Hej Alla!

Nu har jag några minuter på mig innan jag måste iväg med gubbarna, så jag hinner med några rader...

Ja Pia, du har nog rätt, det enda man vet när man är hängig är ju att ens tankar går ju i fel riktning, och de bästa inputs kommer ifrån dem runtomkring en.

Jag skulle verkligen vilja lära mig att varva ner, att ta kontroll över kroppen ibland...

Jag vet hur det "brukar" vara, men ingenting är ju sig likt längre, jag måste lära mig att tänka i nya banor, så jag känner mig lite vilsen...

Men jag vill.., mycket dessutom, det är ju lite spännande också när man trampar i nya marker...

Det finns en upplevelse som jag aldrig glömmer, killen som satte sig bakom mig på bussen tillsammans med sin jobbarkompis och sade....

"Jag är så himla lycklig, jag skulle bara vilja gå fram och krama första bästa människa....jag måste nog gå ner på en halv tablett..."

Varför kramade han inte mig???, varför skulle han halvera sin dos???, är det olagligt att vara SÅ lycklig???

Allt sedan dess har jag ifrågasatt min egna "lycklighet", och upptäckt att den egentligen inte alltid har varit så på topp, så jag är ockå numera en "sökare"...
Jag vill veta vad lycklighet är, och för mig...

Jag kommer nog aldrig få ett vettigt svar, men kanske få en del vettiga anledningar...

En sak vet jag, alkoholen är inte en av den, även om den gör sken av det i början, så får man betala tiofalt tillbaka i ångest, där är räntan oskäligt hög!

Ha' en bra helg, det ska jag ha...

Berra

Va kul ha en trevlig dag pia kramar ann

Hej igen!

Klart som tusan du är populär Berra, du har massa humor och spexande för dig. Jag tror bara att du måste få ordning på din antidepressiva medicin så du höjer din grundstämning och det viktigaste, ändå försöka släppa taget. Du har en massa krav på dig från dig själv och från omgivningen.

Du försöker leva upp till ditt rykte om att vara jättesocial, rolig och trevlig. Du har ett pressande jobb där du kämpar på många ggr i motvind. Du jagar må-bra saker för att tränga undan det dåliga.

Må-bra saker kommer och går. Det är i sitt inre man måste hitta lugnet och sinnesron. Kunna släppa taget om allt surr och alla krav. VÅGA släppa taget och bara vara.

Det är inte lätt, hela samhället snurrar på i en himla fart och uppfostran, medier etc manar på oss att tjäna mer pengar, ha mer fritid! Vara smala och snygga. Ha ett rikt socialt liv. Ensamtid. Inreda hus och trädgård till toppskick. Helst oxå ha ett spännande sexliv med tre orgasmer om dagen, hängandes upp och ner i takkronan.. :) Och jaga vidare efter lyckan, som bara kommer för stunden för yttre saker kan aldrig ersätta en inre sinnesro.

Att försöka vara samma person som när man drack det måste vara svårt... för alkoholen är ju sinnesförändrande, gör oss hämninglösa, omdömeslösa. Jag har accepterat att jag inte är festprisse, den som livar upp stämingen och hittar på galna saker. Det tog lite tid att släppa taget om det, gjorde lite ont att inte kunna vara med på samma sätt.

Ja du Berra. Dina inlägg ger mycket funderingar och du får ursäkta om jag kanske missuppfattar en hel del. Men det är intressant att bolla olika tänk eller hur?

Idag ska jag spåra med valpen med valpkursen, sen är det 4-årigt kalas i eftermiddag. Lite för mkt aktiviteter på samma dag enl mig.. men man får ju offra sig lite.. ha ha.

Ha en underbar helg alla goa här.

Kram

Hej Igen!

Anledningen till att jag "måste" med till ön är att jag sitter med i styrelsen, och är alltså med och arrangerar detta, vi har en massa uppdrag som ska utföras...

Det är väl för att de tycker att jag är så j..la trevlig som de vill att jag sitter med i den...
Jo jag är väldigt social egentligen och folk uppskattar min närvaro, men det finns en hård yta hos mig som inte vill riktigt låta den slippa igenom just nu...

Dr Jekyll & Mr Hide är de två olika personligheter som kan växlas fram med alkoholens hjälp, om man dricker för mycket, men lite av den skulle hjälpa mig att bryta ytan och släppa loss lite...
Eftersom den inte längre finns, så blir det lite tuffare, och jag måste "ta i" för att vara trevligare...

Nejdå, jag gillar gubbarna, och vi brukar ha det jättetrevligt, tills dess de bli packade & puckade!
Jag försöker tänka på det trevliga i det hela, och förtränga det som kommer senare på småtimmarna, man ska inte alltid måla fan på väggarna, lite positivt tänk, det är ju Fredag!

Jo det där med hängigheten tror jag är en form av att man VILL straffa sig själv på något sätt.
Man vill tänka på allt dåligt så att man kan riktigt svepa in sig i allt som gör att man mår dåligt.

Det finns positiva saker runtomkring en, men precis som du Pia sa om mindfulness, så blir det precis tvärsom, det positiva undertrycks och blåser bort och det dåliga förstärks eftersom det ger näring åt ens "dåligtmående", och det verkar ju vara det som kroppen vill!!

Jag är mycket medveten om detta, men har svårt att göra någonting åt det, det måste finnas mycket av det "braiga" så att hela massan överväger det dåliga...
Det ena braiga ger näring åt nästa braiga grej, och blir de flera så tar majoriteten överhand...

Och just nu, idag så har jag många "braiga" tänk, det finns flera saker som går i linje framåt och undertrycker det dåliga, lönen t.ex (tills dess jag ska göra räkningarna hua!, bad thinking!)

Igårkväll så blev vi inbjudna till grannarna på lite kaffe, och hon som har samma shrink som mig, vi kom till att snacka lite om våran "lågnivå" allesammans med våra respektive involverad...
Det kändes bra, för oss alla fyra tror jag...

Sedan finns det en annan (lite falsk) anledning till att jag är lite gladare, har fått tjacka en sådan där lite mini bärbar pc för under 2000 spänn, OCH frugan var med på det!, WOW!
Hon tyckte den var "söt" och har redan lagt in ansökan om att den ska bli hennes...
Så nu kommer man kunna hamna i säng lite tidigare eftersom den inte eldar upp (ursäkta ordvalet) tasken på en som de andra bärbara gör med sin otroliga hetta undertill...

Så nu får ni ha en alkoholbefriad och ångestbefriad helg framför er, det är bara en armlängd till flaskan, men fortfarande en microsekund till ångesttankarna, du hinner aldrig före den...
Så ge upp, du behöver inte ens ägna en tanke åt den, nykterhetstankarna är befriande!

Lev!, och lev väl!

Berra

Ha ha, trodde nästan det Berra. :)

Bra att det händer lite på sjukvårdsfronten.

skippa för guds skull ö-helgen! Varför göra sånt du inte vill?

Kram Pia

Mie har just beskrivit lysande exempel på hur man kan stilla sig och få sinnesro Fenix!

När jobbiga tankar kommer så tänk efter om det är något du kan göra något åt just nu. Om inte, låt tankarna flyga iväg och återgå till nuet, vara mindful som det så fint heter. Stanna upp och titta på något fint, låt dig bli helt stilla. När tankar på annat kommer så mota inte bort dom utan bara låt dom komma och passera utan att lägga några känslor i dom. Ingen blir hjälpt över vår oro eller dåliga mående.

Som andnings-avslappning brukar jag dra ett djupt andetag ändå ner i magen och andas ut. Nästa andetag andas jag enda ner i vä fot, känner efter hur foten känns och andas ut. Nästa andetag går ner i vä underben, sen i knä... osv osv. Man ska inte spänna några muskler utan bara tänka att våra andetag når de olika kroppsdelarna, känna efter hur de känns, om man är kall eller varm t.ex. Jag blir väldigt avslappnad i både kropp och själ av denna övningen. Den kan göras var som helst, ofta blir det t.ex i bilen. Hjälper också bra när man ska sova.

När vardagsstress hopar sig, eller det är mkt på jobbet så stannar jag upp, tänker efter, prioriterar. Måste det göras? Kan det delegeras? Jag tar till såna floskler som "vad gör det om 100-år eller "är det ett i-lands eller u-landsproblem". :)

När jag börjar tycka synd om mig själv eller är irriterad så stannar jag upp och tänker på allt jag är tacksam för, och hakar på välbefinnandekänslor när de kommer.

Det är svårt att beskriva, men man får in ett annat tänk genom övning, det går bättre och bättre hela tiden. Om jag däremot glömmer bort att stanna upp och stilla mig så dras jag lätt med i karusellen igen.

Läs gärna mindfulness i vardagen av Ola Schenker.. den är jättebra.

kram

Berra....

Dina inlägg är alltid tänkvärda på ett el annat sätt... Du berör saker som är känsliga & jobbiga för många av oss.
Dina vänner här saknar dej när du försvinner... Jag saknar dej...

Har du sett att det är guld i björkarna?
Det är nu man ska öppna sina sinnen & ta in alla vackra färger. Naturen har mkt att ge...

För min del börjar nu frysandet... alltid kall om nosen... sommaren är ju min tid, älskar solen & värmen. 40 grader på ballkongen, inga problem ... jag sitter i min bikini & svettas & njuter.
Nu när hösten kommer måste jag lyfta blicken & anstränga mej för att jag ska se allt det vackra medans jag går med armarna omkring kroppen & huttrar.

Det finns lite småstrul hos oss... funderade över varför barnen började bli oroliga igen. Varför framför allt minsta slåss mer & verkar må dåligt. Tills jag kom på att barnens pappa rör sig mkt i området nu när han har hund. Särskilt minsta har träffat på honom mkt senaste tiden. Det är ju såklart lockande & roligt med hunden.
Men tyvärr blir det ju inte så lyckat då han är onykter & jag inte är med.
Det är så svårt att undvika & omöjligt att förbjuda, jag säger att jag vill att han ringer & talar om för mej så kan jag komma & vara med. Men det är inte så enkelt alla gånger.

