Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie Ja, vilket fantastiskt jobb. Och viktigt. Förstår att man inte kan vara bakfull och skakig på handen i dom situationerna. 😊

Guldkant. Märkligt ord egentligen. Borde man inte säga något mer storslaget som inger att livet ska vara så guldigt som möjligt så ofta som möjligt, inte någon liten kant som man får ta del av då och då? 😊 Men du satte verkligen orden på det i förhållande till alkohol. Man får nog hitta sin egen guldbägare, eller kant, om man hellre vill ha det. Vad det är kan nog bara framtiden utvisa.

Nu kör jag med min vecko- och dagsplan. Det är lätt att följa – håller det enkelt med någon slags miniminivå och det som blir utöver är bara bonus. Idag blev det 2 tvättmaskiner till, städade ur kylskåpet och läsa en bok 30 min. Och gjorde även lite bonussaker som jag inte hade planerat för. Att komma ut och röra på sig gör också stor skillnad. Men håller min planering kort och löftet kring A är för var dag – en färskvara som måste tas om hand om. Och skissar redan på vad jag vill göra om här hemma.

Tuben i rusningstrafik är inte det roligaste men sånt är livet. Och nu är helgen här snart. Hur var dina första helger? Vad gjorde du? Hur tänkte du?

Ha en fin kväll du med! Här ska det firas vecka 1! 😊

@vår2022 Haha, yes här måste det till en förändring här hemma. Får möblera om, måla om och se till att det blir en ny känsla. Här ska ingen tillåtas vara kidnappat - varje mig själv eller mitt ägo. :)

Jag är ju väldigt prestationsorienterad där resultat spelar roll. Kanske en del av en självkänsla om man tar det på rätt sätt även i det privata. Men som du säger - handlar mycket om den egna tryggheten, att känna sig hemma sin egen kropp och hjärna och vara värdefull just för det. För att vara "svag" och ha kännedom om sina svaga sidor tror jag också är en superviktig del i självkänslan. Inte minst i relation med andra. Så kanske självkänslan är något större än något som bara bor inom oss.

Ska ta och läsa mer i din tråd, blir väldigt nyfiken kring dit resonnemang.

Ha en fin myskväll med hundarna! :)

@Andrahalvlek Fantastiskt med husdjur. Synd bara att de har en lite kortare livscykel än oss. Blir ju som en familjemedlem och sorgen därefter den dagen det tar slut. Men vem vet, kanske blir en hund en dag. Jack Russel är min favorit men gillar alla typer av hundar. Och katter. :)

Träsktroll? Haha, vilket härlig uttryck.

Och tack för boktipset. Beställt! Och jag försöker verkligen nu med min vecko- och dagplanering att skapa nya rutiner och se till att hålla mig sysselsatt. läste en recension av boken med och såg något klipp på Youtube - verkar vara mycket bra att hämta därifrån. Stort tack! :)

@2ansikten har tänkt på dig idag. Hur gick det?

Alltså min mamma. Är det inte hissen som strular så är det låset som kärvar. Hela världen är emot min mamma. ”Jag är inlåst som i ett fängelse.” Precis som om hon är ute och traskar för jämnan. Not. Dramaqueen. Men vi utvecklas ju alla bakåt, så tonåren har hon nått nu typ.

Jag har visat hur hon ska dubbelrycka i hissdörren för att den ska öppnas. Vi har båda två låst upp och låst hennes ytterdörr nu ikväll. Flera gånger. ”Nej, nyckeln går inte sönder.” Vi har handlat ihop, eller hon handlar och jag går ett steg bakom. Redo att fånga upp henne om hon får panik över något. För det får hon. Hela tiden.

Tålamod. Två dagar innan efterlängtad semestervecka är mitt tålamod inte så tåligt. Andas. Inte konfrontera. Lugnt och metodiskt visa och repetera. Likheterna med hur jag bemöter min yngsta dotter med intellektuell funktionsnedsättning är enorma. Jag har inte fullt tålamod med henne varje dag heller, åtminstone inte när vi bodde ihop.

