Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Tack 🙏 Jag inser nog själv men blir än mer stärkt av att de här tankarna och känslorna , de hör till. Det är en del i processen, jag får acceptera det och liksom flyta med . Därför är några månader i taget en behaglig tanke . Inte som i att ”nu har det gått en månad och nu får jag äntligen dricka ” utan som i att jag gör det här i etapper så att säga . Tänkte faktiskt alldeles nyss att nu är det höst och jag har inte druckit sen i somras . Snart (i de norra delarna där jag bor i alla fall ) är det vinter och då har jag upplevt två årstider som nykter … vad spännande om jag skulle få uppleva fyra olika årstider utan alkohol det blir ju ett år 🥰 Utan att bestämma något ! Men tankarna är härliga och fina 🩷

@Snödroppen Jag pratar egentligen inte om sammet. Jag tror på att se saker som de är och inte linda in i absurdum. Däremot tror jag just de två känslorna skam kontra irritation är inkompatibla i en övergångsfas innan båda sidor hanterat sitt och landat lite.
Annars blir det bara som att kasta bensin på elden och man kommer ingenstans. Man bildar två läger istället som lätt hamnar i skyttegravar.

De som gjort att jag släppt min egen frustration är att jag idag inte ser missbruk som någon viljestyrd handling. Det är för mig istället en drog som intar hjärnan vilket man inte rår för. Den styr individen inte tvärtom. Det bara är så drogen fungerar. Man blir någon annan. Jag klandrar mao inte brukaren alls för att hen intagit den. Lägger hellre krut på hur man kommer vidare om individen nu är redo för det. Är individen inte redo så låter jag det vara så. Tror inte man kan forcera fram den formen av insikt. Individen måste landa själv.

* ska vara svårt att sätta gränser

@Ny dag Tack för ditt inlägg❤️Du klampar inte in, jag lyssnar t vad du skriver så det är helt ok! Jag vill ändå bara skriva hur det är inte som varken försvar el förklaring. Innan detta skov (som håller fortfarande på men är lite bättre) så har hon tagit sin medicin då hon inte ville hamna där hon var för tre år sedan. Nu hade hon missat att förnya receptet vilket ledde till att hon var utan medicin ett antal dagar. Dessa dagar var tillräckligt för att hon skulle insjukna därefter har hon tagit medicinen mycket oregelbundet. Veckorna före hon blev tvångsomhändertagen omhändertagen var det nog lite medicin desto mer alkohol. När hon blir manisk tänker hon ju att hon är som vanligt och vet bäst. Och, även om hon är mycket sjuk får hon bestämma över sig själv. Så vad jag hela tiden har önskat är att hon skulle ha boendestöd samt arbetsterapeut på vuxenpsykiatrin hjälper henne m många praktiska saker eftersom hennes minne och hennes logistiska förmåga är svag. Hon skulle fått boendestöd nu men jag tänker att hon har sagt nej t det. Och efterdyningar kommer hon få även om vi är där och försöker minska dem. De blir både polisiära och ekonomiska efterdyningar så det räcker till. Ekonomin som hon hade börjat bygga upp lite grann efter hon betalt skuld t Kronofogden och fått ett heltidsjobb har raserats. Hon har varit sjukskriven i tre månader, bara det påverkar ekonomin. Personlig assistent är ju inget överbetalt arbete. Jag ber att detta skov har nått sitt slut nu🙏🏻