Förundras över att mina barn känner av honom så mkt att de börjar må dåligt...
Hur tänker jag nu?
Varför tar det aldrig slut?
Låter tanken passera för jag mår inte bra av att stanna i den. Släpper oron & tänker att vi har det åtminstonne bra här hos oss... målet från början var ju att få barnen & mej till ett lugnt & säket ställe.
Det har vi här.
Miljön är säkrad.
Jag har ju kommit till insikt om att det kanske kommer vara så här för hans del... att han inte kommer att nå sin botten.
Det har jag accepterat.
Men det gör ont i mitt mammahjärta när barnen dras ner & mår dåligt.
Det kan jag inte acceptera.
Förstår ju att det kommer att vara så mellan varven... det ligger utanför min kontroll.

Därför väljer jag att se guldet & färgerna i träden & vara glad åt det.
Samlar lite energi i mitt inre. Kraft att använda då det blir tungt.

Just nu strilar det ner lite sol mellan träden utanför mitt fönster, det framhäver guldet...

Kram till alla tappra själar... / Mie.

Hej Berra!
Härligt att höra av dig. Jodå, jag ha saknat dina inlägg. Första tanken är ju alltid att alkoligisten varit framme med några feta erbjudanden, men så kan det ju helt enkelt vara så att man reser bort en vecka. Hur som helst, det krävs en viking för att åka på suparesa till en ö utan att dricka, den saken är klar.
Ha de´
/Fenix

Japp!

..det var en test, ville kolla om det var någon som saknade mina inlägg...

Så tack Pia!

Det finns fler bottnar i det, mina inlägg handlar mer om hur kasst jag mår, och allt mindre om hur min nykterhet förändras/förbättras...

Så jag känner väl att detta forum kanske inte är det primära för de som är hängiga...
Men jag har alla min vänner här, och jag vill fortsätta surra med er...

Jag har äntligen vågat lägga in en tråd i Terapisnack's forum, men känner mig egentligen inte riktigt hemma där, det finns de som är i ett betydligt sämre skick än vad jag är...
Jag anser nog inte att självmord är den rätta lösningen på att bli av med problemen, vem vet
sankte Per kanske är bög (om vi nu ska fortsätta med homofobi-snacket..)..
Men jag har nog inte varit tillräckligt snäll, så jag får nog ta hissen neråt för min del...

Som jag skrev tidigare så har jag haft helt puckade tankar om att fysiskt skada mig för att slippa mina ångesttankar, och i helgen (ofrivilligt) så använde jag ett par nya skyddspjuck med stålhätta, vilka i sin tur gav mig tre enorma vätskefyllda skavsår som sedemera sprack!
Gjorde enormt ont under flera dagar, och upptog hela min tankeverksamhet så jag hade inte tid med att vara hängig, det var en märklig känsla, men avslappnande för hjärnan ändå!!!
Så lördag-måndag så var jag "upptagen" med andra tankar...

Jag har kollat runt lite med mina tankar, och har nog funnit ut att jag stämmer bäst överens med "GAD", generell ångest...
Typiskt, "GLAD" utan "L"...
Någon på terapisnack trodde jag var bipolär typ 2 (manodepressiv), men jag har ju inga "ups", mest "downs" ...

Och jag har surrat med min husläkare (konstigt, det är inget fel på huset..) och fått en ny tid i början på Oktober, då jag ska gå över till Efexor jag med, samt ta en massa prover så en checkup på att det inte är något fel kroppen som skapar detta läge.
Så nu har jag något annat att se fram emot, och hoppas på...
Så lite mer att jag går åt det positiva hållet i "väntans tider"...

På jobbet är det jobbigt, men inget att vid ord nämna...

I helgen ska jag ut på tvådagarsevenemang med herrföreningen till en liten ö i skärgården där vi ska ha kräftskiva och lite umgänge...
Men jag längtar inte dit, det går mest ut på att kröka hårt i ett helt dygn, och jag platsar ju inte i den offensiva gruppen längre...
Dessutom var det efter i deras umgänge min deppighet bröt ut...
Men jag gillar "gubbarna" och vi har ett härligt busigt umgänge, men det är alkoholen som "förstör" det hela roliga, samtidigt som det hjälper att tina upp isen mellan oss...
Jag släpar nog med mig en kasse Jever för säkerhets skull, och "försöker" se positivt på det hela.
Blir de för packade och jobbiga, så går jag och knyter mig..

Ja, så var Berras dagbok idag...

Mors Berra

Jag tror att skuld & skam fortfarande är en stor bov.
När man väl förstår att man behöver hjälp så har man behövt det läääääänge.

http://www.can.se/sa/node.asp?node=2555

Det finns så många organisationer och kunskapare i vår " alkoholistbransch" men lika förbannat så finns det inte hjälp när man som bäst behöver det.

Kan någon förklara för mig ?!

Ha ha ha...

Jag skulle gärna vilja vara en fluga på väggen på ditt jobb :)

Nej, det är lugnt, Sonen har en mkt bra läkare nu för tiden. Ska förresten hämta ut nytt till honom på måndag, får kanske en trevlig överraskning då. Är inte precis rik nu sen jag gick ner i tjänst. Men njuter i fulla drag av friheten.

Ha det bäst

Hej Pia!

Nepp, det är en tjej på jobbet här som knaprar just den...

När hon fick receptet så skulle hon få slanta nästan 2 papp, och hon fick veta att just den hade hamnat utanför högkostnadsskyddet...
Så hon (skitpissed) ringde och härjade med sin (iofs, nya) läkare, som fick skriva ut något annat liknande preparat, det var någon månad sedan, men jag kan ju höra vad hon fick istället!

Men vill ju ogärna beblanda mig med brudarna på jobbet, de har ju sina "ryck" emellanåt...

Berra-Bupp

Aaa.. det måste vara endast Efexor som namn, det finns likamedel, det har vi fått utskrivet sen länge. Blev lite rädd där faktiskt, det är den enda medicin som funkat på min son... och han klarar sig inte utan.

Du skojar med mig om efexorn? Varför?` Min son som ju har OCD och BDD äter fulldos.. jag kan nog klara mig utan men han?

Hej Alla!

Ja idag är det ett jävla väder, haha!

Nej om sanningen ska fram så har det "mojnat" lite sedan gårdagen...
Blev så oerhört glad att frugan hängde med till shrinken, min livskamrat har fått insikt i min sjukdom på ett annat sett, och shrinken fick en annan version som var helt annorlunda...

Så jo, jag "hoppas" hela tiden, hoppas hoppas hoppas, att det nu vänder...
Jag lever ju som sagt på hoppet, och finns det inget att se fram emot, så "backar" jag...
Jag behöver ju hjälp med att knyta upp knutarna i pallet, har ju försökt så länge själv och inte lyckats, så jag måste ha en "yttre" hjälp...

Men som vanligt så har jag jämnt för bråttom, man kan inte bara gänga av skallen och lämna in den för renovering, betala i kassan och sedan hämta ut den igen...
Det är ju inte direkt någon bilverkstad, och jag måste ju ta in det shrinken säger, men ofta blir det motstridiga direktiv så jag ser då ut som en fågelholk....

Nej jag har inte förändrat min medicinering, men däremot så hörde jag att "din" efexor har hamnat utanför högkostnadsskyddet numera, så nu vet jag inte vad jag ska tjata på min läkare om för sorts piller med "mera" skjuss i.

Men som jag skrev tidigare, är oerhört känslig för kritik, har alltid velat vara andra till lags och vara uppskattad, och har haft "kul-stämpeln" som barriärforcerare...
När jag nu inte längre orkar mantla den personligheten, så förändras ju också mitt sociala umgänge, ingen vet hur man längre ska surra med "Sur-Berra"...

Och nu en tid så har det kännts så hopplöst, så vad som helst som kan skapa en förändring skulle kännas bättre....
Destruktivt tänkande som att jag skiter i nykterheten, kan åsamka mig fysiska skador istället för de mentala, jag vill bara bort ifrån mitt felaktiga tänkande...

Jag vet att det är helt snurrigt, men å andra sidan, jag har ju givit upp mitt sunda tänkande för länge sedan, Berra 007, med rätt att vara deppig!

Ja mitt jobb, det är bara ett enda elände...
Man kan säga så här, acceptera läget, eller försvinn i hårda ordalag...
Alla grejor som företagshälsa osv, det existerar inte i vår värld...
Vi jobbar inom en väldigt smal nisch med hög risk men stor potential, men skulle det lossna så finns det pengar att hämta, men under tiden så piskas vi hårt..

Jag borde älska det jag gör och det vi tillverkar, det är spjutspetsteknologi...
Men "piskningen" förtar all glädje, men det är ju det här jag kan...
Man åker berg&dalbana hela tiden, det är roligt den första tiden, men efter några år så börjar man lessna, för att sedan upptäcka att jag sitter fast i korgen med handklovar...

Jo jag känner mig låst och kan väldigt lite påverka min omgivning, när man har "gapat" tillräckligt länge för döva öron, så lägger man till slut ner, och blir innesluten istället...
Det värsta uttryck jag känner mest hat för nu är:..."Jag hör vad du säger..!", det betyder i mina öron: .."Jag hör vad du säger...men jag skiter i det..!"

Just nu så är det just nu +/- 0 i min glädje/deppighet, jag är totalt "tiltad" och har ingen som helst
ställningstagande i något som helst, total apati för allt, stänger dörren och skiter i allt!

Så nu stänger jag dörren, för idag!

Berra

Är det ett jävla väder idag oxå Berra? :)

Jag undrar lite över vad som hänt? Du lät så glad och så föll du rätt ner? Har du minskat på antidep igen?

Ditt jobb verkar vara kaotiskt och destruktivt. Har ni ingen företagshälsa där ni kan slå larm om hur det går till och hur ni mår?

Som jag ser det så tycker jag du varit jäkligt strong där du står vid grillen var och varannan helg med alkoholfri öl i näven.. vete tusan om jag klarat det, eller tyckt det var så givande. Hade nog blivit irriterad och bitter över all alkohol runt omkring. Men jag är nu ingen sällskapsmänniska.. :)

Hoppas du mår bättre idag.