En annan likhet är att de båda tror att världen cirkulerar kring dem. Och att här och nu funkar bäst när man umgås med dem, liksom att göra något ihop. Göra ett ärende, ta en bilresa etc. Inte bara sitta och snacka. Och båda två är oerhört lättroade och tacksamma för allt man gör för dem.

Min yngsta dotter brås på sin mormor helt enkelt. Jag kan dock inte se de dragen i mig alls, förutom att vi alla tre oftast är pigga och glada och kan tjöta med allt och alla. Översociala, när tillfälle ges.

Det är verkligen svårt att se vilka likheter man har med sina föräldrar och sina egna barn. Andra ser det kanske, men själv är det svårt att se.

Kram 🐘

@Åsa M Ja jag försöker, men jag är kluven och har blandade känslor om det. Ibland känns det självklart att det är mig själv jag ska fokusera på och andra stunder känner jag mig självisk och som att jag inte gör tillräckligt eller försöker mer. Samtidigt vet jag ju inte vad mer jag skulle kunna göra.

@Filmen jag känner att jag vill skicka dig en stor virtuell kram! Fy tusan vad slitsamt.

Ja, vad gör man?!

Jag förstår verkligen din känsla, samtidigt som det i mig känns som att det måste finnas ett stopp? Nu vet de. Allt det du under lång tid försökt säga. Ingen har lyssnat.

Är det verkligen rimligt att av dem att be att du nu också ska sköta detta? Varför inte hans syster till exempel?

Du har ju fullt upp att ta två föräldrars ansvar för era barn. Det känns som att de får ta över denna delen nu.

Men det är min instinktiva känsla. Att du inte ska behöva ta mer ansvar för ditt ex nu? Jag skulle i alla fall ha full förståelse om du sa stopp här. Börja lägga tillbaka ansvaret där det hör hemma.

Du behöver varje liten gnutta energi för att ta hand om barnen tänker jag.

Nu närmar sig 3-års dagen sedan vi separerade.
Han har varit allt annat än en bra pappa till barnen efter det.
Han har blivit av med två jobb och är numer arbetslös. Han har dragit på sig en betalningsanmärkning. Han sålde sin lägenhet för att efter det upptäcka att han inte kan få nya lån. Så numer bor han i andra hand i en stad längre bort.
I måndags får jag plötsligt ett SMS om att han inte orkar mer och att han inte orkar mer och att han aldrig mått så dåligt. Jag ringer upp och säger att han måste åka in till psykakuten. Han ber mig att följa med. Hans pappa ringer mig och ber mig följa med då han annars inte vågar åka. Jag åker med och träffar dem utanför. Jag märker direkt att han är full. Vi går in och de ber honom omedelbart att blåsa. Jag står bredvid och ser att promillen visar 2,25. De säger att vi behöver gå till beroendeakuten som ligger runt hörnet. Han vill inte att hans pappa ska följa med, bara jag. Chocken av att komma in där, att se honom i det skick han är i gör att jag mår illa, huvudet dunkar och allt snurrar. Vad gör jag här? Jag får följa med in och de tar alla hans saker. Han ber mig ta fram hans glasögon från hans ryggsäck. När jag öppnar den rullar ölburkar och en halvfull flaska whiskey ut. Jag stirrar på sköterskan. Chock. Igen. Hon rör inte en min utan stoppar tillbaka allt och ställer ryggsäcken i skåpet. Jag får inte följa med längre. Jag vänder och går ut.
Jag skäller på hans pappa. Jag säger att jag berättade för 3 år sedan att han är inskriven på beroendekliniken och han behöver hjälp. De avfärdade mig och sa att han fick köra barnen så mycket han ville och att jag inte skulle ta ifrån honom det som var viktigt för honom. Varför lyssnade de inte på mig? Nu står vi här, 3 år senare. Hans son i sämre skick än någonsin.
Jag går därifrån, ringer MIN mamma, gråter, orkar inte. För första gången sedan vår separation tycker jag synd om honom. Han grät. Mycket. Han mådde så dåligt. Fy fan för att må så där dåligt. Och ha så lång väg kvar för att saker ska bli bättre. Jag tycker synd om mina barn, vad gör det här med dem?
Jag ringer hans syster, första gången på tre år. Ingen i hans familj har hört av sig till mig på 3 år. Jag har haft deras barnbarn helt själv i tre år. Ingen av dem har någonsin frågat hur jag mår? Hur barnen mår, hur det går? Men nu, hör de av sig. Hans syster är bra. Hans pappa är vilsen och antagligen i chock efter att ha sett sin son i detta skick. De frågar mig om allt. Jag berättar. Hur illa det är. Han har inte berättat någonting för sin familj.
Nu är han inlagd. Tredje dagen. Hans familj vill att jag är med på hans utskrivningssamtal. Pratar för honom, ser till att han får bra hjälp. Jag tänker att jag måste göra det. Jag måste alltid kunna säga till barnen att jag har försökt hjälpa. Jag har gjort det jag kan. Jag lämnar, jobbar, hämtar, smsar. Jag är trött. Men vad gör man? Det är mina tre barns pappa. Jag gör det här. För barnen. Eller vad gör man?

