Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie Hoppas att färden fortsatte utan förseningar och att du kom väl fram. Att sitta på buss, eller tåg ( jag flyger inte längre) tycker jag kan vara så skönt. Även om en vill, så finns det inga sysslor eller måsten. Bara vara - där och då. Samt att vara på väg. Det tycker jag om. Det vi gör här är ju, som du uppmärksammat i namnet på tråden, också en resa. En av livets viktigaste. Önskar dig en bra vistelse hos din mamma!

@vår2022 Tack för raderna, det blev en fin dag och kväll, med omsorg om mig själv. Först fick hemmet lite kärlek med omhändertagande av disk och tvätt. Sen åt jag goda rester, och drack god alkoholfri dryck. Tidigt i säng, som jag tycker om att lägga mig i tid! Somnade skönt trött.

Vill också slå ett slag för D-vitamin som framförallt hjälper min sambo som har årstidsbundna depressioner. På hen märker jag skillnad och när det är dags att hen börjar ta för året. Hen blir retlig och trött. D-vitamin finns väl i fet fisk och ägg bland annat? Men jag tror att det ska till rätt stora mängder om det enbart ska in via mat (och solljus för den delen). Så testa med en tablett med lagom dos. Några innehåller alldeles för mycket och kroppen kan inte göra sig av med för höga doser.
Har du kollat om det är någon annan brist du har Flarran? Din trötthet kanske har nån biologisk orsak. Jag tror som du att en bra och regelbunden kost är viktigast, men jag har haft en del brister trots att jag äter bra och varierat. Så testa dig fram du om du inte kan få nån läkare att ta lite prover.
Ha en fin dag!

Tack @Andrahalvlek och @urkis

Hejsan!
Det är inte första gången ni kommer att höra att jag är här på grund av min fästmans drickande. Egentligen är jag väl här också för min egen skull har jag också kommit fram till!;
Jag dricker inte en droppe;
Men är i förhållandet med min blivande make som dricker !; (och därav blir man ju psykiskt påverkad, om inte annat).

Hans drickande började egentligen med min naivitet.
Jag tänkte att han drack lite , och vi hade en regel som sa;
Aldrig dricka två dagar i rad;
Förrän jag inte riktigt tänkte mig för en dag;
När vi satt ute i hans trädgård vid hans groggbord som han skämtsamt kallar det; för att någon annan skämtar om det bordet och döpt det till det!;
Hursomhelst var drickan i kylskåpet;
Min dåvarande kära starkcider.
Jag hade druckit dagen innan;
Och tänkte inte på Cidern som en alkoholhaltig dryck;
Utan bara som saft typ!
Då säger pojkvännen till mig;
Lizziedays (har egentligen ett annat namn) ; Du har precis druckit två dagar i rad! Det skulle vi ju inte göra! I och med det mitt misstag;
Så har jag känt att jag inte kan be honom att lägga av med att dricka; nästan som dåligt samvete!
Och en gång i tiden , innan denna ovan beskrivna händelse så sa jag redan i början av förhållandet , att om du blir alkoholist så lämnar jag dig. Min pojkvän verkar vara Riskbrukare.
Jag vet med mig att när vi någon gång haft sex, så var vi tvungna att avbryta sexet för att han mådde illa och behövde spy.
Sedan bad han om ursäkt. Och det bestämdes mellan oss två att vi aldrig skulle ha sex när alkohol varit inblandat. Och det har funkat bra, den biten!

Igår hade han druckit , men det var inte märkbart; och vi hade det trevligt ihop överlag.
Idag när jag kommer till pojkvännen så har han druckit så att han blir ”korkad”.
Hur han då inte kan koncentrera sig;
Blir ett ego för att han pratar och blir sämre på att lyssna på mig; när han har druckit( oavsett vad vi pratar om).
Och så förstår han inte intellektuellt lika mycket när han har druckit så pass; utan hans förstånd blir i nivå med ett barns ( jag älskar honom , men kan inte frångå effekterna av hans drickande), och jag känner inte alls igen honom, när han blir sådan!;
det är ju inte den mannen som jag blev kär i;
Och i dessa situationer finner jag honom till viss del som frånstötande pga alkoholen; vad han gör mot sig (och mig; eller vad jag gör mot mig?; jag vet inte)!

