Senaste kommentarerna i forumet

@Blidenjagvillvara77 fortsätt stapla dig fram. Varje nykter dag räknas, en dag I taget nu och tät kontakt med forumet ger kraft och söd i den nyktra kampen. Sköt om dig!

@Vanessa08 Varmt välkommen till detta forum. Kände samma för 4.5 månad sedan när jag påbörjade min nyktra resa. . Har inget stöd förutom detta forum. Ta endast en dag I taget. Vakna på morgonen och bestäm dig för just denna dag, hur svårt det än känns i början. Se till att inte bli för törsti eller hungrig, två triggers att passa sig för. Sköt om dig🙂

@Varafrisk Förstår hyr du känner. Jag har nästan blivit deprimerad av omvärldsläget. Allt verkar gå åt fel håll… men börjat klättra upp igen. Jag får försöka gräva där jag står. Både bildligt och i jorden. I alla fall några frön.🥰
Hoppas att du snart kryar på dig och kan njuta av våren.♥️👍

@Jonas1974 Ja, jag tror därför en del börjar dricka igen. Det är för jobbigt att tänka på alkohol hela eller halva tiden. Och man kan inte föreställa sig att den kampen någonsin ska ta slut. Men det gör den, som sagt.
Under tiden kan man passa på att skaffa sig nya vanor, bearbeta sig själv. Ofta kan det finnas orsak till att man vill fly iväg. Men A är ju ingen lösning. Bättre då att komma på vad som behöver förändras i ens tänkande, eller liv.
En del behöver mer hjälp. Andra klarar sig med enbart AH.
AH kan funka som sin terapi. Och det är toppen. Här finns ju så många olika människor med olika livshistorier. Jag har lärt mig mycket om mig själv, här! Och om andra människor.
Kram till alla som kämpar!♥️♥️♥️

@Åsa M
Året utan honom har varit det beslut bästa så klart. Trots sporadisk kontakt som enbart inneburit hans kärleksförklaringar till mig.
Är det medberoendet som kickar igång? Giftet att vara där?
Vill inte vara en del i det, även om han kört sig i botten av att bli av med körkort, är i vårdnadstvist om barnen, skall göra samhällstjänst m.m.
Tänker jag som det är nu, så är det horribelt att jag ens håller på såhär..
Om det inte är kärlek, så är det medberoendet då?

@Äntligen91 5 års nykterhet är mycket bra jobbat och det visar att du kan vara nykter en lång tid. Jag gissar också att livet skickat fram en del med och motgångar som du har hanterat under din nyktra tid. Du har alla verktyg, en jättestor erfarenhetsbank och har gjort detta förut så nu gäller det att hålla huvudet högt och köra oavsett om det känns tungt och mörkt just nu.

Har du någon teori varför du fick ett återfall?

Följ @Molnets råd, jag kör ett liknande dagligt upplägg med nyktert löfte på morgonen och utvärdering på kvällen, sund och hälsosam mat på regelbundna tider, träning/fysisk aktivitet och det har hjälpt mig att komma ca 2 månader och tänker köra så mitt första nyktra år, 10 månader kvar.

Nu vet jag inte riktigt vem som skrev att det ”bara är att sluta” och det är både så enkelt- och svårt.
Jag har haft för lite tålamod för att sätta mig in i allt som hör till hjärnan och alkoholen, men jag minns SÅ väl de första gångerna jag helt på ”egen hand” kunde få samma fredagsrus- fast utan alkohol då! Minns att jag kände; wow nu vet kroppen/hjärnan hur den på egen hand kan få det att svirra till av avkoppling en fredag efter jobbet med ett glas cola zero och några goda nötter. Jag gissar att det tog några månader.
Misströsta inte någon!! Ibland läser jag här de som skriver ”åh jag skulle så gärna vilja lyckas med att bli nykter” och grejen är att till skillnad från andra sjukdomar så kan man bli frisk med egen vilja/agerande/beslut att inte lyfta glas till munnen. Jag vill bara få alla att förstå det.
Tro mig jag vet att detta låter infantilt för ja- alla möjliga saker spelar in- men jag vill ibland skrik-skriva, att ja du kan! Det är inget trolleritrick, inget att ”hoppas på”. Till syvende och sist är det Bara Att Inte Dricka. Alla ni här kan klara det, uppleva 1,2,3 år osv nykter- det är till och med troligt att ni klarar det, inte alltid första gången.
Läs, få tips och råd, fråga om knäppa saker, be om råd kring precis allt. Jag lovar att vi är många som vill pat it forward- och kan ett enda inlägg från en dinusarie som vi nu börjar kännas som- höra nån nytta så är det värt precis allt! Kramar till alla kämpat.

