Senaste kommentarerna i forumet

@Bajkel
Kära du, jag kan inte svara på din fråga om promille men jag vill säga att när du känner att något inte står rätt till så lita på den känslan.
Det är så mkt annat du beskriver här som reser röda varningsflagg; hon ska ut men inte sova hemma, hon ska inte dricka men gör det ändå. Du hittar tomma flaskor, vännina som ringer och uttrycker en oro. Det är alldeles uppenbart att hon lever ett eget liv med alkoholen vid sidan.
Det låter som om det gått för långt när du behöver åka ut med en alkotest, du kan inte kontrollera henne utan du kan bara ta kontrollen över dig själv.
Känner med dig, jag minns själv hur det kändes när jag öppnade ögonen för vad som faktiskt pågick.
Det finns anhörigstöd i varje kommun, mitt råd om jag får ge ett är att söka proffessionellt stöd.
Styrkekram

@Nor.Li
Jag är så glad för din skull och tycker det är modiga steg du tagit framåt.
Det är smärtsamt att möta och tidvis skrämmande, alla möjliga känslor dyker upp. Jag har gått igenom detta själv och tycker du beskriver det så träffande.
Det är inte ditt fel och det är inte ditt ansvar.
Kram, du är verkligen stark!

Hej, mitt första inlägg här. Är nog egentligen ute efter en alkoholterapeut men det är svårt att få tag på någon. Men ser i forumet att vissa känner som jag. Mitt problem är att jag inte mår dåligt av alkohol, jag blir självklart bakis men märker inte att jag blir full. Jag kräks inte heller. Har nästan aldrig kräkts även om jag är magsjuk. Så jag sitter och dricker och pratar med folk och pang så är jag borta det är som att någon släcker en lampa och jag får en black out. När jag började prata med frun om detta fråga hon men märker du ingenting själv att de snurrar etc. Nix jag märker ingenting, tänker ett glas till kan jag väl ta, och plötsligt är jag borta.

Har funderat mycket på varför det blir så här och hur jag ska hantera det. Min tro är att det beror på att jag har väldigt lågt blodtryck samt en enzym eller avsaknad av som gör att vissa inte mår dåligt av alkohol. När jag får en blackout fungerar jag normalt men kan göra tokiga saker. Dvs jag vinglar inte runt utan tar mig hem lägger saker där de ska vara och kryper ner i sängen men minns ingenting.

Som vissa andra skriver här känner jag inte något fysiskt behov av alkohol. Kan vara nykter flera veckor och gå på fest nykter. Nu till mitt problem jag behöver endorfinerna jag tycker helt enkelt inte att det är kul att sitta runt ett middagsbord i timmar och snack om triviala saker utan att dricka. Jag älskar galna upptåg och använder alkoholen för att folk ska släppa sargen så det händer något kul. Men min fru tycker det är väldigt jobbigt när jag får en black out. Dock vill hon egentligen inte att jag ska sluta dricka för då blir jag tråkig. Dvs jag vill göra saker som ger mig kickar. Hon säger -nu får du vara nykter. Men efter någon vecka tycker hon jag är tråkig för att jag hellre meckar i garaget eller cyklar MTB än att jag är nykter på någon middag där alla andra dricker. Så jag vet verkligen inte hur jag ska gå vidare. Därför är det viktigt för mig att hitta en medelväg som inte sabbar mitt sociala liv.
Jag har pratat med kompisar om det här och de säger -äh det var inget att bekymra dig över du blev lite för full bara. Medan frun tycker det var katastrof. Hur kommer man vidare och hittar sig själv?

Grattis till en vecka! 😊💪🏻

@LadyBering Heja! Det kommer gå bra 😊

Är själv SÅ förvånad över bristen på fysisk abstinens, trodde det skulle märkas mer efter så lång tid med nästan dagligt drickande 🤔 Tacksam för det! 😊

@Himmelellerhelvette Absolut kommer jag prova det - denna gång firar jag dock jubileum med min sambo. Han skulle tycka det vore mycket underligt om jag inte ville ha bubbel då, och han vet ju inte vilken omfattning jag haft på drickande 😑 Men jag kommer ej tillåta mig själv att inta mer än begränsat antal glas, är försiktig.

