Senaste kommentarerna i forumet

@sorgsen72 Toppen 🙏🏼 Vilket bra beslut! Att berätta för andra förstärker ditt val i verkligheten. Det är lätt hänt att det bara känns verkligt på ett plan annars och om ingen vet så kan man mörka det som hänt på nätet.

Starkt jobbat 💪🏼
🩵

God morgon! Har nu har gått med i programmet. Glad att det gick att börja om med det 🙏 Jag har berättat för min bästa vän och mamma nu så de också kan vara med på min resa 💕 Kommer bli tufft över midsommar och helgen efter då vi ska på 50-årsfest. Men en dag i taget som sagt.

@sorgsen72 önskar dig en fin dag. Skönt att du känner dig pigg idag!

En ny dag igen för mig och er andra. Ta hand om er ❤

@Fjäriltillpuppa fina medmänniska, jag förstår dina tankar så väl, detta med att inte våga lämna i tid, man kommer fram med ursäkter till varför det inte går att lämna för att man faktisk är rädd att lämna den comfort zone som inte ens är någon comfort egentligen. Men det din familj säger till dig blir jag vansinnig på!! Jag har turen att ha stöd från familj och vänner men man måste också se till att ge sig själv det stödet. Du ska göra det som är bäst för dig och dina barn och han du har gift dig med är inte det, han har till och med slagit dig! Det är inte din familj som är gift med honom, inte de som måste leva i en sådan situation. Det är lätt att hamna i det sinnestillståndet att man undrar vad fasen man har gjort för ont för att man ska straffas på det här sättet med en man som dricker och annat skit. Tro mig, jag har själv varit där. Men när jag började ändra på mig själv, jobba med mitt egenvärde och självkärlek så ändrades även min inställning till livet och andra människor. Det är inget fel på dig, du är medberoende. Vi är många som blir det i sådana här förhållanden, där man försöker hålla ihop sin familj kosta vad det kosta vill. Men det kostar dig din hälsa och livslust, både den mentala och den fysiska, och dina barns. Fina du, finns det någon i din närhet du kan söka stöd hos, som inte ser på det som du beskriver ovan, att är du gift så är du gift? Du behöver ta dig ur detta, för din egen skull och för dina barns skull. Det är INTE ditt ansvar att "forma" mannen, aldrig hört något så urbota dumt! Varje vuxen är enskilt ansvarig för sig själv och sitt beteende. Har barnen börjat visa tecken på ångest också så är det något som bara kommer bli värre om ni stannar i detta, det vet jag av egen erfarenhet. En stark fru (stryk det - en stark KVINNA och MAMMA) i det här fallet är en som tar hand om sig själv och sina barn, riktig BS din svärmor sa till dig, ursäkta men vilket skitsnack! Gå på den lägenhetsvisningen du blivit erbjuden, planera ditt utträde ur detta så att säga. Du är stark. Och du har enbart ansvar för dig själv och dina barn. Inte för en annan vuxen. Ber om ursäkt om detta kom fram lite hårt kanske men jag blir bedrövad av att höra hur du har det, vi är så många här inne som har det så tufft och jag har själv fått förnyad tro på mig själv genom att läsa andras råd och tips här inne. Och det stöd du kan få här är ovärderligt. Det finns fantastiska medmänniskor här inne på detta forum. Kram till dig❤️

@Andrahalvlek Jag har också upplevt mycket bråk mellan mina föräldrar när jag växte upp. Känner igen det du skriver om att ha öronen öppna och klumpen i magen. Stämningen var så hotfull, skrik och gap och smällar! Jag vet inte hur ofta pappa verkligen slog mamma men jag såg rädslan i hennes ögon och hela kroppsspråket varje gång han gapade och stod hotfullt nära och gestikulerade. Jag tror nästan det räcker med att en man slår kvinnan en gång i en sådan relation för att kvinnan ska vara livrädd varje gång han agerar i ilska. Den rädslan och otryggheten ett barn känner när föräldrar bråkar påverkar och jag tror det gör ännu mer skada när det aldrig pratades om det. Antar att du inte heller fick gå till någon och prata om dina upplevelser? Kram❤️

Vecka 24 bjöd på fyra vita dagar mellan tisdag och fredag. Sedan drack jag tre enheter på lördagen. Ett väldigt medvetet beslut som ej gav mig så mycket ångest då jag inte blev berusad. Det är istället nu ångesten börjar smyga sig på. Eftersom jag vet att det enkelt hade kunnat bli så att jag fortsatte under söndagen med en massa folköl och sen vidare med vin igen idag. Helt enkelt för att jag hade kunnat hamna i en bubbla igen. Jag måste även vara väldigt uppmärksam på att inte låta alkoholdjävulen lura mig att lördagen betyder att jag numera kan dricka normalt. En dag är ju ingen garanti alls i den frågan.
Nu siktar jag på en nykter måndag som steg ett. Förhoppningsvis en nykter vecka.

