Senaste kommentarerna i forumet

Idag har jag blivit misshandlad på mitt jobb av en elev. Fick en spark i ryggen. Chefen har inte ens bemödat sig med att fråga hur jag mår idag. Har ont men eleven är kvar som ingenting hänt. Skulle avstyra ett slagsmål. Så jag orkar inte mer nu. Funderar varje dag på hur jag ska orka och varför det är fel på mig. När jag berättade detta för mina kollegor så var det INGEN som frågade hur jag hade det ont eller liknande. Det är kört nu nu skiter jag i allt snart.

@vår2022 Tack för svar, har tänkt på det där med olika ångest… när jag dricker och har druckit är ångesten lite mer utanpå, den handlar mer om just ångest över drickandet och hur jag ska komma ur det. Nu efter en vecka nykter upplever jag ångesten som djupare, svårare och hela jag är på helspänn, tankarna flyger och far, är mycket trött och det hjälper inte hur mycket jag än sover, är ute och promenerar. Idag har jag varit på jobbet hela dagen, så kul att träffa kollegor och har fått mycket gjort men nu känner jag mig helt dränerad. Jag ska verkligen gräva i detta med olika ångest, jag upplever att den nyktra ångesten har med det jag behöver bearbeta att göra och ska ta upp detta med ”min doktor” nästa gång. Jag försöker tänkta i dina banor kring värderad riktning. Så tacksam för din feedback ❤️
@Himmelellerhelvette Ja, det är en tjatig jävel!!!! Men jag är envis och ska bli mer envis. Jag provar allt igen, kanske är det denna gång? Det där med drycker har jag anammat fullt ut, köper lyxiga juicer, tonics, cola zero, smaksatt mineralvatten, bubbel… det finns en helt ny värld att botanisera i. Förvisso dyra drycker men inte jämfört med vad jag slängt bort på alkohol… Hur mycket afritt jag än köper är det mycket billigare än a!!! Bra tips det där medvetet vara proppmätt, jag glömmer ofta att äta när jag jobbar, ska förse mig med frukt, nötter och morötter så jag inte får ett sug bara för jag egentligen är hungrig. Att läsa om alkoholens skadeverkningar och hjärnan hjälper. När jag lyssnade på Annie Grace för ett tag sedan fastnade frasen ”alcohol lied to me” på temat att när man började dricka var det trevligt och avslappnande och i festliga sammanhang, när väl man är beroende ger inte alkoholen samma känsla längre och därför behöver vi mer och mer och mer utan att vi får tillbaka den där härliga känslan som två glas vin gav när jag var normaldrickare. Jag kommer aldrig uppleva den känslan igen för att alkoholen ljög för mig! Förlåt jag låter flummig men den tanken har etsat sig fast hos mig och så är det ju. Tack för din återkoppling ❤️ har följt o fortsätter följa din resa och grattis till din nyktra resa!!!@Amanda L ❤️❤️

@Andrahalvlek precis så är det medel behöver Insulin och andra serotonin mm
Det är så fel att kalla det lyckopiller! Jag tar citalopram för mitt mående och gjort i många år.

Hej, jag skriver eftersom jag inte fick någon respons i min egen tråd, hoppas det är ok. Behöver pepp och råd får att bli nykter på heltid. Hur gick ni andra tillväga?
Jag har problem med alkoholen som eskalerat över åren. Har i perioder druckit upp till en flaska vin per kväll men alltid skött mitt jobb, det var ff a under något års tid när jag var nyskild och mådde dåligt psykiskt. Nu är mitt drickande i huvudsak begränsat till helgerna, då blir det ofta ofta 3-4glas vin/kväll. Jag upplever inget sug på vardagar längre. Höll upp en period på 3 månader utan problem.
Mitt huvudsakliga problem är att jag kan drabbas av kontrollförlust och kan hinka i mig kopiösa mängder alkohol när jag dricker tillsammans med andra och blir alltid fullast, detta skapar naturligtvis mycket ångest. Jag var nyligen på en jobbresa med mitt nya jobb när det inträffade senast och mina nya kollegor blev oroliga för mig, fick även samtala med chefen efteråt. Jag blir aldrig bråkig eller så, snarare extra snäll men så pass berusad att jag får svårt att ta hand om mig själv. Jag välutbildad och har 2 barn, har fått diagnosen bipolär sjukdom men är välmedicinerad. Har sån otrolig ångest nu så att jag helst skulle vilja lämna landet. Har provat Campral men det har inte hjälpt mig. Har nu insett att jag troligtvis måste lämna drickandet helt bakom mig. Hur har ni andra gått till väga?
Allt gott

@BEATNGU
Aha en typ psykolog eller?

