Senaste kommentarerna i forumet

...levererar igen!

:)

Berra :-))

Och så viktigt det du skriver, där jag inte lyckats förklara på ett enkelt sätt, hur det är att kapitulera eller lämna över :

"Jag tror på när man ger upp alla sina inre strider och erkänner för sig själv, jag har ett beroende som jag inte längre klarar av att hantera.
DÅ...är man som först mottaglig för nya förändringar, och ger sig nya chanser till en sorts omvändning"

Jo visst tar det tid innan man slutar associera allting med att ta sig ett glas, när alla tillfällen ges precis hela tiden.
Ibland känns det som aldrig tillfällena någonsin tar slut, man har kopplat nästan allt till sitt drickande.
Jag har tidigare skrivit att kroppen "minns" alkoholen ca tre veckor, det var den ungefära tiden för mig.
Resten av allt annat sitter nog tyvärr i hjärnan, och den kan ta olika tid för olika personligheter,
Det jag kan säga att den tar betydligt längre tid än vad kroppen har i sitt minne.

Att bryta gamla ovanor med att koppla allting ihop med alkoholen....det tar sin tid.
Precis som du så är jag en person som lätt ska vara effektiv och tajtplanera allt, hinner förbi bolaget, nej vänta nu!!!

Ölen på fredagseftermiddagen efter en veckas hårt arbeta, det är jag väl värd, eller?
Den bästa maten är en köttbit som kräver ett dyrt gott glas rödvin, eller?
Restaurantbesöket får inte slösas bort med att dricka Loka, eller?
After Work hör det väl till att man att man klämmer ett par bärs, eller?
Middagsbjudningen förväntar man sig att värdparet ska bjuda på gåbortpresenten som var ett par flaskor vin, eller?
Alla festligheter kräver att avfiras med en flaska bubbel, eller?
En dubbel espresso ska väl avnjutas med en dyr Konjak, eller?
Whisky är en mandomsprov som inte kräver någon som helst anledning alls, eller?
Till juletid är glöggen ett måste, flera anledningar i veckan, eller hur?

Osv osv, allt är bara anledningar för att rättfärdiga att få ta sig ett första glas, glasen därefter är bara en sorts rutin för att man väl har givit sig själv tillåtelse att dricka, så är det bara synd att slösa bort en sådant ypperligt tillfälle att inte få fortsätta.
Fredag, Lördag och matlagningsvinet på Söndagen, Måndagen håller vi upp, onsdagen är lillördag och tisdagen och torsdagen är ju väldigt nära den dagen, så de räknas nästan inte, man tar ju det lugnt för det är ju mitt i veckan, man ska ju jobba morgonen efter, jaha, och vem lurar vi idag så?

Varje gång vi tillåter oss en dryckesstund, är det som att skjuta fram alkoholisten i oss, lite närmare tillfälle för tillfälle.
Varje gång vi rättfärdigar vårat drickande så hänger beroendet i ett litet snöre bakom oss, och det kortas av för varje gång.
Vi bestämmer på något sätt själva hur långt vi ska tillåta oss försjunka innan vi till slut upptäcker att vi tar inga beslut längre,
Vi är fast i någonting vi inte trodde skulle drabba oss, vaddå jag en alkoholist.
Bara ordet alkoholist är så negativt förknippat med våra egna föreställningar om hur det är att vara alkoholist, att vi inte ens kan se
Hur den ser ut ens i vårat egna perspektiv, man behöver inte vara en lodis som bor på parkbänken.
Vågar vi se den moderna varianten av en alkoholberoende personen, den kanske finns i närmaste spegel.

