Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022, tack för dina nya perspektiv på pastor Ågren; han har väl på det hela taget trots allt agerat som bromsklots i A-sammanhanget. ”Uähh, aldrig mer” har jag tänkt många gånger, men när de andra gökarna inte längre har tillträde hos mig så känns hans tid överspelad. Jag följer ditt råd och kommer i sinom tid att porta även pastor Ågren från min själs boning. Tills dess reder jag ut mig med djupandning, kaffe och långpromenader. Ha en riktigt skön söndag🤗

PS2. I samband med sjukhusbesök gör man en avstämning med kommunens biståndshandläggare så att det behov man har tillgodoses vid hemkomst. Sjukhuset vet vem de ska kontakta.

PS. Fördelen med hemtjänst är att man rätt lätt kan växla upp och ner efter behovet. För sex år sedan hade mamma hemtjänst som kollade till henne fem gånger per dag, plus natten. De hjälpte henne med dusch, hygien, toa, mat osv. Sen har hon fått hjälp med enbart städ och tvätt varannan vecka i flera lite lugnare år. När hon blev liggande i hallen för några månader sedan växlade vi upp igen till fyra gånger per dag och nattetid. Sen tog vi bort natten, och nu är hon nere på två gånger per vecka hjälp med disk och sopor, varannan vecka städ, varannan vecka tvätt, plus ledsagning till sjukhusbesök. Det enda som krävs är ett telefonsamtal till biståndshandläggaren på kommunen, snabbt och smidigt skött. Och det är jag som ringer biståndshandläggaren.

@Himmelellerhelvette Men så tufft 😢 Ja, livet är ingen jävla räkmacka. Just nu är det så viktigt att du fredar egentid, kanske djupandas? Kolla in appen Insight Timer. Några andningspauser varje dag är så viktigt. Och vad din mamma än säger behöver hon hemtjänst eller bo på äldreboende. När våra gamlingar kommit upp i en viss ålder får man milt köra över dem i vissa beslut. Hon kommer att uppskatta hemtjänst eller boende i slutändan, hon vet det bara inte själv än. ”Jag kan inte/hinner inte, jag har ett jobb att sköta” har jag sagt till min mamma många gånger.

Vad det gäller dottern får du tänka att det egentligen är hon som mår allra sämst. Låt dig inte triggas. Djupandas. Repetera lugnt. Ge dig inte en millimeter. Just nu är hon en uppblåst treåring som inte vet sitt bästa. Våra döttrar har inte haft tonårstrots, men jag var beredd att yppa orden ”så länge du bor hemma är det jag som bestämmer”, om det hade krävts. Man kan lyssna till vad de säger, men de får inte bestämma allt. Då gör man dem en björntjänst.

Bra att du ventilerar med oss!

Kram 🐘

@Silvertärnan Låter klokt. Gör det ihop med sonen! Han får en god vana att ta med sig ut i livet senare. Jag har börjat veckohandla och göra matlådor på helgen för att spara tid under jobbveckan, och undvika hämtmat. Precis nyligen (vid 56 års ålder) insåg jag att det tar minimalt med extratid att laga TVÅ maträtter, som ger åtta-nio matlådor, och att baka mitt tranbärsbröd. Man får bara jonglera fler moment samtidigt, det är vi ju världsbäst på. Igår tog jag tiden: 1 tim och 15 min totalt. Plus veckohandlingen som tog en timme. Väl investerad tid som sparar mig enormt med tid och ork hela jobbvecka, och min kropp får bra mat.

Kram 🐘

@fooliehutten Grattis till dag 555! 🥳🥳🥳 Så himla fint, roligt och sorgligt du minns det jobbiga. Men oerhört viktigt att minnas. Som alkisar har vi en tendens att snabbt glömma och bara gå vidare, och vidare, och vidare. Jag tror att vi måste fejsa sanningen, verkligen komma ihåg hur illa det var, men nya brillor på oss. Inte hela tiden, men då och då.

