Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Jag tackar dig, igen, för att du avsätter tid och energi här i min tråd. Det betyder väldigt mycket för mig.
Mycket tänkvärt finns i det du skriver, och ja, jag har nog varit "på glid" ett tag.
Vad vill jag nu då?

#Jag vill inte bli så stressad av mitt bakslag att jag "tar till" alkohol för att döva ångest och oro. Idag är jag hemma och tar hand om mig efter en stressig vecka och inför ännu en. Det är en hektisk tid just nu och jag behöver energi och fokus. Känner mig lite förkyld, har bokat av externa sysslor idag och imorgon och sitter under en filt med datorn i knät och en kopp te bredvid. Ingen läntan efter alkohol, och ingen plan att dricka.
#Jag vill återta goda vanor. Som ett minimum åter till mina max sex enheter per vecka. Kanske en månad helt utan alkohol. Kanske tre månader. Jag behöver fatta ett beslut, och det jag fattar idag är att jag återgår till max sex enheter per vecka. Har tittat över de närmaste två veckorna och skall lägga en detaljerad plan. Imorgon skall jag också se till att köpa in goda alkoholfria alternativ igen. De underlättar.
#Jag vill vårda och värna mig själv. Mina vanor avseende träning, sömn och kost skall skärpas till lite. Jag vet vad jag behöver för att må bra.

Jag tar kommandot i mitt liv och väljer att göra sånt som jag mår bra av.
Jag kommer att fortsätta med daglig registrering och har också som mål att skriva här minst varannan dag i veckan som kommer.

@Natalia Hej på dej, och alla andra goingar här i stugan. Dessvärre är det bakissöndag hos mej. Vi var bortbjudna igår, och jag hade på känn att det kommer att bli en hel del enheter. Trots att jag fyllde på med vatten under hela kvällen så slank det ner en hel del tyvärr 🥲 Nu gäller det för mej att vara stark under söndagen och inte bota med något i glaset som innehåller det förbaskade giftet alkohol! Önskar Er alla en njutningsfull söndag. 🥰

@prinsessa @Natalia
Skönasöndag här också. Varmt te, filt och tofflor för att mota en uppseglande förkylning. Planering för veckan, och för livet. Laddar om och tänker igenom mina mål och föresatser. Har avbokat alla externa aktiviteter imorgon, lite nöjd med mig själv, för det tar emot att göra det. Måste lära mig att ta hand om mig själv bättre. Solen skiner och jag betar av planering för dagen, och styr upp veckan. Hoppas att ni njuter och tar hand om er. När börjar du på nya jobbet Natalia? Tisdag? Hur känns det?

Det drabbar inte barnen säger du. Jag håller inte med för jag tror att din fru antingen är upptagen med att hon ska minska eller upphöra helt med sitt drickande alternativt när hon nästa gång kan dricka. Alltså inte närvarande.

@Geggan Tack❤️❤️
@Ny dag Du har det tufft men du ger dig inte💪🏻Skrev lite i din tråd igår❤️@Himmelellerhelvette Tack❤️❤️

Läser i Det vidare livet om hur det är att vara sviken av sina föräldrar. Vilken smärta det medför😔
Jag har haft en bra barndom🙏🏻 Inget missbruk el våld. Inte fattigt och inte rikt men alltid mat på bordet och hela och rena kläder. Men ganska bekräftelselöst och lite känsla av övergivenhet. Tänker ofta på i mitt arbete med människor att alltid lyssna in på hur barndom och uppväxt har varit. Ibland undrar jag finns den där idylliska barndomen?!

Min dotter har inte velat ha kontakt m mig de senaste dagarna. Jag tänker att det dels beror på att jag pratar om boendestöd, försörjningsstöd mm som hon upplever kravfyllt och dels saker som hänt under hennes uppväxt. Jag har nämnt det på behandlingen men inte här för det är otroligt skamfyllt. Jag kan inte riktigt komma ihåg händelsen själv men tänker att jag hade druckit och att vi grälade. Jag har typ …å det här är jobbigt att skriva om…gett henne en örfil😔Å det spelar ju ingen roll om jag var nykter eller inte för jag har gjort det. Som hon sa ii telefonen förra lördagen….hennes egna mamma. Hon nämner även när jag har tagit m henne i bilen när jag kände mig rädd för hennes bror och jag ville bort fr situationen då tog jag även m henne. Hon nämner även när hon misshandlades för någon månad sedan att jag inte frågade hur hon mådde att jag inte brydde mig. När hon nämnde detta förra lördagen så försökte jag bara bekräfta henne i hennes känsla för att diskutera när hon är berusad och manisk fungerar inte så bra. Min dotter är även oerhört verbal.

