skrev Sorgkant i Nu är gränsen nådd

Hej och välkommen!

Vad bra!! Insikten är ju den grundläggande förutsättningen tänker jag och den har du - heja dig!

Vad är ditt mål? Hur skulle du vilja att det var? Vill du bli alkoholfri eller kunna dricka kontrollerat/med måtta?

Jag gled själv in i det att dricka lite för ofta av olika anledingar. Inga mängder dagligdags men ändå. Det var för ofta och jag har använt det för att självmedicinera mot ångest. Jag fick tryckkänsla på höger sida vilket fick mig att haja till och börja reflektera över hur ofta det egentligen varit. Läkaren tror att det var gallan som knep, alla blodprover är tagna och de såg bra ut, men jag har ändå blivit medveten om att det var dags för en förändring helt oavsett knipet.

Jag är sluttampen av 3 månader alkoholfri. Efter det ska jag försöka dricka måttligt, vilket jag helt ärligt tror kommer gå bra, även om det så klart finns i bakhuvudet att det finns en risk att glida in i gamla (o)vanor.

Mina strategier för att tacka nej/vara alkoholfri:
- jag har tagit lite mental rygg i all hemlighet på en vän som jag tycker är jättekul och intressant och som är alkoholfri. Jag har haft hen som förebild och påmint mig om att det går att vara en dynamisk person som är social och gör grejer utan alkohol.
- Jag har preppat svar innan för att förklara varför jag inte ska dricka.
- Jag har även övat på att vara socialt obekväm, beställt in alkoholfri dricka och inte förklarat mig eller ursäktat mig.
- Jag har inte tackat nej till något socialt, utan sett varje middag med vänner/träff/dejt på bar som en chans att öva mig och erövra världen helt nykter. På så sätt har jag motbevisat mig själv ett flertal gånger i känslan att det hade varit roligare om jag hade tagit ett glas vin. Detta tänker jag dock är individuellt, man kan ju också behöva hålla sig borta från sådana sammanhang ett tag.
- Jag har mutat mig själv med "ytligheter", som att jag ser fräschare ut/gått ner ett par kg av renlevnaden och har presentat mig själv med lite nya snygga kläder.
- Jag har även börjat träna för att hantera ångesten.
- Jag har sett till att ha goda och alkoholfria "vuxen-drycker" på lut.
- Jag har sett över vilka situationer som fått mig att vilja ha alkohol och sett till att vara väldigt medveten om mig själv i de situationerna, känt hur ångesten/stressen ökar utan att ta till ett snabbt trick som alkohol för att dämpa känslorna och sedan betraktat hur ångesten sakta gått tillbaka för att sedan försvinna.
- Jag har även sett till att vara extra öppen för nya sammanhang generellt i mitt liv, gått på bokklubbar, sökt mig till föreningar och nya bekantskaper. Det har gjort perioden roligare än vad jag föreställde mig innan.

Min sista utmaning är att gå ut och dansa helt nykter och kunna njuta av det utan att bli självmedveten. Det har jag inte prövat än.

Det var mina "trick" för alkoholfriheten. Nu gäller det bara att hitta rätt trick för måttligheten också. Och går inte det får jag väl köra på alkoholfritt. Jag tycker det är underbart gott med ett bra glas vin till osten, men helt ärligt inte till vilket pris som helst.

Det här kommer du klara galant! :)


skrev NyDagNågonGång i När lojalitet blir självutplåning – anhörig i en relation där alkoholen förstör, även om den inte syns varje dag

@Åsa M Tack för ditt svar – jag uppskattar verkligen att du tog dig tid att skriva. Jag förstår vad du menar, och jag tror att det du skriver bottnar i både erfarenhet och omtanke. Men jag vill också vara ärlig, jag känner inte igen mig i begreppet medberoende.

