Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon 🙂

Jag passar på att avnjuta morgnarna medan jag inte behöver ha bråttom iväg. Vaknade på tok för tidig men kikar på film och gosar med kissarna. Lugn morgonstund är bra härligt ❤

Ha en fin dag och kram på er

Presentationen avklarad, allt gick bra. Kan dock inte sova.. många tankar som snurrar. Tanken på att nu är jag värd belöning fladdrande förbi som hastigast under eftermiddagen. Nu ska jag koppla in ljudboken med Annie i lurarna och försöka sova innan det är dags att stiga upp💤💤

WHO har inte kategoriserat alkoholmissbruk som en sjukdom (https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/alcohol). På deras hemsida är de långt mer försiktiga. Här finns liten diskussion kring detta:
https://www.rehabguide.co.uk/is-alcoholism-a-disease/

Detta är ingen debatt. Detta är fakta. Att då hävda att WHO gått ut och klassificera det som en sjukdom är direkt felaktigt. Det tycker jag Alkoholhjälpen kunde ha informerat om när det var vad jag skrev ovan. Istället vänder man det mot mig.
@Kristoffer skrev:"Om det blir för tufft eller svårt för dig att stå ut med att människor ibland är onyanserade i sina ordval när det gäller alkoholproblem tror jag att den enklaste lösningen är att du slutar läsa på anhörigforumet (eftersom empatin där generellt, av naturliga skäl, fokuseras på den närstående och inte den som dricker/har druckit).".

Jag har innan skrivit att detta inte handlar om mig och min skam. Det är inte en debatt jag är ute efter här. Jag är ute efter en sakfråga inte att dryfta en personlig fråga. WHO har inte antagit definitionen sjukdom.

Vad säger detta om stigma? Istället för att ta i en sakfråga och besvara den så vänder man det mot mig. Om det är för jobbigt för dig... Jag har varit irriterad länge på hur missbruk ska vändas mot en i olika sammanhang. Det går lixom inte riktigt att diskutera utan att själv hamnar i blickfånget. Att det vägs in som en faktor. Man får inte riktigt ha en åsikt eller diskutera sakfrågor utan det kopplas hela tiden tillbaka till olika diagnoser. Så himla märkligt. De är ena efter det andra. Är det inte ADHD så är det någon annan rackarns diagnos man utvärderar. Blev testad för ADHD då psykologerna sa många med missbruk har ADHD. Med din energi och så är det nog ADHD. Svaret, nej. Ingen ADHD då jag testats. Man kan tydligen ha energi, dricka utan att ha ADHD.

Jag testade definitionen sjukdom på några vänner som inte dricker längre. Frågade dem vad säger du om jag säger att du är sjuk som är alkoholist? Det är en sjukdom. Svaret jag fick var = Fuck off.

Jag vet verkligen inte något annat sammanhang än på Alkoholhjälpen i samhället det är ok att säga att någon är sjuk. Jag är helt övertygad om att vissa, inte alla, anser att detta är rätt okänsligt och stigmatiserande. För att inte säga kränkande. Nu har jag testat på flera. Det finns de som sa äh, skit i det. Du kan inte förändra världen. Trist ja men vänd blad. Du är ur det.

Jag håller med om den kommentaren till viss del. Däremot tycker jag det är tråkigt att man anser att denna behandlingsmetod är ok på ett alkoholforum. Att man inte ser att det kan vara stigmatiserande och nedsättande. De med beroendeproblematik som känner att sjukdomsbegreppet stöttar ska definitivt använda det. I övrigt hoppas jag att andra inser att det kan landa väldigt fel. Sedan hoppas jag man kan vara lite mer försiktig i sin framtoning gällande definitioner speciellt på dessa forum. Definitivt inte slänga sig med att WHO antagit definitioner som de inte antagit. Det är att sprida desinformation.

Min egen definition är väldigt enkel. Dricker man för mycket för länge blir man beroende. Slutar man är man alkoholfri. Den känns väl ändå lite mer inkluderande?

@asterisco hej!

