fortsätt att skriva här, läs och framförallt- ta en dag i taget! Kram

Hej Kennie,

Nu känns det bättre!

Har käkat frukost, som jag nyss skrev om skulle göras.

Ska nu läsa lite till här på forumet och ta det lugnt.

Kanske trampa någon minut på testcykeln senare.

Ha det fint!

Hehe,
Det är bra att du skriver om det som är svårt. Och som fu är inne på själv vore det kanske bra att få stöd av en psykolog eller liknande. När du landat i nykterheten kan du börja fundera på hur du går vidare. En lurig grej med alkoholsug tror jag är att det tar sig uttryck på oväntade sätt. Som till exempel hopplöshetskänslor. Beroendet försöker lägga fram skäl till att få dig att dricka. Men håll ut, det kommer klinga av, och sen blir det mycket enklare att bena ut andra, verkliga, problem.

@Amanda L hej! Nej har inte läst den. Måste ta tag idet och beställa den. Den kan ju förklara en del varför det är så svårt att sluta. Ha det gott❤️

Ny vecka har startat.

I natt var det verkligen kris.

Tänkte bara säga hej och tack för några trevliga ord till en skribent här på forumet och så plötsligt var det som om hela proppskåpet i skallen gick och jag öste ur mig en massa skit om min värdelösa tillvaro och livshistoria. Borde kanske i stället ha ringt till nån jourhavande präst eller medmänniska och ylat som man gjorde ibland gjorde när man var skitfull för något år sedan. Hade jag just då, i natt i den stund jag skrev, haft något att dricka så hade tömt flaskan direkt alltså. Det hade fan inte spelat roll vad det varit, bara det varit någon drickbar skit med rejäl procent.

Jag lyssnade efter senaste skrivinlägget i natt först på lite rockmusik för att hamna i ett mer sorts positivt stämningsläge, sedan gick jag in på en meditationssida av något slag där en amerikan talade lite släpigt och långsamt till någon seg bakgrundsmusik. Det handlade visst om att fokusera på sin andning och sånt där och att slappna av och känna hur avslappnad man var. Lyssnade säkert en halvtimme på detta fåniga tjafs.

Men jag blev i alla fall så pass trött av att höra på detta monotona jox att jag stängde av datorn och lade mig ner en stund i sängen, och kors i taket som man väl säger, så somnade jag väl mest av utmattning utan att veta hur det gick till, och som en urlakad sill vaknade jag prick klockan halv åtta i morse. Det är alltså en ny vecka som har startat.

Fortfarande ”stone cold sober” som jänkarna i amerikat väl säger, kort sagt spiknykter ännu alltså. Har nu ett val att göra, ta mig ner till stan och köpa ett gäng med öl, vin och en hela Jäger eller så. Men fattar ju att det är helidiotiskt, men det känns bara så. Klockan är i denna skrivande stund precis 08.12 pip... som väl fröken ur skulle ha sagt.. Sitter vid köksbordet och knapprar på datorn och känner mig allmänt dum efter att ha skrivit så fånigt som jag gjorde i natt, och spiknykter dessutom, fy fan alltså...

Nu är jag hungrig som en gris, om jag hade haft ölen kvar som jag hällde ur för ett tag sedan skulle jag rusat ner i källaren och druckit upp dom. Men får väl försöka köra den nygamla rutinen med varm choklad och mackor igen, det har ju funkat skapligt i ett par dar. Det känns verkligen som att man har börjat om från början. Borde väl som serietidningens världsberömde Bamse och hans vän Skalman eller nåt, ha en slags ät-och-sovklocka för att komma ihåg att äta och sova på fasta tider.

Har ju inte haft några rutiner alls på över 20 år utan bara kört på känsla och tagit allt som det kommit, och mest tankat bränsle i flytande form när jag har känt mig hungrig, trött, deppig, uppjagad, nedstämd, ja kort sagt i stort sett jämt. Det krävs så klart ett inrutat mönster, ett sorts schema att stenhårt hålla sig till, men sådan är ju inte jag, men måste väl för första gången sedan man var mycket ung testa att nu hitta min egen väg liksom. Nej nu jäklar knorrar magen och skriker om påfyllning av energi, så jag får väl köra choklad-och-mackor rutinen igen.

Ha det bra!

@Amanda L tackar!

Godmorgon! Dricker gott kaffe framför nyhetstv. Känner mig pigg idag. Hoppas ni också mår bra kära kaffegänget och att ni får en finfin måndag!