Jag har inte tappat bort mig själv i honom, tvärtom. Jag har burit oss, ja – men jag har samtidigt hållit fast vid mitt liv, min utbildning, min vardag, min hälsa. Jag har aldrig försökt rädda honom. Jag har hoppats att han själv skulle vilja ta ansvar. Jag har varit lojal – men inte blind.

Så jag håller inte med om att lojalitet alltid är trauma. I mitt fall har det varit tålamod, kamp, och en stark önskan om att något ska bli bättre – tills jag inte orkade längre. Och det är där jag är nu.

Tack igen för att du delade med dig. Vi har alla olika processer, och just nu försöker jag bara hitta min väg ut med självkänslan i behåll.


skrev esterest i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@Åsa M tack för att du vill läsa ❤️ ja jag tänker så mycket på vad mitt ultimatum ska bli. Jag bär på så mycket oro denna måndag för jag tror han är på väg att krascha bokstavligen.


skrev esterest i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@Carisie tack för dina tankar ❤️ behöver fler perspektiv på vilken familjesituation som är tryggast. Min barn är absolut medberoende fast jag inte velat se det tillräckligt klart. Nu är de lite äldre så vi kan kommentera hans drickande. Varför han blir arg. Varför han skapar stress. Samtidigt som jag skäms över att det har blivit så här.


skrev esterest i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@längtan tack för att du ville skriva. ”så här kan vi inte ha det” fastnade hos mig. Det går inte att ha det så här längre.

Jag drack mitt vatten till middagen igår under tystnad.

Det är nog ingen tillfällighet att jag har börjat skriva här i forumet den här veckan. Det känns som om allt rämnar nu och att jag måste rädda mig själv. Orkar inte fokusera på jobbet. Stirrar på uppgifterna som inte blir gjorda.


skrev Flarran i Promillebikt

Måndag och redan har man varit ut barfota och fröjdat i solskenet på balkongen. Passade på och tog en styrketår också. Inget med alkohol, utan bara faktiskt en sån där liten trevlig kartong med sugrör och päronsaft alltså.

Tänkte först slagit mig lös på en stor burk med energidryck, men tänkte att en sån kan ju vara bra som belöning och att ha med sig om man mot förmodan får en gnutta extra energi och kommer utanför dörren idag. Har då peppar, peppar så att säga inte varit totaljagad av alkoholdjävulen.

Men nikotinspöket har tjatat efter snus ett bra tag nu, Men försöker då kämpa vidare både nikotin och alkoholfri ett tag till. I värsta fall får det väl bli nåt nikotinsvagare portionssnus, allt för att försvåra för alkoholdjävulen som gör sina framstötar då och då nu i sommarkänslan. Det var trevligt att se att du @vår2022 tittade in här en sväng igår. Sånt uppskattas kompis.

Ha en fin dag allihopa!


skrev Carisie i Ej tagen på allvar

@tavelram Hej 👋
Om du kommit fram till att du inte kan dricka måttligt så har du kanske bara två val kvar? Det ena går upp och det andra ner. Det trixiga är väl att skapa rutiner och strategier som funkar för en själv utifrån vem man är. Har du gjort självhjälpsprogrammet? Fyll i alkoholkalendern. Bestäm dig dag för dag - gör ett löfte och håll det. @molnet har en lunta med bra råd och strategier samt rutiner. Vad gäller att "dumpa alla man känner" så tipsar jag om att lyssna på "En beroendepodd" avsnitt 68 finns bla på Spotify där just umgänge med andra tas upp och strategi och plan för det finns. Det som är avgörande är att du själv bestämmer dig för hur just du vill ha det. Ingen kommer att göra jobbet åt dig. Trist men sant. Vad som också är sant är att det nyktra livet är riktigt bra och kul. Att vara nykter är absolut inget hinder utan tvärtom så hindrar alkohol dig från att växa i din tillvaro. Något jag upptäckt, vilket absolut inte behöver vara applicerbart på ditt liv, är att folk med liknande förhållanden till alkohol som en själv (alltså problematiskt) är de enda som har synpunkter på ditt icke-drickande. Det är bekvämt att alltid ha någon att dricka med, som alltid blir fullare än en själv och som man kan gömma sitt eget förhållande till alkohol bakom. De allra flesta har sagt "vad bra att du tar itu med det om det är ett problem". Enstaka har sagt "fan vad tråkig du är" MEN det är jag ju inte. Det är de som är tråkiga som inte kan se mitt bästa. Jag kan bara se efter mig - ta hand om mig och göra mitt liv bra.