Kram 🐘

@Flarran Heja dig! Tålamod får vi verkligen träna på som nyktra. Och öva, öva, öva.

Här får du tre tips om du vill få till en ny hälsosam vana: 1) bestäm en tid och gör det varje dag utan undantag, 2) stapla en vana ovanpå en annan, tex gör 30 knäböj precis efter att du har borstat tänderna, 3) gör det synligt - min slantboard som jag styrketränar benen med står precis bredvid tv:n. Jag stänger av tv:n, släcker lamporna, och gör övningarna: 2 övningar x 30 rep. Tar fem minuter. Varje dag.

Visst kan jag ramla ur ibland, allra helst om vardagen är stressig eller om något kaosigt händer, men det som är bra med vanor är att man snabbt kan ramla rätt igen.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ja, saker som stör kommer hela tiden och kanske när man minst anar det. På något sätt måste man bara vara i nuet och ta det som det kommer. Som Ander Hansen säger ”Lyckan är en långsiktig upplevelse av mening. Om du håller med om den definitionen och vill bli lyckligare är det viktigaste att ignorera lyckan, säger han. Ju mindre vi bryr oss om den, desto större chans att bli lycklig. Lycka ska inte ses som ett självständigt mål, utan i ett sammanhang. Lycka uppstår när vi förstår vad som är viktigt i livet och handlar därefter. När vi blir en del av något som vi upplever som meningsfullt för både oss själva och andra”.

Jag har tagit fasta på det han säger om att ju mindre vi bryr oss om den, desto större chans att bli lycklig. Att försöka leva här och nu och njuta av det när det känns bra. När motgång kommer får man ta en sak i taget och lägga upp en plan/strategi för att hantera det. Be om hjälp och stöd, inte bli självdestruktiv och försöka vara en superwoman. Prata med chefen tex om hur det känns och upplevs. När man tar ned sina motgångar i mindre bitar, blir de mer överkomliga och tar inte all din energi.

Sköt om dig!❤️

@fooliehutten Så intressant du spånar och så målande beskrivning av Kung Alkohol, Hovnarren och Pastor Ågren. Dem kan man ju verkligen känna igen! Bra att du visat Kung A med sin narr dörren och att de är portade för livet!

Fint att du ska byta kanal och sluta följa ”Oro med Pastor Ågren”, den serien suger! Han blir så himla egofixerad och självdestruktiv på något sätt när han ständigt gräver i det förflutna. Man önskar att han skulle kunna förlåta sig själv och känna medkänsla med sig själv. Shit happens liksom! Det går inte att förändrat det och att vältra sig i det hjälper inte heller. Han borde se framåt och även se allt bra han gjort i 555 dagar! Hur stark han varit och den stora förändringen han gjort i sitt liv. Jag tror att om han kan förlåta sig själv och känna medkänsla med sig själv så kan han försonas med sig själv och gå vidare. Det är nog dit du är på väg! Till en väg där du även visar Pastor Ågren dörren och portar honom. Han hör ihop med sitt gäng, inte längre med dig.

Hopp och styrka till dig!💪❤️

Mitt tredje kapitel kändes så hoppfullt att påbörja, på något sätt hade jag en känsla av att ”Nu! Nu gäller det, härligt och okomplicerat!” men universum vill allt att jag utmanas lite till trots att jag tyckte att jag var värd lite lugn och ro ett tag.
Mamma har blivit sjukare, dottern är i en ”bråka om allt du kan komma på” fas och mina nya arbetsuppgifter känns övermäktigt på allt annat! Igår spenderade jag dagen gråtandes för mig själv i hopplös trötthet och uppgivenhet!

