Senaste kommentarerna i forumet

Hej, vill bara säga att för mig tog det ett tag, men när jag väl landat i att jag faktiskt vill vara nykter för min egen skull så insåg jag att många saker är lika roliga nykter. Gå på konsert är en av de grejerna. Så ha tålamod och håll fast vid nykterheten. Saknaden efter alkoholen går över, precis som man kommer över en olycklig kärlek- i början känns det omöjligt, men så går månaderna och plötsligt en dag inser man att man inte är ledsen längre. Du klarar det!

En grej med alkoholsug som du ju upptäckt är att det ofta går att stilla med något annat. Varm choklad, en macka, en stunds vila. Ofta är det näring eller vila vi egentligen behöver när suget lurar oss att vi vill ha alkohol. Bär ner ölen i källaren och köp hem goda saker som inte är alkohol. Det finns många exempel på människor som druckit ett helt liv och plötsligt slutar. Vid en vissa punkter i livet går det att göra stora förändringar, jag tror du är vid en sådan nu. Passa på, för det kan vara långt mellan gångerna som det där nykterhetsfönstret är öppet.

Jag har precis insett att min sambo dricker i smyg. Jag är väl naiv och har uppenbarligen missat alla flaggor. Är lämna enda raka? Direkt eller hoppas på bättring?
Blir slutresultatet alltid detsamma?

Hej Amanda L,

Håller i sak med dig om att man helst inte ska ha starka drycker som står och frestar. Men samtidigt kan ju ett pilsnerpaket fungera lite som en varningsflagg om man tänker på vad ett oräkneligt antal sådana paket har ställt till med. En träning i karaktärsdanande kanske. Men visst är det väl en risk egentligen, borde nog bära ned det i källaren.

Kommer här att tänka på en vän till helnyktre farsan som vi besökte ibland och spelade kort med. Han drack inte heller alkohol. Men ibland så öppnade han skafferidörren, blinkade lite illmarigt mot farsan och visade upp en äldre oöppnad spritflaska. Kunde som grabb aldrig förstå vitsen med det hela. Men kan numera tänka att farsans bekant kanske hade använt denna typ av dryck rätt så frekvent en gång långt tillbaka i tiden.

Det här med kognitiv beteendeterapi mot social ångest fungerar väl egentligen bäst om det handlar om ett specifikt problem som man fokuserar på med då riktade övningar. Har testat sånt, genom att medvetet prova att vistas i olika miljöer som man vet är rätt stressande. Det går om det verkligen krävs att hålla ut en stund, men det tar rätt psykiskt på krafterna. Tror som det är nu att det bästa är att fokusera på en enda sak, vilket är alkoholfrihet och att ta det lugnt och sköta om sig med sånt man gillat innan drickandet blev nästan allt liksom.

Förresten har för en stund sen käkat tre rivna morötter, tagit hårt bröd med bredbar leverpastej och apelsinjuice. Samt även cyklat tio minuter idag också, på motionscykeln, men ställde in motståndet så att det nu kändes lite mer i vaderna och lårmusklerna. Har aldrig gillat att träna, men konstigt nog har cykling alltid varit något som känts kul och naturligt. Så får väl försöka ta upp den grejen igen.

Fortsätt kämpa!

Har du kollat PEth?

Jag har gått och haft ångest över mitt drickande i åratal, men tog aldrig tag i att förändra något. Men när jag kollade PEth fick jag chocken och vaknade upp rejält. Hade dessutom extrem järnbrist.

Efter det har jag förändrat allt. Springer en halvmil varannan dag, går runt 10000 steg övriga dagar, har inte druckit alkohol. Tar järntabletter och äter bra.

