Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Utställningar hade jag nog inte gått på berusad, men det är för att jag är för lat för att nyttja lokaltrafiken. Dina övriga exempel är för mig perfekta exempel på när man kan dricka i min värld, och att det tvärtom förhöjer upplevelsen. Att läsa en bok, fixa i trädgården, renovera, allmänt umgänge, eller klippa gräsmattan är ju ypperliga tillfällen för en eftermiddagssnurr. Men det där kanske förändras med åren, när man (förhoppningsvis) blir bakis av 5-6 öl. Just nu har det knappt någon inverkan på mig. Min alkoholförbränning är skyhög och jag vet inte varför. Jag kan dricka 6 5.3or på två timmar och blåsa under 0.2 en timme efter sista ölen. Det låter konstigt, men alkomätaren har blivit en ständig följeslagare. Jag kan pinpointa ner på tiondelen exakt hur påverkad jag är vid vilket tillfälle som helst eftersom jag nyttjat den även under fyllan för att hålla koll på nivåerna under ett helt decennium. Jag låter inte alkoholen begränsa mig. Så jag upplever att allt är frid och fröjd men man fattar ju ändå någonstans att det här inte är normalt. Att gå upp i vikt är också en av mina största mardrömmar, så det där är jag noggrann med att hålla koll på, och tränar i perioder för att nollställa mig. Men även då dricker jag, har jag genomfört ett gympass så ska man belöna sig med en öl.. naturligtvis. Paradoxen är totalt.

@Carisie Ja, jag är inte det minsta rädd för att bli exkluderad eller bli lämnad utanför om man skulle strunta i att dricka vid sociala sammankomster. Jag tycker dock att det är jobbigt att umgås med påverkade människor om jag själv inte är påverkad, så i slutändan skulle man nog snarare exkludera sig själv och bli en enstöring med tanke på hur hela omgivningen och bekantskapskretsen är. Det är väl kanske kruxet. Sen älskar jag att dricka ensam, främst vid datorn eller framför TVn. Jag har svårt att sätta fingret på det, för det är ju inget som krävs, man är ju redan underhållen - men spelen blir likförbannat bättre, filmerna roligare osv.

Du skrev tidigare att jag borde fråga mig vad jag vill, det är omöjligt att svara på i nuläget. Det jag vet att jag INTE vill är dock att det eskalerar bortom kontroll. Men känner jag mig själv rätt så kommer det inte hända. Min tolerans må öka, men det är alltid godnatt på ren rutin vid första snurret i skallen. Jag vill inte bli bakis. Problemet är väl om det där snurret börjar uppstå senare och senare, en vacker dag är det inte 0.8 som orsakar avbrottet, utan 1.8, och så blir man sängliggandes hela dagen efter, oförmögen att genomföra de enklaste uppgifter.

@hemoth
Visst har jag orka läsa ditt inlägg. Det är en typisk händelse när man är anhörig till en alkoholist. Det smärtar mig att ni har en son på 6 år som troligen inte går att skydda från det här. Jag skulle ha kunnat vara din partner, så jag vet hur det funkar för henne. Du behöver vara extremt tydlig, det hjälper henne. Säg helt sakligt att du funderar på att lämna henne. Du kommer att göra det om hon inte slutar dricka. Det som krävs är att ställa suget efter berusning mot en hemsk konsekvens. Du märker om hon menar allvar rätt snart, inom en vecka eller två. Visar hon att det är allvarligt menat ska du stötta henne till max och inte dricka själv. Du kan till och med vara överseende på om hon väljer att ta Återfall, för det är en del av sjukdomen. Kämpa på! Glöm inte att ta hand om ditt eget drickande heller 😉

@LAO Hm, kan inte se att du skrivit någon annanstans. Mitt uppehåll har inte fungerat denna gång. Tror det blev en vecka. Försöker landa i att prova ett annat annorlunda första mål. Att inte besöka mitt stamhak fram till efter helgerna (i första hand). Se om det ger så pass effekt att jag kan gå på den där vita månaden…

Dag 10 idag & jag har haft ett inre lugn & varit trött de senaste dagarna. Jag håller mig bara hemma & tar det lugnt, lite som man gör när man är sjuk. Tack gud för att jag är ledig just nu. Hade jag varit i jobbstress hade jag kanske glömt/förträngt vad som hände senast & förminskat mina bekymmer. Det är konstigt att jag inte har något sug. Men jag brukar iofs få det när jag är glad & uppåt.

