Senaste kommentarerna i forumet

Har återupptagit programmet och även börjat bokföra intag igen. När jag tittade på tidigare bokförda dagar såg jag att jag hade 53 helt alkoholfria dagar, och tänkte först att "det är ju bra!". Sen kom jag ihåg att jag började bokföra för sju år sedan. (Med många uppehåll dock, så några fler alkoholfria dagar har jag skrapat ihop.)
Nå.
Nu känns det angeläget med en längre paus. Kanske de rekommenderade tre månaderna.
Jag kämpar med känslan av leda.
Funderar på vad jag ska fylla mitt ADHD-liv med nu. Är ju pensionär, eller jobbonär, men arbetar inte mycket. Har tidigare haft väldigt intensiva jobb, som passat min otåliga personlighet. Varvat maxjobbande med dämpande stora vinintag. En jämn och lugn lunk har aldrig någonsin varit min grej.
Jag behöver gasa och bromsa. Gärna tävla.
Ja, jag får väl försöka tävla i nykterhet nu då.

Håller med ovanstående och ge aldrig upp, vi har alla trillat dit. Ers undertecknad ett antal gånger, finns väl dokumenterat på detta forum men lärt mig en sak. Aldrig skämmas utan rakryggat komma tillbaka. Vi hjälps åt!

Och som sagt - ring hjälplinjen. Varit ovärderlig för mig.

@Lobster ja jag ska göra det , tack för att du finns

Jag tycker att du ska ringa hjälplinjen och få guidning i hur du ska hantera de här första dagarna!🤗

Hade några nyktra dagar var så glad...så fick jag en vin i present o i morse hittade jag en halv flaska gömd i garderoben, jag gav mig på den...när den va slut gick jag o köpte en 6pack 3,5 or så där är jag nu...mår skit känner mig äcklig och plufsig...Detta gör ont att skriva men nu är det upp pö hästen igen...det är morgon/fm som är ett helvete för mig...jag är så jävla sjuk alltså..pinsamt

@Lady175 Hur känns det idag? 🤗

@åträtthåll känner igen mig sååå mkt

@JHL Helt rätt fokus.Ditt eget välmående som endast du själv kan ta ansvar för.Helt ok att skippa vissa tillställningar & att gå hem tidigt om det känns för jobbigt.

@Ursus .Jätteskön känsla😍

@åträtthåll hejsan! Även om jag kände att det skulle vara najs med öl och whiskey igår så kommer jag köra alkoholfritt ett bra tag till (typ resten av livet). Suget jag kände igår var klart hanterbart men var en viktig och bra tankeställare så min problematik hamnar i fokus igen. Min personlighet är lite av att husbygget är klart o h dags att dra igång nästa sak när bygglovshandlingarna är inlämnade. Så det var bara bra att få en liten örfil/jabb av alkoholen så guarden hålls uppe.
Jag kommer varken försöka undvika eller uppsöka tillställningar/situationer med alkohol. Planen är att mitt liv ska rulla på normalt som möjligt men blir det ohanterbart så kommer jag att försöka att undvika sådana tillfällen. Dvs undvika för mycket självplågeri om det behövs.

@has
Tack för ditt svar, du beskriver så bra det jag känner och det låter nästan som om du beskriver mitt liv och min relation.
Som du beskriver att relationen blev så stor, allt kretsade runt honom, alla mina tankar var där och jag valde bort saker jag aldrig skulle offrat innan. Det är galet hur man kan tappa bort sig själv.
Mina tårar i helgen är nog mycket sorg för att jag förstår att jag måste bryta, han trollbinder mig så fort vi pratar och han inte är arg, när han är arg har jag så lätt att stå emot men så fort han ger sina fina ord om "kärleken" till mig smälter jag, men jag vet i min hjärna att jag måste stålsätt mig och inte släppa in honom igen. Men han är min egen "drog" som jag har stora abstinens efter.
Men det är så bra att läsa och känna stöd från andra. Det är min räddning att prata och lyssna på andra så hans lögner inte blir min sanning igen