Jag känner igen mig i det du skriver! Väldigt liknande situation här borta.

Hur känner du såhär två dagar senare? Som jag förstod det hade du otrolig bakisångest, hur går tankarna idag?

Jag skulle absolut föreslå att göra dig av med all alkohol hemma och kanske faktiskt tacka nej till fest innan du kommit underfund med hur du faktiskt vill ta nästa steg framåt.

Lycka till! Jag börjar min resa nu mot att dricka mindre eller inte alls - vi kan väl hjälpa varandra :)

//PA

@Kennie Hej!
Tack för ditt svar, som jag såg väldigt sent.

Enklast hade ju varit om alla slutade dricka alkohol! Intalar mig att jag inte hade haft ett problem då. Att det är det sociala som gör det svårast. Men antagligen så är det inte sant.

Ska verkligen som du säger, byta ut vätskan i glaset. Och framförallt försöka att inte göra en för stor grej av det, för blir det en grej så tänker jag för mycket och då klarar jag det inte.

Väldigt viktigt för mig att inte ha någon alkohol hemma heller, då är det helt kört.

Hur tänkte du och gick tillväga de dagar det var som svårast?

Tack igen /PA

@vår2022 tack för din omtanke.ja beroendet måste vara otroligt starkt, för jag vet ju att jag inte ska dricka, att jag inte mår bra av det och att jag inte dricker på ett normalt sätt. Ändå kan ju beroendet få mig att dricka. Men jag ska ta till mig råd från forumet och skriva när suget kommer!!Ha det bra❤️

@vår2022 tack ❤🙏

@Himmelellerhelvette @Himmelellerhelvette Jag tänker att även det kan ta sin tid, att trösta, acceptera och förlåta. Det är en slags sorg som bearbetas och att det kan kännas som man fastnar i det. Kanske låta det bero emellanåt och låta det ta sin tid. På något sätt tror jag att medkänslan och försoning kommer till dig när du är redo för det. Så har jag upplevt det. Jag kände sådan ilska och ibland nästintill hat mot min mamma ett tag. Det satt djupt och hårt inom mig. Det påverkade mig mycket. Någonstans när jag hade varit nykter en längre tid och efter att ha fått berätta, sätta ord på mina känslor, prata om skammen jag kände inom mig med en psykolog, lossnade ilskan och hatet. Det kändes till och med skamligt att berätta om mina svarta känslor jag kände för min mamma, men det var ändå befriande att få det ur mig. I det läget hade jag inga tankar på försoning eller medkänsla, jag ville förstå min skam och prata om olika minnen ur min barndom och hur det påverkat mig. Så småningom kunde jag försonas med mig själv och känna medkänsla med mig själv. Därefter, längre fram kom även medkänslan för min mamma. Jag kände inte längre ilska och hat. Min självkänsla stärktes och jag kunde möta henne på ett annat plan, som vuxen. Inte fastna. Det som hjälpt mig oerhört är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”.

Jag tror som du, alla erfarenheter som vi har fått kan vi användas oss av i vårt liv. Det är en del av vårt liv och vi kan bestämma vår värderade riktning framåt. Tänk bara på vad du åstadkommit i din nykterhetsresa/riktning, så otroligt mycket! Jag som följt dig från dag 1 kan se en otroligt resa på massor av livsområden. Som styrka, mod, reflektion, självkännedom, sanning, öppenhet och en nyfikenhet. Och den resan har egentligen bara startat sett till allt som du har framför dig.

Ja, universum har en plan för dig med alla dina erfarenheter, något runt om dig som kommer att bära dig. Kram❤️

@erivan Bra!💪. Ja, beroendet är en otroligt stark kraft och man kan inte släppa garden i början. Sätt upp en ny plan och ta lärdom av det som hände i fredags. Spela hela filmen som det hände i helgen om suget pockar på. Skriv här om suget pockar på, det är hjälpsamt att sätta ord på sina känslor när det händer och kan få dig på andra tankar.