Kolla runt här inne och läs lite trådar, titta på självhjälpsprogrammet och engagera dig och investera i ditt välmående. Det finns massor med klokskap och stöd här! Live long and prosper 🖖
🩵


skrev tavelram i Ej tagen på allvar

@Polerad hej, fint av dig att fråga. Det har inte gått så bra om jag ska vara ärlig. Jag har förstört en hel del under årets gång.

Men jag snubblade över ett främmande inlägg på facebook idag där en person beskrev att han gått runt och försökt lära sig att dricka med måtta tills att han insåg att han inte kunde det.

Detta fick mig att inse att det är nog det jag har gjort hela 2024, ”tränat” på att dricka med måtta. Det har ju givetvis inte fungerat men jag har tänkt ”nä men nästa gång kan jag gå hem senast klockan 19 i och med att jag ska jobba dagen efter”. Slutar alltid att jag är hemma 04 och klockan ska egentligen ringa klockan 07 för att kliva upp till jobbet.

Har störst ångest över att folk i min omgivning fortfarande inte tar detta på allvar, enda sättet för mig att att undvika alla jag känner och det är väldigt ensamt.

Har hänt flera gånger att jag tänkt att jag ska vara nykter i en social sammankomst men då dyker det alltid upp en jäkel som säger ”Vad gör det om du bara tar 1-2 drinkar?”. Och lättövertalad som man är tänker jag: ”det är ju sant, det gör inget.”

Har lyckats vara nykter 3 ggr på sociala sammanhang under 2024 och det var för att min mage havererade och läkaren sa åt mig att jag inte får dricka alkohol på ett tag. Då har jag fått höra av vänner”sluta vara så jäkla tråkig, fixa magen så kan du börja öla med oss igen”.

Ska man behöva dumpa alla man känner för att få bukt med detta? Jag vill kunna vara ute men vara nykter istället. Förstår inte hur jag ska lyckas dock.

Ber om ursäkt för jordens längsta svar men det var skönt att skriva lite…


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@vår2022 Hej 👋🏼☺️ Ja jag tyckte det var lite anmärkningsvärt! Ja då är vi lite lika du & jag. Jag är superintresserad av psykologi och mänskliga interaktioner. Jag är också bra på att läsa av sammanhang & samband men vet att jag lägger energi på fel ställen ibland och kan t.o.m. säga det högt ibland "mot bättre vetande".

Tack så hemskt mycket - det är enormt givande att diskutera med dig också. Jag skulle verkligen kunna tänka mig en termos kaffe i en skog och sitta och prata med dig.

Jag har sovit orörd hela natten och nu rinner energin över lite efter en fantastisk gårdag på alla sätt. Jag hoppas din måndag blir strålande och att du får en fin dag. Kram! ❤️
🩵


skrev Åsa M i Jag vill inte leva med en alkoholist längre

@Carisie du uttrycker precis vad jag tänkte skriva. Ni är redan en "trasig familj" pga hans sjukdom. Barnen är redan utsatta. Det bästa är att bryta upp, ge barnen en lugnare uppväxt, söka hjälp för egen del, och lämna hans beroende där det hör hemma - på HANS ansvar.