Godmorgon!Måndag idag.Är ledig & kommer att tillbringa dagen med att strosa runt lite kring staden & ta en fika någonstans i sällskap med min vuxna dotter.Inget kanonväder men får duga..Idag ska jag vara nykter.När jag är nykter mår jag bra & livet fungerar.Om jag dricker blir jag sjuk & inget fungerar.Minns förra sommaren då jag var nykter i 2 mån men mådde stundtals så dåligt & det var jag helt oförberedd på.Nu har min oro kring hur sommaren blir startat.Fick ett tips härinne & ska förbereda mig med en 3-veckors kurs med ett mejl per dag från Charlotta Gustavsson.Ska åxå börja knåpa på en lista med aktiviteter som jag vill göra & sedan göra en gemensam planering med min partner med gemensamma aktiviteter/resa? att se fram emot.Ikväll ska jag på personalfest på restaurang.Och har gjort en plan på dryckesbeställning:Jag vill ha en pepsi max tack!

@mtb-cyklist

Visst är det, och det ställer en ju frågande var i hela friden jag höll på med innan. Varför liksom?

@Greta68 det som hjälpt är faktiskt att acceptera att en har en skörhet kring alkohol, men också kring beroenden. Inte förneka och då även minskas skammen för mig.
Jobba mot förändring, förbättring fast också vara snäll mot en själv om det går ett steg bakåt. Oftast har det ju gått två steg framåt innan.
Har hjälp av att jag hållit på mycket med idrott genom åren.

@Lobster Härligt att läsa, känner typ detsamma, bara på dag 9. Varför drack jag så? Och hur kan jag hindra det från att någonsin hända igen. Vad behövs göras? Vad kan jag göra och behöver jag be om hjälp.

I sådana fall - våga! Typ.

Ha en fin dag!

@Ursus en jäkla skillnad att vakna gladare, piggare och med mer energi.

@Greta68 jag för en alkoholkalender här på alkoholhjälpen. Försöker söka och ta till mig mer och mer kunskap kring alkohol och beteenden.
Tränar också en del.
Tävlar mot mig själv att minska konsumtion och dra ned lite i taget.
Bara köpa det jag dricker upp och har sedan inget hemma resten av tiden.
Slutat med starksprit och köper aldrig boxar.
Iakttar hur jag mår utan och skaffar mig kunskap.

Dag 19!
Vaknar obakis och njuter lika mycket varje morgon! Mysig start på dagen med lilleman och känner mig redo för en ny arbetsvecka. Är dock ledig i slutet av veckan och det ska bli väldigt skönt!

När jag tänker tillbaka på vad jag brukade dricka för bara några veckor sedan så känns det helt overkligt. Helt galet! Var det ens jag? Ingen runt omkring mig hade anat!
Jag lyssnade på En beroendepodd i bilen till jobbet och det blir en bra påminnelse.

Idag ska jag vara nykter!

Att vakna en måndag utan abstinens, att ha sovit på natten och är hyggligt pigg är så förbaskat skönt! Just saying!

Hoppas er måndag blir fin!

@cluedo jag tänker att vi som levt med en alkoholist troligen har upplevt mer trauma än vi förstår? Att leva med någon där en aldrig vet vad som ska hända härnäst är otroligt påfrestande och skrämmande.

Kan det vara så att kroppen fortfarande bär på spåren av det som hänt och därför signalerar stress när den inte orkar ”det där lilla extra”?

Bara en tanke❤️

God morgon alla glada! Nu är det äntligen måndag och en ny underbar vecka har tagit sin början. Sitter och dricker lite i godan ro ur min halvliter med, ingen alkohol, utan bara hemkört kolsyrat kallt vatten ekonomiskt vettigt producerat med min egen gamla kolsyremaskin på köksbänken. Funderar på att slå mig lös på ett par limpskivor till frukost, en med mjukost på och en med makrill i tomatsås. Kan det bli mera kalas än så alltså.

Skulle ju tvätta igår, men nån energi till ett sådant stordåd infann sig då inte alls, var även alldeles för ostrukturerad för att kunna genomför prylen liksom så att säga. Blev i stället spontant att jag försökte förkovra mig lite inom det psykologiska området genom att läsa en del på nätet om bland annat vikten av att ha goda rutiner, tänka sig.

Det var väl skaparen som tyckte att det behövdes en uppryckning på den punkten. Det blev alltså ingen tvätt igår. Men tvättsäcken i skåpet lär väl inte springa till skogs och gömma sig tänktes det. Får väl göra ett nytt försök att vara kusligt huslig nån gång under denna vecka i stället alltså. Roar mig nu i stunden med lite bokföring och jonglerande med fakturor vilket ju är sådant man måste pyssla med ibland.

