Senaste kommentarerna i forumet

Skäms gör jag när jag tittar mig i spegeln idag😒. Jag valde att dricka A igår. Jag var för lat för att skala ett ägg och äta, så jag tyckte att jag kunde unna mig ett glas vin istället och stilla hungern??
Stoppade efter 3 enheter. Idiot!!!
Nej, det är sannerligen inte lika lätt denna gången. Nya tag idag👊

Godmorgon!

Hade ett mycket trevlig långpass igår och ser fram emot söndagspasset som snart startar. Det är Skönasöndag och jag önskar er en bra dag 🙂

Hej på er!

Är en kvinna på 50 år som nu tagit tag i mig själv 😊

Jag började dricka vin i lugnande och sövande syfte för 9 år sedan, pga ett trauma i familjen. Klarade inte av att hantera situationen utan självmedicinering, tänkte jag då.

Drack väl vin några dagar/vecka ett antal år. Den balansen försvann under covid, då jag spenderade alla dagar hemma och kunde smådricka hela dagarna utan att någon märkte.

Senaste året har mitt drickande accelererat. Jag började dricka starksprit vissa dagar. ”Stal” (och ersatte så han inte skulle märka) sprit från min sambo, gömde flaskor i garderoben osv. Sprang så ofta på systemet i denna lilla stad att jag skämdes 😑

I januari i år fick jag skrämselhicka då jag plötsligt kände av min lever. Gick till VC, tog prover - men fick svaret att det inte var något ”farligt” med mina prover…

I stället för att inse att jag måste tänka om så pustade jag ut, trots min kännbara lever. Drog på med drickandet igen. Höll på att bli påkommen flera gånger av min sambo och hittade på diverse historier för att förklara att jag verkat ”borta” 🙄 Ramlade i fyllan och gjorde illa mig, hade ett fruktansvärt fyllegräl med min karl så det hade kunnat ta slut - osv.

I bakhuvudet insåg jag att det måste ske något. Gick till VC igen för ett par veckor sedan…

Resultatet på proverna var PeTH på 1,2 och anemi 😳 Hade aldrig trott att PeTH skulle vara så högt, men tydligen 😑

Det enda positiva var att nu tog det. Har nu varit nykter 7 dagar. Inte en enda fysisk abstinens som tur är, även under kontroll i huvudet. Jag kan tänka på vin, men har druckit alkoholfri (nåja - 0,5% är det ju) öl i stället.

Har motionerat varje dag och har äntligen fått tid hos psykolog, för att bearbeta anledningen till mitt drickande. Så den saken känns bra 😊

Är rädd naturligtvis. Min lever känns inte riktigt som jag tycker den borde, men jag hoppas det blir bättre med tiden. Är rädd för cancer också, det är min stora rädsla 😑 Ändå vill jag tro och hoppas att det ska löna sig att jag inte dricker nu. Att jag ska få bli frisk och hämta mig fysiskt.

Märker att jag redan sover mycket bättre. Tidigare har jag kunnat somna för att jag varit berusad, men vaknat vid 04 - nu har jag sovit över 7 timmar nästan varje dag 😊

Mitt mål är att hålla mig helt från alkohol en lång tid och därefter kunna nöja mig med 4 glas vin/helg, kanske inte ens varje helg.

Nu blev detta långt, ni får gärna berätta vad ni märkte av fysiskt och förbättringar ni upplevt 😊

Vilken vecka.. vet inte ens hur att återberätta. Han gjorde sitt val och spenderade den helgen som väntat (efter drygt 3v nykter).. känns som att en månad gått för barnen och mig. Många frågetecken, tårar, sömnlösa nätter, besvikelse och uppgivenhet.. vi åker alla berg och dalbana. Han har helt plötsligt börjat ta kontakt med barnen för att ge över mycket kärlek, spendera pengar och "ställt upp" för dem så att t.om de blivit illa till mods. Dykt upp som gubben i lådan och dragit lika fort. Han har gjort många konstigheter.. han är ömsom låg, glad,arg ,ångestfylld osv men att han skulle ha problem, ALDRIG.
Jag fick helt enkelt nog där och då. Det går verkligen inte nå fram. Jag har gjort allt vad jag förmår, precis allt. Nu finns bara ett. Han är vuxen, måste själv möta konsekvenserna och som så många sagt..själv komma till insikt!!
Mitt fokus nu är vårt mående. Barnens och mitt. Vi får fortsätta våra liv medans han irrar runt..
Hur jag mår? Alltså jag vet inte.. jag har helt enkelt gett upp. Missförstå mig rätt dock , likaväl som jag känner mig besegrad är jag också på väg upp. Det ska bli bra, det måste det! Jag har 1 prio, barnens välbefinnandet.