Jag har testat att bara nämna alkoholen/ ölen för honom; prata med honom Casual om det!
Jag har testat att ta ett allvarligt snack med honom!;
Men hans attityd är alltid numera;
Att ;
-Har jag varit elak mot dig?( för då har jag enligt honom inget att klaga på)!
Och det har han i ord visserligen inte; Och heller aldrig slagit mig; och det kommer han aldrig göra, det vet jag!;

Nåväl; Idag såg vi på en ny tv-serie ihop ; och de pratade i filmen om hur det kärleksparet som serien porträtterade;
Hur de inte kunde prata med varandra!;
Min fästman ställde frågan utefter tv-pakets i seriens dilemma ;
Vad hade du gjort om vi inte kunde prata med varandra?;
Jag blev tyst ett tag och sa sedan att;
- då hade vi behövt vilja prata med varandra; kanske gå hos en terapeut; för ingen kommunikation Inger inget hopp och då kan man inte vara tillsammans.
Sedan tog jag upp hur glad jag var att serien tog upp det ämnet och för att han ställde den frågan;
För jag kände att vi inte kunde kommunicera angående alkoholen eftersom min fästman var så pass påverkad;
Så jag sa till honom att jag också var glad att serien av oss hade tittats på!;
För …;

Jag ville inte kommunicera med honom sa jag till honom;

-För alkoholen stör mig verkligen, sa jag till honom.
Och jag vet inte hur pass medveten han var i sina funderingar när han svarade vidare;
-Jaha!
Jag sa sedan att jag skulle hem.
Vi är Särbos och det KAN vara en lättnad när man vet att saker är som de är.

Under dagen när vi pratades vid på telefon; hade han inte varit full!;
Och då pratade vi på som vanligt, skärpta i varandras sällskap och hade det. hur trevligt som helst ;
Men så kommer alkoholen in i bilden…och hittar på Sattyg, som jag inte alls gillar.
Jag kan verkligen inte i sådana lägen skilja på alkoholen och honom som person;
Han är alkoholen; påverkad av alkoholen!;
Så känns det!;
Och Kanske att jag demoniserar?;
Men hur kan jag annars tänka?;
Kan jag tänka på ett annat sätt?
Ett sätt som inte glorifierar hans missbruk/Riskbruk?;
Ett sätt som inte heller ger alkoholen all skulden;
Jag menar egentligen;
VAD ÄR den fria viljan värd i ett alkoholberoende ; om den ändå klassas som sjukdom?;
Eller är det bara så att Riskbruk av alkohol är en sjukdom och att ta hjälp för att bli nykter ; är motsvarigheten till medicin för vad andra sjukdomar kan botas av; som en jämförelse?
Annars förstår jag verkligen inte!;

Men jag tänkte
att den här tråden skulle bli en slags Alkoholhjälpenblogg och inte bara ett forum , som också gör sin nytta; och är mitt andningshål; i denna jobbiga tillvaro!
Eller så har man alla dessa trådar i forumen ; för att det är en blogg;
Bara med olika syften och frågeställningar att besvara!?

@Kennie Hej Kennie 👋🏼
Det var Vårfrun som skrev att du drack enstaka glas och lyckades med det fint. Det kändes skönt eftersom jag är en udda fågel här. 🦅

Haha... ja jag kan relatera med rökningen. Sanningen är den att jag inte har svårt att se mig själv som helt alkoholfri - framför allt eftersom det går så bra såhär. Jag tänker ett steg och ett beslut i taget. Det enda jag inte tullar det minsta på är att drämma igen dörren helt i ansiktet på alkoholen om det skulle bli en enda fylla till. Det är nolltolerans!

Jag blev lite konfunderad först över att du refererade till mitt senaste inlägg.. men jag har ju startat en ny tråd 🧵

Nåväl. Mycket trevligt att träffa på den omtalade Kennie och jag följer gärna din progress och dina tankar kring det.
🩵

@vår2022 Ja, det är som att kompassen helt stilla vridit om, och att jag längtar åt det nya hållet. Ser fram emot det!

@Andrahalvlek Ja, det finns många anledningar att låta bli. Den viktigaste för mig just nu är helt enkelt att när jag inte dricker alls så har jag en skönare känsla i kroppen, något sorts balans. Och det verkar som att det krävs väldigt lite alkohol för att rubba den känslan. Tanken på att ha en helnykter höst gör mig glad och lugn.