/pia

Hej Mie.

Vet inte så mkt om det rent praktiskt men missbrukare är ju som du vet experter på att luras och manipulera. Att alkohol går ur kroppen snabbt och att urinprov då kan visa negativt är väl känt.

Han kan säkert allt om hur det funkar och vet precis när och hur han kan använda droger/alkohol för att det inte ska visas i testerna..

Pratade med barnens pappa häromdagen på tel. Onykter & han tror inte att jag märker.
Han ville ha hjälp med hunden... hmm...

Pratar om att han snart kan skaffa sig "lämpa" för att sen ta om sitt körkort.
Vill inte ha ut honom på vägarna igen.
Han säger att han är ren nu...
- Nej, du är ju inte ren nu.
- Bara alkohol det går ur kroppen på ett dygn.
Han säger att testerna är slappa.

Är det ngn som har koll på hur det går till?
Jag trodde att man skulle bevisa genom prover ordentligt att man är ren.

Mie...

Hej!

Idag hade jag inte tänkt skriva något, eftersom det är helt "tomt" på kontoret...
Har egentligen ingenting att skriva om, och allra minst om det om alkoholen...

Känner mig fortfarande "mjuk" i skallen, och har svårt att fokusera på annat än det som känns tråkigt, besvärligt och jobbigt...
Precis som om jag försöker "straffa" mig på något sätt, börjar förstå (nästan) de som skär sig i armarna, vore skönt om man kunde ändra smärtan till det fysiska området istället, det känns mer hanterbart och sakligt...

Är precis återkommen till jobbet från schrinken, och idag fick frugan hänka...
Hon fick ge sin syn på min sjukdom, och det vände ut och in på allt vad schrinken hade förutsatt att min depression, så hon fick nya spår att börja nysta i...

Och det känns ju bra, och hon vill fortsättningsvis att frugan följer med eftersom hon får då en "yttre" syn på mig, eftersom jag inte kan själv avbilda en "egen" diagnos på mig...
Jag hoppas verkligen att hon kan peta på det som gör mig ont, ungefär som en knapp, depression on/off och hon kan ställa den i läge off...

Frugan var jättenervös innan, och verkligen lättad efter besöket, och tyckte även att det hjälpte henne en del i sitt tänkande, så vi mår båda bra av detta, typ helrenovering hjärna!

Det är inte roligt, det känns som om alla vill mig ont, och jag kan inte själv påverka mig att inte tänka/tycka detta, jag bara trampar i samma spår om, och om igen...

Mycket hänger ju också på jobbet, tycker verkligen att det suger....
Chefen försöker pressa oss ännu hårdare, och hans "skäll" mot mig känns som om han kastar papperstussar på mig hela tiden, vågar inte "ta i", vilket jag är tacksam för...
Men det är inte det jag vänder mig emot, utan allt det "andra" som gör att vi håller på att "gå sönder" man efter man...

Men jag tänker hela tiden, att imorgon är det en annan dag, och den KAN inte bli jävligare!
Ibland har jag rätt, men lika ofta fel...

Eller som norrlänningen sade, "..du ska nog se att det blir ett jävla väder i morgon också, man är väl för fan optimist"...

Mors Berra

Hejsan!
Då kom jag ju precis lämpligt nu Berra. Känner äntligen för att skriva. Det har varit en strulig sommar som aldrig höll på att ta slut, men nu känner jag mig pånyttfödd.Har ett hopp äntligen om att slippa alkoholen och ska genast börja kalla mig före detta alkoholproblematiker. Läser här nästan varje dag, och har stundtals varit så avundsjuk på alla er som förmått låta bli att dricka och börjat få längre perioder av nykterhet. Nu vill jag också dit, och det får kosta vad det vill.
Hur illa ska man må för att börja dricka? Precis så illa som jag mår utan att dricka blir svaret.
När man sätter tankar på pränt bli det ju så oerhört fånigt egentligen. Allt man behöver göra för att slippa de negativa konsekvenserna av alkohol är ju att inte dricka den! Sick!
I dag skiner solen och jag är nykter och känner mig glad. Inte illa alls!
/Fenix

Hej!

Idag skulle jag vilja skriva något, men jag vet inte vad...
Det känns helt "tomt", tyvärr...

Jag är jätteglad att ni är några som skriver i tråden så att den inte "somnar in"...

Ni är mina vänner, tack!

Berra

Tack Adde...

Du har verkligen rätt.
Mina tankar snurrar inte in sig i min själ längre.

Jag var förvirrad mitt i kaoset...nu kan jag se med mina ögon igen.
Ingen ångest som griper tag om mej & får mej att kräkas.

Kanske borde jag sätta mej & läsa tillbaka på den här tråden som jag har skrivet en hel del på sen den startades av Berra.

Jag är tacksam för jag har lärt mej så mycket under resans gång... jag har verkligen förstått hur jag ska låta bli att stanna i destruktivt tänk.

Kanske borde titeln vara fd medberoende?
Vän låter trevligt.

Tack för att du ser min förvandling till en stark självständig kvinna...
(Har alltid tyckt att jag varit stark... men det har fått en helt ny innebörd)

Jag tar numera hand om mej.
Tänker mycket på dej, du har varit lite "tyst"här på forumet... Kram Mie.

Tanken har en sådan makt över oss dödliga...

Mie ! Glömskan är vår värsta fiende !

Jag kommer ihåg när du började skriva här, det känns ibland som en livstid för så mycket har hänt. Du skrev forcerat och med en massa sms förkortningar som ibland gjorde det lite svårläst men oftast fattade jag din mening och vad du ville få ur dig.

Jag överdriver inte när jag säger att du verkligen har förändrats ! Absolut till det bättre !!

Det lyser igenom i dina texter att din självkänsla har byggts upp rejält och att du fått en stabilitet i din tillvaro. Det är inte bara tur som fört dig till det liv du har idag, du har ett öppet sinnelag och är villig till förändring och kan se konsekvenserna av dina handlingar på ett positivt sätt.

Jag vill idag hävda att du ska sluta kalla dig medberoende och ändra "titeln" till vän eller kanske anhörig till alkoholister. Det är en lite mer positiv underton i dessa benämningar jämfört med medberoende vilket signalerar att du fortfarande är beroende av den beroende. Vilket du klart visar att du inte är idag.

Jag är klart imponerad av din utveckling.

Ta hand om dig, det är du sannerligen värd.

Lite samma känsla finns hos oss anhöriga...

Jag har lite svårt att se nu att det har funnits ett strul med droger & alkohol.
Eftersom jag & barnen inte är i det just nu & inte träffar honom särskilt ofta, kan jag ju faktiskt inte veta hur det ser ut idag.
Känslor & tankar om att det kanske inte var så farligt, att jag kanske förstorade upp el att han kanske har slutat nu poppar upp i huvudet.
Jag måste anstränga mej för att komma ihåg hur det verkligen var.
Påminna mej om att han inte är bra för mej & barnen.
Även om jag inte är intresserad av ett förhållande längre så känner jag mej elak som berövar honom hans barn.

Tills jag kommer på att han gjort det valet alldeles själv.
Det är han som väljer att inte ringa el på annat sätt höra av sig.
Han som sitter med bollen i knät & inte förstår bättre än att låta den ligga där.

Svaret finns alldeles nära...
Om...han varit ren hade han hört av sig till sina barn.
Han hade ansträngt sig så att han skulle kunna vara med dem.

Så jag stannar inte i den känslan särskilt länge.
Utan släpper återigen taget om skuld & skam.
Jag tog ett bra beslut, kanske livsavgörande...
Tanken hade funnits under en längre tid men jag hade ingenting mer än mitt eget ord på att allt inte var i sin ordning.

Vem skulle tro på mej?

Tills den där em för lite mer än ett år sen.
Brevet från soc som gav mej bevis. Svart på vitt.
Jag var fri.
Barnen var räddade.
Var tvungen att gå för att ha en chans till ett forts liv tillsammans med mina barn.
Tog den chansen... tillslut.

Så den där känslan borde ju inte komma... men tryggheten har blivit vardag & kaoset ligger bara som ett avlägset minne.

Tack alla här på alkoholhjälpen som hjälper mej att minnas & förstå vilken tur jag har haft trots allt.
Med mina erfarenheter kan jag förstå & kanske tom hjälpa...
Medberoende finns till så mkt... vilken sjukdom det är...
Känslorna är dem samma, det spelar ingen roll till vilken sjukdom du är medberoende...

Kram från Mie...

Han skriver det så bra,beskriver det på pricken rätt.
Jag har inte varit där än,efter två månader men vem vet......?

Berra ibland räcker det med att skylla på planeterna.

Det var en kille här på forumet som svarade på ett inlägg där jag just hade skrivit att jag hade tappat lite av motivationen. Det han skrev fick mig att tänka till. Han förklarade för mig att efter en viss tid, så har den otroliga lyckobubblan man kände innan lagt sig eftersom man blivit van vid att vara nykter. Det är inte lika konstigt längre och tillslut blir den känslan vardag. Jag tror att det var den där upprymdheten jag saknade. Håll ut Berra!

Kram!

Mors!

Måndag igen, och som sig bör, ingen höjdardag, för mig...

Kände ett "sug" i lördags då inte nikotinet var den enda drog jag behövde, blossade som en tok men det saknades "något"...
Var inte lätt då vi stod vid grillen att "bara" suga på en alkoholbefriad pilsner, Jever...
Ibland börjar man omarbeta sina beslut om det jag gör är riktigt, jag vet det innerst inne, men något annat sade mig att det var dags för lite "äventyr" igen...

Det känns som om min egna uppfattning om beslutet att avhålla mig helt alkoholen är på väg att urholkas, jag börjar tappa duktighetskänslan...

Eller så är det så att jag nu mår så pass kasst, att jag ändå kan köra ner mig i alkoholträsket i alla fall, vad spelar det för roll, lite ångest ovanpå det här gör väl ingenting???