Ja det är nåt att liksom fira där sätter ni nog fingret , men så kontraproduktivt på nåt sätt att fira med alkohol 😳 Jag ska klura ut nåt annat sätt att fira 🥳 Och en otålig själ som jag är i det stora hela så vill väl min kropp och knopp ta ut firandet i förskott , helgen innan så att säga 🙄😅

Tack snälla för din input 🥰

@Krishu Välkommen hit. Här finns många erfarenheter att ta del av. En del lyckas sluta bara med hjälp av forumet. Så läs mycket i olika trådar och skriv om hur du gör och hur det går.❤️🙏🏻

@gustav3490 Du kan ringa Alkohollinjen som du hittar under Stöd också. De som svarar är alkoholrådgivare och kan ge dig tips om hur du kan göra. Det kan vara skönt att prata med någon också. Och som Kennie skriver, fortsätt läs och skriv här! Det har hjälpt många…❤️🥰

@Varafrisk Stort grattis till nio månader! Hurra!❤️❤️❤️

@Delfinen80 Jag hade också en plötslig svacka vid tre månader, då jag trodde jag skulle fira! Det blev någon slags sorg ett par dagar eller så, men sedan har det inte hänt igen. Kanske just för att det var en milstolpe jag kände så…
Sen satsade jag på sex månader, men då hände inget… nu är det jul som gäller👍🥳

@Himmelellerhelvette Tack kära du ❤️ Nej den vägen vill jag inte gå . Det där självhatet , föraktet … fy ändå för att må så. Dit vill jag aldrig mer . Jag kan fortfarande inte formulera framtiden ”aldrig mer ” för ni vet det finns nån romantiserad bild av några glas i nåt festligt sammanhang som jag inte riktigt kan föreställa mig men … så länge det är något så avlägset så funkar det bra men de där glasen hemma (som suget handlat om idag och som verkligen har varit mina stora problem ) , nej aldrig . Som bara fylls på, dövar en massa känslor i tron att det bara ska höja känslan av glädje och lugn . Vilket ju aldrig blir förutom nåt enstaka tillfälle och då håller det i sig en kort stund och sen kommer bakslaget med ångest och skuld och skam .

Det låter klokt som du beskriver , att lägga till några månader . Tror eller inbillar mig i alla fall att det blir skönt att passera de där tre månaderna .

Sammanfattningsvis om mitt sug denna dag så är det en tomhet inom mig som jag velat fylla med alkohol , ja fylla i dubbel bemärkelse då 🙄

Så jäkla glad och tacksam över att istället sitta med en cola och en skål med godis framför mig och inte nån alkohol 🙏 känns som att jag är barn eller tonårig igen , som dricker läsk och äter lördagsgodis men jag känner mig så glad över det 😀 Så skönt att gå och lägga sig sen med den vetskapen , för att inte tala om hur skönt det är att vakna upp imorgon 🥰

Hej
Jättebra steg att börja skriva här. Att förklara för andra gör att man förstår sig själv bättre tycker jag. Och vi är så många härinne som druckit för mycket under lång tid. Men det går att sluta, och man mår så mycket bättre. När du landat i nykterheten kommer du hitta nya vänner. Det finns många olika sätt att sluta, och alla behöver lite olika stöd. Att vända sig till vården är en stor hjälp för många, kan det vara något för dig? Att läsa och skriva mycket här inne är också bra. Ta hand om dig och bryt med drickandet redan nu.

@Ture Oj va trevligt det var att läsa genom denna tråden! Tack för att du delar. Själv har jag varit nykter i 14 månader och ser fram emot fler goda insikter och utveckling i livet❤️Kram

