skrev Molnet i När ångesten & besattheten leder dig till att välja återfall.

@Amanda L Ja jag antar att det är den biten vi måste utforska mera.Vad kan JAG GÖRA för att höja min dopaminnivå naturligt?Vad tycker JAG om att GÖRA?Det vi måste lära oss mer om tror jag.


skrev Molnet i Lyckas hålla sig

@Vanessa08 Bädda ner dig i soffan med filt & kudde.Läs en bok/lyssna på musik/lyssna på en podd/se en film.Testa att yoga en stund(kolla youtube)Gör andningsövningar:Sitt/ligg bekvämt.Blunda.Andas långsamt in genom näsan & räkna till 4.Håll andan& räkna till 2.Andas långsamt ut igen genom näsan & räkna till 4.Håll andan räkna till 2.Upprepa i 5 min.Lyssna gärna till lugn skamusik.Öva helst varje morgon & kväll.Så är det lättare att praktisera den vid behov.Du fixar detta!👍💪🙏🥰


skrev Gubbe56 i Dags nu

@JHL
Hej
Jo, har en bakgrund inom firman där brak kom ifrån, jobbar på med det som fungerar. Lite av varje som ger kroppen det den ska ha. Rensar undan hemmavid med mera.
Lev väl


skrev Jonas1974 i Vad triggar er?

Idag går jag in på en vecka utan A. Det har iofs hänt många gånger förut och jag ska inte bli allt för stursk men jag inbillar mig att det på något sätt känns lite annorlunda den här gången. Om inte annat så är forumet här en enorm hjälp för mig. Att få bekräftat att det är helt naturligt att det just nu känns enormt tomt utan A och ibland nästan klastrofobiskt att inte kunna ha den i verktygslådan. Samtidigt, vem vill ha ett verktyg som bara leder till att allt man försöker bygga blir helt snett, om ni förstår vad jag menar...

Önskar alla en fin måndag


skrev Jonas1974 i Vad triggar er?

Så enkelt men ändå så ofantligt svårt...


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Amanda L Tack❤️ När det gäller hur det är i världen måste jag stänga av all information emellanåt. Svårt att ta in allt.
Är fortfarande sjuk. Hostar på nätterna som en galning sedan är jag helt slut på dagen. Så nu ska jag försöka sova och få lite kraft.

Kram 🌷


skrev Blidenjagvillvara77 i Nytt försök

@Sommar85 tänk på alla framsteg du gjort! Energin kommer och med den kommer motivation. Tills dess ska du fokusera på att ta hand om dig. Kram 🥰


skrev JHL i Dags nu

@Gubbe56
Hej,
Låt inte hälsenan begränsa dig, det finns annat än promenader-lunka-löp och det behöver inte vara att gå till ett gym för fysisk träning/rörelse. Det finns ju alltid arméns BRAK (buk rygg axlar knän) som man gjorde i lumpen eller som det numera kallas calisthenics eller kroppsviktstränig. Googla efter ett nybörjarprogram för seniorer. Kan vara värt att testa, det finns även utegym som kan besökas via cykel.

Jag håller med om yin/yang i hjärnan tyvärr får den destruktiva delen obehindrat locka med dåligheter i land. För mig lyckligtvis sällan och på ett hittills väldigt enkelt att genomskåda. Det är väl lyckan med att ha en enkelspårig hjärna 🙂


skrev Blidenjagvillvara77 i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@zalkin ja, en fot framför den andra, en dag i taget. Detta forum är fantastiskt! 🙏


skrev Blidenjagvillvara77 i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@JHL tack för pepp och goda råd! Mina jobbresor är tack och lov inte av den typen att det dricks alkohol, om så händer är det mycket blygsamma mängder och ingen av mina kollegor är någon festprisse precis 😊 vi jobbar oftast en bit inpå kvällen så vi brukar vara ganska nöjda med att få dra oss tillbaka i våra hotellrum. Att göra en plan inför liknande situationer som trippen till Stockholm behöver göras och som du säger är det bra att berätta för vännerna innan så de vet förutsättningarna och inte sätter ett glas i handen på mig. Önskar dig en fin dag 😊


skrev Gubbe56 i Dags nu

Inser mer och mer hur mycket någon del av hjärnan styr behovet/tvånget att dricka, belöningen av att dricka är som bekant ångest, till viss del skam. Tankarna på att inte få ”belöningen” stärker en annan del av hjärnan, den som har ett vettigt tänk och leder till en mera komplett närvaro på så många plan.
Mitt behov av fysisk rörelse är stort men nu begränsat av en inflammerad hälsena, blir till att linka mig fram efter bästa förmåga.


