Senaste kommentarerna i forumet

Igår dök det upp ett nytt minne på Facebook. Blodomloppet år 2013, och jag sprang 5 km på 35 min. Ihop med kompisar. Det var då, år 2013, som jag lärde mig springa första gången. Ihop med jobbarkompisar i en så kallad ”löparskola”. Jag hade inte sprungit tidigare, men utövat en hel massa annan motion. Jag vägde nog minus 15 kg jämfört med idag.

Nu gör jag det igen. Ihop med min hund. Och jag använder den kunskapen jag fick då.
1) kontinuitet är viktigt, spring 2-3 gg/vecka - ha fokus på att faktiskt göra det.
2) utmana din komfortzon, låt det bli stundtals skitjobbigt, för det är då utveckling sker.
3) styrketräna benen och stretcha, helst varje dag.

Och jag måste som vanligt stapla en ny vana på en annan vana. Min nya Trukka-pryl, för att träna knämuskler och vader, står bredvid tv:n. I mina gå-och-lägga-mig-rutiner ingår numer några minuter knäböj och tåhävning, plus stretch av vader och lårmuskler. Snart går det så automatiskt att jag knappt tänker på det.

Gårdagens löprunda var ingen nära-döden-upplevelse. Jo lite, medan det pågick. Som ett mantra fick jag tänka: ”Målet är att faktiskt göra det” istället för att tänka på hur jag skulle springa lite snabbare än förra gången. Jag hamnar så lätt i tankar på att prestera bättre och bättre. Just nu handlar det mer om att faktiskt bara gör det. Punkt. Allt annat kommer senare.

Det gjorde inte speciellt ont efteråt, men varje steg jag tog kändes verkligen. Jag märker att jag blir tokfokuserad på att leta efter smärtan också. Jag blir väldigt medveten om varenda steg jag tar. ”Gör det lite ont där? Varför känns det stelt där? Gör det lite ont i höften också?” Jag blir så kroppsmedveten att min hjärna går bananas. ”Vad är skillnaden mellan vävnadssmärta och nervsmärta? Kan man verkligen förebygga artros? Ska jag få problem med höfterna också?” Bla bla bla. Till slut börjar jag fundera över hur jag ens går egentligen, alltså varje steg ska analyseras. Istället för att bara-vara.

Så jag har lite att jobba med. Både fysiskt och mentalt. Just att ens hjärna överanalyserar varje tecken på smärta är väldigt vanligt. Det brukar leda till att man börjar undvika. Trappor, uppförsbackar, nedförsbackar osv. Och då förtvinar musklerna och varje steg blir mer och mer plågsamt.

För två år sedan gick jag absolut inte i trappor. Eller i nedförsbackar. Jag gick med myrsteg för att undvika all typ av smärta. För smärta skulle göra allt värre. Benen skulle typ gå av och jag skulle bli rullstolsburen eller nåt. Jag tog hissen i mitt hyreshus, trots att jag bara bor två halvtrappor upp. Jag undvek att åka till jobbet, för där har vi en lång trappa ned till lunchrummet. Och när jag väl var där planerade jag mina göromål så att jag åtminstone bara gick ner och upp en gång per arbetsdag.

Och jag gick som på krossat glas. Livrädd för att benen plötsligt skulle ge vika, vilket har hänt några gånger. Högerbenet har liksom vikts ihop åt fel håll och jag har tappat balansen och nästan ramlat. Kändes som ett lotteri, skulle jag ramla eller inte?

Ibland är det bra att tänka bakåt, för att få kraft framåt. Både muskelkraft och mental kraft. Och idag känns benen bra, tjoho! Träningsvärk är nice värk, och en långpromenad på lunchrasten mår både jag och min hund bra av.

Kram 🐘

Tack @danisa❤️ Det är huvuden på spiken med Karin Boyes ”det finns nog mål och mening med vår färd, men det är resan som är mödan värd”. Det är det förhållningssättet som är häftigt att finna och ta till sig. Då behöver man stanna upp och finna meningen med sin färd och sin värderade riktning.