Igår var jag hos min samtalskontakt. Det blev lite rörigt för mig och jag behöver nog prata om det m henne nästa gång annars är det skönt att åka iväg t en annan stad. Känner stress på jobbet. Rörigt. Även om det inte syns utanpå så är jag väldigt trött, ledsen och arg. Vad jag har upplevt under de elva senaste veckorna kommer många aldrig uppleva. Det är mycket att förhålla sig till, mycket ångest och rädsla. Och, då innan allt hände hade jag redan en extrem trötthet. Jag är väldigt arg hela tiden när jag är hemma och det går ut över min man.
Jag har funderat varför jag är så arg. Ilska kan vara ett tecken på ej tillgodosedda behov. Jag tror att ilskan delvis beror på att det är första gången som jag är nykter när min dotter befinner sig i ett skov tidigare har jag dämpat mina känslor med alkohol. Tror även att ilskan beror på att jag har haft sätta gränser t både mina barn och andra därför krymper jag lite. Tror även ilskan beror på att det är totalt snurrigt i min hjärna samt att jag lever inte mitt liv…men vad sjutton är mitt liv?!?! Vad vill jag??? Jag har ju tappat bort mig själv i allt detta😢Skrev ner på ett papper allt som rör sig i mitt huvud och det blev tjockt😱

Kram🐬

Dag 6 utan alkohol, ångesten har släppt och jag mår ganska bra. Har dock en bakomliggande oro och är rädd för att hamna i en depression. Inser att jag haft ett hypomant skov under september och gjort en del tokiga saker, blev less på mina kärlekshandtag och vipps hade jag bokat tid för fettsugning som blir nästa vecka, en fördel är dock att jag inte får dricka alkohol 8v efter op. då det kan påverka resultatet negativt.
Nu är jag uppe i min fjällstuga och samlar energi.

@Ny dag Så skönt att dagarna rullar på🙏🏻Det kommer gå bra för dig!
Jag märker att jag skiljer mig från många här på forumet. Jag tänker då på att det som har varit/är hjälpligt för många är just det här med att läsa böcker, lyssna på poddar, dricka a-fritt osv. Jag kunde läsa, lyssna men det var först när jag kapitulerade helt och hållet som det funkade och har funkat. För jag drack ju varje dag förutom söndag tills jag slutade dricka. Du jobbar på så himla bra! Jag tror på dig🙏🏻kram❤️

@Snödroppen tack för ditt stöd! Ja alltså det är verkligen hemskt. Satt hos psykologen och grät ut min frustration i veckan. Bönade om hjälp att ta mig ur den här karusellen av känslor.. går inte med ord beskriva de motpoler av känslor som sköljer över en. Känns som ett sammanbrott vore nära men jag måste orka för våra barn.

Hallå i stugan 🙂

Vad gäller måttlighet tänker jag att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv vad gäller de gränser man sätter för sig. Men också att det beror på vilka mål man har med sin minskning. Om man tänker sig ha en fortsatt veckovis konsumtion tycker jag det är viktigt att vara just ärlig gent emot vad som föranleder viljan att exempelvis fortsätta dricka just veckovis så det inte är beroendet eller suget som skapar planeringen. Men det beror förstås på vilka mål och besvär man har sedan innan. Pratar utifrån mig själv och jag har ju haft en långvarig beroendeproblematik nu men för mig att dricka enstaka glas 2-3 ggr i veckan skulle inte ta mig ifrån min beroendebesväret, det skulle bara underhålla mitt beroende även om intagen inte skulle anses vara ett riskbruk eller ett skadligt bruk. Sug och krångliga impulser skulle inte avta. Men det beror som sagt på vad man själv har för mål. Fixar man att vara måttlig utan att det kräver för mycket ansträngning och uran besvärande impulser eller överkonsumtioner däremellan så varför inte men för mig skulle det inte gå att tillåta flertal kvällar varje vecka om jag vill ifrån beroendebesväret. För mig, och det är som jag jag det, skulle det vara som att tänka att nu då jag varit borta så länge från mitt dagliga bruk av narkotikaklassade tabletter känner jag mig trygg i min avhållsamhet och planerar att börja använda 2 tabletter per tillfälle, 2-3 kvällar per vecka. Det ska jag förstås inte men det skulle inte vara svårt att begripa att det skulle bli vanskligt för mig att göra så och att jag skulle återupprätta det beroendet igen om det skulle ske veckovis.

Nåväl, det är en fin dag igen och nu tycker jag vi gör det bästa av den!

