Senaste kommentarerna i forumet

när var jag sist nykter fem dagar på raken? Det var nog ett par år sedan skulle jag tro. Det känns bra, somnade tidigt igår, och sov hela natten, det är fantastiskt skön känsla att känna sig trött utan alkohol. Känns skönt att inte behöva gå och fylla på det där förbaskade vinglaset stup i ett.

Ser han inte vad han gör, att jag ser rakt igenom honom och hans lögner. Han kan aldrig träffa mig direkt efter jobbet utan ska alltid hem först. Eller som idag, möte i stan, som inte var möte för han är hela tiden in loggad FB. Det är bara så han kan ta några öl innan han kommer utan att jag ska bli misstänksam. Han fattar inte att jag ser rakt igenom det, jag vill inte ha hit honom onykter. Eller igår då han helt plötsligt skulle åka och träffa en polare och hem innan vi kunde ses. Eftersom jag inte orkar se hans drickande ställde jag in, han ringde sen sent på kvällen full som en alika. Sluddrar på orden, förklarar hur mycket han älskar mig och hur mycket han vill slåss. Jag vill inte höra hans fulla kärleksförklaringar, jag vill höra dem nykter. Jag vill inte veta att han vill slåss, hur han ska slå nån på käften bara för att. Vilka coola han umgås med, hur han ser upp till x och y för de slår ner så många och är höga på droger. Det är inte mannen jag älskar, det är hans alkoholfyllda hemska tvillingpersonlighet.
Men när man ställer honom mot väggen så förnekar han allt. Börjar jag bråka och ställa krav så loggar han bara in på Victoria Milan eller liknande sida, eller kontaktar någon av sina gamla KKs. Och på nått sätt kommer vi båda fram till att mitt sett att han reagerar så.
Och det blir bara värre, varför ger jag inte upp när jag märker hur mycket han skadar mig, och sig själv. Jag vet att jag inte kan skydda honom mot världen och han vägrar ge upp spriten. Ibland undrar jag vem oss som kommer gå sönder först

Heja dig till ditt nyktra liv!
Jag har ett jobb jag verkligen älskar!
Min ångest har varit att köra bil till mitt jobb dagen efter!! Den ångesten var inte att leka med!
All lycka!!

Tack Maharion även om det känns som min tråd mest visar på hur det INTE ska gå till! :-)
Ja, det är märkligt att man så lätt faller för alkoholens mycket kortvariga men underbara effekter. På lång sikt ger det ebb i kassan, övervikt och så småningom hälsoproblem. Ändå vinner de där korta underbart bekymmerslösa stunderna.
Jag har sagt det tidigare men gör det igen. För att kunna motstå är nyckelfrågan VARFÖR jag dricker. I mitt fall är det definitivt för att kunna släppa taget om jobbiga funderingar en stund. Detta trotts att en av de, för mig, allvarligaste biverkningarna har blivit 40 Kg övervikt.
Ser mig i helkroppsspegeln och skäms över mig själv och min karaktärslöshet. Lik förb....

Nu har jag lite vänt på resonemanget. Jag har alltid varit emot det där med att räkna dagar. Nu fokuserar jag inte på nykterhet utan på ett hälsosammare liv. Jag är som beroendemänniska snusare, rökare, godisätare, kak- och chipsälskare, matvrak och alkis. Dags att förändra helheten och alkoholen blir då en del i detta. Känns som det blir lite mindre fokus på drickandet då. Så himla lätt att all vaken tid går till att fundera på det man ska låta bli. Blir ungefär som att be ett barn som cyklar att inte ramla....

De första 4 dagarna denna gång har gått lätt. Idag dag 5, lite jobbigare. Känns i kroppen. Kryper i fingrarna och huvudet sväller. Men mår ändå hyggligt bra! :-)

Vore du det skulle du nog aldrig skriva här och undra om du är det :)

Jag tror att man om man är en människa med hjärtat på rätt ställe som lever och har barn med en människa som har problem som påverkar hela familjen, lätt och ofta ifrågasätter sig själv och nästan tänker dygnet runt på vad som är rätt eller fel att göra.

Att hålla sig nykter för att få behålla körkortet och ta antabus för att någon annan har bestämt det, ja, för vissa kan det leda till en rejäl förändring. Helst ska nog då någon form av behandling ske samtidigt. Men som du kanske har märkt om du läst trådar här skrivna av oss som kämpar för att sluta dricka, så kan du nog se att mycket händer inom oss och att allt inte blir bra över en natt.

Ibland måste man lämna för att kunna må bra själv, det kan det ta ett tag innan man gör. En relation ska vara trygghet och en lugn hamn i en kanske stormig omvärld tycker jag.

Tro på dig själv!