Hej Carisie, tack för hälsning i min tråd! Ser att du och jag har haft samma målsättning, att aldrig dricka sig full igen.. Läser ditt senaste inlägg som att du också börjar nosa på att inte ens dricka de där enstaka glasen, förstod jag dig rätt? Det är lite som med rökning tycker jag (är gammal feströkare), när man röker alltmer sällan är det inte gott. Och när man dricker vin sällan känner man plötsligt hur stark alkoholsmaken faktiskt är.

Jag har nu fått Saroten utskrivet för mina nervproblem i fötterna och för sömn. Men jag har druckit alkohol tills nu för att dämpa dom svåra symptomen. Har just tagit min första tablett men vågade inte vara utan vinet, så det blev ca 4 små glas. Sådan ångest över hur det ska gå. Kommer jag att bli helt utslagen? Kommer jag sova och inte känna av fötterna. Om fötterna är fridfulla och jag får sova det som behövs, skulle jag bli enormt lycklig. Någon med samma resa?

@Himmelellerhelvette Jag uppfattar det som att du tar ansvar för hennes känslor i det du berättar. Att du som barn lärt dig att ta ansvar för hennes känslor, ett slags medberoende. Att det får dig att känna dig maktlös och ha dåligt samvete för att hon mår dåligt. Som du säger du tar på dig och bär hennes dåliga mående, du tar ansvar för hennes känslor. Tänker också att det handlar om att känna skuld för att hon mår dåligt. Om vi har växt upp med att ta ansvar för våra föräldrars känslor, är det ganska införlivat inom oss och när man vill ta sig loss skapas skuld. Det blir också en ond cirkel och skulden får oss att stanna kvar i cirkeln och att ta ansvar för deras känslor för att mildra skulden. Som när vi dämpade ångesten med alkohol som blev en ond cirkel. Det kan också finnas vinster för en förälder att vara kvar i detta system, genom skulden kommer de att få ha barnet kvar i sitt liv, det kan vara omedvetet, medvetet eller för att de själva har blivit inlärda i detta system som barn. Det är rätt komplicerat och svårt att själv se då man själv befinner sig mitt i det, i medberoendet.

Det är lite av mina tankar och så klart jag lyssnar och jag orkar❤️

@zamira Jag beklagar sorgen och att det gick så långt. Vad som driver en människa att avsluta sitt liv finns oftast inget svar på om personen inte uttryckt anledningen. Eller efterlämnat ett brev eller motsvarande.

Jag förstår så väl att du söker svar men försök att få hjälp med sorgehantering och vad DU behöver i denna stund.
❤️

Hej @Pastorius! Det är jättebra att du skriver! Jag har lärt mig att det du dras med kallas ”att ta sig fram på vita knogar” Det är att man fortsätter känna kampen, man fortsätter lida kan man säga.
Det som krävs är jobbet med sig själv tror jag. Att bara sluta dricka och sedan inte göra något mer än så gör att man känner som du gör tror jag.
Jag har varit nykter i två år. Jag hjärntvättade mig med nyktra fakta genom böcker som ”This naked mind” av Annie Grace finns som ljudbok på storytel! Den rekommenderar jag dig starkt att lyssna på alternativt köpa och läsa på svenska om det känns bättre.

Jag lyssnade på avsnitt 1-70 av alkispodden med Johan och Roger, underbara killar bägge två med olika historier om sitt drickande och sin nykterhet.

Jag tror det är oerhört viktigt att lära sig om hur beroendet fungerar och vad det är för processer som drar igång, att lära känna sig själv och jobba i stegen oavsett hur man gör det. Jag har låtit mig inspirerats av AA, tagit till mig av det dom jobbar med och gjort lite på mitt sätt som känts bra för mig. Jag har säkert läst 10böcker där författarna berättar om sitt missbruk och hur de tog sig ur det bl.a. dessa böcker som även finns på storytel om man gillar ljudböcker:

• This naked mind
•Beroendepersonligheten
•Skål ta mig fan
•Jag som var så rolig att dricka vin med
•Beroende, en bok om missbruk och vad det gör med oss och dom vi älskar
•Beroende på ren svenska

Flera andra poddar

Jag tror det är viktigt att hålla det uppdaterat varför man inte kunde fortsätta dricka, varför man var tvungen att sluta. Tänka på den mentala besattheten, där man alltid tänker på nästa gång man ska få dricka, hur mycket man ska dricka, hur länge ska det räcka, och sedan smygdrickandet, ångesten, sömnsvårigheterna….