Jag säger inte detta med offerkofta på eller att jag sköter detta så bra…
Om det är något som jag skulle vilja göra ogjort är det givetvis örfilen. Men jag kan inte det…att vara berusad är inget försvar utan en förklaring…aldrig någonsin att jag vill slå mitt barn! Jag försöker öppna upp så hon kan prata om de svåra sakerna m mig. Det gör jätteont och hon lindar inte in orden…är mycket rak i sin konversation. Men jag får stå ut…jag har alltid tänkt att hon behöver en samtalskontakt inte för att jag ska frånta mig mitt ansvar men att någon ska guida henne i hennes känslor. Tänker även att det handlar om övergivenhet med tanke på adoptionen.
När det gäller att jag åkte iväg m henne hade jag önskat att min man klivit fram ett steg och varit ett stöd för mig och då även för vår dotter.
Beträffande misshandeln så vet jag inte varför jag ställde frågade först hur hon mådde men självklart brydde jag mig och hon berättade om händelsen. Fast hon har gett mig, min man och hennes bror olika berättelser vilket jag tänker beror på att hon var manisk och berusad.

Nu om en stund ska vi åka hem t henne. Min man sa att jag ska följa med en liten stund för jag ska vidare på möte. Jag ska bara lyssna på vad hon har att säga. Jag har gjort några stora misstag i mitt föräldraskap. Insikten om hur det är att ha en mamma som dricker/drack har gått djupare in i mig sedan min dotter har börjat dricka mer. En insikt som känns med råge! Jag älskar min dotter och givetvis min son och utan relation med dem då är livet innehållslöst!

🍁🍂🍁🍂🍁🍂

@Natalia Vilken härlig lördag du verkar ha haft och visst är det skönasöndag idag! Solen skiner här och ska ut och ta en promenad! Idag blir det enhetsfritt, då det är tidigt jobb i morgon som väntar.

Önskar kaffegänget ett finfin söndag!

Tittut!
Idag är det skönasöndag 🙂

22 veckor i frihet. Anslöt till en tillställning igår där sällskapet festat på vin under många timmar. Den ljudnivån. Skrik, gränslösa kommentarer, tokskratt. Jag blev mest obekväm. Var kvar i 1,5 timme sen hem till hunden. De andra har nog ångest och mår kasst idag. Jag vaknar tidigt och går ut med hunden. Njuter av dagen.
Mitt val känns självklart 💛

@Ny dag det har gått bra nykter i 14 dagar och inget sug. Ångesten har minskat markant. Hur går det för dig?

Hej, vad bra att du bryr dig om din fru. Jag kommer från beroendesidan, det vill säga att jag själv haft alkoholproblem som jag tagit tag i och blivit av med. Jag tycker att detta med ångesten och att regelbundet dricka sig ordentligt full är en varningssignal. Det gör man inte om man inte har problem enligt mig. Och att alltid dricka en flaska vin på helgen kan också vara tecken på ett visst beroende. Om det ska ske en förändring måste hon själv vilja det och erkänna att det finns ett problem. Kanske kan du prata med henne när hon är nykter och inte har akut bakisångest? Du kan bekräfta att det är rimligt att ha ångest när man dricker så mycket, och ta upp tex det där filmklippet. Det är så många som viftar bort det och säger att det hör till, men så är det inte, de allra flesta dricker inte för mycket och beter sig inte på ett sätt de skäms för sedan.

@Andrahalvlek Det är svårt att förlåta det som hände under uppväxten, det är en sorg. Det är sorgligt att föräldrarna inte kunde ge en bättre situation. Men det är som det är med det. Går inte att förändra. Det som går är att förändra det man bär med sig i form av olika personlighetsdrag. Jag har börjat identifiera sånna som jag skapade som barn. Som att agera ut i affekt eller olika rädslor. När jag grävt i min uppväxt har jag fått syn på vad det kommer ifrån och försöker tänka först innan jag agerar. Lokalisera vad det är för öm punkt det egentligen handlar om när jag blir arg eller rädd. Många gånger handlar det om att jag känner mig kränkt men motparten är inte ute efter att kränka utan bara säga sin syn på saken. Med min växande självkänsla är det lättare nuförtiden att inte gå igång på saker i vardagen utan istället säga att jag behöver fundera en stund innan jag svarar. När jag blir rädd försöker jag andas djupt för att få se på vad jag är rädd för, låta mig känna rädslan och ser då att det inte är så farligt som kroppen reagerar, den reagerar enligt gamla spår och hjärnan kan snurra igång men med hjälp av andningen kan jag ofta återta kontrollen över situationen.
Kram