❤

@Cajsa_52 Tack för svar.
Verkar som dina besvär ändå beror på alkoholen. Kanske bra att försöka skippa alkoholen helt?
Har du försökt med Alkoholprogrammet under Stöd?
Innan det händer något mer med din hy.
Alkoholfritt bubbel är också väldigt gott,!❤️❤️🥳

@Självomhändertagande
Jag skulle gärna följa med till Yogastudion 🙏
Ja, det handlar om att lära sig balans mellan aktivitet och återhämtning.
Vet inte vad en bra återhämtning är än men jag provar mig fram.
Jag tror som du att det är viktigt att vara omtänksam och snäll mot sig själv, att vara sin egna bästa vän.

@Snödroppen
Rättelse; anledningen till att många relationen tar slut är ju främst missbruket vill jag hävda. Det går väl inte att ha en frisk relation när ett missbruk är aktivt.

@Lora
Jag förstår hur du menar och kan hålla med i vissa delar.
Samtidigt så är det ofta så att man undvikit "elefanten i rummet" till absurdum och känner sig trängd i att man behöver gå på nålar kring denna elefant. Annars blir man anklagad för att vara känslig, överdriva osv (förnekelse)
Jag tror att själva anledningen till att många relationer är det faktiska missbruket, det är en väldigt destruktiv kraft som bryter ner allt.
Definitivt håller jag med om att den anhöriga har ett ansvar att ta hand om sig själv.
Jag tror inte på det där med att vira in allt i sammet. Det är viktigt att vara ärlig.
Om självförtroendet får sig en törn för att man belyser missbruket som ett problem då vill jag hävda att självförtroendet inte är ett självförtroende utan en flykt eller förnekelse av verkligheten.
Tror det är bättre att vara inriktad på varför man reagerar som man gör än att manipulera och trycka undan känslorna.
Missbruket är en dödlig sjukdom, självklart reagerar man starkt på det.

De kan komma till mig med och knacka på- jag blir förvirrad, rädd och sedan rätar jag bara på ryggen och liksom ”vad vill du mig?”
Bra att ha strategier! Kram 🥰

@brödsmulan
Ja, det är typiskt. Lägga över ansvar på andra människor.
Om det är så illa så får han väl vara en vuxen person och avsluta relatioen, och ta vara en bra pappa till sitt barn.
Lyssna inte på allt skitsnack och behandla om honom som en vuxen man, dvs en person som gör sina val själv och får ta ansvar själv.
Det blir bara ett stort känslomässigt klet som kallas medberoende vi som anhöriga dras med.
I den här situationen så spelar det nog ingen roll vad du gör, allt kommer ändå vara ditt fel.
Det finns anhörigstöd i kommen man har rätt att få hjälp som anhörig.
Du behöver stöd och hjälp, det är en jättetung situation att vara i.

@Himmelellerhelvette Ja, sådana där minnen och associationer har vi nog kring många saker hela tiden. Men vi uppmärksammar det mer just när det gäller alkohol. Så bra stt du kom på vad det var och tur att vi måste lyft glaset själva. Det kan inte ta sig in genom en tanke, som tur är!😀🙏🏻
Ha en fin lördag!