De där testerna fick i alla fall mig att inse sådant som jag inte såg - dvs hur jag mådde inuti kroppen. Och jag sover mycket bättre än med alkohol i kroppen 😊

Förvirringen är total. Jag är 60 +, vuxit upp i idyll , fantastisk familj, gott ställt, många vänner och helnykter familj och omgivning. För några år sedan träffade jag en man som är mycket trevlig, omtänksam på alla vis och inga bekymmer på något vis. Samma intressen, barn- och djurkär som jag och vi lever ett behagligt liv på alla vis på landet där vi trivs.Jag är pensionär
Men min sambo jobbar och det som resande serviceingenjör. Helt utan förvarning försvann han
I juli på ett helt obegripligt vis (för mig!) ch hittades efter sök av polis m hund, drönare och skallgång levande efter självmordsförsök (klassat av psyk dit han togs i full fart). Alkohol 2,8 promille och ett helt välsorterat apotek i kroppen.
Jag begriper inget alls. Har jag i min naiva nyktra tillvaro missat ett ton av röda flaggor?
Kan han ha haft en nykter period i ett par år? Tabletterna?
Jag förstår att det inte är jag som gjort fel, men något måste ju triggat honom.
Efter en månad inlagd på psyk var allt lugnt. Huset och bilar etc tömt på kopiösa mängder alkohol, han tog sin antabus noggrannt så länge han var sjukskriven. Nu har han jobbat i en månad och jag hittade antabusburken nästan helt full, och alkohol gömd igen.
Min dotter som är sjuksköterska menar att jag gjorts till medberoende eftersom jag kör bil när han har s k ont i benen, och att jag föreslagit turer i husvagnen för att lättare ha koll på honom.
Att jag slutat göra saker på helgerna för att ha koll så han inte dricker.
Hjälp ..

Nyktermorgon 452
Tänk vad livet kan rulla på…. Ena dagen efter den andra. Var kväll är jag Tacksam för att jag lägger mig nykter.
Jag var ju lite orolig över att åka till Grekland en vecka. Men det gick hur bra som helst.
Gott alkoholfritt öl 🍺 och god mat 🥘
Tacksam för att viljans kraft är så mycket starkare nu ❤️

Hej Kennie,

Tack för att du skriver upplyftande ord som verkligen behövs. Tänkte här i morse när det kändes kallt inom en, att det skulle sitta fint med någon god och värmande likör. Men vet ju hur det blir...
Så det fick bli en stor kopp med varm O'boy och limpmackor istället. Det funkade faktiskt. Precis som det gjorde igår kväll när det kändes för att öppna ett sexpack med folköl. Det blev två rejäla glas med smultron-yoghurt istället.

Har så många tusentals dagar i stort sett levt på folköl, portvin och diverse värdelös skräpmat som chips och sånt där. Så har ju även läkare kallat en för överviktig och sånt. Men nu jäklar ska det bli rivna morötter i eftermiddag och sånt där nyttigt jox som mormor alltid tjatade om. Har kommit på att man i nästan alla år har glömt bort att dricka vanligt vatten, då ölen stått för dagligt vätskeintag rätt så ofta. Kör nu kolsyrat vatten och sånt som äpple och apelsinjuice istället, det funkar bra just nu.

Från det ena till det andra. Gångna tiders elände bär man med sig på olika sätt, men man ska ju helst som en psykolog sagt inte älta och vältra sig i nedbrytande tankar. Har berättat tidigare att farsan var helnykterist, vilket väl berodde på alla negativa erfarenheter han hade av att farfar som ung var rätt hård på flaskan under hans uppväxtår. Farsan var alltså militant helnykterist där till och med likörkonfekt i princip var bannlyst. Så det är väl inte konstigt att man liksom gjorde revolt.

Men att sprit i skadlig mängd i princip är att sitta och slå sig själv i huvudet med knölpåk, och sedan undra varför man sedan har fått huvudvärk. Det kan det ta rätt så många år till att komma fram till. Detta då man ju inte vill förstå det man väl egentligen rätt tidigt redan vet, vilket är att alkohol är ett skadligt nervgift, och att en berusning inte är något positivt, utan faktiskt ett förgiftningstillstånd.

