Senaste kommentarerna i forumet

Ja man blir ju mörkrädd när man börjar räkna på hur mycket man drack... än värre när jag tänker på hur mycket det blir på 1 år eller alla år som jag druckit...
Stort att du planerar ett helt nyktert 2015. Jag får nog ta en dag i taget känner jag. Min ambition är ju oxå en lång tid utan alkohol minst ett halvår.
Jag vet inte om jag kommer och fixa alkohol nått mer... suget är så starkt och har svårt att sluta när jag väl börjar.
Det har ju varit flera år nu med ett rejält drickande för ofta, flera kvällar i veckan, i perioder varje dag.
Nä nu är det verkligen stopp för alkohol.
Vi fixar ett bra och nyktert 2015 !

Nått mysko på sajten...
Hade skrivit ett inlägg men det kom upp felmeddelande..
Tydligen så hände nått för det blev en massa rubriker förutom texten då....

Merediths förslag låter bra. Jag började min egen tråd "på resa", när jag var på en arbetsresa och där finns en del skrivet om hur jag själv tacklade alkoholen under olika arbetsresor. Kanske kan du hitta något nyttigt där? En sak som jag tyckte var speciellt viktigt var att köpa god a-fri dryck att ha på hotellrummet, där det aldrig är långt till minibaren. För mig var det a-fri öl, kanske något annat för dig?

Jag tror starkt att det är bäst att göra ett långt uppehåll med spriten, då man nått de mängder vi nått. Om man försöker trappa ned långsamt. så underhåller man bara behovet och håller toleransen uppe. Veckor räcker inte heller långt, så jag talar om månader (minst).

Varför hör du aldrig av dig.. det var alldeles för länge sen..

Alldeles oavsett...Hoppas allt är bra med dig! Och att du av den anledningen tagit en liten "time-out" från detta forum.

I så fall önskar jag dig en god fortsättning! ;)

Ha det bäst!

/Mic

Vad skönt det är att bli sedd och förstådd!! Jag har läst på forumet och känner igen så mycket. Jag ger min man en (till!!!) chans och stannar. Ser om han menar allvar med sina löften...

Jag hänger på. Känns lite som nu eller aldrig. I år ska jag vara nykter! Finns inga alternativ om jag vill leva vidare..och det vill jag.. Så om du vill så kämpar vi ihop. Vi kan fixa det. Eller hur?

Vad jag drack igår...? ja du...en snabbt överslag ger...å herregud...nu slutar jag räkna..men det var minst 80 cl omräknat i starksprit...helt sjukt!

Nu börjar vi om!

Vi grejar det! Vi måste!

Tack för att du fortfarande skriver här Berra! Betyder mycket för mig och säkert för många andra. Önskar att jag en dag lyckas fullt ut och blir helvit som du..tyvärr blev det inte så för mig igår.. ingen katastrof denna gången men ångesten finns där..baksmällan också...

Hur som helst.. du inspirerar..mer än du tror. Tack igen och ha det gott!

/Mic

Skall försöka arbeta fram en strategi packar löparskorna, skyller på att jag försöker gå ned i vikt vilkent inte är helt osant. Gratis spriten på flyget och på flygplatsen blir nog värst att säga nej till.

Jag hoppas det går har inte bestämt om jag vill sluta för gott eller bara försöka ta kontroll. Men som du säger en dag i taget

insåg precis att jag kanske snodde någons tråd va inte meningen...

Detaljplanering om alla dina risksituationer som du kommer möta. Hur ska du göra på flygplatsen istället för en kall på puben, eller vad du har för vana. På flyget. När du kommer fram till hotellet. Vad ska du dricka i varje matsituation, Cola, mineralvatten, vad. Se varje dag som ett maratonlopp med målet att klara dig nykter fram till kvällen. Sen tar du tag i imorgon när den kommer. Ta inga långsiktiga beslut om alkoholen under veckan, ha bara som mål att klara varje dag. Det svåraste är kanske ev affärsmiddagar, vad ska du dricka, och vad kan du säga? Skylla på jetlag, eller huvudvärk eller något som känns ok att säga?
Lycka till, du kommer inte att ångra en enda av dina nyktra dagar, å sen får du möjlighet att känna hur det känns att ha varit nykter i säg 30 dar, hur bra kommer du må då?