En enkel fråga bara - varför skulle du inte få vara arg?

Hej! Läste i @varafrisks tråd att du är lite orolig för midsommar. Nått som hjälpt mig mycket när jag känt mig rädd är att tänka att alkoholen inte per automatik hoppar in i min mun och tvingar sig ner i strupen. Jag måste aktivt ta glaset till munnen och dricka helt själv.
Min känsla när rädslan satte in var verkligen att jag plötsligt hade druckit omedvetet, förstår inte hur jag kunde få de konstiga tänket men @vår2022 skrev då det till mig som jag nu skriver till dig och det lugnade mig väldigt mycket.
Kram❤️

@Varafrisk Det där har jag tänkt mycket på. Just när man pratar med andra på arbetsplatsen om alla dåliga grejer. Visst man får lätta på trycket men det tar så ofantliga mängder energi att prata om det för man behöver ju då lyssna på det som kommer tillbaka och så är det igång! Sen blir det lätt att det negativa tar över och växer! Jag har lärt mig att inte prata om sånt som inte fungerar om jag inte tar tag i saken! Ska jag lägga min energi på att prata om det negativa så ska jag våga ta upp det där det hör hemma så något kan göras åt problemet. Jag är så oerhört trött på folk som bara pratar för det blir faktiskt enligt mig skitsnack bakom ryggen om man inte vågar lägga fram det på bordet. Då blir det ofta samma gamla klagoramsor från samma personer månad efter månad och ibland år! Det hjälper ingenting, drar bara ner stämningen både för personen själv och för de som behöver lyssna.

Hoppas ni hade en underbart mysig middag❤️Kram

@Natalia varje nykter dag är en bra dag 💕 @prinssesan var med i programmet för ett år sedan så har inte kvar det… Var inte mogen för det då 😔 ska kolla om det går att gå med igen!

Första måndagen på jobbet jag känner mig pigg, sitter en kopp kaffe och går igenom mailen. Sätter en nolla nu och önskar alla en fin måndag ♥️

@Andrahalvlek När jag läser ditt inlägg om din mamma tänker jag på mig själv hur jag har varit/är som mamma både innan jag blev alkoholberoende, när jag drack och nu efteråt. Min mamma var ofta arg och jag har ofta varit arg. Kan vara arg fortfarande men inte lika ofta. När jag läser ditt inlägg kan jag få lite ångest. Jag har pratat med båda min barn om min ilska/mitt beroende. Pratat mest min dotter för hon har blivit hårdast drabbad. Visst känner jag oerhörd skam samt att det gör ont in i hjärteroten att mina barn fått uppleva det. Jag ska åter igen prata m dem när jag kommer t steg 9 då det handlar om gottgörelse. Jag vill ta ansvar för mitt beteende och förklara. Jag kan inte göra något ogjort men jag kan förklara.

Kram🌺

6 dagar nykter idag!

Jag har varit här på forumet ett par månader och smygläst lite grann, ungefär som jag börjat smygdricka lite grann. Dags att öppna upp mig känner jag.

Det sista året har jag börjat dricka mer och mer. Har alltid tyckt om att dricka och att sätta "guldkant" på tillvaron. Från fredag och lördag till varje dag. Under helgerna har det blivit mer och mer: det är ju allmänt accepterat att börja eftermiddagen med ett glas bubbel och sen fortsätta med ett glas vin till matlagningen. Det senaste året har jag börja se till att jag har små 20 cl flaskor hemma och har druckit minst en varje dag i princip varje dag sen i höstas. I januari hade jag en hel alkoholfri månad och kände mig så mycket bättre, jag lovade mig själv att jag skulle hålla drickandet till fredag och lördag- fungerade inte alls.

Under våren har jag knappt haft någon helt alkoholfri dag. Förra tisdagen hade jag en "vinlunch" med en tjejkompis som också tycker om att sätta "guldkant" på tillvaron. "Livsnjutare" är vi ju båda två.......

På kvällen kände jag ett sådant sug efter mer alkohol som jag aldrig känt tidigare. Mitt problem är att jag alltid vill ha mer och att jag kommit in i ett slentriandrickande.