Det är konstiga tankar som far runt i mitt huvud just nu, allt det jag har byggt upp håller på att raseras, och jag orkar inte "hålla emot" längre...

Båtstölden blev en våldtäkt på min trygghetskänsla, och jag är hyperaktiv på att hålla koll på
det som är mitt just nu...

Har väldigt få saker att tänka på som gör livet lite gladare, försöker verkligen "pigga" upp mig med något, men det känns som en uppblåst ballong som inte är ihopknuten, det pyser ur den det minsta lilla man tappar uppmärksamheten, för att sedan bara vara sladdrig och hänga slapp...

Idag ska jag tillåta mig att känna mig hängig, så att den känslan får blomma ut fullständigt...
Så kanske, kanske den i morgon har blivit utblommad så att jag kan börja se framåt igen, de säger ju att man inte ska undertrycka sina känslor, så jag låter dessa få "vara" ute på vift.

Om det finns en Gud däruppe, så ska han ta sig en rejäl koll över Sverige...
För långt därnere så finns det en kille som just nu bara moonar åt honom så mycket han orkar...

Mors Berra

Ja, och jag kommer med en reaktion direkt... ha ha.

fast vid närmare eftertanke så skriver jag inte ner den, detta är väl inte rätt plats för politiska diskussioner.

Grejen är väl den att man måste förstå att man har lika långt till det där första glaset efter en nykterhet. Vare sig nykterheten har varit lång el kort...
Sen är det otroligt starkt att morg efter morg bestämma sig för en nykter dag.
Att lägga fler & fler nyktra dagar på sitt konto är guld värt.
Verkligen värt att uppmärksammas.

Kram från Mie...

Nu vill du röra om igen... (o=
Puss...

Jag tycker ändå längden har betydelse på ett sätt.Iallafall för sitt eget mående eller hur kramar

God Morgon!

"Surgubben" Berra är fortfarande med, men det dåliga humöret står i läge paus...

Vi är "själva" i stugan utan barn, och det har varit bra för.....kärlekslivet om man säger så...
Det behövs ibland som lim i ett förhållande, att få vara lite för oss själva...
Bara att få nakna ligga "sked" i sängen tillsammans och känna någon annans kroppsvärme mjukar upp ens sinnen, utan några barn som kommer studsande i fotänden av sängen.
Visst vi saknar dem, men vi har ju ett eget liv också...

Mina farhågor om grinig svåger besannades inte heller, och vädret är just nu jättefint, trots lite kyla, men det gör det bara ännu mysigare att krypa ner i en kall säng, uhh!

Vi fick en chock när svågern och svägerskan kom ut, de frågade var deras båt hade tagit vägen, för att sedan bara konstatera att den hade blivit stulen...
Så nu känner vi oss otroligt kränkta, och svågerns alla timmar med att bygga ihop den och invenstering i en dyr utombordare är nu som helt bortblåsta...
Så det ligger en sordi över oss och nu har vi ingen vassare båt än en 9,9 hästars på en roddbåt.

Så ser ni någon annons på en Micore 490 med en svart Mercury 50 hästars motor så skriv här så fort som bara möjligt, så slipar jag yxan under tiden, för här ska skapas rättvisa...

Ibland så undrar man vilken looser-sida man har valt, man jobbar sliter och betalar skatt, gnetar ihopa till sina drömmar, för att sedan någon annan bara ska sno den mitt framför en.
Man skulle bli socialfall, få en betald lägenhet, socialbidrag och jobba svart, samt att dryga ut sin inkomster med att stjäla vad andra har jobbat ihop till, sälja dessa för att sedan sitta på Stureplan och bjuda glatt på en hink med skumpa och bara glassa runt...

Det är ett märkligt samhälle vi lever i, håller ni inte med om det?

Berra

http://www.youtube.com/watch?v=XUF2KZrjApk
Var & lyssnade på honom sjunga tillsammans med gosskören... jag bara blundade & njöt...

Längden har ingen betydelse !! Häpp!!!

Med hjälp av en dag i taget så är det den som stiger upp tidigast på morgonen som har längst nykterhet. Svårare är det inte.

Det har ingen som helst betydelse om jag har 1 dag, 2 månader, 5 år eller 30 år i nykterhet så har jag fortfarande bara en armlängd till flaskan. Och det är väldigt demokratisk för det gäller alla alkoholister, utan undantag.

Jag har en kronisk, progressiv och dödlig sjukdom som heter alkoholism och jag får aldrig glömma det. Min nykterhet är en väldigt ömtålig färskvara som jag måste vård ömt och ständigt påminna mig om vad som händer om jag dricker alkohol igen. Med all säkerhet fixar jag den första flaskan men det är de andra hundra som återför mig till den totala misären igen. Och idag har jag ett val, ett val om att inte ta det första glaset.

För att påminna mig så har jag ett regelbundet gående på AA och brukar försöka åka på AA's konvent som exvis Gullbrannagården första helgen i september eller Helsingborg i början av oktober ( http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/thalassa2009.pdf ) , AA's landsmöten på varierande platser i Sverige, Visby konventet under Kristi Himmelsfärdshelgen mm mm allt i mån av tid och pengar. Ett sätt att påminna mig är att läsa och skriva på det här forumet också.

Och som du så riktigt skriver, Pärlan, är att vikten av att ha någon att dela sina innersta tankar med är så otroligt viktig att det inte på något sätt kan underskattas. Jag vågar nog påstå att hela min existens beror på min ( sent påkommna ) förmåga att lätta mitt hjärta inför andra människor och be om hjälp om hindret är mig övermäktigt. Idag är det en förmåga som jag är både stolt och tacksam över.

Ikväll är det nypremiär för "Här är ditt liv" och för mig som har tragglat igenom mitt liv i ett antal repriser med varierande ångest och skam har lite svårt för att se andra utsättas för det offentligt även om det inte är i närheten av vad som spelas upp i mitt inre vid varje "föreställning". Alla har vi våra lik i garderoben skillnaden är hur vi handskas med dem.

Min levande historia är min framtid och med hjälp av det förflutna så tar jag förhoppningsvis inte det första glaset.

Lev väl !

När jag tog ett återfall för 2 och ett halvt år sen skulle du ha varit där adde . Då hade jag varit nykter i 5 år.Hade ingen att prata med så jag tog det första glaset. tänk om jag då vetat om alkoholhjälpen men den kanske inte fanns då .Kramar pärlan Nu har jag varit nykter i 7 veckor och det känns bra att vara nykter alkoholist är ett arbete hela livet så vi inte faller tillbaka givetvis gör vi det ända men en dag nykter ar ett bra liv bättre än en dag full kramar

Hej Myran och Måne!

Tack för era svar, det känns verkligen skönt att veta att någon läser och bryr sig.

Skriver mer i morgon, just nu är det lugnt i alla fall.

Kram

Hej Pia,,blir lessen att höra hur jobbigt du har det med din son,vad du kämpar o gör allt i din makt för honom,,,hur det måste vara att ha ett barn som stundtals inte vill leva,,att orka leva själv,det måste va övermäktigt,men jag beundrar dig verkligen o hoppas innerligt att allt ordnar sig ,du säger att han är bättre än förr ialla fall,hur har han haft på sin praktikplats,funkar det?Skulle vilja ge dig massa goa råd liksom du hjälper mig med dina rader,men kan inte göra mer än att säga att jag beundrar dig o tycker du är en otrolig mamma,en riktig förebild för oss alla här på forumet,kram Tessan.

Hej Pia, testa att läsa denna blogg: http://trollhare.wordpress.com/2008/03/18/konsten-att-overleva/

Personen som skriver den har inte tvångssyndrom tror jag, men andra problem som Asperger. Nånstans ligger de där sakerna nära tror jag. I alla fall tycker jag att det är en fantastisk person som delar med sig mycket av sitt liv och har många kloka saker att säga.

Hej alla.

Ja, det är så lätt att trilla tillbaka av saker som påminner om sånt vi varit med om tidigare. Det finns en jättebra bok om det, Känslans intelligens, den förklarar precis varför och vad man kan göra åt det. Det är oxå väldigt intressant läsning om våra hjärnor, från reptilhjärnan och upp till hjärnbarken.

Jag suddar ut resten av det jag skrev, det hör inte hemma på detta forumet och jag känner även lite att jag lämnar ut min son.. Men ibland är det bara så skönt att skriva av sig och få lite stöd och bekräftelse.

/ Pia

Tja!

Idag är det ingen bra dag, fortsatt hängig...

Tack Westie för att du försöker muntra upp mig, men idag ska jag "tillåta" mig vara ledsen om jag nu känner för det, och det gör jag...

Ingenting är kul, har inget att se fram emot, inget som kittlar mina sinnen, känner mig otillfredställd hela jag...

Det känns som man snart ska explodera för att ingenting händer, känner mig kreativ men får inte utlopp för det, kvävs nästan...

Plockar fram någon gammal "leksak" till datorn, men får det inte att fungera som jag har tänkt mig, och känner mig dum i huvudet för att jag inte fattar helt hur drivrutiner osv ska funka med 64-bitars programmet, och plötsligt så krockar det med något annat...
Sliter mitt hår och blir tokförbannad och snart sitter den där j-vla musen i ett hål i gipsväggen...

Lite manlig PMS kanske, vi har det säkert också, men på vårat sätt...
Hade det varit för ett år sedan så hade jag löst detta med en pilsner eller två, men det funkar ju inte längre, så i detta fallet så måste jag härda ut, och bita ihop...

Vi ska ut till stugan i helgen, men inte heller det känns lockande, svågerj-veln kommer säkert bara köra med mig när det gäller skithuset, och jag blir tokigt på hans eviga pillrande...
När jag jobbar så går det snabbt och lite mera hafsigt, men sån är jag...
Sommaren är över nu, och naturen håller redan på att lägga av inför säsongen och det är en "döende" tid framför mig, så jag har inte riktigt samma glädje av naturen just nu...

De enda sinnen som stimuleras nu är de som gör mig irriterad, och jag går ständigt runt och känner mig "pissed", som en gammal tjurig gubbe, och jag gillar inte min egna attityd alls...