Har under de senaste 35 åren endast haft två vita månader, då kroppen varit så slutkörd att det väl faktiskt varit av nöd tvunget liksom. Varje vecka har det i snitt blivit motsvarande en 3 dl ren sprit. Värst när man kört eget hembryggeri med snabbvin. Det är ju alltså då inte så värst konstigt att man har taskiga levervärden, märkligt blodtryck och rejäla sömnproblem och klent immunförsvar. Mådde rejält uselt med feber för ett par veckor sedan och kände att drickandet tyvärr måste väljas bort.

Dag två i vecka tre utan någon alkohol är väl inte mycket att skryta över, men varje gång man klarar av att inte rusa iväg och skaffa öl och vin för att fly in den i lugna sköna, men ack så förrädiska dimman är väl ett litet stordåd känns det ändå faktiskt som.

Har av allmänläkare flera gånger de senaste åren varnats för högt kolesterolvärde och risk för stroke med mera, så måste väl sluta dricka vare sig man vill det eller inte. Lite ungefär som att morsan blev tvungen att sluta röka på grund av bedrövlig rökhosta som folk trodde var astma när hon ibland knappt kunde andas. Det är inte lätt att vara människa som en bekant till familjen ofta brukade säga. Så vi får väl se hur det går liksom.

Kämpa på!

@Adde Det gör mig ledsen att du känner dig/är ensam. Och förvånande. Du verkar så öppen, rolig och inkännande.
Visserligen är det svårare när man blir äldre har jag märkt. Folk har svårt att kliva ur sina gamla cirklar och en del har svårt att umgås om det inte är parvis. Det sista tycker jag är ett elände…
Och riskerar att göra folk verkligt ensamma när det blir skilsmässa eller den ena partnern dör.
Ensamhet är verkligen inte roligt.
Jag vet inte om du söker en partner men isf har jag sett att det finns olika singelresor, kan det vara något? Man vandrar eller cyklar ihop med andra singlar….
Vänner kanske kan hittas i olika studiecirklar och föreningar, men kanske du provat mycket?
Jag har haft stor behållning av skrivarcirklar, kör, och vandringar. Hoppas det löser sig i alla fall.
Kram 🥰🙏🏻

@LadyBering Det är bra med tre månader för då hinner både kroppen och hjärnan läka. Du hinner få nya tankar om alkohol. Jag minns nör jag skulle ta en vit månad och bara räknade ner till dagen då jag fick dricka igen. Jag lyckades aldrig hålla upp en hel månad.
När jag bestämde mig för att sluta helt, men börja med tre månader så blev allt annorlunda. Då var tre månader början på något nytt , en undersökning av ett annat sätt att leva. Jag fick tid att tänka över mitt liv och mig själv. Mitt förhållande till alkoholen.
Och jag fick ett annat perspektiv.
Jag kom på att jag inte mådde bra av att dricka alkohol, att jag blivit beroende och inte kunde hantera den längre.
Så jag saknade den allt mindre. Idag har det gått snart åtta månader och jag är mycket nöjdare med både liv och hälsa

@Qwer1 Jag kan också känna så för alkoholfri öl. Väldigt gott till mat och ibland annars också.😀❤️

@Flarran Jag tror ändå att det är bra att slänga ölen. Det är bra om det tar tid att nå fram till alkoholen.
Bra jobbat med motionscykeln också! Allt som är bra är bra. Tänk på dwt där med kbt också. Värt så mycket att slippa känna sig obekväm bland folk.👍❤️