I helgen ska jag träffa en kompis & äta på en krog. Få se hur det känns att dricka alkoholfritt. Jag tänker dricka läsk. Är rädd att alkoholfria alternativ lurar mig & får mig sugen.

Det är en sorg att jag aldrig kommer att kunna försöka att dricka måttligt. Jag älskar känslan av berusning så, så mycket & mår så gott av den. Tänk att jag hatade den känslan i så många år & aldrig ens ville ta ett glas vin pga jag tyckte att jag sov dåligt & inte var lika pigg dagen efter. Från det till hur det blev liksom. Som natt & dag.

Inatt & imorse när jag var halvvaken drömde jag att jag var full!

Jag har långa att göra listor som jag skjuter på totalt på grund av att jag kan. Idag ska jag dock handla, städa & tvätta.

Ledigheten gör att jag hinner tänka & känna in en del & jag är väldigt trött/seg. Jag har inte varit ledig fyra veckor på raken på nästan 10 år så detta är en välsignelse verkligen med 8 veckors ledighet. Isolerar mig kanske lite för mycket, men det får vara så just nu. Scrollar för mycket på mobilen & det gör mig irriterad. Ska ha mer mobilfri tid.

Jag har varit dålig i magen senaste dagarna & läst att det kan bli så. Hoppas att det inte är pga leverskador. Vore inte konstigt om jag har allvarliga skador. Tänker på kvinnan som jag fick kännedom om via jobbet som är döende pga tidigare missbruk. Usch! Hon är bara 30 & har inte druckit i så många år. En dag ramlade hon bara ihop på jobbet.

Undrar när vinpluffsigheten i ansiktet försvinner? Pga nattens hårda sömn är jag svullen som en gris i ansiktet & har ont i huvudet.

Tänk att julen är så nära. Det kommer alltid som en överraskning för mig.

Tänker på en man som jag försökte hjälpa via jobbet. Vi kom hem till honom & hans fru. De var slitna & han hade bajsat & kissat ned sig. Hjälp mig sa han medan han halsade ur en flaska ren sprit. Det tog dygn innan han var nere på noll promille när han låg på avgiftning. Kvinnan som var ca 45 år konfabulerade, ville inte ha hjälp & båda hade hjärnskador av sitt missbruk. De hade ett otroligt vackert hem & gott om pengar, fin fasad. Tills det spårade & de förlorade både barn, körkort, företag, hälsa & hem. Undrar om de lever fortfarande. Kanske sitter de inne då de båda togs för allvarliga rattfyllor flera gånger på kort tid.

Tänker på mannen som kom in på vår avdelning som hade DT & såg ormar & drack handsprit när vi inte såg. Fy fan, alla kan vi hamna där till sist.

Alkohol är en vidrig drog & sjukdomen är fördjävlig verkligen.

Nä nu ska jag brygga mer kaffe att dricka i sängen.

@hemoth jag tog mig friheten att titta på din tidigare tråd, där jag också hade skrivit något och funderar på hur det går för dig med din alkohol? Har du fortsatt ditt uppehåll?
Egentligen spelar det väl ingen roll vad hon säger, hon måste ju sluta göra så. Det är inte ett ok beteende och jag tror att vi är många som hade varit rasande och oroliga.
Hoppas att din panik släpper lite och att din plan håller!
Om hon vidhåller det förstnämnda hade jag lämnat diskussionen och rummet.

Kram

@LAO Tack. Jo, jag är smärtsamt medveten om att jag inte kan ändra på henne. Och jag vidtar åtgärder för min son just nu.
Har inte ringt till AH för jag har inte känt det behovet än. Just nu väntar jag fortfarande på att hon ska börja prata om gårdagen, för jag vet ännu inte om hon kommer vidhålla att Jag var den som gjorde massa fel igår (det sa hon när hon kommit hem) eller om hon kommer att inse att Hon gjorde fel. Jag är livrädd just nu för att det kommer bli det förstnämnda...

@LightOrange Lugnet är det bästa. Jag har haft det i några dagar nu. Jag sov 13 h inatt & som en sten! Drömde att jag var full när jag var halvvaken. För något år sedan köpte jag en flaska vin för att sova. Har en svår sömnstörning & efter några dagar brukade jag dricka 1 flaska för att sova.

Kom att tänka på det idag för på slutet sov jag jättedåligt efter alkohol & en flaska gjorde mig bara pigg & oftast sugen på mer. Så mycket som förändras & så fort det eskalerar med det här åtrådda giftet.