Ni har väl sett den där sammanfattningen på fejsbook om ens år som gått. Oavsett utvalda delade bilder så var 2014 året då mitt vindrickande eskalerade från riskbruk till hälsovådliga mängder. Jag upplevde att jag emellanåt styrdes av alkoholen, att jag inte "kunde" stå emot. Det var inte längre möjligt att ha vin hemma utan att jag drack minst två glas, även om jag oftast var nöjd med fyra eller fem. Försök med regeldrickande höll inte så länge, "aldrig kvällen före jobb" , aldrig boxar, max två flaskor i veckan å vad jag försökte med. Väldigt ofta slutade mina små vita perioder med att mängderna snarare ökade än minskade. Var med på echange med tröttnade efter andra återfallet.
Vad är annorlunda nu? Tja, säg det. Jag har gått till en alkoholläkare å fått ett läkemedel som ska minska vad jag får ut av att dricka, så att mängderna hålls nere. Därmed bör det inte bli lika lätt att bli lugn och mysig av vin? Försöker dock avstå från att prova. Har berättat läget för tre av mina närmaste.
Hoppas helt enkelt på ett liv utan utflippat vindrickande och det heter just nu nyktert liv. Om det någon gång kunde bli ett måttligt drickande är det ju fint.
läser en del bloggar också nu, the sober journalist tycker jag är bra. Hon har också länkar till ett antal fler bloggar. På engelska.
Är bara på dag 12 idag men rätt så hoppfull.
Tänker att motion är en framgångsingrediens för mig, och därför är jag extra nöjd med att ha joggat 2,5 km idag. Långsamt, men ändå. Den deprimerade morgonkänslan har lättar betydligt!
Allt från mig årets första dag, lycka till med att sköta om er så bra som möjligt!

Hej på er

Jag har ett bra jobb bott utomlands i 7 år flyttat runt och resande är en del av jobbet, tyvärr även drickandet. Har inte dåligt ölsinne men alkoholen ger mig ångest, inte panik men den där känslan av rastlöshet. och jag vet att den tär på mig fysiskt.

Har till och från de senaste 5 åren försökt trappa ned på drickandet, med omvänt resultat har nog inte haft mer än 10-15 helnyktra dagar 2014. Dricker mig aldrig redlös men onykter mer eller mindre varje dag.

I höstas fick jag en tankeställare, höll uppe några dagar av praktiska skäl och insåg att jag fick abstinens. huvudvärk och svettningar

Nu gjorde jag slagit i saken och la av, gick förhållandevis bra, levde på ipren i 4 dagar och tränade som en galning, den fysiska abstinensen är borta och jag mår prima efter 8 dagar heltorr.

Men på måndag börjar jobbet igen, en vecka i Bangkok, jag tvivlar på mig själv att jag kan hålla mig, någon med erfarenhet hur f$@ lyckas man hålla i även när man är på bortaplan.

Känner oxå igen mig i dig. Alla tidigare försök och sluta, minska ner, längre uppehåll..
Det viktigaste är väl att inte ge upp utan att försöka igen.
Sedan det där med att klanka ner på sig själv att man misslyckas stärker inte alls motivationen utan bara förstör.
Nu tar vi en dag i taget och lämnar misslyckandena bakom oss.

Idag har vi en hemsk baksmälla, hela familjen har tryckt i mig en huvudvärkstablett och sitter med myspysdräkten i soffan.
Det är lugnt och avslaget, ingen ruschar på det minsta....
Konstigt nog så hade vi planerat detta, vi skulle vara "bakis" idag, bara softa så mycket det går..

Men vi lider nog mest av sömnbrist och möjligen kommande förkylningar, det värker lite överallt i en ledbruten kropp.
Svärsonen har varit här med flunsan i snart en vecka, och börjar så sakteliga återhämta sig, och vi bara väntar på nästa offer...