Om man kan lyfta blicken från vinflaskan, få insikt i dess förgörande kraft, dess bedräglighet och inse att man aldrig kommer att bli fri och komma framåt med tankar om alkohol som befrielse, tröst eller guldkant. Om man kan visualisera sitt liv, ett gott liv utan alkoholromantiken, tror jag man kan hitta det, en styrka och en frihet som öppnar upp för nya möjligheter att leva ett liv i samklang med sig själv om hur man vill ha det.

Det tråkigt att inte kunna ha en hund pga allergi i familjen, men då är det ju perfekt att kunna hjälpa din granne med hundarna. Man säger ju att hunden är en människas bästa vän och det ligger mycket i det. Innan jag fick min första hund kunde jag inte ens föreställa mig den kärleken och de starka band som det ger. Det var mest min make som ville ha hund😁 Jag fick samma känslor som när man bli kär i första valpen❤️. Det är som att ha små barn, det planeras och pusslas kring vem som kan ta hundarna i jobbveckan, aktiviteter planeras kring deras dagliga promenad, före och efter hundpromenader, omsorg och oro om det inte mår bra. Man blir rätt bunden, men även det är en livsstil vi valt.

Ha en fin dag!🌞❤️

@Rehacer Tack för fina ord ❤️

Löftet är givet, idag är jag nykter! Längtar tills akupunktur imorgon. Ska gå en gång i veckan. Idag känns sinnet inte så tungt som igår. Ska försöka att äntligen hänga upp mina nya sovrumsgardiner ikväll, maken vill absolut behålla de gamla men de har liksom blivit blekta på baksidan så det är definitivt dags och byta ut dem. Köpt nya gardiner för ett halvår sedan men inte tagit mig för att hänga upp dem. Suck, jag i ett nötskal men att göra något litet varje dag kan på sikt förflytta berg.

Tack @Rehacer❤️. Ja, det är mysigt med hundrutiner och man får ju så mycket kärlek och får ge så mycket kärlek🥰. Har haft tre hundar hittills och de har verkligen sin egna personlighet. Har ännu en skön dag att jobba hemifrån.

Ha det gott!❤️

Vad härligt det låter med hund. Hade så velat he en men det finns hundalergi i familjen så tyvärr. Däremot brukar jag hjälpa min granne med hennes hundar. De ger sånt fint stöd i livet på något underligt sätt.
Ha en fin dag.😊

@NyDagNågonGång jag förstår hur du resonerar, och jag vet att det är svårt att ta till sig konceptet om medberoende. En del i det är att fokusera så mycket på sin anhörigs problem att man minskar prioriteringarna av det egna mående. Till slut tycker man nästan att det är normalt att ens relation är totalt kaos, att man själv vantrivs och inte blir respekterad eller älskad, att allt handlar om kaoset och sjukdomen och att man liksom "måste" resignera och acceptera läget.
Det är ett sluttande plan. Det är många trådar i det här forumet som illustrerar det. Man blir väldigt ledsen av att läsa det, år efter år. Alkoholen är ett fängelse, både för den sjuke och den anhörige. Men likt Stockholmssyndromet så ligger det närmare till hands att stanna kvar i kaoset och må enormt dåligt av det, hellre än att bestämma att det här går ju inte längre. Kärlek botar inte sjukdom. Inte *någon* sjukdom. Hade ens anhörig haft cancer och inte sökt hjälp hade man inte tänkt "vi behöver bara prata om det och jag ska ge ett ultimatum". Missbruk är så lurigt.

@Påvägmothälsa Ja jag har visst gjort det!? Mest faktiskt inte valt utan bara levt på ett för mig tillfredsställande sätt. Har ju aldrig haft nåt vidare sug så att låta bli alkohol är förhållandevis lätt. Hoppas du finner din väg mot hälsa 🩵

Lite kvälls tankar.. 4 dagar sen jag drack alkohol och har så svårt att sova. Är just nu rätt sur på mig själv för här ligger jag och tänker på alkohol, hade jag spenderat lika mycket tankekraft på något vettigt hade jag jobbat på nasa vid det här laget, men nä, här ligger jag och nästan ångrar att jag bara gick förbi hyllan med lättöl på matbutiken när jag var där. Håller mig borta från Systembolaget för nu. Vad jag förstått från andra trådar så är det viktigt att komma ihåg ”en dag i taget”. Försöker hålla peppen uppe, tänk att kunna få somna i tid en vacker dag och få en bra natt sömn, häftigt.