Tittut och godnatt 💤

Hej
Tacksam för era svar. Ikväll skulle hon iväg och träffa 2 arbetskompisar och hon skulle sova i hennes föräldrars lgh som är bortresta. Det sista hon sa var att hon inte skulle ta någon alkohol. När jag ringde nu på kvällen för att säga god natt så hörde jag direkt att hon var onykter. Hon sa att hon hade druckit 1 1/2 glas vin. Jag satte mig i bilen och åkte in till henne med en alkohol testare och hon blåste så det stod hi på testaren och det betyder att det är över 1,0 i promille. Min fråga här ikväll är kan man få det på 1 1/2 glas vin?
Ha det gott

Inspirerande att läsa ❤️ tack för att du delar med dig.

Så kom samtalet på kvinnojouren. Fantastisk stödperson, varm och kunnig. Gick dit med min mamma och det blev ett bra samtal där vi fick prata ut och bolla tankarna med någon som förstod.

Har inte riktigt kunnat samla mina tankar efteråt. Bara faktumet att vi behövt stöd på en kvinnojour på grund av min pappas beteende är svårt efter så många år av medberoende och förminskade av den farliga situation vi befunnit oss i. Skam, tystnad och mask på/fasad upp.

Stödpersonen skulle via kollegor hitta förslag på rekommenderad traumateraput till mig. Någon som är kunnig inom missbruk/anhörigvård. Det känns hoppfullt. Har ett gäng dagböcker från den värsta tiden när jag var 11-19 som jag inte vågat läsa, kanske kan jag våga med stöd. Har förträngt mycket och vissa delar känns utraderade ut minnet, därför är det läskigt att rota. Samtidigt känns mina minnen ibland som drömmar, nåt som inte hänt mig. Tror det kan vara viktigt att äga sin historia för att gå framåt. Det har mer eller mindre känts som att mitt liv är en flykt sen vi flyttade i min tidiga tonår. Sen följde många egna flyttar, utbildningar och jobbyten. Någon slags trygghet i att vara rotlös och på väg. Längtar efter att hitta någon slags lugn och ro. Vara förankrad i mig själv till slut.

Märkte också att jag blev tårögd på samtalet av en så enkel och självklar sak som stödpersonen sa "Det är inte ditt fel att du blivit utsatt för våld. Det val han gjort är inte ditt ansvar". Tror jag behöver hjälp med att inse det på ett emotionellt plan. Så glasklart att det nästan är provocerande intellektuellt men inte i hjärtat. Där är jag fortfarande kvar i någon slags sekundär skuld och skam över att min pappa är kapabel till att behandla mig och andra så illa.

Hej alla kämpar!

Kände att det är viktigt att tacka för alla kloka ord på mitt väl knepiga inlägg. Har med åren lärt att man aldrig får ta något för givet, och att någon tar sig tid och skriver stärkande och upplyftande ord som ni gör här på forumet är inget som man ska negligera om man har ork att skriva lite. Men när det gäller att försöka att sluta med alkohol som varit det enda som man tänkt på och egentligen levt med sedan man var mycket ung då är det inte lätt att bara klippa banden till denna luriga drog som varit det som ofta trots allt har hållit en vid liv, men till en rätt stor kostnad för hälsan.

När man har problem med depression, då är det rätt vanligt att man kan drabbas av olika beroendeproblematik, vilket psykologer kommit fram till förmodligen hos aktuell skribent är en blandning av delprognoser med dystymi i grunden och kanske en anstrykning av bipolärt syndrom, vilket inte är konstigt då man haft oturen att ärva rätt taskiga gener psykologiskt sett av morsan som drabbades av manodepressiv eller bipolär sjukdom när man bara var lite drygt sex år.

