Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda L tack! Hoppas på det

Kan man inte ta kontakt med socialtjänsten i detta fall. Man borde inte kunna bli vårdnadshavare om man dricker med barnen så man däckar. Det kan ju hända någonting, så direkt farligt speciellt med ett sådant litet barn. Och att ni båda ska leva kvar hos en man utan insikter om att han har problem skadar både dig och barnet, ingen trygg miljö och missbruk tenderar ofta att eskalera över tid.
Nu verkar det också finnas vittnen som observerat att han druckit när han var ensam ansvarig för ert barn.

Kommentaren från @Kristoffer kan jag inte lämna därhän. Att tråden under Anhöriga gavs tillbaka på ett fint sätt. Det gjorde den inte. Den tråden är farlig enligt min uppfattning. Den bidrar till stigma om man, helt utan att bli emotsagd, har rätt att likställa missbruk med sjukdom som ett begrepp som är antaget av WHO. Tråkigt att se att forumansvariga inte kliver in och rättar till detta då det bidrar till stigma enligt mig. Dessutom under ett anonymt alkoholforum. Vi måste sluta se ner på personer som har beroendeproblematik och bidra till skambildning. Det är dags att utbilda folk istället kring vad det handlar om så fler vågar komma ut.

Tråden under Anhöriga visar enligt mig snittet och samhällssynen på missbruk. Ingen sa ifrån gällande sjukdom. Inte en enda. Därmed känner jag mig tvungen att vidareutveckla med länkar nedan. Det är inte ok att vifta till mig med att jag borde jobba med min skam. Det underbygger enbart samhällsynen och underbygger stigmat kring missbruk. Här sätter jag ner foten för jag har fått nog av dessa kommentarer. Jag har något viktigt att förmedla så vänligen se förbi mitt behov och se istället mitt bidrag som inlägg i en större debatt. Bortom mitt privata behov.

Under årtionden har man i samhället sett ner på missbruk. Alkoholmissbruk och alkoholberoende har ofta setts ner på av samhället. Genom historien har det setts som ett moraliskt misslyckande eller en synd, särskilt i religiösa samhällen:
https://collections.nlm.nih.gov/catalog/nlm:nlmuid-9605537-bk

Inom den medicinska fakulteten har man i vissa delar motsatt sig iden om att det är en sjukdom då man menar att ansvaret hos individen lätt uteblir om man kallar det sjukdom. Risken ökar att fler missbrukar:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/1545723/

Det är framförallt USA som hänvisar till sjukdom. Det är inte ett globalt accepterat fenomen: https://scholarworks.wmich.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=2811&context…

Undersökning visar att inom medicin anser enbart 25% att det är en sjukdom:
https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1300/J020V14N04_02

Sedan finns det även dem som hävdar att genom att ta denna stämpel så förbiser man massa andra faktorer så som socioekonomiska, miljö, psykiska faktorer:
https://www.ojp.gov/ncjrs/virtual-library/abstracts/alcoholism-not-dise…

Det har föreslagits av andra kvalificerade vårdinstanser att om det finns ett fortsatt stigma mot alkoholmissbruk bidrar det till lägre benägenhet att söka hjälp:
https://www.nhsinform.scot/campaigns/challenging-drug-and-alcohol-stigma

Tack för svar.
Det är sannerligen ett gift och jag vite inte hur mycket jag har förstört eller försummat tack vare alkoholen.
Men barnen ska Gå först och givetvis ska dom inte behöva se sim papps på detta sätt.

Det stället dock till problem med körkortet eftersom jag behöver det i mitt jobb. Och jakten är inte bara min hobby utan hela min livsstil.

