Senaste kommentarerna i forumet

Tror faktiskt inte det går att förstå. Jag tänker som dig att det inte är en sjukdom, dock en besatthet som troligtvis är liknade men inte helt lika mellan alla beroende människor. Fast får ordet sjukdom vissa att sluta då är det ju bra

Fast helt ärligt, jag är fet det vill några oxå kalla sjukdom men jag ser det som att jag äter, precis som alkisarna dricker...för att döva obehagliga känslor.
Kanske någon från andra sidan kan försöka få oss förstå.

@Rehacer
Att fylla sitt liv med vettigt innehåll än alkohol något som jag inte riktigt tänkt på innan jag var gräsänkling över en långweekend i helgen. Normalt sett så lagar jag maten och umgås med fru jhl men nu hade ja 4 dagar att fylla med vettiga saker, lyckligtvis var två jobbdagar och för dessa dagar var det bara kvällarna som var tomma varav en gick jag på hockey med en vän. Övriga kvällar kunde fyllas med att kolla om på någon säsong sav en Netflixserie, uppsidan med att dricka i detta fallet är minnesluckor så man kan se om avsnitten och få ihop minnesfragmenten… Dagarna var värre, vid lunch på lördag var jag klar med helgens planerade aktiviteter och springa/roddmaskin/slå golfbollar tar inte så lång tid så det blev till och med promenad för att rå på tristessen.

Jag brukar säga att man ska hålla personalen såpass sysselsatta att de inte har tid på att fundera om jobbet är roligt. En liknande princip gäller väl även här, man ska vara såpass sysselsatt att man inte ids fundera på alkohol, givet att det finns adekvat tid för återhämtning.
Knepet är väl att hitta vad man ska göra läsa böcker, fiska, knyppla eller vad nu det är. Egentligen ett lyxprobroblem men likväl behöver man hitta något som fyller tomrummet.

@Kartongen
Hej igen,
I en tidigare tråd så nämnde du något om att vara i kontakt med beroendevården. Är du fortfarande inne på spåret med vård eller kör du själv?

Måndag efter en nykter helg. En vecka av gröna bockar. ✅ Men jag kommer inte ifrån att jag tycker det är långtråkigt och känns meningslöst. Vart kommer de tankarna ifrån? Vet inte vad jag ska fylla mitt liv med för avslappnande och kul nu.
Bokade iallafall två olika utlandsresor igår. En vecka med min man och två vänner och en långhelg med mina barn. Det känns oerhört kul att ha det framför mig. Jag älskar att resa.
Vännerna & mannen hakade på direkt när jag föreslog det, inom ett dygn hade alla kollat så vi fick ledigt och resan var bokad! Mina vänner dricker i stort sett ingenting så det är ett stort plus. Vi åker i slutet av maj och jag sa till min man att då blir det en nykter resa eftersom vi ska köra vitt april & maj. Det örat ville han inte höra på alls, menade på att man åker inte till Sicilien och dricker vatten. Förstår honom. Han gillar rött vin och de bästa vinerna kommer ju från Italien. Det blir vad det blir. Jag är glad så länge han vill avstå utan A fram tills dess.
Att resa med barnen är lätt. Vi gör minst en resa till en stad i Europa varje år.
Yngsta gillar inte A alls och den äldre dricker bara till maten. Dessutom ser jag alltid till att dricka extremt lite när vi är iväg på våra resor. Tycker inte A passar in i den mängd jag vill inta det när jag är med barnen. Jag kan leva bara på våra skratt när vi är iväg. ❤️
Jag funderar på vad jag gör av rastlösheten fram till dess. Jag har köpt träningskort och hade tänkt börja dansa igen, men ryggen är helt paj just nu så jag vågar mig inte på det den här veckan. Skulle oxå behöva göra en massa i trädgården med krattning, grävning och fylla vedskjulet med ved jag fått - men även det sätter ryggen stopp för.
Klättrar lite på väggarna här hemma.
Men jag kör grönt även idag. ✅

Om allt är bättre utan honom, som du säger, då tycker jag helt klart det låter som att ditt medberoende är problemet för dig. En alkoholist är vansinnigt manipulativ, och du kommer inte komma ur hans klor om du inte tar dig an ditt eget medberoende. Det låter inte friskt med ständiga kärleksförklaringar heller, särskilt i det läget där ni är. Tycker du det känns normalt? Det låter inte så.

@Kartongen jag kan känna igen mig så mycket i det som du skriver... Både skam och skuld över hur jag har betett mig (som att vara berusad med barnen) men även, om jag tolkar dig rätt skräcken över att nu inte lite på sig själv. För mig iaf så är den skräcken befogad då det här inte är första gången som jag sagt att jag ska sluta dricka. Som jag skriver om i "Vad triggar er?" när alkoholen försvinner uppstår iaf för mig ett panikartat tomrum som jag/min hjärna inte vet hur den ska fylla. Men som många kloka skriver, bra vanor, tid och kapitulation för sjukdomen verkar hjälpa för många och såklart att man faktiskt har bestämt sig.

