Senaste kommentarerna i forumet

Just det där med lättare att skratta och le och allt det hemska som avtar är värt att påminna sig om.

Blev sugen på dina avancerade kakor ;-)
Kram

Precis så. Några timmars glömska är inte värt det. Styrkekramar tillbaks ?

Grattis ?

Hitta alternativ. Försök förhindra dig att ens kunna dricka de första dagarna. Läs på. Försök förstå när du blir sugen och hur snabbt suget släpper. Var inte hungrig!! Ät och drick ofta särskilt i början. Rör på dig, sysselsätt dig med något som får tankarna på annat håll.

För vissa fungerar Naltrexone bra. Några här tidigare har skrivit om erfarenheter. Har inte provat själv. I denna artikel nämner professorn det läkemedlet bla.

http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Lycka till nu! Stå ut fyra dagar och se hur du känner då till att börja med.

Ja det är sorgligt, han hemma ensam, deprimerad och dricker. Egentligen spelar det nog ingen roll vad vi på forumet säger, du kommer väl åka och se till honom i vilket fall som helst? Det är ju (med)mänskligt. Jag känner med dig. Tror du att du kan få in honom på avgiftning?
Glöm inte dig själv.

Tufft du har det ? Ibland är världen emot en för mig oftast bara i mitt eget huvud. Vad bra du gör det som står emot suget av a. Det är starkt gjort. Tänk så mycket som blir förstört för några timmars glömska. Kämpa på. Styrkekramar ?

http://www.svd.se/for-hjarnan-ar-alla-missbruk-likadana/om/sverige Intressant läsning :) Jag har varit deprimerad i ett & ett halvt år för sex månader sedan. Jag är bipolär med återkommande depressioner & manier. Men så här i efterhand hade jag nog mått bättre långt tidigare om jag låtit bli mitt kära vin. Av a får man ångest dricker vin för att dämpa ångest & där är den onda cirkeln sluten.

Nej nej! Visa honom inte! Du har sett något som inte var avsett för dig så nu får du helt enkelt ignorera det. "Tala är silver men tiga är guld". Du riskerar relationen till din dotter.
/Ursula

Åh, vad bra att du börjat röra på dig. Vet du att trots att jag tränar och är vältränad, saknar jag promenaderna mest. Det gör underverk för kropp och själ. :-) Har drabbats av hets och press igen. Avskyr mitt jobb och försöker komma ur det men har ju som bekant även en relation som är skitdälig. Det finns liksom inget stöd när jag inte är så stark som jag brukar, som idag. Lever ensam känns det som. Men kämpar vidare. Jag vet ju nu vad som får mig att må bättre och när det går åt fel håll.

Jag vet, det där med skammen och stoltheten inför forumet. Vet hur det känns och det är ju så dumt. Därför lovade jag mig en sak denna gång, att inte sluta att besöka forumet regelbundet oavsett. Ibland hinner eller vill jag inte skriva men det är bra att läsa och bli påmind.

Verkar som vi måste nå en slags inre botten, bli skrämda eller känna ett slags ultimatum för att det ska bli på riktigt, eller hur? Jag var vinmarinerad. Kände att jag inte orkade hålla ihop psykiskt eller fysiskt mycket längre. Du blev rädd när du insåg att hälsan är på riktigt i fara. Det kommer en tid när vi blir nyktra för att vi vill och måste, inte för att bli smala, vackra, hälsosamma, smarta eller vinna en tävling... För mig är det viktigaste nu att inte ge efter och gå tillbaka till gamla vanor utan hålla i mina nya vanor oavsett vad som händer. Gärna fortsätta utveckla styrkor i vanorna. Men att inte ge efter för att man inte stod emot en dag utan ta hjälp av de nyktra vanorna och fortsätta som förut. Inte låta misslyckandet ta över allt det man lyckats med, om du förstår...

Just idag har jag en sådan dag när jag måste tvinga mig att komma ihåg det positiva, kämpa med mina mörka tankar och självanklagelser. Det är ju bara tankar/känslor just nu, inte JAG.

Jag blev väldigt glad också...Har väntat in dig. ;-) Det skulle bara ta lite tid innan du svalde stoltheten...

??

Du säger om aa att du inte är där än! Men dina alkoholvanor säger nått annat. Kanske skulle det vara värt ett försök!? Om du verkligen vill förändra din konsumtion av a längst in i ditt innersta kanske det är värt ett försök :) Har inte din kommun en beroendeenheten med provtagning? Förlåt om jag verkar hård men vill bara hjälpa. Styrkekramar

En sak till: hur stor dos av Antabus tar din man? Min man tog (jag tror han har slutat att ta dom) 1/4 av en 400mg tablett om dan. Då får han inte biverkningar.

nykter. Har inte alls varit sugen. Trots strul med annat som gett upphov till ångestvhar jag inte rört en droppe. Det går ju bra det här.