Jag tror också verkligen att vi behöver ett sammanhang med andra som förstår oss och vet vad vi gått igenom/går igenom! Livet är riktigt jävla jobbigt ofta! Men att ha ett sammanhang som på detta forumet eller på AA är viktigt! Jag guppar i svackor hela tiden, jag skriver om det här och får stöd och det känns lite bättre. Ensam är inte stark! Jag tänkte länge på att börja gå på AA just bara för att få sammanhanget men det blev aldrig så men jag tror inte dom skulle säga att det inte går att börja komma dit bara för du varit nykter i fem år.

Skriv massor på forumet om hur det känns så bollplankar vi, ger varann nya synvinklar.

Jag har inget sug särskilt ofta men när jag får det blir jag livrädd och då brukar jag lyssna om på ”This naked mind” eller lite poddavsnitt. Beroendet är listigt som tusan! Det ligger där och vilar sedan kommer det upp till ytan då och då och ljuger om att det nog inte var så farligt ändå, visst kan vi väl dricka, vi var inte alls beroende och det kan vi väl inte varit om vi varit nyktra i flera år, så gör väl ingen beroende? Listig och jävligt lurigt så man måste ha koll som du faktiskt har nu när du skriver här om din oro kring din 5års dag! Kram❤️

@Pastorius Jag traskar i dina fotspår, jag firar min 5-årsdag i februari. Jag känner inget alkoholsug. Typ aldrig. Möjligen blir jag kort påmind i vissa situationer, men det flaxar snabbt förbi. Kallar det vin-flashar, som blixtsken som snabbt far förbi.

Jag har dock delvist ersatt med socker, men även den nöten försöker jag knäcka. (59 dagar sockerfri, tjoho!) Nikotin i form av snus tänker jag dock inte avstå.

Man brukar säga att det inte är hållbart i längden att vara nykter på ”vita knogar”. Med det syftas på att man bildligt talat tar sig fram i livet med hårt knutna nävar, för att vara beredd att slå ifrån sig. Det är inte sunt att fastna i tänket ”MÅSTE vara nykter”.

En nykter resa börjar ofta med ”får inte dricka”. Men man behöver förflytta sig vidare till ”jag vill inte dricka” och slutligen ”jag slipper dricka”.

I ”jag slipper dricka” ingår en tydlig stolthet över sin nykterhet, att man både kan och vill prata om det öppet. Att man fyller sitt nyktra liv med roligheter - visar för sig själv och andra att man kan göra allt man vill som nykter. Men i det ingår sällan pubhäng och fyllefester - för det är inte roligt längre!

Fortsätt skriv här på forumet. Vi är några stycken ”gamlingar” som håller till under ”Det vidare livet”. Vi stöter och blöter alla frågor som uppkommer när man har varit nykter en tid. Många av oss har gjort stora förändringar i våra liv.

Kram 🐘

Levt ihop med min man i 29 år.
Alkoholismen har kommit smygande de sista 10 åren för att blir värre och värre. Han drack aldrig inne utan bara ute i garaget eller liknande, i smyg. Och kommun full, som om jag inte skulle märka.
Han började förstå att jag närmade mig en gräns, han fick panik över att jag skulle börja prata om detta. Att det skulle komma ut. Att folk skulle få veta.
Så han valde att avsluta sitt liv.
Så nu står jag här.
Jag har så många tankar. Han började förstå att det skulle komma ut, var det därför? Hade jag kunnat göra något annat?
Jag går sönder.

@Varafrisk Lilla vovven ❤️ Hoppas hon piggar på sig snart.

Kram 🐘

@Carisie Magnesium tar jag varje kväll för att slippa myrkrypningar. Och nyponpulvertillskott på morgonen för artrosen.

Kram 🐘

@Pastorius HEJ! 👋🏼 Fem år ändå?! MÄKTIGT!
Även om du inte känner nån glädje eller hur man nu ska uttrycka det.

