Senaste kommentarerna i forumet

Tack Valeria, önskar att jag var lika säker som du och Vändningen.
Det som har hänt förr när jag misslyckats, är att jag slagit igång någon sorts autopilot och slutat tänka. Då styr jag snabbt mot bolaget eller baren, eller vad det nu är, och så rätt vad det är har jag druckit det där första glaset och då kan jag ju lika gärna fortsätta. Det går fort som fan! Nej, jag litar inte riktigt på mig själv.
Hur går det för dig med måttligheten?

antaglligen hade det varit tråkigt även utan A, men då hade du inte märkt hur trist det var.....!

Drinkvagnen hade jag aldrig, aldrig klarat! Inte heller ensamma resor utan A. Du är verkligen oerhört stark! Semesterresan kommer inte att bli något problem för dig, det är jag övertygad om!

Tror jag har en fördel av könsrollen där Vändningen. Det är ju inte riktigt acceptabelt för en ensam kvinna att sitta dricka på planet, så jag har väl alltid varit försiktig med det när jag rest ensam. Det har hänt förr att jag tackat nej alltså. På tjänsteresor vill säga. Privat i sällskap med andra har det inte funnits sådan spärrar.

Tack för dina härliga stärkande ord! Fast jag tycker faktiskt inte att jag behövt stålsätta mig särskilt mycket, det har gått ganska enkelt för det mesta. Tror att rädslan innan för att det ska bli jobbigt har varit jobbigare än när jag väl är varit stuationen.
Nu kööööör jag! Även med träningen :) Tack för den peppen också!

Var på fest i fredags men gick redan klockan 22.00! Hade tråkigt och jag var tråkig själv. Hade ingen lust att festa nykter och alkohol vill jag inte dricka. Fy så trist det var! Dilemma!

Var ärlig mot din vän. är det en god vän värd namnet så är det inga problem. kram mod

Välkommen hit och grattis till att du insett att detta inte går längre. Jag kom till samma beslut för snart 6 månader sedan och har varit nykter sedan dess. Har druckit mer och mer i många år. Önskar ibland att jag tagit tag i mitt missbruk tidigare. Men bättre sent än aldrig. Min kropp har hämtat sig och mår bra och det kommer din också att göra.

Vill kort ge dig lite tankar som du kan behöva för att stå emot alkoholdjävulen som är listig listig och man får vara mycket bestämd mot den.
Jag har hela tiden haft främst barnen och barnbarn i tankarna när jag vacklat i mitt beslut att inte dricka. Jag har läst mycket på anhörigsidan och när man läser om de unga vuxna som ropar på hjälp för att deras föräldrar dricker så blir det, för mig så mycket enklare att stå emot alkoholen varje dag. En otroligt nyttig påminnelse som man behöver. Jag mår bättre än någonsin nykter och jag hoppas verkligen att du kan ta dig ur detta. För din egen skull och din familjs. Önskar dig många lycka till! mod60

Kroppen producerar nya celler i den mån den kan och reparerar sig. Levern är otroligt bra på att återhämta sig och den tål extremt mycket också, men givetvis om man skulle ta ett ögonblicksprov på någon som har druckit en period så skulle det inte se vackert ut i kroppen. Hur lång tid det tar att återhämta beror på hur nedbrutet det är och beror också på hur man lever i övrigt. Kost, sömn, motion, allmänhälsa, gener, ålder - finns hur många faktorer som helst. Kroppen behöver dock en viloperiod som heter duga efter alkoholen, så det första som sker när man kommer in i en nykter period istället är att kroppen behöver ställa om sig. Från gifthantering till att fungera som den ska.

Det enda du kan vara säker på att fortsatt drickande inte hade reparerat ett smack i varje fall, utan bara fortsatt nedbrytningen av dina organ. Du har all chans i världen nu att stoppa det, för på längre sikt så kan det komma riktigt tråkiga effekter av långvarigt alkoholmissbruk....

Du har även rätt att ta kontakt med en vårdgivare på annan ort om du vill. Hade jag bott i min hemby i Norrland nu i nuvarande sits, så hade jag lätt åkt mina 8 mil till närmaste stad istället och tagit en vårdgivare där. En privatläkare eller så kanske. Lite mer anonymitet iaf.

OJ!! Har du kommit SÅ långt att inte ens drinkvagnen är ett problem!? Shit, jag är impad! Den hade jag fått problem med nu idag tror jag.