Då får man faktiskt lite andra förutsättnningar här i livet kan man då lugnt säga. Fick väl ofta i princip lära mig det mesta om livet själv då morsan sällan orkade att ens följa med en ut ens i någon lekpark som liten. Farsan jobbade hårt inom sjukvården och mor var utbildad inom handels och jobbade i början på ett kontor i en lokal butik, men blev efter att hennes sjukdom bröt ut hemmafru till hundra procent och gjorde väl sitt bästa efter sina svåra förutsättningar.

Så det är kanske inte så konstigt att man fick problem med tillit och oro som sedan växte sig till att man blev en aning allmänt darrig, undvikande och inte passade in riktigt i något sammanhang utan blev en ensamvarg utan riktiga nära vänner. Kan vara öppen och snacka med en eller två helt okända personer samtidigt, är det fler på plats i rummet eller inpå en så tappas fokus på situationen i sig och det känns oroligt innuti kroppen, och finns det då möjlighet att lämna platsen så görs detta, då panikångest med hjärtklappning och sånt där kommer som ett brev på posten som man sade förr. Den lugnande ”medicin” som man då automatiskt sen ofta tagit till har varit alkohol i olika former.

Har genom åren fått psykoanalysera en själv och har nog de senaste åren läst det mesta om psykologi och hur saker och ting inom det området fungerar. För att man som människa ska kunna fungera normalt krävs goda rutiner och ordning och reda, vilket man väl inte fick med sig naturligt så att säga. Visserligen fick man mat och grundomvårdnad, och farsan gjorde även han så gott han kunde hinna med i sammanhanget. Det känns som att man väl fick vara den som höll morsan någorlunda glad och därmed ställde sig själv åt sidan och bet ihop och inte berättade om hur man själv kände och upplevde tillvaron.

Så här i backspegeln kan man väl säga att man i stort på något sätt har fått uppfostra sig själv.
Kan utan tvekan säga att det är rätt mycket man har missat här i livet som väl andra kanske mest har fått med sig automatiskt liksom. Tänker ibland filosofiskt att man nog mest har råkat att få uppleva livets mer negativa sidor om man ska se på tillvaron rent logiskt. Kanske vänder det nu om man orkar hålla i och hålla ut och strukturera upp tillvaron på ett bättre sätt

Minns att farsan var en enkel nykter, viljestark, ordningsam man som hade en pondus som fyllde hela rummet, medan morsan som också var nykterist var mer nedtonad och stod för värme och det mer känslomässiga vilket färgat en till att bli en känslomänniska som väl tänker mer djupt än vad som kanske är riktigt hälsosamt. Minns att skoltiden mest kändes som ett totalt meningslöst tvång som inte gav annat än mest oroskänslor då man var rätt utanför och inte passade in så att säga. Brukade mest sitta tyst och var inte intresserad av annat än att skoldagen skulle ta slut.

Något år efter att man hade slutat skolan sade mor att – Tänk du har lärt dig så mycket sedan du slutade skolan. Farsan brukade säga att Du kan ju allting. Sanningen var väl att man kunde lite om det mesta och inhämtade den kunskap som man behövde för att lösa var situation som dök upp i vardagen. Det här var ju tiden innan internet och så, det blev alltså mycket läsande av diverse mer praktiska böcker på biblioteket för att förstå sammanhang som man inte under skoltiden fått något riktigt grepp om liksom. Man lär så länge man lever heter det ju och man har väl nosat lite på det mesta om världen för att bli någorlunda allmänbildad.