KRAM

Jag läste att du är lite oroad över om du kommer kunna stå emot att dricka nu i helgen. Jag kom att undra över en sak när jag läste det. Är det att det kommer finnas alkohol tillgänglig eller är det för att det inte ska väcka reaktioner som är grejen? För många tror jag att det är enklast att dricka istället för att det ska bli en grej som väcker frågor hos andra... Hur känns det för dig?

i sitt ensamdrickande, jag har dock varit nykter sedan i fredags, inget vin här hemma, måste styra upp mig och jag tror att det många gånger handlar om dåliga vanor, jag är så van att ta det där glaset eller tre, fyra på kvällen.

Instämmer med Rabbitgirl och jas75, tack för att du delade med dig, har aldrig kört full vad jag vet, men det är klart när man kör på morgonen dagen efter så vet man inte. Återigen, tack för din historia.

Här kommer en hälsning från andra sidan ;) Härligt att höra att det går så bra för dig! För mig traskar det på också. Börjar kännas lite "hemtamt" att vara utan a. Vilket är oerhört skönt.

Hejar på dig! Hoppas det fortsätter på samma bra sätt!

Det är inte lätt, det du har lyckats med. Ett stort erkännande till din vilja. Utmaningarna förändras med tiden då ångesten släpper sitt tag, livet är inte en dans på rosor i alla stunder och ibland är det det. Hoppas att du hittar din väg att möta dina utmaningar. Ibland känner vi att solen lyser över oss och andra dagar är det livet i en perfekt storm. Oavsätt omvärlden behöver vi finna vägar att möta den på ett ansvarsfullt sätt och sätta vår långsiktiga hälsa i fokus.

Tror på dig att du finner dina sunda stigar genom skogen av känslor och behov. Du är klok och reflekterar, det är grunden till en långsiktig förändring.

Kram på dig.

Har läst din resa för ett tag sedan och tänkte att det är synd att försvan från forumet.. Men nu är du här, välkommen tillbaka. Tror på dig, även fast livet utan A slår en huvudet ibland. Livet är inte rättvist, jag kommer inte påstå det. Men oavsätt hur jobbigt det är blir det inte lättar i längden av att vi gräver ner våra bekymmer i alkholen. Men visst det är sjukt skönt i stunden, det kan jag inte sticka under stolen.

Hoppas och tror på dig, oavsätt hur många gånger vi försöker, till slut lyckas vi!

Fast jag är o andra sidan inte ledsen över att utveckla ett träningsberoende. Men det räcker inte, saknar meningsfullheten. Vill hitta något som jag brinner för och som kan ge mig tillfredställese. Tror att jag kan ändra på nivåerna av dopamin som min hjärna behöver genom att stå ut med tristessen under en längre period. Genom detta så tror jag att jag kommer uppskatta livets små ting då hjärnan blir mer receptiv för mindre doser. Fast det låter skittrist. Men men, jag har inte så bråttom och tänker försöka.

Tack för att du skriver dina reflektioner.
Kram!

Känner igen det där med "nu har jag varit så duktig o nykter länge så nu kan ja belöna mig med lite a". För mig brukar ja dock dricka på fredagen, sen håller ja mig nykter till tisdag eller onsdag och då brister det igen för ja tänker "nu har ja varit nykter i flera dagar". Har nu iallafall inte druckit sen i fredags.

Hjärnan är en lurig djävel!.
- Du har ju inte druckit på 2 veckor. Klart du kan ta dig en rackare. Du kan ju sluta....när du vill..
- Ett glas gör ju inget...
- Kan dom kan jag...
Men det fattar man efter ett tag att det går inte att "smaka"
Jag stålsatte mig, mådde skit, var sur och krängd. Sov som fan.
Idag är det inget problem. Jag dricker helt enkelt inte längre. Har inga som helst problem med att omgivningen super.
Jag vet att jag är frisk imorgon bitti. Den känslan håller jag fast vid!!

Jag tänker på det du skriver att man väljer den destruktiva vägen för att skydda sin sårbarhet men i längden förstör det för en själv. Det är svårt att välja annan väg när man har vant sig vid att ta till Herr A. Jag slår gärna följe med dig en bit på denna väg då man lär känna sig själv, för jag tror man tappat bort sitt sanna jag. Att man inte riktigt vet vem som man skyddat & fortsätter skydda genom att lägga en alkoholdimma över sitt jag.
Jag är också trött på att välja Herr A:s väg istället för min väg. Du skriver fint om att skapa ett hem för själen...
Önskar Dig en fin dag

Att dricka hemma har blivit helt normaliserat för mig från att vara otänkbart för ca 10 år sedan. Då var det endast alkoholister som drack hemma ensam tänkte jag. Sedan upptäckte jag det trevliga med att grunda med ett par öl innan man gör sig ordning för att gå på fest, en liten mysig stund för sig själv. Sedan upptäckte jag att jag lika gärna kan dra igång redan efter lunch, är ju ingen som vet vad jag gör och all underhållning hemma framför datorn blir roligare när man är småfull. Att jag sedan blev det fullaste drägget på festen då jag började 8 timmar tidigare än alla andra får man ta.