Jag jobbar också i privat sektor som traditionellt haft en mkt generös alkoholkultur, förr i tiden var det resor och hemska mängder alkohol. Men jag jobbar också i en bransch som dragits med mkt missbruk, så detta beslut om noll alkohol (vi får inre ens ha egna systemflaskor på jobbet…) är bara välkommet tycker jag. Men många gillar det inte alls ska väl sägas..

Härligt @charlie70
Jag började förra året- på nyårsdagen- och tänkte nu försöka hålla i höstbad och låta det gå över till vinterbad.
På landet har jag nära till brygga och har minnen av att pulsa i snö och mörker, möta upp min lilla ”badklubb” och sen pulsa hem igen, krypa ner i sängen och känna den inre värmefläkten dra igång.
Bot mot allt,
Vi får peppa varandra.
Kram!

@Charlie70 Så skönt att det går bra för dig och flickan ❤️ Njut nu, nu, nu. Allt som varit och eventuell oror för allt som ska komma får vila långt bak i skallen just nu.

Vinterbad låter häftigt. Ligga kvar i vattnet? Jag har bara doppat mig och gått upp direkt. Men jag har upplevt ”ruschen” av först adrenalin och sen värmen och lugnet som sprids inombords efteråt, så jag förstår vinterbadarnas fascination. Det är allt runtomkring själva badet som behöver vara mysigt också. Det är ju kallt och ruggigt på land också.

Kram 🐘

@Charlie70 Jag vet inte. Det är ju ett privat företag som det gått bra för i perioder. Jag minns personalfester med ”fri bar” och då blev alla väldigt fulla. Personalfester med övernattning på hotell i Köpenhamn, fast den gången var jag gravid och gick hem till hotellet tidigt. Den gången jag kräktes i diket var innan barnen, så det är mer än 26 år sedan.

Nu verkar istället folk vara fulla redan när de kommer. På personalfesten för två år sedan var maten kall och jag fick kranvatten till maten, för något annat alkoholfritt kunde de inte erbjuda. De andra vid bordet drack kanske två glas vin till maten. Ändå fanns det de som ställde till med pinsamma scener. Sorgligt. Tråkigt. Jag har inget tålamod med sådant längre. En nästan nykter aw hade jag nog haft roligare på.

Kram 🐘

Godmorgon vännerna 🙂

Morgonstund med kaffe igen och är glad att jag tog det lite mer eftertänksamt och undvek enheter i helgen. Kan dock inte säga att jag avstod enheter helt under förra veckan men jag jobbar på det där impulserna. Vet hur jag vill ha det och vad jag jobbar för även om vägen inte är helt rak.

Idag blir det långpass och det ska bli trevligt. Den här veckan ska jag sätta i verk lite mer tydliga rutiner för de lediga dagarna. Det finns mycket jag tillexempel vill göra med hemmet som jag vill lägga fokus och energi på.
Men nu börjar vi med att skapa en trevlig måndag tycker jag.

Ta hand om er ❤

Såg den också i föder. Intressant! Har du alkohol hemma? Jag medicinerade länge trötthet med alkohol, märker nu också att suget finns för när jag är trött. Det är mörkt och mycket att göra på jobbet. Tror inte att jag skulle dricka på de känslorna idag, men jag var verkligen tvungen att alkoholsanera hemmet så att det inte skulle vara lätt att trilla dit. Enbart viljestyrka kunde i alla fall inte jag förlita mig på. Längtan efter en quickfix var så stark. Jag älskar numera att vila utan alkohol. En helt annan kvalitet i den avkopplingen och en helt annan känsla dagen efter. Tänker att motivationen är extremt svårt att hitta när man är trött. Längtan efter en kick… Att skaffa sig en kick på naturlig väg kräver en insats. Men du klarar dig utan kick. Du behöver kanske inte prestera något just nu. Det kan räcka att vila. Ät lite D-vitamin och se på dina goda vanor som du har skaffat dig. Tänker att det finns en förklaring till din trötthet och att den gör att det är svårt att koncentrera dig på exempelvis Excel. Alkohol är sämsta medicinen, men den tar ju bort ”bruset” något. Kanske skulle du må bättre av att ta en stunds meditation istället för att läsa här? Jag är jättedålig på sånt själv, men jag är rätt övertygad om att det är på så sätt jag har använt alkohol, som bränsle för att orka fokusera och köra på. Fullkomligt ohållbart i längden.