Sorry, men idag får ni inga uppmuntrande ord ifrån Berra's tråd, han har "mens"

Den här helgen lägger jag min tilltro till Lottoraden...

Butter-Berra

Ja livet är inte lätt,jag mår dock bra just nu ,verkar ha hittat ett lugn som häller mig på fötterna,givetvis går allt upp o ner hela tiden ,men håller huvet över ytan o försöker inte jaga upp mig för minsta ting,Jag känner igen mig Berra,den där likgiltighetskänslan är vedervärdig,i perioder har man stått ut enbart för sin familjs skull,men levde inte själv,som du sa,allt bara rinner på o man är själv som en flotte som bara flyter på ytan,dagarna går,,,men det blir bättre ,trodde inte det själv men det finns en anledning till varför man finns här O VI MÅSTE FÅ MÅ BRA EFTER ALL SKIT VI VARIT MED OM,synd att ditt jobb är en pina ,du borde försöka se dig om efter ett annat,funkar man inte på jobbet så drar det ju med sig en hel del.Det är j där vi är stor del av vår vakna tid. JObbade själv på ett ställe förut där jag vantrivdes,skitsnack o glåpord,sa faktiskt upp mig,hade inget annat val ,det var kostsamt ekonomiskt ett tag men jag ångrar det absolut inte,senvar jag mammaledig ett år o hade sen tur att få ett annat vik som idag har blivit fast,som jag trivs med o det gör hela skillnaden,man känner sig uppskattad o får bekräftelse,,gör nåt Berra,då kanske det andra ger med sig en del ochså,tur att du har din kära familj,du är stark!!! kram Tessan

Berra, det är inte första och inte sista gången du kommer i pressad situation.
Ibland är det att "gilla läget" bita ihop och köra på!

/W

Berra...

Livet rinner inte ifån dej.... det håller på att komma ikapp...

Kram Mie.

Livet är inte alltid lätt, det blir inte alltid som jag tänkt mej.
Jag är lite låg just nu pga div saker i mitt liv, jag har inga marginaler...puttar ngn på mej så faller jag.
Idag kom det sms : Jag har sett lite avslöjande bilder på dej på nätet...googla ditt namn & kolla du bör kanske anmäla det.

Jag blev puttad över kanten & kände en sådan ångest.Trots det jag sagt här de senaste dagarna om att inte fastna i känslan utan låta den passera.
Kräkvarning tom.
& det var väldigt väldigt väldigt länge sen nu. Att jag kräktes av ångest & oro. Gjorde det titt som tätt då jag levde i kaoset & ett bra tag efter.

Skickar tillbaka & undrar vart jag ska kolla...

Svar: läs hela med,
FAN... jag hade blivit total lurad.Efter väldigt mkt tom skärm kommer texten:
En smart person läser hela sms:et skicka detta vidare till alla i din adressbok & se alla roliga reaktioner, men svara inte direkt.

Kanske hade jag under andra omständigheter tyckt att det var roligt... men nu letade jag i huvudet om det över huvudtaget skulle kunna finnas bilder på mej som är lite avslöjande.

Om du får detta sms... skicka det inte vidare, du vet inte vad personen du skickar till har i bagaget.

... / Mie.

Hej igen!

Idag "hänger" det fortfarande, och jag försöker se mig själv från olika vinklar, men får inga "signaler" alls, det känns helt nollställt, ...trist!

Har försökt "trösthandla" någon elektronisk pryl för att peppa upp mig, men förhandlingarna med frugan gick i sank, det sprack på fysisk yta och vår ansträngda ekonomi som är körd i botten.
Inte undra på att man är hängig...

På jobbet är det "livat" som vanligt, all personal är våldsamt uppretade på att vi inte följer de kollektivavtal som står i våra anställningsvillkor, och vi har haft ett extrainkallat möte med VD'n.
Diskussionerna har gått hett till, och det är med blandande känslor jag ser de rosenröda kindernas kamp i mötesrummet, det är viktigt för mig med men jag "vågar" mig inte in i debatten för att jag mycket snabbt skulle gå över gränsen för vettigt diskussion, skulle bli arg och ledsen...
Så jag stod tillbaka för att jag inte känner mig tillräckligt stark, men blickarna säger mig att "någon" snart kommer att få en kniv i ryggen...

Orkar inte mentalt engagera mig för att inte bli upprörd och ännu mera nedstämd...
Men skulle "vi" lyckas med återinförandet, så skulle nog min nedstämdhet verkligen förbättras, den har en stor del av att "inte få någon uppskattning"-känslan...

Kanske kanske är någonting på väg att förändras runt omkring mig, jag kan inte påverka allt men försöker fortfarande (verkligen försöker..) se positivt på det hela...

Jag är en allt för stilla person i en allt för livad miljö, svårt att inte dras med i tempot, måste distansera mig lite...

Lite positiva grejor finns det ju, firar idag -10kg på vågen, och 5 cm mera hål i skärpet...
Men det känns lite farligt, har tappat dessa på ca 5 veckor på i stort sett ingenting, ibland
känns det som om inte bara livet rinner ifrån mig, så även kroppen...

Jag vet inte var jag är, eller vart jag är på väg, jag bara följer med...

Berra

Hej alla

Jag tycker inte det är konstigt att först känna som du gjorde i ditt positiva inlägg, Berra, för att sedan falla pga någon yttre situation. Sånt är ju livet, och det är aldrig kul att få kritik, även om man nu kan tycka att din chef inte verkar vara så bra på att framföra den....

Att kunna uppleva sinnesro och lycka är en gåva och den kommer igen, lättare och lättare för varje gång vi klarat av svackorna. Det är ju nu så att man inte kan sväva på rosa moln hela tiden.. (även om man skulle velat och det är väl en del av förklaringen till att man föll för den lätta utvägen att öppna flaskan för ofta)

Du är klok Livet, det du skriver är så sant. Och du kan se att det nyktra livet är bättre än destruktivt drickande, trots att du haft en svacka, det är värt jättemkt och du verkar ha full insikt och inte hemfalla åt att romantisera drickandet som annars är så lätt när livet känns motigt.

Keep up the good work, mina vänner.

Kram

Det finns så många Erik så man tror inte det är sant.
Hemkommen från Gullbranna så frapperas jag av att det finns så mycket hopp och livsglädje trots, eller kanske rent av tack vare, tragiken i en missbrukar familj och där familjemedlemmarna har tagit steget mot framtiden och gjort sin livs resa inom AA, Ala-non eller Ala-teen.
De befriande skratten, de generösa kramarna och det fria öppna leendet i ansiktena hos i stort sett alla deltagare är så enormt upplyftande och ger mig en fin vitamininjektion som är så välbehövlig i en "vanlig" vardag.
Min önskan är att fler väljer att uppleva det.

Känslorna finns där... i & på kroppen.
Tankarna vränger ut & in på själen.
Ångesten river ner försvaret.
Bubblan runt jaget krymper.

Lyft blicken...välj vad du vill se.
Andas med alla dina sinnen.

Hjälper det att känna ångest just nu?
Tänk tanken...stanna inte där...släpp taget...gå vidare.

Livet finns ju där... mitt framför näsan...låt det inte passera.

Kram Mie...

Hej alla!

Jag har varit lite låg och inte orkat gå in på nätet. Dock har jag inte druckit - det går ju inte med fullt med antabus i kroppen - annars tror jag nog att jag skulle ha fallit till föga. Allt har sina ups-and-downs och har jag klarat mig igenom denna svacka så går ju nästa (om det kommer någon) lite lättare. Tack alla för era tänkvärda ord och för att ni finns. Trots svackan så älskar jag ändå livet utan den där förbannade alkoholen.....

Kram

Tack för att ni tröstar Westie & Vana...
Känns lite bättre när man har fått sovit på saken, blir arg och vill slå det ifrån sig...
Raderna jag skrev tidigare om att jag inte "hatar" mitt jobb längre, stämmer inte längre, nu gör jag det, ..igen!

Jag är glad att jag har en familj, de stöttar mig när jag berättar hur "dumma" de är på jobbet, barnen känner vibbarna och slutar tjata, och låter mig få tänka ifred...
Det är "dom" och "vi", yrkeslivet kontra privatlivet, inget rår på min familj, där är jag stark!

Känns lite konstigt när jag i inlägget tidigare berättar lite i harmoni om hur mina tankar går kring livet, och pang-bom några timmar senare skjuter allt i sank...
Jag försöker efter bästa förmåga att inte stressa upp mig över värdsliga ting, men så har jag en chef som inte tänker så, utan kör på!, hårt utav helvete, snabbare effektivare...
Hans stresströskel ligger väl antagligen milsvid ifrån min, men så har han ju betalt för det, dubbelt upp t.om.

Svenska avundsjukan gör sig gällande, men så har vi inte fått någon löneöversyns på hela 6 år heller, vi har "betalt" dyrt för att behålla våra jobb.
Frågan man ställer sig om inte trivseln har ett pris också, jag hade hellre jobbat med djur som t.ex en djurskötare på en djurpark, då hade jag kramat tigrarna hela dagarna med livet som insats, men jag hade varit lycklig död då!

Jag skjuter mina förhoppningar på framtiden, och hoppas att tiden skall förändra min livssituation.

Inte droppe alkohol påverkar mina beslut eller ånger, det hade inte hjälpt ett dugg, tvärsom så hade det bara skjutit på problemen och gjort dem värre, och på nästa tillställning så hade jag läst lusen av chefen när jag fått upp promillehalten till en tillräckligt modig nivå...
Och då hade han inte varit värd kloaksystemet som tar emot min skit ens en gång...
Nu slipper jag säga detta till honom, och må dåligt i veckovis efter med ångest!

Men jag tänker det, och det får räcka, och det får bli min lilla "hemliga" hämnd...
Jag har fortfarande lite stolthet kvar, ni kan ta min kropp men själen rår ni inte på, HA!

I morse när jag vaknade och borstade tänderna så tänkte jag...

"Idag ska jag älska livet för precis vad det är värt"

Så sant, ny dag, nya erfarenheter, här är jag!