Jag försöker att hitta andra sätt än att behöva alkohol för att känna mig lugn, trygg och lindad i bomull (för en stund)
Försöker, men det är svårt. Jag kämpar men det är svårt. Vill vara utan, men ”lyckas inte” hela vägen. Svårt på egen hand utan andra som förstår…

@Blidenjagvillvara77 åh va jag känner igen ”dricka för andras skull”🤯 så sjukt.
Precis så va de för mig på min utlandssemester i februari. Va väldigt måttligt men tankar och sug kom direkt.
De viktigaste är ju att vi inte ger upp.🌸

@Jonas1974 Exakt.Den är kidnappad av beroendet & det var vi själva som programmerade den till det🥶Men det trevliga är att det går att omprogrammera den.Och det är vi själva som måste göra det jobbet åxå😇😎💪🙏

@Fruktsallad 😇😃💪🙏🦋

@Gubbe56
Hej,
Fint att du har en så bra relation med ditt ex att hon är med på resan och stöttar. Bra att det blir lättare och lättare med dina hjärnspöken. Fortsätt att posta och ställ frågor och vädra funderingar.

@Äntligen91 .Inte börja om.Din tidigare nyktra period när du med dig.Även de lärdomar du gjorde.Upp på hästen igen!Håll hårt i tömmarna.Gräv där du står.Du fixar detta!😊👍💪🙏

@Gubbe56 tack!

@Blidenjagvillvara77
Verkligen tråkigt att läsa om ditt korta och lilla återfall. Även om det känns mörkt och jobbigt nu så drack du ju inte speciellt mycket. Hur hade det sett ut för drygt 3 månader sedan? En gång på tre månader eller. 3 dagar på 3 månader är inte hela världen. Du gick även in i dagarna med mycket dåliga förberedelser, ingen träning på ett tag pga lång krasslighet, inget eget space på resan, stress från moder och få ett glas i handen direkt. Scenen var riggad för ett återfall och att det blev ett såpass litet återfall är ju riktigt bra.

Det viktiga är vad du gör nu.

Till nästa gång vet du hur du ska planera genom att kanske meddela reskamraterna innan resan att du inte tänker dricka, planera in egen tid, mamma och sjukdom kan vara värre att planera för. Kanske kan du säga till din mamma att din man har städat eller tycker det är jätterent så hon kan vända dig till honom om hon har synpunkter. Viktigast kanske är att ha en plan redo om det bjuds/trugas ”varför är det då viktigt gör dig/er att jag dricker”

Nu ska du på jobbresa och då brukar det finnas lättillgänglig tillgång till alkohol. Du bör ha en plan klar när alkohol bjuds, typ ”jag har nyligen haft långweekend i sthlm så jag kör alkoholfritt” eller liknande så du inte tar den lätta vägen ut och tar emot glaset med alkohol. Det kan vara bra även om ljudböcker och tidig dra sig tillbaka är planerad, middagen ska även hanteras.

Du lärt dig massor av denna helg och se till att hänga kvar på forumet och få/ge stöd/hjälp.

@Molnet Då är de bara att börja om och fortsätta jobbet för en nykter framtid.

@vår2022 kram ❤️

Hur tänker du kring din egen resa för att bli frisk från medberoende? Hur ska den se ut? Vad är ditt mål?
För mig var det enda som hjälpte att säga nej till all kontakt och ta tydligt avstånd. Allt drama försvann och jag saknar det INTE. Mitt ex saknar fortfarande sjukdomsinsikt och hans resa mot katastrof fortsätter. Jag vill inte se det eller vara en del av det. Det är inte kärlek utan rent gift.
Tänk på DIG först.

