Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din berättelse jag blir ömsom varm ömsom kall. Men det är som du säger ovissheten är värst. Jag är inte tidigare straffad så möjligheten till fotboja kanske finns. Jag hoppas det.

Har läst hela din tråd, vad stark resa. Återfall är nog tyvärr en del av resan....
Har en tråd mest för att få skriva av mig, lär mej så mycket av att läsa min egna text. Känns liksom värre när jag "ser" det.
Lycka till o kämpa på!

Vad bra att du tar steget att skriva här och berätta, ärligt och öppet!
Det ger oss här chansen att ge dig stöd. Du är orolig för den vändning som skett, svårt att ta in att det händer, att han dricker när han passar barnen och han kör onykter. Det låter som han mår väldigt dåligt och behöver hjälp som du själv skriver, även att du själv snart inte orkar, att du bryter ihop framför barnen och att du försöker hålla dig framför andra för att inte visa hur det är.

Det kan vara svårt när man är mitt i en situation och dessutom varit i den länge, vad man kan göra och inte. Speciellt när det inte bara handlar om en själv utan även barnen. Du måste vara en stark person som varit i detta sålänge samtidigt låter det som du nu räcker ut handen för att ta hjälp, vilket också kräver mod och styrka klokt!
Hur skulle det vara att berätta för någon mer än oss här på forumet hur det har det som ett nästa steg? Ibland är det de som hjälper när man själv inte längre har kraft.
Vad tänker du själv att du skulle vara hjälpt av ytterligare i den där här situationen för att kunna sortera och se klarare på den?
Det finns hjälp att få i kommunen, de vill alltid försöka hjälpa till de bästa, det låter svårt för dig att ta hand om både dig, han och 3 barn. Hur tänker du kring det?

Varma hälsningar
Rosette /Alkoholhjälpen

Jodå visst slank det ner lite skumpa. Men det kändes rätt ok (tyvärr) för det blev inte förmycket. Tanken fanns att fortsätta när jag kom hem men det gjorde jag inte!
Nu blir det nya tag!

Tack för din berättelse. Jag som ibland körde på morgnarna kanske inte helt nykter... Det var länge sen sist, men jag kan lova att jag kommer inte att göra det mer. Din berättelse gav mig lite att tänka.
Jag bor i en liten stad. Det skulle vara ett socialt självmord att råka ut för det som du har råkat ut för.
Tack att du skrämde mig och gav mer styrka att inte dricka.

Vad duktig du är Olut, med tanke på att du druckit dig full varannan dag förut! Bra jobbat, blir du ofta frestad, med tanke på branschen du jobbar i? 'Har du alltså varit nykter sen du loggade in här? Hur är planen framöver?
Det är en knapp månad sen jag drack mig full med minnesluckor och enorm efterföljande ångest. Sedan dess har jag druckit ett glas vin vid två olika tillfällen, på krogen, till mat. Igår var jag ute med vänner, åt och drack 2 st 33 cl mellanöl, ett medvetet val istället för vin. Det var gott och jag hade lätt kunnat halsa första flaskan (vilket jag inte gjorde). Det var inga större problem att sluta efter andra flaskan. Troligen hade jag klarat mig lika bra utan. Humöret är sisådär just nu, känner mig låg, orkeslös och har en förkylning som aldrig går över. Självförtroendet inte på topp. Men det känns bra att titta in här, inte glömma, inte släppa kontrollen. Nästa festliga tillfälle kommer nästa vecka med min kille. Vi ska resa bort ett dygn, äta god middag och jag skulle gärna ta ett glas vin, max två. Jag är medveten om risken och fortsätter fundera på strategi. Känner ingen längtan efter onykterhet men ett glas bra vin vore gott och festligt. Vi får se. Och så har jag ju den där festen om ett par veckor. Vore skönt att vara i stort sett nykter då, dvs ta ett glas välkomstbubbel och sen inget mer. Brukar inte "gå igång" på bubbel. Hoppas det går bra för er andra!
Over and out.