Men jag förstår.
Har fått ett nedtrappningsschema med sobril och har fått en medicin som heter venlafaxin. Så jag hoppas det kommer hjälpa. Nu är det nolltolerans för all framtid

@ensamobesviken Ta all hjälp du kan. Här finns vi och Alkoholprogrammet under Stöd. Men även din vårdcentral kan kan ge hjälp.
Sedan kan du ringa Alkohollinjen här under Stöd. Kan vara skönt att prata med någon och du kan vara anonym.
Och fortsätt skriv och läs här. ❤️🙏🏻❤️

@höst23 Härligt att höra! Grattis till 30 dagar!❤️❤️❤️

@tobias8508 Du kan ta dig vidare genom att ta hjälp. Att läkaren tar sitt ansvar vad gäller körkort och vapen är bra. Du kan inte kontrollera alkoholen och även om du klarat dig till nu så kan det hända mycket värre saker i framtiden, inse att det är osnsvarigt att ha tillgång till bil och vapen som läget är. Du vet inte när du flippar ut totalt…
Fokusera på att bli frisk istället, tycker jag.
Självklart klarar du det om du verkligen bestämmer dig, planerar för det och tar professionell hjälp.
Även din arbetsgivare är skyldig att hjälpa dig.
Så fint att du kan prata med dina barn också.
Ta all hjälp du kan få som sagt. Det finns också böcker att läsa om alkoholberoende som kan ge viktig kunskap.
Alkohol ör ett gift och det bästa du kan göra är att ta dig ur beroendet.
Den värsta ångesten brukar dessutom lägga sig ganska fort. Sedan kommer en längre process som handlar om att bygga upp ett nytt liv och nya vanor.
Du kan göra det,❤️👍

@Himmelellerhelvette Jag har också massor i min barndom att bearbeta. Alkoholiserad pappa och medberoende mamma. Ensambarn. Jag minns att jag tidigt tänkte: ”Bara jag blir vuxen så jag får klara mig själv.” Klara mig själv har sedan blivit mitt mantra, som gjort att jag är både kärlekstörstande och ensamvarg i en konstig kombo.

I slutändan vet jag att jag bara kan räkna med mig själv. Att då bli utmattningsdeprimerad och faktiskt inte klara sig själv, det var en knäck som min självkänsla knappt kunde återhämta sig ifrån. Jag var en hårsmån från att inte kunna betala mina räkningar och till följd av det bli vräkt. Jag förstår att människor med psykisk ohälsa hamnar hemlösa på gatan. Den insikten hade jag gärna velat klara mig utan.

Jag har alltid gått vidare. Slängt ner all bröte i källaren och gått vidare, med gott humör och lösningsfokus. Jag har inte sett vitsen med att rota i det förflutna, jag kan ju inte göra något åt det ändå. Jag har haft skitsvårt att förlåta min mamma, som var så svårt medberoende att hon inte såg sin enda dotters behov för fem öre. Jag har nog faktiskt inte förlåtit henne fullt ut. Det är kanske det min lättväckta irritation gentemot henne bottnar i?

Men jag tänker att jag kanske ska göra upp med det förflutna en gång för alla. Min pappa är död sen 20 år och min mamma har inte jättemånga år kvar. Det är kanske dags nu. Det finns något som heter traumaterapi som syftar till att man under kontrollerade former minns hur det var, och just bekräftar sitt lilla jag. Det där var fel, du var värd något mycket bättre typ. Bekräftar och tröstar sitt lilla jag. Det som du håller på med nu. Får du professionell hjälp av en psykoterapeut? Jag umgås med tanken.

Kram 🐘

@Surkärring Grattis till 60 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och insikter och aha-upplevelser ramlar in på löpande band ser jag, nice.

Kram 🐘

@Smillans ”Livet har blivit så mycket mer.” Så himla fint ❤️ Det är verkligen så himla fint varje gång vi gamlingar ser hur poletten ramlar ner hos någon annan. Hur du nu har insett, och upplevt, att ett liv utan alkohol är så mycket mer. Mer känslor, mer ork, mer acceptans, mer roligheter, mer skratt - mer av allt.

Det är så vansinnigt otippat att man bara måste uppleva det själv för att förstå. Fint att du skriver om det, så fler vågar prova själva. Och du kommer att uppleva mer wow - vid 6 mån, vid 9 mån, efter ett 1 år osv. Du har ännu mer wow att se fram emot!