Jag tror på när man ger upp alla sina inre strider och erkänner för sig själv, jag har ett beroende som jag inte längre klarar av att hantera.
DÅ...är man som först mottaglig för nya förändringar, och ger sig nya chanser till en sorts omvändning.
Okey där livet fungerar inte längre, vad kan jag göra för att ändra på det, vilka uppoffringar behöver jag göra för att det ska fungera bättre.
För några kanske det fungerar att stålsätta sig varje gång de dricker för att fortfarande ha kontrollen kvar, men har de någon njutning kvar då?
Vi andra som vet hur en en blöt kväll slutar, har nog inte så många andra alternativ än att totalt ge upp alla möjligheter att kunna dricka på ett tag framöver.
Vi har ett felaktigt dryckesmönster, det är inlärt och väldigt svårt att bryta sig loss från, en gång tagit ett glas, hämningarna släpper och det är fullt ös, igen.

Så är mitt läge, jag har tagit ett uppehåll, men kan för tillfället inte se hur jag någonsin ska kunna dricka alkoholen igen.
En total omvändning skulle kanske lösa det, men jag är jag, och jag vill inte ändra på mig så totalt, är ganska nöjd med mitt sätt att leva just nu.

Så jag ser tiden framöver, kanske kommer det en lösning, eller inte....
Jag älskar förförelsen av alkoholen och faller platt varje gång, den gör mig störst, bäst och vackrast, och vem älskar inte den känslan?
Men verkligheten är en helt annan, och den återkommer till mig dagen efter i stora skuldvågor, jag skäms över den jag inte är, eller trodde jag var.

Därför är det bättre att leva kvar i verkligheten varje dag, om den inte är så bra som du trodde, så är det där du ska göra förändringen,
Inte fly ifrån den hela tiden.

Därför har jag mer ork att vilja tänka i nya tankebanor, det ger en inre själavandring som är en verklig upplevelse, en positiv sådan.

Berra

Jag vill bara hälsa till dig Askan, igen. Varje datum bär sin mer eller mindre betydelsefulla händelse och sak. Men en sak är säker, det betyder att läsa, läsa om och om igen. Jag vill, precis som du, hälsa till alla fina som skriver, delar med sig av sina livsberättelser. Tillsammans bildar dessa enskilda halmstrå den vackraste korg som kan bära många tunga saker tillsammans. Du vet ju Askan, man måste förtjäna för att få... eller, hur är det egentligen med det, på riktigt? Kan det vara möjligt att få utan att ha förtjänat det, ibland börjar jag tro det mer och mer. Ville skriva mera men natten smyger sig på mig. Hoppas du och alla andra kan få vakna i morgon till en bra och trygg dag. Tillsammans är vi så mycket mera än var och en för sig... det tror i varje fall jag numera, mer och mer. Som någon också har sagt, "betyder vi nåt för varandra, kanske det ja".
Eller kort och gott, sup inte så har du mycket mindre att ångra!
Nattens sanningssägare, för att låna ett ord av Santorini.
Kram! Mm.

Jag förstår att du är orolig.

En sak du kan göra är att inte "städa upp" efter honom, låta honom ta ansvar själv för konsekvenserna av sitt drickande.
Han är din son men han är vuxen och behöver också ta ansvar som en vuxen. Säg att han måste börja betala hemma. Du kan också upprätta ett inneboendekontrakt där det tydligt framgår hur mycket han ska betala och vad som ingår. Han kan få pengar av socialen till hyra och mat och bor han hos dig är det ju rimligt att han också betalar men för att han ska få pengar till hyran så måste han alltså ha ett kontrakt att visa upp för dem.

Hjälp honom inte med städning, tvätt, matlagning, pengar o.s.v. Det här är ju inte något straff på något sätt, tvärtom ett sätt att hjälpa honom till att själv ta ansvar för sitt eget liv och handlingar och därigenom lättare kunna se själv hur alkoholen påverkar honom i hans liv. Att göra det svårare för honom att dricka helt enkelt.

Kanske du också behöver göra det tydligt att det är ditt hem och att han inte kan bete sig hur som helst där, att stjäla inte är ok. Det är ditt hem och du har rätt att kräva av honom om han ska vara där att han inte får dricka något alls. Du har rätt att säga åt honom att han måste flytta om han inte respekterar det. Då är det hans val.

