SHIT....

Denna tråd är uppe i 4000 visningar i denna stund...
Makalöst...

Kram Mie...

Hej Telje...

Modigt av dej att titta in här på forumet...& Grattis till 7 månader utan "polaren" alkohol.

Tror du kommer att ha stor nytta & glädje över att kunna känna igen dej i andras berättelser & få bolla dina tankar.
Det finns en enorm kunskap här...
Använd dej helt egoistiskt av den.

Det känns som om du säger emot dej själv...bara lite...

Du säger först :

För mig har det inte fungerat att dricka måttligt då jag flyttar fram gränsen vid varje fylla. Prövade med folköl 3,5 men då berusningen kickar in ökar suget successivt vilket gör att jag började belöna mig med ett litet järn tills praktfyllan införlivades.

Sen säger du :

Nu är jag enormt sugen på börja igen, bara lite, bara den här resan, bara dricka lite.Jag känner bara sorg och inte den kick som en del beskriver trots att jag tränar hårt 4:a ggr i veckan.

Du har ju varit enormt duktig då du varit ren sen aug 08... är det värt att testa & kanske trilla dit igen?

Livet är till för att levas... du har bara ett... / Mie.

Hej!
Är helt ny på forumet och har varit vit sedan aug 08. jag har grubblat över mina alkoholvanor sedan min första fylla vid 17-års ålder. Idag 42. För mig har det inte fungerat att dricka måttligt då jag flyttar fram gränsen vid varje fylla. Prövade med folköl 3,5 men då berusningen kickar in ökar suget successivt vilket gör att jag började belöna mig med ett litet järn tills praktfyllan införlivades.
Jag har märkt att varje individ har sin egen historia och sitt eget förhållande till alkohol varför det är så svårt att prata med vänner som inte lider på samma sätt. Kanske jag kan forumet kan vara till hjälp.
Nu är jag enormt sugen på börja igen, bara lite, bara den här resan, bara dricka lite.Jag känner bara sorg och inte den kick som en del beskriver trots att jag tränar hårt 4:a ggr i veckan.

Hej Berra...

Ny tid - nytt liv.
Våren blir inte bara en symbol utan det är äkta.

Världen förändras utanför fönstret, tankarna & känslorna förändras innom oss.
Livet kommer sakta åter.
Från att ha gått i kylan med snabba bestämda steg mot ett bestämt mål, kan vi nu börja stanna upp & le mot dem vi möter.
Lyssna till alla ljuden som finns runt om oss.
Vända ansiktet mot solen & känna värmen sprida sig & krypa ända in i själen...

Berra...du behöver inte vänta, det finns redan hopp.

Ljuset kastas på dej när dagarna blir längre
Din familj kastar dej till gjädje & lekfullhet,
Havet av äkta berusning finns runtomkring dej,
Flaskan är kastad.

Lev.... / Mie.

Go'morgon världen!

Det är torsdag morgon/förmiddag och jag har väl fortfarande inte lyckats gnuggat bort nattens ögongegga som brukar samlas i ögonvrån, lite diffus syn så här på morgonen...

Denna morgon är fantastiskt, ute!, det har varit strålande sol och knallblå himmel sedan igår förmiddags...

Isranden på sjön går allt längre ut, och jag tokstirrar ner i dikeskanten efter årets första tussilago.
Jag har verkligen bråttom med våren i år, vill att den skall komma igång, fort..NU!

Vill se allt det där gröna spira, knoppar som ploppar upp här och där...
Sitta i en trädgårdsstol utmed huskroppen blundandes med ansiktet vänd mot solen, kanske med en filt i knät, för än har inte de tunna vindarna fått upp någon värme, ..än!

Lyssnar på symfonin alla småfåglar drar igång efter vinterns bistra tystnad, väntar på att att snödropparna i blomsterrabbatten ska komma upp och nicka till mig...

För det är en ny tid jag går till mötes, en tid utan kemisk berusning...
En tid utan ångest som kastar mig som en söndertuggat raggsocka i en hunds käftar mellan hopp och förtvivlan, varje vecka, undantagslöst...

Jag vågar idag ha lite framtidshopp, men orkar inte vänta på den...

Kasta ljus på mig..
Kasta mig till glädje och lekfullhet...
Kasta mig i ett hav av en äkta berusning för kärlek till livet och alla människor runt omkring mig...
Kasta flaskan åt !#%?!

Berra

hej på er...

Lycka till och jag vet att ni fixar detta.

Vissa saker gjorde så ont och läsa, men jag har ju inte läst klart än.

Önskar att min man ramlar in på denna sidan inom det närmaste
Undra vad han skulle göra och säga?

kramar på er :)

Hej Alla! (gör det lite enklare så..)

Tack för allt stöd, det hjälper lite...
Känns som en liten ficklampa i mörkret...

Nu vill jag peppa dig lite Lise, tror nog att du just nu känner en viss ångest över att du har kastat ut hjärtevännen din, du oroar dig för honom...

Nu tror ju jag att du har varnat honom tillräckligt länge, att valet ligger hos honom...
Han är nog väldigt medveten om det, men låter sig själv åka räkmacka på ditt dåliga samvete, han har gjort det tidigare och kommer med största sannolikhet fortsätta med detta...

Kanske är han just nu något förvånad att få åka ut, att du tog till orda, och söker sig till någon polare eller arbetskompis och får kvarta på hans soffa några dagar, och väntar på att ditt "utbrott" ska lägga sig lite....
Jag tror att han kommer tillbaka och säger att allt ska bli bra igen, för han har mycket att förlora på att inte följa "husets regler"...

Men han är en slav under flaskan, och kommer lova guld och gröna skogar (dvs manipulera dig redan i farstun..), och om du bara ger med dig alldeles för lätt så kommer detta var ett minne blott för honom.

För jag tror att du lider minst lika mycket när han är borta, bara vetskapen att inte veta var han är är säkert mycket tärande, men det är som att skälla på en unge, man måste vara arg för att denne skall förstå, och bara förlåtande om den andre har förstått.

Du gör detta för dig och dina barn (din familj), den fjärdedel som håller på att förstöra familjen på sikt har du ställt inför ett ultimatum, familjelivet eller flaskan, det är inte du som är dum, det är han som måste välja..

Ge honom några dagar/vecka att tänka igenom sitt beslut, du hytter med fingret åt honom och håller en färdigpackad väska i hallen som en symbol om han någonsin tar till drickat igen så står väskan packad och klar i hallen, där ska den stå i flera månader framöver.
Du ska hårdnackad inte låta dig övertalas, den ska stå där som en varning...

Kravet är enkelt, ingen alkohol varken hemma eller borta, njet nada!
Om han så mycket som luktar på en fis hädanefter så ställer du fram dojjorna åt honom!

Eller ta hem skilsmässopapperna, ha dessa färdigifyllda och sätt upp dem på kylskåpet!
Ett färdigfrankerat kuvert och berätta att dessa ligger på lådan dagen efter han fyllnar till nästa gång...

Det kan hända att han är en stolt person och lämnar dig för gott...
Men då har han gjort sitt val, och värderar han inte sitt familjeliv mera än så, så tycker jag det känns som ett dött lopp redan från början...

Jag tycker att du gör rätt, tre personers framtid går före en...

I hjärtat gör det ont, men i hjärnan känns det rätt, kanske inte nu, men sen...
Det är inte din man du bråkar med, utan den djävul som har kidnappat hans själ...

Nu skänker jag dig all tro och hopp, framtiden finns där, någonstans..

Lycka till! / Berra

Hej igen!

Jo det är nog jobbigt nu. Känner mig hemsk som sitter här och mumsar på kvällssmörgåsar och té medan han är därute någonstans. men det här är vår ända räddning.

Men nu ska jag försöka stå på mig och dra det stora strecket som Mie säger. Jag ville/vill ju inget annat än att ha ett normalt vanligt familjeliv. Han väljer att inte delta i det fast jag samtidigt tror att han vill det innerst inne. Han klarar bara inte av det. Kanse han inte heller vet hur man gör.

Min svärfar har (haft?) alkoholproblem är inte säker på hur det är nu. Min svärmor var shopoholic. Min man har verkligen inte haft en lätt uppväxt men i all fall.

Jag trodde inte jag skulle orka gråta mer men t o m under stretchingen under kvällens gympass så bara rann tårarna. (Tur att det var mörkt)

Nåja jag oroar mig för allt nu, för hans ekonomi, vart han ska ta vägen, att han inte tog med sig några kläder osv. Men han måste ju reda sig själv.

Och du Berra, jag håller med Mie om du bara orkar skriva om hur du mår så är det säker tinte bara bra för dig själv utan för många andra också.

Nu måste jag packa, hänga upp tvätt och disk aoch försöka hinna sova en stund, tåget går okristligt tidigt imorgon. Tack för att ni orkar peppa mig!

Lise

Hej Lise
Det låter som att du vet vad som kommer hjälpa dig, barnen och kanske på sikt honom. Samtidigt känns det väldigt tufft att vara hård när det ända du vill är att hjälpa. Jag kan bara föreställa mig hur mycket karaktär och klart tänkande det krävs för att ta ett sånt beslut.

Hej Lise...

Håll kvar tanket att det är han som gjort valet.
Han måste nu stå sitt kast.

Du hjälper honom inte genom att sms:a el ringa...
Du har satt din gräns. Sudda inte ut den. Låt det vara ett tjockt svart streck...en linje som han inte får korsa.

Du bör inte vackla i ditt beslut... försök att stå emot.
För din,för barnens & framför allt för hans skull.

Det är svårt, väldigt svårt eftersom du har möjligjort hans drickande tills nu.
Därför mår du dåligt & känner dej elak.
Men du är verkligen inte elak utan du har nu satt ner foten för att visa att du inte accepterar hans drickande längre.

Du är stark & modig.
Du kommer att gå segrande ur den här striden... / Mie.

Hej Berra...

Tycker inte att det är fel av dej att prata om hur du känner det i din dep, det går som hand i hand med alkoholen för många.
Tror det kan vara skönt att förstå att fler har liknande liv på den fronten oxå. Att ngn sätter ord på det.
Du gör det på ett enkelt & lättförståeligt vis.
Tycker inte du låter snurrig alls.
Du är som vanligt en klippa i dina tankar...

Du ska veta att jag tänker på dej & skickar dej lite xtra kraft,energi & ljus så att du ska orka må bra igen.

Livet rinner som sanden i ett timglas...ta tillvara på kornen.... / Mie.

Hej på er alla!

Nu känner jag mig inte alls bra, jag har jättedåligt samvete över att jag har "slängt ut" mannen i mitt liv. Jag går omkring och ororar mig för hur han har det och var han är. Han är ju i alla fall jätte sjuk. Samtidigt så vet jag ju att det är hans val att dricka trots allt. Men om det händer ngt nu.... Suck

Jag åker bort i jobbet nu ett par dagar och en del av mig vill sms:a honom och säga att han kan vara här hemma medan jag är borta. barnen ska vara hos mina föräldrar och hundstackarn har jag fört på pensionat:) Men om jag nu sms:ar honom och låter honom vara här hemma medan jag är borta så hjälper jag honom på fel sätt igen?

Oj suck, det känns verkligen jobbigt, men det är ju hans svek, hans val, jag försöker ju sätta en gräns.

Lise

Hej Lise, Mie, Adde, Fenix, Krille, Magnus, ilvurten, 20år och alla andra (börjar bli många nu..)

Tack för alla hejarrop, jo det börjar så sakteliga ta fart åt rätt håll, har fått nya "kulpiller" utav en sort med lite mera skjuss i som jag har knaprat på några dagar än så länge.
Jag hoppas att få komma till en hjärnskrynklare också, som kanske kan städa upp lite på kontoret, jag skulle gärna vilja veta vad som ligger till grund för detta, inte bara dämpa bort den...

Men fortfarande så känns det väldigt hängigt och bistert, det känns som om jag har fallit ner i ett djupt hål rakt ner i marken, oändligt långt ner, det är kallt och kolsvart...
Långt däruppe i det ljusa hålet finns det människor som försöker stoppa ner en stege, men den når inte ända ner riktigt ännu, så känns det på något sätt...

Känner mig ensam, utelämnad, ledsen, frussen, instängd och mycket mer, tycker oerhört synd om mig själv just nu, och det värsta av allt, jag vet fanken inte varför???

Snacka om snurrigt alltså, man bli ju knäpp på sig själv emellanåt...
Men nog om detta, jag skrev ju förut att jag inte skulle nämna något om min svarta livstil, men det bara kom, ändå, förlåt...

Hursomhelst, jag lägger allt krut på positiva saker som familjen, våren, lönen etc...
Försöker tänka hela tiden positivt...

Stora lyckoönskningar till er alla därute, stå på er, det finns ingen annan att skylla på, det är alltid DU som tar det första glaset, så låt bli det!

Alkoholen tar bort fallskärmen, lycklig för stunden att få falla fritt, men nedslaget blir hårt!