Kram 🐘

Jag ser att diskussionen här gled in i ett mer allmänt resonemang som blev som ett sidospår till din historia @linak12345, men ser också att du på ett fint sätt "fick tillbaka" tråden. Vill säga att du verkligen inte är ensam i att hamna i den här typen av kommunikation när det gäller "vem som bestämmer". Vi vet att det är väldigt vanligt att gränssättning från närstående är en stark motivation till förändring av alkoholvanor, och det verkar som att du och din dotter är viktiga för din sambo men att förändringen känns stor och svår för honom.

I vår erfarenhet är de första vita veckorna oftast jobbigast för den som har druckit ofta och mycket. Belöningssystemet är påverkat, och personen kan uppleva dåligt mående och sug efter alkohol vilket kan leda till ett dåligt humör och svårt att kommunicera på ett konstruktivt sätt. Utan att veta hur det är för just er så brukar det bli bättre, och då kan det också bli lättare att prata. Du frågar hur du kan ta hand om dig själv, och det är så klokt att du ställer den frågan eftersom det kanske är extra viktigt just nu. Vad tror du själv att du behöver? Vad får du energi av?

Lever just nu i ett förhållande där min sambo har alkoholproblem som eskalerat under en längre tid. Detta har varit ett ständigt problem och oftast starten på alla våra bråk. Han inser dock inte att han har problem och tänker inte söka någon hjälp och jag orkar inte mer.

Problemet är att vi har en två årig son tillsammans och jag mår dåligt över att behöva ha delad vårdnad då jag vet att han dricker även när han har vår son-även när han är själv med honom. Han dricker så han däckar. Och jag har vid flera tillfällen fått ta hand om vår son ensam på nätterna men även varit med om att sambon legat däckad och knappt nåbar och vår son gråtandes mitt i natten så jag fick springa in och ta honom (jag skulle få sova ut och sov därför i ett annat rum)

Har även i efterhand fått höra att när jag varit iväg och han har haft vänner över för att umgås så har han druckit så pass att när de skulle åka hem fick väcka honom då han däckat, då tog han ensam hand om vår son.

Eftersom han inte inser att han har problem så vill han inte ge upp någon vårdnad eller gå med på att jag har vår son till största del.

Jag måste lämna innan jag går sönder men kan inte för jag skulle aldrig kunna slappna av de veckorna han skulle ensam ha vårt barn och kommer vara en konstant oro. Hur gör man? Kan man göra något?

Alkohol är en "vän" som vi alla har en känsla till. Den är vår bästa och sämsta vän när tillfället kommer och vi umgås med den. Sorg att inte umgås med den uppstår när vi inte längre kan träffas...
Så går mina tankar kring alkoholen.

Den finns alltid dör, men den förstör också väldigt mycket.
De som inte är beroende av alkohol har inga känslomässiga band till den annat än fest

@vår2022 Sån är jag med, är det ordning och reda i hemmet får jag lättare att känna lugn inombords. Jättebra att du ställde in det du skulle gjort i helgen. Jag fick två erbjudanden om kul saker att göra i helgen, min spontana tanke var -Så klart jag hänger på!
Men jag tänkte efter och kände efter och fann mig i att jag behöver vila.

Jag håller ju på att försöka trösta barnet i mig och ta reda på vad alla mina narrativ kommer ifrån. Jag vet att det är meningen att se tillbaka, krama om, acceptera, förstå att mina föräldrar gjorde det som dom kunde utifrån deras förutsättningar och att ha medkänsla med dom. Men jag kan lite känna att det påverkar mig i nuet. Känns lite som att jag fastnar i det. Dyker upp fler och fler minnen. Kan känna att jag ändå som liten berättade lite om det som hände för min pappa och om han hade varit som jag är idag hade han låtit mig gå till en psykolog men istället ringde han och pratade av sig om känslorna mina berättelser skapade i honom för en vän så han kunde få lättnat sitt hjärta. Jag fick bara till svars att det inte är någon fara?
Jag förstår att det inte var vanligt med att låta barnen gå hos psykologen på den tiden. Inte ens vuxna gick för det var så stigmatiserat men kan känna en sorg att jag inte fick rett ut saker och ting innan tonåren, då kanske jag hade sluppit ätstörningar och sedan alkoholberoendet. Provade även starka smärtstillande under några år till och från. Fick dom utskrivna av läkaren men tog dom inte som smärtlindring utan för att få kickar.