Till dig Zorro!
Kloka tankar! Ja, så är det ju att det är det normala i livet att känna!

Dag 4 idag!! Yes! Dock lämnar inte ångesten och förvirringen mig på nätterna!
Kom på mig igår kväll att jag tänkte på sommaren! Det knepiga är vad ska jag fylla den med? Men herregud det är ju sommar och jag liksom gnäller för att jag inte vet vad jag ska få hitta på om inte vinet och öken finns där!
Läskiga tankar!

Idag känns det lugnt iallafall!

Kram till alla kämpare därute!!

Usch igår var ingen trevlig dag, tackar åter Ebba och Äntligen fri för bra ord när de behövdes. Tog rådet att läsa Muränas ord och fick på köpet en intressant artikel, så tackar även henne för hennes kloka ord som hon delat på sin resa.
Min hjärna hade hakat upp sig igår, vet inte om det är en rädsla att klara 90 dagar som spökar eller om det är rädslan för alla känslor som kommer upp.
Rädd din liknelse med rondellen är så bra, just så är det. Man kör varv på varv och saknar modet att köra ur den och pröva en ny väg.
Väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er hjältar

Härligt att du kan tala öppet med din fru och alkoholen och hur du känner. Att ha stöd hemma är värt så mycket. Bra att du hittat hit till detta forum. Läs trådarna, där kan du finna några som har liknande historia som du. Att skriva på forumet ofta kan vara ett sätt att sortera sina tankar och att gå tillbaka och läsa, då och då. Ibland när jag läser det jag skrivit i min tråd elelr i andras tråd, kan jag känna, oj har jag skrivit detta. Det är så lätt att glömma och förtränga, så att påminna sig om varför jag/du/alla vi, vill sluta är viktigt.

Lycka till med din resa till det nyktra riktiga livet!

Kul att du är tillbaka här. Jag har också haft ett avbrott på 5 månader där vinet och känslan av att misslyckas styrt. Nu föröker vi igen och blir det ett dike, så upp igen. Nu kör vi!

Jag är sömnlös och när jag nu satt mig för att läsa ser jag att gårdagens rader försvunnit i cyber rymden. Sitter här och tänker på alla inlägg jag läst och det tar tid att förändra sina vanor med alkohol. Inte så lätt men mödan värt är vad alla skriver.
Ingen vill trilla dit igen och jag undrar varifrån kommer uttrycket att hon är inte motiverad. Alla här inne på forumet är i högsta grad motiverade. Det måste vara steget innan det handlar om. Men vems verklighet är det som beskrivs?
Ja det är ju terapeuten eller vännen som säger det...........när det har blivit stopp i dialogen! Ack, ack man kan ju säga saker på rätt sätt men ibland blir det fel och inget funkar.
Det är ditt eget ansvar, du har druckit för mycket du måste dricka mindre, du har druckit igen, har du druckit...... ja en mun! Hur mycket har du druckit?
Känns det igen från diskussionerna?
Skuld, skam och straff var dåtidens barnuppfostran men att det skulle fortsätta in i vuxenlivet när man väl vet att att den uppfostringsmetoden inte funkar!
Vad händer om du skuldbeläggs och straffas? Ja du börjar ljuga, du skäms, du tar på dig skuld och du tappar förtroendet, tillliten och hoppet.
Och vad händer sen om du är barn?
Får du beröm och uppmuntran så blir du bättre, får du kritik så presterar du sämre det är väl känt!
Och stöd ska man be om från dom som gillar en det funkar bäst då.
Ärlighet varar längst och funkar bäst, nej det är inte sant! I varje fall inte på jobbet!
Ja och nollorna dom har jag redan fyllt i det är bäst att ta kontrollen och begränsa!