Berra

Bra gjort Lise !
Stå nu på dig och låt dig inte bli manipulerad och övertalad när han ber om att få komma tillbaka. Han måste visa resultat innan det blir aktuellt.
Barn växer in i alkoholismen och ser det som sin vardag, de kan ju inget annat. Däremot kan du se resultatet om du vet vad du ska se/höra efter. Alkoholen lämnar djupa spår hos alla berörda.

Ta hand om dig nu !

Hej Lise...

& GRATTIS... du har tagit ett bra beslut enligt min mening.
Dina barn är normaliserade...för dem är det helt normalt att pappa sover mkt & ibland är lite "konstig".De har rätt att veta & förstå varför pappa beter sig som han gör.

Släpp nu taget & låt honom komma till dej.
Låt honom visa att han vill en förändring.
& att han förstår att det finns ett problem.

Visa att du menar allvar.
Vackla inte i ditt beslut.

Han måste få falla fritt & slå sig hårt när han slår i marken...
Innan dess har ni inte en chans.
Han måste komma till er inte tvärtom.

Jag tror att ni har en tuff tid framför er...men...det kommer att bli bättre, det är redan på gång.

Tack för att du delar med dej...
Du är värd att få lite lugn & ro i ditt liv... / Mie.

Hej igen!

Skrev ett långt inlägg som försvann ut i cyberrymden,suckdet har hänt förr också.

En turbulent och kaotisk vecka är till ända. Maken kom hem från sjukhuset och livet började verka lättare, det kändes som om mina ord hade haft effekt. Men säg det som varar.

I morse satte jag stop. Hade mina onda aningar redan igår kväll och de bekräftades i morse. Jag hittade en hela vodka nästan urdrucken så jag väckte honom och bad honom börja packa. Jag skjutsade det yngre barnet till träningen och när jag kom hem efter det äldre så hade maken åkt.

Med sig tog han mobilen, datorn,sin medicin, tandborsten och vodkan. Ryktet säger att han tog in på hotell och söker en soffa att sova på. Jag vet inte var han är och jag har inte orkat försöka få kontakt.

Jag vet inte vad jag ska säga om hur det känns, bra att jag stod på mig, men en del av mig sätta mig i bilen och åka ut och leta efter honom

Jag vet inte om det var rätt men jag sa åt barnen att jag kan inte vara tillsammans med pappa om han dricker. Jag frågade också det äldre barnet om han har reagerat på pappas drickande, men han sa nej.

Å andra sidan tror de väl att det är normalt att pappa ligger och sover på helgerna, de har ju inget att jämföra med.

Nåja det om det.

Berra, jag tror på medicinsk behandling för depression, jag tror också att min man kanske inte skulle vara i den situation som han är idag om han inte skulle ha slutat med sin medicin förra gången han var deprimerad. Kom ihåg att du är värdefull och att du är värd att bli frisk!

Depression är en hemsk sjukdom!

Mie, promenader är bra.Jag tränar själv flera timmar i veckan och det är nog det som håller mig uppe. Konditionen ökar, man får tid för sig själv och man hinner rensa hjärnan. Så håll ut med promenaderna det ger så mycket!

Jag har en tung jobb-vecka framför mig, mina föräldrar hjälper mig med barnen men det blir att ta en dag i taget. Någon gång måste jag och maken ju träffas och diskutera. Men jag är orolig för honom fast han inte är mitt ansvar. Bollen är hos honom.

Jag sa åt honom i början av den här härvan att det finns tre alternativ:

1. Det fortsätter som förr
2. Det blir värre
3. Det blir bättre

Jag sa också att 1 och 2 inte är några alternativ som jag vill ha. Nu känns det som om många av oss är på 2:an, men då är vi på väg mot 3:an.

Våren är på väg,luften känns annorlunda, snön smälter och det blir ljusare. Livet får bli bättre för oss alla och envar.

Lise

Hej & tack...

Vi är alla värda lite vardagsmirakel.
Det gäller att kunna se att det finns bra & goda händelser oxå.
Att allt inte är nattsvart el grått.
Vara glad för det lilla i vardagen som förgyller livet.

Det är svårt, väldigt svårt tom.

Tanken måste förändras.
En fråga om val skulle jag tro.
Välja vart energin & fokus ska läggas.

Ger vi oss själva en chans att leva?

Val igen...allt handlar om det egna valet.
& tankarna.

Livet har med sig så mkt mer än elände... / Mie.

hej mie finns det någon här på denna tråd
som är värd vardagsmirakel även om dom e små
så är det DU,

vi önskar dej och dina barn en mycket trevlig helg/
. kram axel m fru

Hej..

Jag känner mej mkt lättare nu.
Även om han sen kommer att neka det han sagt, så vet både han & jag att så är fallet...

Lotusen är en vacker blomma.
De är kloka på Nämdemansgården.

Plötsligt infann sig ett lugn,
Jag känner en inre frid,
Kroppens muskler slappnar av,
Själen har fått ro.

Livet är inte så tokigt ändå... små vardagsmirakel händer hela tiden... / Mie.

Lotusen är en blomma som växer i dyigt och smutsigt vatten. Blomsterknoppen strävar genom dyn för att nå ytan. När den bryter den smutsiga ytan så slår knoppen ut och blir bland det vackraste som finns i blomsterväg.
Det är ingen tillfällighet att Nämndemansgården har den som logga.
A propos " ett frö som gror".

Hej Adde...

Ha ha... mm.. Bitchen Mie är här så passa dej...

Jag lär mej saker varje dag...
Ut & gå är bra egentid, (jag funkar nog lite som du)... då låter jag tankarna flöda fritt. De flesta vill ha musik i öronen men jag vill höra mina tankar.
Jag sitter gärna kvar uppe då barnen lagt sig, det är så skönt att vara ensam.

Nej. precis som du säger så vill jag inte veta vad framtiden har med sig...
Men jag hade ju en bild av hur jag ville att det skulle vara...
Så blev det ju inte alls... men det är livet & nu är jag glad att jag är på den plats jag är.

Kan ju inte ångra mitt liv & val... då hade jag ju ångrat mina barn & det gör jag inte.

Men nu ska jag berätta ngt helt otroligt..
Det finns hopp..

Har precis pratat med min bror på msn, han mådde dåligt idag efter 2 dagars supande.
Jag tänkte att idag ska jag prova en annan taktik.

Vi pratade om att han slutat med antabus & alkohol.
Jag gjorde motfrågor på allt han sa som anspelade på att han själv skulle ha problem, inget anklagande utan bara frågor som varför valde du att sluta med antabus... varför ska du bättra dej...vad menar du med bakslag..vad menar du med att du gått bakåt...hur menar du nu...vad borde du inte ha gjort..vad ska du ta tag i...ta tag i problemet som inte finns?

Tillslut svarade han : Jag borde inte ha druckit kan inte hantera alkoholen.

Jag frågade vad problemet var?
han säger att det vet vi nog båda 2.
jag svarar : Nej, tala om för mej.
Alkoholen är problemet, får jag till svar.
Frågar om han är alkoholist el beroende.
Det första säger han...
Säg det...
Nej det kan jag inte...

Jag bröt igenom... & det känns så bra.

Han har erkänt att det finns ett problem att jobba med... nu får han smälta att han droppat den till mej.
Jag tänker inte vara på...
Låta honom fundera.

Jag blir så glad... ett frö som börjar gro.

" Förändring är det enda som är förevigt "... / Mie.

Har Mie blivit en liten bitch efter frissan ?!
För mig började det nya livet väldigt abrupt, naturligtvis, eftersom alkoholen försvann praktiskt taget över en dag.
Men, mitt nyaste nya liv har vuxit fram etappvis och jag upptäcker fortfarande nya saker i och runt mig. Jag har hela tiden sett till att ha egen tid som verkligen bara är min egen tid vilket naturligtvis är svårare för en ensamstående småbarnsmamma. Jag har tex gått upp väldigt tidigt innan någon annan vaknat och käkat frukost på mitt sätt och jag vill gärna ha någon timme efter arbetet som bara är min. Jag har också ofta lunch alldeles ensam (ofrivilligt!) och försjunker då i mina egna tankar som ofta bara glider iväg. Folk som är kunniga i meditation har sagt att de är smått avundsjuka på min förmåga att stänga av omvärlden och bara "surfa" iväg ! Det är fler som har sagt att de själva har fått jobba mycket för att kunna stänga av som jag gör helt automatiskt och verkligen koppla av ett litet tag.

Jag har förstått att det är en gåva som jag fått och det extra bra eftersom det hos AA rekommenderas att meditera för att uppnå sinnesfrid. Jag försöker även att fylla på min självkänsla så mycket jag kan så att jag orkar bjussa på mig själv i det dagliga livet. Det tog ett tag innan jag fattade skillnaden mellan självförtroende och självkänsla men när jag väl fann skillnaden så blev mitt liv oändligt mycket lättare och jag har lättare att handskas med mig själv och andra.

Det finns fler ställen att söka kunskap på bla här : http://www.livshandboken.se/ och naturligtvis på Mia Törnbloms hemsida.

Och nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig ! Och jag tror, med facit i handen, att det är en djävla tur !!!!! Tänk vilken kunskap du vandrar omkring med och som du kan använda till att hjälpa andra med ! Det tänkte du inte på när du slutade skolan !

Förändring är det enda som är för evigt !

Hej Adde...

Nej det är jag inte..
Hemma hos mej har det aldrig varit mkt alkohol, nästan ingenting alls...
& min bror & jag har inte levt ihop... halvsyskon...
Vi har bott långt ifrån varandra så jag har inte haft koll på honom hela tiden.
Men han & mina barns pappa kom & kommer ju väldigt bra överens...

Men det är på senare år som jag förstått att han har problem min lillebror.
Fast det tycker ju inte han heller förstås...att han har...problem alltså.

Var ju på honom om det förstås men insåg att det inte är mitt jobb... jag ser till att ha en bra relation till honom & säger att han kan komma till mej om det är ngt. Jag stöttar gärna.
Vi pratar mkt på msn & man märker tom där när han är påverkad...

Han säger att han inte har ngt sug så därför är det inte ngt problem... att han dricker för att han KAN & vill...

Det är ju även svårt att tala om för honom hur jag känner när jag berätter om hur jag har haft det... han kör ju samma argument som barnens pappa... tar hans parti...
& när jag försöker förklara för honom så tycker han att jag är kall & hård...
Att jag ska släppa & bli som vanligt...

Mmmm... lätt.
Hur gör man för att det ska bli som vanligt, ingenting är ju sig likt.
Vill jag ens att det ska bli som vanligt.

Nej, hade jag velat det så hade jag ju stannat kvar isf att gå...

Känner att jag har börjat återvända till livet, jag har börjat med mina dagliga snabba promenader på en tim... som jag inte har tagit mej ut på under en längre tid...
Börjat skriva dikter igen...alla är inte svarta (ler)

Var & klippte mej idag & sa till frisören att klippa som hon ville, bara jag inte såg snäll ut.
Nytt är bra... man lämnar gammalt & får nytt...
En annan Mie... lite kaxigare...

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig... / Mie.

Jag ser dina fotspår i sanden Mie. Tänker på dig.
Fråga : Är du vuxet barn också ?

Hej...

Livet rullar på & jag förstår inte varför jag fortf mår lite dåligt. Kroppen ger mej en massa signaler om att det inte är som det ska.
Mkt huvudvärk, ont i magen & svullen efter jag ätit - magkatarr? , märkliga drömmar, trött...

Jag trodde att jag skulle få må bra nu.
Är det jag själv som inte tillåter mej att göra det?

Vet inte om jag har berättat om min bror här?
Han dricker oxå...
& har efter en del turen med polis & slagsmål hemma med sina barns mamma. Så blev det bestämt att han skulle börja med antabus.
Så långt allt bra... tills för i förrgår då han var full... frågade vad som hänt & om han inte går på antabus.. han svarar svävande att det kanske tog slut.
& han säger att han dricker för att han kan... ???...

Likadant igår...full...

Jag tar inte på mej att rädda honom på ngt vis men jag älskar ju min lillebror & vill honom allt gott..
Det snurrar i mitt huvud...
När ska stormen släppa taget om mej & låta mej vara ifred?

Ibland känner jag som min son som säger : Varför uppfanns alkoholen?

Min bror har levt ett tufft liv sen han var liten, han hos sin mamma & jag hos min... syskon men med helt olika förutsättningar...
Det gör ont att tänka på...

Du är älskad där du går... (Susanne Alfengren)

Livet är till för att levas... varför är det så svårt?... / Mie.

Hej Berra

Tråkigt med ditt jobb och sådant runtomkring. Vi är bara människor och vi kan faktist inte bära hur mycket som helst.
Kämpa på nu. Det kanske är nu din verkliga kamp börjar. Kanske är det så att om jag förstår tidigare inlägg av dig så är förmodligen inte alkoholen din verkliga fiende. Men den har varit din vän/fiende på så sätt att den har varit lättillgänglig att självmedinicera med.