På ett sätt tänker jag ändå att jag kanske behöver alla mina erfarenheter för att det hör till för min framtid. Att universum har en plan för mig och att i planen ingår att jag ska ha med mig en massa erfarenheter?

Kram❤️

Vecka 11. Dagarna går😃 Jag har börjat komma in i ett nyktert liv och det känns helt fantastiskt. Att vara klar i huvudet och leva ett normalt liv är det jag längtat efter så länge. Ha energi och lust att göra helt vardagliga saker är nästan obeskrivligt. Jag jobbar, bakar, lagar mat, städar, tagit upp kontakten med ett par vänner jag tappat på vägen. Planerar roligheter, vårdar mig och mitt yttre, längtar efter saker. Livet har blivit så mycket mer. Jag är närvarande på ett sätt som jag inte varit på evigheter, jag kommer ihåg samtal och kan ställa uppföljande frågor ett par veckor senare. Läser böcker och kommer alltid ihåg var jag slutat, samma med serier på tv.
Hur i hela friden har jag orkat med mig själv de senaste 10-15 åren?! Varje dag har varit som i dvala, ett töcken och jag har försökt komma ihåg vad jag sagt och gjort dagen innan. Den inre stressen och oron, myrkrypen är borta. Det är det här som är livet och jag är oändligt tacksam för att jag hade lite jävlar anamma och gjorde slag i saken att göra slut med alkoholen. Det är inte allt för många dagar kvar till jag passerar 90 nyktra dagar. Helt overkligt att jag JAG kanske fixar det🎈
Hösten är verkligen här nu och det känns fint.

Måndag morgon nykter och sovit bra en skön helg tillsammans med barn och barnbarn. Snart en vit månad och det känn riktigt bra. Ha en bra och nykter vecka alla kämpar.

@Varafrisk tack @Amanda L Tack! Och ja, nå.. ibland orkar en ju inte dra allt. Jag har dessutom "slutat" så många gånger att jag upplever mitt svar om en sådan sak som numera mindre trovärdigt.

I natt drömde jag att jag skulle utföra en hämdaktion gentemot en som gjort mig illa, och det skulle vara genom att komma full till hans stora avent. När jag gick och var på väg att handla (i drömmen) funderade jag på att jag skulle bryta min 2-måmaders nykterhet, och om han verkligen var värd det. Det var han ju inte, men i drömmen hann jag inte komma fram till det, jag vaknade innan jag tagit någon flaska till kassan. 🙂

Mina vanligaste ursäkter är
- jag får så lätt huvudvärk
- jag ska jobba
- jag ska träna tidigt
- jag sover så dåligt med alkohol i kroppen, pallar inte det just nu

Varför säger jag inte bara att jag inte vill?
Antagligen för att tanken på att inte vilja dricka är så främmande, för majoriteten. Alla vill väl dricka när det ges möjlighet?
Så tänkte iaf jag, tidigare.
Tanken på ett glas vitt lockar emellanåt, men nu fortsätter jag med hela filmen, som jag lärt mig här 🙂 Ett glas som oftast blir två, som blir tre, som blir tjafs med maken, som blir att lägga mig sur, som blir dålig sömn sol blir ångest och trötthet dagen efter. Är det värt det? Icke.
Nu mot 90 vita dagar 🥳