Vi kan få ett nytt liv nu om vi håller oss nyktra. Vi kan få må bra & tycka om oss själva. Lycka till idag & jag är glad att du har så bra stöd.

@Carisie "Jag uppfattar det som att du är lite halvhjärtad i vad som skulle kunna liknas vid ett försök - kanske. Utifrån dina erfarenheter och röda trådar? 🧵 Med plan tänkte jag mest om du har ett kortsiktigt mål? Nykter en månad? Två? Tre? Vad är begränsat antal glas vid begränsade tillfällen? När spårar du ur? Jag vet tex att om jag inte drack fler än fyra glas så kunde jag stoppa. Därför var min gräns fyra - per vecka - max två dagar. Men när jag inte ens kom upp i det så valde jag att istället bara låta bli ett tag. Där står jag nu."

Om du uppfattar mina försök som halvhjärtade så kommer det nog från dig själv. Finns inget halvhjärtat. Men jag blir ofta missförstådd då då jag kognitivt och känslomässigt ofta skiljer mig från hur många fungerar.

Jag skulle vara alkoholfri över jul tänkte jag. Det har jag fått revidera. Nu ligger mitt första mål i att inte besöka mitt stamställe på en månad. De har en hemsk moralkompass och har satt i system att alltid fråga om påfyllning innan folk hunnit avsluta det de har. "Glasen ska aldrig stå tomma på bordet", typ...
Så där står jag just nu.

Jag tenderar att spåra ur när jag hamnar i konversation med någon. Har ett extremt stort socialt behov och eftersom jag inte har några vänner kvar (häromkring iaf) så har krogen (och främst då stamstället) inneburit en farlig kran för att fylla mitt sociala behov. Så i ett trevligt eller roligt eller intressant samtal så försvinner alla planer om gränser ut genom fönstret.

@Maud 😂 så sant!

Nu kommer mer ordbajsande...
Tänkte på en grej nu när jag sitter här på sluttampen av en rälig,redig flunsa.
Det är just så jag mår efter alkohol. Rastlösångest för att jag inte kunnat fylla på med naturligt endorfin med hjälp av träning och rutiner. Pissig sömn ,trött ,ofokuserad. Småätande istället för bra matrutin.
Det är då ändå för märkligt att jag utsätter mig för detta 2-3 ggr vecka...
Ja, inte förkylning då. För inte skulle jag väl gå in i en virusbutik o inhandla en lite butelj men glättig ettiket innehållande 13% spanskt ekologiskt virus.
Då är det ju direkt obegåvat att gå till bolaget o köpa vin som ger samma symtom.

Hädanefter kommer jag att kalla bolaget för virusbutiken för mig själv.
Blir jag bjuden så skyller jag på dåligt immunförsvar. För det är ju just det jag har.
Mitt immunförsvar saknar spärr för etanol.

@hemoth all styrka till dig❤️. Jag har läst hela inlägget och lider med dig. Jag är verkligen ingen specialist, men jag tycker att det låter som om din sambo är alkoholist. Vi kan ju aldrig ändra alla, så kanske kan vi fundera på vad du kan göra för att trygga ditt mående och framförallt skydda ert barn. Har du provat att ringa hit till AH? Då kan du också vara anonym. Låt oss veta hur det går❤️

Jag har konstaterat att medan jag har total respekt för de som drabbats värre av pandemin - långtidssjuka och givetvis de som förlorat vänner och anhöriga – så innebar pandemin en personlig katastrof för mig. Förändringen av rutiner och rutiner som bara försvann ser jag tydligt idag var katalysatorn som drev mig in i ett förändrat alkoholintag. Sedan är det egentligen klassisk mark: pressad och stressad i yrkeslivet, saker som inte fungerar hemma osv gör att en helt plötsligt dricker lite mer eller oftare för att få de där tillfälliga stunderna av lugn. Och fastän en förstår att det blir en ond spiral så fortsätter det. Inte spikrakt nedåt, men en svag sluttning nedåt över tid.

Jag är ansvarig för mitt alkoholintag. Det är mina val hela tiden. Ville bara klargöra det först. Men sen finns det annat som jag kan bli förbannad på att det är med i bilden och påverkar. Innan pandemin hade jag varit stammis på en pub/restaurang i flera år. Var där och åt då och då, min sambo och jag till och med förovade oss under en middag där. Har haft med sonen och ätit hamburgare flera gånger.