Gårdagen blev himla lugn, ingen drack speciellt mycket 2-3 glas vin och något glas skumpa, fruktansvärt nyktert ...och tråkigt...och alldeles ....underbart.
Det var nog jag som drack mest vin, en halva vitt, 2/3 rött och en cider och fyra glas Pommac i magnumbutelj, allt fritt från minsta lilla alkohol.
Vi hade ena delen av ungdomsmassan med oss, grabben hade laddat ordentligt för nyårsparty på annan ort, nya fina kläder, smycken, ölbong och andra dryckesspel, fickplunta osv.
Frugan hade förväntat sig värsta röjet och söndersupen grabb hemåt, men han hade skött det exemplariskt och skramlade med nycklarna i ytterdörren kl 4 på morgonen,
Det var JAG som hade legat vaken och väntat på honom, inte frugan.
Dottern skämtade om att han var ute för att införskaffa en ny familjemedlem, och förhoppningsfull var ju jag, men han kniper som en mussla, tänk om han heter Göran och är 42 år?

Nähepp den här dagen har börjat bra precis som alla andra nyårsdagar brukar börja, det längsta vi kan sträcka oss till är att orka lyfta luren för att beställa en pizza eller fem..
Ingen Ivanhoe för jag är inte bakis på riktigt, och vet ni?, .....har inte rökt sedan nyårsgarren runt tolvslaget igår, hoppas hoppas....

Ojdå, nu kommer grannarna in med en sockerkaka, de förväntar sig att vi sparkar igång kaffehurran. ...
Måste lägga på som om jag skulle ha sagt om jag pratade i telefon just nu, men vi hörs. ..

Mors!, och fortsatt god fortsättning på det nya året!

Berra

Drack lite. Känns ok. Nu börjar mitt nyktra experiment.
Är Stigsdotter kvar i forumet?

Som alltid inspirerande Berra! Nu när den värsta dyngan med alkoholen är bortstädad ur det pågående livet, ska jag följa ditt exempel och fortsätta rensa ut med annan dynga
som åren i dyngan förorsakat. En bra tanke är att börja i garaget. Tomburkarna är sedan länge redan borta, men det finns fortfarande ett och annat kvar...
Skulle inte ens förvåna mig om det dyker upp någon undangömd dricka. Kan inte låta bli att småle när jag tänker på turerna jag tog dig för att fylla på, så att drickandet under jul och nyårshelgen vid matbordet skulle framstå som normalt ;-)

Men då var då. Nu är nu!

//PP

Hej M!

Så trevligt att läsa några rader från dig! Hösten har varit lugnare och det visar sig ju även på antalet inlägg från oss som var aktiva under förra året.
Själv tänker jag ofta tillbaka, och känner fortfarande stor tacksamhet från stödet jag fick. Hoppas att du får ett fint år, och det gäller naturligtvis alla andra
kämpar från nu och då!

//PP

Tjena och God fortsättning Stingo!

Har följt och läst till och från under hösten och vill verkligen passa på att tacka för det du bidragit med! Intressanta funderingar och ett stort engagemang. Samtidigt vill jag naturligtvis tala om att det är trevligt att få dela din glädje över att du har uppnått det mål och löfte du gav dig själv.

Jag har själv nu upplevt en andra nyårsafton utan alkohol, och skillnaden från förra året är enorm. Den förra i den absoluta ny-nykterheten var ganska svår och ensam. Den igår kändes som att lämna ett tufft år av arbete med nykterheten bakom sig, även om det fortfarande inte faller sig lätt att fira nykter på samma sätt som förr ;-)

Oavsett våra personliga mål så är det en härlig känsla när vi inte fortsätter att svika oss själva. Du har ju nu klarat just det, och jag ser fram mot att följa dig i det vidare livet!

Samtidigt tar jag tillfället i akt att önska alla gamla och nya på forumet ett riktigt gott och glatt nytt år!

//PP

Förstår att det säkert känns lite frustrerande till och från men om du känner dig stolt nu så är jag helt övertygad om att du kommer vara ännu stoltare när du kommer hem från resan fylld av energi av allt det roliga ni har gjort utan bakisheten osv! Gällande att du har svårt att tycka om dig som nykter så tror jag att det kommer att komma, hejja dig!