@minresamotlugnet
Om du har kvar så allvarliga tankar om att du knappt vill leva längre eller ta hand om din dotter, då behöver du söka vård igen, så du blir lyssnad på!
Jag tänker att du kan ha blivit utmattad när du separerade och att du är kvar i ett medberoende där du vill kolla vad ditt ex kan tänkas vara, när han är i din hemstad.
Du är otroligt stark och ditt självförtroende har fått sig en känga. Det är inte konstigt om du inte orkar släppa in det sociala för dig och din dotter utanför dagis och arbete.
Jag vet inte hur du fungerar som människa. Jag är extremt social och jag led verkligen av att vara isolerad i depression liksom isolerad i ett medberoende då mitt ex vägrade flytta ut. Och då saknade jag förmågan att kasta ut honom. Idag skulle jag lätt ha kunnat kastat ut honom, då jag har lärt mig sätta gränser och jag har tagit hand om mig. Det tog tid.
Det finns jourhavande präst att ringa via 112. Det finns Mind självmordslinje att ringa om du har allvarliga tankar. Du kan söka psykakut ifall du inte blir hörd någonstans. Hjälp och stöd finns att få. Du kan behöva kräva den. Och jag tycker att du ska be de i din omgivning om den hjälp som de kan hjälpa till med.
Kan din mamma hjälpa dig. Kan socialtjänsten hjälpa dig. Vi kvinnor är inte prioriterade inom vården. Därför så får vi kämpa för att få den hjälp vi behöver.
Du är viktig. Sov och ät. Så du orkar ta hand om det som behöver göras.
Och varför känner inte de andra barnen liksom ex frun till hur ditt ex har det. Kanske du ska berätta det?
Dela erfarenhet med de som kan hjälpa dig vidare.
Våga ha tillit att du får hjälp.
Och våga be om hjälp.
Allt kommer att bli bra.
Det finns inget annat sätt.
Ta hand om dig.
Kram.

@ensamobesviken
Hej o välkommen hit.
Här är du bland vänner och behöver inte känna dig ensam här.
Vi är här med liknande erfarenheter.
För många hjälper det att bara att läsa o skriva här. Sedan finns också AA och online möten som passar en del.
Det är svårt att sluta..jag vet men det går. Gäller bara att något bättre..och du kommer att må bättre.
Sköt om dig..❤️
Finns här..✌️

@Vanor Vad menar du med funktionell alkoholism?
Och har du försökt få hjälp? Vårdcentralen kan vara en möjlighet eller jobbet… Ring till alkohollinjen så kanske de har fler förslag. Numret finns under fliken Stöd. Du kan vara anonym…
Du behöver hjälp att sluta dricka.
Gör ett försök innan du verkligen skadar dig för mycket.❤️

@Qwer1 Bravo! Hoppas du kan vila ut - och kanske göra något kul?😀

@Delfinen80 Tack också till dig för roliga och insiktsfulla inlägg!🤗😀

Ps Grattis också till 60 dagar!🥳🥳🥳

@Surkärring Bra jobbat!
Jag var också på fest med bekanta och trasslade in mig lite i förklaringar då en faktiskt frågade om jag slutat helt. Känns inte alltid ok att berätta precis allt för vem som helst! Men nämnde också sömnen och åldern och ett allmänt må bra…Fast det lät nog inte så övertygande… men just då och till den hade jag inte lust att säga att jag ”varit alldeles för bra på stt dricka”…😀

@erivan Du kommer att fixa det 🩷 Beroendet är starkt! Än om jag inte druckit under den här tiden så finns suget hos mig också , trots all fakta , trots alla positiva fördelar jag känner med nykterheten trots det sitter jag och romantiserar ett framtida drickande 😳 det är som att jag har splittrade personligheter , två röster i huvudet. Jag tänker att det finns en annan del än beroende delen i dig som verkligen VILL avstå , bland annat därför du finns här på forumet (hade beroende -delen hos oss helt vunnit hade vi aldrig loggat in igen eller ?) 🩷
Kram 🥰