Har själv mått jättedåligt och har både sökt och fått hjälp för det. Jag självmedicinerade en hel del. Men du har ju idag kommit till insikt med att det inte längre är ett alternativ. Det är den grundläggande insikten som gör att du snart kan bli frisk.

Vet inte vad det är du kallar för ¨lyckopiller¨. Men i mitt fall fick jag antideppressiv medicin utskriven och det var definitivt inget lyckopiller. Fick upplysningen om att man kan må lite sämre i början men att det blir bättre.
De första veckorna med medicinen var helt enkelt fruktansvärda. Som ett stort svart hål med ett blött täcke över. Den absolut värsta perioden i mitt liv. Bara grät och sov. Därför är jag lite skeptisk till om andra människor kallar det här ¨lyckopiller¨. Det var de inte för mig iallafall.
Fick nya utskrivna men de började på samma sätt. Slängde dom i papperskorgen med och sedan dess har jag aldrig tagit någon sådan medicin mer.
Började träna frenetiskt och jag tror att endorfinerna från det hjälpte mig tillbaka till livet. Blandat med x antal dagar med bakfylleångest föstås. Det är inte livet.
Är ju mycket möjligt att sådan här medicin fungerar på andra. Men om det inte gör det och vederbörande person tror att det snarast blir bättre kanske denne person blir chockad av att det blir tvärt om.

Du stöttade och skrev till mig för ett tag sedan med orden du är en kämpe och det här kommer du att klara av.
Vänder nu på de orden till dig. Du är en kämpe av minst samma kaliber. Du har nog mer självinsikt än vad jag har och har haft. Kämpa på nu. Du kommer att fixa det här också.

Sköt om dig och kämpa på även om det känn mörkt för stunden.

Krille

TACK!

Tack mina vänner, för det är ni verkligen, ni sprider ljus när jag har det tungt..
Trots att jag inte vet hur ni ser ut, hur gamla ni är och vart ni bor, så känns det som om jag har känt er alla väldigt länge, vi har haft ett gemensamt mål, att bli kvitt alkoholen antingen hos oss själva eller någon nära anhörig...

Nu tror jag så här i efterhand att mitt beroende kanske inte var så djupt som hos en del andra av er, utan den värsta saken som hände tror jag att den drev fram en djupliggande depression som jag antagligen har burit på väldigt länge, typ 5 år eller sådant...
För det är ungefär så länge sedan som det började bli "obehagligt" med alkoholen..

Det var ganska så "enkelt" att spola kröken för min del, trots att den betydde en hel del av mitt liv, ett levnadsätt som jag kroppsligen inte "hade råd med.."
Jag tror nog att kroppen "straffar" mig för att den inte har några kul droger att fördriva livet med nu.

Men jag är en envis sort, och det här är kanske början på ett nytt sundare liv som tagit form.
Jag har ikväll gått på solarium för att få lite "artificiellt" ljus, kanske det hjälper något, vem vet.
Jag är inte helt handlingsförlamad, har dubblat min dos av "lyckopillerna", och har en tid hos husläkaren på onsdag, får se vad som kommer ut av det...

Vad som ligger till grund för min nya sjukdom vet jag inte, har aldrig haft det tidigare...
Kanske det är en period av livet när man inte orkar ta på sig mera, utan den vill ha lite mera lugn och ro, jobbet hjälper ju knappast till, mitt företag har varit "utrotningshotat" sedan 2001.

Vi har gått ifrån 450 man till idag ca 20 st, och har fortfarande det svårt att få det gå ihop.
Idag fick en kille till gå, bara som ett exempel..
Sedan har vår ekonomi fått sig en rejäl törn och det var en av de saker som fick mig "att brista".

När alla saker hamnade på hög så fick det korthuset att falla, jag orkar inte längre att hålla emot.
Kroppen har gått in i något "överlevnadsstatus", och det finns inga utrymmen för glädje eller skratt. Jag kan knappt sköta mitt arbete och fungerar egentligen bara som en robot.
Det känns som om det är "förbjudet att skratta" , det ligger ett tungt täcke över mig som gör att det blir tungt att andas osv..

Men jag tror mig veta att jag kommer ur det hära, det måste finnas tillräckligt många olika sorters "kulpiller" för att lyfta en ifrån underjorden, för jag har varit i helvetet länge nu, och vill komma därifrån..

Det kommer en vår som jag aldrig har längtat så mycket efter som i år, för jag tror på att man påverkas av vintermörkret, och när ljuset kommer tillbaka, så gör livet det också...
Titta bara på fåglarna, tussilago, regndroppar m.m.
Så jag ligger i startgroparna till att ta fart...

Det finns ett liv därute, jag ska bara försöka fånga det!

Må väl!, och må livet bliva torrt, men ändå inte... (ja ni hajjar)

Berra

Hej Berra!

Jag lider med dig! Depression är nog en hemsk sjukdom och man känner sig så maktlös, jag vet ju i all fall hur det är att se på och finnas vid sidan om. Hur det är att ha drabbats av en depression kan man inte som utomstående sätta sig in i, det har jag förstått.

Så småningom blir livet i alla fall ljusare även om depressionen ska ha sin tid. Det är bra om du vill ha hjälp och mitt råd är ta emot all hjälp du kan få.

Min man är kvar på sjukhuset och undersökningarna fortsätter. Även om han det här omvarvet förstod att det skulle bli en ny vistelse på sjukhuset har han svårt att acceptera det. Det är ju i alla fall bra att han är intagen nu så att de kan hitta vad som är fel på honom.

Fast ibland känns det för mig som om läkarna är helkorkade om de nu inte tar upp alkoholen med honom för fortsätter han sitt drickande så tror jag att han tar livet av sig långsamt men säkert. Dagens besked var att det är problem med levern, fast det kan finnas många bakomliggande orsaker till de problem han har. Själv verkar han som om han tror att problemen och symtomen försvinner bara man inte talar om dem.

Nåja det om det. Barnen och jag har det ju lite lugnar nu i alla fall när vi vet han får vård och är under uppsikt.

Heja Fenix kämpa på med att övervinna alkoholen. Och Berra du finns i mina tankar jag sänder dig styrketankar.

Lise

Hej Berra...

Tänker på dej & skickar dej lite ljus.
Både natt & dag.

En klar stjärna lysa över dej.
Solen strilar ner mellan träden så vänd ditt ansikte mot den.

Så kommer det att finnas ljus i ditt mörker hela tiden.

Ta hand om dej...
Styrka, kraft & ork till dej..... / Mie.

Hej Berra.
Det finns riktigt bra självhjälpsprogram för depression på nätet. I vissa landsting kan man få det som första behandlingsinsats. Dom kostar ibland en liten avgift, då får man oftast även tillgång till personlig rådgivning. Jag kan inte rekommendera någon speciell. Sök så hittar du säkert dom.

Hej Berra.
Det smärtar mig att höra att depressionen slagit sina klor i dig. Det finns en sajt som heter Terapisnack eller något liknande som kanske kan vara något. Förra gången jag var nykter någon längre tid, 1,5 år, blev jag också deppig efter ungefär ett år, visste inte vem jag var längre. Åkte till Mullingstorp för en kurs i självkännedom, det mest omtumlande jag varit med om på det personliga planet. Kan rekommenderas om du vill bli omskakad ordentligt. Tyvärr trodde jag efter ett tag att jag kunde dricka som andra, och efter ett halvår med alkohol föll jag tillbaks i mina gamla beteenden igen. Men hjälper inget annat så kan jag rekommendera detta ställe, mycket proffsiga människor som jobbar där. Tyvärr ganska dyrt om man ska betala själv.
Ha det bra, kanske finns det andra och billigare sätt att hjälpa dig igenom depressionen.
/fenix

Hej Lise och alla andra...

Tack för att du frågar, och nej det är tyvärr inte så bra just nu....

Inga problem med drickandet men min depression har gått in i en djupare fas...
Allting är mörkare och svårare just nu, så jag mår inte så bra, alls!

Jag vill naturligtvis inte sprida min "mörka" version av livet här,
ni andra har ju fullt upp med det andra stora problemet, alkoholen...

Så jag har det lite tufft med push´andet när jag inte själv mår så bra...
Men fortsätt skriva i den här tråden, det vore väl tråkigt om den skulle få somna in...
Jag läser fortfarande allt, och jag skulle uppskatta om ni alla ville låta min tråd få leva vidare...

Lev väl, jag kämpar med mitt liv just nu...men skulle behöva någon annan sajt som heter depphjälpen eller liknande...

Berra

Skrev i går på en annan tråd, men den verkar avsomnad. Publicerar mitt inlägg här i stället.

Hej allesammans, ser att ingen skrivit här sedan 21 januari. Hur är det med er?
Själv är det ordentligt uppåt för det mesta, känner mig nöjd med att de senaste tre veckorna varit i stort sett nykter förutom ett litet snubblande i en grop. På söndag blir det två helt rena veckor, och jag njuter varje morgon av min nykterhet. Men jag känner mig oftast väldigt glad även på dagarna, att jag vill vara nykter. Har nu slutat med de värsta avarterna av godisfrossande på kvällarna också.
Känner en viss oro över nästa helg, då det ska bli firande och fest, tyvärr hemma hos oss. Åker man bort kan jag alltid skylla på bilen, men hemma är det värre. I ena stunden ser jag problem, i andra stunden känner jag mig helt klart på att det är nykter jag vill vara, så det blir inge problem. Inte så konstigt kanske att det svänger hit och dit när man är nynykter.
God helg på er alla
/fenix

Nu är det söndag kväll och ännu en dag utan det första glaset har det blivit.

Jag glömde visst ett ps.

Hur är det med dig Berra, fyra dagar sen du skrev ngt? Är allt okej?

Lise

Hej!

Kalaset blev lyckat, vi blev 21 personer:) och de tyckte om maten. Mat är en del av mitt yrke så att laga mat går nog bara bra. Vi brukar träffas med min mammas släkt hon har fem syskon och så när alla barn och barnbarn är med så är vi ganska många....

Jo det var nog skönt att ha honom på sjukhuset under uppsikt så behövde jag ju inte fundera på och misstänka att han skulle sitta där hemma och dricka för sig själv, han skulle nog inte ha följt med oss i alla fall i och med att han mår som han gör.

Duktighetssyndromet hör väl också ofta ihop med oss kvinnor överlag. Jag har många gånger konstaterat att jag tar på mig en roll som fixare. Jag tror att jag måste kunna fixa allt, både på hemmaplan och på jobbet. Efter min mans förra depression lärde jag mig nog att jag inte kan fixa allt, men tydligen lärde jag mig inte läxan tillräckligt bra eftersom jag inte slog knytnäven tillräckligt hårt i bordet redan då.

Det är ju alltid lätt att vara efterklok, om jag hade gjort si om jag hade gjort så. Samtidigt har jag varit så rädd för att misslyckas och på något mystiskt vänstern har jag upplevt att om jag misslyckas i mitt äktenskap så duger jag inte till något. Fast jag är framgångrik i mitt jobb, har goda vänner, bra fritidsintressen och en fantastisk familj. Konstigt?!

Men vad är ett äktenskap/förhållande värt om man rätt som oftast går omkring med en klump av oro i magen och misstänksamheten lurar i bakgrunden. Och om man tar ut sin irritation på barnen när sölar på morgonen eller när man ska åka någonstans och när de lämnar saker efter sig och inte gör som man säger, fast man egentligen är irriterad och frustrerad över något helt annat? Det tåls att tänka på. Och den enda som kan ändra på det, är man själv.

Skrämmande att det ska till så mycket innan man vågar ta tag i saken. Hur kan det bli så fel?

Lise

Hej Lise...

Det verkar som om du har hårt jobb framför dej idag... Laga en massa mat till en massa folk.
Men kul förstås med kalas. Ni verkar vara många då 25st bara är halva tjocka släkten...

Liite lugnare är det kanske när maken är på sjukhus, då du inte behöver fundera över hans drickande. El har jag fel?

Låter som du lever ett fullspäckat liv... ganska vanligt, att vi medberoende tar på oss en massa för att vara duktiga hela tiden.

Tack för alla styrkekramar....
Hoppas att kalaset blir lyckad & att maten blir god.

Glöm inte bort att sitta ner & njuta du oxå... / Mie.

Hej!

Många styrkekramar till dig Mie. Själv har jag åkt till min mormors hus (som mina föräldrar äger) kom hit nu i kväll och stannar över natten tills imorgon. Vi ska fira mamma som fyllde 74 år i torsdags, imorgon kommer "halva tjocka släkten" hit vi blir mellan 20-25 pers som ska äta middag tillsammans. Jag ska fixa maten.

Barnen sussar och sover här bredvid mig i dubbelsängen uppe på vinden, mina föräldrar pysslar på där nere och själv känner jag mig lugn och trygg för tillfället, maken på sjukhus och här är vi tills i morgon,då blir det kusiner, mostrar, morbröder. Det blir säkert en bra dag.