@tonka Folk måste lära sig att det är farligt att sluta tvärt om man druckit mycket en längre tid. Man behöver krampförebyggande till hands och övervakning av folk som kan detta. Jag slutade tvärt en gång och kvällen efter fick jag ett ep anfall sen ytterligare ett på väg ut från sjukhuset. Det resulterade i 29 stygn. Hade tur som vaknade efter det fallet. Trappa ner kan man göra och ta det i lagom ordning. Det är individuellt så hur fort går inte svara på. Men bara att kunna göra det är starkt!

@lindislindis Ett mycket klokt beslut att du själv inser att du behöver trappa ner. Men som andra skrivit. ta hjälp av vården. Kroppen kan få abstinensattacker. jag har haft ett par st. Jag blev nykter när min konsumtion låg på 6 liter vin ca om dagen. Då orkade inte magen eller huvudet mer som tur var. annars hade jag inte skrivit detta nu. Detta fixar du och hjälp kan man aldrig få för mycket av!! Kämpa!

@Lina. 2.0 Heja dig🥳 så härligt att höra❤️

För mig blev det en utmaning i helgen att umgås med många kompisar där alkohol är en självklarhet en sån här helg.
Jag hade dock förvarnat om att jag inte kommer dricka - och det gjorde jag inte heller.
Uppmärksammade hur måttliga nästan alla var - och kände ”sådär vill jag också bli”.
Tror jag hade lätt fixat att bara ta 1-2 glas där och då.. men det hade känts som ett misslyckande då jag bestämt mig för längre uppehåll.

@Himmelellerhelvette Tack för omtanken:) Skriver på datorn nu därför blir det lite svårt med emoijisar,...

Det här är sista veckan då jag är sjukskriven 50% därefter går jag upp till ordinarie tid som är 80% fram till årsskiftet. Så idag är det ledig dag. Har varit ute på en promenad och druckit mitt förmiddagskaffe. Har takarbetare hos mig...istället för lägga nya takpannor målas de befintliga takpannorna. Skönt när det är gjort!!

Under de senaste veckorna, månaderna har jag nog aldrig fått till mig så mycket som att jag ska vara rädd om mig själv, ta hand om mig osv. Jag vet att det är av omtanke, välmenat mm. Och, jag tänker...hur ska jag ta hand om mig mer än vad jag gör...prioritera mig själv osv. Jag har valt att gå ner i arbetstid till 80% fram till årsskiftet. Jag har blivit sjukskriven tom på fredag. De två senaste veckorna har jag arbetat halvtid. Jag går på eftervård varje måndagsem samt ca två NA-möte i veckan. I söndags var min man och jag ute på en dagsutflykt ca sex, sju mil hemifrån då vi var ute på gårdssafari. Vad jag själv vill prioritera är att motionera mera samt äta bättre, inte tröst äta. Välja en promenad istället för en TV-serie. Även om det allra viktigaste var att sluta dricka så behöver jag gå ner i vikt för min hälsa, för mitt hjärta! Så på något vis har jag bytt ut ett beroende mot ett annat beroende och detta behöver jag ändra på. Det är dock jättesvårt! Ska inte skylla på min dotters mående men det är en del av det.

Alla människor som har ett vuxet barn med en bipolär sjukdom som befinner sig i ett skov har inte barnet/surret i tankarna under dygnets vakna timmar men jag har nästan det. Det är väl bättre när jag arbetar, sysselsätter mig med något men surret finns. Min dotter har varit tvångsvårdad under ca fem dygn resten av dessa dryga tio veckor har hon inte varit det. När det gäller bipolär sjukdom finns det olika typer är lite osäker på vilken typ hon har men det jag vet är att hon har blandepisoder dvs hon kan växla flera gånger under en dag mellan manisk och depressiv. Jag skulle vilja säga att jag upplever henne mer eller mindre mycket ångestladdad hela tiden. Även om hon beskriver sitt tillstånd som att hon behöver hjälp så är hon ju hela tiden den som vet bäst. Hon har ju svårt att se vad hon behöver. Och, eftersom hon inte är tvångsvårdad är det hennes beslut som gäller. Vi som föräldrar ser att hon behöver mycket mer stöd än vad hon har men vi vet inte vad hon har tackat ja eller nej till. Vi vill lita på henne men vi kan inte riktigt lita på henne pga hennes sjukdomstillstånd. Vår dotter söker oss och avvisar oss. Som förälder är det så svårt att sätta gränser för vi vill hjälpa henne för hon är ju också mycket ensam. Det är mitt största problem att sätta gränser mot henne. Det är väldigt komplext! När jag träffade min socialsekreterare i måndags på eftervården frågade jag om inte socialtjänst och vuxenpsykiatrin möter upp en person som blir utskriven fr sjukhuset, en person som har blivit tvångsomhändertagen. Min socialsekreterare sa till mig att jag hade för stora förväntningar. Jag sa att jag tycker inte alls att jag har det utan jag tänker att man bör följa upp individen. Jag får ofta höra att vår dotter har tur el har det bra som har oss föräldrar, att många med psykisk sjukdom är mycket ensamma. Det är naturligtvis skönt att hon har oss föräldrar men då utifrån att vi kan umgås som föräldrar och vuxet barn inte på så vis att vi ska vara någon form av boendestöd eller att hela tiden driva frågor, stöta på. Så jag försöker så gott jag kan....något som jag skulle uppskatta vore att någon sa till mig...får jag bjuda dig på en kopp kaffe...jag hör att du är trött....istället säger man....hör av dig när du orkar...