Tack @aeromagnus, visst är det så❤️

@Silvertärnan tack. Ja, en dag i taget. Men inser också nu, att de jag brukar umgås med också har problem. Det gör att man känner sig ensam. Vill ut o åka o gå i skogen, men får nog göra det själv. Så det står nog på agendan idag.
Sömnen är mycket bättre, känner mig piggare, skönt att slippa vakna stressad o kolla på telefonen vad man gjort för dumt 😂
Har druckit varje helg så länge jag kan minnas, men det spårade ur för ett år sedan. Drack 1 liter vin nästan varje dag. Men på helgen, då kunde jag nästan dricka ur en 3 liters dunk på fredag, så då var jag tvungen att handla på lördag med, så då räckte det på lördag, och då hade jag en skvätt kvar på söndag. Tålde mer o mer. Konstigt nog har jag superförbränning, alltid nykter tidigt på morgonen enligt alkoholmätaren.

Hej
Så skönt att läsa denna tråden, känner så igen mig, två tonåringar, ”duktiga flickan” och dricker för att slappna av… Jag dricker inte mycket en dag utan lite (1-3 glas) varje dag och det vill jag ändra på! Tack för alla tips, jag tar med mig podden och alkoholfritt bubbel o öl då det är bubblor jag gillar också!
Skickar med lite pepp också acceptans också

Söndag och veckoplanering. Gissar att jobbstarten blir stressig och att jag kommer att må därefter, dvs få stresspåslag med ångest, bli grinig och sur. Försöker vara realistisk så att jag kan hitta några strategier för att mota delar av det i grind. Något jag vet är att runt 16.30-17.00 blir jag ofta låg och trött. Jobb brukar också innebära dålig sömn. Så när kvällsaktiviteterna, matlagning, hushållsgöromål, hundfix, ska dra igång är jag som sämst och tröttast under dagen i det egna måendet. Så det första jag behöver ta hand om är att mildra det. Före semestern testade jag att ligga på spikmatta i 20 minuter när jag kommer hem och det ska jag fortsätta med tänker jag. Det gav lite avslappning och sänkte stresspåslaget. En annan sak är att jag ska ge mig tid att planera mat och matlådor lite bättre på söndagarna. Laga några färdiga lådor och ha bättre framförhållning kring matinköp. Även se till att sonen fixar matlådor till sig. Vi är tre som ska ha mat och matlådor i princip varje vardag och jag ägnar mycket tid åt det som äter energi. Sedan vill jag också försöka få till två träningspass i veckan.

Bra jobbat med två helger! Det är så olika hur man upplever önskan att dricka. Min egen resa började precis så med helger som mest innehöll alkohol, och inget annat. För att de senaste åren utökats med vardagar av drickande, en till två gånger i veckan. Innan jag tog beslut om att vara nykter, i maj, var mina tankar precis som dina - snart helg och jag får dricka igen (för att minska stress, slappna av etc). Jag är nu påväg mot tre månader nykter och för mig går det upp och ner med hur mycket jag tänker på alkohol. Just nu under semestertider har det varit en hel del eftersom jag varit i miljöer där det dricks en del, på resa, uteserveringar etc. Tankarna kommer och går men minskar ner så sakta. Tänk på att de år du levt med alkoholen tar tid att vända. Det är en spännande process och ju fler dagar du adderar till nykterheten desto fler känslor och tankar kommer du att upptäcka. Ta det lite som det kommer och lita på den positiva process du är inne i just nu.

Vi är nog flera som känner igen oss i det du skriver! Det är bra att du stannar upp och reflekterar över dina val i ditt drickande! Hur har det gått för dig?

Hej! Det känns både tragiskt och ”skönt” att läsa ditt inlägg, jag känner igen mig så i dig! Vin varje kväll för att fira, slappa eller bara få lite extra energi till att orka lite till på kvällen. Tänkte jag skulle prova denna hemsida och läser i forumen och tänker ”nä jag dricker inte de stora mängder som andra skriver om här eller tidigt på fm så jag klassar nog inte in här” men så läste jag ditt inlägg och tänkte ”där är jag juh”. Hur har det gått med dig för allt med jobb, känslor och alkohol? / Anna

@Joannas bra att du inte gick på alkoholspåret. Bättre värden kommer ska du se. Kämpa på nu, du fixar det 💚.