@Blidenjagvillvara77 Tack för dina fina ord❤️. Ja, rutiner är också så viktigt för mig och om det ruckas för mycket eller lång tid, blir det lätt oreda i huvudet. När det blir för mycket samtidigt i livet brukar det för mig kännas som att jag inte riktigt vet ”var jag börjar och var jag slutar”, man hänger liksom efter livet som går långt före. Då får jag stanna upp, sortera och göra en plan. Vad kan jag ta bort? Det är nästan det viktigaste för ofta har man stoppat in för mycket att göra. Vad behöver jag för att må bra, planera in egen tid. Hur kan vi (familjen) hjälpas åt bättre?…

Passa på att ta igen dig och ljudbok är skönt. Släpp det som hänt och planera, gå vidare framåt och in i rutiner igen. Shit happens! Du har jobbat på så bra med 3 månader, beröm dig själv! Nya tag och nya friska nyktra dagar! Det kommer att bli bra! Kram❤️

1 år har gått sedan man startade här. Otrolig hjälp.
En skilsmässa som gick igenom förra året. Tagit mig 1 år att bearbeta året innan med kaos. Lögner. Förnedring. Men också i allt det en otrolig stark kärlek till denna människa.
Många lovord har brutits.
Kontakten bryts med jämna mellanrum. Men i de tomrummet kommer känslorna tillbaka. En saknad. Som jag har svårt att slita mig ifrån.
Även om det självklara är att vara utan honom.
Men hur i hela världen ska man acceptera. Att det är över. Även om ett hopp finns kvar. Trots allt.
Hur tankar går på att hålla det hemligt, träffas ibland. För att följa ytterligare en resa för nykterhet som ändå går i kras?
Eller finns där att kunna sätta gränser? Utan att få lögner eller är det helt utom hopp?
Ju mer jag skriver, ju mer tragiskt låter det. Egentligen. Men kärleken oändlig för denna man!
Tankar eller erfarenheter någon?

@vår2022 fina fina du! ❤️ du är verkligen så bra att sätta ord på allt! Och du är ett sånt fint stöd! 🙏 du känns så klok och stabil, en människa man verkligen vill ha i sin hörna. Så fint att du finns här och ger dina kloka och tröstande ord. Betyder så mycket! Och du har helt rätt, alkohol tillför inget positivt för mig! Ska ta fasta på dina råd och göra tidiga kvällar på hotellrummet. Det blir bra tillfällen för återhämtning. Ljudbok i sängen innan lampan släcks har blivit min sömnritual och det blev heller inget av när vi var borta. Inser mer och mer att min släng av adhd (det var psykologen konstaterat) behöver sina rutiner. Varje dag året om. Än en gång tack för att du finns! ❤️🙏

@Blidenjagvillvara77 Starkt, modigt och klokt av dig att hänga kvar här! Du sviker ingen här, det viktigaste är att du ska må bra och vi finns som ditt stöd❤️ Bra också att du inte fortsätter att dricka och det låter onekligen som att du är less på det och att det inte tillför dig något gott, tvärtom. Det är verkligen mycket för dig nu och att du inte får något eget space. Förstår att du är trött. I det läget du befinner dig i är det inte lätt att stå på sig mot din mamma, kanske kan du bättre göra det när du är i balans och har mer krafter. Kanske kan du får tid för lite återhämtning på din jobbresa? Kanske säga att du är trött, ont i huvudet…om det är aktiviteter på kvällen? Framförallt att du inte försöker göra något för någon annans skull och tänker på dig själv i första hand och vad du orkar med. Ta ditt eget space. Kanske kan du försöka få en egen tid i veckan hemma, hitta på något skönt och avslappnade för bara dig. Jag vet precis hur det är när man inte kan träna, det påverkar mig också mycket. Försök att få till en promenad till att börja med och att göra lite andningsövningar hjälper också när man känner stress. Lång inandning och långsam utandning någon minut.

Det viktigaste är att du inte dricker. Det stör din återhämtning och påverkar dig psykiskt. Försök att ta en sak i taget, en dag i taget. Skitdagar kommer, men de går också iväg. Sköt om dig! Kram❤️

@Gubbe56 Vad fint av ditt ex! Skönt att hjärnspöken släpper allt mer och ännu bättre blir det ju längre tid som nykter. Ha en fin kväll!❤️

Äntligen kväll. Ordentligt trött av jobbhelgen. Varvade ner med några av barnen på en trevlig resturang. Vatten i glaset o nedvarvning o ro kom på plats ändå.
Snart dax för sängen o vakna till en ledig dag.
Imorgon blir det inköp av penséer o lite annat vårigt som ska påtas ner I jorden.
Bara, det va...Jag vet idag vad jag orkar och vill Imorgon. Lite halvreligös känsla det här med nykterhet 😊