@vår2022 Du är otrolig på att formulera dig, du har verkligen en gåva där!
Låter som sköna dagar även för dig att jobba hemma. Det är liknande rutiner även för mig och min hund. Supermysigt❣️

@Andrahalvlek Vad duktig du är att ta dig ut! Heja dig!! Hoppas vändan gick bra nu ikväll och att du slipper få ont. 🤗

Hej i kaffestugan. Det var längesedan jag var här. Fint att vara tillbaka.

@Carisie Jag såg i din tråd att du har gjort kloka val under lång tid,stort grattis❤️
Just nu är jag nöjd med att vara tillbaka igen, och låter min plan hitta sin form. Jag har inte druckit någon alkohol idag och är nöjd med det.

@Fjanten Kul att du känner dig taggad att förbättra dina vanor!💪. Det är ju egentligen helt värdelöst att bli packad och tappa kontrollen helt, allt får bara tråkiga konsekvenser. Tänk bara på din förälder som dricker sig full varje dag. Det är ett sorgligt liv att vara fast i ett alkoholberoende. Man blir heller inte ansedd som en pålitlig person. Det finns också en genetisk ärftlighet och sårbarhet i att bli alkoholberoende. Så tag i att göra en förändring nu så du inte hamnar där.

Tror också att det är bra om du kan prata och bolla med någon. Antar att det har påverkat dig att ha en förälder som är full varje dag och det kan vara skönt att få prata om det och om hur det har påverkat dig. Jobbiga saker kan bli en ”normalitet” till slut och det är lätt att man då stänger av känslor. Att ringa Alkoholhjälpen 020-84 44 48 är bra för att få mer råd om hur du kan gå tillväga. Bra också att du ska göra självhjälpsprogrammet.

Det kommer att gå bra! Ta stöd och hjälp, för man kan må bättre än man många gånger tror. Jag slutade dricka för över 3,5 år sedan och har aldrig mått så bra som nu. Jag trodde att mitt liv blev roligare med alkohol, men ack så fel jag hade! Vi som har en sårbarhet för alkoholberoende gör bäst i att låta bli alkohol och hitta andra sätt att ha roligt på. Man kan ha roligt utan alkohol och man måste ge sig själv en ordentlig chans att prova på det och ha positiva tankar om det.

Ha det gott!❤️

@Andrahalvlek Glad att jag åkte till kontoret, bra att träffa människor och komma ut från hemmet. Nöjd över att dagen är över. Och att jag inte tänkt på a, inte haft sug utan bara varit grinig och deppig inombords. Imorgon nya tag! Har städat ur skåpet med tallrikar iaf. Snart dags för lite egentid med bok ska bara hämta från aktivitet först. Stor 🥰

@Ny dag Acceptans. Idag känns det så här. Behöver jag vila? Behöver jag träffa folk? Göra något roligt?

Kram 🐘

Nu är det dags en gång för alla, jag har alltid snubblat tillbaka till bärsen, hela jäkla tiden efter ett par dag, blir så trött tror inte min kropp mår bra av all alkohol jag får i mig 6-7 dagar per vecka, oavsett om det är folköl eller starköl, jag måste sluta helt, det är allt eller inget, så nu måste jag sluta med ölen, dyrt, hälsan, mm som tar på en,

Jag har haft som vana att sitta i soffan och pimpla öl efter jobb ett 6 pack, ibland starköl, hur ska skall man lyckas få bort soffvanan med öl?

Hej igen. Så mycket bra och klokt du skriver. Karin Boje skrev ju " nog finns det mål och mening med vår färd men det är resan som är mödan värd.
Delmålen är som små rastpunkter i livet där man sätter sig ner och tänker på hur långt man kommit och tittar framåt med nyfikenhet.
Ha en riktigt skön kväll och tack för all klokhet du förmedlar🥰🤩

Nu på 4:e dagen. Jag har hållit fast vid de 4 öl och 4 glas vin jag lovat mig själv i 2 veckor innan jag kliver ner ytterligare, trots att det har lockats med ett socialt evenemang och en middag ute.
Jag erkänner, jag var nära att "falla i", men drack vatten istället, där jag innan hade fortsatt med vinet.
Jag hoppas att jag kan fortsätta och motstå frestelserna.