Sen får vi åka hem till fotbollsträningarna och hunden,han klarar sig över natten där hemma ute i hundgården även om han inte kanske tycker att det är det bästa här i världen. Han är en stående fågelhund,en jakthund, egentligen min mans men gissa vem som sköter om honom:) Nä han är en riktig mammagris.

I morgon stiger jag upp, tar en löptur och sen ställer jag till kalas. Toast Österbotten, helstekt filé, kantarellstuvning, rotsaksgratäng och hallontårta. Här ska det laddas batterier!

Ha en skön helg Mie, Berra och alla andra

Godnatt

Hej...

De där trollen är inte att leka med... men det är så skönt att de spricker när de kommer ut i sol ljuset.

Önskar bara att jag kommit på det tidigare...
Men... det är lätt att vara efterklok.
& ingen ide att vara bitter, nej... jag är glad att jag har kommit så här långt som jag har idag... att vi inte lever i det längre, utan kan välja att gå om det inte blir lyckat.

Visst det tar en hel del kraft,ork & energi från oss... men inte en bråkdel så mkt som det gjorde förut.

Livet slingrar sig framåt utan att tala om framtiden för mej... vilket är bra.

Nu ska det lagas mat... & sen vankas det popcorn i kväll... / Mie.

Du behöver inte be om ursäkt för något ! Det är så bra att du skriver och får ur dig så mycket som möjligt, du vet, trollen !
Fixa mys-pys för din lilla barnfamilj till helgen och behåll din ärlighet det vinner alla på !!

Ha en bra fredag !

Sorry... för att jag svor... var kanske onödigt.
hoppas ingen tog illa upp...

.../ Mie.

.......... Jag är så arg, besviken, ledsen & illamående.
Fan fan fan fan... när ska det bli bra?
Tårarna rinner & jag känner mej så fruktansvärt maktlös.

Skrev för ngn tim sen att han inte hört av sig... nu har han gjort det... påverkad såklart. Men eftersom minsta påtalat att det var länge sen han pratat med pappa så fick han prata med dem & säga god natt.

Lillkillen fick genast kroppsliga symtom...ont i magen, halsen benen & började må illa. Tårarna rann på honom... han saknar sin pappa & vill inte att han är "sjuk"
Jag kramar honom & vi pratar om att pappa inte klarar av att ta hand om barn nu & att han har fullt sjå att ta hand om sig själv när han dricker. & att det inte är vårat fel att det är så. Att det inte är roligt när han beter sig knasigt när han träffar oss.

Vad kan jag mer göra?

Det var länge sen jag kände det här illamåendet... men nu är det här.
Det gör så ont i hjärtat när barnen mår dåligt.
Jag kan inte mer än att säga att jag älskar dem när jag håller om...

Har hört Lillemans " vart tog pappa vägen".. den är mkt sorglig & träffande.
Petter har väl en låt oxå...om hans drickande...

Jag hatar den här berg&dalbanan som skenar... ena stunden lugnt för att i nästa bli kaos.

Slungas runt i stormen,
kommer inte ut.
Vet inte vad som kommer,
vad som väntar.

Spjärnar mot kraften,
är på min vakt.
Vill inte se,
inte höra.

Börjar bli yr,
insidan vänds ut.
Tårar böljar,
vågen bryts inte.

Snurrar fortfarande,
fortare än tid.
Ingenting blir allt,
smått blir stort.

Måste komma ur stormen...

När det blåser hårt bygger vissa vindskydd andra bygger vindkraftverk.

Jag hade på min aktiva tid alltid en plan B och nästan säkert även en plan C. Jag hade en kontroll på omgivningen som var helt sanslös och det bästa var att jag hade en otrolig hjälp av det i mitt arbete ! Jag hade alltid en lösning på alla problem för det hade jag ju "fnulat" ut långt tidigare. Det gav en väldig säkerhetskänsla för ingen hade makt att överraska mig och jag kunde alltid peka ut den rätta vägen.

Man kan nog lugnt säga att jag hade kontrollbehov.

För att överhuvudtaget kunna få lite ro var jag tvungen att lämna över allt, dvs ALLT, som inte hade direkt med mitt eget liv göra när jag nyktrade till. Det visade sig vara ett heltidsjobb att hålla koll på allt och alla så att ingen skulle överraska mig. Av naturliga skäl funkar inte det i längden !!

Jag var också van att ta det säkra före det osäkra.

Jag började träna på småsaker som när posten kommer (!), när, i framtiden, måste jag tanka bilen(!!), kommer hustrun i tid till sitt jobb (men hallå!!), blir det regn i övermorgon (o vad fan ska jag göra åt det ?!) !!!! Ser rent sjukt ut men det var min värld som den såg ut då !

Jag ska erkänna att jag försöker få tillbaka lite av den där kontrollen när det gäller mitt arbete för det underlättar, trots allt. Men i mitt privata liv så har jag blivit rent slarvig och det kan kännas, fortfarande, lite konstigt för jag är ju en hyfsat skötsam person idag som är lite tonårstrotsig !

Som alkis är det svårt med känslor, jag har också barn och det har fällts många tårar när jag lyssnar till Lille-Mans låt "Vart tog pappa vägen?" ( http://www.myspace.com/lillemanbeats ).

Även i nykterheten kommer tårarna när jag tänker på hur det varit. Ken Ring har också gjort en låt som heter "Alkoholism" och den träffar direkt.

Jag hade aldrig några tankar på att straffa eller göra ont utan det var "bara" så djävla svårt för mig att hantera mina, och andras, känslor, det innebar ju att jag var tvungen att blotta mig och hela min kontroll och försvar försvann. Det var ju farligt för mig.

Idag använder jag Sinnesrobönen för att tvinga mig att se på verkligheten : Ge mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra (dvs andra människor) ) och Mod att förändra det jag kan (dvs mig själv) och inse skillnaden (dvs jag ska fatta vem som ska förändras!)

Jag använder också devisen "Lev och låt leva " för att inse att jag inte kan styra alla runt mig, bara mig själv. Jag (försöker) leva mitt liv och bara se på när andra lever sitt utan att lägga mig i.

Hej Adde...

Jag pratade med en tjej jag känner lite grann om drömmarna... Hon har varit tillsammans med en kille som missbrukade & var hotfull.
Hon säger likadant att det kommer jobbiga drömmar mellan varven.

Tror det är svårt för att jag känner att jag är på min vakt hela tiden... som tittar mej lite över axeln.
Jag väntar på ngt men vet inte vad...
Det kanske aldrig kommer... men det finns en oroskänsla som gnager i magtrakten.
Jag tänker inte på det alla dygnets timmar.. men det ligger & lurar i bakhuvudet hela tiden & kommer till ytan oftast i drömmen...
Även annars så återkommer tankarna till hur ska jag tänka & göra nu...vad händer då & hur tacklar jag det.

Jag måste bli bättre på att leva här & nu... inte tänka på vad som KAN hända.
Har blivit mkt mkt bättre på det men det är väl en överlevnadsgrej.
Att ha en backup plan...
Jag är van att ta det säkra före det osäkra.

Minsta sonen reflekterade igår över att det var länge sen han pratade med sin pappa.
Jag sa att han skulle ju ringa när han blev frisk (från förkylning)
Han sa då att han är väl fortf sjuk el så ligger han & sover.
Jag tror att det är nästan 3 v sen han pratade med sin pappa... stora pratade med honom för 2 v sen...

Den återkommande frågan är vem han tror att han straffar?

Hur mkt jag än jobbar med mej själv & mina tankar så återstår facktum att han själ en massa energi ifrån mej fortf.

Jag tror att jag & barnen ska ta & fylla på med energi med ngt roligt i helgen... kanske bio.
Själv var jag på teater förrförra helgen... trevligt.

Livet går inte alltid i medvind... det är då man ska vända & gå åt andra hållet... / Mie.

Hej Berra!
Jag tror att du ledde in mig på rätt spår. Jag verkar ha ett djäkla behov av att känna dåligt samvete och gömma mina laster hela tiden. Är det inte alkohol så måste det tydligen vara något annat. När jag tänker efter så har jag varit sådan sen jag var liten, samlat på mig godis för att gömma undan och sedan vräka i mig när jag är ensam. Herregud, det mönstret har jag haft hela livet. Men sedan blev det alkohol. Och när jag lyckas bryta med alkoholen faller jag genast tillbaka i det välbekanta mönstret. Jag tycker inte ens det är särskilt gott med läsk och godis, men jag gör det BARA FÖR ATT JAG KAN. Ensamdrickandet tror jag ofta också är Bara för att jag kan. Nä, nu snurrar tankekarusellen för fort igen. Men nykter är jag, Jösses på söndag blir det två veckor.

Hörrödu Fenix!

Har du hört den där historien om en snubbe som satt på tunnelbanan?

Han var full som en alika, och satt och retade upp sig på en dam mitt emot...
-"Fy fan vad fet du är kärring", uttryckte han sig till sin medpassagerare...
Hon låtsades inte höra okvädningsorden...

Han fortsatte, "Hörrö...fy fan va' fet du e'.."
Hon börjar bli märkbart irriterad, och svarar honom...
-Hörrödu, jag måhända är fet, men du är ful, och jag kan banta!"

Vad är sensmoralen av den..?
Åk inte tunnelbana om du är full, kanske?

Nä, det spelar ingen roll om du är sötsugen..., ät och vräk i dig!!!

Det är mycket bättre att vara fet än ful(l), och när du har grejat alkoholen, DÅ kan du banta!

Alkoholen innehåller en massa kolhydrater, så om kroppen saknar den så är det inte undra på om den är sötsugen...

Jag vräker i mig choklad, och mår hur bra som helst, jag är inte full och har ingen ångest.
Bilringarna är morgondagens problem, de skapar ingen bakfylla...möjligen bukfylla...

Lev och må bra, så länge du inte dricker, så mår du bra!

Mors /Berra

Hej på er allesammans!
Är nu inne på min andra helnyktra vecka. Första veckan var fantastiskt bra, och en toppenhelg. Men nu börjar jag hemfalla åt sockermissbruk i stället, skaffar hem ostbågar, choklad och läsk till kvällen och kopierar mitt drickande med detta i stället. Helt sjuk, jag vill ju gå ned i vikt, men detta hindrar ju en sådan utveckling.
Vad ska jag göra? Någon som känner igen sig?
/Fenix

Tack Berra för bra sida... uppskattade att läsa innehållet...Hittade mkt av värde... / Mie

Hej Adde...

Jag håller med om alla dina 4 punkter...
"ler"

Det är mkt som snurrar i huvudet...
Blir frustrerad över att han fortf tar så mkt plats & energi.
Men allt måste nog upp till ytan & skådas i ljuset.(trollen...)

Inte konstigt att man är trött på dagarna när man springer omkring & letar under nätterna.

Jag tror inte på ngt sätt att han skulle göra ngt dyl,
men det finns en oro innom mej,
på ngt sätt känns det som om att han tror att han straffar mej genom att inte höra av sig till barnen.

& jag är rädd att han ska ändra taktik då han förstår att det kvittar för mej..jag håller kontakten för barnens skull.

Just nu håller jag på att vänta ut honom sen förr förra måndagen då han tyckte att jag skulle ringa när han får träffa sina barn igen...
Han måste förstå att det är han som är förälder... med ett ansvar över sina barns välmående.

Barnen har inte valt honom som förälder... men han har valt att sätta barnen till världen.
Han måste visa sig värdig deras förtroende.

Jag är nyfiken på hur tankarna går hos honom när han sitter hemma själv efter jobbet... en alldeles för stor & tom lägenhet som var full av hans familj förut...nu är han ensam kvar.
Tänker han på sina barn?

Förstår han vad som har hänt & varför?... tror inte det.
Har han inte slagit sig tillräckligt hårt?...tror inte det.

Livet är så mkt mer än att bara andas...

I natt tänker jag sova gott... Mie.

Mie !

Känns tufft att inte kunna ge råd eller tips om dina drömmar. Har du ingen kontakt inom Alanon som upplevt något liknande ? Eller testa att gå på Alanonmöte och dela om dina drömmar ?

Uppenbarligen händer mycket i din frigörelse nu som kan spöka i din hjärna och eftersom jag har lärt mig att 1) Prata 2) Prata 3) Prata och sist men inte minst 4) Prata om mina problem idag så har det blivit min universallösning.

När trollen kommer upp i ljuset så spricker de !!

Sov gott i natt !!

Hej Go'vänner!

Hittade en fin sida som ingav förtroende, det finns mycket mer att läsa längre ner...

God läsning.../Berra

http://web4health.info/sv/answers/add-general-lasting.htm

Hej...

Nu har jag haft en sånnhär obehaglig dröm igen...