Sköt om dig och kämpa på!❤️

@Smillans Härligt att höra och att du kommit ur svackan. Grattis till 11 veckor!🥳. Jag kan också fundera på hur fasiken jag orkade med allt drickande och ändå upprätthålla det mesta. Men hade det fortsatt så hade det nog gått rätt illa. Så jävla slitigt och destruktivt det var. Så tacksam för ett nykter liv och den livsglädje det för med sig.

Du jobbar på så otroligt bra och snart har du passerat 90 dagar!❤️

@Surkärring Massor av grattis och superbra jobbat!🥳❤️

@Qwer1 🙏🏻👍❤️

@tobias8508 Kan vara bra att höra med arbetsgivaren om du är anställd. Kanske kan du göra något annat under en tid?
Och bra att sätta barnen först, kan vara en bra morot….❤️

@Kristoffer Jag tycker tillrättavisningen är rätt anmärkningsvärd och att hänvisa till att WHO, som en av världens största organ, beskriver det som en sjukdom. Att ingen reagerar på det säger en hel del. Det är svårt att tala bort stigmat bakom det. Att sedan skicka tillbaka det på mig personligen med hänvisning, titta bort om det är jobbigt, säger en del det med.

Hej @ellbe!
Vilken tuff situation du befinner dig i! Du är den trygga vuxen i ditt barns liv och du har behövt ingripa i vissa situationer för att skapa trygghet för ditt barn. Och samtidigt känner du att du inte orkar med den här situationen längre. Det blir ett så stort dilemma när du egentligen skulle vilja lämna din sambo för att det skulle vara det bästa för din skull, samtidigt som det leder till en stor oro för ditt barn.

Precis som @Samsung50 är inne på ska Socialtjänsten i din kommun kunna hjälpa dig i den här situationen och både ge stöd till dig och ditt barn. Vad tänker du om att ta den kontakten?

Hallå i stugan!

Idag har jag mycket energi och skänker gärna lite till er! Det sker en explosion av idéer i huvudet och jag älskar det. Motivationen på top 💯
Passar på att använda explosionen till saker i hemmet som ska fixas och ändras. Har ägnat några dagar åt sånt nu. På tal om hemmet ska jag titta på en ny lägenhet i veckan. En mindre, behöver inte bo såhär stort när jag bor själv. Skulle spara mycket pengar om jag får möjligheten att ta den. Det skulle vara en välkommen flytt även om det skulle innebära två större omställningar på en gång. Men en dag i taget och det återstår ju också att se vad jag tycker om den på visningen. Den är ganska mycket mindre men har en trevlig balkong och en naturskön utsikt, bara det är guld värt för mig 🙂

Ville bara kika in och säga hej,
ta hand om er och om dagen ❤

Fint att höra att ni fått kontakt med en kvinnojour och ska få komma och prata med dem. När det gäller hänvisning till var du kan vända dig låter det som att du skulle kunna vara hjälpt av traumabehandling. Som jag förstår det du skriver har du ingen pågående vårdkontakt kring ditt psykiska mående, i så fall kan nästa steg vara att ta kontakt med din husläkare/vårdcentral som kan remittera vidare om de inte har traumabehandling där. Ett annat alternativ är att se om det finns en psykiatrisk öppenvårdsmottagning i din stad, och i så fall ringa direkt dit och se vad de har att erbjuda.

Hej @roger1, starkt jobbat att bryta! Känns det bättre idag än igår?

Hej maffe7117! Det enklaste är om du skriver texten som en kommentar, precis som du gjort här. Hoppas att du orkar formulera det igen, jag blir nyfiken på din historia utifrån titeln på tråden.

Hej @Lora! Jag kommenterade inte innehållet i den diskussion som blev i tråden eftersom trådstartaren inte bett om en bredare diskussion om olika begrepp kring fenomenet alkoholproblem. Jag kommenterade att det var fint att hen fick tillbaka sin tråd som hen startat för att få stöd i hur hen skulle hantera sin situation med sin närstående.