Morgonavstämmning 🌤️
Så fick det bli idag. Nollan hölls igår på den femhundrade dagen precis som planerat 🙏🏼. Gårdagen bjöd på extremt lite arbete så dagen blev väldigt lång. Lite lugnen före stormen kanske? Midnattsloppet brukar bjuda på ett patientflöde. Jag tänkte på dig @zalkin när jag promenerade över Västerbron efter jobbet och hoppas att det inte var för kaotiskt för er att ta er hem till fängelset efter bröllopet 👰🏼🤵🏼‍♂️. Tänkte också den faktiska möjligheten att nicka åt nån i spola-kröken-tisha som man pratat med här. Inte just i helgen då eftersom jag har smurfpyjamas på mig större delen av dygnet med tillhörande kosackmössa i Wettex-utförande 💂🏼‍♀️. Men tanken slog mig iaf. Hoppas du minst moonwalkade på festen!

Hoppas alla haft en härlig helg och att söndagen är god mot er. Sista 12h för helgen är påbörjade... 🩵

@fooliehutten spånar:
Kära dagbok. Dag 555 och jag tänker tillbaka🤔…

”En stor stark, är vad min kropp behöver. En stor stark, jag är ett skepp i nöd. En stor stark om det så ska bli min bleka död”
Kjell Höglund

När jag drack valde jag själv första enheten, vilket innebar att dörren glömdes på glänt att smita in genom för Kung Alkohol och hans kumpaner Hovnarren och pastor Ågren. Där spriten går in går ju vettet ut! Kungen och jag hade sedan skojigt värre och drack enhet på enhet, men jag blev bara törstigare och törstigare och alltmer på pickalurven. Till slut tog Hovnarren över kontrollen i min hjärnas kommandobrygga. Förvandlingen till drönare fullbordades, jag fick ett pansarskal och öppet blodomlopp. Jag blev både stor & stark och stram & nyanserad. I andras ögon ett spektakel, ett jobbigt och räligt väsen.
Fooliehutten iklädd rollen som en drucken Gregor Samsa till allmänhetens beskådande; jag hade alienerat mig själv och ”snickrat” mig en bastant stupstock - strax därpå kom pastor Ågren…

Søren Kierkegaard menade att: Livet bara kan förstås baklänges; men det måste levas framlänges

… och följaktligen så går jag då framåt:

Avhållsamheten från A har steg för steg lett fram till nya insikter om mitt inre själstillstånd och hur jag ska tackla detta. För än idag triggar min oro av och till pastor Ågren, som babblar på om allt som redan hänt och allt som ännu inte hänt. I nuet finns det just inget jag kan göra åt vare sig historia eller framtid; men för mig känns det allt klarare att oron med Ågren endast är en konstruktion av repetitiv vana. ”Oro med pastor Ågren” är en riktigt usel TV-serie som pågår i hjärnor i evigheters evighet. Nu gäller det för mig att helt ta över kontrollen i min skalle och byta kanal; för i nuet utmanar jag denna av jantelagen inpyrda vana… och börjar stegvis bryta ner den och frigöra mig från dess mörksyn. Kung A och hans narr är det redan länge sedan jag visade på dörren och ”Oro med pastor Ågren” är en serie jag nu börjat vänja mig av med. De gamla avsnitten med inspelad ångest packas ner i en säck och går till förbränning tillsammans med stupstocken. Och dörren min den är numer stängd, försedd med titthål och skylt:

”Alkohol och all annan förnedring undanbedes”

🤗Hopp och styrka åt eder alla!

Nu klingar denna lördag snart ut och till sist så ordnade sig allt till det bästa. För ingen droppe nervgift av typen alkohol eller ens nåt lugnade piller har intagits. Däremot har det frossats på en god pizza, ett glas cola och lite kvarvarande sallad man hade i en burk i kylen.