Klarade denna helgen utan en droppe! Helt underbart! Nu återstår alla andra helger men det ska gå! :-))

Blev dubbelt

Först tänkte jag att nej att det ska va så svårt allting!! Jag orkar inte mer men sen som du skrev så fick jag lite lyftkraft o så mailade jag familjerådgivningen om en samtalstid. Kan ju inte ge uop för jag vill inte ga det så här o jag behöver hjälp. Så då får jag väl prova att ta den hjälp som erbjuds.
Ha ha ja det är svårt att göra slut vem det än gäller ? Vi får se hur jag gör med det men lägger det på is ett tag känner jag .
Kram ?

Varför inte fråga kuratorn ärligt om en remiss? Jag tror INTE att hon skulle ta illa upp, hon har säkerligen en gedigen erfarenhet. Berätta hur du känner, hon kanske också anser att ni har kommit till slutet i era samtal. Om inte kommer hon att motivera varför.

för att då lade jag ansvaret för hans nykterhet där det hör hemma. Hos honom! Vi lever kvar i relationen och har ett nyktert och lyckligt liv. Hoppas du fortsätter skriva här, för mig var det oerhört hjälpsamt den svåraste tiden. Mest har jag lärt av att läsa på missbrukarsidorna, Kvällshälsning, allt gott! / mt

Tack mulletant! Jag tror att jag förstår vad du menar angående 'det bästa du har sagt'. För att jag känner också så. Jag kan inte gå tillbaka till föregående liv, någonting har ändrats. Och här kommer man ju osökt in på motiven varför man skriver i forumet. Är det per definition för att man ska separera? Jag tror inte att jag kommer att driva igenom en skilsmässa. Jag flyttade inte från Sverige för att skilja mig. Dessutom , där jag bor är samhället strukturerat utefter 'klanen', dvs familjen, det är den som ombesörjer det mesta, och jag har inga av min ursprungsfamilj här, har två unga vuxna barn. Det är klart att det GÅR att skilja sig men man måste vara stark, mycket beslutsam och ha bra ekonomi. Komplicerat. Men när jag gick sönder i januari, det var obeskrivligt hemskt, då hade jag kunnat skilja mig på stubinen. Tänker ibland på ordspråket "Det som inte dödar, det härdar". Och jag är rätt härdad.

Det låter märkligt att man ska gå kvar så länge.... knappast nån terapi el ens stödsamtal är så långvariga. Det är ett hälsotecken att vilja byta för att komma vidare, jag skulle tro att kuratorn, om hon är professionell, inser det. Det är inte din sak att fundera hur hon känner det men jag förstår att det är svårt 'att göra slut'... Ha ha nu när jag skriver ser jag att det är en parallellprocess till din livssituation!
Kolla möjligheten till internethjälp som finns här på sidan https://craft.rg1.se
Håll taget och känn efter om du kan få lyftkraft nu när det kom lite motvind. Kram på dig! / mt

Ibland är livet som att köra runt i en rondell, tycker jag. Vid svåra beslut, som jag inte velat ta, har jag tänkt när jag blinkar för att köra ut eller nej jag tar ett varv till istället.
Är så imponerad att du tar ansvar för Din resa.
PMS är hemskt!
Kram till Dig & alla hjältar

Vill börja med att hålla med dig att det är ett fruktansvärt dåligt val att köra bil berusad. Är nog väldigt få nyktra människor som kan förklara en fyllekörning. Problemet är att det knasiga beslutet tas i onyktert tillstånd. För att vara helt säker på att inte köra onykter är att undvika det första glaset.

Jo, jag svävade i samma ovisshet som dig i väntan på vad blodprovet skulle visa. Och även om det var tungt att läsa brevet med resultatet så var det ändå skönt att veta. Men jag var som dig rätt säker redan innan hur det skulle gå.... Det blev sedan rättegång där jag dömdes till 1 månads fängelse. Om man inte är dömd dom senaste 5 åren så har man möjlighet att ansöka om fotboja. Dock max upp till 6 månaders fängelse tror jag det är. Men i ditt fall så kanske det kan röra sig om 1-2 månader, vilket i så fall gör att du kan ansöka om att få omvandla fängelsestraffet till fotboja, dvs husarrest i ditt eget hem. Då krävs att du lever under hyfsat ordnade former, har ett jobb att gå till på dagarna samt att du genomgår en sorts "karaktärs-kurs" i samband med fotboje tiden. Och att du håller dig nykter givetvis :-) Dom kommer när som helst på dygnet för blås kontroll.