Som jag läst i så många trådar så passar detta inte in i mitt liv. Jag är ju en "lyckad" mamma med barn i tonåren och egentligen många fritidsintressen. Vi har en såpass bra ekonomi att jag bara jobbar deltid och har egentligen tid för mina intressen. Det senaste året har jag märkt att alkoholen har blivit nästan mitt enda intresse.

Nu är det slut. 6 dagar idag. Jag är ofantligt stolt över mig själv över att jag klarat första helgen inklusive en fotbollskväll med vänner utan att ha druckit en droppe. Berättade för min man att jag vill göra en alkoholpaus. Han stöttar, även om han inte vet i vilken omfattning jag druckit den senaste tiden.

6 dagar och jag märker att den latenta, konstanta ångesten som jag levt med de senaste månaderna har minskat.
Jag satte igång med att träna igen på dag 1, jag hoppas att jag ska hitta tillbaka till glädjen med träning och livet i allmänhet. Det senaste året har präglats av ångestkänslor och jag har inte fått mycket gjort.

Jag vill göra ett försök att dricka väldigt lite och kontrollerat- fungerar inte det så måste jag sluta helt.

Hejsan! @Andrahalvlek, det var kul att du tittade in en sväng här på morgonkvisten. Jobbar väl så gott det går med att få till en mer vettig dygnsrytm. Det känns lite fånigt att säga att man håller på att lära sig att äta och sova liksom, men det mesta spårade ju till sist ur när man bara tänkte på alkohol och berusning. Har just nu lite extra energi som kanske räcker en timme eller så, av erfarenhet när man gnistrar till och tiden en liten stund liksom står still. Ska försöka att komma ut med soporna och sedan handla mer mjölk. Sitter jag still för länge då somnar man väl till igen kan jag tro.

Ha en fin dag!

Usch för djur som äter våra blommor, även om de också ska leva… vi har märkvärdigt nog inga rådjur i vår lilla ”by” de håller sig i närliggande skog- men det är möjligen bara en tidsfråga i dessa klimat-tider. Tack för råd- tar dessa till mig! 😍

God morgon. Det stöd jag har är min helt fantastiska man. Han anklagar inte, är otroligt förstående och förlåtande. Vi pratar mycket. Han var vild i sin ungdom. Efter en tragisk bilolycka där hans flickvän dog drack han från fredag em till måndag morgon varje helg, och ibland på veckorna. När vi träffades slutade han med det. Det gör att han förstår det där med att dricka för att lösa stress och sorg. Sen får jag ju ett fantastiskt stöd här på nätet. Bor på en liten ort så det är inte så lätt att hitta någon som kan ge rätt stöd, fast visst har jag tänkt att det vore bra med en fysisk person också. Min plan är att berätta för min kusin som kommer i morgon och ska stanna en hel månad. Hennes man är nykter sen 15 år tillbaka. Där vet jag att jag får stöd utan anklagelser. Hon och jag bor långt ifrån varandra men är otroligt tajta. Om nån har gissat är det hon. Jag var precis som du. Skicklig på att smyga, såg till att sköta det som skulle skötas och hade en spärr vad gällde jobb och bilkörning. På helger och ledigheter började jag vid frukost och småtullade hela dagar. Ryser nu när jag skriver det. Dit vill jag inte tillbaka igen.
Nu sitter jag kvar i sängen i stugan med en tekopp och lyssnar på fågelkvittret utanför fönstret. Ska storhandla till midsommar idag och ska för första gången in på systemet och köpa alkoholfritt bubbel. Just nu har jag hög motivation men är lite orolig för hur jag ska klara midsommar.
Det blev ett långt svar, hoppas du har det bra. Tack för att du finns. Kram😊

Ibland tänker jag att man ”får det man får”, det kan vara svårt att önska hur en ursäkt eller förståelse/förlåtelse ska ta sig ut, och ibland är det så att man kan behöva ta omvägar eller genvägar.
Din mamma beskriver att hon inte minns- men det kan ju såklart vara av samma skäl som du inte minns, för henne handlar det förstås också om skam och skuldkänslor?
Jag tar henne alltså inte i ”försvar” men kanske kan du komma åt ett samtal eller liknande från ett annat håll.
Typ; ”jag vet att du lämnat många saker bakom dig, men för mig ser det annorlunda ut, jag skulle behöva bekräftelse på mina känslor kring min uppväxt, som jag upplevde såhär.
Det jag tänker är (utifrån erfarenhet från tex min pappa men även mamma) är att det finns flera vägar till att känna försoning, ibland hamnar man i återvändsgränder då är det snarare backa ut och testa en annan väg, än att fortsätta igen och igen.
Ibland kan en sorts försoning komma i själva livets skeende. Att en förälder blir mer hjälplös kan väcka alla möjliga känslor men det kan också innebära att höga murar sänks, att vi hamnar i ny relation till varandra.
Bara en tanke.
Kram 🤗

@Flarran Godmorgon! Den stora fördelen med vanor är att man gör dem just automatiskt efter ett tag. Det går av bara farten. Kräver ingen tankemöda, så den kan man använda till annat.