Jag & barnen bodde ensamma på samma ställe som min mormor & morfar bodde då jag var liten, en liten mysig håla. Det var midsommar & barnens pappa kom för att fira med oss...

Han känndes läskig & hånlog hela tiden.

Det är som 2 ingångar till huset & när vi skulle gå säger han utan att känna på den andra dörren att den där är öppen... Skrattar & går efter barnen som redan gått...
Jag försöker låsa & känner ett starkt obehag... det gick inte att låsa.
Går efter de andra men de är borta... bilen är oxå borta...
Jag springer omkring & letar ... men de är borta.

PANIK...

Vaknar & känner mej i obalans... / Mie.

Det är så gott att komma in från den tidiga vårsolen och sätta sig och läsa er goa inlägg om hur bra livet kan vara !!

Ibland kan jag glömma hur sanslöst bra jag har det och då är det så bra att ni påminner mig !!

Tackar !!

Hej Berra...

Alla dagar har sin charm... idag är det charmigt värre... solen skiner & det är vitt ute, lite lagom kallt..bara 4-5minus.

Gott med grillat... ngt gott kött, tzatsiki, rostade grönsaker & klyftpotatis...
Varför grillar man mest på sommaren... hmm...kallt att stå ute & laga mat kanske...men ack så gott.
Jag har det privilegiet att jag tycker att all mat smakar gott med vatten, läsk, måltidsdricka el ngt annat alkoholfritt... inte nödvändigt alls med vin till.Även om det är gott oxå.

& jag förstår verkligen vilken tur jag har haft som inte har det där suget efter alkohol.
Tycker det är lika festligt att dricka pommac m "smäll"kork på nyårsafton m barnen som att dricka skumpa.

Vad duktig & vilken karaktär du har som inte drack ngt då ni hade främmande. Mkt imponerande.
Skönt att du kan se fördelarna med nykterheten.
& livet blir inte tråkigt om man har inställningen att det är roligt.
Allt sitter i våra huvuden...
även om det inte alltid är lätt att leva som man lär.
Men om man försöker så kommer man ganska långt.

Apropå fåglar så lyssnade jag till dem igår morse & tänkte att snart...snart är det vår!

Ge livet en chans... det är värt det!!! ..../ Mie.

God Morgon Världen!

Ännu en söndagsmorgon värd att minnas...
Har inga problem med att vakna, känner mig utsövd och jag mår INTE dåligt...
Ingen fyllångest, ingen uppkörd mage, inga skakningar, ingen genomgång av gårdagen i huvudet.
Det känns lika klart som vädret utanför som belägger takåsarna med fullt solsken där ute...
Har fluktat lite på vasaloppet, från början denna gång, brukar de tidigare åren bara se målgången, bara den känslan är helt fenomenal...

Igår hade vi goda vänner här, och vi körde igång kolgrillen på baksidan och åt äkta grillat, några rejäla ballar fläskfilé, perfekt genomstekta inte torra...
De har tidigare inte varit möjligt att äta detta utan ett glas rött (eller en halv dunk), men det gick alldeles utmärkt med cola i ett stort rödvinsglas...
Vi fortsatte kvällen framför burken och kollade av melodifestivalen, herrn i sällskapet fick en virre uppslagen till kaffet, visst luktade den gott, men minnet av smaken gjorde mig inte sugen, alls!
Damerna drack cider, och jag gjorde en jättegod dryck för mig och barnen, skivade citroner, socker, isbitar och kolsyrat vatten och rör om ordentligt, jättefräscht och gott!!!
Kvällen avlöpte fortsatt trevligt, det blev inget röj och inte försent, tråkigt?, inte alls...
Man kommer i säng hyfsat, vaknar hyfsat och man har per automatik skapat förutsättningar för en perfekt morgondag, och den börjar nu, härligt!

Hoppas ni andra också har fått en bra start på morgonen, nu ska jag mata (muta) fåglarna så att de stannar kvar till våren och väcker mig med fågelsång om några veckor, en söndagsmorgon!
Mors Berra

Hej 20...

Det verkar som man måste hänga kvar i nykterheten så länge att man får se de poss effektera som du beskriver.

Du har gjort ett kanon jobb... & du kommer att klara ett forts liv utan fylleångest,bakfylla, & knasiga fylleregler...

En dag i taget & ta om beslutet flera ggr / dag...
Du går verkligen mot ljusare tider.
Men glöm aldrig hur det har varit...ditt mörker...låt det vara din morot till ett fortsatt nyktert liv.

Tänk på att din gamla "polare" är lömsk,elak & väldigt väldigt attraktiv. & han vill ingenting hellre än att börja umgås med dej igen...
Kommer han & knackar på ...så be honom fara & flyga.

Håller med om att vi måste sprida informationen om detta forum vidare... jag ska ta upp det då jag är på min grupp återträff på råd & beroende enheten.
Jag har sett reklam på TV om alkoholhjälpen....

Jag är glad att du hittade hit & att du känner att det hjälpt dej... Då har de ju lyckats...

Forts styrka & mod till dej... / Mie.

Hej 20år!

Nu hade jag skrivit ett långt grattistal till dig på minst en halvtimmes hackande...
Men så tjabade forumet till sig, och det förvann ut i cyberspacet när jag skulle skicka det...

Hursomhelst, stort grattis, jag är stolt över dig att du är en sådan streber...
Livet kommer att bli lättare och lättare, och bara att slippa ångesten är värt hur mycket som helst.
Fortsätt skriva, dina framsteg kan trigga någon annan här på forumet att våga ta steget fullt ut till ett (eget) bättre liv...
Om det gick att spela oddset på dig, så hade jag satsat, jättemycket!

Lycka till /Berra

Hej igen allihopa
Vart nära att att vika mig för frestelsen den här veckan..
I måndags, tisdags.
Och även imorrn..
Men i sista sekund dragit mig ur..
90% av tiden går de oväntat lätt. Går lättare ju längre tiden går..
Man lixom vänjer sig.. hela februari har snart gått.. och jag har inte förtärt en enda droppe..

Vilka förändringar man märker.. Sover riktigt bra. Hela ens utseende blir piggare/friskare. Kroppen har inte vart i dette paradis på många många år.
Mår psykiskt MYCKET bättre. Vad skönt det är att slippa gå och älta massa fylleångest om veckorna. Och så skönt att slippa flera-dagars-bakfyllan.

Och ju längre tiden går desto mer börjar man komma ihåg av livet hur det var innan, innan man behövde supa sig stupfull varje gång man skull umgås med.
Shit vilka idiotiska regler jag levt efter börjar jag tänka...

Och till sist. fan vad den här sidan var bra för mig! Det var men den jag kom till min slutliga insikt med att göra en radikal föränding i mitt liv. (En pågående sådan) och hoppas det går mot ett ljus. Inte tvärrt om.
Som jag sett andra sikrivit så skulle det vara bra om beroendemottagningar runt om i landet blev medvetna om att denna sida finns.
Så det kan dela med sig av den informationen till patienter.
För för mig var det bara en ren tur att jag råkade slinka förbi denna sida.
Tror många såsom jag finner stort stöd av bara tanken att få veta att det finns människor som ligger i samma sits som sig själv.

ha en bra kväll och helg alla!
/20

Hej..
Elaka Mie här,
jag menar det mer som att det är barnens pappa som säger el tycker så. Så det är med ironi jag säger det.

Jag är glad för varje gång jag kan säga STOPP, utan att tänka tanken att det kanska kanske är lite synd om honom.
Jag vet att jag gör helt rätt & är på rätt spår...
Det är samma för mej som för alla andra här på forumet : En dag i taget.
Lika för både missbrukare & medberoende.

Självklart behöver jag bekräftelse på att jag gör rätt, Oxå lika för oss alla här på forumet.
Alla behöver vi ett uppmuntrande ord när vi kämpar mot alkoholen & drogerna...

Jag känner mej som en vinnare & är en vinnare... min slingriga stig börjar räta ut sig...

Feta lyckosparkar kan man inte få nog av... så TACK Berra, & att du tycker att jag skapar harmoni känns väldigt smickrande...återigen TACK.

& Adde... Jag hoppas att din önskan går i uppfyllelse, att jag, barnen & kanske mamma tar & åker till solen. Jag ska ta mej i kragen & försöka få barnens pappa att skriva på om pass till dem... Är inte helt säker på att det lyckas då inte jag skrev på i somras, då han ville åka själv med barnen utomlands.

& jag är helt klart kramgo & kramvänlig... om än lite benig för tillfället, allt strul har gjort att jag gått ner 3 storlekar. Var inte stor innan... är en liten kvinna helt enkelt, men med ett stort hjärta...
men det possitiva är att jag börjar må bättre & då även fått tillbaka ett kg.

HALT känns mkt tänkvärt tycker jag...

från supersnälla, inte alls elaka ;-) MIE...

Det är en erfarenhets regel som säger vad man kan ge akt på som är vanliga fällor. Exakt var/när/hur den myntades inom AA har jag ingen susning om men för mig betyder den rätt så mycket.
H = Hungrig Gör att jag kan bli på dåligt humör om jag inte sköter om min kropp som den
förväntar sig. Och mitt gamla korrektionsmedel vill jag inte ta till, en pilsner så gick det ett
tag till.
A = Arg Jamen vem har inte stärkt sig när man varit lite uppretad på alla dj-la idioter som
funnits runt en ?! Det ger ju styrka och mod ! Eller?!
L = Ledsen/Lonley Självömkan är vår värsta fiende som alkoholister. Jag tror nog att alla
någon gång tyckt så synd om oss själva att vi varit tvungna att döva vår smärta
med ett glas vin (lr flera!) eller en sup (lr flera!).
T = Trött Visst är det så att garden sjunker när vi blir avtrubbade av trötthet? Visst är det
så att det är väääldigt skönt att slappna av med en öl (lr flera) ?

Detta ÄR varningssignaler MEN det är också självklara levnadsregler för ett bra mående som alla skulle behöva beakta i dessa stresstider.

AA's program är ett enkelt program för komplicerade människor ! Jag själv hade en fena på att vända på allt som sades i början innan jag lärde mig att lämna över det jag inte kunde påverka och leva det liv jag lever idag. Det är heller inte speciellt konstigt utan bara vanliga normala levnadsregler som jag tidigare hade glömt bort.

Jag har skrivit om självömkan tidigare och jag erkänner villigt att jag kan frossa i det även idag ! MEN idag vet jag att det inte är bra för mig och stannar högst 3 minuter i en våldsam självömkan (kan vara dj-igt gott!!) men sen måste jag ta mig ur det tillståndet och det går idag bra att göra så.

Att vara arg är bara slöseri med energi och det löser inget !

Ha det bra Berra !

Tjena Adde!

Fin tumregel, men jag hajjar nog inte riktigt...
Är det sådant du tänker på för att inte ta till pavvan, eller är de sådana saker som kan göra att du trillar dit...???

Kan man bli törstig av att vara hungrig?
Eller att man tar en skvimp för att man är trött och vill bli pigg?

Skulle jag dricka när jag var ledsen, så skulle jag nog bara bli ännu mera ledsen, så där tokledsen bara, och då är man ju bara ledsen för att man är så ledsen bara..

Skulle jag vara arg så skulle jag inte veta vad som skulle hända...
/Berra

H = Hungrig
A = Arg
L = Ledsen/Lonley
T = Trött

En liten tumregel att fundera över när jag känner att det skaver i livet. Tänker HALT !!

Jag tycker det är skönt att ha med mig den lilla övningen i min dag !

Hej Berra.
Skitbra frågor. Ska jobba nu, men verkligen sätta mig och fundera ordentligt på svaren i morgon när jag har mer tid.
Allt väl
/Fenix

Hej Fenix!

Du är ju medveten om dina fallgropar i alla fall, du verkar ju inte förneka dem alls...

Säg mig, hur tänker du när du trampar igenom golvet???
Jag skulle bara vilja veta vad det är som får dig att släppa tankarna...

Är du förbannad...??
Ledsen...??
Arg...??
Upprörd..??
behov av tröst...??
uppgiven...??
glad och festsugen??
behov av att fira något??
har tråkigt??
ensamt?
det var längesedan..?
har inget annat för mig?
det sitter en liten j-vel och tjatar på min ena axel...?
osv...

Nästa grej, när du väl har fyllnat till, vad händer då..?
slappnar av?
älskar buzzet i huvudet?
får tyst i huvudet?
tid till eftertanke..?
normalstatus?
ringer runt till folk?
blir glad?
blir melankolisk?
tänker tillbaka på gamla minnen?
somnar..?
osv

Förlåt om jag är nyfiken, men skulle bara vilja veta, om du nu har lust att prata om det?