Jag tror på själva AA-modellen att det inte alltid räcker med att ta bort substansen för att trivas i sin nykterhet. Jag kan nog inte förklara så bra utan jag föreslår att du lyssnar på
avsnitt 68 i "En beroendepodd" - den finns på Spotify bla. Det är förutom en lifestory av en idag aktiv beroendeterspeut som ger handfasta råd fast det är i diskussionsform också.

Bara ett tips 🙏🏼
🩵

Jag är så tacksam över ditt stöd och dina fina ord @vår2022 ❤️ Jag har verkligen lagt över nästan allt hennes ansvar på henne själv då när jag höll på att gå sönder helt. Så det jag bär nu är inte längre ansvaret, det är hennes mående, att jag tycker så synd om henne, min maktlöshet, jag vet att jag inte kan engagera mig så mycket för jag mår för dåligt av det men jag får dåligt samvete, jag önskar vi kunde prata om vanliga saker men det går liksom inte, hon försöker men hennes dåliga mående skiner igenom och jag tar på mig måendet, jag bär hennes dåliga mående, jag tycker det är så hemskt att man kan vara så ensam men hon skäller och domderar över folk och gör man så blir man mycket ensam. Jag tycker det är så tragiskt. Tack snälla underbara du för att du finns och orkar lyssna på mig❤️Kram

Hej!

Känner att jag behöver lite råd och stöd. I oktober iår, 16 oktober exakt, är jag 5 år nykter. Sen jag blev nykter har tiden inför årsdagen varit lite extra tuff. Jag blir betydligt mer bitter, irriterad, deppig och tom, starkt sug som jag dämpar med stora mängder nikotin m.m. Iår är det extra tungt i och med att 5 är en ganska stor siffra. Och stoltheten jag kände vid första pret som nykter har gått över i en slags besvikelse.

Efter stökiga tonår med blandmissbruk och tungt drickande blev jag nykter som 20 åring med hjälp av antabus och diverse mediciner. När jag blev nykter var det en som sa till mig att suget efter rus kommer försvinna efter första två åren som nykter. Nu sitter jag här idag, 5 år senare, och kommer ofta på mig själv med att ångra min nykterhet, arg på mig själv som inte kunde kontrollera det och förstörde mina egna möjligheter till att få supa till då och då som vuxen. Jag har ofta sug som jag lindrar med stora mängder snus och cigg.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, vill kanske mest skriva av mig. Men det jag undrar till er som varit nyktra en längre period, försvinner suget? Längtan efter att få dricka ett glas vin eller två efter jobbet och bli lite mjuk och avslappnad?

Har inte gått i AA innan pga alltid stått mig tveksam till det, och nu känner jag att det är försent iom att jag ändå varit nykter så länge.

Alltså…vilken vecka😔Ja, först var det ju pensionen. Den är inte lika ångestfylld men det gnager ändå inom mig. Imorgon skulle vi åka t Örebro för att se Miss Li samt bo på hotell men det blir inget med det. Det var sedan tidigare bestämt att vår hund skulle sövas ner och röntgas för att se hur hennes tänder ser ut. Vi har ju misstänkt att det inte har varit bra pga lukten fr mun. 19 tänder har opererats bort. Min man fick med sig smärtstillande. Hon är nu påverkad av narkosen. Så vi avbokade hotellet. Har försökt sälja biljetterna men ännu inte fått ngt napp. Det är så svårt att vara matte när jag inte riktigt vet hur hon mår, om hon har ont🥲Det är klart att jag tänker att jag kunde gjort något bättre. Veterinären sa t min man att tandlossning kan vara genetiskt. Han sa även att det är inte så länge sedan man lyfte det här med tandvård. Jag läste även att det är vanligt med tandlossning hos äldre hundar. Fast …det går inte undvika ändå att jag känner lite skuld😢Älskade Bella❤️❤️ Tandvård ingår inte i försäkringen så 17700 kostade det hela. Men snart är pengarna ett minne blott men idag är det tungt. Fast idag är det inte pengarna som skaver utan att det är tufft för vår hund…det gör ont i hjärtat❤️