Sedan upptäckte jag att om jag vaknar full en söndagsmorgon och solen skiner är det bara att ta sig ett glas vin, sedan kommer den dagen förvandlas till en rolig upplevelse i stället för baksmälla och ångest. Måndagen sjukanmäld så klart.

Jag har ingen koll alls när jag väl dricker men kan kontrollera hur ofta jag dricker. Brukar hålla mig nykter i 2-4 veckor innan suget åter bli för starkt och jag ska "belöna" mig för att jag varit nykter och duktig så länge.

Avskyr alkoholen och allt den förstör för mig men älskar hur den får mig att må när jag är ensam och smådeppig.

Välkommen hit och mitt råd är att fortsätt att skriva här och prova nya vägar. Du kommer lyckas! Bra att du inte har tappat greppet helt och gjort bort dig på jobbet.
Det gjorde jag och gruppen jag gick i och provtagningarna bara triggade mig till motstånd mot behandling! Men nu är jag på rätt väg helt på egen hand och med samtals kontakt som jag valt själv.
All lycka till dig och dina nya försök att bli nykter.

Exet vill inte att att barnen är här. Han är orolig att barnen vill vara här för att vaka över mig. Jag förstår honom. Samtidigt blir jag rasande

Festhelger är ju lite extra svårt, men samtidigt så galet skönt om man klarar sig igenom dem utan att dricka! Är på väg mot min 5:e vecka och har också middagsbjudning på lördag. Ett gäng glada vinpimplare. Själv kommer jag att köra a-fri öl (funkar bra, provat a-fritt vin men det var inget för mig). Jag har ju "provkört" ett antal olika evenemang där andra har druckit och jag inte, så har ju tränat lite. Går över förväntan tycker jag.

Heja dig! Du fixar det här, det vet jag! Och som sagt, tänk vad skönt sen (och vad dåligt alla middagsgäster kommer att må dagen efter. Ha!)

Snart nykter 3 veckor och Valborg kommer krypande. I helgen ska vi i vanlig ordning bjuda hem några familjer vi brukar ha på besök för att fira Valborg, det brukar bli en hel del drickande och jag är redan nervös om jag ska lyckas stå emot... Det jobbiga är att det inte är en situation jag kan välja bort utan jag måste klara det här utan bakslag. Jag ska gå på mitt tredje AA möte imorgon och hoppas att jag ska hitta kraft där att stå emot när det väl bär av! Tänk att det ska vara så förbannat svårt att stå emot fast man inte vill dricka det där satans giftet! Ska bunkra med alkoholfria alternativ !

Nu fortsätter vi den nyktra glada vägen tillsammans! ☀️ Sköt om er alla där ute!

Hej Lena72
En kvinna med det modet, den öppenheten och målmedvetenheten kan på sikt inte misslyckas. Trillar dit, gör vi alla. Jag vet det lika bra som många andra här. Det är en del av resan. Men målet är det viktigaste och jag vet att du kommer dit med högt huvud.
/Z

Tack RaniLee. Ja, jag hänger på. Nytt försök med förhoppningsvis bättre resultat denna gången. Önskade bara att dikena inte var så förb... breda! :)

Lena72, tack för att du skriver i min tråd. Jag har läst din och det är också stark läsning. Du är mycket modig. Du vågar vara öppen mot din man och du skriver väldigt öppet och utlämnande. Önskar jag hade lite av det modet. Tack för att du bidrar!

/Z

Jag känner igen mycket av det du skriver! Jag gav min sambo många många chanser att bättra sig o han sa att han skulle göra det men började smygdricker ännu mer o ljuga. Han slutade inte ens fast jag sa att jag ville att vi gick isär. Fast barnen tog avstånd. Det fanns inget som fick honom att sluta. Men det är han o det finns andra som faktiskt har fått sig en tankeställare o slutat dricka. Hoppas din man är en av dem! Det är ju jättebra att han börjat gått på AA!
Styrkekramar ?

det har jag också tänkt på att vara ärlig o fråga kuratorn om en remiss. Det kan ju inte vara fel att göra det. Men nu väntar jag på svar från familjerådgivningen o hoppas på att det kan ge något.
Kram?

Jag börjar mitt nyktra liv idag.
Har ett arbete som jag alltid går till oavsett hur bakfull jag är. Trots ångesten om jag luktar sprit fortfarande, om mina kollegor märker att jag skakar lite när jag dricker ur kaffekoppen.
Har du/ni arbete? Hur har det gått för er isåfall?