Jag har levt ihop med min man i 21 år, vi har två barn, nu tonåringar.
Han har druckit mycket till och från i alla år. Men anser sig inte ha problem med det.
Han säger bara att han har svårt att sluta när han väl har börjat. Han kan hålla upp flera månader, men sen faller han in i ett dagligt supade. Oftast själv hemma.
Och han skyller det på allt o alla. T.o.m barnen.
Jag har insett nu efter 20 år att jag är gravt medberoende, efter att jag har nu gått i terapi i ett år.
Jag har funderat på skilsmässa i 5 år nu, men klarar inte av det. Går ideligen på hans prat om att nu har han slutat!
Det är inga som helst problem för honom, det är ju JAG som har problem enligt honom.
Detta har jag ju hört 511 ggr förut, ändå tror min hjärna på att det kanske är så denna gång.
Nu har jag iaf sagt att jag vill skiljas, men tvivlet börjar sakteliga infinna sig igen.
Nu kanske det är sant? Jag kanske förstorar alkohol konsumtionen, är det verkligen ett problem?
Nu gick jag in på det här forumet, och såg att jag har varit medlem i 5 år! Men aldrig skrivit något...det blev en påminnelse om att det är ett verkligt problem.
När jag läser alla andras berättelser, så är det skrämmande hur missbrukare följer samma beteende.
Förnekelse, skylla ifrån sig etc.
Även den medberoende har samma beteende. Känner igen allt!
Jag känner att jag är påväg mot ett tillfrisknande från medberoendet, men har mycket att jobba på fortfarande.
Något som har hjälpt mig lite grann, är att återkalla minnena av allt som har hänt pga hans drickande. Att det inte är jag som inbillar mig eller förstorar en skitsak.
Och det har hänt mycket tex. polisen har baxat upp honom till lägenheten efter att somnat utanför porten, han har somnat i trappuppgången, han har suttit sönder toaletten(två ggr), full på restaurangen med barnen, legat utslagen på golvet när han var ensam med barnen, då 10 o 12 år, m.m. Men oftast sitter han själv o super och är allmänt jobbig.
Som om inte detta vore skäl nog att skilja sig...ändå har jag svårt att ta det slutgiltiga steget.
Han har sökt hjälp för sitt höga alkoholintag , inte för att han tycker sig behöva det. Utan för att jag har krävt det.
Så några halv hjärtade besök på AA, hypnos , antabus och Riddargatan..har det blivit.
Riddargatan gjorde dessutom hans drickande värre. För där skulle han lära sig att dricka måttligt.
Då blev det nästan legitimt att dricka för honom. Han måste ju öva!
Sen var det ju mitt fel att jag inte drack med honom och kunde lära honom. Suck!
Tror inte att en alkholist kan lära sig att dricka måttligt.
När jag skriver nu, så inser jag hur knäppt allt låter. Skulle någon annan vara i samma situation som mig hade jag gett rådet att lämna direkt.
Det hjälper inte att älta, nu måste jag få mod att handla.

@Himmelellerhelvete Absolut varje känsla är en anledning att dricka 😱
Tack för att du skriver ❤️
Nu är det precis 2 veckor sedan min brakfylla. I helgen kommer en kompis på besök fredag till söndag. Hon dricker inte alkohol. Annars hade jag inte känt att jag kunnat ha besök. Hon vet om att jag nu kämpar på och det känns skönt.

@Ny dag Morotsstavar är gott kvällssnacks! Och sockerärtor 😋

Ja, nu kör vi en dag i taget! Du alkoholfri och jag sockerfri.

Kram 🐘

Har läst här i forumet och inser på riktigt att det nu blivit ohållbart med det sätt jag dricker. Jag var nykter i ca 7 år men började dricka igen på våren 2021. Har sedan dess brottats med alkoholen, det har fungerat socialt men har druckit destruktivt och mycket i ensamhet, även smugit inför barnen. Ofta rört sig om 10-11 enheter per tillfälle. Från 26 september skulle jag ta en vit månad men det sprack på dag 25 då jag plötsligt fick ett infall och gick till systemet, köpte 2 småflaskor vin, drack upp dessa på ett par timmar, köpte folköl och gick till pizzerian och köpte öl. Totalt ca 10 enheter. Detta var i fredags, inte druckit sen dess men hela helgen förstörd, mår fortfarande fruktansvärt med ångest, deppighet och koncentrationssvårigheter. Kan knappt jobba. Alkoholen bryter ner mig psykiskt och jag hatar detta. Vet att jag inte borde dricka alls men känns svårt att ta in. Det roligaste jag vet är att gå på konserter och dricka öl. Hur ska jag tänka just nu?

Tack snälla för dina ord och råd. Har bokat tid på anhörigstöd i min kommun.