hej, jag är en kille på snart 20 år. ända sedan jag började dricka har jag druckit mycket. jag hade alltid med mig starksprit till fester även om det fanns öl att dricka eller annat, Jag började dricka vid 13-14 års åldern, men då var det varken ofta eller mycket. kanske 1-2 gånger i månaden att man tog några öl med sina kompisar eller delade en flaska vodka att grogga på. vi var då rätt många som delade. sen blev man lite äldre och festerna började ducka upp. då blev det allt oftare att man drack mer, men bara på helgerna. och jag var ofta den som drack mest. jag var inte den som blev fullast och fick minnes luckor utan jag drack bara mycket. som jag sa innan så hade jag alltid med starksprit, jag hade också alltid med öl men de började jag spätsa men sprit vid tidig ålder runt 14-15 åldern. men jag hade ¨problemet'' att jag inte kände mig berusad. så det blev att man drack mer och mer men det hände inget och tillslut så började alla gå hem. och då hade man druckit 10-15 ''spätsade öl. och det var tidigt jag började med att ta en återställare dagen efter. även om jag inte kände mig bakis. och detta pågick i några år samma varje helg. sen vid 16-17 års åldern blev det att man ibland tog en öl på vardagen eller en grogg. men det var inte ofta men det hände. sen började man gymnasiet och då blev det längre dagar i skolan och jag har alltid hart det svårt i skolan så det blev oftare att man tog en grogg eller öl efter skolan.
under gymnasiet blev det också mer fester. vissa helger både fredag och lördag och det var samma veva varje gång bara att jag drack mer och mer får att känna mig berusad.
det blev som sagt mer och mer drickande varje helg och lite oftare på vardagarna och jag började känna redan då att jag kanske hade ett problem. jag försökte dra ner på drickandet och lyckades ganska bra. jag drack inte lika mycket på festerna och knappt inget på vardagarna.

detta nu hör kanske inte till denna tråden men det en av anledningarna till att det är som det är.

under gymnasiet blev jag riktiga bra kompisar men 2 personer och vi umgicks väldigt ofta. det var riktigt roligt.
men de båda bodde rätt långt ifrån mig så det blev att man var hos någon av dem nästan varje helg. tiden gick och jag lyckades få ögon en av mina nära kompisars syster. den delen gick bra och vi blev ett par och allt kändes bra. det jag inte märkte var att jag inte längre träffade mina kompisar jag hade i min hemstad samt att jag umgicks mindre och mindre med mina 2 nära kompisar från gymnasiet. tiden gick och tjejen jag var tillsammans med gjorde slut med mig då var jag 17 år. det tog väldigt hårt och jag insåg då att jag inte längre hade några kompisar kvar. försökte då få tillbaka kontakten men det var ingen som ville svara eller höra av sig.

efter att tjejen gjorde slut började jag dricka igen för att dämpa smärtan. det funkade till en början men det blev bara värre med tiden. jag har alltid varit en över tänkare och det har inte gjort saken bättre. till en början drack jag mycket men bara på helgerna. sedan blev det at man drack mer på veckorna med. tiden gick och man kom över det som tyngde ner än men ändå känner jag mig nere och man fortsatte dricka.

jag började att inte gilla mig själv mer och mer och drack på grund av det. tillslut växte det till självskadebeteende och självmords tankar. detta pågick ett tag men lyckades ta mig ur det när jag började på mitt nuvarande jobb.
jag klarade mig bra i 0,3-1 år men nu har det gått nerför igen de senaste månaderna har jag svårt att räkna de dagarna jag inte har druckit. jag dricker stora mängder på helgerna men mindre på veckorna, men det är för mycket för att vara okej.
än så länge på denna månaden har jag druckit upp 5,5 liter starksprit och 2 flak med stark öl och min mentala hälsa blir inte riktigt bättre av detta.

jag vet väl egentligen att jag behöver ta hjälp men jag vet inte vart jag ska börja.

@vår2022 Jag beklagar sorgen❤️Kram

@miss lyckad Tvåsamhet när den fungerar är magi för själen❤️

@marshmallow11 Bra strategier💪Hoppas du haft en bra lördag ❤️

@Delfinen80 vad bra du analyserat det hela. För mig har det alltid varit någon form av känsla som gjort suget. Ibland har jag inte kunnat lista ut vad det är som är fel. Som idag, känt mig nere hela dagen, försökt lyssna inåt och förstå men kommer inte fram till något. Jag har försökt ändra känslan genom hemmaspa och på gymmet men utan resultat. Sovit, mediterat. Hjälpte inte så jag har bara accepterat att det är såhär idag. En trist dag och kanske kommer jag på varför senare eller inatt eller så går det bara över.

Tre-månaders-gränsen kan vara en del som du säger, en milstolpe som känns lite som något man kan fira? Jag vet inte hur jag kom på det med mig själv men efter två månader bestämde jag mig för att jag skulle lägga till tre månader efter det gått tre månader. Jag var så rädd för att dricka så jag vågade inte ha kvar datumet på tre månader. Kanske du kan ändra ditt datum? Du tar ändå tre-månaders-medaljen men kan då sukta efter sex-månaders-medaljen.