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

God morgon! Solen strålar öfver hufvudstaden när jag glider över broarna mot hemmet. Jourhelgen är slut och två härliga dagar i frihet ligger framför mina fötter. Apropå fötter upptäckte jag när jag klev in i taxin att jag har mina jobbskor på mig 😂🙈 lite trött iaf. När jag kommer hem ska jag packa upp (jo jag har som ett flyttlass när jag jobbar helg) och sedan bege mig ut på promenad i det härliga vädret ☀️ Är det fortfarande lika fint i em så åker skurborste och såpa fram för att fixa balkongen. En kaffe ska jag såklart ha också 😀 Hoppas alla får en fantastisk dag och start på ny vecka.
🩵


skrev Åsa M i När lojalitet blir självutplåning – anhörig i en relation där alkoholen förstör, även om den inte syns varje dag

Jag lider med dig!
Jag stod bara ut i relationen med en alkoholist i ett halvår. Lojalitet tycker jag är ett felaktigt ord. Det som händer är traumabindning. Man har INGEN skyldighet att vara självutplånande gentemot en vuxen människa som har eget ansvar för sin hälsa. Det är en helt självupptagen börda. Fungerar inte relationen så får man avsluta den, sjukdom eller ej. Löser samtal ingenting så slösar man bara tid. Det ät sin tid och ditt liv du slösar på denna alkoholist, och man kan inte diskutera någon frisk. Han är sjuk, behöver vård. Du är medberoende och behöver också vård, kurator eller liknande. Tänk mer på dig - det är du som ska orka hålla ihop och leva. Hans sjukdom kan du varken påverka, lindra eller bota. Tyvärr.


skrev Nila i Nykter resa

Nykter resa 🧳 så heter den här tråden och det är just för att jag ser livet som en resa. Har alltid drivits av utveckling och lärande. Har lätt att sätta mål och vision. Det jag har märkt är just den ”lilla” detaljen alkohol. Den har hjälpt mig på vägen framförallt att slappna av.
Inser nu att jag behöver stanna upp, prioritera om, hitta andra sätt.
Har trauma med i bagaget och blir lätt kontrollerande. Jag behöver inte driva på längre utan lära mig att stanna upp och verkligen känna.
Det här är utmanande för mig.
Ni som gått före vad är era lärdomar? 💚


skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0

Akupunktur i lördags, sover ff bra. I lördags fick jag dessvärre fruktansvärd huvudvärk efter akupunkturen men tänker att det nog är trötthet. Helgen har varit lugn och idag har jag lite sovmorgon. Jobbar hemifrån och första mötet är kl nio.


skrev Himmelellerhelvette i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

Godmorgon @Varafrisk ❤️
Jag har tagit tag i mitt beteende till ätandet gång på gång sedan jag blev nykter och förstår precis vad du menar om att läsa på! Jag har hållit mig i schack i några månader och sedan tagit återfall. Nu har jag hållit mig till min hälsosamma bana i fem veckor och fått jättemycket bättre koll på min psykiska hälsa bara den senaste veckan! Det var väldigt mycket krig i beroende delen de första fyra veckorna men peppar, peppar nu har jag mått fint senaste veckan🙏
För mig funkar det att äta regelbundet, ca var tredje timme, mellanmålen består oftast av grönsaker, frukt, bär, ägg eller en näve nötter!
När kvällssuget kommer äter jag frukt, torkad frukt, mörk choklad 90%. De stora målen är lunch och middag, där ser jag till att bli ordentligt mätt! (På riktig mat, inte halvfabrikat eller snabbmat) Istället för att förbjuda vissa sker såsom sötsaker, lägger jag till mängder av grönsaker och ett par frukter om dagen, jag tänker att jag vill ge min kropp näringstäta måltider och känner då mindre sug men vill jag ta en kaka gör jag det. Så lägg till bra näring, förbjud inget. Lägg till promenader! Se till att gå minst 30min per dag även om det är uppdelat på tre tillfällen! Det viktiga är inte att promenaden är sammanhängande utan att minst 30min blir av! Väldigt kravlöst! Blir det mer är det bara bonus! Du kommer fixa detta! Och belöningen kommer när du börjar känna att du får mer energi och känner dig gladare🙏❤️Kram