Nu vet jag inte varför du dricker, men jag tycker mig känna igen några beteendemönster. Det är kanske lättare att bryta helt med alkoholen. Jag tragglade i många år med att dricka ok (7 enheter) vissa veckor, men ibland eskalerade drickandet. Du beskriver att du dricker på känslor, att du jobbar mycket och att du lider av mörkret nu. Trötthet gör att det är lättare att ta dåliga beslut, så se upp nu och arbeta lite förebyggande. Just den här perioden på året var värst för mig, medan jag fortfarande drack. Nu vet jag inte om du ”för bok” över antalet enheter, men jag hade en tendens att förtränga när jag drack. Då var det ännu lättare att det eskalerade. Hur som helst, ta hand om dig i mörkret. Kanske lite D-vitamin? Tänd ljus, mys och slappna av. Jag dricker väldigt sparsamt nuförtiden istället. Insåg efter många, många år att jag sällan tycker att det tillför något smakmässigt och då funkar a-fritt. Det finns så mycket slentrianmässigt drickande som verkligen inte behövs. Även nu kan jag ibland känna att jag vill ta ett glas av helt fel anledningar (jag gör inte det), men trötthet är en stark komponent. Nu vilar jag istället. Funkar så mycket bättre. Ibland funderar jag över min envishet i att inte stänga dörren helt. Hade det varit enklare, bättre? Troligtvis. Samtidigt vet jag inte, jag har lärt mig mycket på vägen i med-och motgång. Jag har haft längre, helt nyktra perioder och nu landat i sparsamt. När längtan kommer efter alkohol, vet jag att något behövs ändras. Så var på din vakt nu i mörkret. Alkohol är en quickfix som inte är hållbar i längden.

@Andrahalvlek
Ja, så är det.
Är väl den här dissonansen jag upplevt den senaste tiden.
På samma gång mått jättebra av att vara nykter samtidigt som jag saknar alkoholen, inte som något fysiskt sug utan mer mentalt.
Att kunna öppna en flaska rött till en ostbricka eller vitt till skalddjur, att kunna ta en whiskey på kvällen till en god bok. I sinnet målar jag upp en bild av att jag kan ha ett normalt förhållande till alkoholen och längtar efter det men erfarenhet visar att det är omöjligt.

Jag har vissa förhoppningar om att jag ändå är på rätt väg, om jag tittar på det historiskt så har jag minskat mitt drickande ganska rejält, först genom att sluta jobba skift och gå över till dagtidsarbete vilket gav färre dagar för drickande och sedan genom att, vanligtvis, begränsa mig genom att inte köpa hem mer än en flaska vin åt gången, den barriären har dock fallerat ibland, som nu senast i fredags.
Jag har också haft fler upphåll och kortare perioder där jag dricker de senaste åren.

Jag har varit skeptisk till AA men kanske kan fysiska träffar vara ett sätt att hålla kampen mot alkoholen mer levande inom mig. Har kollat upp möten i närheten och det hålls möten under en km från mitt hem två ggr i veckan, funderar på att gå dit men det finns ett motstånd inom mig som jag inte riktigt vet hur jag skall ta mig förbi.
Kanske är det bättre att leta upp en grupp längre hemifrån för att minska risken att bli igenkänd?

Jag är egentligen inte orolig för de som är på mötet, vi är alla i samma båt, men risken finns att någon pratar utanför gruppen och eftersom min familj bott på orten under ganska lång tid är vi inte helt okända här, min mor framförallt känner många i området.

Alkoholen förstör de naturliga belöningssystemen, så det är en utmaning att sluta, men fullkomligt nödvändigt om du inte vill att det ska eskalera. Forumet är fullt av rastlösa själar och alkoholen aktiverar belöningssystemen utan att du behöver göra någon ansträngning. Därför är det viktigt att bryta.
Sen ifrågasätter jag starkt om det finns människor som har lätt för att ”ha tråkigt.” Men man roas väl av olika saker. Jag tror att om man är en rastlös själ får man jobba lite för att hitta saker man mår bra av att göra. Det känns som att du beskriver en tristess som du behöver bryta. Du fick en rad tips av Amanda. Att sluta med alkohol, oavsett orsak till att man drack har för många härinne inneburit att hitta tillbaka till den underliggande glädjen. Det tar lite tid och ansträngning, men rannsaka dig själv, vad har du tyckt om tidigare? Är du ensam nu? Träffar du för lite folk? Vad blir du glad av? Å så gör du något åt grundsituationen. Det kräver lite ansträngning, men det går. Lycka till!

Håller med, det är ett gott råd att söka vård. Du skriver att du har medicinerat ångest med alkohol (verkligen sämsta ångestmedicinen), men vi som har använt alkohol för att medicinera blir ju inte riktigt av med grundproblemen. Många blir ju av med ångest av att sluta med alkohol och den brukar klinga av, men det kan säkert vara väldigt olika och är ångesten grundorsaken till att du har börjat att dricka, så är det kanske svårt att tänka att den skulle försvinna bara för att du slutar dricka! Hur som helst ett mycket bra beslut att lägga av med alkohol. Det är den sämsta medicin som finns. Önskar dig all lycka till!