Det är väldigt vanligt att de som har alkoholproblem förnekar att just de skulle ha de problemen. Men om man inte hade några problem med alkoholen så borde det ju inte vara något problem att bara hålla sig borta från att dricka eller hur. Kom ihåg att det är ditt hem och det är du som sätter gränserna för hur du vill att ditt liv ska se ut där.

Du kan ju också lägga fram de alternativ som finns, om det skulle vara så att han faktiskt vill ha hjälp med detta. Lokala AA-grupper, beroendecentrum, behandlingshem o.s.v. men i slutändan så är det bara hans val. Det underlättar kanske också om du själv inte dricker i hans närvaro eller har alkohol hemma. Kanske låter det hårt det jag skriver. Jag fattar att det måste vara jättetungt att se sin son så. Om vi bara kunde älska någon nykter men det är inte så enkelt. Oftast är det först när vi som lever med alkoholister på riktigt börjar dra gränser utifrån oss själva som vi kan uppleva en förändring, en förändring som är svår att förutse.

Lycka till hur du än väljer att göra!

han tänker flytta till. Han har haft kontakt med henne under hela hösten. Tanken slog mig häromdagen och nu när jag tänker efter så verkar allt logiskt. Det är såklart därför han inte vill berätta vart han ska flytta och det är nog därför han är så distanserad i kontakten med mig. På ett sätt så känns det skönt eftersom jag tänker att det kanske innebär att jag slipper alla hot och elakheter, vädjanden och kärleksförklaringar, och på ett annat sätt känns det såklart förnedrande...att han har ljugit och gått bakom ryggen på mig. Igen. Blir illa berörd av det. Har nog aldrig träffat på en människa som är så genomgående falsk. Och jag har ju vetat det innerst inne hela tiden, känt på mig att han ljuger om allt och ingenting, men jag har ändå valt att tro på honom. Herregud, så naiv och korkad jag har varit...

Ni som varit med längre än jag, när brukar suget & sorgen över ett liv utan alkohol sätta in? Idag är det 1 vecka sedan jag tog beslutet att försöka rädda mig själv & min familj från undergång & jag måste säga att hittills har det varit skrämmande lätt att avstå alkohol. Antar att det är någon slags smekmånad med mitt "nya jag"? Det enda jag märkt är att jag har svårt att somna på kvällarna, förr brukade jag slockna på soffan vid 21 & sedan ruskade hustrun upp mig 30 minuter senare & uppmanade mig att flytta till sängen. Trots det vaknade man på morgonen som en urvriden disktrasa. Nu är jag VAKEN, social & umgås med min underbara fru till 23-tiden, går & lägger mig (direkt i sängen), somnar kanske vid midnatt för att sedan vakna vid 6-tiden UTVILAD!! På jobbet tror de andra att jag går på uppiggande droger för att jag varit så pigg, positiv & alert den senaste veckan. Haha de skulle bara veta att det är först nu jag INTE går på gifter!! Jag har ju trots allt krökat rätt hårt i kanske 15 år av vilka de 2 senaste jag knappt blivit nykter mellan påfyllningarna.
Lustigt att "reptilhjärnan" gör sig påmind. Igår kunde jag sluta lite tidigare på jobbet för att jag var nykter & jobbade undan snabbare än någonsin tidigare. Under en tiondels sekund tittade jag på klockan & tänkte "- Yes, då hinner jag förbi bolaget innan jag skall hämta ungarna!". Detta följdes av ett konstaterande att "- Ja du lille vän, FÖRBI bolaget skall du åka - UTAN att stanna!"

Tack för svar.

Tack för svar. Nu ska jag dricka grönt te istället för vin.

Känns bra det här. Ett steg på vägen till ett sundare liv. Förhoppningsvis.