När jag tänker att jag skulle dricka ett glas så ser jag en film som ser ut såhär: -Jag dricker den dagen, dagen efter, dagen efter, har ångest, har ännu mer ångest, hatar mig själv, har svårt att ta in andra för mitt självhat är så stort, jag kanske håller mig nykter några dagar, sedan dricker jag igen och så behöver jag få bort skulden och skammen över att jag börjat dricka så jag dricker igen. Jag kanske kan hålla mig till fredag och lördagar ett tag men sen blir det för jobbigt. Jag försöker hålla mig till en flaska vin men det är så jävla tråkigt att ha begränsningar för mig så jag börjar köpa BIB så jag slipper hålla räkningen. Det är ruset jag vill ha! Inte att det är gott! Jag vill döva, tränga bort känslor.

Gå inte den vägen. Du som jag har försökt dricka måttligt och misslyckas så många gånger. Vi vet att det är beroendedelen av oss som försöker få bestämma igen. Låt den inte, den tar över självkänslan och allt det fina vi kan bygga upp oss själva med. Du kommer bygga upp dig själv. Mycket har du redan byggt upp och mer har du att se fram emot. Kram❤️

@Surkärring 😀

@Snödroppen Tack. Just nu är det så mycket fokus på hans kamp, hur stark och modig han är som tar hjälp och erkänner sitt problem. Och det ska det såklart vara, för honom. Det betyder så mycket att få vara här, bland andra anhöriga.

@Himmelellerhelvette Åh vad fint 💕 Tack detsamma 😀🥰

Idag denna lördag har jag haft sug efter alkohol så det står härliga till . Sen i förmiddags och de har kommit och gått , dessa sug . En öl , ett glas rött , ett glas bubbel ; det har varierat men så länge det handlat om alkohol. Har spelat filmen vareviga gång och det funkar ju . Har också analyserat återkommande idag om vad dessa sug handlar om och kommit fram till följande (utan inbördes ordning , tror jag ) :
* Pms
*ledsen /låg över en omställning i livet som på det stora hela är positiv men ändå känns i hjärtat , handlar om när barnen blir stora /vuxna
*lite halvt uttråkad
*tre månader utan alkohol 28/10, alltså om en vecka . Tre månader har ju ändå varit nån slags milstolpe , inte som i att ”håll upp i tre månader och fortsätt sen att dricka för allt vad du har” men ändå , en milstolpe som sagt .

Ja , och jag som för nån vecka sen bara bredde ut mig om hur lite sug jag har , hur lite alkoholen tar plats i mitt liv 🙄 Det här är väl det tydliga tecknet på vilken berg och dalbana det faktiskt är .

Nu är dock suget borta , vet och känner mig själv så väl innan att när ett visst klockslag (på ett ungefär ) inträffar så upphör både suget efter att dricka och har jag druckit alkohol så vill jag ofta upphöra vid 20 eller 21-tiden. Ibland har det funkat, ibland inte . Ibland har jag inte ens haft en medveten tanke om vad klockan varit .

Ha en fin kväll ni allihopa 💕

Tack Himmelellerhelvette! ❤️Jag tycker livet i tvåsamhet passar mig. Jag klarar mig bra själv, men jag gillar sambolivet bäst. Att fixa saker ihop, planera, samarbeta, resa, diskutera, ja jag tycker hela livet blir mer meningsfullt med en fin partner. Jag saknar honom när vi inte ses på ett tag. Det känns som om vi hör ihop. Jag är väldigt hoppfull om vår framtid ihop. 🌟🌟

@sliten61 åh, dina ord gör mig stärkt och samtidigt värker hjärtat för din skull. Det är inte ditt fel, det är inte du som ska må fruktansvärt utan bara bara han. Du är här, vad bra! Dina barn har också växt upp med en mamma som sett och försökt sitt bästa att ställa ultimatum. En dag finner du styrkan att lämna, jag sänder så mycket av den jag kan åt ditt håll.

Härligt MM. Jag tänker också på dig❤️Hoppas du har det fint i livet. 🤗🤗En hälsning till dig också Mulletant. ❤️

Bra jobbat med de 26 dagarna! Skönt att slippa känn sug med 🙂
Trevlig helg!

Grattis till 9 månader, och till er högtidsdag som föräldrar! Det finns inte mycket jag kan tillägga som inte redan blivit sagt bland inläggen, men det är klart att situationen är fruktansvärd för er men också er dotter. Det är tacksamt att vård finns men jag upplever då stor förtvivlan över att den inte alltid är tillräcklig, eller tydlig nog, eller så.
Får fortsätta hoppas på att det ska bli bra i slutänden och att ni får vara den familj som ni längtar efter, när behandling och mediciner osv landat på rätt dos/nivå. Och heja dig som håller dig nykter!