Hej Charlie70,

Tack för att du finns och skrivit fina ord till mig om mina få dagar som nykter, som känns mycket ovanliga, men självklart är viktigt om jag inte kroppsligt ska kapsejsa helt och hållet och kanske tvingas till kroppslig vård, vilket inte är något jag skulle klara av. Brukade säga åt farsan de sista åren om hur jag tänkte om mitt liv och berättade för honom om hur mörk i sinnet jag var.

När jag berättade att jag så ofta inte ville eller hade lust att finnas blev han rätt bedrövad och sade att han i alla fall ville leva. Han hade jobbat länge inom sjukvården och hade väl sett det mesta. Han litade helt och fullt på sjukvården, även om han inte ville gå med på allt som de föreslog.

De sista sex åren hade han hemtjänst som skötte om hans personliga omvårdnad och lade om bensår och sånt, tvättade honom och sånt där. Ibland kom även hemsjukvård på besök för att kolla upp hur hans hälsa var när hemtjänsten var orolig. Han hade besök från tidig morgon, till sen kväll, sex besök per dygn. Hela stora rummet såg ut som ett enda sjukhus med rullstol, liftar och höj och sänkbar säng. Men det var ändå mig som han hela tiden ropade efter när han var nervös.

Jag var ständigt uppe i varv, nervös och hoppade upp i taket nästan varje gång det plötsligt traskade in helt främmande människor i det som skulle kallas för ett hem, eller om telefonen ringde. Jag satt för det mesta instängd bakom min dörr i mitt sovrum och önskade att denna personal skulle gå så att jag fick ett par timmar ledighet ifrån deras stökande med allting. Hur sjutton orkade man, och vad var det egentligen för mening med det hela kan man ibland tänka.

Inte gjorde det mig direkt lugnare av att han hade svår värk i ena höften som gjorde att han trots bedövningsmedel och starka värktablett ofta låg och skrek rakt ut när de skulle vända på honom i sängen vid skötsel. Dessa år drack jag så mycket alkohol av diverse slag att jag ofta hade nervryckningar i benen och ibland fick så svår klåda över kroppen att det inte var klokt.

Helvetet på jorden var detta för mig rent ut sagt. Men ändå ville jag inte svika honom utan stannade kvar i eländet. Precis som jag gjorde då min mor var sjuk och svag de sista åren. Så jag förstår så väl hur många här på forumet säkert har det med oro för de sina. När ska allt vända till det bättre...

Jag har av och till under några år läst här på forumet och sett att många av er har klarat av att stå emot frestelsen att korka upp vin trots att ni har en massa svåra problem och stress, vilket jag utifrån numera inte har det minsta då jag ”bara” har att jobba med mitt eget inre välbefinnande och hälsa. Jag har högt blodtryck och får ibland uppsvällda ben och fötter. Just nu är det väl mest högra foten som är påverkad och känns en aning svullen, men det är bara en viskning i vinden mot hur det varit. Trycket är väl rätt okej i alla fall.

Tidigt i somras när jag på grund av svår depression drack utan att räkna på det hela, utan bara drack det jag hade och så mycket jag orkade för att stå ut med att existera var fötterna så uppsvällda att jag inte fick i dessa i mina skor utan fick lov att traska omkring i ett par trädgårdstofflor som även dessa, som normalt är ett par nummer för stora, då var så små och trånga att det knappt gick att använda dessa heller. Vet inte varför jag skriver dessa ord, men det är väl något som måste ut.

Dessa problemen har ju tack och lov med medicinering nästan minskat till att i stunden vara i det närmaste normalt. Har efter att slutat dricka så smått börjat kunna kissa lite bättre än när det nästan var helt stopp. Nu har jag ”bara” att kämpa mot mina ständiga djupa hopplöshetskänslor. Vet att jag nog skulle behöva tala med någon allmänt kunnig , och kanske skaffa mig någon kontaktperson inom vården. Men sådana växer ju inte på trän så att säga när det känns allmänt svårt sena kvällar och nätter.

Då växer längtan efter en rejäl fylla, vilket jag nu inte kan ägna mig åt. Men vet inte om jag kan stå emot om det här håller i sig även imorgon. Vet inte alls riktigt hur jag ska klara av allting. Men det kanske blir bättre om en stund. Sitter nu och grubblar igen över tillvaron. Hoppas att jag snart blir lugn så att jag kan somna när jag väl kanske kan samla mig till att komma komma i säng. Detta är en svår tid. Hur gör du och andra när det känns som allra jäkligast utan att dricka något...