Jag tycker faktiskt du verkar vara en av de som har stålsatt dig bäst av de jag följer och läser här. Verkligen stålsatt dig på extremt kort tid och verkligen också satt ett mål om en helnykterhet och inga undantag. Jag betvivlar inte en sekund på att du fixar den där resan galant, för du verkar otroligt målfokuserad och se så bra det har gått hittills! Bara kööööööööör, tjejen, kööööööööör! =)

Så länge levern inte har börjat skrumpna så kan den återhämta sig. Låter inte till mig som om du skulle ha kunnat dricka till dig skrumplever ännu. De flesta kroppsfunktioner återhämtar sig på några månader. För hjärnan och psyket kan det ta litet längre, men det är väldigt individuellt.

Själv hade jag begynnande socker, dåliga levervärlden och irriterad tarm. Efter ca ett halvt år nykter var jag på kontroll och alla värden var bra, men framförallt så mådde jag så väldigt mycket bättre.

På semesterresa finns det också väldigt goda orsaker att inte dricka. Tänker på nästa morgon och så vidare...

Det har varit fint att följa dina 3 månader.

Typ levern och andra alkoholmarinerade inre organ, återhämtar sig kroppen? Och hur länge kan det ta?

Absolut kan du bli "frisk" fast jag bruka inte vilja säga ordet utan mer att du kan lära dig hantera ditt mående genom att vara nykter =)
Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig men just nu ha jag 5månader nykter tack hjälp med frivillig behandlingshem annars hade jag aldrig klarat det.
Så du kan fixa det =)
Tro på dig själv och ta tag i problemet innan det är för sent =)

Lycka till
Kram

Har just nu världens ångest över att jag har skadat min kropp. Kan man återhämta sig efter flera år av drickande? Kommer jag att bli "frisk" om jag slutar dricka nu?

Ikväll är det fyra veckor sedan jag registrerade mig här. Då spolade jag ut det sista som var kvar i vindunken efter långhelgen och kände att det var nog. Nog med skuldkänslor, nog med smygande, nog med att vara orolig för att köra bil på morgonen, nog med att slösa bort större delan av helgerna på att antingen vara full eller bakfull, med mera....
Vad har jag kommit fram till:
- Det går hur bra som helst att inte dricka alkohol hemma. Känner nästan inget sug längre innnanför min egen dörr. Det går till och med att ha tråkigt och känna sig ensam och rastlös utan att ta till akohol. Den trista känslan går över ändå.
- Det går att använda Minfulness för att slappna av och kunna somna i hyfsad tid på kvällarna.
- Det går finfint att fredagsmysa med älsklingen utan vin.
- Det går också finfint att laga och äta god mat tillsammans med honom på helgerna utan vin.
- Det går hur bra som helst att bo på hotell på jobbresa utan att dricka alkohol, vare sig i baren eller på rummet.
- Det går utmärkt att gå på restaurang ensam och dricka något a-fritt till maten. (har undvikit restaurangbesök med sådana jag vet kommer att dricka vin)
- Det går hur lätt som helst att sitta ensam på flygplatser och vänta utan att dricka vin i baren, och att tacka nej när drinkvagnen passerar passerar på planet. (Har inte prövat att göra det i sällskap än)
- Det går att gå på alkoholrika middagar utan att dricka, även om det inte var kul, men det hade förmodligen inte blivit roligare med alkohol heller.
- Det går att gå på jobbtillställlning utan att dricka - även om det inte heller var särskilt kul och där jag hade mitt största sug under de här veckorna.

Summa summarum: Hittills har det gått bättre än jag hade kunnat tro att vara utan alkohol!
Och för varje grej jag fixat utan alkohol så har jag insett att nästa gång kommer det inte att kännas särskilt svårt. Det gäller bara att ha modet att låta varje grej få en nya alkoholfri koppling.

Men många grejer återstår att möta....
Midsommar utan alkohol, nyårsafton, påsk, fjällresor, stora fester, sitta och prata en kväll med tjejkompis hemma eller på uteställe, gå på restauang i sällskap.....
Och så det just nu mesta oroande av allt, SEMESTER utomlands utan vin!

Fixar jag denna resa nykter vet jag att alkoholladdningen kring semesterresor också kommer att släppa så att det inte alls känns lika svårt nästa gång. Jag vill klara det! Men känslan av att jag kommer att göra det är inte 100-procentig. Inte än. Hoppas den hinner bli det innan det är dags att åka.
Litar på att Forumet kommer att hjälpa mig med det!

Utan er hade de här fyra veckorna absolut inte gått så bra.
Tack för era berättselser och tankar, era upp- och nedgångar, allt pepp och stöd ni gett. Forumvänner, ni är såååå viktiga!

Snart a-fri i tre månader. Jag behöver ett nytt mål om en vecka. Det är så intressant att se hur den här processen fortskrider. I höstas räknade jag dagar. Mäktade inte med att ha nån större framförhållning. Det var mycket av "Jahapp, nu är det torsdag, 27:e dagen, men hur fasen ska det egentligen bli till helgen?" I höstas färdades jag på en bumpy road, det var skakigt och turbulent och mycket ängsligt. I dag är det annorlunda. I dag sitter jag i ett plan som just lyft. Jag är lite flygrädd och nervös för luftgropar och så där, men jag känner att jag är på en annan nivå nu.