Instämmer i kören, välkommen ska du vara. Det är skönt att skriva av sig och få respons.
Forumet har hjälp mig oerhört mycket.
Konstnären

Själv hade jag jäkligt ont i levern i september förra året. Jag hade druckigt flera
månader. Tog leverprov och värdena var skyhöga. Går nu och tar prover en gång i månaden
och nu har jag toppenvärde på grund av att jag slutade dricka. Men jag får gå på koll i
ett år, men det är bara bra. Jag vet ju inte om det är levern du har ont i. Kan bara
säga att det var en gnagande smärta.
Ha det bra
Konstnären

För mig är inte ångesten över levern värst, mer vad jag kan ha förstört i hjärnkapacitet.... Men är du orolig för levern tycker jag att du ska ta kontakt med din vårdcentral och be att få ta prover. Inget att skämmas för, du bryr dig ju bara om din hälsa vilket endast är ansvarsfullt!

Hej m-m, Bea-Li, MM, PP och välkommen Teaterapan!

Jag såg att du fått starta en egen tråd, jag ser fram mot att följa dig.
Tack för omtanken m-m, jag läser varje dag men oftast på min telefon och det känns jobbigt att skriva långa inlägg så jag struntar i att skriva vilket är en dålig idé. Med inte-drickandet går det bra, jag har inte druckit vin sen sist, dvs (scrollar upp) den 23 januari. Så vad blir det? 19 dagar? Nästan tre veckor. Det har gått helt utan problem faktiskt, jag vill ju inte dricka. Problemet är väl att jag inte vill dricka förrän boom, jag vill dricka och då vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det. Om det är ett vanligt litet sug (vilket kommer väldigt sällan) så pratar jag alltid med mig själv lite och försöker hitta vilken känsla det var som utlöste det. Vad som bekymrar mig är att jag inte riktigt vet vad som hände där den 23:e, alltså vad det var som hände innan som gjorde att jag bad min man köpa hem vin. Kanske bara ackumulerad stress. jag måste vara vaksam på det så att det inte händer igen.
(Nu läste jag MM:s inlägg igen och fick tårar i ögonen.)
Med karriärskrisen så har jag gjort som jag tyvärr brukar göra, genom att göra ett icke-val (av rädslan för att välja fel och bränna broar) så är jag fortfarande kvar. Jag hoppas att tiden ska göra att jag vet bättre och att hoppa av saker i affekt är dumt. Jag strävar på, stannar, halv-hjärtat men ändock fortfarande kvar.
Och så måendet då ja. Gud. Jag har problem med skamsköljningarna. Saker jag sagt och gjort eller som jag tror att jag sagt och gjort, båda nästan lika jobbiga. Gånger då jag gått över en gräns för vad jag tycker är okej. jag vet inte hur jag ska värja mig för dem. De kommer helt oväntat och bara sköljer över mig. Skammen skammen. jag tror de är kontraproduktiva de där tankarna men jag har svårt att styra bort dem. Och det blir en fysisk reaktion av dem också, jag känner att mitt hjärta slår hårdare och att jag blir varm och svettig. Jag vill slippa dem, jag hoppas att de (skamsköljningarn, tankarna) kommer att komma mer sällan när man får mer avstånd mellan sig och de gångerna man gjort fel på fyllan. Och m-m vad gäller en psykologkontakt så är jag väldigt redo för det. Måste bara hitta någon bra.

Så. Framåt, uppåt vänner!

Ja, mitt liv har vänt efter 5 månaders nykterhet. Men jag är inte riktigt säker
så vid vissa tillfällen får jag vara på min vakt. Mycket jobb är det men det
är värt det att vara nykter. Hoppas allt väl med dig.
Konstnären

Är det någon mer som är orolig för sin lever?

Tror jag har ont under högerrevbenen..