Jaha! 3 månader gick hur fint och enkelt som helst och sen snubblade jag över kanten. Jag har mina teorier men är intresserad av vad ni andra tror?
Först och främst- det blev totalt 3 dagar med alkoholintag efter 3 månaders total avhållsamhet. Inte tre hela dagar eller i följd men tre dagar. Det började med att sällskapet hade hällt upp bubbel till oss när vi kom fram till Stockholm i onsdags. Jag orkade inte säga nej, eller förklara mig. Orkade liksom inte? Vännerna vet inte om mitt beslut och de är nog de som har störst problem med att jag inte dricker… nåväl, jag drack det där jävla bubblet för att göra andra nöjda. Misstag nr 1- om jag hade berättat för vännerna för tre månader sedan när jag bestämde mig hade de inte hällt upp bubbel till mig och problemet hade varit ut världen. Jag blir så arg på mig själv, arg på alla andra och bara riktigt jäkla besviken! Som att göra våld på sig själv! Dricka för att inte andra ska bli obekväma!? Sjukt… på de tre dagar som jag drack alkohol har det varit en blygsam mängd. Onsdagen blev det två glas bubbel och ett halvt glas vin. På konserten drack jag kaffe när de andra drack öl. De andra dagarna blev det heller inte mycket men det spelar ju liksom ingen roll! Jag märkte så tydligt att kroppen verkligen inte vill ha detta gift! Huvudvärk, trött, nedstämd, dålig sömn, en värmevallning som kom från ingenstans! Hela mitt jag skriker verkligen att alkohol är ett gift! Blä!
Jag har varit mer eller mindre krasslig sedan snart 4 veckor. Några dagar i början var jag sängliggandes men har efter det jobbat på som vanligt. Jag mår inte bra när jag inte kan träna. Jag behöver min träning för mitt psykiska mående. Kombinationen för sjuk för att träna men tillräckligt frisk för att jobba är inte bra för mig. Det blir en obalans. Jag behöver verkligen min träning och dagliga promenader men det har inte varit mycket av den vanan senaste veckorna. Åka bort med vännerna tre dagar och maxa all tid i storstan utan möjlighet till egen space och vila är heller inte bra för mig. Lägg därtill lite dålig sömn och en enorm trötthet/stress av alla intryck. Dagen innan avfärd kom mina föräldrar för att vara med våra barn dessa tre dagar och jag började stressa upp mig flera dagar innan på grund av detta. Främst kände jag en stress av att jag måste städa innan min mamma kommer för det är i princip det enda hon gör och vill göra. Jag vill inte höra hennes gliringar eller suckande om ditt och datt, lägg dessutom till att vårt hem är förhållandevis städat och rent men i hennes värld är det inte det. Jag har insett att det inte är värt att ta fighten med min mamma. Hon har aldrig någonsin erkänt om hon gjort fel eller bett om ursäkt. Hon är lättkränkt och har noll självinsikt. Jag väljer att tro att hon vill väl på sitt vis men det tar väldigt mycket energi av mig ☹️ min man tycker att jag ska stå upp mer för mig själv och att hon verkar tro hon har rätt att säga vad som helst till mig och ha åsikter om allt. Jag kan inte ens gå ut med soporna utan att hon ska veta var jag ska eller vad jag ska göra. Jag behöver mycket space och har mycket integritet vilket gör att hennes närvaro är väldigt påfrestande även om det sker i all välmening. Jag är trött, känner en inre stress och upplever att livet just nu är i obalans. Hela helgen har bestått av matcher med barnen och jag har inte ens hunnit packa upp. I morgon är det jobb igen och jag måste packa väskan för tre dagars jobbresa. Allt detta blir för mkt för mig att hantera om jag inte kan få in tid för egen återhämtning och träning. Det blir så tydligt! Detta är alltså vad jag tror är anledningen till att jag trillade dit igen. Har funderat fram och tillbaka hur jag ska göra och samtligt känt att jag sviker er alla här inne. Men jag väljer ändå att hänga kvar här. Förra gången blev det lite som ”äh, nu kan jag lika gärna gå tillbaka till hur det var innan jag slutade dricka för det är ändå kört” och så försvann jag från forumet. Jag tog min skam och drog helt enkelt! Men inte den här gången! Jag hänger kvar och fortsätter lägga till nyktra dagar. Förra återfallet varade i nästan fem månader. Den här gången blir det inte mer än tre dagar. Jag forsätter stapla fram på nykterhetens snåriga Stig.