@Delfinen80 ”När spriten kom in flög resten av livet ut” säger författaren Emma Hamberg om en vän i ett sommarprat. Jag har skrivit ned dessa rader i anteckningar i min mobil. Jag har många citat och meningar i mobilen som tar tag i mig och som jag återvänder till då och då. Det är precis så det har varit för mig, så påverkar ett endaste litet glas mig, resten av livet flyger ut när alkoholen ska in i min kropp. Likadant med detta som jag hört en psykolog säga; Det man underskattar i beslutsprocessen är velandet. I själva verket är velandet ett steg mot att fatta ett bra beslut som man kan leva med och stå för. Man kan bestämma något, man kan ändra sig och bestämma något nytt igen. Din romantiserade bild om måttlighetsdrickare är det jag tänker på. Lite som brainstorming, alla idéer och tankar får komma upp, de behöver få prövas, i tankarna. Tas upp på ytan och sättas ord på. Sålla och prioritera vad som kan vara möjligt och en bra väg. Verklighetprövas, spela hela filmen och se hur den slutar. Låta nykterhetsprocessen ta tid innan beslut tas, för hjärnan måste vara helt i balans och återhämtad för att beslut ska vara kloka och hållbara. Inte påverkade av alkoholdjävulen. Sen är tankens makt stor. De tankar vi fokuserar på, de ökar i styrka och omfång, såväl positiva som negativa tankar och de genererar känslor därefter. Har man tankar och önskan om att dricka efter ett tags nykterhet, då ökar styrkan i dessa tankar. Det kan leda till ambivalens och kognitiv dissonans, ett kluvet tänkande och inre konflikt. Man både vill och inte vill dricka. Då gäller att någonstans få ihop denna kluvenhet och velandet till en tanke, som blir ett bra beslut som man kan leva med och stå för😁.

Ha en fin lördag, du kämpar på så bra!❤️

@Delfinen80 Varje månad gjorde jag en utvärdering i början. ”Hur känns det? Hur mår jag? Jag kör en månad till.” Efter några månader, då jag kände tydliga fördelar kicka in för varje månad, började jag tänka att jag inte ska dricka inom överskådlig framtid. Det var så mycket jag kunde lova mig själv och andra.

Det är som när man står inför prästen och ska säga ja till varandra. Ingen tror där och då att man ska skiljas och bli dödens ovänner inom några år. Där och då känns det toppen! Men en relation precis som nykterheten kräver lite arbete. Man måste gå till botten med orsakerna till att man drack - och göra något åt de orsakerna.

För mig var alkoholen både startgas och fartdämpare. Jag behöver en bättre balans i mitt liv, varje dag, för att skapa en hållbar tillvaro. Inte rusa från än det ena till det andra. Jag behövde mer rutiner, mer sömn och vila. Jag har insett att det är ytterst lite som man faktiskt måste göra, och jag kämpar varje dag för att leva mer självsnällt.

Alkoholen är för mig en ungdomsförälskelse som fick mig att gå över gränser som stred mot mina egna värderingar. Jag begick våld på mig själv och min destruktiva älskare begick våld mot mig. Jag vet att jag mår mycket bättre utan min ungdomsförälskelse. Då och då minns jag vår tid ihop och sörjer att det inte blev som jag hade tänkt. Men jag är aldrig längre frestad att gå tillbaka. Been there done that.

Kram 🐘

Godmorgon alla i kaffestugan! Och tack Kristoffer för din input!
Härlig morgon med kaffe i muggen och morgontv. Idag blir det lite sociala aktiviteter med några vänner, ska bli trevligt.

Önskar er en finfin lördag!

Fortsätta med nykterheten några månader i taget menade jag , utifrån var jag är i processen kan jag inte intala mig än ”aldrig mer ” men jag kan gott säga att jag tar det här först tre månader , sen fram till jul, sen tre månader till… osv .

Tack alla kloka och fina för era kommentarer 🙏 Det känns tryggt att ta del av era ord , era erfarenheter. Jag tycker att ha tre månader som första delmål eller utvärderings -tillfälle känns bra och jag har också en liten plan om att fortsätta nykterheten några månader till för att se hur jag börjar må… nyfikenheten tar över ☺️ Vaknade imorse med en känsla av stor tacksamhet över att jag inte dricker , att jag får möjlighet till återhämtning som är just det jag behöver nu , att jag är klar i huvudet och att hela jag får vila från skam ångest panik ledsamhet som annars alkoholen framkallar såhär dagen efter . Visst är det då intressant att jag ändå kan romantisera ett glas champagne vid speciella tillfällen i en slags avlägsen framtid ? Det är ju inte ETT glas jag skulle vilja ha vid dessa speciella , då kan jag lika gärna avstå . Det är flera glas , kunna släppa på kontrollen med förhoppningen om den härliga känslan av kärleks-möte med alkoholen ! Intressant om jämförelsen med otrohet . Tror det sätter fingret på något . Ska fundera vidare på den jämförelsen 😊