När det gäller överkonsumtion av alkohol för att återvända till ämnet så förstod man först inte varför det var så intressant och gav en sådan lugn och harmonisk känsla utan man bara drack det man kom över för att må skapligt när den lite mer djupa depressionen förmörkade sinnet. På senare år har man ju läst en del på nätet och förstått kemin bakom det hela lite mer om hur den mänskliga hjärnan fungerar angående belöningssystemet och sånt där som dopamin och serotonin med mera. Förstår även varför psykiatrin inte kunnat hjälpa en med det psykiska måendet då man väl har en spretig diagnos som överlappar fler områden än bara ett enda liksom.

Kan säga att det faktiskt ligger en hel del i själva sångtiteln - I morgon är en annan dag, som det sjungs i en känd sång. Musik och även ofta dess lyrik till vissa delar är ett intresse som alltid har funnits, och vissa strofer i låtar har liksom fastnat och är något som man bär med sig. För att bryta ett beroende handlar det ofta om att byta ut ett dåligt sådant mot ett bättre och mindre skadligt. Musik med positiva texter eller instrumental sådan är ett beroende som man kan kosta på sig så länge det är något som lyfter en ur ett djupt mörker och svåra tankar. Men låtar som man kanske associerar med drickande och sånt ska man nog undvika är en känsla som finns.

När man ska försöka att sluta med alkohol ska man såklart undvika att ha starka drycker hemma i kylskåpet. Kan säga att ett sexpack med pilsner nästan stått och skrikit åt en, att är det inte dags för en slurk nu när du har fixat två veckor så fint. Borde kasta bort burkarna om man var smart, men vad skulle det tjäna till, för då går man väl bara och köper ett nytt ändå.

Sådana tankar har funnits idag då det nu imorgon blir början på tredje veckan som man inte smakat en enda droppe alkohol. Något som är personligt världsrekord som inte slagits på över nästan tjugo år sedan. Fick idag faktiskt lov att bita ihop rejält och göra något som man rätt sällan har gjort, nämligen att sätta sig på motionscykeln en tio minuter och trampa ur sig lite negativ energi för att lyckas skingra tankarna.

Kämpa på!

@Snödroppen
Fint att läsa. Gläds med dig!
Kram ❤️

@splintr
Ja, helt klart gör du rätt som väljer barnen!
Jag blir lite lycklig (mitt i allt sorgliga med missbruk o medberoende som vi alla tampas med här) - ännu en fantastisk stark mamma! Så klok, vaken o varm du verkar vara.
Så fint att läsa hur du prioriterar dina barn. En förebild.
Fortsätt så.
🧡

@brödsmulan
Full av beundran över din styrka!
Vilken tur dina barn har som har Dig som mamma!
Du står stadigt med fokus på dem o deras mående i detta. Förstår vilken kamp det är, i dig o kring dig. Men det du gör, gör du av kärlek till er alla o du kunde inte gjort annat.
Kanske inser han det också en dag, i backspegeln.

Önskar dig fortsatt styrka o lycka till!
Kram 🧡

@Delfinen80 Tack min vän❤️jag ska fortsätta försöka men jag inser att det inte är lätt. Beroendet är så starkt. Kram

@Himmelellerhelvette jag är jättetacksam att jag har dig som vän❤️jag tror att jag på riktigt måste bestämma mig, inte börja diskutera med mig själv om jag ska eller inte. Det är kanske lättare sagt än gjort men jag måste ju fortsätta försöka!!

@Liti-73 Å vad vi är lika. Ska verkligen försöka att hålla mig nykter denna vecka och regga varje dag som går. Dina rädslor är samma som mina! Nu kämpar vi💪

@Se klart Oro över världens galenskap kan nog vi alla känner. Men ytterst lite kan vi påverka, vi kan bara gräva där vi står. Så nä, den oron håller mig inte sömnlös. Ingen annan oro heller, jag sover väldigt bra för tillfället. *ta i trä*

Kram 🐘

Tänkte regga alkoholfria dagar denna vecka då 0 (noll) är just noll och 1 är således icke alkoholfri. Hur tror ni veckan blev....? Idag är det söndag och idag kan jag fylla i 0!! Nu jäklar blir det inget handlande har jag gett mig f-n på! Jag håller på att dricka mig fördärvad! Känner att min lever inte mår bra. Trött och har sovit på soffan under eftermiddagen, dock inte bakis då det var på en nåt så när bra nivå igår, men det hjälper inte! Är rädd att hjärtat är förstorat då jag har ofta över 100 i puls men är inaktiv... Ny vecka, nya tag. Tänker på rådet om 3 månader. Känns jätte länge men det är nog det enda rätta för att bryta trenden och läka.