Hade det varit direkt felaktigt att beskriva alkoholberoende som en sjukdom hade vi nog gått in och rättat det. I vår erfarenhet så är det många som själva har/har haft alkoholproblem som upplever att det har minskat skam och stigma att beskriva det som en sjukdom. En annan följd av sjukdomsbegreppet är att det i en svensk kontext genererar rätt till vård för den enskilde. En twist är att forskarkåren numera är relativt eniga om att begreppet missbruk anses vara ett stigmatiserande begrepp som få vill använda om sina egna problem. Däremot står det dig helt fritt att använda det! Det är ett bra sätt att tänka, att en har företräde för att sätta etiketter på sig själv, och välja ett begrepp framför ett annat.

Det har under decennier pågått en diskussion bland många forskare från olika vetenskapliga områden om hur en ska förstå och prata om alkoholproblem, och de länkar du lagt här är exempel på en del av den diskussionen. Personen du svarade på hade dock ingen avsikt att starta en debatt om detta med sitt inlägg, den ville bara stötta trådstartaren i sina funderingar.

Du ska verkligen ha beröm för att du brinner för frågan om att minska stigma kring alkoholproblem! Det är en oerhört viktig fråga och ett engagemang som vi delar. Däremot skulle vi uppskatta om du inte gick in och anklagade enskilda forumanvändare för att vara farliga eller bidra till stigma för att de använder ett vardagligt språkbruk för att beskriva sin situation eller ge stöd till andra. Återigen, det är inga debattinlägg som skrivs här, det är människor som anonymt söker stöd i sina respektive situationer. Om det blir för tufft eller svårt för dig att stå ut med att människor ibland är onyanserade i sina ordval när det gäller alkoholproblem tror jag att den enklaste lösningen är att du slutar läsa på anhörigforumet (eftersom empatin där generellt, av naturliga skäl, fokuseras på den närstående och inte den som dricker/har druckit).

@vår2022 Tack för ditt stöd. Jag kämpar vidare!!!

@Delfinen80 Hej! Stämmer precis att det är 2 röster som pratar i huvudet. Den ena ser problemen som följer med och verkligen inser att jag inte ska dricka och den andra förskönar drickandet och säger några öl är du värd när det är fredag😢Men jag antar att det bara är att kämpa vidare. Tack för ditt stöd❤️

@Samsung50 Det känns skönt att höra det, fick samma kommentar idag av en kollega. Dock är jag väldigt trött både på kvällar och morgnar, vet inte riktigt varför men hoppas att det ska bli bättre med.
Viktigt att ta en dag i taget och det är det jag gör med.
Heja oss. Hoppas att du har en bra dag.🌺

@Andrahalvlek 👍 japp, det går bra just nu.

Tack fina @andrahalvlek 😍 och @charlie70 😍 för att ni ”orkar” mina… å ena- å andra sidan. Det är ju ändå min erfarenhet att man behöver vända och vrida på lite olika modeller i skallen för att så småningom landa. Tack för ert tålamod. (Jag ska komma ihåg att tacka min man också ikväll… han har ju hört mitt snack några vändor)
Idag känns det såklart toppen med ett jobb, särskilt när jag kunde gå och träna på morgonen, och sen hinna hem till dusch, kaffe och redo vid datorn 8:45
Mitt jobb går inte heller att utöva på något annat än heltid- däremot kan man möjligen vara konsult i min bransch. Men jag som varit egen företagare i många år känner inte 100% sug efter detta…
Vi får se. Inget måste bestämmas idag, sån tur. Idag ska jag istället gå på kören.
Hängt med barn hela helgen så igår var det så jäkla skönt att bara vara två vuxna hemma. Städade bland mediciner och smink, och såna där diverse-lådor. Köpt genomskinliga små boxar med lock så man ser vad som är i. Life hack!
Ikväll ska jag ta itu med kylen.
Närmar mig/oss med stormsteg min mans (eller vårt!) arbetsrum vilket jag varnat honom för.
Och idag är det höst. Dags att hämta upp riktiga höstskor och bära ner det sista av sommarens plagg.
Kram på er ❤️