Det här stället satsar mycket på mat och öl. Men deras kanske största positiva drag är familjäriteten. Det är en familj som driver det, men de är också oerhört vänliga och familjära med sina stammisar. Och de har. många sådana. De överlevde pandemin. Jag skulle påstå att de klarade sig igenom bättre än väldigt många andra (även om de själva mest klagar över hur tufft det varit).

Men den stora anledningen till att de just nu är en av de mest framgångsrika restaurangerna i staden beror på deras aggressiva, nästan samvetslösa säljmetoder. De har satsat på ett stort utbud av öl och de har en väldigt aggressiv taktik att ständigt vara på folk och fråga om "en till" innan de druckit upp det de har. De ska inte finnas ett tomt glas någon gång enligt deras affärsfilosofi. För personer som har svårt med alkohol, som kanske balanserar på en gräns eller i en gråzon blir det väldigt drivande över. den gränsen. Och när jag någon gång uttalat lite oro om någon stammis som uppenbart ökat sitt intag till osunda nivåer så viftar de bort det. Vill inte prata om det. Och gömmer sig bakom "individens ansvar".

Så detta har bidragit även till att jag ökat mitt alkoholintag under pandemin och efter. Och i takt med att jag jobbar allt mer med att minska mitt alkoholintag så blir jag mer och mer arg och ledsen över hur det är. Jag närmar mig snabbt stunden då jag behöver sluta att gå dit. Men det är samtidigt svårt. Man har lärt känna dem så bra liksom en hel del stammisar. Men att helt enkelt sluta gå dit förstår jag också vore ett stort steg mot att dra ner och eventuellt sluta helt. För även om jag en gång klarade att säga nej varje gång de frågade om påfyllning, så är jag i situationen idag att jag säger nej väldigt sällan.

Jag blir också arg när jag tänker på att mina pengar går till att stödja vad jag tycker är ett säljbeteende över en etisk gräns. Det finns en äldre herre, strax över 70. Han är gammal universitetslektor eller. liknande. Han är en genuint fin människa, har alltid ett vänligt ord, lyssnar gärna och är full med kunskap och anekdoter han gärna delar med sig av. Dessutom lär han sig allas namn blixtsnabbt och använder det när han alltid anstränger sig för att fråga hur det är när man ses.

Problemet är att han har någon sjukdom som gör honom skakig. Han fick medicin ett tag men den gjorde denna vänliga man aggressiv så han slutade med den. Istället självmedicinerar han med alkohol. Han kommer in på restaurangen då och då och dricker ett antal glas av sin favoritgrogg. Nån gång har han kommit in rejält skakig men efter ett par snabba groggar har skakandet lugnat sig. Men över tid har jag sett hur hans hälsa försämrats. Efter fall och benbrott (och det hade inget med alkoholen att göra påstår han) så går han med rullator. Sist jag såg honom drack han lite mer än han brukar och någon timme efter han lämnat så kom någon stammis in och hade sett hur någon upptäckt en man ligga livlös på trottoaren något kvarter bort. Det var den här mannen. Detta väljer man att inte tala om bland de som har restaurangen. När jag kommenterat det har de sett besvärade ut, titta bort och gått undan.

Och jag tycker det är för jävligt. I samma kvarter finns en annan framgångsrik restaurang. Satsar också mycket på öl. Där är det sådan kontrast, de kommer och plockar tomma glas, men kommer ALDRIG och frågar om en ska ha en till. Det har aldrig hänt mig. Så det gör mig så ledsen och förbannad över att den här första restaurangen blomstrar på så tvivelaktig etik och moral.

Men samtidigt går jag ändå tillbaka och jag har börjat må dåligt över det. Jag känner det ett par dagar och lyckas hålla mig därifrån, men iom att jag har ganska långt till mina känslor och att det är sällan som en känsla stannar kvar i mig en längre period, så blir jag som "nollställd" och känner inte lika mycket motstånd mot att gå dit... och så slinker jag in igen när jag är på väg förbi. Det känns för jävligt när jag tänker på det.

Varning för extremt långt inlägg…. :/

Jag vet att det kan ses som att jag börjar i fel ände när jag nu startar min första egna tråd här. Nån kanske till och med tycker att jag försöker flytta fokus från min egen relation till alkohol. Men att jag tar upp detta nu är en del av min livssituation och därmed en del av min problematik. Och kanske allra mest för att jag behöver få ventilera detta just nu.

Det här kommer alltså kretsa mestadels runt min sambo. Jag befinner mig i ett läge där mitt alkoholintag har gradvis ökat sedan pandemin. En negativ spiral där press och minskad stabilitet i mitt liv blivit en katalysator till att söka tillfälligt ”lugn” via alkohol. Jag dricker för ofta, och alldeles för många av de gångerna dricker jag mer än jag borde.