Så sant som ni skriver det.
Ingen som tvingar mig men ändå blev det ett par glas.
Har känt mig så skön u kroppen hela veckan utan a men nu direkt känns det lite ångestfyllt igen.
Men iom att mitt mår för nu är att lära mig måtta så tar jag med mig denna vecka in i nästa vecka och kör på.

10 enheter totalt denna vecka (ej måttfullt! 5 glas för många) nästa vecka ska det bli färre och helst 6 vita dagar av 7.

Kram

Är detskola eller grannar som gör orosanmälningar. På honom eller på barnen?
Jag tror att alla bekymmer du beskriver beror på alkoholen så rätt väg är att börja där. Vill du fortsatt leva med honom? Borde gå att få ensam vårdnad med ev övervakade besök, du kan ta hjälp av socialtjänsten. Går väl att ringa anonymt som en första kontakt.
Att han ska ändra sig behöver få honom att få insikt och söka och ta emot hjälp mot beroende och enligt egen erfarenhet så går det inte att tvinga fram.

Lång historia kort. Handlar om barnens pappa. Ursäkta på förhand om allt verkar rörigt.

Efter ett antal orosanmälningar det senaste året samt en tidigare utredning sitter vi nu igen med en utredning kring hans alkoholvanor.
Det är bestämt, efter mitt önskemål, att vederbörande ska ta blodprover i 3 månader framöver (till att börja med).

Det tråkiga är att han är skeptisk till detta och gärna vänder det mot mig och min oro kring hans problem. Han vill inte "se" problemet och min oro kring det hela. Fast att bekymret inte är något nytt under solen och att flera personer i hans närhet upplever samma sak. Detta har pågått under flera år.

Han vänder gärna problemet mot mig så vida att jag inte vet vad alkoholproblematik är, att jag inte sett hur det egentligen ser ut, att han vet bättre osv. Psykisk utpressning till sin egna fördel. Många utav er känner säkert igen det. Han flyr gärna även problemet i form av bland annat att flytta ifrån mig ett tag (för att han inte orka höra mitt tjat och kan dricka ostört). Dessutom på allt åker han på diverse intressen hela tiden och jag får sköta mycket hemma för att få det att gå runt.

I hans tidigare lägenhet (som han bodde under denna tiden och som han fortfarande har kvar men försöker hyra ut till andra) finns det grannar med olika missbruksproblem, psykiska besvär m.m. Det tråkiga är att de vill ha hjälp med bl.a. skjuts till olika platser (han har dock blivit bättre att sätta gränser), låna pengar.

Finns en person, en äldre man, som nu bor i hans lägenhet och är tänkt att ta över lägenheten framledes. Denna man har tidigare missbruksproblem samt varit torped. Nu är det inget sådant och han åker till sjukhuset varje dag (om det är att han tar prover alternativt får medicin för det). Dock vill personen ha hjälp med skjuts varje morgon till sjukhuset samt en del annan hjälp (bl.a. låna pengar i väntan på att han får ut ifrån Försäkringskassan). Barnens far ställer upp på detta fast jag sagt till honom att det går inte och den äldre man får sköta det själv. Det är inte så att vi själva har det fett med pengar samt att han lägger fokus på fel saker. Fokus bör ligga helt på familjen. När jag konfronterar barnens far så har han inte gjort det fast att jag vet att fallet föreligger så (märks på bensinmätaren bland annat).

Hur ska man få honom att förstå att hans beteende och handlande är helt åt helsike? Eller är det helt kört?
Kan man söka ensam vårdnad för barnen i fall som dessa? Vad bör jag göra?