De här tankarna om alkohol i en framtid , den uppblåsta romantiserade bilden av att jag skulle kunna bli en måttlighetsdrickare (haha ) skulle jag kunna se som ett bakslag , som ett steg bakåt liksom. Men jag tänker ändå att jag tagit så stora steg framåt ! Jag saknar inte alkoholen på helgerna , det känns inte tomt längre som det gjorde i början . Det känns befriande att slippa . Jag känner ingen tomhet när grannarna satt med vin på en mysig uteplats igår , jag är inte upptagen av kommande julbord med kollegorna där de flesta var upptagna av hur vi alla skulle ta oss dit för att så många som möjligt skulle kunna dricka alkohol. Jag är glad och tacksam över att slippa så att säga .

Så, flera steg framåt sammanfattningsvis ☺️ Jag känner mindre skam och ångest , min självkänsla och självförtroende har ökat sen i somras då jag sa hejdå till alkoholen.

Kram på er alla 😍

Det här forumet har verkligen fått mig att få syn på mycket. Genom att skriva av sig och drömma om hur framtiden ska bli, har jag sett till att skapa det liv jag alltid velat ha. Arbete, balans och hållbarhet i relationer med andra och till mig själv.
Har tänkt på att jag vill ordna en sammankomst i naturen för de som vill här på anhörigsidan. Vet ej hur just nu.
Jag leder anhörigträffar för anhöriga till en viss sjukdom och det har gett mig så mycket. Jag tror på sammanhang där vi delar erfarenheter med varandra, läker och processar i fysiska möten.
Ska höra med admin hur det skulle kunna genomföras, om det går.
Skriv gärna här, om du vill ses. Jag finns i Stockholm.
Ha en fin dag. Och njut av de ögonblick som känns härliga, magiska eller lugna och behagliga.
För de smärtsamma ögonblicken, de går över och passerar.
Och så kan man bara stanna upp. Och andas. Och bestämma sig för att visa omsorg med sig själv. Och göra det bästa för att just nu ögonblicket ska bli så bra det går, hör och nu.

@Snödroppen
Läser att du kämpar med dina energier och balansen. Det tar tid. Det viktigaste är att du är medveten. Och provar dig fram, vad du orkar. Prioritera och sortera. Fyll på med energi och snällhet till dig själv.
Om du bodde i min stad, då skulle jag ta med dig till den yogastudion som jag just hittat till. Det dröjde åratal innan jag vill prova den. Det rör sig ett klientel där som jag inte kommer att lära känna eller bli kompis med. Men jag är ju bara för för yogan. Jag får frågor av andra medlemmar, men jag är trygg i mig själv och svarar efter vad jag vill svara på. Många är högutbildade och/eller förmögna. I alla fall så verkar det så. Men jag är är och bara landar. Jag tog mediciner tillfälligt under en månad för att inte varva upp på mitt nya jobb. Och sedan kunde jag sätta ut dem. Nu är allt normalt för mig igen. Somnar tidigt och vaknar tidigt. Får mina 8 h sömn, tränar fysiskt och mindfulness. Prioriterar varje dag. Prioriterar arbete och hälsa. I den ordningen.
Sedan pojkvän, familj och vänner. Orkar även med grannar. Och kultur. Och att skriva. Utöver alla vardagssysslor.
Jag har två vänner som skrivit om mig och min balans i deras bloggar. De kallar mig vid andra namn. Ville vara anonym.
Eftersom när jag sökte arbete och skrev i det personliga brevet om min erfarenhet med psykisk ohälsa kom jag aldrig vidare, till någon intervju. Jag valde att inte prata om min erfarenhet med bipolaritet.
Till slut fick jag arbete. På min arbetsplats har ryktet gått att jag skulle varit utmattad. De får tro vad de vill.
Jag har sagt att jag inte varit det. Att det har tagit tid att få utredas för ADHD och att det var kaos i mitt liv förr.
Tror inte många förstår. Me jag behöver inte att andra förstår.
Jag behöver bara förstå själv. Hur jag ska ta hand om mig. Och skita i hur andra gör och lever
Nu går jag min egen väg. Har alltid gjort det. Och idag är jag rak och säger vad jag tycker, på ett smidigt sätt.
Jag prövar anpassa mig så gott jag kan och så kör jag mitt eget race, efter regler.
Jag tror det är så jag sparar på min energi. Att göra på mitt sätt. Och att leva på mitt sätt.
Det är svårt i ett samhälle där man förväntas göra som andra.
Men jag och många med ADHD är inte som andra. Vi förändrar när det behövs.
Och som Audrey Hepburn sa "If you obey all the rules, you miss all he fun*.
Och jag, jag vill ha roligt i livet. Vi måste skratta. Tillsammans med människor vi mår bra av att umgås med.
Lycka till med ditt utforskande. Du är på god väg. Du är medveten.
Kram 💕