Berra

Kritik är jobbigt särskilt när den är befogad.Det tar en tid innan man kan ta till sej den men sen när man gör det är det ju faktiskt så att kritik är BRA att få för det hjälper en att utvecklas o göra saker bättre nästa gång.
Det jag lärt mej mest av i livet är de misstag jag har gjort.

Berra,

Det kunde varit värre - du kunde haft en siamesisk tvilling som var bög och ni hade gemensamt rövhål!

Hej Tessan!

jaha, ska jag säga...
Har precis fått skäll av chefen att jag inte har gjort det jobb tillräckligt bra...
Han har rätt, och jag bestrider det inte...

Så nu är jag låg, mer än någonsin...

Hela livet känns skit just nu, och de rader jag skrev här ovan, känns helt främmande...

Upp som en sol, och ner som en pannkaka...

Livet går upp och ner hela tiden, och jag är fortfarande en känslig själ, alltför känslig...

Nu sitter jag och stirrar på en punkt mitt i väggen, och funderar på hur jag ska ta mig ur det här...

En ensam själ, i ett ingemansland...

Varför lägger jag ett sådant värde i mitt yrke...?

Varför har jag ett sådant bekräftelsebehov?

Varför är jag inte starkare, än jag trodde?

Många frågor att funta på, dåligt med svar, känner mig själv inte tillräckligt mycket ännu...

Ännu ett lågvattenmärke, en tisdag förmiddag september 2009...

Jag ska leva när jag kommer hem...

Berra

Vilka rader Berra!!! Jag har tagit till mig dem,du skriver så härligt! Tack kram Tessan

Hej Pia,ja , allt känns faktiskt helt ok,tack för att du frågar,hoppas allt är väl med dig ochså. Har varit en av de bästa helgerna på länge,ätit gott ,varit ute o gått, plockat mer(?!) svamp,kan inte låta bli fast huset ,somsagt ,är fullt redan.åkt en tur med maken på hojen ,o sett mellansorken lira fotboll. Antideppen går bra ,inga biverkn,o sinnet känns lättare,fast tabl,har väl inte börjat verka än,men jag har ett lugn inom mig som jag inte känt förut,en känsla som säger mig att den här gången så fixar jag det här. Förut var man kluven,ena sidan säker på att inte falla tillbaka,men man kände i ryggraden att man inte litade på sig själv ändå. DEN sidan finns inte där just nu,känner mig hel på den punkten. Jag ska inte ,vill inte o tänker inte falla den här gången. Hela familjen känner nog av lugnet(mitt i vardagskaoset!! det är ju som det är) jag tacklar saker annorlunda nu ,märkligt hur några veckor utan alkohol kan förändra synsättet o hur man agerar i olika situationer.Min dotter ser på mig med andra ögon,ängsligheten finns inte där på samma sätt,det känns som bomull för själen.Samtidigt känner jag ett ökat behov av att få vara själv,orkar inte planera för mycket utöver det som måste göras,blivit lite asocial,inte mot familj,men har inte behovet att äta med vänner varje ledig helg osv: Tyvärr är det lite så bland de familjer vi umgåtts med ,att tex, vad gör ni i helgen? vad har ni gjort ihelgen? Så fort man är ledig ska det fyllas med träffar,pizzakvällar,tjejmiddagar,tacokvällar,bowling,bio,kortspel,som om det inte vore nog att barnen oftast har aktiviteter varje helg ändå.Det går lite status i att hänga med på så mycket som möjligt,liksom "fel" att säga att man bara varit hemma o tagit det lugnt. Sånt där stressade mig enormt förut MEN jag struntar i det nu ,vill o orkar vi så hänger vi på,annars får det vara,min man tycker likadant,vi är lite av hemmapulare båda två,närmaste familj(jag har tre syskon,han två) räcker gott,o vi har fått det bättre tillsammans än på länge,jag o min man. Så nog är man på rätt spår,,,,,,KRAM TESSAN

"..idag ska jag älska livet precis för vad det är värt..."

En konstig fras som har surrat runt varje morgon i mitt huvud de sista två månaderna...

"Idag ska jag älska livet precis för vad det är värt.."

Låter helflummigt, men har blivit mitt eget mantra, min "egen" sinnesrobön...
Har försökt bena ut vad det betyder för mig, och tror det att jag ska vara nöjd med vad dagen har att ge mig, och inte sätta förväntningarna för högt...
Vara tillfreds med det jag får och kan prestera, det blir inte bättre än så här...

Istället för att alltid komma längre, prestera bättre, hinna med mera, att alltid sikta högre än vad man kan, en prestationsångest, inte undra på att man bli hängig för att man varje dag förväntas göra någonting bättre, nya mål hela tiden...

Att få vara tillfreds med det man har, här och nu, uppskatta det jag har...
Ta av skygglapparna och se mig omkring, det här är vad jag har, vad kan jag göra åt det?

Jag "måste" ingenting, mitt liv ska vara kravlöst och behagligt, ett NEJ är också ett svar, lika tydligt som ett JA, men innebär inte lika mycket åtagande...

Få stopp på karusellen och skapa en sfär av lite stiltje, min egen kula av frid...

Kanske när man först får insikt om sitt eget stressade liv, som man kan göra någonting åt det.

Jag finns, jag lever, jag tar plats, jag har ett egenvärde, jag har en "fredad" zon, jag har ett liv!
Min själ har varit komprimerad till en knytnäve, nu ska den få ta plats i hela kroppen igen...

Genom att "leva", så lever jag, inte bara att överleva...

"Idag ska jag älska livet precis för vad det är värt.."

Berra

Hej Alla!

Kul att ni gillar min videoinlägg, det kan behövas något annat än bara ord ibland, man måste få kittla andra sinnen också, och använda lite av sin fantasi...

Jo jag kan vara lite provocerande ibland, man kan inte alltid kasta sten inlindad i massor av bomull, utan ibland måste man "buffa" till lite för att skaka om och väcka någon som halvsover...

Om jag måste skriva i sådana här kryssfrågor om bra till dåligt med fem olika mellansteg, så bestämmer jag mig vad jag tycker ifrågan och sedan väljer jag alltid en ytterlighet, bäst eller sämst.., mitt svar ska göra skillnad, inte något mjäkigt mellansvar, i mellanmjölkens land!

Om jag får en fråga/video som berör och skapar debatt, så har jag ju fått gehör, jag ville ju inte att den bara skulle svischa förbi utan reaktion...
Visst, ibland stöter jag mig med någon, men det är aldrig illa menat, utan ständigt med glimten i ögat, mitt "jag" ska göra skillnad, men inte vara obehaglig...
Jag vill inte vara obemärkt, ska göra intryck och vill påverka...

Jag har "genomlidigt" samma kval som er andra med alkoholen, kanske inte lika hårt...
Men jag har gjort ett val och vill stå för detta, både inför mig själv och inför alla andra...
Nu vill jag på bästa och öppnaste sätt förmedla mina livsupplevelser, på gott och ont...
Naturligtvis vill jag "puscha" för att andra ska våga ta steget att prova sig fram utan alkoholen, den som givit en "tröst" under så lång tid...

Det är som när man skulle lära sig att cyckla, man var säker så länge någon vuxen höll i pakethållaren, och plötsligt en dag så stod han/hon inte längre där, utan man vinglade fram alldeles själv, och känslan JAG KAN!, infann sig...

Jag kan fortfarande, jag kan förändra mitt liv, till både sämre och bättre..
Oftast så vet man redan hur man skall göra, men vågar inte bryta rutiner för det känns tryggt.

Men jag kan bara säga att det är mycket mera roligt att få en förändring, det händer något nytt som jag sedan måste anpassa mig efter dag för dag, lite nya utmaningar...

När man egentligen vet vad alkoholen ställer till med, men ändå väljer att blunda, det är förnekelse! Insikt är att inte längre blunda...
Det är efter det, man kan få viljan till en förändring...
Och som jag skrev tidigare, förändring är bra!
Allting utvecklas, varje dag, du med!

Man ska välja bort det som gör en ont, det finns en massa upplevelser som gör en gott, ta fasta på dem och prioritera...
Låt inte alkoholen äga och styra ditt liv, ta över makten och låt dig själv bestämma vad som är bra eller dåligt, dessa upplevelser upplevs konstigt nog bäst nyktert, utan någon falsk euforia...

Idag känner jag en tacksamhet, vet inte varför, kände det i slutet på förra veckan också...
Jag känner mig bara tacksam för något, och det är en bra och skön känsla...
Jag kanske är tacksam för det liv jag har valt att leva just nu, idag!

Imorgon är en annan dag, och vet ni?, jag bekymrar mig inte för den, för jag lever idag
Och med dagens val, så vet jag att jag kommer troligen inte ha några bekymmer imorgon...heller.

Det är otroligt, för jag brukar normalt sett hata måndagar, men den känns bra, so far!

Gör nå't bra idag, ta tag i era liv!

Berra

Hej!
Hm, intressant hur olika vi människor är och vad som provocerar oss.
Jag tyckte videon med fyllegubbarna var fantastisk (som tankeväckare), men den senare positivt tänkande filmen trodde jag var ett skämt, en parodi på the american dream, liksom hur präktig kan man bli? Menar inte att trampa på någon eller kritisera er livsfilosofi. Kanske är jag helt enkelt en obotlig cyniker.