@Peach
Så bra att du har hittat hit!
Och vad bra att du sätter ord på dina känslor och vad du har varit med om och är med om. Det är läkande liksom att se orden man själv skriver kan vara hjälpsamt att ta sig vidare.
Vad kan du göra för att må bra idag. Och vad kan du göra med dina barn idag.
Jag tänker att du behöver ett professionellt samtalsstöd. Sök via vårdcentralen och pröva få hjälp av någon. Att ha en mamma som inte förstår dig kan inte vara lätt. Du behöver vara projektledare i detta och se till att du får det liv som du önskar. Allt är möjligt. Din man är sjuk och har inte insikt.
Ta hand om dig på alla sätt.

Hej!
Jag har börjat bli lite orolig för min frus drickande. Varje helg knäcker hon minst en flaska vin själv. Jag tycker inte så mycket om det, men tar ett halvt glas för att vara ”trevlig”.
Det som får mig att skriva är dock hennes fyllor. När hon går ut med kollegor eller vänner blir hon ofta jättefull och har svår ångest dagen efter. Det låter ju helt normalt kanske, jag vet inte. Men det blir ett fruktansvärt ältande och det påverkar mitt liv negativt.
Klart hon ska få ha kul, det är inte det. Men det känns som om fyllorna skapar så ovanligt mycket ångest. Hon dricker stora mängder.
Nu är hon på konferens och en kollega har lagt upp en video på sociala medier där de skrålar, dyngraka. Jag vet att det här kommer skapa ångest i morgon och det värsta är att det kanske är berättigat. Det kan ju finnas kollegor som tycker hon beter sig oansvarigt etc.
Låter jag bara som en obehaglig moralpolis? Eller ligger det något i min oro?? På vardagarna har vi det fint och bra ihop och drickandet går inte ut över barnen.

Kikar in och hoppas ni haft en så bra lördag ni kunnat. Jag och träningskompisen var på äventyr. Sålt en bil och köpt en ny. Jättefin! For på tur i den nya bilen och åt en god middag på mysig restaurang. Vi har just plöjt de sista avsnitten av top dog och nu är jag och kissarna ensamma igen. Vi har bäddat ner med täcke, mjuka filtar och ska avrunda kvällen till när nu sömn infaller. Imorgon är det skönasöndag igen och jag ångrar förstås inte att jag inte drack ikväll. Föredrar sånahär lördagar långt bättre än dem som fylls av enheter men det är inte alltid det går som jag vill för det.

Hoppas ni får sova gott.
Ses imorgon 🙂

@Snödroppen
Japp, det ger mig lite styrka att ge fingret åt hela situationen!
Myser åt mitt eget lilla uppror då 😉

Tack för kloka ord, som alltid 😍
Godnatt

@Samsung50
Ja visst är det så, att man gör så gott man kan i eländet som går på repeat. Skönt att höra orden från någon annan - tack!
Mannen har viss insikt tydligen men inte alls till fullo. Och som du säger är han inte redo. Vet inte om han vill.
Ta hand om dig!

@Anki65
Hej.
Gällande orosanmälan ...
Utfallet med sådana blir olika har jag fått erfara. Den jag gjorde gällande mitt ex gjorde nog varken till eller från för honom. Det som dock hände var att hans familjemedlemmar kom att mer skyddas från hans missbruk.

Min tanke är den att är människor med missbruk inte "där" ännu så hjälper inte orosanmälningar för att de ska söka hjälp. Åtminstone min upplevelse.

Du kan inte få honom att söka hjälp, det måste komma från honom. Han är ju i rullorna redan hos företagshälsan. Vad han gör med den hjälp från arbetsgivaren kan inte du styra. Tyvärr. Vad jag utläser i din text så har du också gjort mycket redan. Försök tänka nu på vad Du behöver.

Ett liv med en människa i missbruk tar energi, förstår mycket väl att du inte orkar. Ta hand om dig. 🌹
Kram. 💜

@Snödroppen
Tack - så roligt att du gillar mina tips! ❤️
Är så fint att kunna inspirera o dela med mig av något som ger mig mycket o är viktigt för min hälsa också. 🙏
Idag har jag varit ute i skogen i nästan två timmar och ändå bara ca 10 km.
Så jag tar det lugnt. Hellre lugnt o länge än snabbt o kort är min grej (men olika vad man vill få ut av det).
Stannar ibland o kollar naturen, nåt spår, äter blåbär, dricker, andas.

Ett till minitips jag kom på är att det är väldigt skönt med stödstrumpor under löpningen. De håller mig upprätt. Med ull jättebra nu när det blir kallare. Snart minusgrader - älskar löpning på vinter!