Mors/Berra

Va gott att läsa alla inlägg här sedan sist. Inser att det här är ett ställe där vinnare håller till. Själv ramlade jag ner i en grop. Efter fem dagar där jag verkligen uppskattade att vara nykter var jag tvungen att bara testa en sista gång, det blev fyra dagar.
Så nu är jag inne på tredje nyktra dagen igen och det är ju faan, det är ju nykter jag vill vara. Solen skiner och det känns bra igen. Men för säkerhets skulle har jag börjat med Antabus igen, litar ju inte på mig själv, vilket det senaste fallet ner i gropen visade. Vet att det finns en fara i Antabus, nämligen att när man slutar med det så ligger ett återfall nära då medicinen gått ur kroppen. Men det skiter jag i just nu, tar en dag i taget och ska sluta tänka på framtida hjärnspöken.
Nu ska jag gå och röra ut en tablett och svepa glaset. Då har jag snart byggt upp ett skydd åtminstone för en vecka framåt.

Hej elaka Mie !!

Jag hoppas innerligt att du har distans till ordet "elaka" ???!!! För det är väl inte så att du självömkar lite ?!

Jag tror och hoppas att du inser att du är på helt rätt väg och att du förtjänar all uppskattning det du gör för dig själv och dina barn. Det är inte en enkel frigörelseprocess du genomgår men det går uppenbarligen framåt och du klara att sätta gränser vilket är så viktigt. Jag har tidigare skrivit att vi beroendepersoner är känslomässigt störda och jag tror mig veta att narkomaner har ändå större problem med sitt känsloliv långt efter de blivit drogfria. Det är som du skriver " Kanske aldrig...". Tyvärr är det nog så. Jag har träffat många drogfria narkomaner och ska jag generalisera så har det nog tagit över 10 års drogfrihet för de jag känner att bilda ett stadigt förhållande inkluderande barn. Det finns de som skaffat barn tidigare för det är ju så förbannade bråttom men förhållandena har inte funkat.

Jag tror, Mie, att du är en kramgo tös som söker lite stöd och bekräftelse när du skriver dina lite smådeppiga inlägg och det är helt ok !!!

Finge jag önska fritt ur hjärtat så önskar jag dig en familjevecka helt på egen hand och enbart för dig !

Ät semla idag och njut av ditt nya liv !!!

Hej 20år & Mie!

jag tycker det känns som vi har två vinnare här idag...

20år som verkar vara väldigt bestämd, och vill inte rucka på sitt beslut, vilket gör mig oerhört glad.
Du gör just nu dina insatser för ett bättre och värdigare liv, med betydligt mindre bekymmer.
Ditt liv är av värde, känns rätt billigt att gödsla den med en massa dynga såsom ångest.

Det kanske känns lite ensamt i början att gå emot strömmen, men det är värt det, mycket!
Du och jag vet att den kemiska berusningen inte är vårat gebit, utan vi måste hitta ett annat sätt att få belöning, låter lite för tungt att aldrig mer få tänka tanken att dricka, men vi vet det ju längst innerst egentligen, men måste vänja oss med tanken lite i sänder, dag för dag....
Men vi investerar ju just nu för livet, ..för det andra livet är just inget liv, egentligen...
En stor fet lyckospark från mig, och fortsätt berätta på forumet..!

Mie, du har lärt dig att säga ifrån, bra..!
Det bevisar att ditt sätt att tänka har blivit starkare, och att du inte låter ditt liv manipuleras av någon annan "proffsmanipulator"...
Du har ditt liv nu, och du fyller det med sådant som du tycker är viktigt.

Om någon försöker tränga sig in på ditt område så sätter du stopp, och ber dem fara och flyga!
Att bli omtyckt betyder inte alltid att man är andra till lags, att sätta ner foten skapar ett välbehövlig respekt från andra emellanåt.
Man behöver inte per automatik bli en "gammal surkärring" bara för att man visar vad man tycker är fel då och då, om man visar vad man uppskattar däremellan...

Jag hejjar på dig Mie, jag vet att du gör rätt, du är en "mjuk fläkt" här på forumet, och skapar en harmoni för oss andra, tack för att du finns!
Mors! /Berra

Hej igen...

Vi hade ju kalas i går & barnens pappa ringde 20 min innan det började & sa sig sjuk.. men ville komma som idag istället.
Elaka Mie hade ju bestämt att kalaset skulle börja kl 13, tidigt ju... hur ska man orka ta sig upp till det?

Idag rinde han & frågade om han fick komma över, men eftersom han fortfarande sa sig vara sjuk ville jag inte ha hit honom eftersom vi precis blivit friska... Blir ju rätt så kännbart på min lön med karens & dyl... & 2 barn att försörja.
Elaka elaka Mie igen som inte bara säger Ja & tack...

Så han säger även denna gång att jag ska ringa honom då han får träffa sina barn igen.
NEJ, säger jag, du ringer när du är frisk, för jag kan inte veta när du är frisk...eller hur?
Jag frågar om han vill prata med sina barn.. men... NEJ det vill han inte, det behövs inte.
SUCK... så intressant var det med familjen när man inte får som man vill.

När ska han komma till insikt? & bli den pappa som barnen förtjänar? Kanske aldrig...

.../ Mie.

Ja det känns väldigt bra just nu faktiskt.
Inte lika vingligt och svajjigt som i början.. Då jag trodde att 3 veckor utan alkohol var omöjligt.
Men som andra tidigare nämnt.
Nu är kommer nedförsbacke. Inte lika jobbigt längre..
Man är rätt fastkörd i det här spåret nu. Och vill INTE bryta det.

Gjorde mig också ett problem mindre nyss. Ringde och sa att jag jobbar hela helgen till diverse personer. Även fast jag inte gör det. Så släppte en sten från maggropen.
Alltså kan även nästa helg bli vit.
/20

till "polaren" alkohol...
Det är stort & mäktigt.

Tycker oxå att du ska ta stöd & hjälp av dina vänner, de mår säkert oxå bra av lite andra aktiviteter än enbart krogbesök.

Den kringelkrokiga stigen framför dej ser smal ut men den leder dig sakta men säkert framåt i ditt liv.../ Mie

Hej 20...

Jag blir varm innombords då jag läser att du är på rätt spår, du har tänket.
Du kommer att fixa det här.
Du vet vad du måste göra för att nå ditt mål.

23 dagar, helt fantastikt bra... Du har jobbat & kämpat för att uppnå dem.
Det du har gjort är en otroligt bra början på den resan som du har framför dej.
Men det känns som om du börjar få självförtroende till att kunna stå fast vid ditt beslut. Våga säga nej

Precis.
Största vapnet på alkoholen just nu är att täppa igen luckorna man annars brukade dricka/vara bakfull på med andra aktiviteter.
Har gått rätt bra hittills.
De närmsta vet att jag försöker trappa ner på alkoholen och vill ha nåt annat att sysselsätta sig med.
De stöttar mig i de.
Försöker så gott det går göra andra saker under helgerna.
/20

Du skriver att det är bäst att lära dig leva utan alkohol nu ett tag för att inte sluta som en person utan vänner. Din vänner är viktiga för dig. Vem av de du har runt dig skulle kunna vara ett särskilt stöd ett tag. Kanske kan ta på sig att hitta på andra saker än att bjuda ut på krogen.

/magnus

Jo det är mina riktiga vänner.
Kom på det för 23 dagar sedan.
Trodde förut att jag hade minst 20 vänner. Men när inte alkoholen är med i bilden länge föll de ner på 5.
Och riktigt bra 5 iofs.
De tycker att jag gör ett bra val. De vet om mina problem ang spriten...

Men även dom kan glömma att jag kanske inte ens vill bli tillfrågan om en sväng på krogen/ölkväll mm... De har svårt att förstå hur svårt jag har att stå emot.. Vill ju mer än allt annat kunna följa med...
Men vågar samtidigt inte..

Har tänkt tanken att bara gå ut och ta HÖGST 4 öl. Sen inget mer.. Men vågar fan inte.
Vet hur det klickar till i hjärnan bara efter 3 klunkar. Kan bli som förbytt.
All den karaktär jag hade innan kan bli som bortblåst.

Tror jag gör bäst i att lära mig leva ett liv helt utan alkohol nu ett tag..
Och sen kanske testa vara i miljöer med alkohol igen.. När det inte längre är lika centralt i mitt liv längre.
För alkohol har alltid varit mittpunken i mitt liv innan. Anpassade allt för den.
Glömde liksom bort hur man var social utan den.. Om jag skulle fortsatt längre skulle jag garanterat bli socialt handikappad av spriten.

Men jag tror hur som helst jag kör på vita lögner som jobb och så. samt skyller på alkohol-uppehåll.
Det måste bli så.. Vågar inte riksera att hamna nere i fyllträsket igen.
Måste få mer distans till spriten innan jag vågar mig ut på något igen.

Och en till anledning till att jag inte vågar dricka med mina vänner jag bryr mig om är att jag kan bli riktigt jävla elak och dum.. Förstår inte dagen efter vad de är för saker jag kläcker ur mig..
Så om jag inte vill sluta som en person utan vänner måste jag förändra situationen. För har redan märkt att de personer som inte har ölen som sin bästa vän i sin tillvara börjat ta avstånd från mig..

Måste vända den trenden.

Tack för alla gensvar! Riktigt bra tips och råd ni ger!

/20

Jag vill tillägga lite om det där med orsaker och genetik. Ursäkta om jag är någon dag sen. Enkelt förklarat är det så här: När alkohol finns i ett samhälle kommer de som är sårbara (extra känsliga) för alkohol att drabbas mest.

Det är här de generna spelar in. Det handlar inte om att gener är defekta utan bara att de är olika (som längd, hårfärg eller allergi). En viss kombination gör en mer sårbar för alkohol (men kan också innebära andra fördelar).

Även utan att man har särskild genetisk sårbarhet kan man få problem om man dricker tillräckligt mycket. Det finns inget annat garanterat skydd mot alkoholproblem än att avstå.

Vi alltså har alla en medfödd gräns för alkoholproblem som kan vara hög eller låg. Gränsen förändras sedan upp och ner under hela livet. Gränsen påverkas av hur livet ser ut. Negativa saker i livet kan göra att gränsen är lägre, t ex mycket stress, dåligt mående, taskig uppväxt, arbetslöshet, separationer mm.

Genom att supa sig full och höja toleransen så närmar man sig gränsen. Om man dricker mycket och ofta under en period då gränsen är låg så får man problem (och kan hamna i det som kallas beroende). Har det hänt en gång är det lättare att det händer igen.

Önskar dig en trvlig kväll!

MEN, tycker absolut inte att du ska dölja att du intre dricker... inte hälla ut öl och hälla i vatten istället.. det blir ju bara en fortsättning på ljugandet. Det är ju så vi gör med spriten!
Stå på dig och visa vem du är!! du har inget att förlora, utom grogglaset!!?? och ångesten! Och allt annat jä-la skit!

Stå för den du är och andra kommer att acceptera det!

kram!

Hej 20-år!

Jag tycker du är skitduktig, 23 dagar är väldigt många tunga dagar, för att det är de första 23 dagarna...
Det vore väl lite synd och kvadda dem med en fylla, tycker jag...

Jo jag vet hur det är när andra pockar på, det är ju det här som nästan känns som det värsta.
Du kan ha gjort ditt bra-iga val, men så kommer det andra som vill ha fyllstöd här i livet...

Och man känner sig ännu inte riktig stark så man vågar fräsa ifrån, ännu...
Att våga säga Nej tack, jag har en time-out just nu.

Man är rädd för alla följdfrågor, och att man ska bli övertalad till att fyllna till i alla fall..
Och blir man övertalad, så förbannar man alla sk polare till döds, man verkligen hatar dem...
För de vet inte vilket helvete man står inför, och så kommer de och kvaddar allt!
23 dagar (och kvällar, och nätter) rakt ner i avloppet, nä fy sjutton!

Du står ju nu inför dina val, dina kompis pockar på för umgänge!
Umgänge alltså, inte fyllkompis, eller?

Så om du inte orkar argumentera ifrån så kanske du ska välja att stå över, men är det "riktiga" kompisar så SKA de klara av att hantera sanningen rakt i vitögat.
Annars tycker jag du gör helt rätt i att ljuga, "vita" lögner är helt okej lögner för mig!
Du ska jobba, käkar medicin, vadslagning, har dåliga blodvärden, tar en vit månad (igen?).

Om du nu går, så har du två alternativ, dricka, eller inte dricka...
Om du väljer att stå emot, och kan ta några duster med polarna, vinnare!

Om du inte vågar falla utanför ramverket, drick sådant som ser ut som det ni brukar dricka, och spela "lite" full, dricker du öl ur flaska häll ut och fyll den med vatten/läsk!
"Låtsas" köpa ny när ingen polare är med, eller du tar beställningen till hela bordet.
Ett litet rivmärke i etiketten visar vilken flaska som är din, håll i den hela kvällen!

Om du dricker på riktig!, drick med omsorg, vänta så länge som möjligt, ta något som inte är gott så rinner den inte ner så snabbt, bloddy mary t.ex.
Gin och tonic med en 2:a går ju också, smakar likadant men mycket billigare.