Med detta sagt hoppas jag du inte slutar lägga ut videos Berra. Ju fler inlägg desto mer levande forum, som du varit inne på. Är egentligen glad att jag fick se denna video, så jag kom mig för att skriva några rader, om än kanske inte glädjespridande…

Ha en fin måndag alla!
Annah 73

Hej alla goa vänner,,,har haft den bästa helgen på lääänge. Ja det blev varma mackor med svampstuvning efter alla skogsvandringar i veckan som var ,hann ut tre omgångar ,hela köket är fullt av svamp!! Maken drack ett glas rött till o jag drack en kobira,mjölk alltså. Jag var inte sugen det minsta ,min man frågade innan han köpte hem vin om det var ok,han kan hålla upp för min skull säger han men min känsja inombords finns kvar,ligger där som en varm filt,kan inte förklara den men jag mår bättre än på länge just nu. Att dricka finns inte som ett hjärnspöke längre,jag har kommit till insikt,Jag kan inte fortsätta leva som jag gjort, det var inget liv. O som man har fått ut av denna nyktra tid, denna helg har varit så skön,en vanlig helg i en vanlig barnfamilj men ,nykter o frisk. Ett par höstpromenader,supit in den klara höga luften,en tur på hojen fick jag o maken till,den lille var hos farmor,ätit gott,umgåtts med min syster vars sambo fyllt år o så har de en ljuvlig liten på 10 mån som kravlar omkring med en nyfiken på livet som smittat av sig,o ja har varit med till 100% .inte en tanke på att man ska dricka på kvällen ,inte bakis o trött med ett påklistrat ,tillgjort leende o en tanke att bara få komma hem o öppna flaskan till lördagsmiddan. Verkligen bara njutit av att va här o nu,igår var vi på fotboll o såg sonen spela,vackert väder o fikakorg, känns som jag fått ett par nya ögon,vill bara leva livet så här ,i lugn o ro,vill må bra ,med mina barn ,med min man ,min övriga familj,Vistt är manorolig för vissa saker men det känns bra här o nu,som du säger Pia ,intae tänka för mycket på morgondan,inte stressa upp sig i onödanmdet tjänar inget till,o min dotter o jag har haft flera förtroliga samtal senaste två veckorna ,märker på henne hur hon slappnar av när jag är avslappnad: så mycket skad man åsamkat när man druckit ,det ser man ju nu i efterhand,man är ju blind för omvärlden när man bara har ögon på flaskan. ag har ätit citalopram nu 10 dar,inga biverkn, faktiskt men de har väl inte gett effekt än fast det känns så.men jag mår bättre i mig själv ochså men vill nog äta antidepp ett tag ,de svarta hålen kan komma fort ,av erfarenhet vet jag att det kan gå på ett ögonblick.! Tac k Pia för ditt otroliga givande hela tiden!! o alla ni andra ochså ,för att ni finns,kram Tessan

Förresten... boken och filmen The secret har blivit väldigt populära i USA,. Jag har läst boken och blev väldigt konfunderad över att de flesta affirmationer handlade om att bli rik, smal, osv.. inte precis andligt i mitt tycke, och inte det som gör en lycklig i längden. Jag blev glad när jag hittade en bok som heter Bortom The secret, av Lisa Love (hm,.. undrar om namnet är taget!! )som handlar om att använda attraktionslagen för mer andliga syfte.

A.. kollade upp boken, den har jag ju läst. Väldigt bra och inspirerade! Lyckan, kärleken och meningen med livet. Visste inte vad den hette på engelska.. men förstår titeln. :)

Tack för tips. Är en bokslukare så det är alltid bra med nya förslag.

Kram

Hej.

Ja helt underbar, jag fick oxå rysningar och tårar i ögonen. Det är så härligt att leva i harmoni med sig själv och allt runt omkring. Känna att vi alla är delar av den universiella gudomliga energin som är oändlig och allt livs ursprung. När vi klarar att släppa taget om vårt surrande ego som vill ha, som vill bli sett och är livrädd att förlora saker och istället vänder oss utåt, lyfter ansiktet mot himlen eller känner närheten till någon vi älskar, när vi känner kärlek och samhörighet till allt liv utan rädslor och krav. Det är andlighet för mig och filmklippet var suveränt där det skildrar absolut närvaro i stunden med kärlek till natur, djur och medmänniskor.

Tack Berra.. du utnämns härmed till forumets inspiratör. :)

Hej Måne-Tessan.

Saknar dig här, är allt ok?

Kram Pia

Vilken fin, tänkvärd film! Fick rentav en tår i ögonvrån!

Ytterligare en "Pia"-film...
Inte om hjärnor, utan mer vad man borde använda den till....positivt tänkande...

http://www.wimp.com/upliftingaffirmations/

Berra

Hej!

Nu har jag rent ont i min högra hjärnhalva efter att ha försökt stimulera den hela dagen.. Läste någonstans att om man tittar snett uppåt hö och tänker på ett träd så ser vi en bild av ett träd, och om vi tittar snett upp till vä och tänker på ett träd så ser vi ordet träd.

Ja, vi har verkligen experimenterat med våra hjärnor när vi drack. Och nu när vi slutat dricka är det än mer fascinerande att se och känna vad som händer med vårt sinne och vårt tänk.

Ikväll njuter jag av att det är höst. Rofyllt och mysigt. Har köpt nya fina dricksglas på Ikea, har haft ont om glas sedan alla mina vinglas gick i kras en tid efter jag blev nykter. En hylla i vitrinskåpet hade gett sig och allt rasade ut kl två på natten.. snacka om skräll. Och snacka om tecken.. någon ville inte att jag skulle dricka vin mer. :) Ska göra en god avocadosallad med cremefraiche och soltorkade tomater. Och vatten med citron och is i de nya glasen.

Har ridit i skogen och det är tydligen jakt för det sköts rätt så friskt, inte behöver man vin för att uppleva spänning i livet inte. :) Men inte en älg eller vildsvin i sikte, dock grodor, rovfåglar och en massa svamp. Blev inget plockat då min häst är pigg och het i skogen, och lite skotträdd så hon stampade rundor som den värsta galoppör. Håller med dig Måne, skogen är underbar, jag har nog oxå varit någon sorts skogsvarelse i tidigare liv. Fast mina barn säger att jag nog varit en hund eftersom jag är älskar att ha hundar springande runt mig, desto fler desto bättre. Får dock inte köpa fler för mannen nu... :)

Ha det bäst alla goa vänner här.

Kram Pia

Har ett jättebra förslag till en bra bok.Eat,pray and love"av Elisabeth gilbert.Helt underbar.Den finns på svenska ,har glömt bort titlen men vet att den var dålig.låter som en dålig Allersroman.Låt er inte heller luras av att den ska bli film snart men Julia Roberts i Huvudrollen.Den ger insperation.

Logiken har helt klart tagit ett snedsteg här.... ett sätt att rättfärdiga sitt drickande skulle jag tro.
(O=

Hej Pia!

Förstod att du skulle gilla den, ligger lite i den linje om det du brukar prata om...
Någon kanske tycker det är lite äckligt när hon visar en mänsklig hjärna...
Men jag tycker bara att det är intressant...

Vi är ju alla lite av "hjärnforskare" när vi utsätter oss själva för nya äventyr med hjälp av alkoholen.

Mors! /Berra

Hej Berra!

Helt underbar film! Tack! Älskar allt om hjärnans mysterium och hur vi funkar! Mkt tänkvärt det hon säger att vi kan välja hur vi vill uppleva vår värld. Ibland koppla bort den vä hjärnhalvan och känna samhörigheten med allt omkring. Det är ju precis vad det jag kallar andlighet handlar om. Och mindfulness. Ska verkligen kolla på filmen en gång till och sedan läsa vidare om detta.

Och skicka länken vidare till arbetskamrater på strokeavdelningen (där jag har jobbat )

Jag gillar på ett sätt den amerikanska stilen, de bjuder på sig och sin historia. Och pratar så övertydligt så det blir lättare att förstå :)

Pia

Logik, eller?

NÅGOT AV DET KLOKASTE JAG LÄST PÅ MÅNGA ÅR!

En buffelhjord rör sig inte fortare än den långsammaste buffeln.

När hjorden jagas är det de långsammaste och svagaste djuren som dödas först.

Detta naturliga urval är bra för hjorden, eftersom hjorden som helhet blir snabbare

och friskare genom den kontinuerliga gallringen av de svagaste medlemmarna.

Ungefär på samma sätt kan den mänskliga hjärnan inte jobba snabare än sina

långsammaste hjärnceller.Som alla vet, tar överdriven alkohol-konsumtion kål på

hjärnceller men naturligtvis är det de långsammaste och svagaste hjärncellerna

som går åt först.Genom att regelbundet konsumera alkohol kan man alltså rensa

bort de svaga och långsamma hjärncellerna och där igenom göra hjärnan till en

snabbare och effektivare maskin.Det är således därför man alltid känner sig

smartare efter några järn.

Kanske är det så att logiken tar snedsteg av alkoholen ??!!

Tjena Mors!

Fick en sådan fantastisk länk igår..., måste dela med mig kände jag..

En ganska lång filmsnutt om en amerikansk hjärnforskare som fick stroke, och nu berättar väldigt intressant om sin upplevelse inför publik.

Har inget om alkohol att göra, men den ger väldigt bra insikt om hur de olika hjärhalvorna funkar.
Men kan kanske öka förståelsen vad som händer där inne i tarmpaketen, även när man är påverkad av alkoholen...

Det är väldigt "glättigt" amerikansk så där får man se genom fingrarna, och man får koncentrera sig noga på engelskan...

Men väl värd att se...väl bekomme...

http://www.ted.com/talks/jill_bolte_taylor_s_powerful_stroke_of_insight…

Berra

Hej.

Är det bara jag som tycker det ser feijkat ut? Som om de spelar? På filmen alltså?

Jag ska förklara mer om mindfulness sen Berra. Men det betyder egentligen bara att man ska leva i nuet. Inte hela tiden ha tankarna på vad som hänt, eller kanske ännu vanligare, ha tankarna på vad som ska hända o vad man ska hinna med.

Kram

Det är lugnt berra nu förstår jag bättre kram o trevlig helg

Hej!

Läste lite granna på andra trådar om hur en del hade reagerat negativt på filmsnutten jag lade upp om de två gubbarna som inte kom upp...
Jag är ledsen om jag har gjort någon upprörd, men samtidigt så vill jag påverka och skapa en liten tankeställare för var och en...

Naturligtvis så tror jag inte att många har varit så pass packade att de ser ut på det sättet, och visst det är förnedrande för dem att bli både filmade och sedan upplagda på nätet.
Vad jag vill påvisa är hur alkoholen kan sätta alla spärrar ur led, och hur man i värsta fall kan se ut när det går för långt, de är helt omedvetna om hur de ser ut för omvärlden...
Vissa tycker nog att det ser lustigt ut, men jag vill sätta fokus på hur det känns att vara den som blir uttittad, eftersom detta är ett forum för just alkoholen...