Kom på att jag vill trycka extra på detta med att lyssna på kroppen.
Att med en utbrändhet inte pressa sig för hårt. Du kan bli trött, flåsig o svettig o få träningsvärk men i slutändan ska motionen GE dig energi o du ska inte vara helt utpumpad efteråt.
Jag fick rådet av en läkare att fortsätta med löpningen som vanligt när jag var utbränd för några år sedan. Han menade väl o var klok i mycket, men glömde att han hade en 'duktig flicka' framför sig.
Viktigt med balans. Att du hinner återhämta dig mellan passen.

Ja, tänk om vi hade kunnat springa ihop! Men vem vet, ett terränglopp nån gång kanske...(utan tidtagning) 😘

Måste bara tillägga att din danskväll lät fantastisk! Det är så mycket glädje i dans. Länge sen för mig med. Kanske dax för fest, musik o dans.
Behöver få in mer glädje i mitt liv igen - livsglädje❤️
Tack för den inspirationen fina du!
Sov gott.
🥰

@Ny dag Du är så bra❤️och du kämpar på så bra❤️Jag tänker på dina tårar….kan det vara så att nu när du inte dämpar och stänger inne dina känslor så får känslorna fritt flöde och tårarna kommer? Även om jag grät när jag drack så har jag gråtit så mycket under behandlingen. Ibland räcker det nästan med att komma in i NA’s lokaler å tårarna kommer beroende på sinnesstämning. Tårar är ju inte farligt…kanske har de inte funnits plats för dem förut..Det finns ngt ordspråk som lyder ngt i stil med ”Tårarna är själens språk…”. Stämmer ngt i vad jag skriver el känns det helt fel? Hoppas att du får sova inatt🙏🏻

Kram❤️

Det är en vanesak tycker jag. När det gått lite tid känns det helt naturligt att dricka alkoholfritt. Och jag bryr mig inte längre om vad någon eventuellt kan tänka om att jag är nykter.

Hej,
Jag känner igen det du beskriver från när jag slutade snusa.. Kanske är det mental abstinens. Åtminstone för mig var det så att sorgsna känslor förstorades upp, lite som att jag undermedvetet ville ha ett skäl att börja snusa igen, jag var ju så ledsen.. Men det gick över i takt med att beroendet försvagades. Så jag tror att det är normalt att vara deppig när man bryter ett beroende, men om det håller i sig längre än ett par månader kanske du behöver prata med vården. Motion funkade bra för mig, endorfiner skrämmer bort nedstämdhet.

@Himmelellerhelvette Det dåliga samvetet tror jag inte att man kommer ifrån tyvärr. I alla fall om man har sina empatiska förmågor intakta. Men man får inte låta det dåliga samvetet styra. Till slut måste man sätta ner foten. För att freda sig själv.

Min mamma berättade hur hon lång tid efter min pappas död satte sig kapprak upp i sängen mitt i natten: ”Hur kunde jag säga så?” Hon hade dåligt samvete för hur hon skällde på honom när han var full.

Det blir så bakvänt alltihop. Men man måste låta förnuftet styra. Göra det som är bäst för en själv - bryta helt eller tydligt bestämma exakt vad man ska hjälpa till med och inget mer.

Samtidigt måste man inse att det dåliga samvetet kommer att följa en länge, men man behöver inte agera på det. Istället se det som en illa omtyckt gäst som då och då gör en sällskap i sängen. Vända ryggen till, men ändå ligga kvar och försöka somna om.

När våra föräldrar dör tror jag att alla plågas av delvis dåligt samvete. Kunde man gjort mer? Borde man förstått tidigare? Det ingår liksom i paketet, på samma sätt som man oroar sig för sina barn i samma stund som de börjar växa i magen.

Jag vet med mitt förnuft att jag har gjort och gör mer för min mamma än vad som kan krävas av mig. Jag väljer medvetet att begränsa vårt umgänge. En dag varje eller varannan vecka är fullt tillräckligt, och max några timmar i taget.

Det som skaver mest i mig är min barndom/ungdom, att jag inte riktigt kan förlåta henne för att hon försummade mina behov helt. Å andra sidan vet jag att hon inte kunde göra bättre, varken just då eller nu. Hon är inte jag, hon tänker inte som jag alls. Hon är inte heller lika handlingskraftig och hennes självkänsla är dålig.

Kram 🐘