Kram:)

Heja dig @Lina 2.0 😍

Hej @sisyfos
Nej, jag skrev inte att barnen måste hämtas tidigt- men oavsett så handlar det i första hand om att jag resonerar med mig själv, och här- kring tidens anda (tidiga hämtningar) och en mormors roll, både i allmänhet men också specifikt. Jag dividerar inte med mina barn om vad de anser vara en lämplig tid att hämta på förskolan, för det handlar ju om deras val och prioriteringar i livet. Jag hämtade alltid sist- de prioriterar pä annat vis.
Att hämta är egentligen inte den viktigaste hjälpen, utan med tiden inser jag att detta att vara en stabil vuxenperson i detta ”familjeblivande” är något viktigt- för vissa. Mina barn har olika inställningar till allt möjligt. Jag vill vara nyfiken och hänga med i deras tankar, värderingar. Inte alls verka fantastisk- jag är allt annat än det. Man lika väl som människor på jobbet, eller vänner, eller forumkompisar är spännande! En livs-energi. Så är ju också barnen, och barnbarnen det. Det handlar mindre om att ställa upp- och mer om att få vara med i livets olika flöden! Kram 🤗

@Gizmo... En bra start är att gå tillsammans till ett proffs på just sånt här. Se hur det känns. annars behöver man inte göra det igen om det inte ger nåt.

Tack för era svar förresten! Ångesten börjar släppa för varje dag! Och jag känner att jag använder detta forum lite som en dagbok haha men de hjälper att skriva av sina tankar och tillskillnad från en dagbok att veta att någon faktiskt läser och förstår är också bara de hjälpsamt <3

@BEATNGU
Jag blir absolut för full när jag binge dricker så där i flera dagar! Kroppen får ju slut totalt på dopamin och då får jag ångest attack också som han tycker är jobbigt för han förstår ju inte vart de kommer ifrån, eller liksom varför en person dricker om de ger en ångest! Han har själv inga problem, utan gillar att göra fina drinkar någon gång

@Amanda L
Hej! Jo sista tiden har det eskalerat totalt, så jag tror de är därför han blir så orolig för mig, för han kanske tror er har varit så här dåligt länge utan att han märkt att jag har haft problem liksom! Har startat självprogramet och jag har stort självförtroende på mig själv att jag kommer klara det! Jag tror att med mig och han så kommer vi lösa detta, han får reda ut sina känslor och sen får vi reda ut som så det inte är så mycket ovisshet i situationen från båda hållen! Och som du säger jag tror att när jag visar hur målmedveten jag är och visar framsteg så kommer de bli bättre! Sen att jag kanske är öppen mot honom nu om jag skulle få sug eller inte vill vara på en viss plats så tror jag att han känner att jag inte stänger ut honom

@BEATNGU
Hej! Tråkigt att höra!
Mitt problem har eskalerat ofantligt mycket på sista tiden. Tror absolut han tycker de är jobbigt att han inte känner igen den personen jag blir! Men också att han tycker de är jobbigt att han själv inte märkt att det varit ett problem liksom! Men vi har inte hunnit prata ut än helt, han behövde sortera sina egna känslor och sen tror jag allt kommer kännas bättre när de inte är så många outredda känslor

@Himmelellerhelvette tack! Ja du har så rätt, jag måste bara komma igång med att börja träna men vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag har liksom svårt att hålla en rutin, även om det är det min kropp behöver med min ADHD. Men det kommer säkert med tiden. Jag är dock stolt över att ha hållit mig snart 3 hela månader utan alkohol, helt galet vad tiden går fort faktiskt. Nu ser vi fram emot ett par månader till, till en början för att sedan utvärdera och se hur nästa år kommer bli!