Då efter en liten stund så kände man sig plötsligt lite huslig och knöt ihop en soppåse som ställdes i ett hörn bredvid en annan påse. Har nu uppdaterat mig under några timmar inom ämnet om att konvertera ljudfiler, och att använda de enklaste medel man väl tekniskt sett, eller åtminstone kostnadsfritt i alla fall, kan göra i en gammal datormiljö för att ha nytta av sina gamla favoritskivor.

Nu snurrar en gammal favoritlåt i hörlurarna precis som det var tänkt. Som nykterkvist har man nog fått sig ett lager med extra tålamod. För innan man snubblade in i nykterhetens underbara värld. Så gav man väl upp bara det blåste minsta lilla vindpust av motstånd. Man säckade ihop bara det tog emot det minsta lilla kommer man ihåg. Det känns gott att veta att man klarar av det mesta utan att behöva hälla i sig en massa flytande skit om man så säger.

Ha det gott allihopa!

Häromdagen såg jag mannen jag fortfarande är gift med gå hand i hand med sin nya tjej på stan. Han låtsades inte se mig utan gick bara förbi utan att säga hej.

Den här mannen har jag haft en relation med i nästan 6 år. Jag har levt med hans alkoholmissbruk. Jag har lämnat honom på grund av hans alkoholism. Han har erkänt sina problem, sökt hjälp och bett om en andra chans. Allt skulle bli som det var i början. Allt var alkoholens fel, han skulle göra allt i sin makt för att det skulle bli vi igen! När han såg tillbaka på sitt liv så var det viktiga oss och det vi hade tillsammans. Och jag trodde honom. För det verkade så då. Han verkade
”vara tillbaka”. Så jag flyttade ihop med honom igen. Men långsamt kom de gamla mönstren åter. Jag tror inte han drack, men vet förstås inte.

Nu när jag har lämnat igen och är ”på andra sidan” har jag med kvinnojourerns hjälp förstått att jag har att jag blivit utsatt för psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld under relationen (Ja, det räcker med att du ger efter för sex fast du inte vill för att slippa negativa konsekvenser för att det ska klassas som sexuellt våld).

Jag sökte egentligen inte kontakt med kvinnojouren på grund av det, utan behövde bara få hjälp att hitta en jurist då exet var helt omöjlig att göra med när det gällde bouppdelningen. Ena stunden: du kan ta allt, jag vill inte bråka och jag hoppas vi kan vara vänner efter det här! För att i nästa stund mena att om jag skulle ha den saken vi båda ville ha så skulle den andra ta resten för då gällde nyttoprincipen. När huset inte blev sålt som tänkt ville han inte betala mig något och hävdade att det var på grund av marknadsekonomiska skäl.

Hon som svarade på kvinnojouren sa: jag tycker du ska komma hit på samtal. Man har kartlagt våldet och det såg inte bra ut. När jag sa till min kontakt att han skulle hånskrattat mig rakt i ansiktet om han hade sett dokumenten så svarade hon att det bara bevisade vilken typ av man han är och att kartläggningen stämmer. En sund person skulle bli allvarligt oroad och skämmas ögonen ur sig.

Och denna händelse är förstås bara ytterligare ett bevis: att inte stanna upp och bearbeta utan snabbt gå vidare in i nästa relation. Inte kunna vara själv.

Jag tror olika former av våld tyvärr är väldigt vanligt när en har en relation med någon som har missbruksproblematik. Man förstår att det som sker inte är ”ok”, men skyller allt på alkoholen, även som anhörig.

Men det är ändå våld och våld bryter ner. Lögner, manipulation, gaslighting blir lite av vardagen med en alkoholist. Men det skadar lika mycket som när alkohol inte är inblandat.

Hur kan man märka att man är utsatt för våld? Man börjar ifrågasätta sig själv, man tänker sig noga för i vad man säger och gör för att slippa en reaktion. Man tar överdrivet ansvar för relationen. Man tappar bort sig själv, sånt som är viktigt för en, vänner och aktiviteter. Och man blir väldigt, väldigt trött eftersom det tar så oerhört mycket kraft att hela tiden försöka pejla av läget.