Kram 🐘

@Stellabruden Grattis till 15 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Jag förstår att du verkligen stör dig på att din gubbe dricker. Jag har ingen gubbe, jag skaffade hund istället, men jag hade inte heller stått ut med drickande i tid och otid. Till kalas, fine. Men inte till vardags.

Kram 🐘

@vår2022 Ja, några minnen har jag. Orosklumpen i magen minns jag tydligt, och den ständigt ”påslagna” hörseln för att läsa av stämningen likaså. Och när mina föräldrar grälade, vilket de gjorde i princip varje dag, så hade jag ett mantra: ”Bara jag blir vuxen så att jag får leva mitt eget liv”. Den känslan av vanmakt kan jag nästan återskapa.

Jag var otrygg i mitt eget hem. Ensambarn. Aldrig rädd för att bli slagen själv, men alla hårda ord dem emellan gjorde stora sår i mig. Fortfarande blir jag nästan paralyserad och känner oerhört obehag om jag upplever att folk grälar helt i onödan, över skitsaker. Mina föräldrars gräl om hur man ska klä julgranen och sätta upp yttertältet fördärvade alla möjligheter för mig att skapa fina minnen.

Och det är skit att jag inte kan konfrontera min mamma med det idag, för det har hon ”lagt bakom sig”. Suck. Jag hade velat ha en genuin ursäkt från henne. Förlåt för att vi betedde oss som idioter typ. Men det lär jag aldrig få.

Kram 🐘

God morgon ☕️
Sätter en kvick nolla 0️⃣ och startar dagen. Har massor jag måste hinna med före mitt kvällspass i bunken - bara tre kvar till semester.
Hoppas ni får en fantastisk dag
🩵

Hejsan allihopa denna måndag! Har sovit fyra timmar, hälsat till skaparen och öppnat köksfönstret samt tagit en mig en tomat. Fick direkt inspiration att gå loss på den sista slurken med mjölk som räckte precis till mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar. Kan inte förstå mig på såna som är rutinbundna, tänkte jag, men kände att det var enklast att göra som vanligt då det är minst krångel. Det var väl sånt som delvis gjorde att man fastnade så stenhårt för alkohol, men nu är man då fri från detta slaveri. Det gäller bara att som de kloka säga, att aldrig ta sig första glaset, så kan man vandra nykter och glad, eller förhoppningsvis mindre olycklig i alla fall.

Ha det gott!

@mumbojumbo Jag är uppriktigt ledsen om du uppfattade mina ord som hårda. Det skrivna ordet ger inte mycket utrymme för nyanser. Allt jag skriver är sagt med en glimt i ögat. En lavett menat som "gurka upp dig" som i "ta tag i det". Jag förstår nu att det landade fel och ber om ursäkt för att jag uttryckte mig klumpigt.
🩵

@mumbojumbo bra att du tar tag i det! Bara det är ett stort steg, jag är också en sån som dricker alldeles för mycket när jag dricker socialt. Svårt att hejda mig.

Funderade om medicinen kunde vara det som gjorde att du inte kände igen dig men om du bara ätit den i några veckor är det inte den. Många som börjar med adhd-medicin känner inte igen sig själva.

Att äta antidepressiva gör ju också att man kapar toppar och dalar, man blir mer likgiltig. Jag vet då jag också äter det sedan 11 år tillbaka. Jag har försökt trappa ut den mår ännu sämre då.

Vet inte vad som kan fungera för dig men själv tar jag en dag i taget, varje dag jag inte dricker är en bra dag. Har som mål att max dricka fyra enheter när jag dricker.