@zalkin Hahahaha... så kan vi ju enas om att jag inte kommer till din by för semester i januari ☀️ 🏝️ 👙

Ja alltså jag kommer ihåg när ditt namn dök upp här - vill minnas att jag hade bikini då. Du har liksom gått från klarhet till klarhet och jag kan inte låta bli att imponeras av hur man kan förändra sin inställning till alkohol på så kort tid. Du är ju uppe och sniffar på året snart 🙌🏼. Jag försöker komma på EN enda anledning till varför nyktert är dåligt men kan inte komma på någon.

Heja dig! Heja oss! Vi kör!
🩵

@Carisie nykterhet och A har lite samma effekt. Man ångrar ingen av dessa efteråt. Visa din PT var skåpet ska stå, med din energi tar du över ptandet snart😁 I mina hemtrakter ser jag inte riktigt badshorts på i januari, men med klimatförändringarna kanske på sikt? Fint att livet är fint💥

@RasmusVillLeva Det tog ca 8 mån för mig att komma fram till att A är över för min del. Alltså ett grundat beslut. Det tog 3.5 månader innan jag för första ggn tänkte igenom och övervägde det på riktigt, det var hisnande, nu befriande. Detta var efter en semestervecka nykter på Kanarieöarna med alla frestelser som finns i den miljön som jag började överväga att livet kan böi bra, tom bättre utan A. Nu vet jag att livet blivit så oändligt mycket bättre, men det har funnits stora utmaningar. Framförallt de 3 första månaderna. Första månaden mera hur ska jag fixa detta sen blir det enklare och enklare för varje dag som går, självfallet med bakslag nu som då.. Med det sagt är det viktigt att fokusera på just idag. Denna dag ska jag vara nykter. Det räcker. Tillfrisknandet är en process...Vi ångrar dock aldrig en nykter gårdag, tänker fan, varför söp jag inte till det igår. Det första glaset bestämmer vi, sedan bestämmer alkoholen. En vecka är riktigt bra jobbat, det kemiska borde börja lugna ner sig snart. Ha tillförsikt😀

Tusen tack för ert stöd! @JHL @Amanda L och @vår2022
När ångesten kommer så sköljer den över mig. Känns nästan kemiskt, som en kroppslig reaktion. Jag har svårt att se vad det är som utlöser ångesten. Det är inte något speciellt som hänt, det finns ingen logisk förklaring till min ångest. Men jag gissar att den skulle kunna bottna i någon typ av skam. Att inte klara av det som de flesta kan. Att inte kunna dricka på ett "normalt" sätt.
Dock försöker jag att inte straffa mig. Det hjälper knappast. Det som ger mig motivation och driv just nu är att jag aldrig vill göra om de första 19 nyktra dagarna igen. Nu ligger de bakom mig och det känns väldigt bra.

Tack igen för er omtanke, det betyder mycket ❤️

@RasmusVillLeva Yes det är jag som är centrallager och servicemontör av vissa delar av en människokropp 😂 Det är mycket givande och jag har ett gäng specialistutbildningar så jag är lite här och var 😂.