Ursäkta att jag skriver så deppigt, det bara blev så utan tillsynes någon anledning... Jag borde nog vara tyst och bara liksom bita ihop. Känner mig rätt värdelös nu. Tänkte just på en rätt träffande låt med Nisse Hellberg med titeln - Nu gick jag in i en vägg igen. Får väl köra en massa upptempålåtar och hoppas att det ger med sig snart. Hur kan andra vara så duktiga när allt bara känns mörkt? Måste väl försöka kämpa på fast det känns rätt så meningslöst nu. Hur som helst, än en gång tack för dina kloka och fina ord.

Detta är en svår kamp!

@Wellina Bra tänkt, det blir bättre, jag lovar!👍🥰

@minnyktraresa Välkommen hit! Alkoholberoende kan se ut på många sätt. Jag drack som du, helt utan botten. Och det eskalerade som det ofta gör. Jag kunde och behövde dricka mer och mer.
Det som verkar solklart är ju att alkoholen inte gör dig lycklig utan bara en massa ångest och problem, så du gör helt rätt att komma hit.
Det är jättebra terapi att läsa mycket i trådarna och även skriva själv. Här finns många tips om det mesta.
Det rekommenderas att man försöker att inte dricka alkohol på tre månader till att börja med. Precis i början kan det vara lite jobbigt, men oftast försvinner suget ganska fort. Du kommer att återhämta dig och även ge dig möjlighet att fundera över hur du vill ha livet.
Det finns så mycket bättre saker än alkohol…
Lycka till! ❤️🙏🏻

@Qwer1 Heja!!😀🥳

@fossingen Välkommen hit. Många har fått hjälp bara genom att vara aktiva här och läsa o skriva mycket i trådarna. Har du inte märkt av några abstinens än så är det inte säkert att du får det. Däremot blir många väldigt trötta och det kan också finnas sug i början. Om du någonsin kan dricka vin är det nog ingen som kan svara på men det är bra att vara nykter en längre tid, åtminstone tre månader. Då hinner kroppen och hjärnan återhämta sig, men du hinner också fundera på hur viktig alkoholen är eller ska vara i ditt liv. När livet inte kretsar kring alkohol kan du också fatta bättre beslut och må bättre öht.
Lycka till! ❤️🙏🏻

@Charlie70 Tack, jag förstår hur du menar❤️!

De hade vårdplanering i fredags. Vår dotter berättade att det blir antabus när levervärdena är bättre och boendestöd. Hon ville helst bara prata om vanliga saker idag.

När hon var tvångsomhändertagen förra gången så satt vi inlåsta i ett besöksrum. Nu fick vi följa m in i hennes rum. Så sterilt, så kalt …en ganska stor bokhylla utan böcker. Det första nätterna sov hon m dörren öppen för hon kände sig inlåst. Jag förstår henne…kände sådan klaustrofobi när jag var där. Kändes så overkligt på något vis….fanns en liten ”rastgård” utomhus. Förra gången var vi där en lördag…helt ödsligt….stort och kalt….nybyggt.

Nu ska vår älskade dotter förhoppningsvis komma tillbaka lite pö om pö. Men efter nästan fyra månader att ha befunnit mig i en bubbla ska förhoppningsvis vardagen återställas för mig/oss….kanske börja lite smått ge plats för Varafrisk i mitt liv🙏🏻❤️

Jag har under senaste året druckit vin i princip dagligen. Jag har liksom bara köpt en ny box när det tar slut och jag fattar ju att det är ohållbart, det har jag vetat länge, men när min vuxne som frågade försynt hur jag har det med alkoholen så fanns det liksom inget annat svar än att jag nog är alkoholist för jag har liksom inte ens försökt vara utan på alldeles för länge. Nu är det ett par dagar sen och vinboxen står halvfull men orörd i kylen och jag är inte där att jag "behöver" dricka, men jag ska hälla ut den ändå. Det kommer nog dagar framöver när det känns svårt att avstå. Jag ska hälla ut den nu på en gång faktiskt.
Jag vet egentligen inte hur det blev så att jag började dricka varje dag. Inget har hänt, jag har nog bara gett upp och tänkt att det inte spelar någon roll. Och det är inte heller så att jag dricker mig full, men berusad absolut.
Vad kan jag förvänta mig nu? När sätter abstinensen in? Kommer jag aldrig mer kunna ta ett glas vin?