@Snödroppen
Läser att du kämpar med dina energier och balansen. Det tar tid. Det viktigaste är att du är medveten. Och provar dig fram, vad du orkar. Prioritera och sortera. Fyll på med energi och snällhet till dig själv.
Om du bodde i min stad, då skulle jag ta med dig till den yogastudion som jag just hittat till. Det dröjde åratal innan jag vill prova den. Det rör sig ett klientel där som jag inte kommer att lära känna eller bli kompis med. Men jag är ju bara för för yogan. Jag får frågor av andra medlemmar, men jag är trygg i mig själv och svarar efter vad jag vill svara på. Många är högutbildade och/eller förmögna. I alla fall så verkar det så. Men jag är är och bara landar. Jag tog mediciner tillfälligt under en månad för att inte varva upp på mitt nya jobb. Och sedan kunde jag sätta ut dem. Nu är allt normalt för mig igen. Somnar tidigt och vaknar tidigt. Får mina 8 h sömn, tränar fysiskt och mindfulness. Prioriterar varje dag. Prioriterar arbete och hälsa. I den ordningen.
Sedan pojkvän, familj och vänner. Orkar även med grannar. Och kultur. Och att skriva. Utöver alla vardagssysslor.
Jag har två vänner som skrivit om mig och min balans i deras bloggar. De kallar mig vid andra namn. Ville vara anonym.
Eftersom när jag sökte arbete och skrev i det personliga brevet om min erfarenhet med psykisk ohälsa kom jag aldrig vidare, till någon intervju. Jag valde att inte prata om min erfarenhet med bipolaritet.
Till slut fick jag arbete. På min arbetsplats har ryktet gått att jag skulle varit utmattad. De får tro vad de vill.
Jag har sagt att jag inte varit det. Att det har tagit tid att få utredas för ADHD och att det var kaos i mitt liv förr.
Tror inte många förstår. Me jag behöver inte att andra förstår.
Jag behöver bara förstå själv. Hur jag ska ta hand om mig. Och skita i hur andra gör och lever
Nu går jag min egen väg. Har alltid gjort det. Och idag är jag rak och säger vad jag tycker, på ett smidigt sätt.
Jag prövar anpassa mig så gott jag kan och så kör jag mitt eget race, efter regler.
Jag tror det är så jag sparar på min energi. Att göra på mitt sätt. Och att leva på mitt sätt.
Det är svårt i ett samhälle där man förväntas göra som andra.
Men jag och många med ADHD är inte som andra. Vi förändrar när det behövs.
Och som Audrey Hepburn sa "If you obey all the rules, you miss all he fun*.
Och jag, jag vill ha roligt i livet. Vi måste skratta. Tillsammans med människor vi mår bra av att umgås med.
Lycka till med ditt utforskande. Du är på god väg. Du är medveten.
Kram 💕