Ett tag sedan vi hördes. Hur är det med dig? Hoppas att du har det bra, allt gott till dig💥

Riktigt bra jobbat, hur tufft det än känns så blir det enklare med tiden, suget inte helt borta men det klingar av till en anständigare nivå. Ha siktet inställt på fra.tiden långsiktig och kör en dag I taget, det går. Vi blir hela från Asjukdomen

Hejsan 👋
Nu var det en stund sedan jag faktiskt skrev något aktivt - jag har ju typ bara svarat på meddelanden och skrivit i andras inlägg. Men det kanske blir så naturligt när man inte gör några större ansträngningar eller livsomställningar? Lite livsomställningar gör jag iofs men det gäller träning och psykiskt välmående så alkoholen är fortfarande ute ur bilden.

Det känns lite glest mellan inläggen från några stadiga debattörer - ho-ho 🦉?! Var håller ni hus?
Här i byn är det dags för tidig middag efter en stenhårt ben/rump-pass på gymmet. Körde skiten ur gubben också så imorgon blir det nog mycket pust och stön från oss bägge. Sonen ska firas så det blir middag på stan efter jobbet. Trevligt!

Hoppas ni får en fin kväll ❤️
🩵

@Fjanten , det tog många år innan jag bestämde mig för att sluta helt. Det är oändligt mycket lättare än att dricka kontrollerat. Det är så pass jobbigt att det inte är värt det helt enkelt. För i slutändan....Det är ju bara en dryck...😉

@Jenny tack!!

Tisdag och bara en vanlig nykter dag i en rad av väl minst 570 stycken sådana som väl en aning knepig skribent på detta eminenta forum. Ja, det såg jag när jag nyss kollade in en dagräknare på nätet för skojs skull. Sitter här i stunden och suger på en lakritskaramell i brist på portionssnus. Varför skulle man få för sig att börja sluta med snus egentligen...

Det var väl faktiskt en rätt så oskyldig last. Fast man ju märkte att intaget sakta men säkert ökade vecka för vecka till smått löjligt höga nivåer. Snålheten är även som vid alkoholstoppet då en rätt så välsignad och fantastisk gåva man fått och besitter.

Hade man haft obegränsat med tillgångar av glittrande guld, kontanter i sedlar eller väl mera liksom digitala siffror på ett sterilt bankkonto. Då vette då sjuttsingen om man hade varit så nykter och fin som i denna stund. Har då fått sova en timme extra tills grannens bil med ett trasigt avgasrör sjöng sin ljuva änglasång som klingade ut och ljöd klart över nejden alltså.

Kom att tänka på att det var rätt så längesen som man hörde ljudet av bilar och även motorljudens brummande sång vilket var vardag förr. Bättre ljuddämpning överlag och inte minst elektrifieringen av fordonsflottan här i landet. Det är väl orsaken bakom fenomenet att jag nyss ens lade märke till grannens egenartade ljud när det gällde hans fordon liksom.

Fortfarande trött som en gammal gnu, men har då fått lite frisk luft då jag satt barfota och stirrade tomt på min balkong en stund. Man kan då allt undra vad grannens katt på sin balkong funderar på. Men det är väl sånt som katter har i sin tankevärld kan man tänka. Borde väl gå ut med soppåsen i hallen som nu fått sällskap av en till. Men har i det närmaste faktiskt noll procent i energi alltså.

Skulle väl egentligen koka på en kanna med kaffe, men har ingen kraft och energi till sådana husliga stordåd i denna stund. Tänk, en så här pass tung grådag hade man då med garanti för inte så värst längesen då knäppt sig en starköl, och sedan väl kört igång med annat lite starkare dricka kan man då tänka liksom.

Vem kunde väl för drygt 1 år och 6 månader sedan tro att man idag kors i taket liksom, fortfarande helt nyktert alkoholfritt skulle sitta här vid samma köksbord och njuta av tillvaron och höra regnets smattrande mot köksfönstret en majdag som denna. Tja, allting går om man bara tar saker och ting med ett steg i taget, och inte tappar fokus och råkar ta det där första luriga glaset med alkohol. För drickande av nervgift från bolaget eller annat håll är ju inte det det allra bästa om man vill må skapligt bra i längden om man så säger alltså.

Ha det gott mina vänner!