När det gäller min sambo så har hon sakta dalat i mående. En del av det har så klart att göra med att hon påverkas av mitt alkoholintag. Hon bär på trauma från uppväxten då hennes mamma drack ofta och under en lång period ihop med en alkoholiserad man. Mannen i fråga kunde bli våldsam och hon kunde ofta känna ångest av att gå hem från skolan på fredagen för att risken var stor att de skulle sitta där hemma och dricka.

Särskilt en händelse har satt djupa spår. Det var när hon kom hem och såg hur hennes mamma låg på golvet och den här mannen satt och slog på henne. Det slutade med att polis tillkallades den gången och att hennes frånskilde pappa kom och hämtade henne. Så småningom flyttade hon hem permanent till sin pappa.

Så mitt drickande har triggat minnen och ångest i henne och jag har inte varit kapabel till bara bryta mitt beteende trots att jag vet detta. (Sen är det väldigt mycket mer komplicerat än så, men det är sant att jag inte tagit hänsyn i detta).

Sista året har hon rasat ganska markant ned i dåligt mående. Så till den grad att hon haft skov som jag just nu inte hittar annan beskrivning än att hon inte varit ”vid sina sinnens fulla bruk”.

Vi har en son i 6-årsåldern. Jag har aldrig utsatt honom för mitt drickande. Jag dricker utanför hemmet och kommer oftast hem när han sover. Och överhuvudtaget så har det aldrig skett när jag har varit ensam förälder med honom.

Den gränsen korsade hon för snart ett år sedan. Jag kom hem och hittade henne sovandes på soffan. Jag märkte inget först men när jag försökte väcka henne för att säga något upptäckte jag att hon inte var riktigt kontaktbar. Minns att det bara snurrade i huvudet några sekunder innan poletten trillade ner och jag förstod att hon var stupfull. Inte bara ordentligt berusad utan så att det knappt gick att få henne att vakna till och då kunde hon knappt forma enstaka ord som gick att förstå. Hade något hänt då, innan jag kom hem, så hade hon inte kunnat ta hand om varken sig själv eller vår son.

Jag vet ju av erfarenhet att det går inte att samtala eller diskutera med en kraftigt berusad person - särskilt inte med någon som fastnat i något extremt känslotillstånd. Så jag fick hålla inne all min förtvivlan, ilska osv tills dagen därpå. Då hade vi långa allvarliga samtal. Hon hade (såklart) ångest deluxe och mådde väldigt dåligt när det gått upp för henne vad hon gjort och hur jag beskrev henne. Det skulle aldrig få hända igen bedyrade hon då. Så jag valde att vara ödmjuk i mitt bemötande men också tydlig med hur allvarligt jag såg på det.

Efter det gick både hennes och mitt mående upp och ned i perioder innan nästa större incident för några månader sedan. Jag befann mig i sovrummet och hade digitalt möte. Sonen var i vardagsrummet och lekte och hon satt vid köksbordet och virkade eller något. Mitt möte pågick några timmar och jag hade inte sett några tecken tidigare på dagen och var därför helt lugn i att allt var som det skulle.
Så kommer jag ut och är på väg för att ta ett glas vatten sneglar bara mot henne när jag passerar. Men något där uppfattade min hjärna som lite “off”. Så när jag gick tillbaka så stannade jag och började säga något till henne. Då ser jag att hon har lite annorlunda sittställning, hennes överkropp liksom lutar och hon tittar inte helt upp på mig. Det är då jag får syn på ett vinglas på bordet vilket skickar små chockvågor genom mig. Jag kliver fram och liksom rätar upp henne mot mig varpå hon också vänder ansiktet mot mig.

Och det jag såg då var så chockerande. Jag registrerar att hon är inte bara berusad, hon är packad. Ett par meter bakom henne i nästa rum håller sonen på och leker på golvet. Sen blev jag bara mer chockad och hade svårt att ta in för hennes ansikte hade en konstig blåaktig nyans och det såg ut nästan som utslag eller fläckar i ansiktet. Ett tydligt tecken på att hennes kropp reagerat på det kraftiga alkoholintaget. Hon såg verkligen glåmig och sjuk ut. Så jag blev liksom ståendes och kunde inte riktigt ta in först. När jag till sist fick tillbaka fattningen så började jag fråga vad hon druckit. Varpå hon nästan sinnesslött plockade fram en bag-in-box. Hon hade köpt den på väg att hämta sonen från skolan. Jag pressade lite men hon bedyrade att hon inte börja dricka i bilen utan först när de kommit hem.