Tänk, tänk, tänk hela tiden på morgondagen, att du inte vill förstöra den.
Du har ett mål att inte få psykbryt på en gammal fylla, minns hur ont det gör, hela tiden...
Kom ihåg hur det svider och knyter sig i magen, dra åt bältet extra hårt under kvällen för att påminna dig om hur det kan kännas i magen...

Glömt inte heller att du är stolt över ditt val, du har gjort någonting bra, och det borde alla få veta!
Och de vet att ditt val är j-vligt vettigt, och att de själva borde göra någonting åt sin situation...
Så glöm inte att du "står över dem" i deras tankebanor, du har ett bättre liv utan ångest och bakfylla, och att du har börjat lite av ett nytt sundare liv.

Om du vill bättra på ditt självförtroende så köp lite nya balla kläder, gärna en ny livsstil som visar att du går ur något gammalt till något nytt...
Klipp någon ny frisyr, och anlägg lite ballt skägg eller något...
Visa alla andra att du går igenom en ny livsstil, där alkoholen inte har samma innebörd längre!

Kanske börja lyssna på sina kompisar på ett annat sätt och fråga dem om något som visar att du bryr dig om dem, hur gick det med den där flamman du hade på gång då och då t.ex..?

Du har tagit ett stort kliv, ta ett ännu större och var stolt över det!
Du vet aldrig vad som gömmer sig bakom nästa husknut, inte vi heller...
Men var nyfiken och kika runt det så får du se, det kan vara något kul!

Alla lyckönskningar från en som inte har samma sug längre, jo på livet förresten!

Mors Berra!

Min 23e nyktra dag idag och allt är frid och fröjd.
Men nu till problem..
Det börjar komma påtryckningar från höger och vänster hela tiden..
Om ölkvällar/clubkvällar osv...

Har dumt nog tackat jag till två av dom...
Men vet ju innerst inne att av bara en sån kväll kan kan ligga och må skit en vecka framåt.....
Eller så kanske det blir en lyckad kväll. Men om man följer statistiken mina fyllor de senaste två åren är jag rätt säker på att det minneslucke-kväll med pinsamheter, rejäl 2-dagarsbakfylla, och ångest i minst 5 dagar efter.

Så är ju minst sagt kluven.. Vill inte förstöra allt det här med att ta en chansning på en "bra kväll" på krogen...

Lite tips skulle inte sitta fel om någon vill dela med sig..
Hur skulle ni gjort i denna situation?
/ 20

Inte ens jag hänger med där ! Knappt en halv har jag nog fixat när det var bråttom !!

Fy fasiken...

Vilken knäppskalle... kan man verkligen göra så utan att bli helt häck väck lingonsäck?
Det övergår mitt förstånd.

... /Mie.

Trodde aldrig att det var möjligt att svepa en halvböj i ett drag...
Här finns skräckexemplet:

http://blarf.nu/content/13573

Snacka om att det måste bli en explosition i skallen...ruggigt!
/Berra

Hallå i snöyran !
Om jag räknar ung rätt så motsvarar 1,5 sjuttis ca 3 l baginbox mätt i ren alkhohol. Du är lite amatör Mie !!
Teoretisk är det möjligt att testa sig för gendefekter men till vilken nytta ?! Min dotter funderade över det i början men konstaterade att det verkar vara onödig kunskap. Kul att veta att man kan bli sexmissbrukare när man står i värsta barnafödaråldern ?!
Näe, då är det nog mycket bättre med riktig information om vad som kan hända. Det är AA medlemmar i södra Sverige som håller föredrag i skolor och som får en sanslös respons. Det är många barn som vill fråga och undra och även få tips efter föreläsningarna. Jag tror att det är viktigt att få upp diskussionen i dagsljuset och då är det i skolan man ska börja. Mycket är vunnet om vi får bort skamstämpeln och kan behandla sjukdomen som just en sjukdom. Det betyder mycket att personer som Elisabeth H och hennes man kan berätta om sitt liv som vi fick tips om av Berra ovanför här. Deras, framförallt hennes, liv är som tagit ur läroboken för ett vuxet barn. Hur många finns det ????
Lögner ja ! Jag har blivit otroligt naiv i samband med mitt tillfrisknande, jag tror alla om gott vilket inte riktigt stämmer i alla fall. Men jag tar hellre en blåsning än går omkring med den tråkiga inställningen jag hade tidigare om att alla var mina fiender. Livet blir på alla sett enklare om jag tror gott om mina medmänniskor. Jag vet inte om jag lärt mig några knep för att leva livet jag tycker att jag numera bara åker med på en fantastisk resa !! Snacka om att resa på en räkmacka !!

Nu ska vi ut och halka omkring i snön ! Min lilla, fd, medberoende och jag !!

Hej Adde...

Tror att det klarnar ngt för mej.

Jag förstår idag att jag hade lätt för att gå på lögner & manipulationer dels pga mitt medberoende & dels för att jag själv har så svårt att ljuga, har stora problem med även de vita lögnerna.
Vilket gör att jag tror att andra är likadana. På både gott & ont...

1½ sjuttis... jag tror att jag skulle bli medveslös av det.
Blev påverkad av 2glas vin igår då jag gick ut & åt efter att jag varit på teater...

Helt otroligt vad kroppen kan anpassa sig, & vänja sig vid alkoholen. Jag är glad att de generna funkar på mej & jag hoppas att de kommer att göra det för mina barn. Men är otroligt medveten om att det kan vara så att "första fyllan sitter som en smäck" för dem...
Jag kan bara prata om alkoholen/drogernas faror med dem & hoppas att de är på sin vakt...
Kan inte mer än försöka påverka dem i rätt riktning.

Axel, det är en strålande ide att göra lite reklam för alkoholhjälpen på vårdcentraler & sjukhus.
Jag tänkte att jag skulle berätta om det när jag har återträff med min anhörig grupp på behandlings enheten.

Livet är underbart när man lärt sig knepen... / Mie

hej adde

förbannat bra skrivet håller med dej till100%

fortsatt trevlig (söndag)
axel

Bra att du minns en del av lögnerna och manipulationerna!, antar att det hjälper dig att vara den person du är idag. Vad skönt att kunna vakna och stå till svars med vad man har sagt och gjort utan att springa och leta efter "minneslappar" - där man ändå bara fått med en bråkdel av ett viktigt eller oviktigt samtal (om man överhuvudtaget kan läsa vad som skrivets i fyllan).. Säg mig, vad motsvarar 1,5 sjuttis i vin??

Ha en skön vecka!

Hej igen Mie!
Det är tunga frågor men jag ska försöka vidarebefodra det jag har lärt mig :
Jag har av en alkoholforskare tillika överläkare fått mig till livs att beroendet styrs av 6 st olika gener. Om ett par av dem blir defekta så sätter det sina spår hos oss som ett ökat beroende/missbruk av något slag, tex spel, alkohol, sex, shopping, mat, narkotikat mm. VAD som gör att just alkohol och inget annat tar över var obekant för ca 4 år sedan när jag fick informationen.
Där tror jag du har svar på din fråga nr 2.
Svaret på 1+3 är det samma : Jag behöver hela tiden ha en starkare dos för att fylla upp mitt beroendecentrums krav på tillfredsställelse.Mitt alkoholintag ökar hela tiden och får, när jag står på toppen av min karriär,rent absurda proportioner. Jag har själv toppat med 1,5 sjuttis på en dag. För vissa räcker inte alkoholen till utan den måste förstärkas. Jag kunde ibland förstärka min berusning genom att dra rejäla halsbloss(Obs! Vanlig cigarett !)Och självklart såg jag till att använda kolsyrad dryck(exvis öl) tillsammans med ren sprit för att få en snabbare berusning. Kolsyran öppnar blodbanorna så alkoholen går in snabbare. Jag vet idag att en haschpipa skulle skicka mig käpprätt åt helvete för jag är den jag är. Jag har 2 gånger under min aktiva tid blivit erbjuden benzodiazepiner mot min depression av totalt djävla okunniga psykologer men av någon mystisk högre makt fått styrkan att tacka nej vilket jag idag är oändligt tacksam för. Hade jag gått på deras linje hade jag varit död idag. Jag hade utan tvekan växlat över till starkare doningar. Därför är jag så rabiat motståndare till sk SSRI preparat som enl uppgift inte ska vara fysiskt vanebildande men som sannerligen blir psykiskt vanebildande. Det borde vara dödsstraff på att skriva ut sådana preparat till en beroendeperson. PUNKT!!
Jag har 2 nära vänner,fd aktiva, som begått självmord efter att ha micklat med SSRI preparat.
Det är inte kul.
4e frågan ja !? Idag kan jag ta en chokladbit, frukt eller lite starkt kaffe för att pigga upp mig men under min aktiva tid var det ju mycket enklare med universialmedlet alla kategorier !! Det är inte alltid möjligt att slagga in även om jag skulle önska det ! Jag har bekanta som "piffade upp" sin kropp under arbetet med hjälp av en näve sömntabletter och en folköl !! Inget alternativ för mig !

Jag tillhör idag ett utdöende släkte : En vanlig ren alkholist.

Nya som kommer till AA är påfallande ofta blandmissbrukare dvs narkotika/alkhol, tabletter/alkhol och just tablettmissbrukarna ökar med en påfallande hastighet. Och läkarkåren har absolut ansvaret för det.

Det verkliga livet ÄR definitivt enklare att leva. Jag minns mina lögner och manipulationer och det är så oändligt skönt att slippa det där trasslet. Idag har jag så svårt att ljuga att det kan bli pinsamt just för det.

Nåväl, hoppas ni fick en skön utedag och att ni drack varm choklad med limpmacka och prickig korv !!!

Hej Adde...

Tack för din förklaring på saken... men...

Vad är det som gör att man växer in i sitt beroende?
Vad är det som gör att första fyllan sitter som en smäck?
Vad är det som sen gör att man krånglar till det med alkohol/droger?
Varför måste man "piffa upp" en trött kropp då man kan sova?

Tror som du säger att det är den eviga frågan om det var hönan el ägget som kom först...

Jag själv trivs inte alls i alkoholruset efter att man fått i sig för mkt, vill kunna ha rediga tankar & kunna ta hand om mej själv.
Även om det har hänt mej oxå att jag druckit förmkt, men de gångerna går lätt att räkna på mina fingrar genom livet.
Jag känner att det verkliga livet är enklare än det i dimman & inte tvärt om.

Kanske där skillnaden ligger?

Solen skiner här hos oss & det är 8minus grader ute. Vi ska ta oss ut & njuta av kylan som biter oss i näsan & solen som tinar den sen.... / Mie.

Hej Mie !

Jag har funderat mycket på det du skrev för en dag sedan om att förstå sig på världen. Det har fått mig att tänka och det är bra få lite rotation bland fyllecellerna !
Jag har kommit till samma slutsats som jag kommit till tidigare att jag växte in i min alkholism sakta men säkert. Jag började förhållandevis sent (25-30 år) med att dricka alkholistiskt men hade ju upptäckt tidigare att jag och alkholen var som gjorda för varann ! Men i yngre år var jag så rädd att förlora kontrollen så det höll mig tillbaka och dessutom var allting så mycket enklare om jag inte drack.
Jag började så smått med vin på fredagskvällen som blev dito på lördagen. Sedan kom en liten whiskey också på fredagen med en pilsner på söndagen. Ja, så blev det ju lill-lördag och så skulle jag ju handla på torsdagen till helgen, och det sket sig ju, så jag blev ju tvungen att fylla på på fredagen. Måndagen blev ju tung så en liten pilsner efter jobbet var ju rätt skön och, ja, sen var det ju bara tisdagen kvar. Äh, vad fan det är ju snart onsdag !!
För min egen del så tror jag att det där med att inte förstå världen var en funktion av mitt drickande och inte tvärtom. Jag trivdes synnerligen väl med mitt liv innan spriten tog över och var förhållandevis social men när jag kom så långt att alkoholen styrde över mig blev jag väldigt anti mot min omvärld och hade en fullständigt fenomenal förmåga att krångla till allting.
Jag hade en sk normal (vad är det ??) barndom utan alkholproblem i familjen eller andra problem så jag kan inte "skylla" på det. Däremot, som jag skrev tidigare, så satt den första fyllan i 16 års åldern som en smäck ! Jag spydde och mådde dj-igt illa både under kvällen och dagen efter men ändå visste jag att det var min melodi. Jag tror att någonstans innerst inne blev jag där och då medveten om min destination därför var jag rädd för att släppa kontrollen vilket jag är tacksam för idag.
Det hemska är att jag har ett enormt sug efter att få vara med på rave-fester eller house-partyn trots min ålder. Jag kan lätt identifiera mig i livsstilen med bra musik(P3 Dans tex !) och droger som "piffar" upp en trött kropp. Jag har det i mig ! Hade det funnits när jag var ung hade jag med all säkerhet inte suttit här idag ! Det tyngsta jag varit med om är hela disco-eran tillsammans med konjak och helaftonscigarr !! Det var inte så dåligt det heller !
Som du ser så är det den eviga frågan om hönan eller ägget men min personliga tro är att det är så mycket lättare att skylla på omvärlden än på spriten/drogerna eftersom jag gör allt för att skydda dem

Något rörig förklaring på mitt sett att se på saken !