skrev Himmelellerhelvette i Andra halvlek har inletts

Jag håller tummarna på att smärtan är borta idag @Andrahalvlek ❤️


skrev åtskogen i Kvaddade polarens bil

Jag är 21 år å har under period haft svårt å dricka med måtta, nu senaste året har de gått jävla bra minus en fyllecells incident i december förra året efter en afterwork. Men då kom jag och min vän/kollega på att vi skulle slipa, spackla samt plasta en båt i lördags å dricka nån öl. Gick bra i början å vi fixade med båten där tills att jag inte minns vad som hände. Vi satt helt plötsligt i bilen (notera att han bor ute i skogen längst en grusväg med närmsta civilisation en bra bit bort). Jag misstänker att vi fick slut öl å skulle på jakt efter mer. Hade inte ätit något sedan 08 på morgonen då ja hade vaknat å vi hoppa in i bilen 22 tiden. Vi körde ett tag snabbt som bara den, jag vart nervös å tänkte ta över ratten för att de kändes som att de skulle vara bättre för han kändes betydligt fullare än mig. Efter en stund så börja de gå förjävla fort efter grusvägen där och mitt i vägen låg en stor sten som hamna under bilen å vi for ner i diket i 90 knyck, bilen kvaddad. Normalt sett inser man där redan att man har gått för långt men vi fortsatte vansinnesfärden mot byn för att ta oss till en bensinstation där vi tror att vi har köpt nödraketer å svept i bilen för att sedan dumpa den på en parkering och blev hämtade av min jätteglada sambo. Detta är som något som aldrig ens skulle dyka upp i mitt huvud nykter eller full normalt sett men jag förstår inte hur de kunde ha blivit som de blev, som att en demon tar över kroppen å frilansar lite med fri vilja som man får sota för sen när demonen blir uttråkad å lämnar kroppen. Dricker jag för mycket eller?? Dricker i regel ”måttligt” blir ofta full men inte dygnrak som denna gång. Min ångest dödar mig så behövde nog mest skriva av mig


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Sattva 💕Ja, jag har provat Hälsocouch on line men då drack jag fortfarande. Det kan vara värt ett försök igen, jag får se hur jag gör. Jag bad om att bli remitterad t dietist vid mitt senaste besök på vårdcentralen dels för min övervikt dels för min IBS. Jag är osäker på hur mycket en kvinna i min ålder, mitt arbete mm kan äta och hur jag kan äta på bästa visa för att undvika mag- och tarmproblem🤔

Igår var min man och jag i Göteborg. Hade funderingar på att stanna över men jag kände mig lite för trött för det. Åkte ner på eftermiddagen. Gick på restaurang och åt lammfärsspett och persiskt ris. Mums😋Därefter var vi på konsert med en manskör där min systerson ingår. Titeln på konserten var ”åh,åh,åh tjejer”. Låtar framfördes som var dels både skrivna och framförda av kvinnor dels endast framförda av kvinnor. Kören har ambitionen att både utmana och ifrågasätta den traditionella mansrollen. Jobba med machokulturen för att bla försöka minska på mäns våld mot kvinnor. Ja, det var en fantastisk konsert plus att jag fick träffa min systerson❤️

Idag har jag jobbat några timma med administrativa uppgifter. Läste då ett mail som kommit sent i fredags eftermiddag med information om att vår chef är sjukskriven på obestämd tid. Skulle starta en utredning imorgon, vet dock inte för vad. Hon är mycket borta fr jobbet/kontoret pga jobbet, semester och sjukdom. Tycker att hon har sett sliten ut den senaste tiden. Jag hoppas verkligen inte att det är något allvarligt🙏🏻