Att vara tillsammans med en missbrukare är att bita i gräset, mest hela tiden.
Jag känner igen mig i din beskrivning t ex när du ser hans brist på sjukdomsinsikt. Det är så enormt kusligt. Min man hade sjukdomsinsikt ett tag, åtminstone är jag rätt övertygad om det. Då var han kapabel att ringa mig när han kände att han var i farozonen. Men den förmågan försvann!! Hur den nu kan försvinna??? Jag kan se var i processen min man befinner sig innan han får sitt återfall. Han är frånvarande, inte med, i sin egen värld, lättirriterad. T ex om jag ställer en fråga och han inte hör (därför att han inte lyssnar) fräser han till svar när jag upprepar frågan. Han är upptagen med sitt och man känner att man STÖR. Annat som jag känner igen, att han förminskar ens känslor vilket smular sönder en. Fast nu bryr jag mig inte, jag har slutat räkna med honom. Tyvärr. Just nu är jag 'kall'.
Har du sett den där gamla filmen 'Gasljus' med Ingrid Bergman? Hennes make där? Hur han får henne att tvivla på sig själv?
Det finns mycket att säga.
Frågan är varför man sitter så FAST?

Men först nykter och stabil. Barnen behöver en vettig mamma. Jag behöver en vettig livsstil för att leva och därmed kunna ge ngt till dem och andra. Hålla i längden...

Det är inte lätt men bra att du inser att det går åt fel håll. Kan lova dig en sak, att om du fortsätter blir det bara värre och beroendet svårare. Jag kan också lova att du kommer att må superbra efter ett tag nykter och komma på att du nästan glömt hur det var. :-)

Att börja lite på sig själv igen. Att komma ihåg, att fatta beslut, att slippa skämmas, att slippa ångesten och stressen som alkoholen orsakar, att bli piggare och mer närvarande, det är skönt!

Du behöver bestämma dig och verkligen ge det en chans ett tag. Hjärnan är kidnappad och du behöver hitta strategier att stå emot. Det går. Att se till att vara otörstig och mätt är viktigt. Andas lugnt och gå promenader. Sysselsätt dig så tankar upptas av annat, träna så endorfiner frigörs.

Du gör ett klokt val. Lycka till!

Kvar här och kämpar med lite jobbiga känslor. De kommer då och då, jag vet ju det. Det brukar vända men just nu har jag den där klumpen i halsen, oron och känslan av ensamhet och vilsenhet i livet. Känslan av att vara misslyckad, dålig förälder, otillräcklig på jobbet...

Missat tider på träningen, snurrat till det flera gånger. Känner ingen lust för jobb som måste göras... Usch, ta mig bort från mörkret som besöker mig.

Kompisar tackar nej till inbjudan också. Jag vet varför... Tråkiga och nyktra. Roligare vänner finns. Våran trista relation blir inte bättre, snarare tvärtom. Den kanske är en stor anledning. Vet inte eller så är det jag som är det. Förvirrad, osäker på mig själv men vet egentligen vilken kraft och positiv energi som finns i mig.

Hatar när jag känner så här! Klumpen sitter i halsen och förlamar mig. Måste man må så här med jämna mellanrum? Sköter om mig men orkar inte stå emot. Stressen, kraven har börjat mala igen. Tappar bort mig själv och min harmoni. Paus, please...

Står emot A men det är nu som det lockar som mest att så lätt döva allt. En dag i taget. Väljer att inte må sämre nästa dag. Klarar inte det. Nu börjar faktiskt tanken på följderna av alkoholintag vinna i resonemanget och det är ju bra.

Månatlig nergång, stresspåslag och allmän känslig läggning...? Inte ett muntert inlägg idag men kramar till alla som tar sig loss från greppet som ni hamnat i. Allt blir värre med alkoholens biverkningar. Så är det.

En bra artikel jag vill dela: http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Kämpar på och ni med hoppas jag. Det vänder.
❤️

Jag packade och åkte iväg igår till en i familjen. Sover borta även i natt, men börjar känna dåligt samvete redan nu över att jag lämnat honom och jag vet att han är hemma i huset och dricker och är deprimerad. Funderar på att åka hem imorgon och titta till honom. Gör jag fel? Mår själv dåligt och känner oron. Behöver råd om hur jag ska kunna få honom till avgiftning

Finns det verkligen ingen som har erfarenhet av Naltrexon?

Inga problem här rabarber. Jag räknar nu på det viset att jag druckit A 1 gång på 31 dagar. Jättebra resultat!

Mattias: jag är rädd att inte ha någon att umgås med om jag är helnykter. Jag är jätteobekväm nykter bland berusade människor och misstänker att jag skulle isolera mig mer och mer.

Hur kommer man ur detta?

...hjälper inte mig. Samtalsterapi i kommunens regi. Har aldrig prövat AA men jag tycker inte jag är där än men är på väg dit.

Många av er hare gjort uppehåll från 1 dag till massor av dagar. Hur har ni gjort för att klara detta? Hur har ni resonerat?

För att du genom dina inlägg hjälper mig att förstå och komma till insikt ?
För att du hejar och tror på mig ?
För att du är så klok

Really

Detta fungerar inte!

Tror att jag skulle behöva hjälp av denna men jag är så rädd för biverkningarna som är väldigt många. Har någon av er erfarenhet av denna??