Klarade veckan och helgen med bravur och är så jäkla nöjd!
Vart på konsert och restaurang på fredagen och ute på restaurang en gång till på lördagen för att fira bonustonåringen som blivit 13.
Det som är aningen trixigt trots jag berättat för min vän att jag inte ska dricka mer (som jag vart på konsert och efterföljande restaurang med) så kommer kommentaren att ”ett glas kan du ju alltid ta”. Jag d så varade bara att jag inte ska dricka alls.
Men jag kanske får vänja mig vid sånt.

Oavsett vill jag mest skriva av mig och säga att jag är stolt. Har varit pigg, vaknat utan dålig vinsmak i munnen och ångest. En vecka/en helg är inte mycket med det är en start och en bit. Hejja oss som kämpar!

Klarade veckan och helgen med bravur och är så jäkla nöjd!
Vart på konsert och restaurang på fredagen och ute på restaurang en gång till på lördagen för att fira bonustonåringen som blivit 13.
Det som är aningen trixigt trots jag berättat för min vän att jag inte ska dricka mer (som jag vart på konsert och efterföljande restaurang med) så kommer kommentaren att ”ett glas kan du ju alltid ta”. Jag d så varade bara att jag inte ska dricka alls.
Men jag kanske får vänja mig vid sånt.

Oavsett vill jag mest skriva av mig och säga att jag är stolt. Har varit pigg, vaknat utan dålig vinsmak i munnen och ångest. En vecka/en helg är inte mycket med det är en start och en bit. Hejja oss som kämpar!

@Se klart Jag blir glad och harmonisk av att läsa det du skriver, så mysigt och härligt med reflektion och utveckling. Livet är så mycket mer än jag trodde innan jag blev nykter❤️Kram

@erivan Jag tror inte det handlar om karaktär. Beroendedelen är starkare än din vilja och att ta sig ur är svårt. Det tog många år för mig att plötsligt få ett fönster jag kunde flyga ut ur. Fortsätt hänga på forumet, leta nya vanor, träna. Har du vänner som inte dricker eller släkt som du kan umgås mer med? Annars kanske det skulle vara mysigt med en gemenskap på AA. Jag har hört så mycket gott om det, är rätt säker på att man kan finna goda bekantskaper där.
Jag fortsätter heja på dig. Jag tror på dig. Kram❤️

@marshmallow11 Att vakna och må riktigt bra är också en känsla att dricka på. Jag drack på alla mina känslor: När jag var glad, när jag gjort något jag var nöjd över, när jag var rastlös, när jag var nervös, ångest, oro, ledsen. Fanns ingen känsla jag inte ville dricka på.

När jag var glad och allt kändes bra ville jag förhöja den känslan, göra det ännu bättre, med alkohol. Det är så konstigt hur beroendedelen av oss agerar men den delen kan vi svälta ut så håll kursen så ger det sig. Kram

@erivan Det är inte så enkelt som att säga att det är svag eller stark karaktär 😳 Tycker i varje fall inte jag , det handlar ju om så många faktorer men framförallt att det är ett beroende . Och för att ha kraft att ta itu med ett beroende så är vi i behov av en del trygghet runt omkring oss , är jag rätt övertygad om !

Jag får känslan av att du vill bryta det här väldigt gärna och jag tror också att när du tittar tillbaka så ser du att det här är en del av processen 💪❤️
Jag tror på dig! Kram 💕