Varmt välkommen hit @gustav3490! Det låter verkligen som att du har det tufft just nu! Det känns svårt göra en förändring med alkoholen nu samtidigt som att du känner att du verkligen behöver och vill göra det. Det är många som kan känna igen sig i de dubbla känslorna, som du beskriver. Så bra att du skriver här och öppnar upp dig om din situation och ger andra möjlighet att stötta dig i det här!

Godmorgon!

Idag har jag en lång och skön morgonstund. Jobbar kvällspas. Gillar verkligen variationen i schemat 🙂

@Påvägmothälsa, ibland känns det inget vidare och det är ok det med.
Viktigt att ge sig själv den tid man behöver för olika situationer. Lite beroende på situation kan det vara klokt att begränsa vissa tankar tidsmässigt och sedan skifta fokus emellan. Som du skriver, göra vad man kan för en bättre dag och det betyder ju inte att man helt släpper det andra men att inte låta det äta upp sig helt. Jag kan ju åandra sidan gå all in i minnen och sorg vissa dagar. Då är det där jag vill befinna mig och det kan nästan kännas förlösande för mig att skapa den närheten med den saknade.

Hur som, ta hand om dig ❤
Och ni andra med!

Någon som kan ge mig tips hur jag ska konfrontera min man som jag upptäckt dricker i smyg :(

@Andrahalvlek Hej på dig, man måste ju svänga förbi och säga hej! Hoppas och tror det går bra för dig, kram.

@Himmelellerhelvette det blir bara bättre! Och tuffare på vissa sätt, beroende på. Man växer. Ska läsa din väg vid tillfälle, kram.

@Andrahalvlek Vad duktig du är. Mitt råd är att ta det långsamt så att det bli hållbart.nu kör vi gemensamt, jag håller mig nykter och du minskar i vikt. Hoppas vi kan skicka varandra styrka. Något jag äta är morotsstavar, ligger skurna i kylen så varje gång jag gör en räd till kylen finns stavarna där redo att äta. Minska suget efter sött eftergett tag. 🥰

Jag tror det är viktigt att våga tro på att man klarar att sluta dricka. Det går. Minns en föreställning med Jonas Gardell där han gjorde en underbar betraktelse över bibelordet "ta din bädd och gå" och det gamla skämtet " Kom nu Ketchup så går vi." Poängen var att trots allt som hänt oss i livet har vi möjligheten och är värda att ta oss vidare. Vi tar våra sargade kroppar och själar, skrapar upp oss från marken, och gör vad vi kan för att inte låta det förflutna definiera vår framtid. Kom nu Ketchup så går vi..

Hej, klokt att ta tag i drickandet. För en del funkar det bra med stöd som Alkoholhjälpen- att läsa och driva mycket här. Eller så kan du kontakta vården, kanske få rådgivning. Du kan också ringa alkohollagen och diskutera vad du behöver. Även om du håller på jobb och i familjen så tror jag du kan må så mycket bättre nykter, och bli närvarande på ett helt annat sätt för din familj. Det är läskigt att sluta i början, men det går över. Styrka och tålamod till dig!

@Andrahalvlek ❤️❤️❤️ @Himmelellerhelvette ❤️❤️❤️ Genom att skriva här samt prata med maken igår är det som att jag lättat på trycket lite. Mår bättre idag. Igår var fruktansvärd utifrån mående. Ja, såklart att det är beroendet som spökar. Orolig för hur mitt drickande påverkar barnen. Har iofs varit nykter i långa perioder men ändå. Maken säger gjort är gjort, lär av det förflutna men inget tjänar till att slå på dig själv. Barnen är harmoniska, bra studieresultat och har många vänner. Jag är oftast en rolig och närvarande mamma. När jag har problem drar jag mig undan, tack och lov att jag i min make har en stabil far som finns i vått och torrt och som är trygg i sig själv. Skulle så önska att vi hade känt varandra i irl, samtidigt är anonymiteten här väldigt bra. Idag är jag nykter och njuter av att jag mår bättre än igår.