Det gör nog "ont" att se den, men samtidigt så skall man nog inte blunda för vad alkoholen kan ställa till med, och kanske...kanske någon ser filmen framför sig nästa gång de känner suget, och tänker att så långt kan det gå, och står över den gången...vad vet jag?

Men känner någon avsky, så tar jag bort den, jag är inte elak av mig..
Men samtidigt så tycker jag att det känns bra att det blev en debatt, och det visar på att den berör, och det var ju lite av det jag ville...

OK?

och nu lite ur Berras nykterhetsdagbok...

Är gräsis när frugan har dragit till Paris med sitt jobb på konferans, jag hade hoppats att vi båda skulle få upptäcka den staden tillsammans när vi fick råd och firade bröllopsdag etc...
Men så blev det inte, hoppas hon får det roligt ändå, det är hon värd...

Är själv hemma med kidzen, träningar och matcher och allt vad som händer...
Dotterns pojkvän fick komma upp över helgen, han fick lite permis ifrån lumpen...
Vad de sysslar med vågar jag knappt tänka på, men jag har ju själv varit 19 år...!!!

Ungarna har fyllt hela helgen med aktiviteter utöver alla träningar och matcher...
Vi ska bl.a åka gokart och köra discobowling, så här blir det full rulle...
De vet att jag är svag för att skämma bort dem med god mat och snask när inte morsan är med, så de ser nog sina tillfällen att pungslå plånboken, men jag njuter av det...
Älskar att skämma bort mina barn, glada och nöjda barn gör en gott i själen...
Pirriga ögon och höga förväntningar har också sin charm...

Tänkte på hur det skulle ha sett ut om det vore för ett år sedan...
Jag hade nog tjackat två fulla kassar med bira, och sett min chans att kröka till ordentligt nu när
"kärringen" inte var hemma och skällde på mig...
Ser framför mig hur resultatet hade blivit av denna helg, och det vill jag inte ens tänka på längre.
Jag hade blivit full och skällt grinigt på ungarna, sovit länge och haft ett ton med ågren...

Det slipper jag nu, (..och Pia..), NU känner jag TACKSAMHET!...
Jag tänker inte tacka golvet eller badrumsspegeln, utan att jag slipper mitt "förra liv".
Och sedan får du väldigt gärna utveckla ditt ord mindfulness, jag ser det dagligen och ser bara ut som ett stort frågetecken i hela nyllet..

Ha' en bra helg alla, förstör den inte med en massa ångest!

Jag har inte bara ansvar för mitt eget liv, utan även fullt ansvar för mina barn denna helg, och det är min skyldighet att se till att de får ett sådant bra liv som bara möjligheter kan ge dem.
Därför tänker jag inte förstöra den med hjälp av alkoholen...

Lev!, och lev väl!

Berra

Vad bra, Fenix, att du börjat med antabus. Tack för att du berättar hur det gick när du bara tänkte dricka över midsommar. Det ger mig (och säkert många andra) en tankeställare ifall jag skulle få för mig att dricka över jul eller nyår eller nåt sånt. Då ska jag minnas din berättelse!

Har bestämt mig för i dag också. Vi får gäster i kväll men de här människorna bryr sig inte om jag dricker eller inte så det blir Ramlösa för min del.

Skönt och gott att du är tillbaka Fenix.

Hej och tack för era inlägg.
Äntligen känner jag mig mogen att börja skriva här igen, har nu börjat med antabus igen.Men vilken tid det tog, jag som tänkte att jag skulle dricka över midsommar. Så är det bara, det tar allt längre tid att komma tillbaks och känna den riktiga motivationen.
Det är så skönt att veta att man inte kan dricka. Inga strider varje dag i huvet om kanske bara en dag till, vänta till måndag, och så vidare, En strid jag alltid förlorade förstås, kvart i sex vid bolaget och fast besluten om att i morgon måste jag sluta. Så har det nu hållit på i nästan tre månader.
Just nu är jag väldigt glad över att jag vet att jag vaknade nykter i morse och kommer att vakna nykter i morgon.
Gonatt och kram,
/Fenix

Hej alla!

Jag skriver oxå lite var som, har ingen tråd som är "min" ! Ibland har man massor av inspiration och ibland mindre.
Vad klokt av dig att själv ta tag i problemet och vända dig till proffs. Jag har varit nykter i dryga året nu och jag åt oxå antabus länge.

Suget kommer och går, det kan jag fortfarande uppleva. Speciellt när nykterheten börjar bli vardag. Jag försöker hålla fast vid små knep, som att tacka varje dag för minst 5 saker, ofta ingår där att jag är nykter och idag har jag så mkt att tacka för att listan blir lång... , jag försöker medvetet att stanna upp och ta in hela vår vackra natur med alla sinnen. jag kör mindfulness tänk och enkla andings-avslappningsövning. Jag försöker leva med öppet sinne så jag kan känna kärlek till och från allt levande. Jag har förverkligat en del drömmar, som att gå ner i tjänst, ha mer tid för mina tre hundar och har även köpt en häst som jag rider varje dag.

Och jag läser och skriver här på forumet. För att inte låta de goda minnena från vintiden ta över och glömma allt det hemska. Jag stöttar en tjej som är alkoholist och som nu har slutat dricka. Det ger mig en mening med nykterheten utöver den till mig själv och min familj.

Oftast mår jag kanonbra och känner ren och skär livslust. Ibland halkar man ner, det är ju helt normalt och man är ju inte på topp alltid. Men det är då jag måste se upp, så att inte tanken på vinruset börjar locka. Jag är en person som vill att allting ska hända snabbt och lätt, helst meddetsamma, och blir otålig om jag inte börjar må bättre snabbt... ja, ganska otålig när det gäller allt möjligt, tror det är en förklaring till varför jag blev alkoholist. Därför är det nu så viktigt att känna igen mina känslor och tankar, stanna upp och tänka annorlunda. På min kykskåpsdörr så har jag texten

Det viktigaste först
är att
Göra det enkelt
genom att
Ta det lugnt
så att jag kan göra
En sak i sänder
och alltså
leva och låta andra leva.

Det viktigaste i mitt liv är att vara nykter. För att stilla mitt sinne när jag blir stressad, eller uttråkad så hjälper det med såna här fina deviser.

Att leva och låta andra leva känns fint att läsa eftersom jag förutom alkoholist, även varit medberoende till min son och hans psykiska sjd.

När livet rullar på och jag inte skänker det någon djupare eftertanke och glömmer mina små levnadsregler så kommer ibland oro. Vill att det ska hända något, känner mig stressad över vardagssysslor, och ibland dyker det upp impulser och flashbacks .. typ: o vad gott det hade varit med en flaska vin. Hjärnan förskönar gärna och det är ju bra i många situationer men inte när det gäller alkoholen! Då vet jag att det är dags att leva mer "andligt". Skulle suget komma ofta eller bli jobbigt så skulle jag inte tveka utan börja med antabus igen.

Tack för din berättelse Sonja, känner igen mig i så mkt. Jag införlivade oxå alkoholen i mitt dagliga liv, som stimulans till vardagsysslor, som krydda till semester eller fest, som tröst, som avslappning. Tills jag var beroende och tänkte ständigt på vin, antingen på att jag måste sluta, eller när jag skulle kunna dricka igen, eller hur mkt jag skulle våga handla (sista åren köpte jag bara hem dagsbehov för att ha någon kontroll ) .

Grattis till din härliga magkänsla måne ! Det hörs på tonen att nåt är på G inom dig! Klart vi hoppas att det håller i sig, gör det inte det så kommer det tillbaka bara du är envisare :)

Godnatt kram till alla.

Pia

Hej alla!

Jag tar till din uppmaning Berra om lite mera aktivitet och skriver på din tråd. Jag är ofta inne och läser men har inte riktigt känt att jag hör hemma nånstans, larvigt kanske men skit samma, så har det varit.

Jag har varit nykter nu i drygt 2 månader. I somras när jag slutade dricka hade jag nått vägs ände. Drack minst 1 flaska vin per dag. Mycket bråk med mannen kring alkoholen och mitt drickande (han arg och besviken, jag arg för att han inte lät mig vara ifred). Jag var oftast trött och hade mycket ångest. Att jag orkade med jobbet fattar jag inte nu men det gjorde jag och jobbet gick bra - jag är säljare och fick in många och bra affärer och jobbade alldeles förmycket. Jag har 3 barn och började känna mig orolig för hur mitt drickande påverkar dom.

Jag var en ensamdrickare framförallt. Drack för att unna mig. För att stressa ner. När jag lagade mat, plockade hemma, pratade i telefon, jobbade vid datorn. Visst drack jag i sällskap också, alltid den som föreslog att vi skulle ta nåt glas vin. Drack när jag var ledsen och drack när jag var glad. På fester var jag oftast den som blev fullast och gjorde bort mig. Ångest efteråt förståss. Men ibland klarade jag festen med hedern i behåll och åh vad glad jag var. Och intalade mig att jag hade kontroll.

I juni kände jag att det var nog och vände mig till beroendemottagningen. Jag fick kontakt med en bra socialsekreterare som jag har förtroende för. Jag sa att jag ville sluta dricka, för att jag vill få ordning på mitt liv. Liksom veta vad som är vad. Var jag trött på grund av alkoholen eller för at tjag har för mycket ansvar hemma och på jobbet? Hade maken rätt eller fel. Eftersom jag var osäker på min egen motivation och uthållighet bad jag om antabus och har tagit det sedan dess

Sommaren har varit bra, det känns som att jag har gått från klarhet till klarhet. Men nu börjar jag vara sugen igen. Jag känner mig "för duktig". Tackar antabusen som håller mig på spåret och är glad att jag har hittat forumet för att läsa vad likasinnade känner och upplever och för att skriva av mig också.

Tack för ordet och Kram