skrev Flarran i Promillebikt

God morgon allihopa! Nu är det måndag igen och en ny vecka har tagit fart. Men här vid mitt köksbord är det nyktert och alkoholfritt lugnt som sig bör. Har dragit upp persiennerna och ser solen skina för fullt och tror att den här dagen säkert kan bli hur bra som helst. Magkänslan säger att det är dags för frukost och tror att det får bli till att följa den numera ny-nyktra invanda rutinen att värma på lite mjölk till en kopp med choklad samt att ta sig tre goda limpsmörgåsar till. Får man sen bara lite extra energi av skaparen och Herren, så vore det väl inte så dumt att komma utanför dörren heller. Kanske en liten cykeltur i omgivningarna. Men får väl se vad jag orkar göra för stordåd idag. Kör då alkoholfritt vidare även denna sommartidens helt nya och nyss påbörjade vecka.

Ha det gott mina vänner!


skrev N i Hjälp mig förstå alkoholism

Hej
Jag är uppvuxen i ett hem med missbruk och har nu föga förvånande även en fd partner som tycks älska alkohol mer än livet självt. Jag har dessvärre mycket erfarenhet och kunskap om beroende och missbruk privat samt från yrkeslivet. MEN jag kan trots detta bara inte FÖRSTÅ?!?!? Är det legitimt att jämföra alkoholism med vilken annan sjukdom som helst? Är det konstigt att förvänta sig att någon som är ’sjuk’ i alkoholism tar fa*kn tag i det?! Söker behandling för sin ’sjukdom’?! Ser till å reder ut skiten?! Ngn som är sjuk i förkylning, hjärtfel, cancer vill väl för F*N bli frisk eller?! Varför vill inte alkoholisten det?!?! Är det verkligen en sjukdom då? Eller är alkoholisten bara dum?! Som riskerar precis ALLT med sin sk ’sjukdom’.

Förlåt för aggressivt, bittert, ifrågasättande och sarkastiskt inlägg men känner liksom bara VA F*N??????

Hjälp mig förstå alkoholism och beroende tack 🙏


skrev Sommar85 i Nytt försök

Kände ju som sagt tydligt den där onsdagen att jag planerade att dricka, skulle inte heller dricka lagomt utan mycket. Sen fick jag svar här uppe i min tråd som gjorde att jag kunde känna att det var positivt, att jag ju faktiskt kan se när återfallet börjar. Men jag agerade och drack en stor mängd på fredag. Jag ville släppa kontrollen.
Blir tyvärr inte så bakfull men trött! Pga mitt beslut missa jag min joggingtur fredag, lördag OCH söndag!!!

Det som känts lite motigt är att jag har noll energi, känner mig så nere. Har inte orkat skriva här inne men följer och läser vad ni skriver💕 Ska iaf få ta lite blodprover nu via vc.

Har inte tagit nån mer alkohol efter den fredagen. Inget sug alls. Har äntligen också klarat vara på tjejkväll med kompisar utan a. Även bjudit hem vänner på middag utan a. Fantastisk känsla🌟


skrev Havre i Delmål 1 månad

1 månad nykter gick fint. Jag har även slutat köpa hem alkhol. Däremot struntade jag i att sätta upp ett nytt delmål av nykterhet och har nu fått till några fyllor. Jag börjar verkligen se min beroendehjärna och destruktivitet mer. Det är som att jag släpper alla tankar om måttligt drickande och nästan vill urarta när jag väl bestämt mig för att dricka. Det finns någon sorts romantisering att släppa alla hämningar "och göra vad jag vill" som ett trotsigt barn.

Glädje verkar även vara en trigger för mig, blir jag uppspelt för positiva nyheter så kommer tanken på att jag vill "fira" direkt, detsamma gäller mina glada vårkänslor.

Efter 3 dagars hämningslöst drickande har jag insett hur ohållbart det här är. Jag behöver sätta upp ett nytt mål om total nykterhet och börja gå på AA möten. Det här känns för övermäktigt att klara utan stöttning. Tristess verkar även vara en stor trigger - jag behöver att någonting ska hända.

En stor motivation till att jag vill sluta dricka är min systerson, jag ser på något vis ser min alkholism tydligare genom hans ögon. Och jag ser mina likheter jag har med min mamma som är alkholist, det är en tung känsla, men det känns som att jag på något vis har kapitulerat inför att jag är en alkholist nu, något jag hade svårare att smälta innan.

Jag är även lite rädd för att ha erkänt detta för mig själv, det känns som att det inte finns någon återvändo och att vägen framåt kommer bli tuff. Jag försöker hålla ett positivt mindset men hjärnan leverar en hel del skam och sorg.