Det verkar inte annat än att du med är fantastisk! Tack för att du finns <3

@Kennie Tack för dina fina ord <3! Det har varit en bra vecka, väldigt bra faktiskt och självklart nykter! Nu ser vi fram emot ytterligare en :D

@Ny dag Jättebra att du skriver här och berättar vad alkoholdjävulen säger till dig! Så sa han till mig i jag vet faktiskt inte hur många år! Och jävlar vad han berömde mig de gångerna jag hade hållit upp en hel månad!

Jag vet att du provat det mesta men man kan prova igen för denna gången kan vara den gången fönstret är öppet för just dig till att få flyga ut!

Köp hem överdrivet många olika alternativ av drickor du gillar så det alltid finns något gott att smutta på varje gång minsta av sug dyker upp. Jag hade a-fria öl, bubbel, pucko, brämhults juicer, energidrycker, allt möjligt! För mycket sitter i vanan att få smutta eller hälla i sig något!

Spela filmen har du också gjort men är ångesten för svår på kvällen så övertalar alkoholdjävulen en till att skjuta upp problemet till dagen efter bara man slipper just nu och då funkar inte filmen! Försök då med alla dricker eller vara proppmätt! För hunger kan också förknippas med sug.

När det blir överjävligt: Gå på promenad, spring i skogen, gråt, prata med en vän, skriv här, läs en bok, lyssna på bra poddar och böcker. Läs allt om hur alkohol skadar dig psykiskt och fysiskt! Sov! Fly in i seriemaraton. Hoppa hopprep!

Känslan går över tillslut bara man inte ger upp och dricker istället.

Kram❤️

Grattis! 7 månader- då är ju ett barn i magen livsdugligt även utanför magen- men behöver lite hjälp och stöd. Jag minns att 9 månader kändes nästan larvigt symboliskt - pånyttfödd.
Heja dig! 😍

@höst23 Försökte sluta snusa för ett antal år sedan. Det slutade med att jag tuggade tuggummi så käken började knäppa och göra ont och jag blev på dåligt humör. efter en månad tvingade min dåvarande fru mig att börja snusa igen. Hon orkade inte med mig. Den lasten har jag kvar och kan leva med. Det andra hoppar jag över. ;-)

Tack för all pepp det känns skönt det måste gå att sluta jag slutade med snus för ca 10 år sedan och gick upp några kilo men det får man ta. Om jag går upp i vikt på grund av att sluta med alkohol så är det värt varenda gram. Jag ser här på forumet att jag inte är ensam om detta problem det är nog större än man tror. Dom närmaste vännerna vet nog hur det är ställt men dom flesta fnissar i bakgrunden i stället för att hjälpa till. Man ser ganska snart vilka som är verkliga vänner. Jag skyller inte på någon annan än mig själv att jag har detta problem som är så jä..la tabubelagt att prata om. Det är bara att kämpa på och låta bli den första ölen för ingenting blir bättre av alkohol. Ha en bra dag

@Natalia @prinsessa God morgon mitt i veckan. Här är det disigt men börjar ljusna. Just nu är livet väldigt hektiskt igen och jag har sovit lite oroligt. Extra bra att inte konsumera enheter då. Natalia; att säga nej är verkligen en av de saker jag tycker är svårast, vi får hjälpas åt härinne, och träna!! Idag blir det jobb som vanligt och sen kommer bonusdottern på middag. Det skall bli trevligt. Nu tar vi en nykter onsdag.

SeKlart, du skriver att barnen MÅSTE hämtas tidigt på förskola, det stämmer inte. Vem bestämmer det? Är det förskolan som stänger tidigare, eller dina barn som har satt de tiderna? Kanske har de valt en förskola med dåliga öppettider, men de ska ha rätt att ha barnen där längre.
När mina barn var små pendlade jag långt. Jag hade så dåligt samvete för att jag ibland hämtade sist av alla. Men när man kom fram hade barnen ofta en väldigt mysig lässtund med personalen. Ibland sätter man egna krav som ”duktig förälder” som skapar en enorm stress. Nu förespråkar jag inte att ha barnen på förskola så länge som möjligt. Jag tror att det är utmärkt att gå ner i tid om det funkar, men att de skulle vara tvungna att hämta 15:30 verkar jättekonstigt med de regler som finns. Så antingen har de satt de tiderna själva för att vara ”duktiga föräldrar”, eller så gör förskolan fel. Nu vill man kanske inte bråka om sånt, men det går.
Jag tycker också att du är helt fantastisk som ger så mycket stöd. Tänker att man ”behöver” så mycket stöd som man kan få. Att du tar dig tid är ovärderligt och skapar bra relationer med barnbarnen (och barnen). Tror som du att det är svårt med balans för många. Viljan och lusten är stor hos många, men orken varierar, kanske med årstider och ålder och att det är viktigt att inte köra sig själv i botten.
Tänker att när det ”roliga” känns som måsten, då behöver man säga stopp.
Ha det fint!