En kompis tipsade om en bok där en kvinna blir utsatt för våld och när jag skulle läsa den upptäckte jag att jag redan läst den. Jag hade läst den under tiden som jag själv var utsatt för våld, utan att jag alls fattade att det var så.

När jag läste den nu blev det nästan kusligt hur kommentarer och händelser ibland var mer eller mindre identiska, som tagna ur samma manus.

Varför skriver jag det här? Jo med förhoppningen om att det kan hjälpa någon annan i samma situation. Om bara en enda av er som läser skulle börja känna ett obehag av igenkänning och kan söka hjälp så har den här texten en mening.

Tyvärr tror jag att många samtalskontakter har dålig koll på vad de ska lyssna efter när det gäller våld i nära relation. Det behöver vara någon som är insatt och förstår att de som är utsatta oftast inte själva förstår vad de är med om. De behöver veta vad de ska lyssna efter och ställa rätt frågor. En kvinno- eller mansjour kan hjälpa dig reda ut vad som händer!

Idag känner jag inga tvivel kring att det är våld jag varit utsatt för. På alla plan utom de fysiska slagen. Och inget av det har ”sett ut” som jag tidigare trodde att det skulle göra. Manipulationen och kontrollen var ofta inlindad i förtäckta hot eller i omtanke, varför det var så svårt att upptäcka. Jag tror inte någon runtomkring hade kunnat ana vad som pågick. Jag har haft turen att ha människor runt mig som genast trott på det jag berättat och förstått att det är sant.

Blev jag överraskad när mannen jag fortfarande är gift med svassar omkring på stan hand i hand med en ny partner: ja och nej.

Det går helt i linje med mönstret jag fått förklarat för mig kring vem han är. Och det mönstret har jag sett igenom nu, det blev dessutom väldigt tydligt under separationen. All klagan om att jag aldrig kunde ge mig i diskussioner blev tex glasklara där det faktiskt är han som förvrängt och fortsatt diskutera sånt vi redan kommit fram till en lösning kring.

Att han gärna slängde ur sig något i sista stund för att skapa reaktion och dålig stämning i alla möjliga lägen. Framförallt när vi skulle göra något jag tyckte var skoj eller något som var viktigt för mig.

Att han tryckte på alla punkter han kunde komma på för att jag skulle reagera, och när ingenting fungerade kom den verkliga personen fram.

Så nej, det var inte jag som skapade konflikter i relationen. Jag försökte bara uttrycka mina gränser, behov och känslor. Men det avfärdades som kritik mot hans personlighet, sånt han inte kunde göra något åt.

Jag har förstått vem han, och det är ingen trevlig person som gömmer sig under ytan han polerar och försöker framställa som godheten själv. Han som gärna hjälper till, men som alltid har en dold agenda kring vad han själv kan få ut av det.

Efter lite reflektion så tänker jag att det var bra för mig att få ytterligare bevis för hur den här mannen funkar, även om jag knappt trodde mina ögon när det skedde. Vad är oddsen?

Det hjälper mig i min läkning framåt. Jag hoppas, hoppas att texten kanske också kan hjälpa dig❤️

@aeromagnus Heja dig! Och grattis till minus 2 kg, tjoho! Jag sliter också med löpträning, lite i taget blir det lite längre och snabbare. Mitt huvudsyfte är att rensa skallen och fyllas inombords av nöjdhetskänsla.

Kram 🐘

Ta dig till ett AA-möte. Ger dig fantastiskt mycket och jobba igenom stegen. Det första steget är värst. Att inse att man är maktlös inför alkoholen. Ta hjälp och stöd. Klarar oftast inte detta utan stöd och hjälp. Kämpa på.

Ta dig till ett AA-möte. Steg 1. Inse att du är maktlös inför alkoholen. Det är det tuffaste och jobbigaste att inse. Tog mig lång tid och fler misslyckanden. Kan du vara utan i 4 år kan du igen. Ta hjälp, ensam är inte stark.