Tackar, det går bra nu på tredje dagen. Min dotter har kommit och hälsat på mig några dagar igen, vilket är bra för då har man lite sysselsättning plus att det känns bra att hålla sig borta från vinet. Bra start! Men denna gången är jag övertygad att det ska gå fint och jag läser här på Forumet flera gånger om dagen och försöker ta lärdom från er andra, både när det gått bra och när det inte gått så bra. Har förstått att "garden" måste jag ha med mig hela tiden och plocka fram när suget kommer.

vill ju verkligen börja "se" och förstå mitt drickande och att skriva här och kunna gå tillbaka och läsa känns som ett jättebra verktyg för det.
mitt (första) mål är att klara av att dricka normalt vilket jag kommer att ge en chans. men som du skrev verkar det få förunnat.... men jag vill iallafall försöka!
vad jag börjat med är att jag bestämde mig för att ta två helt vita veckor (har som jag skrev tidigare aldrig, förutom under graviditet, hänt de senaste 20 åren.) jag började lördagen 1 feb (efter att under fredagen blivit dyngrak, ute och åt finmiddag med sambon. såklart vin och champagne på restaurangen och sen skulle vi "bara vidare och ta EN kaffedrink innan vi gick hem"... x antal timmar senare stod jag och kräktes bakom staden bibliotek och har inget minne alls av taxiresan hem...) och har inte druckit en droppe till dags dato, 11 dagar! mkt stolt över det, det har varit svårt men inte omöjligt. min "pepp" till mig själv har varit att klarar jag inte detta får jag fan lägga in mig! typ...
iallafall, nu på fredag skall jag träffa två väninnor och vi ska gå på afterwork. mitt "test" är att klara av att dricka MAX tre glas vin och sen åka hem... jag SKA klara det! återkommer med resultatet....

...terapeutisk dagbok. Om inte annat så är det intressant för dig att läsa hur du kände i början mot säg.. om en månad?

Hur det artar sig märker du. Kanske går det så bra att du inte dricker mer, eller så kan du lära dig att hantera alkoholen normalt.
Det sistnämnda verkar dock få förunnat att klara av, åtminstone av de som sökt sig hit till forumet. Men det lär nog visa sig.

Ser fram emot att läsa dina inlägg!

/ Kille, strax över 40.

Idag ska jag försöka.

det värmer. jag är så glad att jag har hittat hit!

..och de kallar den för en "smartphone", my ass den är...
Sorry för dubbelinlägget.

...och välkommen, häftigt nick du har, läste först ko-galen.
Jahopp tänkte jag här har vi en som tycker om kossor, men läs om och läs rätt.

Ja jag har hängt här länge, kanske allt för länge, men vågar inte lämna forumet för jag tror att jag ska glömma mitt livs viktigaste beslut.
VARFÖR jag valde att bli nykterist, måste påminna mig dagligen.

Det är verkligen en livshändelse som vänder upp och ner på allting,
det mesta ligger i det egna tänket. Inte tänka alkohol.
För när man har blivit alkis så går alltid tänket på att dricka alkoholen i första hand, den har tagit ifrån mig den fria viljan att orka bestämma över mig själv.

Därför tror jag på att bli nykterist handlar om att lära känna sig själv och vilka egentliga behov jag har undertryckt under alla år.

Det är lite läskigt att lära känna den jag egentligen borde ha varit hela tiden.
En sorts mindfullness jag inte trodde var viktig från början, vilket nu styr mitt liv helt och hållet.

Så det är som att gräva efter guld på ett minfält.
Ibland smäller det ibland känner man sig rik.
Men jag kan inte sluta gräva i mitt inre det finns så mycket som måste upp i ljuset och spricka sönder som alla troll gör när de blir exponerade.

Så går livet vidare. Om än så bara en helt vanlig tisdagsmorgon.
Lycka till med besöket!

Berra

Önskar dig lycka till Lexi!

//PP

Och varmt välkommen in i värmen. Ser fram mot att läsa dina berättelser.
Lycka till med förändringen!

//PP