En vecka idag, skulle väll vara själva f*n om det inte kan bli två. Lycka till idag!

Hej @Blåtthår. Fint att du hittat hit! Du startade en tråd men stannade vid rubriken. Vill du berätta lite mer? Oavsett var du befinner dig så är du varmt välkommen att dela med dig. Det uppskattas mycket!

@Amanda L Ja jag antar att det är den biten vi måste utforska mera.Vad kan JAG GÖRA för att höja min dopaminnivå naturligt?Vad tycker JAG om att GÖRA?Det vi måste lära oss mer om tror jag.

@Vanessa08 Bädda ner dig i soffan med filt & kudde.Läs en bok/lyssna på musik/lyssna på en podd/se en film.Testa att yoga en stund(kolla youtube)Gör andningsövningar:Sitt/ligg bekvämt.Blunda.Andas långsamt in genom näsan & räkna till 4.Håll andan& räkna till 2.Andas långsamt ut igen genom näsan & räkna till 4.Håll andan räkna till 2.Upprepa i 5 min.Lyssna gärna till lugn skamusik.Öva helst varje morgon & kväll.Så är det lättare att praktisera den vid behov.Du fixar detta!👍💪🙏🥰

@JHL
Hej
Jo, har en bakgrund inom firman där brak kom ifrån, jobbar på med det som fungerar. Lite av varje som ger kroppen det den ska ha. Rensar undan hemmavid med mera.
Lev väl

Idag går jag in på en vecka utan A. Det har iofs hänt många gånger förut och jag ska inte bli allt för stursk men jag inbillar mig att det på något sätt känns lite annorlunda den här gången. Om inte annat så är forumet här en enorm hjälp för mig. Att få bekräftat att det är helt naturligt att det just nu känns enormt tomt utan A och ibland nästan klastrofobiskt att inte kunna ha den i verktygslådan. Samtidigt, vem vill ha ett verktyg som bara leder till att allt man försöker bygga blir helt snett, om ni förstår vad jag menar...

Önskar alla en fin måndag

@JHL Stort tack! Det betyder massor!

Så enkelt men ändå så ofantligt svårt...

@Amanda L Tack❤️ När det gäller hur det är i världen måste jag stänga av all information emellanåt. Svårt att ta in allt.
Är fortfarande sjuk. Hostar på nätterna som en galning sedan är jag helt slut på dagen. Så nu ska jag försöka sova och få lite kraft.

Kram 🌷

@Sattva Tack❤️

@Sommar85 tänk på alla framsteg du gjort! Energin kommer och med den kommer motivation. Tills dess ska du fokusera på att ta hand om dig. Kram 🥰

@Gubbe56
Hej,
Låt inte hälsenan begränsa dig, det finns annat än promenader-lunka-löp och det behöver inte vara att gå till ett gym för fysisk träning/rörelse. Det finns ju alltid arméns BRAK (buk rygg axlar knän) som man gjorde i lumpen eller som det numera kallas calisthenics eller kroppsviktstränig. Googla efter ett nybörjarprogram för seniorer. Kan vara värt att testa, det finns även utegym som kan besökas via cykel.

Jag håller med om yin/yang i hjärnan tyvärr får den destruktiva delen obehindrat locka med dåligheter i land. För mig lyckligtvis sällan och på ett hittills väldigt enkelt att genomskåda. Det är väl lyckan med att ha en enkelspårig hjärna 🙂

@zalkin ja, en fot framför den andra, en dag i taget. Detta forum är fantastiskt! 🙏

@Sommar85 så sant!! Vi ska inte ge upp 🥰

@JHL tack för pepp och goda råd! Mina jobbresor är tack och lov inte av den typen att det dricks alkohol, om så händer är det mycket blygsamma mängder och ingen av mina kollegor är någon festprisse precis 😊 vi jobbar oftast en bit inpå kvällen så vi brukar vara ganska nöjda med att få dra oss tillbaka i våra hotellrum. Att göra en plan inför liknande situationer som trippen till Stockholm behöver göras och som du säger är det bra att berätta för vännerna innan så de vet förutsättningarna och inte sätter ett glas i handen på mig. Önskar dig en fin dag 😊

Inser mer och mer hur mycket någon del av hjärnan styr behovet/tvånget att dricka, belöningen av att dricka är som bekant ångest, till viss del skam. Tankarna på att inte få ”belöningen” stärker en annan del av hjärnan, den som har ett vettigt tänk och leder till en mera komplett närvaro på så många plan.
Mitt behov av fysisk rörelse är stort men nu begränsat av en inflammerad hälsena, blir till att linka mig fram efter bästa förmåga.