Återigen fick jag hålla inne och tillbaka allt för att gå på henne i det tillståndet skulle inte leda till något bra. Så jag fick in henne i sovrummet där hon fick vara så att hon iaf kom bort från sonen.

Dagen efter hade vi om möjligt ännu djupare samtal men denna gång gjorde jag klart för henne att dels fick det aldrig hända igen. Jag sa det aldrig rakt ut, men lät henne förstå att hon riskerade sin son och vårdnaden om honom. Denna gång berättade jag också klart hur jag hade upplevt henne, att hon såg sjuklig ut att jag ville att hon skulle låta bli alkohol öht. Hon höll med, mådde extremt dåligt ett par dagar och från det försökte vi sakta lappa ihop allt.

Sedan dess har vi pratat flera gånger om alkohol. En sak som den incidenten ledde till var att hon tog kontakt med vårdcentral och fick börja träffa en kurator. Jag vet inte vad hon säger under de samtalen men hon har sagt att de bara pratat om hennes upplevelser under uppväxten och att det är det de jobbar med. Jag har stöttat henne i det och tyckt att det varit bra och på tiden. Parallellt har det lett till flera samtal mellan oss varav en del där jag öppnat upp för henne om mitt drickande och mina erfarenheter. Jag har också talat om för henne att jag tagit ett stort steg med att gå med i det här forumet för att visa på att jag också vill ha förändring. Och medan det fortsatt gått upp och ned sedan dess så har min upplevelse varit att vi sakta gått framåt på vissa bitar. Alltså mestadels positivt.

Så kommer vi då fram till igår. Jag har under veckan fram till igår haft en rejäl dipp med panikångestinslag. Jag har kommunicerat detta med henne och förklarat “var jag är just nu” och att jag behöver lugn och stöd några dagar bara för att “komma tillbaka”. Så igår var jag iväg och körde en oerhört viktig presentation. Hon hörde av sig på förmiddagen och berättade att hennes förra chef, som hon har en ganska vänskaplig relation med, hade frågat om hon ville följa med honom, hans fru och en kollega ut och äta. Det har hänt förut. Förra året, när hon jobbade för honom, bjöd han hela vår familj. Något kändes dock “off” med detta. Inte att jag var avundsjuk eller så för att han bara bjöd henne, men det var detaljer som fick mig att reagera lite och tycka att det var nåt konstigt med det hela. Som när man känner att man saknar vissa detaljer för att få en hel bild.

Men jag hade också senaste tiden pratat om att hon behöver komma ut och aktivera sig mer. Hon har blivit allt mer initiativlös och hemmasittande efter ett års arbetslöshet. Och jag vet att det fruktlösa jobbsökandet börjat tära på henne. Så fastän detta nu skulle ske plötsligt och mitt i några dagar där jag har väldigt mycket att hinna med, så valde jag att stötta henne och uppmuntra till att tacka ja.

Lite senare på eftermiddagen skickade jag och frågade henne om hur hon tänkte med alkohol. För jag vet att det är ganska mycket alkohol inblandat runt hennes chef. Vi har utöver julmiddagen förra året även varit inbjudna till dem på nyår, samt en övernattning på restaurang med spa. Och alla gångerna har han bjudit frikostigt med alkohol. Den nyårsnatten slutade dessutom med att hon hällt i sig så mycket att hon kräktes rejält dagen efter vilket försenade vår hemfärd en del.

Hon svarade i alla fall i tydliga ordalag att det inte skulle bli någon alkohol för henne. Hon lade dessutom till att “som jag känner nu med det jag bearbetar och att jag dessutom äter medicin så skulle det inte vara bra. Jag vill inte ha någon alkohol i mitt liv”. Jag var stressad, och alldeles för naiv för jag kände mig lugn med det. Att hon äter medicin för sitt mående hade jag inte ens tänkt på, men när hon skrev det så kändes det ju självklart att hon inte skulle dricka.