Använd alkoholkalendern på denna sida, även om du inte satt mål än får du en bild av ditt drickande ♥️

En gång var jag en lycklig tjej, visst hade jag bekymmer från barndomen och ja jag blev mamma tidigt men jag gav aldrig upp hoppet eller tron. Jag lärde mig tidigt att ingen kan såra dig om du inte själv tillåter det,,
Idag känner jag att jag måste få hjälp, jag klarar det inte längre, jag är på väg att bara ge upp, jag vet varken ut eller in snart. Har fått erbjudande om lägenhets visning, men min man är på väg till behandlingshem,,, eller är han ? Ursäkterna har börjat komma, avgiftning är det som gäller först men han måste först få igenom sin sjukpenning, jag har fixat det så nu är de check. Drar du nu då ? Nej mina räkningar, mina barn jag måste jag måste,,, ursäkter byggs på..
Jag själv har förlorat så jäklar mycket på att va med denna man som jag sen idiotiskt gifte mig med. En svärmor som säger nu är jag hans fru och han är mitt ansvar de är mitt ansvar att forma honom och hjälpa honom,, en stark fru ger inte upp utan en bra stark fru kämpar.
Men mina 3 barn mår skit (vårt ena gemensamma barn med funktionvariationer påvisar nu ångest att mamma jobbar) hur fan kan jag stanna hos honom ?
Varför ?
Idag va droppen nåd eller va de ?
Jag sitter på akuten med sonen och får en känsla kollar mobilen (kameran i hemmet är på) jag ser och jag hör hur maken snackar med en kompis om en brud han fått swisch av då han lät hennes barn åka med honom på hans vattenskoter. Han säger : mannen jag hade knullat henne alla dagar ja ring henne vänta jag fotar hennes swisch för jag kan ej dolt nummer och rader (han är skit full) sen säger han ja ring ring men mannen ring mig efter skynda . 5 sekunder efter ringer han någon annan som ej svarar sen ringer han mig för att verka rädd o bekymrad som sonen.
Jag vill spy jag vill slå ihjäl honom, måste va lugn för sonens skull. Mycket har hänt under våra 7,5 år och han har slagit mig, jag va rå sminkad vid förlossningen pga blåklockan jag fick dagarna innan, jag har gått höggravid 2,5 mil hem för han tvingat ur mig från bilen så han ska köra o den feta kossan ska gå, jag har fått min dotter att flytta till sin pappa då Socialen ansåg att det va det bästa trots att mig va det inget fel på men mannen jag lever med är inte bra. Redan då skulle jag flyttat men varför kan jag inte dra ? Va fan är de för fel på mig ? Så många gånger jag kör bilen i min ensamhet o bara tänker om jag kör av vägen nu,, nä jag kan ej lämna sonen med han,, kör bilen med maken o tänker krocka nu så han dör,, varför kan jag inte lämna. Varför har jag blivit så käcka svag !? Jag har aldrig lämnat en relation, jag har alltid varit den som blivit lämnad pga de hittat en bättre tjej,, va är de för fel på mig ? I min familj skiljer sig man inte man kämpar men ingen i min familj kom på mitt bröllop trots jag va den första av 3 som gifte sig,, men min man är inte accepterad . Min pappas ord ekar : gifta dig med han okej du bestämmer men du vet att om du gifter dig så är du gift.
Aldrig sagt sanningen o orkar ej psykolog eller ja har ej tid jag låste ta hand om min minsta son och min man. Jag hoppas han tar behandlingshemmet så jag o barnen kan få en ro o vi kan få städa. Jag drömmer om att städa o bara sjuka mig från jobb för jag måste städa han bara stökar o sölar ner denna maken man valt. Har jag gjort gud så mycket ont att jag ska straffas med denna man..
förlåt för långt första inlägg men nu våga jag skriva öppet

@bella70
Ja jag ser hur han ljuger för sig själv.
Menar inte att det är skönt att lösa att andra beroende valt samma spår att döva sitt mående med uppmärksamhet och sex, när man valt lämna spriten. Men de ger mig ändå mig klapp på axeln att jag lärt mig saker av en beroende, till en viss del vill säga. Det försvarar absolut inte hans handling, för den är oförlåtlig. Men de ger mig lite styrka att det inte ”bara” är jag som är felet. För kärlek vet han att jag har till honom och jag har inget annat än velat finnas för honom som stöd.

Men han har något hat mot mig där han tror jag är hela skulden till hans problem, och han har dövat med sprit.

Jag vet att jag inte gjort något fel. Och det är jag tacksam för att jag känner och allt jag lärt mig genom samtal, och medberoende grupp m.m under ett år. Jag har blivit starkare och kan se mig själv från sidan hur jag varit under många år som absolut inte varit bra för honom eller mig. Ilskan lämnade jag bakom mig under detta år. Det hjälper inte. Det skadar bara alla ännu mer, om inte mig själv.

Men när man älskar en människa så mycket är det så hemskt att inte ens få ett förlåt.

Tack för det du skriver. De ger mig styrka att kämpa på. En dag, kommer jag må bättre igen. Det vet jag.