Dag 2 som nykter alkholist.


skrev zalkin i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@Blidenjagvillvara77 fortsätt stapla dig fram. Varje nykter dag räknas, en dag I taget nu och tät kontakt med forumet ger kraft och söd i den nyktra kampen. Sköt om dig!


skrev zalkin i Lyckas hålla sig

@Vanessa08 Varmt välkommen till detta forum. Kände samma för 4.5 månad sedan när jag påbörjade min nyktra resa. . Har inget stöd förutom detta forum. Ta endast en dag I taget. Vakna på morgonen och bestäm dig för just denna dag, hur svårt det än känns i början. Se till att inte bli för törsti eller hungrig, två triggers att passa sig för. Sköt om dig🙂


skrev Amanda L i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Varafrisk Förstår hyr du känner. Jag har nästan blivit deprimerad av omvärldsläget. Allt verkar gå åt fel håll… men börjat klättra upp igen. Jag får försöka gräva där jag står. Både bildligt och i jorden. I alla fall några frön.🥰
Hoppas att du snart kryar på dig och kan njuta av våren.♥️👍


skrev Amanda L i Vad triggar er?

@Jonas1974 Ja, jag tror därför en del börjar dricka igen. Det är för jobbigt att tänka på alkohol hela eller halva tiden. Och man kan inte föreställa sig att den kampen någonsin ska ta slut. Men det gör den, som sagt.
Under tiden kan man passa på att skaffa sig nya vanor, bearbeta sig själv. Ofta kan det finnas orsak till att man vill fly iväg. Men A är ju ingen lösning. Bättre då att komma på vad som behöver förändras i ens tänkande, eller liv.
En del behöver mer hjälp. Andra klarar sig med enbart AH.
AH kan funka som sin terapi. Och det är toppen. Här finns ju så många olika människor med olika livshistorier. Jag har lärt mig mycket om mig själv, här! Och om andra människor.
Kram till alla som kämpar!♥️♥️♥️


skrev wasgij i Svårt att slita mig loss

@Åsa M
Året utan honom har varit det beslut bästa så klart. Trots sporadisk kontakt som enbart inneburit hans kärleksförklaringar till mig.
Är det medberoendet som kickar igång? Giftet att vara där?
Vill inte vara en del i det, även om han kört sig i botten av att bli av med körkort, är i vårdnadstvist om barnen, skall göra samhällstjänst m.m.
Tänker jag som det är nu, så är det horribelt att jag ens håller på såhär..
Om det inte är kärlek, så är det medberoendet då?


skrev JHL i Återfall efter 5 år

@Äntligen91 5 års nykterhet är mycket bra jobbat och det visar att du kan vara nykter en lång tid. Jag gissar också att livet skickat fram en del med och motgångar som du har hanterat under din nyktra tid. Du har alla verktyg, en jättestor erfarenhetsbank och har gjort detta förut så nu gäller det att hålla huvudet högt och köra oavsett om det känns tungt och mörkt just nu.

Har du någon teori varför du fick ett återfall?

Följ @Molnets råd, jag kör ett liknande dagligt upplägg med nyktert löfte på morgonen och utvärdering på kvällen, sund och hälsosam mat på regelbundna tider, träning/fysisk aktivitet och det har hjälpt mig att komma ca 2 månader och tänker köra så mitt första nyktra år, 10 månader kvar.


skrev Se klart i Vad triggar er?

Nu vet jag inte riktigt vem som skrev att det ”bara är att sluta” och det är både så enkelt- och svårt.
Jag har haft för lite tålamod för att sätta mig in i allt som hör till hjärnan och alkoholen, men jag minns SÅ väl de första gångerna jag helt på ”egen hand” kunde få samma fredagsrus- fast utan alkohol då! Minns att jag kände; wow nu vet kroppen/hjärnan hur den på egen hand kan få det att svirra till av avkoppling en fredag efter jobbet med ett glas cola zero och några goda nötter. Jag gissar att det tog några månader.
Misströsta inte någon!! Ibland läser jag här de som skriver ”åh jag skulle så gärna vilja lyckas med att bli nykter” och grejen är att till skillnad från andra sjukdomar så kan man bli frisk med egen vilja/agerande/beslut att inte lyfta glas till munnen. Jag vill bara få alla att förstå det.
Tro mig jag vet att detta låter infantilt för ja- alla möjliga saker spelar in- men jag vill ibland skrik-skriva, att ja du kan! Det är inget trolleritrick, inget att ”hoppas på”. Till syvende och sist är det Bara Att Inte Dricka. Alla ni här kan klara det, uppleva 1,2,3 år osv nykter- det är till och med troligt att ni klarar det, inte alltid första gången.
Läs, få tips och råd, fråga om knäppa saker, be om råd kring precis allt. Jag lovar att vi är många som vill pat it forward- och kan ett enda inlägg från en dinusarie som vi nu börjar kännas som- höra nån nytta så är det värt precis allt! Kramar till alla kämpat.