Bara detta att jag behöver ett nästa mål säger mig nånting. Nykterheten är långt ifrån självklar, jag måste ha nåt att ställa in mig på. Därför är det här forumet så förbajjat bra. Jag läste Stingos rader om att 3-6 månaders avhållsamhet är ett minimum för att bryta ett beroende. Och då klack det till i mig. Jag är halvvägs snart, in på det här halvårsloppet. Och jag kan bryta ner det i månader. Att ha varit nykter i fyra månader 22 juli blir ett bra delmål. Så nu har jag bestämt det. Med viss nervositet, det är ju sommar och allt med stundande semestertider. Å andra sidan; finns det nånsin en optimal tidpunkt att sluta dricka eller att fortsätta sluta dricka?

Sen måste jag bara upprepa dessa underbart träffande ord:

"Om man måste dricka
kan man inte vara fri att dricka."
~ Stingo

Ja jag är ny här, har läst här förut men registrerade mig idag. Min man vet att jag dricker för mycket ibland, men han vet och förstår inte omfattningen. Jag gömmer sprit för honom och dricker i smyg. Han dricker själv men måttligt, sällan så att han blir redlös som jag.. Jag har funderat på hjälp, men vet inte riktigt vad husläkare kan göra? Det är mest upp till mig att fixa det här tänker jag. Har funderat på någon typ av terapi men vet inte vart man vänder sig. Just nu mår jag apa efter igår, vill bara att den här dagen ska ta slut så att jag kan börja om imorgon och göra rätt saker. Ska pallra mig till gymmet imorgon efter jobbet, det brukar hjälpa mot ångesten och suget.

Vi är väldigt många som självmedicinerat med alkohol. Alkoholen är en verkligt djävulsk medicin just för att den är så effektiv för stunden men har så starka biverkningar att allt bara blir sämre i längden.

Lycka till i din svåra situation. Hoppas du har hjälp och stöd någonstans.

Hej Anits!
Är med dej och håller både tummar och tår.
Du fixar detta!!
Har själv ett tremånadersmål ( till att börja med iaf) kanske kanvi följas åt.

Välkommen hit - om du inte har varit här förut. Bra att du startar din tråd. Där kan du läsa kommentarer, och gå tillbaks till vad du själv har skrivit tidigare. Som en dagbok. Det kan vara en bra hjälp på vägen. Förstår dina farhågor om semestern, att den inte skall bli som den förra..... Vad säger din man? Är han likadan, kan du få stöd av honom? Jag hoppas att du pallar att hålla dig nykter idag, och i morgon. Ta en dag i taget. Vet inte om du funderat på att söka hjälp? Vet många som har fått hjälp av vårdcentral/husläkare. Det finns ingen skam i att söka hjälp, tänk på det.....Jag håller på dig, och önskar dig all lycka till med dina problem. Här inne finns alltid någon som läser/lyssnar. Många trådar med enorm erfarenhet och omtanke. Gå in här och läs - ofta.......

Tack för dina ord - de gav styrka, och insikt att jag "gör rätt". Det får göra ont, det får vara lite ångestfyllt, det får vara stressande och det får vara sorgligt! Det är, hur man än vrider och vänder på det hela, bättre än att "strutsa" in i ett förstörande alkoholrus.

Låter klokt det du skriver Stingo. Ska försöka ta mig i kragen nu och tänka tre månader utan a till att börja med. Vet inte hur jag ska kontrollera rastlösheten och ångesten som jag vet kommer att infinna sig redan om några dagar men jag får helt enkelt bita ihop. Har funderat en del på varför jag dricker så mycket oftare nu än tidigare och tror att jag har hittat orsaken. Jag vet att man inte kan skylla sitt missbruk på någon annan men jag har under de senaste åren dagligen blivit utsatt för psykisk (och ibland även fysisk) misshandel av min man vilket har sugit precis all energi ur mig. Jag är helt enkelt olycklig och söker tröst i alkoholen. Jag har bestämt mig för att lämna honom och han har lovat mig ett helvete - men jag tänker inte dränka mig i alkohol pga av det. Om jag får lite lugn och ro i mitt liv kanske jag kan återgå till att dricka någon gång ibland igen. Inte säkert att det funkar men det märker jag då. Nu är det nykterhet som gäller ett tag. Håll tummarna för att jag klarar det den här gången.

kontakta soc på beroende i din kommun, be om hjälp, dom har tystnadsplikt inget du ska skämmas över detta problem.
Du ska istället vara stolt över dig själv som vill ta tag i dina problem =)