Du.. guldkanten. Den hade vi X-antal inlägg om. Skitranden, bajsranden, randen av intorkat rödvin på glaset med en slatt i botten där ett gäng bananflugor ligger drunknade med buken uppåt 🫣. Den där guldkanten är en illusion...en alko-Matrix.

Man behöver inte ha planer långt fram. Kort- och långsiktiga mål. Mätbara mål. Belöna sig. Bygga hållbara strategier för framtiden. Städa ut din alkoholbaserade feng shui nu. Köp nya soffkuddar, sängkläder, gardiner, matta. Möblera om i vardagsrummet.

Här är det nyktert på tuben i rusningstrafik 🚇 och imorgon är det fredag. Bästa dagen på veckan med en ledig helg framför mig och helt utan söndagsångest när man inte krökar bort helgerna. Hoppas du har en fin kväll 🩵

@Påvägmothälsa Hej 👋🏼 Long time osv...Härligt att du haft en fin sommar 🩵

@vår2022 Det låter helt underbart med norrland, bastu bad och vedspis. Att dessutom få vakna upp I allt detta varje morgon utan alkoskam är grädden på moset. Ha en fin resa😀

@Lana Del Rey Vad roligt att höra att det gått så bra! Grattis till 4 månader!🥳. Vad bra att du kontaktat psykolog och får sätt ord på och prata lite om det som trycker dig. Jag tänker att tankarna kring skam och ångest släpper när man får bearbeta detta. Som man säger, trollen spricker när de kommer upp i ljuset. Dessutom så är förutsättningarna goda då du nu också varit nykter en längre tid😁.

Lycka till och var stolt över dig själv! Kram❤️

Hej allihopa som läser!

Jag tänkte mest bara uppdatera, jag har nu varit nykter i 4 månader, jag känner inget sug efter alkohol och är just nu inte rädd för återfall. Jag förstår att detta är lurigt men just nu är mitt problem min ångest, oro och skam som jag funderar länge på att söka hjälp för, idag tog jag kontakt med en psykolog för att boka tid, jag hoppas det kan hjälpa mig.
Jag är lite orolig att jag alltid ska känna såhär men känns skönt att ändå få komma och prata med någon 🙂 Kan man någonsin släppa, att det inte alltid ska vara så mycket tänk på alkohol? Inte att man vill ha det men alla tankar runt det som skam och ångesten.

@zalkin Ha ha! Svart bälte och tiofaldig världsmästare i alkoholskam😂. Nu jobbar vi för svart bälte i att bekämpa Alkoholdjävulen och vi uppgraderas för varje år! Skamfritt är ordet! Och vägen framåt!👊👊. Härligt med den friska luften och en veckas semester vankas norröver med fågeljakt, bastu, bad och sköna kvällar framför vedspisen. Ha det gott!❤️

@vår2022 Alkoholskammen alltså, den har man svart bälte i. Så underbart att just den skammen tagit ifrån oss. Tycker att det grumliga vattnet i skamträsket blivit lite klarare på många sätt. Men alkoholen är verkligen en fiende vi behöver bekämpa på alla sätt. Skamfritt är vägen framåt👊Ha en fin dag höst 2025😀

@RasmusVillLeva Ha ha! Det var roligt sagt att din bostad är kidnappad som en alkoholbaserad feng shui.😂. Men nu ska du ju förändra den till en fräsch nykteristbaserad borg😁