Kvällen började bra, jag fick lite spridda uppdateringar därifrån. Men efter ett par timmar satte mitt inre varningssystem igång på högvarv. Grejen är att jag vid det här laget har så stor erfarenhet av när hon dricker alkohol, för hennes kommunikation blir snabbt irrationell. Hon får svårt att hålla en röd tråd. Klarar inte av att svara på saker osv. Det blir en slags envägskommunikation där det hon skriver inte blir sammanhängande och inte går att förstå. Än värre är att hon som normalt är glad, positiv och extremt empatisk, förvandlas till en klassisk “mean drunk”. Hon kan bli obstinat och rent ut sagt elak mot mig. Detta är något vi pratat om och en del gånger har hon kollat igenom konversationen och själv insett hur illa det varit.

Jag fick panikkänslor och tänkte att hon måste ha druckit. Så jag skrev och försökte uppmana henne om att komma hem.När jag inte fick svar började jag till slut ringa och efter en stund fick jag tag i henne när hon gick på toaletten. Och mycket riktigt hördes det direkt på rösten att hon druckit, och troligen gjort det ett par timmar. Det var givetvis ömsom förnekande och ömsom deklarerande att hon minsann kunde dricka och skulle fortsätta sin kväll. Jag blev mer och mer panikslagen och försökte resonera med henne, vädja till allt vi pratat förut och att hon nånstans vet att hon inser att det är fel.

Då dök plötsligt hennes chefs fru upp och tog luren. Hon lät minst lika berusad, om inte värre vilket bara spädde på mina panikkänslor. Hon började med sin överdrivna gulliga och nedlåtande röst att börja valsa med mig om att de inte träffats på så länge, att hon behövde låna min sambo ikväll och att hon skulle komma hem imorgon. Då höll jag på att explodera. Det var inget tal innan om att hon skulle med dem hem och sova över. Jag försökte försiktigt att förklara att läget var allvarligt, att sambon inte mådde bra att hon inte skulle dricka samt att hon behövde åka hem. Chefens fru var dock så där tydligt packad att hon bara fortsatte sitt mantra utan att lyssna på det jag försökte säga. Grejen var också att av respekt för min sambo så ville jag inte berätta något i detaljer om just hur allvarlig situationen var. Så till slut la jag bara på.

Efter ett meddelande om att hon minsann skulle “umgås med sina vänner” och att hon prompt skulle följa med dem så fick jag tag i henne på telefon en gång till. Då varnade jag henne om att om hon inte tänkte åka hem så skulle jag kontakta chefen hennes och förklara läget och be honom skicka hem henne. Fick en väldigt elak kommentar följt av något nedlåtande i still med “ja, försök du med det”. Där och då trodde jag naivt att han skulle vara så pass sansad att han inte skulle riskera hennes familjesituation om jag förklarade läget.

Jag hörde inte av henne på en halvtimme så jag letade upp honom på Messenger och skrev så lugnt och sansat som möjligt att hon åt medicin, att hon inte skulle dricka denkvällen och att hon mådde väldigt dåligt. Och att han behövde skicka hem henne. Den j*veln visade sig vara lika mentalt omogen och oförstående och svarade att han vet “allt” och att sambon behövde vara med sina vänner denna kväll. De betedde sig kring denna grej som packade 18-åringar. Jag har själv varit i situationen ett par gånger att en festat med folk som mått dåligt, men insett att den behöver skickas hem och lösa sin familjesituation först och främst. Allt annat gör saken värre. Men de här människorna verkar festa på all rim och reson när de dricker.

Så efter det fick jag en mindre panikattack och försökte fokusera på att lugna ner mig och försöka trycka bort tankarna och förbereda mig för sängen. Då var klockan strax efter 23. Efter det fick jag en random bild från en ny krog de tydligen gått till. Och efter det dröjde det till strax efter kl 2. Då skrev hon att hon fått pengar till taxi och strax skulle åka hem. När hon kom hem låg jag på soffan. Hon sa inte ett ord till mig utan gick in i sovrummet bara för att sova. Jag kände hur en ny panikattack var på väg så jag gick dit och fick ur mig en fråga om hon verkligen inte skulle säga något till mig? Jag borde ju fattat att hon fortfarande var full och mycket riktigt så kröp det där elaka fyllot fram och sa ilsket “tänker jag inte göra när du bemöter mig sådär. Verkligen inte”. Så hon var i sin elaka försvarsställning så jag gick ut til soffan igen och försökte bara fokusera på att inte bryta ihop.

Nu på morgonen tvingade jag upp henne, för hon hade lovat flera gånger under den tidiga gårdagskvällen att hon skulle lämna sonen på skolan. Märkte på henne att hon fortfarande var i försvars-läge då hon snäste tillbaka vid något tillfälle. När de åkte iväg till skolan så packade jag ihop min dator och åkte upp på stan. Jag frågade försiktigt - för att liksom se om hon börjat komma tillbaka till sitt vanliga jag - om hon börjat reflektera något om gårdagen än, men fick bara till svar att jo, det hade hon men hon behövde sova lite till först. Så nu sitter jag och försöker hålla panikångesten borta.