Jag tänker ibland att otrohet kan föras med alkolberoende då jag har erfarenhet av båda.
Om man tänker att man är otrogen bara nån gång ibland- så begår man våld på sig, sitt äktenskap och framförallt förtroendet med den man älskar (sin man:partner tänker jag på nu).
Att vara ”bara lite” otrogen (det kan man vara) tänker man- det är inte så farligt och det påverkar inte mitt liv i övrigt.
Men det gör det.
Att den relation man lever i- skulle växa och utvecklas- det förstår man ju att det är en contradiction of terms.
För MIG (men förstås inte för alla) är ett måttligt drickande en sorts sporadisk otrohet - för jag missar de otroliga och omvälvande förändringar i livet som nykterhet- eller trohet. Kan innebära.
Drickande- lite eller då och då (för oss tidigare missbrukare alltså) är farlig materia. För vi har som tappade maskor i den där stickningen och rätt var det är- livskris eller sjukdom- eller livets smärta eller livets motgångar. Då krokar man i den tappade maskan ock drar.
Som alla kloka skrivet här- så behöver tankar komma och gå, men ge den här resan tid och låt nykterheten får en chans att inte bara kamma sig utan också excwllera på sitt jobb. Kram
Ps. Väcktes av halsbränna därav denna udda tid…

@Åsa M skrev:"Det är ju fullt möjligt för en majoritet av befolkningen att dricka måttligt och aldrig någonsin bli fulla." Om jag hade fått den kommentaren hade jag gått i baklås. För mig vilar en bitter och dömande underton i denna typ av resonemang. Ett A och ett B-lag. Även i denna:
@Åsa M skrev:"Det är intressant att han upplever att han är i underläge när det är han som har problem."

För mig är det rätt naturligt att man går i baklås och att man känner sig i underläge om man får stark återkoppling med hot om att bli lämnad om man inte bryter trenden omgående. Man blir trängd helt enkelt. Självförtroendet får sig en törn och man har svårt att lyfta huvudet över vattenytan. Detta samtidigt som det finns krav på total nykterhet från ena dagen till den andra. I detta kaos ska man hantera alla känslor utan att ta till bedövningsmedel. Man står där ensam och helt avklädd. Detta ska man klara från ena dagen till den andra samtidigt som man känner blickarna i nacken. Misstro till att man överhuvudtaget kommer lyckas...

Att hamna i ett riskbruk är inget man önskar sig. Inget man strävar efter att uppnå. Man duckar helst för att slippa möta underton med bitter eftersmak från såväl sig själv som från andra. Man är väl medveten om att man delvis/helt är på glid. Man är bara inte redo att inse allvar och skäms. Vill inte få bevis på att man tappat det. Förnekar hellre in i det sista...
Man gömmer sig och är medveten om att vissa kanske anser att man bör söka hjälp hos ANONYMA delar av samhället. Jag har själv upplevt irritation kring andras missbruk. Jag har själv fått uppleva den.

Jag tror man gör klokt i att hitta eget stöd för att hantera egna känslor och inte pysa över dem på motparten. Det skapar bara låsningar från båda sidor i ett känsligt läge. Frustration ligger nära tillhands vid medberoende och jag klandrar ingen för att känna det. Däremot skapar den lätt ett hinder för respektfull kommunikation och en relation med VI känsla.

Just denna övergång tycker jag det är synd att man inte pratar mer öppet om. Är övertygad om att denna distans skam (hos den beroende) kontra irritation (hos medberoende) är en huvudanledning kring antalet separationer vid missbruk. Två starka känslor som inte är kompatibla i en övergångsfas och samtidigt superviktig att förstå sig på för att skapa en djupare relation med tillit. I min värld har båda ett stort ansvar här. Viktigt att bejaka denna diskrepans och hitta sätt att hantera dessa inkompatibla känslor på.