Intressant reflektion om självkänsla. Det fick igång mig att reflektera kring det😁. Det är ju subjektivt och just en känsla. Jag tänker att grunden till sin självkänsla sätts i barndomen och byggs sedan på genom livet och de olika erfarenheter man går igenom. För mig handlar min självkänsla om att ha en god kontakt med mitt inre och med mina olika spektrum av känslor. Med hög självkänsla känner jag mig värdefull, har en känsla av inre trygghet och acceptans för mig själv och den jag är, med mina svagheter och styrkor. Att jag står upp för mig själv för den jag är. Jag vill gärna prestera men prestationer har fått en annan innebörd och betydelse för mig. Jag har hittat en bättre balans i det med minskad prestationsångest och att göra fel är inte hela världen, shit happens! Jag fokuserar inte så mycket längre på vad andra tänker om mig. Jag har blivit mindre självfokuserad på det sättet. Jag har även kommit i kontakt med mina värderingar, de som är viktiga och värdefulla för mig. Det har gett mig ett nytt förhållningssätt till mitt liv och till mitt sammanhang/relationer med andra. Jag kallar det för att följa min värderade riktning, vilket är namnet på min tråd. Det är att följa min inre kompass och lyssna inåt och ha dialog med mig själv om hur det står till. Då kan jag dividera om vilka vägar som blir bra för mig att följa. Lite som att följa sin magkänsla. Då kan jag också hantera och övervinna rädslor/utmaningar och bli stärkt i min självkänsla. Det är så jag vann över alkoholdjävulen!😂.

Det är en process och stundtals kan det vara skitjobbigt! Det är en process som tar sin tid och den behöver tid för att kunna utvecklas. Det händer saker i processen varje dag, inte alltid märkbart men det händer. När man efter en tid ser tillbaka på processen så kan man se en utveckling, att det sker. Troligen kommer dina frågor att besvaras när saker landat inom dig och med ny vardag och rutiner. Så lita på processen och låt den ha sin gång, det kommer att klarna.

Det blir nog trevligt med hundkompisen! Jag har två kompisar som jag både promenerar eller springer med varje dag och på kvällen blir det mys i soffan❤️. Ha det gott!❤️

Har själv provat AA. Var med där i över 7 månader tills jag tröttnade. Hade heller ingen sponsor och gjorde inte stegen. Det var en religiös underton som jag inte gillade även om de säger att det inte finns det. Provade även Länkarna. Inte bra det heller. Klarar mig utan möten. Finns bra videor på YouTube om detta bland annat.
Ta hand om dig

PS. 1%-metoden heter boken! Gamechanger för mig.

@Andrahalvlek .Håller med dig 100%.Vanor & rutiner är till enormt stor hjälp.Ska lyssna på 1%-regeln på Storytel jag med.Kämpar på att få till att komma in i mina efter jobb / kvälls& morgon- rutiner igen.Snart sitter de igen

@RasmusVillLeva Boktips: ”1%-regeln - små förändringar, stora resultat” av James Clear. Finns på Storytel. Jag älskar rutiner 😍 Så himla mycket som man inte ens behöver ägna en tanke åt, bara göra. Min åsikt är att 80 procent av nykterhetsarbetet handlar om att skaffa nya hållbara rutiner. Brukar du alltid gå förbi bolaget? Gå åt andra hållet. Handla i en ny livsmedelsaffär. Gå av bussen tidigare och gå de sista hållplatserna hem. Osv.

Kram 🐘

Hej,
Min första tråd här i forumet, nykter sedan 70 dagar och känner att något skaver och att första glaset rycker närmare och närmare. Beslutade mig därför igår för att gå till ett AA-möte. För många år sedan gick jag frekvent på AA under ett års tid men tog ingen sponsor och jobbade inte i stegen. Med facit i hand så var det ingen bra grupp.
Något som jag reagerade negativt på var att det hela tiden upprepades att man skulle gå på 90 möten på 90 dagar och underförstått att annars gör man inte jobbet.
I min värld förstår jag inte hur det ens är möjligt att gå på 90 möten på 90 dagar när man jobbar heltid och mer därtill samtidigt som man har en familj att ta hänsyn till.
Nu tänkte jag ge det en ny chans och ta en sponsor och jobba i stegen. Det verkade vara en bra grupp igår men under mötets gång upprepades 90 möten på 90 dagar flera ggr och detta triggade igång en stark motvilja hos mig. Jag får panik bara av tanken och känner att det kommer inte på fråga att jag kommer hinna med att göra det. Idag känner jag mig bara stressad och irriterad över detta och känner att är det ens lönt att jag går på möten när jag inte kommer att klara 90/90.
Finns här någon som har erfarenhet av detta, jobbar i stegen utan 90/90 möten?