Solen skiner fint utanför fönstret och vem vet kanske kommer man utanför dörren idag om Herren kanske tycker så. Vore ju trevligt om man fick lite extra energi till sånt. Men skulle det inte bli nåt promenerande eller cyklande av. Så är det väl inte hela världen det heller om man nu som vanligt blir sittande på samma plats så att säga. Men ska då försöka att få på mig ett par strumpor fast energinivån är skrattretande låg.

Det tuffar då på alkoholfritt som vanligt mot väl alla odds egentligen. Tänker på det här med humlan som egentligen enligt aerodynamikens lagar ju inte borde kunna flyga, men gör så ändå. Man är väl kanske lite liknande på den punkten. Flyger nyktert fram med en snigels fart. Det händer inte mycket och går väl inte rasande fort i utvecklingen framåt som relativt ny-nykter, men varför ska allt gå så himla fort. Tror min gamla kloka farmor talade om att fort och väl rätt sällan hör ihop.

Bara man kämpar på och ger sjutton i att hälla i sig nervgiftet alkohol så är ju mycket vunnet bara med så pass enkla och naturliga medel. Har faktiskt sovit i över hela fyra timmar i sträck denna dag vilket då inte hör till det vanliga liksom. Kanske dags för en liten stilla sittning på balkongen och en liten smörgåsfest var en tanke som poppade upp här i stunden. Tror nog att det får bli så faktiskt. Sedan får man väl se vilka stordåd som kan genomföras för övrigt.

Ha en fin dag allihopa!

@Stark2025 jag har också precis flyttat ifrån min man för andra gången. Jag tänker att sjukdomen alkoholism innefattar så mycket mer än själva drickandet. Och kan ha andra underliggande faktorer som har resulterat i drickandet.

Jag har valt att bryta helt, enbart ha kontakt runt husförsäljningen.

För mig har det varit viktigt för att få perspektiv och komma ur den där märkliga trollbindningen där en så lätt sitter fast i den andra personen.

Där jag står just nu är jag mer förundrad över hur mitt liv kunde krympa så mycket att just den här relationen blev så stor. Nästan betydde allt för mig. Fast den innehöll så mycket som inte var bra, men jag har börjat förstå att det var just det som höll mig fast.

Topparna och dalarna. Längtan efter att komma tillbaka till det bra. Längtan efter allt det där som var lovat att komma sedan.

När jag gick tillbaka till min man visste jag att det var ett försök till. Om vi inte lyckades bygga tillit tillsammans kunde jag inte tillåta mig att stanna kvar eller gå tillbaka igen. Innan vi bröt denna gång uppmanade jag min man att på nytt söka hjälp, vilket han vägrade. Jag hade kunnat jobba på ett tag till, i äktenskapet. Tillsammans.

Men att bryta upp, flytta, börja om, flytta igen. Det tar för mycket kraft. Jag behöver ta bättre hand om mig själv än så, eftersom det finns mer i livet som är viktigt och jag bryr mig om.

Du efterfrågar råd om hur du kan stå emot, och mitt är tyvärr att hålla distans. Det pågår en märklig bindning mellan den som är sjuk och de nära runtomkring. Jag tror den behöver brytas för att vi ska få upp ögonen för livet självt. Allt annat fint som finns att uppskatta.

Jag kom aldrig riktigt ifrån den förra gången jag flyttade, så när maken fick sitt uppvaknande kändes det bara som att krypa ner i ett varmt bad att gå tillbaka.

När jag bröt på riktigt denna gång upptäckte jag makens väldigt märkliga beteenden, som i försök till manipulation och kontroll på ett helt annat sätt. Det var som att en slöja fallit bort från mina ögon. Och det var väldigt smärtsamt att se, för jag förstår ju att detta troligen har pågått en stor del av vår relation.

Ta hand om dig!

@JHL Allt man övar på blir man bättre på. Det är nu du på djupet börjar jobba med din nykterhet. Suget kan inte lyfta glaset eller ölflaskan till din mun. Nu måste chefen i pannloben bestämma. Ett tag, det lättar snart. Du kommer snart att klara det galant. Bring it on!