Ha en bra dag och lev just ditt liv idag !

Hej 20...

Otroligt vad du kan bara du bestämmer dej.
Klart att det kommer att gå galant. Du är ju en klippa.

Varför är cosmonova nördigt?
Jag tycker att det är nördigt att supa skallen i bitar...

Håll kvar tanken & känslan att du känner dej äcklad av öl & all alkohol.Håll även kvar den otroligt sköna känslan av att vara ren & frisk.

Om du känner att du inte kan hålla dej nykter om du går på krogen för att se din kusin spela, kanske du ska tala om för honom hur det ligger till & att att du försöker hålla upp med alkoholen för att den gör dej sjuk.Han kommer att förstå...

Kanske finns det ngn som kan filma deras spelning så att du kan se den iaf...
Leta efter alternativa lösningar.

Tyvärr så tror jag att en "liten fylla" kan förstöra ditt vinnande koncept.

Du ska vara nykter så länge det krävs för att du ska må bra...
Lev livet...du är värd det... / Mie.

Tjena 20-år!

Grattis du har kommit långt redan, tre veckor, börjar känna lite nedförsbacke va?
Klart det kommer att gå galant, du är ju en vinnare!
Cosmonova är inte nördigt alls, jag var där för ett halvår sedan och det finns redan en massa balla rullar som jag skulle vilja se i 3D osv...

Angående nästa helg, bestäm redan nu hur du ska göra, brejka eller köra på.
Du kan nog gissa vad jag skulle rekommendera, det bore ju synd och sabba då fyra vita veckor med ett mellanspel, man vet ju aldrig hur mycket man backar på en fylla...

Ladda på att vara fyllchaffis eller att du måste jobba, "vita" lögner tycker jag är helt OK!
Eller dra en vals om ett vitt kvartal, att du har vadslagning med någon polare om typ en 1000-lapp eller liknande...
Eller att du käkar penicillin brukar funka ibland...

Det måste ju kännas j-vla ruttet att backa en fylla för att man inte vågar stå ifrån.
När du känner dig starkare så vågar du nog sätta emot, du hänger med men krökar inte...
Tom det kan impa på brudarna, man behöver inte vara en torris för att man inte är en blötis!

Tänk på att man kan och vågar tjafsa emot mycket mer när de andra är på dojjan, de kan garva åt det eller glömma bort det också, det brukar inte vara så viktigt när man är full...
Huvudsaken tror jag att man har det roligt, och bjussar man bara till lite själv så brukar det rulla på ändå, det behöver inte stå stämplat i pannan på en att man bara dricker läsk hela kvällen.
Om ingen vet att du dricker något som ser ut som öl i ett ölglas så kan du bre' på ändå, och ändå ta bilen ifrån krogen när ingen ser...

Det enda som kan hända är att du får ännu mer avsmak för alkoholen, eftersom folk brukar bli mer besläktade med neanderthalarna efter ett gäng groggar...
Och man hajjar inte vad det pratar för språk, typ Öh!, Örg! Döh!, Möhö!, Blöhö!, Pischa!

Jag tycker du är duktig i alla fall, och ännu bättre om du får 4 bländvita veckor istället för 3 1/2.
Du har nog massor av forumssupportar som hejjar på dig, många fler än kusiner du kan plocka ihop på flera veckor, antar jag!

Go' tur /Berra

Så då är man inne på sin tredje nykta helg.. Och 20e nyktra dag..
Den här helgen kommer gå gallant känner jag.
Är verkligen inkörd på detta nu. Fyllt helgen med arbete imorgonbitti och Söndagen med ett cosmonova-besök. kanske låter lite nördigt. men men
Blir tom äcklad av bara tanken att gå ut, ta en öl och dylikt.

Men redan nu.. Fasar jag lite för nästa helg.
Har lovat min kusin att komma och se honom spela på en krog inne i stan...
Vill verkligen.. och mina tankar börjar gå i banor som:
Hur länge ska jag vara nykter egentligen?
Kommer en liten fylla förstöra mitt vinnande koncept?
Jag har inga bestämmelser som säger att jag ska vara nykter hela livet?

Hur ställer ni er till sådana tankar som kommer upp?

Måste iaf säga att det är en otroligt skön känsla jag jag i kroppen.
Man känner sig så frisk och ren utan den jäkla alkoholen
/ 20

Hej..

Rätta mej om jag har fel...

Det känns som att personer som har svårt att förstå sig på världen & livet i sig. Inte klarar att leva i den här verkliga världen för att den känns farlig,hård & skrämmande. Har en benägenhet att ta till alkohol & droger.

Man har svårt att se att världen & livet är ett ganska trevligt ställe att vara på, den behöver inte förskönas om man bara tar till sig den på riktigt.

Kanske har man blivit sviken som liten redan & vingklippt av olika anledningar.
Jag tror att alla behöver som en guidad tur av ngn som förstår sig på det vackra som finns i den verkliga världen.
& brister det där så blir det svårt att ta till sig det andra pratar om... dvs lycka.

Livet är till förr att levas... / Mie.

Mors Berra !!
Din beskrivning av mig som börjar "Tänka baklänges......" är så rätt !
Ett litet tillägg bara som gällde helgernas mornar : En liten sup på morgonen så jag kom i fas med verkligheten, bara. På slutet hade jag så dj-la svårt att svälja den lille f-n för han kom upp igen och bara blåste ur käften. Jag fick tvinga ner den lille ett par gånger innan magen accepterade den. Kroppen skrek ut sin protest : Jag vill inte ha mer gift !!! Skona mig så jag hinner ifatt !!
Sjukt ? Javisst !!

Idag ser jag att verkligheten som jag uppfattade den inte är speciellt farlig. Den är faktiskt väldigt angenäm !! Jag är otroligt tacksam för den vändning mitt liv har tagit efter jag väl fattade att det var så enkelt som att inte ta det första glaset. Det är så logiskt !!

Man räknar med att 10% (stort mörkertal, förmodligen fler) av totala befolkningen har problem med alkohol vilket ger ca 920 000 st alkisar i vårt land (sedan tillkommer narkomaner, tablettberoende mfl) om man räknar minst 3 st anhöriga/medberoende/jobbarkompisar mfl till alkholisten så blir det ofattbara 3 680 000( 2 760 000+ 920 000) människor enbart i vårt land som är direkt involverade i alkoholistens liv och leverne. Socialstyrelsen nämner siffran 400 000 barn i den summan vilket förmodligen är väldigt lågt räknat.

Jag vill med detta säga att intresset är gigantisk men tyvärr så skuld och skambelagt att det inte syns på det sätt som det borde göra. Jag ser också att politiker, framförallt på lokal nivå och oavsett partifärg, är av sådan strutsmentalitet att det förtjänar att tas upp i "Mitt i Naturen".

Detta forum visar med all önskvärd tydlighet att behovet är så stort av att få dela med sig av sina erfarenheter och önskningar om ett nyktert liv att jag tror att skaparna är smått förvånade att det tagit den vändning det har gjort.

Vi är fruktansvärt många och jag kan se att en vändning är på väg mot mer öppenhet.

Välkomna till verkligheten !

Om tre dagar...

Så har det gått en månad sedan jag startade min tråd, jag fick se räkneverkat passera både 1000 och 2000 strecket på mindre än en månad...
Jag trodde aldrig då att mitt lilla bidrag kunde skulle läsas av någon alls, trodde ingen skulle vara intresserad av att veta min kamp mot alkoholen...
Jag trodde att alla andra var mer upptagna av sitt eget slagfält, att de inte ville veta...

Jag trodde...

Idag vet jag lite mer, att det finns otroligt många här ute som varje dag försöker bända loss klorna som slagit dem till marken, de är inte uppgivna än, lite gnista finns allt kvar...

Varje dag så häller de i sig drycken som gör dem stumma och förtryckta, plats i korgen!
De vet att det är fel, och hugger någon av dem handen så dricker man med den andra...
Hugger någon av dem båda, så ligger man ner och dricker med sugrör...
Det finns alltid en väg att fortsätta dricka, alltid en ursäkt!
Det finns ingen som säger "ursäkta jag dricker"...

Festa till det lite, skapa lite guldkant osv..det finns många utrop till startfållan!

Tänka baklänges istället, nähepp!, det var längesedan..
..jag hade någon riktig rövarångest, en svettig natt mellan blöta lakan
..en sur bakfylla som smakar rejält med kräks,
..såg mig i spegeln och tänkte "holy shit, he's back again!"
..hostade upp snark-slem-pluggen i vasken..
..funderade på varför kärringen var så ilsken..
..varför ungarna undviker en på morgonen...

Man borde nog ställa sig upp och fråga varför man undviker livet istället...

Visst är det som finns i flaskan en "verklighetsflykt", men frågan man borde ställa sig är..
"är det en flykt till något bättre då???"

Om verkligheten suger, varför gör man då inget åt den, utan försöker fly den undan hela tiden???

Om tre dagar...har nog jag fått ta en månads del av verkligheten, en livets skola.
En skola som egentligen skapar fler frågor än svar, och är kanske mer bevis på att man har förstått något mer, än annat, eller???
Mors /Berra

Mer drömmar...

Vaknade i morse med en orolig känsla i magen...

Drömde att barnen skulle vara med sin pappa & jag följde med för att kolla, han var ju onykter såklart, men hade skaffat barnvakt för han skulle bort.
Hos honom fanns ett litet barn, en liten flicka i krypåldern som var hans... Jag fick en känsla av att jag glömt bort det här barnet... att det var mitt barn som jag glömt hos honom...
Vaknade med ett jättedåligt samvete & oroskänsla... försökte somna om för att ta reda på mer om det här barnet... ville som ställa allt tillrätta...

Barnvakten blev skjuten så jag står där & vet inte om jag vågar ta med mej barnet som kanske är mitt...

En mkt osammanhängande dröm med obehagliga fragment & känslor....

/ Mie.

Hej...

Även jag har haft drömmar...ofta springer jag med ngn som jagar mej... fort fort i trånga gränder, ner i källare där jag först inte hittar ut, hör andetagen på den som förföljer mej,hjärtat bankar hårt & vilt. Upp för slingriga trappor, genom små gluggar där jag fastnar men i sista sek kommer igenom... Hela tiden så ser jag mej över axeln...

/ Mie

Hej Berra !
För min del är det så oerhört viktigt att konstatera att under de förutsättningar jag hade/har i den aktiva sjukdomen så kunde jag inte agera annorlunda. Idag, när jag är en tillfrisknande,nykter, alkholist, så har jag ett val i mitt nuvarande liv men jag kan inte göra saker ogjorda i mitt förra liv.
Jag har möjlighet att be om ursäkt för mitt beteende om jag kan göra det utan att skada eller riva upp sår men jag måste inse att den enda jag kan förändra är mig själv. Jag är inte religös men jag använder trots det Sinnesrobönen för att inse hur mitt liv är idag : http://www.aa12-steg.se/aa12-steg.se/sinnesro.htm
Ibland har jag fruktansvärt svårt att inse att det bara är mig själv jag kan förändra utan ska slåss mot alla och envar för att förändra dem. Så gjorde jag under min aktiva tid då manipulationen var så framträdande. Helst skulle jag ju se till att folk fick annat att pyssla med än att bry sig om mitt drickande. Det gick ju rätt bra i många år innan den "andra sidan" började genomskåda upplägget.
Jag vet idag att det är oändligt mycket lättare att traska över bäcken om det står en bekant person med glada ögon på andra sidan och hälsar välkommen. Det är alltid lättare med en kompis som man kan prata med och som gått över på samma vadställe och som kan berätta hur han undvek de där slippriga stenarna under ytan. Jag kallar det tillit och förtröstan och det är en skön känsla att få uppleva !
Ha det gott och var glad att du numera kan känna empati med andra !!

Adde. Min historia är min framtid, jösses - genialt, det är egentligen inte så mkt man behöver komma ihåg. Ett nyktert löfte idag och min historia är min framtid. Ja, djäklar. Två saker att komma ihåg, när alkoholpapegojan börjar pladdra.
Och angående semlan, jag ska också slå till om tillfälle yppar sig!
Berra: Att se utan att kunna hjälpa är ledsamt och dystert även om man vet hur det är.
/fenix

Hej Fenix!

Oj nu blev jag så glad att jag blev tårögd faktiskt, det trillar ner en tår i detta just nu...
Nu är jag inte ledsen mera, ja inte idag i alla fall..

Tack för att du berättade Fenix, du gjorde mig verkligen jätteglad!
Lycka till med din fortsatta kamp, jag läser allt jag bara hinner med på forumet...

/Berra