Förlåt för groteskt långt inlägg, och jag fattar om ingen orkar läsa hela, men jag behövde få ur mig detta någonstans. För till skillnad från henne pratar jag inte om våra problem i detalj med andra. Här känns det dock tryggare då detta är anonymt.

@pillanprillan bra plan med att köra! Julbord brukar ju kunna bli ganska alkoholtunga, det är nog bra att få se det ”utifrån” också.
Det är ju många som går ner under senhöst och vinter, det här mörkret kan ju knäcka vem som helst. Jag funderar lite på ljusterapi, undrar om det kan funka…

@Cashsmash tack för lyckönskningarna ☀️🌟.
När det hopar sig på jobbet är det ju lätt att vilja varva ner med lite alkohol, hoppas att du orkar stå emot! Jag längtar efter att ”bli hög” på nykterheten, den kommer nog när jag blivit frisk! Bestämd är jag dock!

@Cashsmash Det låter ändå härligt ❤️
Själv duckade jag jobbet och tog en snabbfika men nu måste jag nog ge mig tillkänna 😂

Dag 11 idag! Fullkomligt drunknar i arbete denna och nästa vecka, många brinnande knutar att lösa innan jul 🧑🏼‍🎄🥵 men jag är nykter, och läser här! Ska öka min skrivaktivitet också - men just nu överlevnadsmode och jobb/mat/förskolehämtning/duscha/sova några dagar till. Lite "hög" på min nyvunna nykterhet, hoppas kunna rida lite på den vågen för det blir tuffare i jul sen när släkten tar fram rödvinet och konjaksglöggen i dagarna tre 😶 men med antabus i kroppen får jag ju bara gilla läget, och det gillar jag.
Kram alla AHare ❤️💛🎄

@LAO Åh så bra - stort lycka till imorgon och även nästa fredag ❤️☺️

@BruceTheClimber hur går det? Kom du upp ur diket?

@xyz23 det har varit, och är, kul att skriva med dig med. Du verkar påläst och forskningsorienterad, och sånt gillar jag!
Jag var med som sällskap på ett NA möte en gång, och det var jättefint.

Jag har ett enormt motstånd mot andlighet och gud så jag drar mig för dessa grupper, men det är ju tur att man är olika.
Hoppas att du får en fin dag!

@Carisie god morgon ☀️Du kickar igång du! Hoppas ”tuttkameran” visar att du mår fin-fint, och att du orkar göra lagom på jobbet idag. Jag har en känsla av att det alltid är lite full fart på dig🤗. Idag mår jag också liiiite bättre😷

@LAO Tack LAO, jo de säger så här i familjen också att det är ett stort steg att våga gå dit. En annan käpphäst de har i AA och 12 Steg är att man ska försöka vara tacksam för det man har - om man kan och har något - och inte ömka sig själv. Jag har mycket att lära där eftersom jag har varit upp o ner i humöret - har varit toppen att skriva till dig.

Nej, AA är ingen kult som vissa säger, inte här i alla fall. Oj, vad strong av dig att kicka rökandet; jag tänker på det igen.

Sköt om dig :)

God morgon peeps 🐥
Jag fick mig lite sovmorgon från jobbet idag eftersom jag har varit på mammografi *AJ* men det är lyxigt att bo i Sverige som screenar vissa sjukdomar. Fast det är synd att am. Inte bara kan lämna blodprov som gubbarna 😅

Nu ska jag bege mig till arbetet medelst apostlahästarna i den ljuvliga kylan snö. Hämtade både pälsmössa och UGG's på vinden han dock bli genomsvettig på promenaden till mammografin så jag var glad att vara tidig så jag hann vädra av mig all svett 🥵.

Hoppas alla får en härlig torsdag - snart helg
🥳
🩵

Ikväll blir det första julbordet för året (jag kör såklart) 😂 känns helt okej!
Har precis avslutat kontakt med läkaren som tycker att jag ska stå kvar på nuvarande dos med återbesök om 3 veckor, hon kan se ett mönster att jag ber om doshöjning i december…beror på många saker som utmattning, mörker osv
Men oavsett så känns det helt okej just nu, har klarat av affärer denna vecka och möten som var helt omöjligt för en vecka sedan.