Det är precis som med ångest, man måste igenom det man har ångest över för att det ska lätta till slut. Att undvika gör bara ångesten värre. In i smeten, djupandas, ut på andra sidan och upplev att du överlevde. För varje gång blir det lite lättare.

Att inte kunna se andra dricka utan att vara lite avundsjuk tror jag är det man kallar att vara nykter på ”vita knogar”. Man upplever det orättvist att man inte kan dricka. I värsta fall blir man en bittergubbe/gumma. Tycker synd om sig själv.

Man måste sörja klart och fullt ut landa i faktumet att alkoholen var en destruktiv älskare. Oavsett hur många hen flirtar med och slätar över i ens närområde, så finns det inte längre ett uns av varken saknad eller längtan. Tanken slår en inte ens. Då har man gått vidare.

En gammal kär forumvän, som jag har kontakt med utanför forumet också, beskrev det så här: ”När jag är på fest blir jag lika sugen på att dricka alkohol när jag ser andra göra det som att sätta på mig rött läppstift när jag ser sambon göra det. Tanken slår mig inte ens.”

Min husgud Annie Grace brukar säga/skriva att det efter ett tag känns lika främmande att dricka alkohol som det vore att dricka bensin. Jag skriver under på det.

Kram 🐘

@@nhörig Jag sitter nästan i samma sits som dig. Tänka att det kan vara så bra när det är bra och så illa när det inte är bra, i alla fall för oss.
Han hade vart nykter i ca ett år så jag flyttade in med mina barn, sedan kom en smygande förändring..... Kändes som jag trängt in ett djur i ett hörn, han blev mer och mer irriterad på allt jag gjorde ( även saker jag inte gjort), han började störa sig på barnen mer och mer.
Tillslut visste jag knappt vilket ben jag skulle stå på för att det inte skulle bli spydiga irriterade kommentarer från honom, konstiga anklagelser som man inte ens viste hur man skulle försvara sig mot.
En dag när jag kom från jobbet var han helt plötsligt full..... Han svor på att han bara skulle sova ruset av sig, att han inte skulle vara elak ( han har tidigare i vårt förhållande gjort mig illa när han druckit) och att han var ångerfull.
Sedan tog det typ en minut så blev han aggressiv påstår att jag ligger runt på jobbet och överallt. Sedan tog han tag i mig hårt och gjorde mig riktigt illa.

Jag flyttade där ifrån, har lyckats få ut alla mina saker och har startat ett nytt liv med mina barn. Han har supit i 6 veckor nu.... Men i helgen så pratade vi och han är sitt fina jag. Han säger att han ska söka hjälp igen. Och han vill träffas......

Nu min helt galna fråga. Hur står man emot?
Inser ju nu när jag skriver att så kan jag ju inte leva med rädslan om att bli slagen för att han får för sig något eller ha en klump i magen varje dag för att mitt smink luktar för mycket eller jag tar fel skor på mig.
Men hela helgen har jag gråtit konstant för att jag saknar honom, vill bara att allt ska bli bra igen.
Så om det finns någon som kan hjälpa mig att stå emot hans fina ord, löften mm de går rakt in i mitt hjärta och smälter mig totalt.

Den blomstertid nu kommer.
Tänker lite så här. Tror att det är dax för att damma av poddlyssnandet, läsandet o skrivandet här. Inte för att suget är gigantiskt men nu har jag testat sen innan jul att jobba och ha vardag utan alkhol o nu nalkas semestern. Jag brukar inte vara storkonsument då men jag väljer att säkra upp och verkligen tänka till med eftertanke så jag kan befästa även sommar/ semester utan vin. Jobba långsiktigt med hängsel och livrem liksom. Det kan ju inte skada iaf.
Jobbar i natt men sen är det bara 3 ynka pass kvar innan semestern är ett faktum måndagen efter midsommar.
Hjärnan har gått in i presemester mood. Ni vet det där lite avslappnade lallandet när man gör vad man ska men målet är den långa ledigheten.
Den här semestern blir det reflektion över nykterhet. Jobba med känslan av att klimakteriet o menopaus är en del av livet och inte bara att bli gammal.
Att hitta livsglädjen utan vin och känna sig levande och stark fast en numera kan titulera sig tant.