God morgon allihopa! Nu är det måndag igen och en ny vecka har tagit fart. Men här vid mitt köksbord är det nyktert och alkoholfritt lugnt som sig bör. Har dragit upp persiennerna och ser solen skina för fullt och tror att den här dagen säkert kan bli hur bra som helst. Magkänslan säger att det är dags för frukost och tror att det får bli till att följa den numera ny-nyktra invanda rutinen att värma på lite mjölk till en kopp med choklad samt att ta sig tre goda limpsmörgåsar till. Får man sen bara lite extra energi av skaparen och Herren, så vore det väl inte så dumt att komma utanför dörren heller. Kanske en liten cykeltur i omgivningarna. Men får väl se vad jag orkar göra för stordåd idag. Kör då alkoholfritt vidare även denna sommartidens helt nya och nyss påbörjade vecka.

Ha det gott mina vänner!

Hej
Jag är uppvuxen i ett hem med missbruk och har nu föga förvånande även en fd partner som tycks älska alkohol mer än livet självt. Jag har dessvärre mycket erfarenhet och kunskap om beroende och missbruk privat samt från yrkeslivet. MEN jag kan trots detta bara inte FÖRSTÅ?!?!? Är det legitimt att jämföra alkoholism med vilken annan sjukdom som helst? Är det konstigt att förvänta sig att någon som är ’sjuk’ i alkoholism tar fa*kn tag i det?! Söker behandling för sin ’sjukdom’?! Ser till å reder ut skiten?! Ngn som är sjuk i förkylning, hjärtfel, cancer vill väl för F*N bli frisk eller?! Varför vill inte alkoholisten det?!?! Är det verkligen en sjukdom då? Eller är alkoholisten bara dum?! Som riskerar precis ALLT med sin sk ’sjukdom’.

Förlåt för aggressivt, bittert, ifrågasättande och sarkastiskt inlägg men känner liksom bara VA F*N??????

Hjälp mig förstå alkoholism och beroende tack 🙏

Kände ju som sagt tydligt den där onsdagen att jag planerade att dricka, skulle inte heller dricka lagomt utan mycket. Sen fick jag svar här uppe i min tråd som gjorde att jag kunde känna att det var positivt, att jag ju faktiskt kan se när återfallet börjar. Men jag agerade och drack en stor mängd på fredag. Jag ville släppa kontrollen.
Blir tyvärr inte så bakfull men trött! Pga mitt beslut missa jag min joggingtur fredag, lördag OCH söndag!!!

Det som känts lite motigt är att jag har noll energi, känner mig så nere. Har inte orkat skriva här inne men följer och läser vad ni skriver💕 Ska iaf få ta lite blodprover nu via vc.

Har inte tagit nån mer alkohol efter den fredagen. Inget sug alls. Har äntligen också klarat vara på tjejkväll med kompisar utan a. Även bjudit hem vänner på middag utan a. Fantastisk känsla🌟

1 månad nykter gick fint. Jag har även slutat köpa hem alkhol. Däremot struntade jag i att sätta upp ett nytt delmål av nykterhet och har nu fått till några fyllor. Jag börjar verkligen se min beroendehjärna och destruktivitet mer. Det är som att jag släpper alla tankar om måttligt drickande och nästan vill urarta när jag väl bestämt mig för att dricka. Det finns någon sorts romantisering att släppa alla hämningar "och göra vad jag vill" som ett trotsigt barn.

Glädje verkar även vara en trigger för mig, blir jag uppspelt för positiva nyheter så kommer tanken på att jag vill "fira" direkt, detsamma gäller mina glada vårkänslor.

Efter 3 dagars hämningslöst drickande har jag insett hur ohållbart det här är. Jag behöver sätta upp ett nytt mål om total nykterhet och börja gå på AA möten. Det här känns för övermäktigt att klara utan stöttning. Tristess verkar även vara en stor trigger - jag behöver att någonting ska hända.

En stor motivation till att jag vill sluta dricka är min systerson, jag ser på något vis ser min alkholism tydligare genom hans ögon. Och jag ser mina likheter jag har med min mamma som är alkholist, det är en tung känsla, men det känns som att jag på något vis har kapitulerat inför att jag är en alkholist nu, något jag hade svårare att smälta innan.

Jag är även lite rädd för att ha erkänt detta för mig själv, det känns som att det inte finns någon återvändo och att vägen framåt kommer bli tuff. Jag försöker hålla ett positivt mindset men hjärnan leverar en hel del skam och sorg.

Dag 2 som nykter alkholist.