Nej, nu är det tid för att släcka lampan och sova💤

Kram och godnatt 🥰🌷


skrev Varafrisk i Framåt

@Geggan Så klok du är! När du berättade om allt det positiva som du gjorde efter din mans död så ville man/jag glädjas med dig. Fast, det var nog så att sorgen blev lite undanknuffad. Så bra att du lyssnar på din kropp👌🏼Hoppas att du kan få tag på en terapeut som du känner matchar dina behov🙏🏻

Kram🥰


skrev vår2022 i Hamnat i fyllecell 2 gånger på 10 dagar

@Fjanten Hej och välkommen hit! Tycker att du är modig som ber om hjälp och skriver här, absolut ingen fjant😁. Att du tar detta på stort allvar i din unga ålder är insiktsfullt och det är också allvarligt. Den kontrollförlust som du beskriver är en signal på att det är ett problem som kan eskalera. Alkoholberoende är progressivt och både mängden och toleransen ökar, kanske att man inte dricker så ofta från början, men det ökar successivt smygande och det kan bli ett stort problem. Vissa av oss är mer sårbara för att hamna i ett alkoholberoende och det är bra att skaffa sig kunskap om hur alkohol påverkar vår hjärna och om alkoholberoende. På denna sida finns det mycket fakta om alkohol https://www.iq.se/fakta-om-alkohol/. Du kan googla på tex Craig Beck som på ett bra sätt berättar om alkoholberoende.

Du skriver att du bad om hjälp, vad fick du för hjälp? Du skulle kunna ringa till Alkoholhjälpen, som är anonymt, under fliken stöd på denna sida. Be om råd om hur du ska gå tillväga och bolla frågor. De är erfarna och kan vara ett bra första stöd. Du kan också göra alkoholprogrammet, ett självhjälpsprogram som finns under stöd på denna sida. Det kan hjälpa dig i att reflektera och fundera över dina alkoholvanor. Hjälp att sätta upp en plan för hur du ska gå tillväga. Och så klart skriva här om dina tankar och känslor om hur det är och hur det går för dig.

Du är modig och klok som vill ta tag i detta alkoholproblem. Det är hemskt med den ångest som man får av alkohol och det är inte värt det. Du är värd att må så mycket bättre! Börja med att ringa alkoholhjälpen, sköt om dig!❤️


skrev Geggan i Framåt

Ätit näringssoppor nu i en vecka, gått ner tre välbehövliga kilon. Känns mkt bra.


skrev Geggan i Framåt

Idag gick jag på högmässa i min nya närkyrka. Som genom ett mirakel talade prästen just om att lämna och bli lämnad, precis det som jag nu börjat fundera över. Tydligen ett tema nu efter påsk. Kändes magiskt. Kyrkan har varit viktig för mig av och till, skall definitivt fortsätta.


skrev NyDagNågonGång i När lojalitet blir självutplåning – anhörig i en relation där alkoholen förstör, även om den inte syns varje dag

Jag förstår verkligen vad du menar, med det samtalet. Jag har haft det också. Flera gånger.. Och varje gång har jag hoppats att just den gången skulle vara den som ledde till förändring. Men nu känner jag att jag inte orkar mer.

Jag är inte i fasen där jag ställer krav längre — jag har liksom slutat tro på att något faktiskt kommer ändras. Och det gör ont att säga det, men jag känner mig mer färdig än hoppfull nu. Medan han ska kämpa säger han, det får han gärna göra men jag tänker inte vara involverad i den processen mer nu, jag har försökt och litat på honom innan.

Men det hjälper att läsa att du fortfarande kämpar. Du speglar mycket av det jag har gått igenom — och jag hoppas, oavsett hur det blir, att du landar i något som ger dig trygghet och lugn. Det är vad vi båda förtjänar.


skrev gim i Nu är gränsen nådd

Har druckit för mycket, för ofta, men nu är jag redo att ta tag i det - men hur? Hur har ni gjort?