Kram🌺

@Flarran D-vitamin finns inte i nåt livsmedel tyvärr. B-vitamin är mest för att kupera näringsbrist som man får tex när man super långvarigt pga äter sämre eller inte alls. Magnesium är också en hit att äta eftersom det behövs för produktionen av protein, för omsättningen av kalcium samt för normal nerv- och muskelfunktion. Ett plus i kanten är att det verkar positivt på återhämtning och sömn. KAN vara värt att prova kanske? Det är ju lätt att utvärdera efter tre månader. Magnesium intas då på kvällen. Nu råkade kanske sjuksköterskan gå bananas här 😂

@Flarran Du är lite på och av. När du väl cyklar så cyklar du långt. Nöj dig med en mil per dag så orkar du kanske varannan dag. När det känns okej, cykla varje dag. Passa på och etablera en riktigt god vana innan höststormarna anländer. Göra lite varje dag är det som gör stor skillnad 🥰

Kram 🐘

Har varit ordentligt trött idag och inte kommit utanför dörren fast jag väl haft lust till det och egentligen velat att ta mig en cykeltur åt nåt håll när solen sken. Får väl se om det kommer lite extra energi snart som det kan göra, så att man får ut soppåsarna man har i hörnet i alla fall. Det är nästan fånigt hur trött och slut man kan vara. Fast jag har då varit ut på balkongen ett par gånger en stund och fått lite solljus idag i alla fall.

Tänkte på det här med D-vitaminer och har läst att det är många som känner sig piggare av ett sånt kosttillskott. Har väl tidigare tagit en del B-vitaminer, men tyckte väl inte att jag blev så märkbart piggare ändå. Dricker ibland en stor burk med energidryck, ofta när jag är ut och rör på mig som vid nån cykeltur. Men tror väl nu mest att det är sockret i sånt som gör att man får lite extra energi en kort stund. Ska kanske försöka att prova med lite kosttillskott då, för det lär väl inte skada att göra ett nytt försök med sånt.

Det bästa när det gäller vitaminer är nog ändå äkta vara som man får från mjölk, frukt och grönt eller kanske en ost samt makrillmacka som jag tog för en stund sen. Hade funderat en längre stund på att ta mig en fin klementin, vilket jag gjort nu då jag fick lite energi till att skala en som man i skrivande stund sitter och tuggar på, då kroppen väl rätt så tydligt signalerat om att den ville ha lite C-vitamin kan jag tro. Man brukar ju bli sugen på det man behöver.

När man tidigare bara drack en massa öl, vin och annan onyttig dryck med alkohol i så kände man ju inte vad man behövde alltså. Försöker därför då köra vidare som nykter och alkoholfri så länge det bara går, för det är väl den bästa medicinen i alla fall. Förresten, @Andrahalvlek och @Carisie, det var kul att ni tittade in en sväng här på kvällskvisten.

Ha det gott mina vänner!

Kvällsavstämning ✅
Eftersom jag sitter fast på en buss till långt efter att jag brukar lägga mig i vanliga fall kan jag lika gärna göra min kvällsavstämning nu. Det säljs ingen alkohol på bussen. Min väska är laddad med 1,5L bubbelvatten och en dajm som maken pressade ner ihop med en korsordstidning och en påse saltlakrits. Här är det inte fysiskt möjligt att spräcka nollan 0️⃣ ens om jag velat. Men jag vill inte. Idag känner jag mig extra trygg i mitt beslut angående min alkoholkonsumtion. Det har egentligen inte hänt något speciellt som får mig att känna så. Eller så är det tryggheten jag vaggar in mig i då jag vet att jag går in i ett beroende/medberoendeförhållande. Jag vet att det kommer att fresta på att se min mamma i sitt medberoende trots att de flyttat ifrån varann. Hennes partner är ju ändå där jämt. Äter och dricker. Tjatar om alkohol och därefter kan det skifta mellan uppgivenhet eller blixtilska för att mamma varken bjuder eller skickar med dricka hem (som hon faktiskt gjorde från början). Hon är så mycket starkare nu än tidigare MEN jag får inte säga vad JAG tycker för då blir det sura miner direkt. Nu är jag inte känd för att hålla käften och hennes (ex) partner är fan inte gjord av glas. Dessutom har han en alkoholdemens så han har glömt allt dagen efter 😂 Förlåt men ibland måste man bara skratta åt eländet!

Nu ska jag dricka vatten och titta upp ur telefonen en stund och bara åka buss. Vara här och nu tillsammans med min vattenflaska.

Jag önskar alla en trevlig kväll
🩵