Gott nytt år på dig! :)

Mitt i den mörka vinter ser man fram emot att få ledigt och fira jul och nyår tillsammans med familj och vänner. Det är roligt att ställa till kalas och göra fint i huset och träffa människor man tycker om.
Men så finns den där oron som gnager. Klarar han att hålla kontrollen tillsammans med andra, hur mycket kommer det att märkas att han smyger omkring och har en öl i varje vrå?Det går inte att prata om det för då är jag negativ, och då är det klart att han kommer att dricka. Så nu fyra dagar innan nyår förslog jag att vi skulle enbart vara vänliga och omsorgsfulla mot varandra årets sista dagar. Natten förre nyårsafton sov vi i samma säng för första gången på flera månader. Det kändes tryggt och fint. Vi lagade mat och gjorde i ordning för kalas. Men jag märkte att suget kom igång. Andningen blir tung, han möter inte min blick och blir irriterad i min närvaro. Vid middagen deltar han inte det gemensamma samtalet, han reser sig från bordet flera gånger och han sabbar frågespelet med egna dumma kommentarer. Ingen tycker att han är rolig,vi låtsas alla som ingenting och det går väl rätt så bra ändå. När gästerna går vid tvåtiden ställer jag mig och diskar. Han går och lägger sig med kläderna på. Jag vaknar vid åtta och tar hand om resten medan han sover ut. Nu känner jag att jag orkar inte prata med honom. Bakfyllediskussioner brukar inte bli bra. Så det blir väl tystnad igen tills jag spricker och han säger - Måste du ta upp det nu igen? Du har varit sur nu i flera dagar! Har du problem?
Ingenting hjälper. För varje gång hoppet har vaknat blir besvikelsen ännu större. Döttrar har skrivit brev och pratat med honom. Han har gått på samtal med terapeut och har fått medicin ( som han inte tar).
Jag har vädjat, förklarat, skällt, gråtit, nonchalerat, varit förstående. Att situationen är svår för mig har han inget intresse alls av att bry sig om. Då är jag självupptagen, han är sjuk.
Hans kropp och hjärna är förgiftad av alkohol och alla hans tankar handlar om hur han kan se till att dricka så mycket som möjligt. Vedhuggning är bra, då ser ingen att man tar sig en öl. Det behöver tvättas ofta nu för tiden, då kan man ta fram en burk ur det hemliga förrådet. Eller kanske två snabba när man ändå har chansen .
Inte hjälper det att han inte går till Systemet numera, man blir tämligen berusad på 10 - 12 folköl också. Och väldigt kissnödig. Ibland har jag trott att nu är det vägs ände, nu är han så långt nere så han måste själv inse att han inte kan fortsätta så här. Någon slags hopp om att det ska bli ännu värre för att det ska bli bättre. Värre än så här kan det inte bli - säger pessimisten. Å jo, det kan det allt - säger optimisten. Eller var det tvärtom?

Ett par sista anekdoter från nyårsafton. Vid midnatt satt jag mig i bilen och körde till en strand i närheten, där jag tog mina första lyckade bilder av nyårsraketer. Betydligt lättare att göra utan alkoholvingel. Till middagen före var det dottern, som kom ihåg och krävde vår traditionella nyårsförrätt. Den hade både jag och Sophie helt glömt bort, då den är så starkt förknippad med snaps :)

Än en gång, ett stort tack till alla, som varit med om att göra min resa i nykterheten så lyckad. Hur det går för mig i fortsättningen kan du följa med i det vidare livet: "Mitt vidare liv - med eller utan?" https://alkoholhjalpen.se/node/7726 Hoppas att många vill vara med och kommentera där.

Och jag känner att jag snart ska prova vara utan antabus. Min erfarenhet av det hittills har varit att det verkligen varit som ett extra stöd de dagar mitt psyke och vilja varit liten. Det tog emot hårt att ens gå till läkaren och självmant få det utskrivet, men från vården har alla varit så stöttande och alltid sagt att det är ett bra initiativ från mig, istället för att få få situationen " skämmig" för mig .har gnällt några veckor av oerhörd trötthet som biverkning, men det har lagt sig. Och dom dagar alkoholsuget pickat på och man VERKLIGEN skulle vilja köpa en flaska vin,så har de ju rent tekniskt hindrat mig :) jag har verkligen fört ett smärre krig mot mig SJÄLV som slukat energi. Men har sett att ju längre tid man varit nykter så har kroppen fått avgiftas och hela jag har blivit lugnare och mitt fokus på livet har helt förflyttats. Så har man oberäkneligt psyke och bristande vilja emellanåt är antabus verkligen något att rekommendera!

http://www.valbo.nu/forelasningar/gunnar-bergstrom-forelaste-utifran-si…