Jag ansökte i alla fall om fotboja och fick det. Körkortet miste jag i 18 månader. Men i samband med att transportstyrelsen meddelade att kortet var indraget i 18 månader så meddelade dom att det fanns möjlighet att behålla körkortet om jag satte in ett alkolås i min bil i 24 mån. Det innebär att man måste blåsa vid varje start samt sedan varannan mil under själva körningen. Och blåser man "rött" nån gång så får man inte behålla låset.... Sen var det i och med detta leverprover varannan månad. Kostnaden för 2 års alkolås i bilen blev ca 70 tusen. Kan låta väldigt dyrt med i mitt fall fanns inget alternativ då jag inte klarar mig utan bil i jobbet...

Det var givetvis en jobbig tid att gå igenom, men tror nästan att det var ännu värre att ha framför sig. Jag tror att jobbiga saker är fruktansvärda att ha framför sig, jobbiga att vara mitt i, men en tillgång att ha bakom sig.

Men, jag kan bara tala för mig själv, jag tror inte att såna "straff" som jag fick påverkade mitt förhållande till alkohol på något sätt. En bestående förändring gällande relation till alkohol tror jag måste komma inifrån. Ärligt talat så tror jag det snarare påverkade mig negativt att "vara kontrollerad". Om omvärlden säger att du måste sluta med alkohol så tror jag det hjälper föga...kan till och med ha motsatt effekt tror jag. Man måste få komma underfund med det själv.

Jag har en helt annan relation till alkohol idag än vad jag hade när detta hände. Men det beror inte på det straff jag fick utan på att "kontrollen" på mig försvann och jag var tvungen att tänka till själv.

Jag kan lova dig att allt kommer att kännas bättre för dig när du får veta hur allt blir.....oavsett HUR det blir. När du får veta hur det blir så är det bara att beta av punkt för punkt...dag för dag....timme för timme :-)

Grattis till 30 dagar det är så bra jobbat ?
Att försöka komma ihåg känslan av ångest och bakfylla hjälper mig många gånger.
Så nu tar vi en dag till kram och styrka till dig

Idag har jag känt av korta hugg av sug. Dom har som tur var gått över ganska smärtfritt. Försöker att inte gå in i någon känsla att det skulle vara "synd om mig". Bara släppa greppet helt - om tankarna om alkohol/vin/öl.
Försöker komma ihåg att känna tacksamhet - att det faktiskt inte är lika tufft som de första dagarnas hemska abstinens.
Kram och kraft

Hej! Jag tar gärna emot dina erfarenheter. Jag lär nog hamna på grov rattfylla jag med, tyvärr. Jag är rädd för vad som komma skall. Men ovissheten gör mig tokig. Hur gick det för dig?

Ja det känns jättetråkigt nu!
Min kurator är bra o jag gillar henne men jag kommer inte vidare. Hon stöttar mig o ger mig råd o hon har väl till viss del hjälpt mig att nå dit jag är kanske. Men jag känner att jag kanske behöver nåt annat, kbt ska ju va bra har jag hört. De sa att om jag pratar med kuratorn om hur jag känner o hon bedömer att hon inte kan hjälpa mig så kan hon skicka en remiss till dem. Men det kännas svårt för jag vill inte att hon ska tro att jag inte är nöjd.
Kram?

När jag väl trillade dit efter mitt senaste besök här bara fortsatte det med öldrickande. Kändes jobbigt att gå in här och medge misslyckandet.
Jag hoppas att jag kan hänga kvar här nu!
det kändes faktiskt väldigt bra att flera av er som var med sist fortfarande hänger med. Det stärker mig när jag ser att det går bra för er andra.
Stärker och glädjer mig!
/Z